Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med dina frågor!InledningIfråga om vad din vän (hädanefter kallad V) kan anmäla tjejen (hädanefter kallad T) för ser jag för mitt inre två möjliga brottsrubriceringar: förtal och falsk angivelse. Förtal blir inte aktuellt om T bara suttit och ljugit inför polisen, utan bestämmelsen hänger snarare samman med hur T agerat utanför den juridiska processen. Det kan handla om att hon spridit rykten om V bland vänner och bekanta (eller vilka som helst), skrivit felaktigheter på Facebook etcetera. Det finns fler kriterier som måste vara uppfyllda för att T ska göra sig skyldig till förtal. Jag tänker emellertid inte uppehålla mig vid dem, eftersom jag får intrycket av att det är själva falskanmälningen som är intressant för dig och V. Har jag fel i denna sak får du gärna återkomma i kommentarsfältet nedan, eller ställa en ny fråga. Falsk angivelseBrottet falsk angivelse stadgas i 15 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Stycket lyder: "Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse[…]". Det finns alltså tre kriterier som måste vara uppfyllda för att T ska anses ha begått brottet: Att T angivit V till åtal, att hon haft uppsåt till att V ska bli dömd samt att T varit medveten om att V varit oskyldig. Att göra en polisanmälan av det slag du antar att T gjort likställs med att ange till åtal. Att T haft uppsåt att V ska bli dömd säger nästan sig självt. Varför skulle hon annars ha anmält honom? För skojs skull? Nej, den saken är nästan klar, men bara nästan. T kan hävda att hon varit säker på att V skulle frias, och att hon bara ville sabotera V:s nya relation eller liknande. Att övertyga rättens ledamöter om den saken kommer dock inte bli lätt, men man vet aldrig. Att T känt till att ingen våldtäkt faktiskt ägt rum måste jag utgå ifrån. Smärre osäkerheter till trots rekommenderar jag V att upprätta anmälan.T har bevisbördanDet är inte V som ska bevisa sin oskuld. T ska bevisa V:s skuld. Det är värdet av eventuella bevis från åklagarsidan som vore verkligt intressant. V hade kunnat dyka upp i tingsrätten med en påse sand som bevis för sin oskuld om han velat. Det lär från åklagarsidan ändå inte finnas något substantiellt. Ingen rättsordning är dock fri från justitiemord, och jag förstår givetvis att det kan kännas tryggt att kunna styrka sin oskuld, även om det inte ska behövas. Räcker bevisningen? I Sverige råder fri bevisvärdering, vilket innebär att rätten formellt inte behöver ta hänsyn till några bevisvärderingsregler. Det finns dock omfattande bevisteorier och modeller som i praktiken blir relevant, och som jag inte finner det nödvändigt att gå närmare in på här. Jag nöjer mig med att besvara frågan såhär: Om allt är som du skrivit räcker bevisningen utan tvekan. Jag tror inte ens att T:s anmälan kommer leda till åtal över huvud taget.Frågan om hur lång tid det tar innan det blir förhör beror på polisens arbetsbelastning. Det kan ta allt ifrån några dagar, till veckor, till månader om det vill sig illa.Jag hoppas att du fått svar på dina frågor, och lycka till!

Joar Lindén |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Brott du kan anklagas för i denna situation Att smälla smällare utan tillstånd från polisen är olagligt. Agerandet härleds huvudsakligen till brott mot ordningslagen. Relevant bestämmelse i ordningslagen lyder "[p]yrotekniska varor får inte användas utan tillstånd av Polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom" (3 kap. 7 § ordningslagen). Påföljden vid sådant uppsåtligt eller oaktsamt agerande som du anklagas för är penningböter (3 kap. 22 § andra stycket ordningslagen). Penningböter utgör ett engångsbelopp om lägst 200 kronor och högst 4 000 kronor (25 kap. 3 § brottsbalken, hädanefter BrB). Utöver detta är det möjligt att du även anklagas för ofredande om du genom ett hänsynslöst agerande ämnat kränka någons frid. Med andra ord innebär detta att du kan dömas till dagsböter om ditt agerande anses ha syftat till att skrämma eller störa någon (4 kap. 7 § BrB). Dagsböter avgörs utifrån din inkomst och fastställs till lägst 30 dagar á 50 kronor och högst 150 dagar á 1 000 kronor. Med hänsyn till din ålder lär det angå ett belopp om närmare 50 kronor (25 kap. 2 § BrB). Det är möjligt att samtidigt dömas för både brott mot ordningslagen samt brott enligt brottsbalken såsom ofredande, se exempelvis det härvid snarlika fallet Svea hovrätt mål nr B 9068-10. Andra tänkbara brott i samband med användandet av smällare är ringa skadegörelse i det fall annans egendom skadas (12 kap. 2 § BrB) eller misshandel respektive ringa misshandel (3 kap. 5 § BrB) eller vållande till kroppsskada (3 kap. 8 BrB) om annan person skadas. Den sannolika följden av samtliga nämnda brott är böter. Är brottet av det allvarligare slaget är det tänkbart med fängelse som påföljd, vilket gissningsvis inte är aktuellt i detta fall och särskilt med hänsyn till din ålder som i sådant fall istället föranleder ungdomsvård eller socialtjänst (30 kap. 5 § BrB). Uppräkningen är inte uttömmande och beroende på situationen kan även andra brott bli aktuella. När det angår brott enligt brottsbalken är det med grund i ett visst agerande som huvudregel enbart möjligt att dömas för ett brott med hänsyn till förbudet mot dubbelbestraffning (artikel 4 tillägsprotokoll 7 Europakonventionen respektive artikel 50 Europeiska unionens stadga om de grundläggande mänskliga rättigheterna). Vidare krävs att du bevisas skyldig och du behöver således inte bevisa din oskuld. För samtliga brott utom brott mot ordningslagen eller vållande till kroppsskada krävs att du har agerat uppsåtligen, det vill säga med avsikt. Enligt nämnda två brott är det tillräckligt att bevisa oaktsamhet. (se hänvisningar ovan angående varje enskilt brott). SammanfattningSom utgångspunkt är det sannolikt att du åtalas för brott mot ordningslagen jämte 3 kap. 7 § ordningslagen med penningböter som påföljd (3 kap. 22 § andra stycket ordningslagen). Utöver detta riskerar du att anklagas för härvid ospecificerat brott enligt brottsbalken, vilket är beroende på de konkreta omständigheterna i ditt fall. Sannolikt riskerar du böter om en summa jag avstår från att fastslå här. Att du är 15 år kan leda till viss straffreducering (29 kap. 7 § BrB) men samtidigt kan tidigare brott föranleda straffskärpningar (29 kap. 4 § BrB).Hoppas du fick svar på din fråga!Vänlig hälsning,

Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det kan i vart fall finnas en möjlighet att kontrollanten gjort sig skyldig till falsk tillvitelse. Anledningen till att jag inte vågar ge ett säkrare svar än så redogör jag för i rubrikerna nedan.MyndighetskravetSom du uppenbarligen redan vet krävs för ansvar för falsk tillvitelse bl.a. att personen ifråga lämnat falska uppgifter till en myndighet. Radiotjänst är ingen myndighet, utan ett aktiebolag. I många fall jämställs dock statligt ägda bolag med myndigheter. I fallet NJA 2002 s. 668 jämställdes en skuld till radiotjänst med en skuld till det allmänna. Enligt 14 § lag om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst är Radiotjänst underkastad förvaltningslagen (förvaltningslagen är enligt 1 § tillämplig på bl.a förvaltningsmyndigheter). Även 17 § och 21 § ger uttryck för att Radiotjänst är att betrakta som en myndighet. Sammantaget talar detta för att radiotjänst ska betraktas som en myndighet även i brottsbalkens mening, men inget definitivt svar finns. AnmälningskravetUtöver vad som redan skrivits krävs för ansvar att myndigheten uppgiften lämnats till "ska ta upp anmälan i sådan sak". Vad detta konkret betyder är inte klarlagt. Finns det några formkrav för hur en anmälan måste se ut? Vad innebär det att ta upp en anmälan? I detta fall måste kontrollantens uppgifter till Radiotjänst vara att betrakta som en anmälan. I ett hovrättsfall, RH 47:78 ansågs en uppgift lämnad till en ordningsvakt utgöra sådan anmälan som anses i brottsbeskrivningen för falsk tillvitelse. Varför skulle då inte kontrollantens uppgifter om dig också vara en anmälan? En fråga kvarstår dock. Ska Radiotjänst ta upp en sådan anmälan? Vad "ta upp" betyder i sammanhanget är som nämnt inte klarlagt. Jag har utan resultat sökt med ljus och lykta efter föreskrifter och interna regler som ska bringa klarhet i vad som konkret händer med en kontrollants anmälan. Däremot förstår vem som helst att det är uppgifterna ifrån kontrollantens anmälan som läggs till grund för åtal enligt 22 § nämnd lag. Vem som helst förstår därför också att kontrollantens anmälan på det ena eller andra sättet, med Radiotjänsts försorg, slutligen hamnar på åklagarens bord. Anmälan måste alltså på något sätt angå Radiotjänst. Av den anledningen anser jag att Radiotjänst "ska ta upp anmälan i sådan sak".Jag kan som nämnt inte garantera en fällande dom, men möjlighetens finns definitivt.Jag hoppas att du fått svar på din fråga, och lycka till!

Ellinor Hedgren Rylander |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga gäller vad du och din dotter har för möjligheter att se till att din dotters pappa slutar att skicka nedlåtande sms och uppträda på ett kränkande sätt mot er båda. Har din dotters pappa begått något brott?Det kan utläsas ur din fråga att både du och din dotter erhåller kränkande sms från din dotters pappa. Din dotter blir även utsatt för kränkningar när hon och hennes pappa träffas. Det verkar som att ni båda har fått utstå ett flertal kränkningar under en viss tidsperiod.Den brottsliga handling som kan vara aktuell i detta fall är till en början ofredande (4 kap. 7 § Brottsbalken). Ett ofredande anses enligt lag ha skett när:- Någon utsätter annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst beteende.- Gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt.Störande kontakter innebär besvärande kontakter via fysiska möten (t.ex. att träffas) eller elektronisk kommunikation (t.ex. sms). Att ett beteende är hänsynslöst menas med att någon utsätter annan för ett handlande som har någon slags integritetskränkande karaktär. Den angripne ha uppfattat den integritetskränkande handlingen. Att gärningen ska vara ägnad att kränka den utsattes frid betyder att någon utsätter annan i syfte att kränka den utsatte på ett sätt som denne inte rimligen ska tåla. En bedömning måste göras i det enskilda fallet med hänsyn till den som har blivit utsatt.Om det anses att ett ofredande (4 kap. 7 § Brottsbalen) har begåtts kan i sin tur brotten grov fridskränkning (4 kap. 4 a § st. 1 Brottsbalken) alternativt grov kvinnofridskränkning aktualiseras (4 kap. 4 a § st. 2 Brottsbalken). Lagen finns till för att markera allvaret i de brott när någon utsätter en närstående för systematiska kränkningar. Förutom kravet på att den utsatte ska vara närstående till gärningspersonen måste: - Var och en av gärningarna ska vara led i en upprepad kränkning, och - gärningarna ska vara ägnade att skada den utsattes självkänsla. Om upprepade kränkande handlingar begås av en man mot en kvinna som denne har levt tillsammans med som gift eller under äktenskapsliknande förhållanden (t.ex. ett samboförhållande) benämns brottet som grov kvinnofridskränkning (4 kap. 4 a § 2 st. Brottsbalken). I övriga fall benämns upprepade kränkningar mot närstående person som grov fridskränkning (4 kap. 4 a § 1 st. Brottsbalken).Ett rättsfall från Svea Hovrätt (dom den 3 augusti 2013, mål nr. B 9609–12) kan ge vägledning i denna situation. I detta rättsfall blev tidigare närstående till två adopterade barn dömd för grov fridskränkning (4 kap. 4 a § Brottsbalken). Kränkningarna bestod i att den tidigare närstående hade skickat ett flertal kränkande sms till barnen under en längre tid. Sms:en innehöll uttalanden om att barnens adoptivförälder inte älskade dem och att de var oönskade. Rättsfallet i sig ger mer underlag för vilka handlingar som omfattas av bestämmelsen om grov fridskränkning. Hovrätten ansåg i detta fall att de meddelanden som hade skickats med kränkande innehåll var ägnade att skada dels barnens självkänsla och dels den tillit och närhet de hade med sin vuxna adoptivförälder. I de fall där ett flertal kränkande handlingar bedöms som grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning kan den som har utsatt närstående dömas till fängelse i lägst nio månader och högst sex år (4 kap. 4 a § Brottsbalken). Hur högt straff en person får för ett brott av detta slag bestäms utifrån bl.a. antalet kränkningar, kränkningarnas karaktär samt hur lång tid någon har fått utstå upprepade kränkningar från en närstående (stöd från Svea Hovrätts dom den 3 augusti 2013, mål nr. B 9609–12). De som utsätts för denna typ av brott kan även ha rätt till kränkningsersättning. Den som allvarligt kränker någon genom brott som innefattar angrepp mot bl.a. dennes frid ska ersätta den skada som kränkningen medför (2 kap. 3 § Skadeståndslagen). Bedömning och sammanfattningSom jag skrev ovan beror bedömningen av din dotters pappas handlingar på vad som har skrivits i de kränkande sms:en och vad som har sagts eller gjorts vid de tillfällen när din dotter och hennes pappa fysiskt har setts. Med tanke på att du har beskrivit att din dotter har en lindrig utvecklingsstörning och lider av psykisk ohälsa antar jag att de kränkande handlingar som du och din dotter har fått ta emot har med hennes egenskaper att göra. Det kan antas att kränkningarna din dotter utsätts är ägnade att skada hennes självkänsla. Om så är fallet är det möjligt att din dotters pappa har begått brottet grov fridskränkning mot sin dotter. I ditt fall kan endast spekulationer göras. Om du och din dotters pappa har levt tillsammans som gifta eller under äktenskapsliknande förhållanden och att du får ta emot kränkningar av samma karaktär som din dotter, kan brottet grov kvinnofridskränkning begåtts. Uppfylls inte närståendekriteriet är dessa handlingar att räkna som ett ofredande (4 kap. 7 § Brottsbalken). Är inte kränkningarna av den karaktär att de anses kränka din frid på ett kännbart sätt kan brottet förolämpning begåtts (5 kap. 3 § Brottsbalken). Vad du har för möjligheter att "göra något" kan vara att du börjar med att prata med din dotters pappa och ber honom att sluta med att kränka både dig och din dotter. Du kan hämta stöd i denna text. Om hans beteende inte upphör är det ditt och din dotters val om ni vill gå vidare i en domstolsprocess. Behöver du ytterligare juridisk rådgivning är du välkommen att prata med Lawlines jurister (här).Väl mött!

Malin Brännström |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. BestämmelsenBestämmelsen i 24:2 Brottsbalk (1962:700) lyder enligt följande: "Rymmer den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller som är häktad, anhållen eller annars berövad friheten eller sätter han sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han står, då denne skall hålla honom till ordningen, får det våld brukas som med hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att rymningen skall hindras eller ordningen upprätthållas. Detsamma skall gälla, om någon annan än som nu har nämnts gör motstånd i ett sådant fall. Om rätt för polismän och viss annan personal att bruka våld finns i övrigt föreskrifter i polislagen (1984:387). Lag (1994:458)".Vad innebär bestämmelsen? Bestämmelsen förklarar vilket våld en person som är frihetsberövad får utsättas för. Att vara frihetsberövad innebär att en person blivit anhållen, häktad eller intagen på kriminalvårdsanstalt. Bestämmelsen gäller även de personer som blivit gripna eller omhändertagits på grund av berusning. Syftet ska vara att bibehålla ordning på platsen eller hindra personen från att avlägsna sig. Det våld en person får utsättas för måste vara försvarligt. Våld ska bara användas om det inte går att hantera situationen på något annat sätt. Jag hoppas att du fick svar på din fråga. Vänligen,

Ebba Ekstrand |Hej och tack för att du kontaktar lawline med din fråga.Styrelsen har rätt att kräva att personer som vill vara ledare visar upp registerutdrag, men om du avsäger dig uppdraget så har dom ingen rätt att se ditt registerutdrag. Registerutdraget för att arbeta med barn visar inte all brottslighet en person kan tänkas vara dömd för, utan bara vissa allvarliga brott som grov misshandel, mord och alla typer av sexualbrott. Du kan läsa mer om utdraget på polisens hemsida. Tack för att du kontaktade lawline, behöver du mer rådgivning kan du ringa till oss på lawline, 08-533 300 04Vi besvarar samtal måndag till fredag 10:00-16:00

Marcus Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Till att börja med vill jag klargöra att det inte går ge ett exakt svar på denna typ av frågor både p.g.a. att inte alla omständigheter som kan behövas har kommit fram samt att domstolarna kan göra andra bedömningar än vad jag gör. Rån eller stöld och misshandel Om jag har förstått dig rätt är det alltså stöld eller rån det är fråga om. Stöld regleras i 8 kap 1 § Brottsbalken (BrB) och rån regleras i 8 kap. 5 § BrB. Rån innebär att man stjäl någon annans saker med våld eller med mot om våld som åtminstone framstår som trängande fara för den brottsutsatte. Skillnaden mellan om det är ett rån eller stöld och misshandel är när våldet eller hotet om våldet har använts. I detta fall verkar det som att åtminstone fasthållningen är i samband med själva stölden. Det är därför mest troligt att gärningsmannen kommer dömas för rån enligt 8 kap 5 § BrB. Att värdet på sakerna uppgår till ca 3 500 kr gör att det lär bedömas som ett rån av normalgraden och inte som exempelvis ett grovt rån. Rån kan ge mellan 1 år och 6 års fängelse. Medhjälp Den som inte själv är gärningsman kan också dömas för brott. I detta fall är det fråga om medhjälp till brott. Det innebär att man främjar gärningen med råd eller dåd enligt 23 kap 4 § BrB. Eftersom personen i fråga bl.a. hållit fast och sagt åt den brottsutsatte att ge över sakerna är absolut tillräckligt för att dömas för medhjälp. Om det är medhjälp till rån är beroende på vilket uppsåt de som hjälpte till hade. Var de medvetna om att saker skulle stjälas och då hjälpte till genom att hålla fast personen och liknande är det troligt att de som hjälpt till döms för medhjälp till rån. Personerna som hjälpte till kan även de dömas till rån om de agerat i samförstånd med den huvudsaklige gärningsmannen och alltså inte enbart till medhjälp. Straffet för personen som hjälper till vid brottets fullbordan kan vara lika högt som för den som är gärningsman i lagens mening. Domstolarna gör en helhetsbedömning av hur mycket man har hjälpt till och vilket uppsåt man har haft. I detta fall när personerna har hjälpt till genom att bl.a. hålla fast den brottsutsatte är det troligt att domstolarna dömer ungefär lika hårt på den som har begått själva rånet. PåföljdEftersom personen är 16 år ska man även få straffet sänkt då en persons ungdom särskilt ska beaktas enligt 29 kap 7 § BrB. Enligt de regler som domstolarna brukar förhålla sig till ska en 16-åring få ungefär ¼ av det straff som en fullt vuxen person skulle få. Det är inte troligt att det blir fängelse då högsta domstolen vid flertalet tillfällen har uttalat att fängelse väldigt sällan ska användas om en person inte är myndig och enligt 30 kap. 5 § BrB krävs det synnerliga skäl att döma någon under 18 år till fängelse. Synnerliga skäl kan vara att man exempelvis begått ett väldigt allvarligt brott vilket jag inte anser vara fallet enligt de omständigheter du har berättat. Sluten ungdomsvård kan istället bli aktuellt men det döms endast ut om straffet för en vuxen hade satts till fängelse. Sluten ungdomsvård blir dock troligtvis endast aktuellt om personen som begått brottet tidigare är straffad och våldet som användes vid rånet var stort. Dagsböter kan bli aktuellt troligtvis förenad med villkorlig dom eller skyddstillsyn beroende på vilket behov de anser personen som har begått brottet har. Det kan också bli fråga om något av de särskilda ungdomspåföljderna såsom ungdomsvård enligt 32 kap. 1 § BrB om den som begått brottet har särskilt behov av vård eller ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § BrB Bedömningen om särskilt behov av vård föreligger sker bland annat utifrån tidigare brott, familjesituation, gärningsmannens attityd till brottet med mera. Vården och åtgärderna skall syfta till att motverka att den dömde utvecklas ogynnsamt. Kan vårdbehovet tillgodoses inom ramen för ungdomstjänst bör kravet på vårdbehov inte anses uppfyllt och man skall istället döma till ungdomstjänst om gärningsmannen accepterar det. Eftersom valet av påföljd är väldigt beroende av den person det gäller och dess livssituation kan jag inte svara på vilken påföljd det blir eftersom jag inte har några uppgifter om personerna som har varit delaktiga i brottet och hur deras inställning till exempelvis ungdomstjänst är. Är personen som blir dömd öppen för ungdomstjänst är det troligt att det blir straffet och alltså inte dagsböter förenad med exempelvis skyddstillsyn eller villkorlig dom. Hoppas du fick svar på din fråga! Med vänliga hälsningar,

Liv Nyström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar det som att din fråga handlar om ifall en kontakt mellan en vuxen fotbollstränare och en minderårig fotbollselev kan vara straffbar. Av din fråga framgår att flickan är över 15 år varför jag inte kommer gå in på några av de bestämmelser som reglerar sexualbrott mot barn under 15 år. Regleringar kring straffbara oönskade kontakter finns främst i brottsbalken (BrB) varför mitt svar huvudsakligen kommer utgå från denna. Innebär chattkontakten ett sexuellt ofredande?Den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år (6 kap. 10 § andra stycket BrB). "Genom ord eller handlande" innefattar telefon- eller internetkontakter med tydlig sexuell inriktning. Detta skulle kunna vara t.ex. foton på genitalier eller sexuella inviter. För att det ska vara frågan om ett ofredande som är "ägnat" att kränka en persons sexuella integritet, räcker det att handlingen typiskt sett är sådan att individens sexuella integritet kränks. Det måste alltså inte vara bevisat att den sexuella integriteten faktiskt har blivit kränkt i detta fall.Av informationen i din fråga framkommer att det kanske inte har varit fråga om något sexuellt innehåll i kontakten. Om det inte funnits något sexuellt innehåll är det inte fråga om ett sexuellt ofredande. Innebär chattkontakten ett ofredande?Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år (4 kap. 7 § BrB).Störande kontakter kan vara kontakter både i person men också via t.ex. telefon och internet. Kontakterna kan vara störande för att det sker upprepande gånger eller pga. när eller hur kontakten tas. Det krävs inte heller här att den utsattes frid faktiskt blir kränkt utan det räcker att det rör sig om en kontakt som typiskt sett innebär det. Att det ska vara fråga om ett handlande som är kränkande på ett kännbart sätt tyder på att det måste vara fråga om en kränkning av viss allvarlighetsgrad.Det framkommer inget i din fråga som gör att jag bedömer att kontakten mellan fotbollstränaren och ditt syskonbarn skulle kunna innebära ett ofredande.SammanfattningAv det jag har kunnat utläsa av informationen i din fråga är kontakten mellan flickan och tränaren ömsesidig och inte heller av sådan art att det är att anse som ett ofredande i lagens mening sett till ovanstående redogörelse. Då flickan är över 15 år och samtycker till kontakten med tränaren kan jag inte se att kontakten skulle kunna utgöra en straffbar handling.Vad en person upplever är ett övergrepp kan självklart falla utanför någon av bestämmelserna jag gått igenom ovan. Vad som är ett övergrepp i social mening kanske främst kan avgöras av den mot vilken kontakten riktas. Mitt råd till dig är därför att du eller annan anhörig till flickan pratar med henne om er oro, hennes förväntningar, upplevelser och gränser kring kontakten med fotbollstränaren. Om ni som vuxna anhöriga upplever att kontakten inte är professionell kanske ni kan kontakta fotbollsklubben eller den person som är ansvarig för fotbollstränarna för att diskutera saken. Oavsett om något är brottsligt eller inte så kan det ju ändå vara olämpligt. Hoppas du fick svar på din fråga och lycka till! Vänliga hälsningar