Jacob Westin |Hej! Tack att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar det som att du hyr en bostadslägenhet av en privatperson och att lägenheten innan ombyggnationen var ett garage. I ditt hyresavtal med hyresvärden finns det ett villkor om att hyresgästen ska bekosta det som har gått sönder i lägenheten, och nu undrar om detta verkligen är lagligt. Din fråga är hyresrättslig och behandlas i 12 kap. Jordabalken (JB) - den s.k. hyreslagen. Jag går först igenom vilka skador som en hyresgäst alltid måste ersätta och vad som annars får avtalas i frågan mellan hyresvärden och hyresgästen. Sedan gör jag en bedömning på din situation utifrån informationen du har angivit. Vilka skador en hyresgäst ska ersätta och vad som får avtalas Hyresgästen har en ovillkorlig vårdnadsplikt som innebär att lägenheten ska vårdas väl med vad därtill hör (12 kap. 24 § 1 st. JB). Det innebär bl.a. att hyresgästen ska vara uppmärksam, försiktig och iaktta god hygien i lägenheten. Denna generella vårdnadsplikt är inget som kan avtalas bort och gäller alltid för en hyresgäst. Om en skada på lägenheten uppstår, är hyresgästen endast skyldig att ersätta skadan om den har uppstått till följd av hyresgästens eget vållande eller vårdslöshet samt om den är till följd av någon som hör till hyresgästens hushåll eller gästar hen eller av annan som hen inrymt i lägenheten (12 kap. 24 § 1 st. JB). "Vållande" är inom juridiken ett annat ord för vårdslöshet och oaktsamhet. Lagregeln innebär motsatsvis att en hyresgäst inte är ersättningsskyldig för skador som inte har uppstått till följd av hens eget vållande eller vårdslöshet. Det betyder att normalt slitage ska ersättas av hyresvärden då sådant inte är en följd av vårdslöshet från hyresgästens sida. Normalt slitage är sådana skador som är vanliga när en lägenhet brukas - det kan t.ex. vara fråga om små repor i golvet, ett visst anta hål i väggarna från tavlor eller fastskruvade bokhyllor, en liten mängd fettfläckar på väggar och tak samt måttliga rökskador efter tobaksrökning. Normalt slitage är skador som är ett vanligt förekommande och hör s.a.s. till när man är hyresgäst. Att för en hyresvärd och hyresgäst genom avtal utsträcka hyresgästens skyldighet att enbart behöva ersätta vållandeskador är bara möjligt om lägenheten i fråga helt eller delvis används i annat syfte än bostad - t.ex. fritidshus och landställen (12 kap. 24 § 5 st. JB). För lägenheter som enbart används i bostadssyfte finns det m.a.o. inga möjligheter att sträcka ut ansvaret, vilket innebär att ett villkor i ett hyresavtal för en bostadslägenhet, som föreskriver att bostadshyresgästen ska ersätta andra typer av skador än de som denne själv har orsakat, är utan verkan för hyresgästen. Föreskriver ett hyresavtal t.ex. en bostadshyresgäst även ska ersätta normalt slitage, är detta utan verkan och gäller inte för hyresgästen. Bedömning i ditt fall I ditt fall beskriver du att du hyr en bostadslägenhet som tidigare har varit ett garage, och att ditt hyresavtalet lyder att hyresgästen ska bekosta det som har gått sönder. Så som jag har redogjort för ovan, kan du som bostadshyresgäst alltid endast vara ansvarig för att ersätta sådana skador som du genom vårdslöshet själv har vållat. Avtalsvillkor som föreskriver att du ska ersätta andra skador än sådana, är utan verkan och gäller inte. Om vi exemplifierar detta, innebär det att du ska ersätta en trasig fönsterruta om du kastade en fjärrkontroll mot den. Du är i det fallet ersättningsskyldig eftersom du genom eget vållande och vårdslöshet orsakade skadan. Om fönsterrutan däremot går sönder p.g.a. att en fågel flyger mot den, är du inte ersättningsskyldig eftersom du inte har vållat en skada genom vårdslöshet. Om ditt avtal föreskriver att du ska ersätta skador som du själv har vållat genom vårdslöshet, är allt alltså i sin ordning. Om det däremot står att du ska ersätta andra skador än dessa, t.ex. normalt slitage, är det mot lagen och utan verkan för dig. Om det senare alternativet är fallet, rekommenderar jag att du pratar om det med din hyresvärd och påpekar att villkoret inte är giltigt. Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline. Med vänlig hälsning,

Beatrice Karlsson |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline! Detta handlar om arvsrätt och det regleras i ärvdabalken (ÄB)När du avlider är huvudregeln att det är dina barn som ärver då dessa är bröstarvingar och därmed den första arvsklassen (ÄB 2 kap 1 §, 1 stycket). Dina två barn kommer som utgångpunkt få dela lika på all kvarlåtenskapen efter dig (ÄB 2 kap 1 §, 2 stycket).I Sverige kan man inte göra sina barn helt arvlösa men man kan minska den andel barnet får ut genom exempelvis ett testamente. För att förstå detta är det viktigt att skilja mellan arvslott och laglott.ArvslottDet är de man ursprungligen enligt de vanliga reglerna har rätt att ärva. Så om du har en kvarlåtenskap på 100 000 kr efter din bortgång så är respektives barns arvslott 50 000 kr. Laglott Laglotten är hälften av vad arvslott är. Så om vi använder samma exempel som ovan; så är respektives barns laglott 25 000 kr (ÄB 7 kap 1 §). Laglotten kan man inte enligt svensk lag testamentera bort, utan denna del har dina barn rätt att ärva. Enda sättet som dina barn kan gå miste om sin laglott är om de glömmer att påkalla en jämkning av ett aktuellt testamente efter din bortgång. Det är nämligen så att om du ändå trots dessa regler väljer att testamentera bort hela din kvarlåtenskap till någon annan så måste dina barn jämka inom 6 månader efter att delgivningen av testamentet har skett, för att få ut sin laglott. Om dina barn väljer att inte göra detta/ eller gör det för sent mister dom möjligheten att få ut sin andel (ÄB 7 kap. 3§).SlutsatsDu kan inte göra dina barn helt arvlösa men du kan göra så att de ärver än mindre andel och därmed bara får ut sin laglott. Detta kan som sagts ovan ske genom ett testamente. Jag hoppas de genom det sagda ovan har fått svar på din fråga. Men om du vill ha vidare hjälp genom att exempelvis upprätta ett testamente rekommenderar jag dig att boka en tid hos en av våra jurister. Du kan boka tid direkt på http://lawline.se/boka.Med vänliga hälsningar

Ibrahim Halwachi |Hej!Tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Juridiken är inte alltid på ens sida, dessvärre finns det ingen föreskriven ångerrätt vid uppsägning av ett hyreskontrakt. Vad du däremot kan göra, som inte är en garanti, är att få din hyresvärds godkännande om att återta uppsägningen. Din hyresvärd har i denna situation ingen skyldighet att godkänna det men det är din enda chans. Jag råder dig således att så fort som möjligt söka upp din hyresvärd och se om det går att ångra uppsägningen.Jag hoppas att du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Linda Khalid |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det du beskriver kan under vissa omständigheter vara olagligt. De brott som enligt min bedömning kan komma i fråga är olaga hot och olaga tvång, som vi finner i brottsbalken (1962:200) (BrB). Jag kommer nedan att redogöra för vad som krävs för att dessa brott ska aktualiseras.Olaga hotOlaga hot innebär att man hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år (4 kap. 5 § BrB).För att det ska vara fråga om olaga hot krävs alltså dels hot om brottslig gärning och dels att hotet framkallat allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid. Av din fråga framgår att hotet är en orosanmälan på falska grunder. Det är en brottslig gärning att göra en orosanmälan på falska grunder är en brottslig gärning. Att hos åklagare, polismyndigheten eller annan myndighet sanningslöst anklaga någon annan för en brottslig gärning, påstå besvärande omständighet eller förneka friande eller mildrande omständighet, klassas som falsk tillvitelse (15 kap. 7 § BrB). Rekvisitet "hot om brottslig gärning" är därmed uppfyllt. Den andra frågan är då om hotet varit ägnat att framkalla allvarlig rädsla för din eller annans säkerhet till person, frihet eller frid. Det är av betydelse på vilket sätt hotet uttalas, parternas relation till varandra, hur gärningspersonen agerar i övrigt och vad den hotade känner till om gärningspersonens agerande sedan tidigare. Om hotet har framkallat allvarlig rädsla och om det varit syftet med hotet vet du själv bäst, men eftersom att du skriver att personen vet att en orosanmälan skulle skada ditt och dina barns liv, utgår jag från att även rekvisitet avseende allvarlig rädsla samt säkerhet till person, frihet och frid är uppfyllt. Olaga tvångBrottet olaga tvång aktualiseras när någon genom hot om brottslig gärning tvingar någon annan att göra, tåla eller underlåta något. Straffet för olaga tvång är böter eller fängelse i högst två år (4 kap. 4 § BrB). Jag har redan konstaterat att det rör sig om hot om brottslig gärning (falsk tillvitelse). För brottet olaga tvång krävs också att hotet har resulterat i att den som blivit hotad har gjort, tålt eller underlåtit något. För straffansvar förutsätts alltså att inte endast att gärningspersonen haft för avsikt att få dig att göra som denne säger, utan även att du gjort det. SammanfattningSammanfattningsvis kan personen ha begått brotten olaga hot och olaga tvång. Värt att understryka är att det förutsätts att personen i fråga är medveten om att anmälan sker på falska grunder. Om det som personen tänker anmäla är sant eller om personen tror/misstänker att det är sant, är det inte fråga om varken olaga hot eller olaga tvång.Om du känner dig hotad eller utsatt, skulle jag givetvis råda dig att göra en polisanmälan. Det är sedan upp till åklagaren att avgöra om gärningarna är brottsliga och om bevisen räcker för att väcka åtal.Hoppas att du fått svar på din fråga, annars är du välkommen att höra av dig igen!Vänligen,

Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över om en näringsidkare behöver betala en fordran trots att det var fyra år sedan han senast hörde något från fordringsägaren. Det korta svaret på frågan är att han kommer vara tvungen att betala fordringen förutsatt att de inte har avtalat om en kortare preskriptionstid. I det följande redogör jag mer ingående för vad som gäller rörande fordringars preskriptionstid. Reglerna om fordringars preskriptionstid finns i preskriptionslagen (hädanefter förkortad PreskL).Fordringar näringsidkare emellan har en preskriptionstid om 10 årI ditt beskrivna scenario är fordringen ställd från en näringsidkare till en annan, vilket innebär att huvudregeln om preskriptionstid blir tillämplig. Enligt huvudregeln blir en fordran preskriberad 10 år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. (2 § 1 st. PreskL)Preskriptionen kan avbrytas på tre olika sätt genom att:1. gäldenären utfäster betalning, erlägger ränta eller amortering eller erkänner fordringen på annat sätt gentemot borgenären,2. gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären eller3. borgenären väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar fordringen gentemot gäldenären vid domstol, hos Kronofogdemyndigheten eller i skiljeförfarande, konkursförfarande eller förhandling om offentligt ackord.(5 § PreskL) Om preskriptionen har avbrutits kommer en ny preskriptionstid att börja gälla. (6 och 7 §§ PreskL)Med andra ord är preskriptionstiden mellan näringsidkare 10 år. För varje gång preskriptionen har blivit avbruten på något av de sätt som ovan nämndes i punkt 1 och 2 förnyas preskriptionstiden och gäller alltså återigen i 10 år. Har preskriptionen blivit avbruten på ett sådant sätt som nämndes i punkt 3 kommer däremot preskriptionstiden bara förnyas en gång. Man kan alltså inte förnya preskriptionstiden mer än en gång genom att väcka talan mot borgenären. (7 § 3 st. PreskL)Förövrigt kan även nämnas att det inte är möjligt att genom avtal bestämma att en fordran inte ska preskriberas eller att det ska vara möjligt att avbryta preskriptionen på något annat än de här ovan redan angivna sätten. (12 § PreskL)Det är dock fullt möjligt att avtala om en längre, eller kortare, preskriptionstid än 10 år. Sådana avtal kan emellertid jämkas enligt 36 § avtalslagen om de framstår som oskäliga.För ditt beskrivna scenario innebär allt detta alltså att gäldenären kommer vara tvungen att betala fordringen som Sandra (fordringsägaren) påminner honom om. Detta förutsatt att de inte har avtalat om en kortare preskriptionstid om exempelvis 2 år. I sådant fall bör man dock uppmärksamma att avtalet kan komma att jämkas.Fordringar mellan näringsidkare och konsument preskriberas efter 3 årPreskriptionstiden är 3 år för fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk. (2 § 2 st. PreskL)I övrigt gäller samma sak angående preskriptionsavbrott som vid fordringar näringsidkare emellan. En skillnad är däremot att det inte är möjligt att avtala om längre preskriptionstid när det rör fordringar ställda till konsument. (12 § PreskL)Om kunden i ditt beskrivna scenario hade varit en konsument istället för en näringsidkare hade alltså en preskriptionstid om 3 år gällt istället för 10 år. För det alternativa scenariot är det alltså inte helt klart huruvida kunden skulle vara tvungen att betala fordringen eller inte eftersom det inte är helt tydligt utifrån omständigheterna om gränsen på 3 år har passerats eller ej. Att vara uppmärksam på är att preskriptionstiden är förnyad enligt 5 § p. 1 PreskL, som nämnts ovan, i och med de betalningar som kunden ålägger.Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,

Daniel Broman |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Du äger cykelnDet korta svaret är att du äger cykeln och du har därför rätt till den. Även om vi utgår från att den nuvarande innehavaren av cykeln talade sanning och var i god tro när han köpte cykeln på Blocket, har inte han förvärvat äganderätt till cykeln eftersom cykeln har frånhänts dig genom att någon olovligen har tagit cykeln av dig (2 § och 3 § godtrosförvärvslagen). Det går helt enkelt inte längre att godtrosförvärva äganderätt till stöldgods (som var möjligt innan 1 juli 2003). Frågan om god tro har endast relevans för bedömningen om uppsåt finns i en eventuell utredning som syftar till att ta reda på om köparen av cykeln har gjort sig skyldig till häleri (9 kap. 6 § brottsbalken) alternativt häleriförseelse (9 kap. 7 § brottsbalken) i och med hans köp av stöldgodset.Hur kan du kräva tillbaka cykeln?Det var bra att du inte själv försökte ta tillbaka cykeln på plats, ett sådant handlande utgör nämligen brottet självtäkt (8 kap. 9 § brottsbalken). Endast om du hade ertappat tjuven medan gärningen var färsk hade du fått ingripa och ta tillbaka din cykel, vilket kallas laga självtäkt. Du har alltså rätt att få tillbaka din cykel och jag rekommenderar dig att kontakta polisen på 114 14 eller besöka en polisstation och förklara läget och polisanmäla om du inte redan har gjort det. Då kan polisen beslagta cykeln om den går att återfinna. Men du får alltså inte ta tillbaka cykeln på egen hand. Hemförsäkringen täcker cykelstölderDu borde kontakta ditt försäkringsbolag som du har tecknat ett hemförsäkringsavtal med och upprätta en skadeanmälan (om du har en hemförsäkring). Kom ihåg att försäkringsbolagen brukar kräva att du först har gjort en polisanmälan för att du ska kunna få försäkringsersättning. Nackdelen jämfört med att få tillbaka cykeln är att en självrisk då tillkommer.Hoppas att det löser sig!Med vänliga hälsningar,

Ibrahim Halwachi |Hej!Tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Det finns en konvention vid namn konventionen om barnets rättigheter som precis som namnet antyder reglerar just barns rättigheter. Av artikel 16 i konventionen framgår att barnet har rätt till privatliv. Det kan tillexempel vara att en vuxen, vanligtvis främst föräldrar, inte ska läsa sina barns brev och dagböcker. Med stöd av konventionen skulle en handling där du tar ett barns privata dagbok och läser den utgöra en olaglig handling. Däremot framgår inte i vilket syfte du gör detta, huruvida detta är av ren nyfikenhet eller en del av jobbet. Är det en handling du utför av ren nyfikenhet så skulle jag säga att det är en olaglig handling enligt barnkonventionen artikel 16. Du kan läsa mer om konventionen om barnets rättigheter här!Jag hoppas att du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Snatteri är talspråk för ringa stöldSnatteri är egentligen samma sak som ringa stöld (8 kap. 2 § Brottsbalken (BrB)). Det kan därför vara av den anledningen som polisen benämnde det som stöld. Ringa stöld är den lägsta graden av stöld, vilken man brukar dömas för om värdet på det tillgripna understiger 1250 kr (Se NJA 2019 s. 951). Eftersom din son har tagit en sak som kostade 18 kr, så har han därför begått ringa stöld eller snatteri. Din son kommer förmodligen dömas till böterPåföljden för ringa stöld är böter eller fängelse högst sex månader. Men jag vågar säga att ett fängelsestraff definitivt är uteslutet i din sons fall. Förmodligen kommer han dömas till böter, antingen dagsböter eller penningböter. Domstolen, eller i vissa fall åklagaren gör en straffmätning där de bestämmer vilket straffvärde som din sons gärning bör ha. Straffvärdet baseras dels på hur brottet gick till, men också personliga förhållanden (Se 29 kap. BrB). Även din sons ålder, ska beaktas vid straffmätningen. Är man under 21 år kan man få ett mildare straff enligt 29 kap. 7 § BrB. Skulle det vara så att domstolen eller åklagaren kommer fram till att straffet är värt mindre än 30 dagsböter, ska penningböter dömas ut (25 kap.1 § BrB). Det är svårt att säga exakt hur mycket böter det kan bli, men som utgångspunkt kan sägas att enligt Åklagarmyndighetens bötespraxis brukar vanligtvis en vuxen person som begått ringa stöld med ett värde under 60 kr, dömas till 800 kr i penningböter (Se RättsPM 2012:7). Om du misstänks för ett brott håller polisen ett förhör med dig. Om brottet är mindre allvarligt kan polisen förhöra dig på platsen efter att ha gett dina föräldrar och socialtjänsten möjlighet att vara med vid förhöret.När man blir misstänkt för ett brott så kan polisen hålla ett förhör, vilket man är tvungen att inställa sig till (23 kap. 6 § Rättegångsbalken). Det finns dock speciella regler som ska beaktas när en ung person begår ett brott. Detta regleras i Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). Enligt 5 § LUL, ska exempelvis vårdnadshavare omedelbart underrättas och kallas till förhör om gärningspersonen är under 18 år. När någon under 18 år begår ett brott som kan leda till fängelse, ska även socialnämnden underrättas. Detta avser även lindrigare brott, under förutsättning att fängelse ingår i straffskalan (vilket det gör i ringa stöld). Kommunen har, genom socialtjänsten, det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp de behöver. För vissa grupper, däribland barn och unga, har socialnämnden ett särskilt utpekat ansvar i socialtjänstlagen (SoL). Av 5 kap. 1 § SoL framgår att socialnämnden bland annat ska verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden, bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa. Socialnämnden har också särskilda arbetsuppgifter med unga lagöverträdare. Att förhör hålls och socialen kontaktas är mer rutinåtgärder och inte tänkt att vara en skrämseltaktik. Sammanfattningsvis riskerar din son att dömas för böter för den ringa stölden (snatteriet). Att förhör hålls och socialen kontaktas är inte tänkt att vara en skrämseltaktik, utan förhör krävs för att klara upp vad som hänt och klargöra din sons inställning till brottet. Socialen kontaktas för att de har en särskild roll i det preventiva arbetet med ungdomar. Hoppas det var svar på din fråga! Vänliga hälsningar,