Adam Stannervik |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline.Jag tolkar din fråga som att du undrar om det finns möjlighet till att kvitta den skatt som utgår på vinsten av en husförsäljning. Jag kommer i denna fråga utgå från att det handlar om bostadshus båda vad gäller försäljning samt den nyköpta fastigheten. Skatteplikt. När man säljer sin fastighet uppstår det en kapitalvinst (41 kap 2 § IL). Det ska tas upp som en intäkt (42 kap 1 § IL). Fysiska personer ska betala skatt på detta. (1 kap. 3 § IL). Vid avyttring av privatbostad tas dock endast 22/30 delar av vinsten upp till beskattning (45 kap. 33 § IL). Möjlighet till uppskov. Vid försäljning av privatbostad finns det viss möjlighet till uppskov av skatten, dvs att du skjuter upp skatten. Vid avyttring av permanent är det möjligt att erhålla avdrag för uppskovsbeloppet om kapitalvinsten uppgår till minst 50 000 kr och man förvärvat eller avser att förvärva en ny bostad (i lagtext ersättningsbostad) (47 kap 2-6 §§ IL). Det krävs att det handlar om en privatbostad och det är en permanent bostad om du har bott där minst 1 år före försäljning eller minst 3 av de senaste 5 åren. (47 kap. 3 § IL) Man erhåller fullt uppskov om ersättningen för den nya bostaden är lika stor eller större än ersättning för den sålda bostaden (47 kap 7 § IL). Är ersättningen för den nya bostaden lägre så har man inte rätt till fullt uppskovsbelopp (dvs det motsvarar inte hela kapitalvinsten). Vad betyder det här för dig? Jag kan tyvärr inte i detta fall hjälpa dig att applicera lagrummen på din situation då jag inte har några omständigheter att utgå ifrån. Men om det är så att de ovanstående kraven är uppfyllda så har du rätt att göra uppskov på skatten av kapitalvinsten du gör vid din husförsäljning. Hoppas att detta gav dig svar på din fråga! Vänligen

Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över dels vad straffet för vårdslöshet i trafik är, och dels hur lång tid det brukar ta innan det blir rättegång. Jag kommer i det följande att behandla dessa frågor separat från varandra där jag börjar med vad straffet för vårdslöshet i trafik är. Straffet för vårdslöshet i trafikOm en vägtrafikant eller den som någon annanstans än på väg för motordrivet fordon brister i sin omsorg och varsamhet vid framförandet av fordonet och det leder till trafikolycka, så döms den för vårdslöshet i trafik till dagsböter. (1 § 1 st. lagen om straff för vissa trafikbrott)Brottet vårdslöshet i trafik straffas om det begås uppsåtligen av dig eller om du med vetskap om att det finns en risk för att en olycka inträffar ändå tar den risken, även om det inte är avsiktligt. Att vara trött och ändå fortsätta framförandet av fordonet är ett typexempel av sådant risktagande. Om du således skulle komma att dömas för vårdslöshet i trafik är alltså straffet dagsböter. Hur många dagsböter som utdöms beror på hur allvarligt brottet är. Dagsböternas storlek beror på din inkomst – ju högre inkomst du har, desto högre kommer dagsboten att vara.Hur lång tid tar det innan det blir rättegång?Först och främst så är det inte säkert att det kommer att gå så långt att det blir en rättegång av det hela. Det första som kommer hända är att en förundersökning tas vid. Denna kan ta olika lång tid beroende på hur komplicerat brottet är. Efter förundersökningen kan man säga att åklagaren har tre val. Antingen anser åklagaren att det inte finns tillräcklig bevisning och då läggs ärendet ned, eller så anser åklagaren att det finns tillräckligt mycket bevisning för att väcka åtal mot dig och då drar en rättegångsprocess igång. Därutöver kan även åklagaren välja att meddela ett s.k. strafföreläggande. Det innebär att åklagaren förvisso anser att tillräcklig bevisning finns, men att det inte finns någon anledning att ta ärendet till domstol. Strafförelägganden är vanliga vid trafikförseelser och ersätter alltså rättegången. Istället får du hem ett meddelande där du kan välja att erkänna ditt brott och betala den föreskrivna boten. Om du inte accepterar strafföreläggandet kommer åklagaren sannolikt att väcka åtal mot dig i domstol då istället. Det är således inte helt lätt att svara på frågan om hur lång tid det tar innan det blir rättegång eftersom det beror på så många omständigheter på vägen. Som sagt är det över huvud taget inte ens säkert att någon rättegång ens kommer att äga rum. Det finns ingen bestämd tidsgräns för hur snart en åklagare måste väcka åtal, inte heller hur länge man kan få vänta innan rättegången hålls. Det jag kan säga är i alla fall att domstolsärenden – enligt 23 kap. 4 § rättegångsbalken – ska bedrivas skyndsamt. Vad det innebär är dock olika i de enskilda fallen. Det är viktigt att en person som åtalats utreds rättssäkert och sådant kan ta tid beroende på fall.Jag hoppas att du fick hjälp med dina frågor!Med vänliga hälsningar,

Mellin Sahin |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Om du som privatperson ingår ett köpeavtal beträffande lös egendom med annan privatperson, är köplagen tillämplig (jfr 1 § och 4 § köplagen). Köplagen är även tillämplig på avtal om köp mellan två näringsidkare. Om du i stället, i egenskap av konsument, ingår ett köpeavtal med en näringsidkare beträffande lös sak är konsumentköplagen tillämplig (1 § första stycket konsumentköplagen). Med konsument avses en fysisk person som handlar för privata ändamål och med näringsidkare avses en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med dess näringsverksamhet (jfr 1 § femte och sjätte stycket konsumentköplagen). En första skillnad mellan lagarna är att köplagen är tillämplig på avtal om köp av lös egendom medan konsumentköplagen är tillämplig på köp av lös sak. Lös egendom och lös sak innefattar saker som är föremål för besittning såsom kläder, livsmedel, bilar och möbler. Lös egendom är emellertid ett vidare begrepp och inkluderar exempelvis även värdepapper, aktier, nyttjanderättigheter och fordringsrättigheter. Byggnad som uppförts på ofri grund innefattas också i begreppet lös egendom. En annan huvudsaklig skillnaden är att köplagen är dispositiv medan konsumentköplagen är att tvingande till konsumentens förmån (jfr 3 § köplagen och 3 § konsumentköplagen). Att köplagen är dispositiv innebär att parterna kan avvika från lagens bestämmelser. Köplagen bygger på avtalsfrihet vilket innebär att parterna fritt kan avtala om villkoren beträffande köpet. Konsumentköplagen är däremot tvingande till konsumentens förmån, vilket medför att näringsidkaren som huvudregel inte får ingå ett köpeavtal med konsumenten där villkoren är mindre förmånliga än de som angivs i lagen. Det är emellertid fritt att ingå avtal om bättre villkor. Ett exempel är "öppet köp" som inte regleras i konsumentköplagen men som näringsidkaren vanligen erbjuder sina konsumenter.Avseende lagarnas innehåll är bestämmelserna generellt till bättre förmån för en köpare som omfattas av konsumentköplagen jämfört med köplagen. Ett exempel är att reklamationsrättens yttersta tidsfrist i köplagen är två år, medan det i konsumentköplagen är tre år (jfr 32 § andra stycket köplagen och 23 § tredje stycket konsumentköplagen). Konsumentköplagens villkor är oftast förmånligare för köparen. Det grundar sig framförallt i att parterna inte anses vara jämbördiga och därmed erhåller konsumenten skydd genom lagstiftningen. Har du en fråga beträffande ett specificerat ändamål eller bestämmelse är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline.Önskar dig en fortsatt trevlig dag!Med vänlig hälsning

Franck Olofsson |Hej Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Låt mig först konstatera att Samäganderättslagen i grunden är dispositiv, det vill säga det går genom avtal att bestämma annat än det som står i lagen. Om inget annat avtalats gäller alltså det som står i lagen. Mycket förenklat kan man säga att det finns några få paragrafer i Samäganderättslagen som alla andra paragrafer bygger på. Dessa är 1, 2, 3 och 6 paragraferna. Tack för de rättsfalls-kommentarerna som du hade med i din fråga. Rättsfallet som kommenteras är NJA 2019 s. 1055. I rättsfallet hade samägarna formulerat en bestämmelse i deras avtal som sa att 3 § Samäganderättslagen om god man inte skulle gälla. Högsta Domstolen konstaterar att en sådan bestämmelse i ett avtal måste erbjuda en alternativ lösning på problemet för att den ska gälla framför lagen. Detta betyder att domstolen anser att 3 § trots allt inte är helt dispositiv.Rättsfallet berör alltså endast 3 § Samäganderättslagen. När det gäller t. ex. 6 § Samäganderättslagen, som har att göra med möjligheten till försäljning av det samägda genom auktion, räcker det fortfarande bara att avtala bort regeln. För att avtala bort 6 § behövs alltså ingen alternativ lösning. Den är helt dispositiv. Det beror alltså på vilken paragraf som är berörd och hur den specifika klausulen i samägandeavtalet är formulerad om lagen kommer att gälla istället för den klausulen. Om samägarna i sitt avtal bara skriver att Samäganderättslagen som helhet inte ska gälla så omfattas alltså inte 3 § av den formuleringen. Du skriver att i ert avtal finns ingen bestämmelse om på vilket sätt tillgången till stugan skall fördelas. Vi kan för ordningen skull fråga oss om det finns någon paragraf i lagen som reglerar detta. Den paragraf i Samäganderättslagen som möjligen skulle kunna diskuteras är 2 §. Den fokuserar dock främst på förfogande och förvaltning. Med förfogande avses t. ex. uthyrningar och med förvaltning avses t. ex. renoveringar. Även 3 § kan bli aktuell om ni kommer i konflikt om hur ni ska nyttja stugan. Ni kan då ansöka om en god man, men paragrafen berör inte själva överenskommelsen om hur stugan skall nyttjas. Min bedömning är att Samäganderättslagen inte reglerar frågan om tillgången till stugan. Om överenskommelse om tillgång till stugan inte finns med i avtalet betyder det inte att det inte är en överenskommelse. Det finns inget krav i Samäganderättslagen att alla överenskommelser ska vara skriftliga. Har ni en muntlig överenskommelse om 50/50 tillgång så gäller den. Nu till sammanfattning och svaret på din fråga. Alla bestämmelser i ert avtal som inte berörs av lagen gäller såklart och det inkluderar även muntliga överenskommelser. Bestämmelser i Samäganderättslagen går som huvudregel att avtala bort, men för åtminstone 3 § gäller att klausulen i avtalet måste formulera en alternativ lösning. Svaret är alltså att erat avtal, såvitt jag kan se, gäller i alla delar inklusive muntliga överenskommelser om tillgång till stugan, men att ni inte avtalat bort 3 § Samäganderättslagen på ett korrekt sätt.

Adam Stannervik |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline.Jag tolkar din fråga som om att du undrar om du har någon möjlighet att försäkra dig om att din make får bo kvar i din bostadsrätt även efter din död. Arvsrätt. Precis som du skriver så krävs det att dina barn avstår sin del av arvet för att din make ska ha en legal arvsrätt (3 kap 1 § ÄB). Det betyder alltså att din make inte har någon egen arvsrätt. Testamente. Du har rätt att förordna över din kvarlåtenskap i form av ett testamente (9 kap 1 § ÄB). Det betyder att du kan frångå den legala arvsordningen ifråga hur din kvarlåtenskap ska fördelas. Det finns dock vissa begränsningar i din rätt här. Dina barn har rätt att få ut sin laglott vilket är hälften av deras arvslott (7 kap 1 § ÄB). Barnen har rätt att jämka ett testamente som inskränker på denna rätt (7 kap 3 § ÄB). En arvslott är ett barns del av din kvarlåtenskap och är alltså hälften av din kvarlåtenskap om du har två barn. Förenklat betyder detta att du har rätt att fritt förordna över hälften av din kvarlåtenskap i ett testamente. Det är fullt möjligt att i ett testamente tillskriva en person nyttjanderätt och en annan person äganderätten. Man ska då följa det som framgår av 12 kap 3-9 §§ ÄB om inte annat följer av testamentet (12 kap. 2 § ÄB) Utgångspunkten när man tolkar ett testamente är att man ska ge den innebörden som antas överensstämma med testators vilja (11 kap 1 § ÄB).Vad betyder det här för dig? Utifrån detta är min tolkning att det är fullt möjligt för dig att i ett testamente förordna endast en tidsbestämd nyttjanderätt till din make medan dina barn därmed erhåller äganderätten. Hoppas att detta har givit dig svar på din fråga! Vänligen

Alexandra Madsen |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Körkortslagen (KkL) reglerar möjligheterna till körkortsingripande. Det som leder till indraget körkort är i grund och botten samma för alla. Har man fått ett körkort så ska man följa de trafikregler som är uppställda.Ingripande av körkortFör att man ska anses lämplig att inneha ett körkort krävs att man inte är opålitlig i nykterhetshänseende och att man i övrigt kan antas respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken (3 kap. 2 § 2 stycket KkL).Enligt 5 kap. 3 § 4 p. KkL ska ett körkort återkallas om körkortshavaren överskridit högsta tillåtna hastighet och överträdelsen inte kan anses som ringa. Istället för att körkortet återkallas ska en varning utfärdas om det av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd, (5 kap. 9 § KkL).Ringa fortkörningEnligt praxis utgör det ringa fortkörning vid hastighetsöverträdelse med 1-24 km/h på en sträcka med hastighetsbegränsningen 40 km/h eller mer. Vanligen blir påföljden vid 25-30 km/h över hastighetsgränsen en varning och körkortet återkallas om hastighetsgränsen överskrids med mer än 30 km/h.Omständigheterna i fråganDin vän körde på en väg med hastighetsbegränsning 80 km/h och hastighetsöverträdelse motsvarande 25 km/h, vilket inte är att anse som ringa Eftersom din vän tidigare gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelse med indraget körkort som följd senast förra året, och han upprepat gjort sig skyldig till en liknande överträdelse igen inom en två-årsperiod finns risken för att körkortet kommer att återkallas, (5 kap. 3 § 3 p. KkL). Om körkortet blir återkallat eller inte efter en fortkörning avgörs dock först efter en helhetsbedömning med beaktande av flera omständigheter, vilken görs av Transportstyrelsen.Det som händer efter en eventuell körkortsåterkallelseOm din vän får sitt körkort återkallat kommer det bestämmas en tid inom vilken ett nytt körkort inte får utfärdas. Spärrtiden kan vara lägst en månad och högst tre år. Spärrtidens längd bestäms efter hur allvarligt trafikbrott föraren gjorde sig skyldig till, (5 kap. 6 § KkL). En ansökan om utfärdande av körkort efter återkallelsen får därefter inte prövas innan spärrtiden löpt ut, (5 kap. 13 § KkL). För att sedan kunna ansöka om ett nytt körkort måste din vän ha ett körkortstillstånd, vilket man kan ansöka om när det återstår sex månader av spärrtiden, (5 kap. 14 § 1 stycket KkL). Körkortstillståndet kan beviljas två månader innan spärrtidens utgång. Han kommer att få hem en ansökningsblankett för att kunna ansöka om ett nytt körkort. I det fall körkortet blir återkallat i mindre än ett år behöver man inte göra ett nytt körkortsprov, (5 kap. 14 § 2 stycket KkL). Man bör alltid tänka på att det oavsett återkallelse av körkort eller inte är viktigt att följa de trafikregler som finns. Det är alltid bättre att vara försiktig med anledning av att man inte är ensam i trafiken, därför bör man visa respekt och hänsyn till medtrafikanterna. Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över vilka rättigheter du har som köpare när säljaren inte fullgör vad han har åtagit sig att göra enligt ett träffat avtal. Mer specifikt förstår jag det som att säljaren har ångrat sig och inte längre vill prestera den vara som du har betalat för, utan istället vill skicka tillbaka köpeskillingen till dig. Det korta svaret på din fråga är att säljaren inte får häva köpet på detta sätt efter det att ni har träffat ett avtal. I det följande kommer jag emellertid mer utförligt gå igenom vilka rättigheter du som köpare har i denna situation samt vad du kan göra när säljaren inte presterar i enlighet med avtalet.I ditt beskrivna scenario är det huvudsakligen köplagen (KöpL) som gör sig aktuell. Det är dock en dispositiv lag, vilket innebär att den kan frångås genom avtal. Det är alltså först och främst erat träffade avtal som reglerar vad som händer i en situation som den beskrivna. Om erat avtal emellertid inte reglerar det inträffade scenariot fyller köplagen ut "luckorna" i avtalet. Eftersom jag inte har tillgång till erat avtal kommer jag i det följande utgå från vad som gäller enligt köplagens regler.Dröjsmål med varans avlämnande Eftersom varan inte har avlämnats enligt vad ni som köpare och säljare kom överens om enligt det träffade avtalet har du som köpare rätt att kräva fullgörelse (d.v.s. att säljaren ska göra det han har åtagit sig att göra) och du har dessutom rätt att kräva skadestånd för dröjsmålet. För att du ska få dra nytta av dessa rättigheter krävs dock att dröjsmålet inte beror på dig som köpare eller något förhållande på din sida. (22 § KöpL)Som köpare har du alltså rätt att hålla fast vid erat avtal och kräva att säljaren ska prestera varan. Det finns dock ett till undantag för när säljaren inte är skyldig att fullgöra köpet. Om det föreligger ett hinder på säljarens sida som han inte kan övervinna eller om fullgörelsen skulle förutsätta uppoffringar som inte är rimliga med hänsyn till köparens intresse av att säljaren fullgör köpet så är säljaren inte skyldig att fullgöra köpet trots att avtal har ingåtts. (23 § 1 st. KöpL)Så länge det inte är objektivt omöjligt för säljaren att fullfölja avtalet är han dock skyldig att prestera enligt överenskommelsen. Det ska alltså vara ett hinder som inte är knutet till säljaren som person. Ett exempel för när det är objektivt omöjligt för säljaren att fullfölja avtalet är om köpet rör en unik vara som efter avtalets ingående har blivit förstörd och inte kan ersättas. Är hindret inte objektivt omöjligt för säljaren men det krävs stora ekonomiska eller fysiska uppoffringar från hans sida, får en avvägning göras mellan säljarens uppoffringar och dina intressen som köpare att hålla fast vid avtalet.Slutligen har du som köpare som sagt även rätt till skadestånd för den skada du lider genom säljarens dröjsmål. Detta förutsätter dock att säljaren inte visar att dröjsmålet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid köpet och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. (27 § 1 st. KöpL)Hur ska du gå tillväga nu?Utifrån den information du lämnat i ditt beskrivna scenario har säljaren alltså inga möjligheter att ångra avtalet eller köpet i enlighet med lagen – förutsatt att något kontraktsbrott inte har skett från din sida som köpare. Du har alltså ingen skyldighet att acceptera att varan inte levereras och istället få dina pengar tillbaka, utan det rör sig om ett dröjsmål vid avlämnandet av varan från säljarens sida och du som köpare har då rätt att kräva fullgörelse samt dessutom kräva skadestånd.Det du kan göra nu är att vända dig till domstol och stämma säljaren. Domstolsprocesser kan dock vara dyra, segdragna och tidskrävande. Det är såklart ömsesidigt och gäller för båda parter. Jag skulle därför råda dig att i första hand försöka ta kontakt med säljaren igen och försöka göra upp i godo med denna. Ofta kan man komma fram till någon ny överenskommelse som båda kan känna sig nöjda med utan att behöva ta det till domstol. Men för det fall att du inte skulle komma fram till någon lösning med säljaren privat finns blankett och hänvisningar om stämningsansökan till domstol här.Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,

Franck Olofsson |HejTack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Jag antar att du menar att hyresgästen vill överlåta verksamheten i enlighet med 12 kap. 36 § Jordabalken (JB). För att hyresgästen ska kunna göra detta krävs att den överlåtande hyresgästen bedrivit sin verksamhet i minst tre år. Då verksamheten startade 2015 verkar treårs-villkoret vara uppfyllt. För att hyresvärden då ska kunna neka en sådan överlåtelse krävs befogad anledning. Frågan är om det faktum att hyresvärden har andra planer med lokalen kan utgöra befogad anledning. Det är hyresnämnden som avgör frågan. Min bedömning är att det troligen inte utgör befogad anledning enligt 12 kap. 36 § JB. Det som vanligtvis anses vara befogad anledning enligt denna paragraf är om det finns anledning att anta att den nya hyresgästen kommer brista i sin förmåga att betala hyran eller om den nya verksamheten skiljer sig mot den gamla beträffande upplåtelseändamålet. Om den nya hyresgästen kommer bedriva exakt samma verksamhet och har full förmåga att betala hyran har förmodligen inte hyresvärden befogad anledning att neka överlåtelse enligt 12 kap. 36 § JB.Enligt mig så ska nog ändå den nya hyresgästen fråga sig om den verkligen vill överta en verksamhet under dessa förutsättningar. Jag hade själv upplevt de planer som hyresvärden ger uttryck som en osäkerhetsfaktor och som ett skäl att inte överta verksamheten. Hyresvärden kan ju fortfarande säga upp hyresavtalet om de har rätt till det enligt någon annan bestämmelse i hyreslagen.