Gabriella Zako |Hej! Tack för att du vänder dig till lawline med din fråga.Om en person drabbas av skada i samband med hälso-, sjuk- eller tandvård kan man ha rätt till ekonomisk ersättning enligt Patientskadelagen (PSkL). Denna lag gäller bara för skador som inträffats i samband med hälso-, sjuk- och tandvård i Sverige enligt 3 § PSkL.Ersättning enligt patientslagenEnligt 6 § PSkL framgår vilka typer av skador som ger upphov till rätt till ersättning. Det förutsätts att det föreligger en överhängande sannolikhet att en personskada har orsakats av någon av de nedanstående medicinska åtgärderna eller ett olycksfall i hälso- och sjukvården samt att skadan ska ha kunnat undvikas. De skador som kan ge rätt till ersättning enligt lagen är behandlingsskador (p.1), materialskador (p. 2), diagnosskador (p. 3), infektionsskador (p. 4), olycksfallsskador (p. 5) och medicineringsskador (p. 6).För att ha rätt till ersättning för en behandlingsskada enligt 6 § p. 1 PSkL, exempelvis, förutsätts det att det föreligger en överhängande sannolikhet att skadan har orsakats av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd och ska, rent objektivt, ha kunnat undvikas om åtgärden hade utförts på ett annat sätt eller genom att en annan tillgänglig åtgärd valts, som enligt en bedömning i efterhand enligt medicinsk uppfattning skulle ha tillgodosett behovet av vård på ett sätt som varit mindre riskfyllt. Om det enbart varit möjligt att undvika skadan genom en mer avancerad metod som i regel varit mer riskfylld, föreligger ingen ersättningsgill behandlingsskada.Patientskadeersättning lämnas inte om skadan har uppkommit till följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering eller behandling av en sjukdom eller skada, som utan behandling skulle ha varit direkt livshotande eller lett till svår invaliditet, 7 § p. 1 PSkL. Detta undantag gäller, till exempel, i situationer då vårdbehovet varit så akut att behandling har varit tvunget att stättas in utan att vårdgivaren haft möjlighet att vidta normala förberedelser.Preskriptionstiden förpatientsförsäkringenPatientskadeersättning betalas ut ur vårdgivarens patientförsäkring, 13 § PSkL, vilket alla vårdgivare är skyldiga att ha, 12 § PSkL. Det är alltså till vårdgivarens försäkringsgivare du vänder dig för att göra en skadeanmälan. Om din operation utfördes av en vårdgivare som finansieras av regionen är det Landstingets Ömsesidiga Försäkringsbolag (LÖF) som är försäkringsgivaren som du vänder dig till. Du kan göra en anmälan via deras hemsida, här.Även privata vårdgivare som har vårdavtal med regionerna kan omfattas av deras försäkring. När det gäller annan privat vård är patientförsäkringen ofta tecknad hos ett annat försäkringsbolag, vilket du i så fall kan vända dig till.Om din operation utfördes av en vårdgivare som, trots skyldighet, inte har patientförsäkring, svarar de försäkringsgivare som ingår i patientförsäkringsföreningen, enligt 15 §, solidariskt för den patientskadeersättning som skulle ha lämnats om en patientförsäkring hade funnits, 14 § PSkL. Om din vårdgivare skulle sakna en patientförsäkring kan du alltså istället anmäla till patientförsäkringsföreningen, här.Tiden för att kunna anmäla patientskadan varierar beroende på när skadan orsakades. Om din skada orsakades före den 1 januari 2015 gäller att anmälan måste göras inom tre år från det att du fick kännedom om att du kunde anmäla skadan ifråga, det får vidare inte ha gått mer än tio år sedan skadan orsakades. Om skadan däremot har skett från och med den 1 januari 2015 gäller istället bara att du måste anmäla skadan inom tio år från det att den orsakades.Enligt lagen måste skadan anmälas inom 10 år från den tidpunkt den orsakades, för att rätten till ersättning enligt lagen inte ska förloras, 23 § PSkL.SammanfattningsvisFör skador som uppstått i samband med hälso- och sjukvård i Sverige kan du alltså ha rätt till patientskadeersättning. Det är till vårdgivarens patientförsäkringsgivare som du vänder dig för att anmäla skadan, vilken genomför skaderegleringen. Det är alltså försäkringsgivaren som bedömer om rätt till patientskadeersättning föreligger samt som betalar ut ersättningen, om förutsättningarna för ersättning uppfylls. Om det är så att vårdgivaren saknar en patientförsäkring kan du istället vända dig till patientförsäkringsföreningen för att anmäla skadan.Hoppas du har fått svar på din fråga och hör gärna av dig igen om du har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

Lucas Gardebrand |Hej! Tack för du vänder dig till Lawline med din fråga! Det som din dotter enligt din beskrivning gjort sig skyldig till är stöld och hemfridsbrott. Vad som är stöld stadgas i 8 kap. 1 § Brottsbalken (BrB). Vad som är hemfridsbrott stadgas i 4 kap. 6 BrB. Skulle hon ha skadat huset på något vis och du kan bevisa att det är hon som gjort detta kan hon även bli skadeståndsskyldig. StöldFör att något ska anses vara stöld krävs att tre rekvisit är uppfyllda -Olovligt tagande (någon tar något som den ej har tillåtelse att ta) -Tillägnelseuppsåt (personen avser behålla det som tagits) -Skada (att den som stulits från har gjort en ekonomisk skada) Straffet för stöld är fängelse i högst två år.HemfridsbrottFör att något ska bedömas som hemfridsbrott krävs att någon utan tillåtelse tar sig in i en bostad. Straffet för hemfridsbrott är böter. Applicering i ditt fallDå din dotter olovligen tagit sig in i din stuga och tagit ett kylskåp från dig rör det sig om stöld, såvida din dotter avsett behålla kylskåpet. Observera här att det krävs att din dotter förstått att du ägt kylskåpet. Skulle hon ha fog för uppfattningen att det är hon som äger kylskåpet skulle det i så fall röra sig om brottet egenmäktigt förfarande. När det rör familjerelationer förstår jag om det inte alltid är fördelaktigt att dra in polisen, utan att försöka lösa det på annat vis. Jag vet inte hur relationen ser ut med din dotter, du skriver att du försökt att få tag på henne, vilket får mig att dra slutsatsen att hon inte är särskilt intresserad av att prata. Innan du gör en anmälan till polisen kan du försöka skicka SMS eller brev där du säger att du vill att ni pratar om det hela och ser till att det dottern tagit kommer till rätta. Det är inte på något vis olagligt att "hota" med polisanmälan såvida du inte pressar henne på mer än hon tagit. Det krävs för alla brott att det kan bevisas att din dotter utfört dessa. Det är också viktigt att ha i åtanke.För att göra en polisanmälan kan du ringa 114 14 eller ta dig till närmsta polisstation.Jag hoppas du fick svar på din fråga, har du ytterligare frågor kring denna fråga kan du kommentera nedan. I annat fall är du välkommen åter om du har andra juridiska funderingar i framtiden.Med vänlig hälsning

Pearl Yeuki Ku Chiu |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om barnets vårdnad och boende finns i föräldrabalken (FB). De inledande bestämmelser i 6 kap. föräldrabalken markerar att ett barn ska ha rätt till omvårdnad, trygghet och god uppfostran. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Den vägledande principen enligt 6 kap. 2a § FB är att barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Hänsyn skall härtill tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. När det finns konflikter mellan föräldrarna angående barnets boende finns det möjlighet enligt 6 kap. 14 a § FB får rätten på talan av en av dem eller båda besluta vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med. Det finns även möjlighet för föräldrarna att avtala om barnets boende. Avtalet skall gälla, om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. I ert fall är båda föräldrarna eniga om beslutet om att dottern ska få bo hos mormorn. Det framgår av bakgrundsinformationen att detta beslut uppfattas som vad som är bäst för dotterns utveckling och hälsa. Beslutet bör därför stå i enlighet med principen om barnets bästa och vara befogat. Det finns således inget som skulle förbjuda att dottern bor med mormorn för att genomföra sin skolgång. Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline.Vänliga hälsningar,

Anneli Alchahin |Hej, tack för din fråga! Vid förlust av privata saker, är arbetsgivaren oftast inte skyldig att ersätta dig för förlusten. Vissa arbetsgivare har ansvarsförsäkringar för sina arbetstagare, dock gäller de inte för stöld, utan snarare för skador på arbetstagaren eller egendom som tillhör annan som arbetstagaren själv orsakat. Av 4 kap. 10§ arbetsmiljölagen framgår det att myndigheter kan ge specifika regler om hur en arbetsmiljö ska se ut (myndighetsföreskrifter). I detta fall finns det regler i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna. I 59 § framgår det att det ska finnas utrymmen för förvaring av privata kläder. Kläderna ska kunna förvaras så att de inte smutsas ned eller skadas, och så att risken för stöld motverkas. Om privata kläder förvaras i omklädningsrum ska de gå att låsa in. Framgår även som allmänt råd att risken för stöld ska kunna motverkas genom att förvaringsutrymmen förses med lås.I detta fall har du valt att inte låsa skåpet, trots att den möjligheten finns. Detta betyder dock inte att det är okej att stjäla på en arbetsplats. I sådana fall kan faktiskt arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig för skador som en arbetstagare orsakar i tjänst, 3 kap 1 § skadeståndslagen. Dock har inte arbetsgivaren varit vårdslös/oaktsam på något sätt då möjligheten att låsa in dina saker fanns vid tillfället. I detta fall kan det vara bra att du tar upp det med din arbetsgivare och tala om vad som hänt. I och med att du fått anställning via kommunen, bör du även ringa kommunen och tala om situationen. Vid sådana situationer kan det även vara bra att ha en hemförsäkring. Om du har en, kolla upp vilka villkor som finns och självrisken (om sådan finns) vid stöld, samt om det finns en så kallad "otursförsäkring/allriskförsäkring" (exempel på allriskförsäkring). Det som kan vara svårt i ditt fall är att du lämnat dina saker olåsta, men om du har en otursförsäkring kan det vara till hjälp. Hoppas du fått svar på din fråga! Du är välkommen att ställa ytterligare frågor om du har några funderingar. Med vänlig hälsning,

Gabriella Zako |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vem kan polisanmäla ett brott?Först och främst kan jag informera om att det inte finns några formella krav på vem som kan göra en polisanmälan. Detta betyder att vem som helst kan skicka in information till polisen om att ett brott har begåtts. Du behöver alltså inte själv vara offer för brottet för att anmäla. Du har möjlighet att polisanmäla brottet men du bör tänka på att ha bevis såsom inspelning eller vittnen från grannarna som stärker din anmälan.PreskriptionstidenSom du beskriver så har hemfridsbrottet skett för 3-4 månader och preskriptionstiden för hemfridsbrott gäller i 2 år, 35 kap 1 § Brottsbalken. Det innebär att din rätt att åtala inte är förlorad eftersom det bara har gått 3-4 månader sedan brottet begåtts.Jag hoppas du fick svar på din fråga

Pearl Yeuki Ku Chiu |Kan båda föräldrarna avsäga sig vårdnaden?Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Den avgörande bestämmelsen som behandlar denna fråga finns i 6 kap. 2 § föräldrabalken. Däri stadgas att ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte domstol har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år. Med vårdnad förstås det "juridiska" ansvaret för barnets person. Bestämmelsen bör i sig kunna besvarar frågan. Det framgår av paragrafen att ett barn i regel måste stå under vårdnad av åtminstone en av föräldrarna, om inte domstolen valt att utse särskilt förordnad vårdnadshavare. Sammanfattningsvis kan båda föräldrarna inte avsäga sig vårdnaden. Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline.Vänliga hälsningar,

Nabyiel Marionell |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline!Förvaltarskap regleras i föräldrabalken (FB) 11:e kapitlet. Att en person har förordnats förvaltarskap (s.k. huvudman) innebär att personen förlorar sin rättshandlingsförmåga antingen helt eller delvis (11 kap. 9 § FB). Rättshandling är ett samlingsord för handlingar som är av rättslig betydelse. Att säga upp sitt medborgarskap innebär att man vidtar en rättshandling. Den fråga man ska ställa sig är alltså huruvida huvudmannen ens har en rättshandlingsförmåga för att själv kunna säga upp sitt medborgarskap utan att behöva inhämta förvaltarens medgivande. Vad gäller upphörande av förvaltarskap anger lagen att det upphör när:det inte längre finns ett behov för det,förvaltaren har slutfört sitt uppdrag, ellerförvaltaren begär att bli entledigad (11 kap. 19 § FB).Förvaltarskap kan också upphöra om förvaltaren gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller förvaltaren inte längre anses lämplig (11 kap. 20 § FB).Jag skulle inte tro att någon som tillförordnats förvaltarskap skulle ha en rättshandlingsförmåga för att kunna säga upp sitt medborgarskap. Skulle det ändå vara så, upphör inte förvaltarskapet per automatik utan man måste göra en ansökan till antingen tingsrätten eller överförmyndaren. Du kan läsa mer om hur man ansöker här.Hoppas du fick svar på din fråga!Vänligen,

Nabyiel Marionell |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga behandlas i socialtjänstlagen (SoL). Enligt lagen har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1 § SoL). För att ha rätt till bistånd förväntas alltså den enskilda ha utnyttjat alla de möjligheter som normalt står denne till buds för att försörja sig själv.Skadeståndsrätten skiljer mellan ekonomiskt och ideellt skadestånd. Det ekonomiska skadeståndet är till för att kompensera ekonomiska förluster, medan det ideella skadeståndet avser att ersätta bl.a. fysiskt och psykiskt lidande vid personskador och kränkning av den personliga integriteten. Oavsett vilken typ av skadestånd det handlar om ska det räknas in i bedömningen för rätten till bidrag. Anledningen till det var för att upprätthålla socialbidragets syfte och funktion som det yttersta skyddsnätet för människors försörjning (jfr. prop. 2000/01:80 s. 94 – 95). Svaret på din fråga är alltså ja, skadestånd räknas som inkomst och socialen kan alltså minska det ekonomiska bidraget. Det är dock viktigt att påminna att det alltid ska göras en individuell bedömning i varje enskilt fall. Ibland kan det vara rimligt att det individuella synsättet vidgas eftersom förutsättningarna avviker från det som normalt förekommer vid socialbidragshantering. Ett sådant exempel kan vara en enskild som har fått ett ideellt skadestånd på grund av att han eller hon har varit utsatt för ett brott av något slag, och t.ex. kan ha behov av långvariga och kostsamma behandlingar. Detta bör då rimligtvis beaktas vid biståndsbedömningen.Hoppas du fick svar på din fråga!Vänligen,