AnnaSara Jarius |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! Det är verkligen en otroligt stressande situation du beskriver och jag ska göra mitt bästa för att försöka besvara din fråga. Intresset av att ni får något svar eller ledning på vägen får anses väga tungt och jag ber därför om förståelse för att det är en individuell situation med stora delar som jag saknar insyn i. Så.. Anledningen till upprättande av anmälan kan i min syn ha uppkommit på två sätt. Antingen har er dotter berättat för någon om något som hänt till någon som sedan gjort en anmälan eller så har er dotter uppkommit hos polismyndigheten inom ett annat ärende. Rubriceringen är alltså (i alla fall den initiala) försök till sexuellt utnyttjande av barn. Den finns i brottsbalken (BrB) 6 kap. 5 § och hänvisar tillbaka till 4 §. Rubriceringen de använt är alltså ett försök till den lindrigare graden. Det innebär att polisen utreder ett ärende utifrån ett försök till brott vilket kan innebära ett antal tänkbara händelser, från att någon försökt ta kontakt vid en skola, till kontaktförsök via internet eller på andra sätt som haft ett uppenbart sexuellt syfte men som inte genomförts. Vi ponerar att det kommit till polisens kännedom att ett försök till brott av detta slag begåtts och på något sätt så har er dotter förekommit. Polisen ska då upprätta en förundersökning i vilken det råder sekretess enligt offentlighet och sekretesslagen (OSL) 18 kap 1 §. Sedan verkar någon då gjort ett misstag och skickat ut en kopia på en anmälan som de inte skulle ha gjort. Här uppkommer två saker jag vill adressera. Det ena är en eventuell förhörssituation om utredningen fortskrider och den andra är rätten till insyn för part i ärendet. Vi börjar med förhörssituationenEnligt rättegångsbalken 23 kap. 6 § så får förhör hållas med envar som kan lämna upplysningar av betydelse för utredningen. Detta gäller även de under 18 år. Däremot ska kallelsen skickas till vårdnadshavarna som även ska vara med (även om det inte är en ovillkorlig rätt) under förhöret enligt RB 23 kap. 10 § om det kan ske utan men för utredningen. Om den underårige är målsägande ska det istället bli aktuellt med ett målsägandebiträde enligt lagen om målsägandebiträden 1 §, alltså en juridisk representant som ska föra barnets talan och tillvarata dess intressen. Det finns en egen förordning och självklart riktlinjer och annat som ska följas i förhörssituationer med barn som blivit utsatta för brott, vilket målsägandebiträdena sysslar med och kan vara behjälpliga att tillse att de följs. Hade er dotter blivit kallad till förhör eller om hon kommer att bli det kommer ni alltså att få veta det. Partsinsynen Angående vad som kan vara sekretessbelagt så finns det begränsningar i partsinsynen som normalt sett säger att den som är att anse som part har insyn i allt som rör ärendet. Part i ärendet är alltså er dotter. Till viss del har även ni som vårdnadshavare rätt att ta del av informationen. Enligt OSL 12 kap. 3 § så gäller inte sekretessen i de delar som nämns i föräldrabalken 6 kap. 11 §, det innebär att ni har rätt att ta del av all information ni behöver för att kunna ta beslut angående barnets personliga angelägenheter. Med ett så ungt barn så får det anses att det innefattar övervägande delar och självfallet mer information än ni haft tillgång till än om hon varit 15 år. I den situation ni sitter i ska ni såklart kunna ta beslut t ex om ni anser att dottern kan behöva prata med någon professionell om det hänt något, men det får sägas att det är polismyndigheten som sitter med svaret på om det finns något ni som vårdnadshavare har att ta ställning till i dagsläget. Det kan som sagt vara så att de utreder en person på ett försöksstadie som kanske närmat sig fler barn som är att anse som målsägande och det är ju oavsett om barnen upplevt ett närmande eller inte! Det är fullt möjligt att er dotter inte reagerat på närmandet eller förstått det, men jag ber er observera, jag har alldeles för lite information för att kunna säga detta med säkerhet utan nämner det bara som en möjlig förklaring med hänsyn till den rubricering de valt att använda. Vore jag er skulle jag begärt av polismyndigheten att få ta del av informationen. De kommer då att ge er ett formellt beslut om det är så att det fortsätter att råda sekretess i ärendet och det beslutet kan överklagas. Med tiden kommer myndigheten också att ta ställning till huruvida de kommer fortsätta med ärendet varpå det kan komma att uppstå en förhörssituation eller så lägger de ner ärendet. Gör de det så finns ingen anledning att sekretessen ska upprätthållas i alla delar (det kan fortfarande vara så att ni inte får reda på vem som gjort försöket eftersom brott inte kunnat styrkas och hen är då i laglig mening oskyldig och ska inte behöva hängas ut) men ni borde i alla fall få reda på vad som hänt, hur ärendet uppkommit eftersom utredningen inte längre kan skadas. Med detta hoppas jag att ni fått någon hjälp på vägen och det är min förhoppning att er situation löser sig fortast möjligt. Allt det bästa och lycka till!

Karin Pihl |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För att besvara din fråga kommer jag använda mig av brottsbalken (förkortas BrB).Jag tolkar din fråga som att du undrar över om du kan bli dömd för något genom att framställa en bild på en person och koppla samman denna bild med en text som i ditt fall då är "kvinnomisshandlare" eller "fara för stan" och sedan hänga ut bilden offentligt. Det korta svaret på den frågan är ja, det skulle kunna klassas som förtal (5 kap. 1 § BrB). Nedan förklarar jag varför.Vad är egentligen förtal?Som sagt ovan är det troligt att det agerande din fråga handlar om skulle klassas som förtal (5 kap. 1 § BrB). Förtalsbrottet innebär att man pekar ut någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. Detta utpekande ska också vara ägnat att utsätta den man pekar ut för andras missaktning. Det betyder med andra ord att man lämnar en uppgift om en annan person som är nedsättande och är ägnad att vara just nedsättande. Vad som är nedsättande eller inte bedöms utifrån den allmänna uppfattningen i samhället. För att koppla till de konkreta exemplen du ger i din fråga borde en uppgift som kvinnomisshandlare eller fara för stan vara att bedöma som en sådan nedsättande uppgift om annan.Kan man gå fri om uppgiften är sann?Som jag förstår det verkar dina ord om personen grunda sig i vissa saker denna person gjort och sådant som hänt innan, och att du i grund och botten vill varna andra. Det framgår att personen är anmäld för misshandel och att han höll på att döda sin sambo. Man kan då tänka sig att du inte borde dömas till ansvar för att gå ut med uppgifterna, eftersom de kanske är sanna.Det finns en möjlighet att inte dömas till ansvar för förtal även fast man gjort något som egentligen är att bedöma som förtal. Det ska då vara en situation där du varit skyldig att uttala dig, eller om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna just uppgiften, och uppgiften är sann eller att det fanns skälig grund för den (5 kap. 1 § andra stycket BrB). Här får göras en intresseavvägning och en säker sådan kan jag inte göra för dig.SlutsatsMin bedömning är dock att det finns en stor risk att det du funderat över att göra skulle klassas som förtal och jag råder dig därför att undvika det.Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Adam Novak |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Straffskalan för ringa narkotikabrott(2 § Narkotikastrafflagen) är från böter till 6 månaders fängelse. Det är ovanligt att personer döms till maxstraffet, så du kommer troligen straffas med böter om du blir fälld, men fängelse är inte uteslutet. Jag är inte tillräckligt insatt i ditt mål för att avgöra vad som kommer yrkas av åklagaren. Åklagarens yrkande kommer vara det högsta möjliga straffet du kan dömas till.Angående advokat anser jag att du kan förlita dig på din försvarare som staten utser till dig. De advokater som arbetar med att vara offentliga försvarare har ofta mycket erfarenhet i de frågor som hanteras i mål som dessa. Om du inte har anledning att känna misstro för din advokat tycker jag inte att du ska byta. Jag hoppas att detta ger svar på dina frågor. Om du har fler hjälper vi dig gärna även i framtidenMed vänliga hälsningar,

Sanna Wall |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För att besvara din fråga kommer jag hänvisa till brottsbalk (BrB) som är den del av lagen som reglerar olika brottsliga gärningar. MisshandelSom du säger så räknas den situation att någon slår dig på knät med den vassa eggen på en kniv som misshandel (3 kapitlet 5 § BrB). Detta är dock förutsatt att du fått en skada på ditt knä i och med detta och/eller känt smärta, men jag tolkar din fråga som att både skada och smärta uppstår i och med händelsen. Olaga hot/grovt olaga hotAtt rikta en kniv mot någons bröst på det sätt som du beskriver i din fråga räknas som olaga hot (4 kapitlet 5 § BrB), precis som du är inne på. Att personen inte verbalt hotar att döda dig spelar i detta fall ingen roll utan det räcker att kniven riktas mot ditt bröst för att personen ska ha begått brottet olaga hot. Eftersom en kniv har använts för att förstärka hotet finns det en möjlighet att gärningen skulle kunna falla under brottet grovt olaga hot (4 kapitlet 5 § andra stycket BrB). Det är dock svårt för mig att svara på om brottet skulle räknas som grovt eller inte. Både för att jag inte har mer information om händelsen och om vilka omständigheter som fanns vid tillfället, och för att rättsläget ännu inte är helt klart sedan det infördes i lagen att olaga hot som förstärks med vapen ska anses vara grovt. Det är fortfarande oklart om en sådan situation som du beskriver i din fråga skulle resultera i att brottet bedöms som grovt. PåföljdDet är svårt för mig att svara på vad påföljden skulle bli i just det här fallet då det är många olika omständigheter som väger in i bestämmandet av påföljd. Sådant som kan påverka vad straffet för gärningspersonen blir är t.ex. om det föreligger några förmildrande (29 kapitlet 3 § BrB) eller försvårande omständigheter (29 kapitlet 2 § BrB) eller om gärningspersonen har begått brott tidigare (29 kapitlet 4 § BrB). I lagen står det att straffet för misshandel är fängelse i upp till två år, straffet för olaga hot är böter eller fängelse i högst ett år och straffet för grovt olaga hot är fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Troligtvis skulle gärningspersonen i det här fallet dömas till både misshandel och olaga hot (eller grovt olaga hot). I sådana fall bestäms straffet för varje enskilt brott först och sedan bestäms ett gemensamt straff utifrån det. Bestämmelser angående detta finns bland annat i 26 kapitlet 2 § BrB om du vill läsa mer. Det finns dessutom ett antal alternativa påföljder som en gärningsperson kan få istället för fängelse om det skulle vara lämpligt. Sådana påföljder är t.ex. villkorlig dom som kan förenas med samhällstjänst (27 kapitlet BrB), skyddstillsyn (28 kapitlet BrB) eller rättspsykiatrisk vård (31 kapitlet 3 § BrB). Om brotten sker mellan makarDet har betydelse om det skulle vara så att brottet sker mellan makar. Om det är så att det sker upprepad brottslighet mellan makarna, alltså att det inte var första gången det ena maken blev utsatt för brott av den här typen av den andra maken kan det röra sig om brottet grov fridskränkning (4 kapitlet 4a § första stycket BrB). Om upprepad brottslighet har begåtts av en man mot en kvinna i ett äktenskap (eller äktenskapsliknande förhållande, t.ex. samboskap) så faller gärningarna under brottet grov kvinnofridskränkning (4 kapitlet 4a § andra stycket BrB). Straffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning är lägst nio månader och högst sex år. SammanfattningBrottet misshandel och olaga hot (alternativt grovt olaga hot) har begåtts. Vad påföljden blir beror på omständigheterna i den specifika situationen. För misshandel är straffet fängelse i upp till två år, för olaga hot är straffet böter eller fängelse i högst ett år och för grovt olaga hot är straffet fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Om det sker upprepad brottslighet mellan makar skulle det kunna röra sig om grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning. Hoppas du har fått svar på din fråga, om inte eller om du har fler frågor, är du välkommen att kontakta oss på Lawline igen!

Kajsa Moss Bjerling |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För att svara på din fråga kommer jag att hänvisa till brottsbalken (BrB).Vad är snatteri?Vad vi brukar kalla snatteri, heter enligt lagen ringa stöld. För att det ska vara fråga om detta krävs det att du olovligen har tagit någonting från någon annan, med uppsåt att tillägna dig själv det, samt att det inneburit skada. Skillnaden mellan vanlig stöld och ringa stöld är värdet på sakerna. Om saken togs i en butik och värdet understiger 1250 kr anses det som ringa stöld (8 kap. 2 § BrB). Du har inte gjort dig skyldig till snatteriI ditt fall berättar du att du ångrade dig och lämnade tillbaka saken innan du gick till kassan. Det innebär att brottet inte fullbordades. När man bedömer om någon "olovligen tagit" något, så brukar man prata om besittning och se det som två steg. När du plockar ner saken från hyllan och lägger den i din jackficka så har både du och affären tillgång till saken. Det kallas sambesittning. Men så fort du lämnar butiken och går förbi kassorna så har inte längre affären någon tillgång till saken, bara du. Det kallas ensambesittning. Det är först när du får ensambesittningen som du har begått ett brott, alltså när du passerar kassorna/larmbågarna/utgången.Om det hade varit en sak av ett större värde som kunde klassas som stöld, hade det kunnat bli annorlunda. För stöld kan du nämligen dömas för även försök till stöld. Du kan inte dömas för försök till snatteri (8 kap. 12 § BrB).SlutsatsFör att det ska räknas som snatteri krävs det att du har passerat kassorna med saken på dig (eller utgången, beroende på hur affären ser ut). Om du har ångrat dig och lagt tillbaka saken så är det inte snatteri.Hoppas jag har rett ut dina funderingar!Med vänliga hälsningar,

Adam Novak |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.För att svara på din fråga måste syftet med skadeståndet förstås. Dess syfte är inte att straffa gärningsmannen, utan att hjälpa brottsoffret ersätta den skada de lidit pga. brottet. Huruvida det som utlöst skadeståndet ens är ett brott har ingen relevans i frågan, eftersom det man ser på är vållande, samband med skadan och själva skadan.Skadeståndet döms ut enl. 2 kap 2 § och 3 § Skadeståndslagen, vilket innebär att regler om jämkning av skadestånd pga. den ersättningsskyldiges ekonomiska omständigheter, unga ålder och liknande har inverkan på hur stor ersättningen är. I praktiken innebär det här att skadeståndet inte anses nödvändigt ifall den som får skadeståndet redan har fått ersättning från annat håll med anledning av skadan.Kort sagt kan man säga att skadeståndet inte är till för att straffa gärningsmannen, utan för att hjälpa dig. Om du redan får hjälp finns det ingen anledning att tvinga gärningsmannen till ytterligare straff, utan skadeståndet sänks till motsvarande grad. Detta är till för att hindra personer från att sko sig på att framkalla skadeståndsituationer. Tyvärr gäller praxis även skadestånd pga. brott, eftersom skadestånd är lika för alla.Jag hoppas detta hjälper dig förstå situationen bättre.Med vänlig hälsning,

Egzon Kalludra |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline!Brottsbalken (BrB) är tillämplig lag för att besvara frågan. Stämpling är en form av förberedelse till brott som innebär att en person i samråd med någon annan beslutar att begå ett brott, försöker förmå någon att utföra brott eller åtar sig att utföra ett brott. För straffrättsligt ansvar för stämpling till brott måste det vara särskilt föreskrivet (23 kap. 2 § tredje stycket BrB). Straffet för stämpling ska bestämmas under den högsta och får sättas under den lägsta gräns som gäller för brott. Att döma till ett straff som är högre än fängelse i två år får endast göras om fängelse i sex år eller mer kan följa på det fullbordade brottet (23 kap. 2 § fjärde stycket BrB). I brottsbalkens tredje kapitel om brott mot liv och hälsa, framgår det att stämpling till mord, dråp, grov misshandel eller synnerligen grov misshandel döms till ansvar enligt 23 kap. (3 kap. 11 § BrB). Det föreligger dock ett undantag om faran för att brottet skulle fullbordas var ringa eller om gärningen med hänsyn till andra omständigheter är mindre allvarlig. Det som framförallt torde vara av betydelse vid bedömningen av "andra omständigheter", är det avsedda brottets straffvärde. Är straffvärdet av det planerade brottet lägre än tre eller fyra månaders fängelse kan gärningen anses mindre allvarlig. I sådana fall döms det inte till ansvar (23 kap. 2 § femte stycket BrB).Hoppas att detta besvarade din fråga. Har du fler frågor kan du ställa dem här.Vänligen,

Egzon Kalludra |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline!Brotten som du frågar om regleras i brottsbalken (BrB). För att ett brott ska vara straffbart vid försök måste det vara särskilt stadgat. Om det stadgas att ansvar kan dömas för försök hänvisas det i respektive bestämmelse till brottsbalkens kapitel om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott (23 kap. BrB). I respektive bestämmelse i respektive kapitel stadgas vilka av brotten i som är straffbara vid försök.A. SkadegörelseDet döms till ansvar för försök till skadegörelse och grov skadegörelse (12 kap. 5 § BrB). B. VåldtäktVåldtäkt är ett av brotten i kapitlet om sexualbrott som är straffbart vid försöksstadiet (6 kap. 15 § BrB).C. Kränkande fotograferingGenom en motsatsvis läsning framgår det att försök till kränkande fotografering inte är straffbart (4 kap. 10 § BrB). D. BedrägeriAvseende detta brott stadgas det att försök till bedrägeri och grovt bedrägeri döms till ansvar. Ett flertal andra brott i kapitlet är också straffbara vid försök enligt bestämmelsen (9 kap. 11 § BrB).E. Ringa stöldDet föreligger straffansvar vid försök till stöld och grov stöld, däremot inte vid ringa stöld. Ett flertal andra brott i kapitlet är också straffbara vid försök (8 kap. 12 § BrB). Hoppas att detta besvarade din fråga. Har du fler frågor kan du ställa dem här.Vänligen,