Ida Hellsten |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga! Jag utgår från att du är en konsument och att säljaren är en näringsidkare när jag formulerar svaret. Nedan hänvisas därför till Konsumentköplag (1990:932) (KKL). Likaså hänvisas till förarbetet prop. 1989/90:89. När en konsument har reklamerat en vara till säljaren, som du har gjort, har konsumenten rätt att kräva att säljaren avhjälper felet eller företar omleverans. Detta gäller om detta kan ske utan oskälig kostnad för säljaren, 26 § 1 st. KKL. I detta fall tolkar jag det som att säljaren har valt att avhjälpa felet. Frågan uppstår då hur lång tid säljaren har på sig att göra detta. Av lagrummet framkommer endast att avhjälpande ska ske "inom skälig tid" efter det att köparen framställde sitt krav och utan kostnad eller väsentlig olägenhet för denne, 26 § 3 st. KKL. I förarbetena till lagen anges att "tiden skall räknas från reklamationen och säljaren skall i princip vara beredd att omgående ta hand om varan och skyndsamt reparera den, om han vill utnyttja sin rätt att avhjälpa felet. ... En annan anledning till att ett avhjälpande kan ta längre tid i anspråk är att varan måste sändas tillbaka till fabriken eller till en serviceverkstad på annan ort. Om det inte är fråga om några särskilda förhållanden av det angivna slaget eller liknande, bör en köpare normalt kunna räkna med att avhjälpandet skall klaras av på ett par dagar från det säljaren fick hand om varan." Detta enligt prop. 1989/90:89 s. 122. Sammanfattningsvis kan sägas att ett avhjälpande ska normalt ske inom ett par dagar från det att säljaren fick hand om varan. Du bör således kunna räkna med att få tillbaka tröjan inom kort. Om det föreligger särskilda skäl, såsom att varan måste sändas tillbaka till fabriken eller liknande, kan det dock bli aktuellt med en längre tid än ett par dagar. Jag hoppas att du fick svar på din fråga och lycka till! Med vänlig hälsning,

Jonna Anderberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Lagen om godtrosförvärv av lösöreDet rör sig om ett köp i god tro av en gitarr, ett så kallat godtrosförvärv, vilket regleras i lagen om godtrosförvärv av lösöre (1 § GFL). Omständigheter som talar för god troDet faktum att du köpte en gitarr till ett icke märkvärdigt pris, att säljaren hade egendomen i sin besittning trots att denne inte var ägare till gitarren samt under vilka förhållanden den utbjöds talar för att du var i god tro. Utifrån de omständigheter du anfört i frågan tyder inget på att du borde misstänkt något i försäljningssituationen. Det krävs att du som köpare var i god tro tills dess att gitarren kom i din besittning (2 § GFL). Det framgår inte av omständigheterna i frågan hur länge du har innehaft gitarren. Beroende på tidslängden av innehavet blir det olika utfall. Nedan redogörs för bägge scenarierna. För det fall du innehaft gitarren i mindre än tio årFör det fall du innehaft gitarren i mindre än tio år, kvarstår en så kallad vindikationsrätt för den rätte ägaren. Vindikationsrätten innebär att den rätte ägaren inom sex månader från det att denne fick kännedom om ditt innehav av gitarren, kan göra gällande anspråk på att återfå gitarren från dig (3 § GFL). I detta fall är du alltså tvungen att lämna tillbaka gitarren till den rätte ägaren. För de ekonomiska förluster du lider av detta genom att gitarren var belastad med ett rättsligt fel, kan du kräva säljaren på ersättning för (41 § köplagen). För det fall du innehaft gitarren i över tio årOm du däremot innehaft gitarren i över tio år, föreligger hävd. Detta förutsätter att du under hela denna perioden varit i god tro angående att gitarren inte varit belastad med tredje mans rätt (det vill säga någon annans äganderätt). Hävd innebär att du som köpare har fått äganderätt till gitarren och ingen vindikationsrätt föreligger för den rätte ägaren (4 § GFL). Trots att det föreligger hävd, har dock den rätte ägaren en sista möjlighet att återfå sin gitarr om denne väljer att göra möjligheten gällande. Den rätte ägaren kan i utbyte mot ett lösenbelopp återfå sin gitarr (5 § GFL). Lösenbeloppet innefattar kostnader för ditt köp av gitarren samt de utgifter du lagt ut i syfte att förbättra denna (6 § 1 st GFL). Lösenbeloppet ska minst motsvara marknadsvärdet (6 § 2 st GFL). Anspråk att genom lösenbelopp återfå gitarren måste göras gällande gentemot dig inom sex månader efter att den rätte ägaren fick reda på ditt innehav eller måste antas ha fått kännedom om ditt innehav (5 § 2 st GFL). SlutsatsBeroende på hur länge du innehaft gitarren, leder scenariot till olika resultat. Sammanfattningsvis kan du komma att behöva lämna ifrån dig gitarren till den rätte ägaren om ägaren kräver detta, men oavsett om det sker genom lösen eller vindikation, har du rätt till ersättning antingen från den rätte ägaren alternativt från säljaren. Du har inte gjort dig skyldig till något om du varit i god tro fram tills dess att du fick reda på att gitarren var stöldgods. Hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Hanna Lindqvist |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!För att du ska kunna tillgodogöra dig mitt svar börjar jag med att förklara hur jag uppfattar din fråga och situation samt klargör några utgångspunkter.- Jag uppfattar din fråga som att du undrar om det finns någon möjlighet för dig att kräva din exsambo på betalning för en del av de fasta utgifter som löper för den fastighet ni äger tillsammans. Du har under en tid amorterat och betalat ränta på det bolån ni står gemensamt på. - Svaret är därefter disponerat så att jag först kommenterar det samboavtal ni upprättat och det rättsförhållande som råder mellan er med tanke på att ni äger fastigheten tillsammans. Därefter besvaras den huvudsakliga frågan du ställt, vilket följs av ett förslag på handlingsplan. I svaret hänvisar jag till bestämmelser i sambolagen, samäganderättslagen och skuldebrevslagen.-SamboavtalVanligtvis är sambolagen tillämplig lag när sambor separerar och inte är överens om egendomsförhållanden. Genom sambolagen kan samborna begära bodelning, vilket som utgångspunkt innebär att den gemensamma bostaden och bohaget ska fördelas lika. Du nämner dock att ni har ett samboavtal. Vanligt i ett samboavtal är att man "avtalar bort" sambolagens regler, vilket jag utgår från att ni har gjort (se 9 § sambolagen). Oavsett är det så att fristen för bodelningsrätten upphör om ingen av samborna begärt bodelning inom ett år från det att samboförhållandet upphörde, 8 § andra stycket sambolagen.-Samäganderätt till fastigheten Eftersom ni äger fastigheten tillsammans aktualiseras samäganderättslagen (1 § samäganderättslagen). Du skriver att ni i samboavtalet har infört en klausul som säger att din exsambo måste sälja sin del av fastigheten till dig. Jag tolkar det som att ni därför även "avtalat bort" en eller flera bestämmelser i samäganderättslagen.Den bestämmelse jag främst syftar på är 6 § samäganderättslagen. Enligt bestämmelsen kan den som är samägare till exempelvis en fastighet framtvinga en försäljning på offentlig auktion, förutsatt att ägarna inte är överens om försäljningen. Din exsambo verkar genom avtalet också inskränkt sin egen förfoganderätt över andelen, se 2 § samäganderättslagen. Enligt den bestämmelsen har en delägare annars rätt att förfoga rättsligt (exempelvis sälja) sin del av egendomen utan samtycke från övriga delägare. (Däremot måste ägarna vara överens vid förfogande av egendomen som helhet.) Utöver det att ni avtalat bort rätten till tvångsförsäljning och avtalat om ett förfogandeförbud för din exsambo förstår jag det som att samäganderättslagen inte är inskränkt i övriga delar. Något som kan vara bra att veta, men egentligen inte hör till din huvudsakliga fråga, är att det krävs att alla samägare är överens då en förvaltningsåtgärd ska vidtas på egendomen, 2 § samäganderättslagen. Ett exempel på vad bestämmelsen innebär i praktiken är att exsambons samtycke krävs om du vill göra en renovering eller upprustning av fastigheten. Ansvar för bolånet-Solidariskt ansvarNi är sannolikt solidariskt ansvariga för det bolån ni gemensamt tecknat hos banken. Att ni svarar solidariskt för skulden till banken innebär att banken har rätt att kräva betalning av vem som helst av er, för hela skulden. Rättsligt stöd för detta är 2 § skuldebrevslagen. -Regressrätt Enligt samma bestämmelse stadgas även en regressrätt. Regressrätten innebär i detta fallet att den som betalt för annans del av skulden genom ett solidariskt ansvar gentemot borgenären (banken), har en efterföljande rätt att kräva den andra låntagaren på dennes del. Detta gäller så tillvida att du och din exsambo inte har en inbördes överenskommelse sedan tidigare om en annan fördelning av lånekostnaden. Detta blir dock en sak mellan de två låntagarna att reda ut inbördes, och är alltså inte en uppgörelse som banken har någon del i. Det är sannolikt svårt för dig att nu i efterhand kräva av banken att du endast ska stå för halva skulden.-Du kan kräva betalning från ex-sambon I praktiken innebär detta att du har en regressfordran på din exsambo för den delen av amorteringar och räntor som hon borde ha betalat för det gemensamma bolånet. Din ex-sambo måste alltså betala av på lånet trots att hon inte bor i huset längre.-Ansvar för andra kostnaderNär det kommer till andra löpande kostnader förenade med fastigheten är det inte lika säkert att du kan kräva något från exsambon. Det kan inte heller anses vara skäligt att din exsambo ska stå för omkostnader för exempelvis uppvärmning, vatten, el och liknande hänförliga till tiden efter hon flyttat ut och skaffat sig en egen bostad. Sannolikt har hon ju haft motsvarande kostnader för sin lägenhet, och har vad jag förstått har hon inte bott i huset under den perioden du nämner.Hur går du vidare för att kräva betalning för regressfordran? För att få betalt från din exsambo måste du kräva betalning på civilrättslig väg, om hon inte frivilligt betalar till dig. Det första du kan göra är att kontakta din exsambo och påtala den regressfordran som uppstått med grund i de avbetalningar du gjort av ert gemensamma lån. Eftersom det verkar röra sig om en förhållandevis stor summa kan ni exempelvis upprätta en betalningsplan. Ni kan även utreda möjligheten för dig att köpa ut exsambons del i fastigheten, och på det sättet kvitta i vart fall en del av skulden mot hennes andel.Observera att banken bestämmer om din exsambo kan lösas ut som låntagare till bolånet, oavsett om du förvärvar hennes andel i huset. Vad som kan hända är såklart att exsambon vägrar att betala. Då har du möjlighet att ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten för att försöka driva in skulden med myndighetens hjälp. Givetvis kan du även stämma exsambon i tingsrätten för att få skulden fastställd. Min rekommendation är att du så långt det är möjligt försöker nå en överenskommelse med exsambon utan myndigheternas inblandning. Dels med tanke på att en process kan bli kostsam och uppslitande på olika sätt och vis, och dels eftersom ni äger en fastighet med samäganderätt, och du är beroende av exsambons samtycke för de åtgärder du vill vidta med fastigheten. Sammanfattning av svaret Du och din exsambo är sannolikt solidariskt betalningsansvariga för bolånet. Det innebär att du får en regressrätt gentemot din exsambo, vad gäller den del av amorteringar och ränteinbetalningar som du har gjort till banken. Regressrätten innebär att du kan utkräva den del som exsambon ansvarat för enligt låneavtalet. Eftersom ni står 50/50 på bolånet är summan du kan kräva som utgångspunkt 50% av de amorteringar och räntor du betalt in. Har ni tidigare haft en annan inbördes överenskommelse blir det dock svårt att kräva något utöver den fördelningen som ni bestämt då. Vägrar exsambon att betala kan du ansöka om betalningsföreläggande eller stämning för att fastställa och driva in skulden. Observera att detta svar formulerats beroende av hur jag uppfattat informationen i din fråga. Om ert låneavtal eller samboavtal inte är utformade på detta sättet innebär det att svaret kan bli ett annat. Min rekommendation är därför att du ber en jurist granska dina avtal och samtliga omständigheter kring din situation för att du ska kunna få en korrekt bedömning. Det kan även vara klokt att få hjälp med att att fastställa vilket belopp du kan kräva och att utreda de möjligheter som finns att överta exsambons del i fastigheten, om det är något som är aktuellt för dig. Skulle du önska att komma i kontakt med en kvalificerad jurist på Lawlines juristbyrå så hjälper jag dig gärna att komma i kontakt med en kollega. Du får i sådant fall gärna återkomma till mig genom att mejla till hanna.lindqvist@lawline.se. Givetvis är du välkommen att mejla mig om du har några andra frågor rörande svaret. Du har även valt att bli kontaktad genom ett uppföljande telefonsamtal. Jag kommer därför att ringa dig på det telefonnummer du uppgett till oss på torsdag kl. 08.00. Passar inte tiden får du gärna höra av dig på mejl så kan vi komma överens om en annan tid. Observera att jag kommer att ringa med skyddat nummer. Vänligen,

Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Till att börja med är det jättebra att ni redan har varit i kontakt med familjerätten, även om du känner att det kanske inte har gett er något resultat. Familjerätten/socialentjänsten brukar de flesta familjer hänvisas till som ett första steg, vid tvister om föräldrars samarbetsförmåga eller om vårdnad om barn. Men eftersom du i din fråga beskriver det som att era samarbetssamtal inte leder er någonstans och att din dotter mår dåligt av att bo och umgås med sin pappa, kan det bli lämpligt att vidta nästa steg. Vilket är att låta rätten (domstolen) ta över och besluta om er dotters boende, umgänge och vårdnad, utifrån er dotters bästa. Ett annat alternativ, istället för att gå till domstol, skulle kunna vara att ni vårdnadshavare avtalar om er dotters boende och umgänge genom att det sker skriftligen och med socialtjänsten godkännande. Oavsett, om ni går till domstol eller om ni fortsätter att ta hjälp från familjerätten så kommer er dotters bästa vara avgörande för bedömningen om hennes boende, umgänge och vårdnad. Principen om att er dotters bästa kommer att vara avgörande för hennes boende, umgänge och vårdnad beaktas med hänsyn till er dotters egen vilja i takt med hennes ålder och mognad, enligt 6 kap. 2 § tredje stycket Föräldrabalken (FB). Detta innebär att större hänsyn tas till vad barnet själv vill, ju äldre och mognare barnet är. Idag finns det dock ingen lagstadgad ålder för när ett barn själv får bestämma om sitt umgänge eller boende. Några få praxis (avgöranden från högsta domstolen) har dock grundat en tanke om att barnet har en rättighet att bestämma själv när hen har fyllt 12 år. Så det din dotter har hört om att man får bestämma själv vart man vill bo när man har fyllt 12 år stämmer till viss del. Det ni dock bör observera med detta är att det inte är någon utskriven rättighet att få bestämma själv om sitt boende när man fyllt 12 år, utan endast något som domstolarna och socialtjänsten kan använda som en utgångspunkt när de gör sin bedömning om barnets boende, umgänge och vårdnad. Således blir barnets vilja vid 12 års ålder en omständighet som ska beaktas tillsammans med vad som anses som barnets bästa i det enskilda fallet, utifrån fallets enskilda omständigheter. Tips om vad just DU kan göra!Utifrån informationen i din fråga har ni redan tagit första steget om att försöka lösa er dotters boende och umgänge, genom samarbetssamtal med hjälp av familjerätten. Men eftersom samarbetssamtalen inte verkar hjälpa er dotter på bästa sätt råder jag dig till att kontakta en jurist som kan hjälpa dig med att utforma ett förslag till avtal om boende och umgänge för er dotter, för er dotters bästa. Ett sådant avtal börjar gälla när både du och dotterns pappa har undertecknat det. Juristen kan även företräda dig i de fall att ni inte kommer överens om er dotter boende och umgänge och ni blir tvungna att gå till domstol för att få det avgjort. Om du är intresserad av att träffa en jurist rekommenderar jag dig till att vända dig till Lawlines Juristbyrå, där du kan bli tilldelad en jurist anpassad efter just ditt ändamål.Och precis som du säger, kommer din dotters vilja att beaktas (efter hur gammal hon är) vid bedömningen för vad som är henens bästa och således kommer hennes vilja påverka hennes boende, umgänge och eventuell vårdnad.Jag önskar dig ett stort lycka till och hoppas att du fick svar på din fråga! Om du har fler funderingar är det bara att höra av dig igen!Med vänlig hälsning,

Liv Nyström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Du uppger att du blivit dömd för ringa narkotikabrott vid två tillfällen. Påföljden för ringa narkotikabrott är böter eller fängelse i högst 6 månader (2 § narkotikastrafflag). Jag antar att du dömts till dagsböter vid de båda tillfällena. I sådana fall står uppgiften kvar i fem år efter domen (17 § lag om belastningsregister).Ringa narkotikabrott preskriberas efter 2 år precis som du nämner i din fråga (35 kap. 1 § brottsbalken). Preskription innebär att ingen påföljd kan dömas ut för brottet längre och att en eventuell förundersökning läggs ner. Preskriptionstiden påverkar inte hur länge en uppgift finns kvar i belastningsregistret. Hoppas du fick svar på din fråga!Vänliga hälsningar,

Binh Tran |Hejsan! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline. Jag ska besvara din fråga så gott jag kan. Aktuell lagstiftning är ärvdabalken (hädanefter förkortat ÄB). Arvsrätt Enligt ÄB 2kap 1§, så har barnen prioriterad arvsrätt. Om ett barn inte finns vid livet, ska barnets barn ha rätten att ta stället. Det innebär att din mors barnbarn har samma rätt som du och din syster att få arv. Däremot så ska det inte delas på så vis att alla fyra får samma belopp, utan tillgångarna ska delas i tre eftersom barnbarnen tar din bortgångna syskons plats. LaglottDin mor nämner att hon vill helst ge alla tillgångar till dig och din syster. Hon kan därför välja att testamentera bort allting till dig och din syster. Det är vid dessa situationer som laglotten spelar roll. Enligt 7kap 1§, ska laglotten innehålla hälften av arvslotten. Arvslotten är hela berättigade beloppet som man egentligen skulle få. För att få ut laglotten måste din mors barnbarn påkalla jämkning senast sex månader efter de fick ta del av testamentet. De kommer därför alltid ha rätt till sin laglott om de påkallar jämkning. Ett räkneexempel: Om din mor testamenterar bort alla hennes tillgångar till dig och din syster så ska ni få 500 000 kr var. Men om barnbarnen påkallar jämkning så kommer de att få ut hälften av deras arvslott (laglotten). Deras arvslott är en tredjedel av din mors tillgångar (1 000 000/3 = 333 000 kr). Hälften av 333 000 kr är 166 500 kr. De får därför dela på 166 500 kr medan du och din syster får resterande 165 500 kr att dela på. Detta är förutsatt att de påkallar jämkning. Det finns alltid möjligheter att de inte gör det inom 6 månader vilket lämnar dig och din syster med hela arvet. Jag hoppas jag har kunnat förklara hur arvslott, laglott och arvsrätt går till. Med vänliga hälsningar.

Binh Tran |Hejsan! Tack för att du vänder dig till oss. Aktuell lagstiftning är: äktenskapsbalken (förkortat ÄktB).Definitioner och innebörd för termerInnan jag kan besvara dina frågor så är det viktigt att veta de termer som jag kommer att använda. * Giftorättsgods: Det är det egendom som du och din fru ska dela på efter skilsmässan. Huvudregeln är att allting är giftorättsgods när man ingår ett äktenskap om inte du kan visa att det är enskild egendom.* Enskild egendom: Enskild egendom är egendom som inte ska delas på. Att göra en egendom till enskild i juridisk mening hittas i ÄktB 7kap 2§. Det kan bli enskild egendom genom gåva, arv etc. Det är dock väsentligt att det står just specifikt orden "enskild egendom" på dokumentet som egendomen kommer med. Exempel om du har fått något testamenterat till dig, att det står i testamentet att denna egendom ska vara enskild egendom.Det sålda huset som har blivit pengar Enligt ÄktB 7kap 1§, stadgas det att när man ingår äktenskap, ska allting som inte är enskild egendom blir giftorättsgods. Det innebär att man utgår från att allt ska delas på. Att du har testamenterat bort fastigheten har därför ingen rättslig verkan i detta sammanhang eftersom testamentet är endast gällande efter din bortgång. Man måste helt enkelt ändra på testamentet. De pengar som finns på kontot kommer tyvärr behöva delas på. Fastigheten du som stod på dig innan ni träffadesOm inte ni skrivit under ett äktenskapsförord om att denna fastigheten ska vara din enskilda egendom så faller den tillbaka till huvudregeln om att denna fastighet ska vara giftorättsgods. Gemensamma kontot Detsamma gäller kontot. Om du inte kan visa att pengar som har inkommit till kontot härrör från något som du har fått från din enskilda egendom är detta giftorättsgods. Testamentet till dina barn Som tidigare nämnt så är ett testamente inget hinder för egendom som ska delas på under en äktenskapsskillnad eftersom testamentet inte är gällande förrän din bortgång. Att du ger dina barn egendom som ska anses vara enskilt betyder att de kommer att få dina tillgångar som enskild egendom. I framtiden kommer därför inte dina barn behöva dela på tillgångarna vid en eventuell skilsmässa. Gåvobrev Genom gåvobrev kan egendom även bli enskild enligt ÄktB 7kap 2§. Det förutsätter att det står i gåvobrevet att tillgången ska vara enskild egendom. Det är viktigt att specifikt skriva orden enskild egendom för att det ska vara enskilt. Rekommendationer och telefontid Jag rekommenderar att du letar upp alla gåvobrev och testamenten på de tillgångar du har ärvt. Det är viktigt att titta igenom dessa dokument för att hitta orden "enskild egendom". På detta vis kan du slippa att dela på egendomen. Du har valt alternativet att ha telefonrådgivning med mig. Jag kommer därför att ringa dig imorgon, torsdagen den 21 november, klockan 15:00. Kan du inte denna tid så är du välkommen att mejla mig på Binh.Tran@Lawline.se så kan vi boka en annan tid som passar dig bättre. Med vänliga hälsningar.

Jenny Viberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Som jag förstår är din huvudsakliga fråga om du kan börja på juristlinjen trots att du finns med i belastningsregistret. Det görs ingen kontroll av belastningsregistret vid ansökan till juristlinjenNär du söker till en juristutbildning görs ingen kontroll av belastningsregistret. Det innebär att det inte är ett hinder för dig att söka till juristlinjen trots att du förekommer i registret. Krav för att bli åklagareFör att bli åklagare krävs att du har gjort notarietjänstgöring (vilket innebär att du arbetat vid domstol efter avslutad utbildning). Utöver det gör åklagarmyndigheten en prövning vid anställningsprocessen vilken inkluderar en bedömning av den sökandes lämplighet för åklagaryrket. Att inte förekomma i belastningsregistret är inte ett krav för att bli åklagare.Hur troligt det är att bli anställd är svårt att sägaDet är svårt att säga hur troligt det är att du får anställning inom någon av de yrken du räknar upp. Som vid alla anställningar anar jag att arbetsgivaren tar hänsyn till flera olika omständigheter vid bedömningen om huruvida du passar för tjänsten eller inte. Ett tips är att höra av dig till yrkesverksamma inom de områden du är intresserad av. Kanske har de en tydligare bild än jag om hur troligt det är att du får anställning inom ett område du är intresserad av. Det finns information om hur länge du finns kvar i belastningsregistretOm du är nyfiken på hur länge du finns kvar i belastningsregistret så att en eventuell arbetsgivare kan ta del av de uppgifterna, så finns information om det på polisens hemsida. Det kallas för gallringsregler. Tiden för hur länge du finns kvar beror på vilket straff du dömdes till för de brott du begick. Hoppas att du har fått svar på din fråga och lycka till med studierna!Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att ställa fler frågor här på Lawline.