Emilia Garpebring |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Regler om hyra finns i 12 kap jordabalken (detta kapitel brukas kallas "hyreslagen" i folkmun). Din hyresvärd har ett ansvar att hålla bostaden i brukbart skick (12 kap 9 § jordabalken). Din hyresvärd ska svara på felanmälningar och åtgärda problem av det slag du beskriver så snart det är möjligt. Du ska inte behöva vänta flera veckor på detta. Vad du kan göra om du inte får respons från hyresvärden är att vända dig till hyresnämnden. De kan enligt 12 kap 16 § 2 st jordabalken utfärda ett så kallat åtgärdsföreläggande. Det innebär att din hyresvärd åläggs att åtgärda felet inom en viss tid. Föreläggandet från hyresnämnden kan förenas med vite, dvs en avgift hyresvärden måste betala om åläggandet inte följs.Enligt 12 kap 11 § jordabalken kan du dessutom ha rätt till nedsättning av hyran för den tid lägenheten varit i bristfälligt skick samt ersättning för eventuell skada. Detta förutsätter att du inte själv varit ansvarig för bristens uppkomst. Enligt samma paragraf har du även möjlighet att själv åtgärda felet på hyresvärdens bekostnad, återigen under förutsättning att du själv inte orsakat skadan och att hyresvärden underlåtit att avhjälpa felet så snart som möjligt efter tillsägelse. (Paragrafen talar om brister som uppkommer före hyrestidens början men gäller även fel som uppkommit under hyrestiden om villkoren i 12 kap 16 § 1 st är uppfyllda.)Jag hoppas att du fick svar på din fråga.Vänliga hälsningar

Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Makars gemensamma egendom regleras i 7 kapitlet äktenskapsbalken (ÄktB).En makes egendom räknas som giftorättsgods om den inte är enskild (7 kap. 1 § ÄktB). Enskild egendom kan uppkomma bland annat då maken erhållit egendom genom testamente med villkoret att egendomen ska vara dennes enskilda (7 kap. 2 § första stycket p3 ÄktB). Det innebär att om det i testamente är angivet att det du ärver efter din far ska vara din enskilda egendom, kommer så att ske.Enskild egendom kan även uppkomma genom äktenskapsförord (7 kap. 2 § första stycket p1 ÄktB). Genom äktenskapsförordet kan du och din make gemensamt bestämma om egendom som tillhör dig eller honom, alternativt tillfaller någon av er under äktenskapet ska vara enskild egendom. Äktenskapsförordet ska upprättas skriftligen och undertecknas av er båda. Sedan måste äktenskapsförordet registreras hos Skatteverket för att vara giltigt (7 kap. 3 § ÄktB)Mitt råd till dig för att göra det du ärvt från din far till enskild egendom är att ni skriver ett äktenskapsförord. I äktenskapsförordet kan ni specificera allt du ärvt och att det ska vara din enskilda egendom. För att det ska vara möjligt att göra enskild egendom av det du ärvt krävs det att du och din man är överens; äktenskapsförord måste vara underskrivet av er båda. Du kan således inte göra enskild egendom av sådant som är giftorättsgods om ni inte kan enas om det.Jag kan varmt rekommendera att du för upprättandet av ett äktenskapsförord använder dig av Lawlines avtalstjänst. I avtalstjänsten finns det möjlighet att upprätta ett äktenskapsförord till ett mycket konkurrenskraftigt prisHoppas du fått svar på din fråga!Vänligen,

Pontus Schenkel |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det kan inledningsvis konstateras (för tydlighetens skull), att det som efterfrågas i frågeställningen faktiskt avser huruvida beslutet tillkommit i laga ordning. Ett beslut som fattas på "felaktiga grunder" har nämligen inte tillkommit i laga ordning. Istället tolkar jag det som att du inte är intresserad av den materiella rätten (lagtextens innehåll), utan snarare den formella rätten (om beslut får fattas på felaktiga grunder = har beslut fattats i laga ordning?). Det ska även noteras, att det du efterfrågar utgör huruvida fastställelsetalan kan föras i detta skede.Jag kommer sålunda nedan redogöra för hur beslut överklagas i detta fall, huruvida fastställelsetalan kan föras i förevarande fall, samt tillhandahålla en rekommendation.Förvaltningsbesvär eller kommunalbesvär?Olika beslut överklagas på olika sätt. En del beslut överklagas medelst förvaltningsbesvär och en del medelst kommunalbesvär. Överklagan enligt förvaltningslagen (FL) kallas förvaltningsbesvär och överklagan enligt kommunallagen (KL) kallas laglighetsprövning eller kommunalbesvär (fortsättningsvis använder jag begreppet "kommunalbesvär"). Beslut av andra förvaltningsmyndigheter än de kommunala nämnderna överklagas i regel genom förvaltningsbesvär. I sådana fall ska överklagan ges in till allmän förvaltningsdomstol (40 § FL). Men även vissa kommunala nämnders beslut överklagas genom förvaltningsbesvär. Detta följer av bestämmelsen i 13:3 KL. Av den framgår, att reglerna om kommunalbesvär (reglerna i KL) inte gäller om det i en annan lag eller författning finns föreskrifter om överklagande. Sådana regler finns i många fall. När det gäller dessa beslut av den kommunala nämnden, som alltså inte ska överklagas genom kommunalbesvär, gäller enligt 2 § FL alla regler i förvaltningslagen och därmed även reglerna om överklagan av beslut genom förvaltningsbesvär.En kommunal nämnd å andra sidan är en förvaltningsmyndighet. Beslut av kommunala nämnder kan som utgångspunkt enligt 13:1-2 KL överklagas genom kommunalbesvär av en kommunmedlem. Av 13:3 KL följer dock (som nämnts ovan) att 13 kap. i KL och därmed reglerna om kommunalbesvär, inte gäller om det i en annan lag eller författning finns föreskrifter om överklagande.Beslut av förvaltningsmyndigheter överklagas alltså till allmän förvaltningsdomstol. Kommunala nämnders beslut överklagas till förvaltningsrätten. Finns speciallagstiftning regleras det i sådan hur beslut överklagas. Beroende på vilken lagstiftning den kommunala tekniska förvaltningen grundat beslutet på, kan det alltså finnas specialreglering för överklagandet.Förvaltningsrättens beslut överklagas till kammarrätten och kammarrättens beslut överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen (33 § FPL).FastställelsetalanFastställelsetalan utgör (i korthet) talan i syfte att klarlägga ett rättsförhållande. Detta får bara föras om det råder osäkerhet huruvida ett visst rättsförhållande består och osäkerheten om detta är till skada för käranden. I detta fall kan det inte anföras vara osäkert huruvida en kommunal teknisk förvaltning får använda helt felaktiga grunder för sina beslut; det får de nämligen inte.SlutsatsMed stor sannolikhet kan det fastställas, att du ska begära prövning av frågan vid förvaltningsrätt. I beslutet du tilldelats bör dock lagregleringen som beslutet grundats på finnas tillhanda. Återkom gärna med beslutet, alternativt regleringen, så kan jag undersöka till vilken instans överklagan ska ges in.Du kan inte väcka en fastställelsetalan avseende huruvida en kommunal teknisk förvaltning får använda helt felaktiga grunder för sina beslut. Du bör istället överklaga beslutet till förvaltningsrätt (om så är fallet) och yrka att domstolen ska fastställa kommunens beslut som att ha tillkommit på fel grunder. Domstolen bör i sådana fall fastställa att beslutet inte tagits i laga ordning, eftersom det fattats på felaktiga grunder; förutsatt så är fallet.Har du några fler frågor, eller vill du komma i kontakt med någon av våra jurister, är du varmt välkommen att återkomma till mig på pontus.schenkel@lawline.se!

Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med dina frågor!InledningIfråga om vad din vän (hädanefter kallad V) kan anmäla tjejen (hädanefter kallad T) för ser jag för mitt inre två möjliga brottsrubriceringar: förtal och falsk angivelse. Förtal blir inte aktuellt om T bara suttit och ljugit inför polisen, utan bestämmelsen hänger snarare samman med hur T agerat utanför den juridiska processen. Det kan handla om att hon spridit rykten om V bland vänner och bekanta (eller vilka som helst), skrivit felaktigheter på Facebook etcetera. Det finns fler kriterier som måste vara uppfyllda för att T ska göra sig skyldig till förtal. Jag tänker emellertid inte uppehålla mig vid dem, eftersom jag får intrycket av att det är själva falskanmälningen som är intressant för dig och V. Har jag fel i denna sak får du gärna återkomma i kommentarsfältet nedan, eller ställa en ny fråga. Falsk angivelseBrottet falsk angivelse stadgas i 15 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Stycket lyder: "Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse[…]". Det finns alltså tre kriterier som måste vara uppfyllda för att T ska anses ha begått brottet: Att T angivit V till åtal, att hon haft uppsåt till att V ska bli dömd samt att T varit medveten om att V varit oskyldig. Att göra en polisanmälan av det slag du antar att T gjort likställs med att ange till åtal. Att T haft uppsåt att V ska bli dömd säger nästan sig självt. Varför skulle hon annars ha anmält honom? För skojs skull? Nej, den saken är nästan klar, men bara nästan. T kan hävda att hon varit säker på att V skulle frias, och att hon bara ville sabotera V:s nya relation eller liknande. Att övertyga rättens ledamöter om den saken kommer dock inte bli lätt, men man vet aldrig. Att T känt till att ingen våldtäkt faktiskt ägt rum måste jag utgå ifrån. Smärre osäkerheter till trots rekommenderar jag V att upprätta anmälan.T har bevisbördanDet är inte V som ska bevisa sin oskuld. T ska bevisa V:s skuld. Det är värdet av eventuella bevis från åklagarsidan som vore verkligt intressant. V hade kunnat dyka upp i tingsrätten med en påse sand som bevis för sin oskuld om han velat. Det lär från åklagarsidan ändå inte finnas något substantiellt. Ingen rättsordning är dock fri från justitiemord, och jag förstår givetvis att det kan kännas tryggt att kunna styrka sin oskuld, även om det inte ska behövas. Räcker bevisningen? I Sverige råder fri bevisvärdering, vilket innebär att rätten formellt inte behöver ta hänsyn till några bevisvärderingsregler. Det finns dock omfattande bevisteorier och modeller som i praktiken blir relevant, och som jag inte finner det nödvändigt att gå närmare in på här. Jag nöjer mig med att besvara frågan såhär: Om allt är som du skrivit räcker bevisningen utan tvekan. Jag tror inte ens att T:s anmälan kommer leda till åtal över huvud taget.Frågan om hur lång tid det tar innan det blir förhör beror på polisens arbetsbelastning. Det kan ta allt ifrån några dagar, till veckor, till månader om det vill sig illa.Jag hoppas att du fått svar på dina frågor, och lycka till!

Hashim Mohammed Ritha |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Svaret på din fråga om kallelse av vittne finner vi i Rättegångsbalken(RB), mer specifikt i det 36:e kap. med rubriken "Om vittne"Vad säger lagen om kallelsen av vittnen?I det 36 kap. 7§ RB framgår att den som ska höras som vittne ska vid vite kallas till huvudförhandlingen. Det innebär att man kallar vittnet till rättegången med "hot" om att böter kommer utfärdas ifall man inte infinner sig vid rätten.I 36 kap. 20§ RB framgår att domstolen har rätt att hämta dig till förhör (med polisens hjälp) om det kan antas att du inte kommer följa en ny kallelse. Om domstolen inte beslutar att hämta dig, kan de utfärda en ny kallelse vid vite till en senare dag.I 36 kap. 23§ RB framgår även att ett vittne som inte infinner sig kan bli ersättningsskyldig för rättegångskostnader som denne har orsakat.Sammanfattningsvis är svaret att varje person som blir kallad till att vittna, är skyldig att infinna sig vid huvudförhandlingen och svara på de frågor som ställs i bästa mån. Detta gäller trots att du redan svarat på en del frågor som polisen ställt.Jag hoppas att du fått svar på din fråga!Ha det gött!

Isak Eriksson |Hej!Tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Kort sammanfattat är din fråga om man får diskriminera folk med viss politisk åsikt. Detta finns det ganska mycket skrivet om i media. För att undersöka detta får vi gå in i diskrimineringslagen.I diskrimineringslagen finner vi diskrimineringsgrunderna i 1 kap 1§ samt 1 kap 5§ DL. Man får inte diskriminera utifrån kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Det finns några få undantag men dessa är ofta kopplade till olika specifika arbeten etc. Politisk åsikt är inte en diskrimineringsgrund och det blir då inte diskriminering om man särbehandlar någon med annan politisk åsikt.Diskrimineringslagen tar upp en en hel del olika diskrimineringsskydd mot de ovan nämnda grunderna. Ofta rör det olika typer av anställningar, rätt till utbildning etc. När partier i riksdagen väljer att samarbeta, eller som i detta fall, att inte samarbeta så bygger det på överenskommelser mellan partierna och inte någon annan slags avtalsform.Kort sagt blir det inte diskriminering då det ej finns stadgat i diskrimineringslagen.Jag hoppas detta besvarar din fråga!Med vänliga hälsningar,

Isak Eriksson |Hej!Tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Generell informationJuridiskt sett räknas ett garage som ett hus, alternativt en del av ett hus. Då hamnar vi i 12 kap. Jordabalken (JB), som behandlar hyra.Här är det även värt att nämna att många regleringar inom området är så kallat dispositiva. Det innebär att man kan själv avtala bort det som står i lagen, och lagen får då en utfyllande funktion. Det avtal som ni har skrivit i samband med att du hyr garaget kan därför spela stor roll. Vad gäller kring uppsägning?I detta fall så antar jag att hyresavtalet ni har skrivit under gäller på obestämd tid. Hyresavtal som gäller på obestämd tid ska sägas upp för att sluta gälla. Detta skiljer sig ifrån hyresavtal på bestämd tid, som upphör att gälla när hyrestiden gått ut, se 12 kap 3§ JB.Hyresavtal som gäller för obestämd tid kan sägas upp för att sluta gälla, i detta fall så gäller det månadsskifte som inträffar närmast efter nio månader från uppsägningen, se 12 kap 4§ JB. Detta gäller dock i situationer där inget fel har begåtts.Hyresvärdens möjlighet att säga upp avtalet vid sen betalningI detta fall betalade du hyran 2-3 dagar för sent. I 12 kap. 42§ JB så stadgas regler kring hyresrättens förverkande. Ett sätt som hyresrätten kan förverkas är genom att man inte betalar hyran. Dock enligt paragrafen så är det om man dröjer mer än en vecka med betalningen. Hyresvärden måste även säga upp avtalet innan den sena hyran betalas för att detta ska kunna vara en grund.Om din hyresvärd ändå vill säga upp avtaletDin hyresvärd kan ändå säga upp hyresavtalet när det inte finns någon grund för uppsägning. I ett sådant scenarion kan hyresvärden behöva betala ersättning, se 12 kap 57§ JB. Hur mycket det är stadgas i 12 kap 58b§ JB.SammanfattningHuvudsakligen gäller det hyresavtal ni har kommit fram till. Annars har din hyresvärd inte rätt att säga upp avtalet på grund av din 2-3 dagars försening. Däremot kan din hyresvärd välja att säga upp avtalet ändå men måste då ge dig viss ersättning.Jag hoppas detta besvarar din fråga!Med vänliga hälsningar,

Lovisa Wanhatalo |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du är undrar om du trots att du är bosatt utomlands har rätt att ärva din förälder som har sin hemvist i Sverige. I artikel 21.1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 framgår huvudregeln att de arvsbestämmelser som ska tillämpas är de som gäller i det land där arvlåtaren hade sin hemvist vid bortgången. Förutsatt att arvlåtaren hade sin sista hemvist i Sverige är det därmed de svenska arvsreglerna som ska följas. Att du som arvinge inte är bosatt i Sverige får ingen betydelse utan arvet ska fördelas enligt de svenska arvsreglerna. De svenska bestämmelserna om arv hittar vi i Ärvdabalken (ÄB).Enligt 2 kap. 1 § ÄB är arvlåtarens barn det som ärver i första hand. Om arvlåtaren är gift ärver den efterlevande maken de gemensamma barnens arvslotter med fri förfoganderätt medan du som särkullbarn kan välja på att antingen få ut din arvslott direkt alternativt avstå till förmån för den efterlevande maken och istället få ut ett efterarv när hen går bort (se 3 kap. 1 § och 9 § ÄB). Om din förälder har upprättat ett testamente har du som barn även rätt påkalla jämkning för att få ut din laglott (7 kap. 3 § ÄB). Laglotten utgör hälften av arvslotten dvs hälften av det arv som skulle tillfallit dig om testamentet inte fanns (se 7 kap. 1 § ÄB). Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar