Hanna Lindqvist |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Jag vill börja med att beklaga vad som har hänt dig, och hoppas att mitt svar kan vara till hjälp för dig. Till att börja med råder jag dig och din väninna att anmäla händelsen till polisen. Du kan upprätta en anmälan genom att ringa polisen på telefonnummer 114 14, eller besöka en polisstation. När du gör en polisanmälan är det inte nödvändigt att specificera vilket sorts brott du tror att du har blivit utsatt för, men du ska vara beredd på att redogöra för händelsen, vilka som varit inblandade och även vilka skador du har drabbats av. Därefter är det upp till polisen och åklagaren att utreda händelsen vidare i en brottsutredning, vilket även kallas för förundersökning. Förundersökningen kan mynna ut i att åklagaren väcker åtal i domstol, vilket leder till att händelsen prövas i en rättegång. Jag vill ändå förklara för dig vilka sorts brott det kan röra sig om i ert fall. Lagen jag kommer att hänvisa till är brottsbalken (förkortas fortsättningsvis BrB), som inrymmer en katalog av vad som utgör brott enligt svensk lag. FörolämpningAtt rikta sig direkt till en viss person och kalla personen för "hora" kan utgöra brottet förolämpning (BrB 5 kap. 3 §). Avgörande är syftet med uttalandet. För detta ska utgöra ett brott krävs att uttalandet var menat att kränka din väninnas självkänsla och värdighet, och att såra väninnan på ett personligt plan. Oavsett om detta utgör ett brott i lagens mening eller ej, så är det självklart inte okej att kalla någon för saker som kan uppfattas nedlåtande eller kränkande, och det är inte något som du eller din väninna ska behöva acceptera. MisshandelBrottet misshandel innebär att någon avsiktligt orsakar fysisk eller psykisk skada på en annan person. Det är ett brott som är indelat i olika grader. Vilken grad av misshandel det kan röra sig om beror ofta på hur gärningen gick till och vilka skador som har uppkommit men även på omständigheterna i övrigt, såsom vad gärningspersonens avsikt egentligen var. Exempelvis är det oftast ett grövre brott om någon form av tillhygge används för att orsaka skadan eller om skadan är livshotande och bestående, medans brottet kan bedömas som lindrigare om det rör sig om en tillfällig smärta utan bestående men.Jag uppfattar det som att din väninna blev tilldelad en hård smäll i ansiktet, vilket kan utgöra brottet misshandel eller eventuellt den lindrigare formen av brottet som kallas för ringa misshandel (BrB 3 kap. 5 §). Att döma av att våldet du har blivit utsatt för har orsakat dig frakturer i foten samt skador på huvudet och därför är av allvarligare art kan innebära att gärningen eventuellt kan klassas som en grov misshandel (BrB 3 kap. 6 §). NödvärnDu skriver i din fråga att personen hävdar att ni hoppade på henne. Jag tolkar detta som att hon menar att hon agerade i självförsvar. Det är inte brottsligt att försvara sig när man blir utsatt för ett angrepp. I rättsliga termer kallas den här ansvarsfriheten från en annars brottslig gärning för nödvärn (BrB 24 kap. 1 §). Hur mycket våld som är tillåtet att använda beror på det enskilda fallet. Utifrån det du beskriver i din fråga, att din vän och du endast har ifrågasatt personens aggressiva beteende, bör det vara uteslutet att personen ska kunna hävda sådan ansvarsfrihet på grund av nödvärn. Mitt råd är att du och din vän snarast polisanmäler händelsen. Det underlättar oftast i brottsutredningen om du gör en tidig anmälan, för att bevisning ska kunna säkras och händelsen är färsk i minnet hos såväl dig och din vän, som hos eventuella vittnen. Kom ihåg att det är polisens och åklagarens uppgift att utreda brottet vidare. Om du önskar att prata med någon om händelsen du blivit utsatt för finns det möjlighet att vända dig exempelvis till brottsofferjouren, som du kan kontakta på telefon. Läs gärna mer på Brottsoffermyndighetens hemsida om de andra alternativ som du kan vända dig till för stöd i din situation. Jag vill önska dig lycka till, och krya på dig. Med vänlig hälsning,

Tilde Skånvik |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Din fråga handlar om en serien "Störst av allt" som visats på Netflix. Din fråga kommer besvaras enligt Brottsbalkens bestämmelser eftersom det rör sig om brott och straffrättsligt ansvar. Rättegångsbalkens bestämmelser kommer även tillämpas rörande din fråga om åtalet. Varför blir Maja i serien friad?I serien så är det en skolskjutning som äger rum och en skjutning mot Sebastians pappa. Vid skolskjutningen så är både Maja och Sebastian närvarande medan i skjutningen så är endast Sebastian närvarande. I serien så har åklagaren väckt åtal mot Maja för:Mord (BrB 3 kap. 1 §)Försök till mord (BrB 3 kap. 1 § och BrB 23 kap. 1 §). Medhjälp till mord (BrB 3 kap. 1 § och BrB 23 kap. 4 § första stycket). Anstiftan (BrB 3 kap. 1 § och (BrB 23 kap. 4 § andra stycket). För att bli dömd för ett brott krävs det att alla rekvisit för brottet är uppfyllda. Rekvisit är ett begrepp som används inom juridiken och är som villkor som ska vara uppfyllda. Det finns objektiva rekvisit som framgår av lagen och subjektiva rekvisit som innebär att personen ska ha haft uppsåt. En person har uppsåt om man på något sätt är medveten i sitt agerande. Uppsåt finns olika uppdelningar för att beskriva hur medveten personen har varit. I serien så får man endast höra att åtalet ogillas på alla punkter och man får inte reda på domskälet. Domskälet är motiveringen till domen och utan den motiveringen blir det svårt att fastställa varför det kom fram till att åtalet skulle ogillas. Ett ogillat åtal innebär att domstolen kommit fram till att det som åklagaren begärt (i detta fallet döma för brott) inte ska utföras. Domaren säger i slutet att det inte kunnat bevisas att Maja har haft någon form av uppsåt till skjutningen. Eftersom rekvisiten för brottet inte är uppfyllda så kan hon inte dömas för brottet. När det kommer till anstiftan så säger domaren att rekvisiten för brottet inte är uppfyllda. Det är svårt att ge ett mer utförligt svar med serien som utgångspunkt men jag hoppas att du fått lite mer förståelse för varför hon frias. Skulle andra åtalspunkter kunna ge en fällande dom?Brottet vållande till annans död (BrB 3 kap 7 §) har åklagaren inte väckt åtal för men detta är något som innefattas av åtalet. Det finns en bestämmelse som säger att domstolen inte är bunden av rubriceringen om det är frågan om samma handling. Det innebär att domstolen kan döma för vållande till annans död eftersom det ryms inom åtalet (RB 30 kap. 3 §). SlutordSammanfattningsvis så döms inte Maja för att domstolen bedömde att hon inte utfört skjutningen medvetet och när det kommer till anstiftan så var inte villkoren för brottet uppfyllda. Din avslutande fråga om ett annat potentiellt åtal så skulle det enligt min bedömning inte leda till en annan utgång.Hoppas du fått svar på din fråga och du får gärna vända dig till oss på Lawline för mer rådgivning. Allt gott,

Lucas Cyrén |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Ja, det är fullt möjligt att begå våldsbrott av oaktsamhet. Det framgår av den aktuella bestämmelsen i lagen om brottet kan begås genom oaktsamhet eller inte.Ett exempel kan tydliggöra. Brottet mord (finns beskrivet i brottsbalken 3 kap. 1 §) kan inte begås genom oaktsamhet, eftersom det inte framgår av lagtexten: Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid […]. Brottet vållande till annans död (brottsbalken 3 kap. 7 §), däremot, kan enbart begås genom oaktsamhet, eftersom det är ett av de rekvisit som måste vara uppfyllt för att brottet ska vara fullbordat: Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död […]. Hade gärningspersonen agerat uppsåtligt hade det istället varit tal om mord eller dråp.Båda de ovan beskrivna brotten innebär att en person vidtar en handling som innebär att en annan person mister livet, men det som skiljer dem åt är att gärningspersonen i det ena fallet agerar uppsåtligt och i det andra fallet oaktsamt. Det är inte helt ovanligt att en domstol, när åklagaren inte lyckas bevisa utom rimligt tvivel att gärningspersonen agerat uppsåtligt, dömer gärningspersonen till oaktsamhetsbrottet istället för uppsåtsbrottet (om åklagaren har yrkat detta i andra hand, förstås). Ett annat exempel är brottet misshandel, vars oaktsamhets-motsvarighet är vållande till kroppsskada eller sjukdom.Jag hoppas att du är nöjd med svaret på din fråga!

Mikaela Berglind Mäkinen |Hej, och stort tack för att du ställer din fråga till oss på Lawline! Om jag har förstått det hela rätt så har du alltså blivit fysiskt misshandlad, vilket bland annat har resulterat i att du känner dig nedtryckt (utöver att du givetvis har lidit fysiskt av detta). Du undrar därför om du kan begära skadestånd, om du själv behöver anlita en advokat och vad det isåfall kommer att kosta. Jag beklagar vad du har råkat ut för, och jag ska göra mitt bästa för att försöka hjälpa dig. För att få svar på din fråga så får vi bland annat gå in i Brottsbalken (BrB), Skadeståndslagen (SkL) och Lag om målsägandebiträde (MålsägandebiträdesL). Vilka grader av misshandel finns det?Inledningsvis så skriver du att du har blivit fysiskt misshandlad på en offentlig plats. Misshandel är ett brott, vilket det finns olika grader av. Nu har jag givetvis ingen aning om vad som hände vid misshandeln, och det är därför mycket svårt för mig att gradera misshandeln. En helhetsbedömning måste alltid göras. Jag ska dock ändå snabbt redogöra för de olika graderna. Anledningen till att det kan vara bra att veta vilken grad av misshandel det är, är på grund av att det påverkar skadeståndet: Ringa misshandelMan brukar säga att det är på tal om den enklaste formen av misshandel (alltså ringa misshandel) om du som offer inte behövde uppsöka sjukhus efter händelsen. Straffet för detta är böter eller fängelse i upp till sex månader. Misshandel När det kommer till "normalgraden" av misshandel så döms den skyldige till fängelse i upp till två år. Grov misshandelGärningen kan exempelvis betraktas som en grov misshandel om: Gärningen var livsfarlig. Man kan då t.ex. se till om några redskap har använts vid misshandeln, såsom t.ex. kniv eller skjutvapen. Du som offer fick en svår kroppsskada. Som "svår kroppsskada" räknas exempelvis skador av stadigvarande art, såsom förlust av syn eller hörsel.Du fick en allvarlig sjukdom.Gärningsmannen visade särskilt stor hänsynslöshet.Straffet för detta är fängelse i lägst fem år, och högst tio år (BrB 3 kap 5-6 §). Kan man begära skadestånd?Du har i regel rätt till skadestånd om någon annan uppsåtligen (alltså med flit) eller på grund av vårdslöshet t.ex. har orsakat dig personskada (SkL 2 kap 1 §). Med "personskada" menas kroppslig eller psykisk skada, vilket du definitivt har råkat ut för om du har misshandlats. Under förutsättningen att misshandeln utfördes med flit eller med vårdslöshet, så har du alltså rätt till skadestånd. Vad kan du få ersättning för?Du kan t.ex. få ersättning för följande:Kostnader som kom till följd av misshandeln. Det kan då exempelvis handla om sjukvårdskostnader och tillhörigheter som blev förstörda vid tillfället.Eventuell inkomstförlust, om du exempelvis inte kunde gå till jobbet som följd av misshandeln."Fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur" - alltså sveda och värk. Du skulle även kunna få skadestånd för mer bestående skador, samt särskilda olägenheter som uppkom till följd av misshandeln (SkL 5 kap 1 §). Måste du själv anlita advokat, och vad kostar det?Det vore möjligtvis aktuellt för dig att få hjälp av ett målsägandebiträde, eftersom du i detta fallet är ett brottsoffer. Ett målsägandebiträde stötta dig och ge dig hjälp genom processen. Biträdet kan också hjälpa dig med att föra din skadeståndstalan. Domstolen kan under vissa omständigheter tilldela dig ett målsägandebiträde, och det är isåfall helt gratis för dig. Misshandel är faktiskt ett av de fall där man kan ha rätt till ett målsägandebiträde enligt denna lag. En förutsättning som krävs är att fängelse kan följa av brottet, och fängelse kan följa av alla olika grader av misshandel. Du kan dock först tilldelas ett målsägandebiträde när förundersökningen har inletts, och görs efter ansökan av åklagaren. Om du har önskemål om ett särskilt målsägandebiträde så kan du önska detta biträde till polisen eller åklagaren innan dess att åklagaren har hunnit ansöka om ett sådant (MålsägandebiträdesL 1 §). Sammanfattning Du skriver i din fråga att du har blivit utsatt för en misshandel, vilket är ett brott. Det finns tre olika grader av misshandel - ringa, normalgraden och grov. Du kan ha rätt till skadestånd om någon med flit eller av vårdslöshet har orsakat dig fysiskt eller psykisk skada. Du kan då få ersättning för t.ex. sjukvårdskostnader, inkomstförlust och "sveda och värk". När det kommer till din fråga om du själv behöver anlita en advokat, så behöver så inte vara fallet. Det är sannolikt att du har rätt till ett målsägandebiträde, då du har utsatts för en misshandel. Ansökan görs av åklagaren, och är för dig isåfall helt gratis. Viktigt att komma ihåg är dock att detta först kan göras närs förundersökningen har inletts. Detta innebär alltså att du först måste anmäla brottet till polisen.Mina råd- Jag skulle alltså först och främst råda dig till att anmäla misshandeln om du vill - Ett tips vore att kontakta Brottsoffermyndighetens hemsida. Den är fullproppad av nyttig information, och du kan även ringa till deras växel.- Du skulle kunna vända dig till Brottsofferjouren för mer stöd och hjälp.- Du kan även ta kontakt med din domstol. De ger inga juridiska råd, men skulle kanske exempelvis kunna informera om dina rättigheter gällande ett målsägandebiträde. Jag hoppas att jag har kunnat hjälpa dig en bit på vägen med din fråga! Om du skulle ha några ytterligare funderingar så är du varmt välkommen till att återkomma. Med vänliga hälsningar,

Lukas de Bruin |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga kan delas upp i två delar. Den första rör hur man är skyldig att handla gentemot det allmänna och andra människor om man har fått klamydia. Den andra är om det kan vara brottsligt att ha oskyddat sex utan att informera om att man är klamydiasmittad. Om du vill hoppa över det mer juridiska så finns en kortare sammanfattning i slutet.Vad måste man göra när man är smittad av klamydia?Klamydiainfektion klassas som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen. Om man vet att man bär på en allmänfarlig sjukdom är man skyldig att informera andra om sin smitta (2 kap. 2 § andra stycket). Man måste dock inte informera alla, bara sådana personer som man kommer i kontakt med på ett sätt som gör att dom löper risk att smittas. För klamydia betyder det att det främst är sexuella partners man är skyldiga att informera.Om en person har blivit testad för klamydia och funnits vara smittad ska dessutom den behandlande läkaren besluta om förhållningsregler för den smittade som ska syfta till att minimera spridningsrisken (4 kap. 2 §). För klamydia och andra sexuellt överförbara sjukdomar så kommer dessa förhållningsregler i regel innebära krav på att använda kondom och att informera partners innan sex.Det föreligger inget absolut krav på att genomgå behandling för sjukdomen, men gör man inte det kan man få andra rättsliga problem. Mer om det nedan.Allt detta gäller tills det kan konstateras att personen inte längre bär på någon smittsam sjukdom.Kan det vara brottsligt att ha oskyddat sex utan att informera om att man är klamydiasmittad?Brottet misshandel kan bland annat bestå i att smitta en annan människa med en sjukdom så som en könssjukdom (brottsbalken 3 kap. 5 §). Har man haft oskyddat sex som smittad men utan att den andra personen blivit smittad så kan man inte dömas för fullbordad misshandel, däremot kan det bli aktuellt med ansvar för försök till misshandel (3 kap. 11 §). För att ansvar ska komma på fråga krävs dock vare sig det rör sig om fullbordat brott eller försökt till brott att den smittade personen har haft uppsåt. Kravet på uppsåt innebär ungefär att personen måste ha haft en viss grad av medvetenhet och avsikt med sitt handlande för att anses som skyldig. Den som exempelvis inte vet att han är smittad kan inte fällas för misshandel även om han råkar smitta någon.Det finns olika former av uppsåt. Avsiktsuppsåtet innebär att någon gör något för att uppnå den brottsliga effekten. Om någon har oskyddat sex i syfte att smitta andra så har den personen avsiktsuppsåt oavsett risken för smitta. Insiktsuppsåt är när någon visserligen har ett annat syfte med sitt handlande men fortfarande är fullt införstådd med att handlandet dessutom kommer medföra en brottslig effekt. Den som har oskyddat sex och vet att han kommer att smitta någon men vars egentligen syfte kanske bara är just själva samlaget har insiktsuppsåt. Eftersom klamydia inte smittar vid alla samlag är det svårt att hävda just insiktsuppsåt vid fall där någon haft oskyddat sex medvetet.Slutligen finns likgiltighetsuppsåt. För att avgöra om någon hade likgiltighetsuppsåt ställs som krav att personen för det första hade insikt om den risk hans handlande innebar. För det andra krävs att personen trots denna risk valde att handla på ett sätt som riskerade att få som konsekvens att risken realiserades. Med andra ord har personen så att säga godtagit att risken skulle kunna inträffa utan att ändra sitt beteende.Om en person är smittad men har kondom så talar detta starkt för att personen inte hade likgiltighetsuppsåt, detta gäller även om personen skulle råka smitta någon vid ett samlag. Just för att personen vidtagit skyddsåtgärder så kan det konstateras att personen förmodligen inte var likgiltig inför risken att någon annan smittades.Gärningsmannens uppfattning om vilken risk han tar är alltså avgörande för om han har haft likgiltighetsuppsåt eller inte. I vanliga fall skulle detta vara mycket svårt att hantera i ett fall där någon har haft oskyddat sex. På grund av smittskyddslagen torde det dock vara betydligt enklare. En klamydiasmittad person är skyldig att medverka till provtagningar och andra smittspårningsåtgärder samt kommer att få förhållningsregler av sin läkare och är dessutom skyldig att informera sina sexpartners. Allt detta leder till att varje klamydiasmittad person borde ha en mycket klar bild för sig att det innebär en oacceptabel risk att ha oskyddat sex med någon utan att informera om sin sjukdom först. Har man gjort detta ändå så borde det vara möjligt att döma personen för misshandel i de fall det resulterar i en smitta, eller försök till misshandel i de fall där någon inte smittats.Om någon blivit informerad och efter detta medveten om risken ändå samtycker till att ha oskyddat sex så kan den smittade personen inte anses ha gjort sig skyldig till brott (24 kap. 7 §).SammanfattningDen som vet att han eller hon bär på en klamydiainfektion är skyldig att medverka till provtagning och smittspårning. Man måste dessutom informera sexpartners om sin sjukdom innan man har sex och göra vad man kan för att minimera risken för spridning, framförallt genom att använda kondom. Den som har oskyddat sex utan att informera om en klamydiainfektion kan göra sig skyldig till misshandel eller försök till misshandel beroende på om det resulterar i en smitta eller inte.Med vänliga hälsningar

Sebastian Näslund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Den anställde på Biltema begår med all sannolikhet en misshandel alternativt ringa misshandel. Enligt lagtexten skall den som tillfogar en annan person kroppsskada eller smärta dömas för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader 3 kap 5 § Brottsbalken.Detta är alltså de eventuella konsekvenserna av slaget. Slagets hårdhet osv. kommer avgöra om det är blir ringa eller "vanlig" misshandel. Påföljden är alltid svår att sia om, men såväl ett kortare fängelsestraff som villkorlig dom i kombination med böter skulle jag kunna tänka mig bli aktuellt i detta fall. Hoppas du känner att du fått ett tydligt svar på din fråga!

Matilda Bergström |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!MisshandelDe händelser som du beskriver är brottsliga och utgör misshandel. Rekvisiten för misshandel är nämligen att uppsåtligen tillfoga annan smärta, kroppskada, sjukdom eller liknande. Brottet har en straffskala på fängelse i högst två år, men kan brottet anses vara av ringa karaktär är straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader. (3 kap. 5 § brottsbalken).ÖrfilarnaVid bedömning om misshandeln ska anses vara ringa eller av normalgraden ser man till den skada eller smärta som misshandeln lett till. Slag med öppen hand (örfil) anses ofta vara ringa misshandel. Omständigheterna i det enskilda fallet kan emellertid leda till att brottet bedöms vara av normalgraden. Upprepade slag med öppen hand mot närstående i hemmet har ansetts vara misshandel av normalgraden. (Hovrätten för Västra Sverige B 5424-14)Stryptag, knytnäve i ryggen och brutna revbenStryptag, knytnävsslag i ryggen och brutna revben kan anses utgöra misshandel då båda handlingarna med största sannolikhet har tillfogat dig smärta. Om skadorna på de torakal sympatiska nerverna kan anses vara en bestående livsskada, dvs. om skadan bedöms vara livsvarig, så kan det anses vara en synnerligen grov misshandel. Vid bedömningen ser man till den medicinska kunskapen och om det kan tala för en bestående skada. (3 kap. 6 § brottsbalken)Stryptag på 13åringBarn får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (6 kap. 1 § föräldrabalken). Agaförbudet är inte kopplat till en särskild straffbestämmelse, utan det är den vanliga misshandelsbestämmelsen som gäller. Ett stryptag kan anse tillfoga kroppskada eller smärta. Omständigheterna i det enskilda fallet kan sänka eller höja graden och därmed även straffvärdet. Utan fler omständigheter är det svårt att göra en bedömning av graden av misshandelsbrottet. Att brottet utövas mot ett barn kan vara en försvårande omständighet.SlutsatserDe händelser du beskriver är brottsliga och kallas för misshandel. Utan fler omständigheter är det svårt att göra en bedömning av gradvärderingen av de olika händelserna, i ovanstående framställning har jag försökt påvisa vad som är viktigt vid bedömningen. För att besvara din fråga så kan han bli straffad för allt det du beskrivit, då de utgör brottet misshandel. Hoppas du fick svar på din fråga!Vänligen,

Henrik Witt-Strömer |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Smittskyddslagen innehåller inga bestämmelser om brott och straff. Ett brott som varit aktuellt i fall då HIV-smittade personer riskerat att smitta andra är framkallande av fara för annan (3 kap 9 § brottsbalken). I till exempel NJA 2004 s 176, det så kallade HIV-fallet, dömdes en HIV-smittad man för att ha haft oskyddat sex med nio personer utan att informera dessa om sin HIV-smitta.En förutsättning för att dömas för framkallande av fara för annan är att man genom grov oaktsamhet utsätter någon annan för fara att t.ex smittas av en allvarlig sjukdom. Så kan knappast sägas vara fallet i den situation du beskriver annat i extrema fall, låt säga om personen blöder ymnigt och omständigheterna är sådana att det föreligger allvarlig risk att någon får i sig bakterien genom blodet. Det föreligger nämligen ingen risk för smitta av att möta en HIV-smittad person som går barfota.Vänligen