Pontus Fridén |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Om strafföreläggandeVid mindre allvarliga brott kan strafföreläggande ersätta en rättegång. Bestämmelser om strafföreläggande finns i 48 kap. rättegångsbalken, RB. Det framgår inte helt säkert i din fråga om din man har godkänt strafföreläggandet eller inte. Att godkänna ett strafföreläggande från en åklagare anses som att du erkänner brottet. En förutsättning för ett strafföreläggande är att den som misstänks för brottet har erkänt det, antingen omedelbart eller inom en viss angiven tidsperiod. Har du godkänt föreläggandet räknas det som en lagakraftvunnen dom, 48 kap. 3 § andra stycket RB. Att domen vunnit laga kraft innebär med andra ord att den i huvudregel inte går att överklaga.Möjligheterna att överklaga ett godkänt strafföreläggande är begränsade. De enda möjligheter som finns för att överklaga framgår av 59 kap. 6 § RB enligt följande: 1) Om godkännandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring.2) Om det vid ärendets behandling har förekommit sådant fel, att föreläggande bör anses ogiltigt.3) Om föreläggandet av annan anledning inte överensstämmer med lag.Om oaktsamhet översatt till omständigheternaAv de omständigheterna du lagt fram, verkar det inte som att din man varit oaktsam, vilket krävs för att kunna dömas för vållande till kroppsskada (3 kap. 8 § Brottsbalken, BrB). Jag tänker främst på den relativt låga hastigheten han höll och att han försökte undvika kollision Oaktsamhet är dock ett svårt, juridiskt tekniskt begrepp. Det krävs inte någon kvalificerad from av oaktsamhet. Ett flertal rättsfall har prövats i Högsta domstolen med anledning av tolkningsfrågan. Bland annat i NJA 2011 s. 349, där en lastbilschaufför vid vänstersväng blev påkörd av mötande bilist som omkom, ej ansvar för vållande. Också i hovrätten RH 1995:46, där gärnignarna innefattade kappkörning mellan bilar på motorväg, ansvar för vållande. Avgörande är orsakssambandet mellan handlingen och skadan. Handlingen måste ha varit oaktsam i förhållande till skadan. I korthet handlar det om att söka undvika och ta höjd för eventuella risker. Vad som krävs är alltså att gärningen varit oaktsam, att gärningen orsakat följden på ett relevant sätt och att personen varit oaktsam (jfr NJA 2020 s. 397 p. 11, 12 och 13). Vid bedömnings hämtas ledning i vad som i allmänhet gäller (t.ex. hastighetsbegränsning) och hur man i allmänhet bör agera i en särskild situation (t.ex. vid synbara risker, som t.ex. is på vägen, men också i hur man böra kunna förvänta sig att andra människor agerar. Hastighetsöverträdelse och andra överträdelser av föreskrifter eller normer kan innebära oaktsamhet, dock inte utan vidare närmare genomlysning, utan mer som en presumtion, låt vara stark sådan. Sammanfattningsvis, utan att vara insatt i situationen och alla bevis och omständigheter, och sett till de omständigheter du framlagt, ser jag inte hur din man kan ha agerat oaktsamt i situationen. Att han har kommit över i andra vägbanan kan dock tala för oaktsamhet. Har strafföreläggandet godkänts är emellertid utsikterna att överklaga små. Annat är det om han ännu inte godkänt, då ska han förneka ansvar men vidgå omständigheterna om dessa är de riktiga. Hälsningar,

Maryam Naqqar |Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga.Utgångspunkten i skillnaden mellan grov misshandel och försök till mord beror på uppsåtet.Den som berövar annan livet ska dömas för mord, enligt 3:1 brottsbalken. Det framgår av lagkommentaren till 3:1 att uppsåt till mord krävs. Om uppsåt för mord funnits men tillfälliga omständigheter gjort att brottet inte fullbordats ska personen dömas för försök till mord, enligt 23:1 brottsbalken. Domstolen gör en bedömningen om uppsåt föreligger efter vad som har bevisats.Den som tillfogar annan kroppsskada ska dömas till misshandel, enligt 3:5 brottsbalken. Om brottet anses som grovt ska personen dömas till grov misshandel, enligt 3:6 brottsbalken. Vid misshandel ska uppsåt för kroppsskada föreligga.Vid mordförsök ligger inte grovheten i centrum, utan istället själva uppsåtet. Därför kan skadorna vid en grov misshandel vara mer livshotande än vid mordförsök. Åklagare brukar yrka på mordförsök i första hand, men det är inte alltid så lätt att bevisa uppsåt för mord. Därför brukar åklagaren yrka på grov misshandel i andra hand, då uppsåt för kroppsskada (fysiska skador) är lättare att bevisa än uppsåtet försök till mord.Om någon med vilja och flit låtar någon ligga med blodförgiftning, tom neker en antibiotika, kan detta räknas som mordförsök? Såsom jag förstår din fråga så undrar du om vi i sverige är pliktiga att hjälpa en annan människa om denne befinner sig i livsfara eller fara för allvarlig hälsoskada? Sverige är ett av de ytterst få länder i Europa, kanske det enda landet, som inte kriminaliserar underlåtenhet att hjälpa den nödställde. Om inte man är i garantställning till den person, för då är man ansvarig att hjälpa personen som är i nöd. Kravet på garantställning syftar till att begränsa kretsen av personer som kan bli ansvariga genom underlåtenhet. Underlåtenheten att avvärja en effekt ska te sig lika straffvärd som att orsaka effekten genom handling. Ett barn, inte minst ett litet barn, är särskilt skyddsvärt eftersom det saknar eller har begränsade möjligheter att själv tillvarata sina intressen och skydda sig mot hot och risker. En självklar utgångspunkt är att barnets vårdnadshavare befinner sig i en garantställning.Huruvida den andra frågan som du stället är ett mordförsök eller inte kan jag tyvärr inte svara på då jag inte har tillräckligt med information. Men så fort gärningspersonen försöker göra allt i sin makt (har uppsåt) till att beröva en annan person livet, är det att klassa som försök till mord. Det vanliga exemplet på en situationen som för de mesta anses stötande är ifall en person siktar och skjuter mot en person som man önskar att döda fastän man råkar missa och istället träffar väggen, då har gärningspersonen gjort allt vad som ankommer denne för att fullborda brottet men att det har varit en tillfällig omständighet (dvs väggen) som har bidragit till att handlingen inte fullbordats. Detta är då att klassa som försök till mord. Vänligen,

Marlene Zouzouho |Hej och tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Som jag förstår det, vill du veta vad du kan få för påföljd för grov vårdslöshet i trafik och grov vållande till kroppsskada. Du undrar även hur länge du kan bli av med körkortet p.g.a. det.Grov vållande till kroppsskadaBrottet regleras i 3 kap 8 § brottsbalken, BrB. Av bestämmelsen framgår att den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa, döms till vållande till kroppsskada till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms man till fängelse i högst fyra år.Vid bedömning av om brottet är grovt skall enligt lagen särskilt beaktas: (1) om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag. (2) Om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag.Begås handlingen med uppsåt, bedöms den till misshandel vilket behandlas i 3 kap 5 § BrB.Grov vårdslöshet i trafikEnligt 1 § 2 st lagen om straff för vissa trafikbrott, kan någon dömas för grov vårdslöshet i trafik under förutsättning att trafikbeteendet varit grovt oaktsamt eller att personen visat prov på uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom. Påföljden för detta är fängelse i högst två år.Av praxis framgår det att, i normalfallet, bestäms påföljden till ett kortare fängelsestraff och att även villkorlig dom jämte samhällstjänst ibland också dömts ut. Se RH 2004:86 och RH 1999:149.Döms någon för grov vårdslöshet i trafik ska även körkortet återkallas enligt 5 kap 1 och 3 §§ körkortslagen (KörkL). Körkortet kan dock återkallas även utan fällande dom om personen brutit mot någon annan regel som är väsentlig från trafiksäkerhetssynpunkt och överträdelsen inte kan anses som ringa enligt 5 kap 3 § 1 st 4p. Körkl. Vid återkallelse av körkort bestäms en så kallad spärrtid och under den tiden får personen inte ansöka om ett nytt körkort. Spärrtiden kan vara lägst en månad och högst tre år. Döms personen för grov vårdslöshet i trafik kommer spärrtiden att vara minst ett år enligt 5 kap 6 § KörkL. Är spärrtiden längre än ett år måste personen erhålla ett nytt körkortstillstånd och göra ett nytt godkänt förarprov enligt 5 kap 14 § KörkL.Gemensam påföljd?När en person döms för flera brott ska personen dömas till en gemensam påföljd för brotten, om inte något annat är föreskrivet enligt 30 kap 3 § BrB. Exakt vad påföljden blir är väldigt svår att avgöra eftersom det beror på omständigheterna i det enskilda fallet.Hur görs påföljdsbestämningen?För att kunna avgöra vad påföljden kommer att bli, ska brotten sammanlagda straffvärde och ett sammanslaget straffmätningsvärde beaktas (29 kap 1 § BrB).Vid bedömningen av straffvärdet tas hänsyn till den skada, kränkning, eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Fortsättningsvis ska det särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person, samt den avsikt eller motiv som personen haft. För att vidare kunna bedöma det aktuella straffvärdet för brottet, skall både försvårande och förmildrande omständigheter beaktas, 29 kap 2 – 3 §§ BrB. Vidare, ser man till bl.a. återfall i brottslighet och ungdomsrabatten. En person som har fyllt 18 år men inte 21 år får endast dömas till fängelse om det finns särskilda skäl för det enligt 30 kap 5 § andra stycket BrB.Återfall i brott kan påverka valet av påföljd, exempelvis kan det motivera att fängelse väljs framför skyddstillsyn om gärningsmannen upprepade gånger begår brott. Däremot ska återfall tillämpas restriktivt som grund för ett strängare straff. Huvudreglerna som gäller om straffvärdet är över ett år är att fängelse skall dömas ut. Om straffvärdet är under ett år ska domstolen istället ge villkorlig dom eller skyddstillsyn.Ditt fallDet är som sagt svår att avgöra vad exakt ditt straff kommer att bli eftersom bedömningen görs från fall till fall. Av information du gett ovan är det svårt att avgöra exakt vilket straff du kommer att få.Det är lite svårt att se huruvida du skulle bli fälld för grov vållande till kroppsskada eftersom ingen av det som särskilt ska beaktas vid bedömning för brottet är uppfyllda. Detta är dock baserad på informationen ovan.Jag hoppas att detta var till hjälp!Vänligen,

Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Din fråga om huruvida det är för sent för att anmäla brott så som misshandel, innefattar två bedömningsgrunder. Dels den formella aspekten kring preskription för brott, när det formellt sett är för sent i tiden att åtal någon, dels den materiella aspekten utifrån vad som går att bevisa.Formella förutsättningar - preskriptionBrottet misshandel, alltså att tillfoga annan kroppsskada eller smärta, är brottsligt och ger fängelse högst två år. Om brottet skulle bedömas som ringa kan man dömas till böter eller fängelse högst sex månader (3 kap. 5§ brottsbalken), och om det är grovt kan man dömas till lägst 1,5 års fängelse och högst sex år. Ringa misshandel kan vara slag med öppen hand, och liknande. Ett knytnävslag i ansiktet är vanligtvis misshandel av normalgraden. Att misshandeln är grov beror på om gärningen varit livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogad offret svåra kroppsskador, eller på annat sätt visat särskild hänsynslöshet eller råhet (3 kap. 6§ 1st brottsbalken). Då jag inte vet mer om bakgrunden till händelserna kan jag inte bedöma om gärningen är brottslig i sig och i vilken grad, men om du uppger att han misshandlat dig tolkar jag det som en brottslig gärning. Preskriptionstiden för brottet, det vill säga den tid inom vilken du kan anmäla honom, börjar ticka från dagen för brottet, till dagen då han häktas eller delges stämning av tingsrätten (35 kap. 1§ brottsbalken). Det räcker alltså inte att polisanmäla någon för att preskriptionstiden ska sluta ticka. Anledningen till att jag redogjort för straffskalorna för misshandel är för att preskriptionstiden varierar beroende på hur högt straffet är. För ringa misshandel är preskriptionstiden två år, för misshandel av så kallad normalgrad är preskriptionstiden fem år och för misshandel som är grov är preskriptionstiden tio år. Materiella förutsättningar – bevislägetDet finns inga specifika bevisregler i lagen, utan det är så kallad fri bevisföring och fri bevisprövning som gäller. Problemet med att vänta med att anmäla brott är såklart att bevisläget försämras oftast naturligt med tidens gång. Det är bra att du varit hos läkare som dokumenterat skadorna, det hjälper i bevishänseende. Andra bevis så som vittnen och liknande kan dock försämras med tiden då minnet sviker och det kan vara svårt för polisen att utreda ärendet. Brottet ska bevisas bortom rimligt tvivel. Sammanfattning och rådDet är i praktiken aldrig för sent att anmäla någon för brott hos Polisen, men efter att en viss tid har förflutit sedan brottet så kommer Polisen inte utreda ärendet på grund av att brottet har preskriberat. För misshandlar som då har inträffat år 2018 är det alltså fortfarande inte för sent att anmäla och åtala för, då preskriptionstiden för vanlig misshandel är fem år. Skulle dock misshandlarna bedömas som ringa, har preskriptionstiden gått ut. Jag vill dock betona att det inte är du som ska avgöra om brottet preskriberats eller inte, utan det är polisen som gör det. De kanske värderar och bedömer händelsen annorlunda på ett sätt som påverkar preskriptionstiden, då straffet påverkas av gärningen. Dessutom skadar det inte att det framgår att du gjort en anmälan mot honom för framtiden, även om gärningen har preskriberats. Jag vet inte något om händelserna så jag kan inte avgöra om det är en ringa, normal eller grov misshandel, men har du fått uppsöka läkarvård är det sannolikt minst en normalgradig misshandel, och då har preskriptionstiden inte gått ut än för detta! Slutligen vill jag säga att även om det formellt inte är för sent att anmäla, kan det bli problem att bevisa händelsen när lång tid förflutit. Det är till din fördel om du har dokumenterat dina skador exempelvis genom fotografier eller anteckningar av din läkare i din journal, eller om du har SMS-konversationer eller liknande som kan hjälpa till att underbygga talan. Jag brukar inte avråda folk från att anmäla ett brott hos Polisen, det är jätteviktigt, men jag kan inte heller säga åt dig vad som är bäst i din situation, det får du såklart själv bedöma om du känner att det är värt det. Jag kan också säga att om du anmäler, kan du hos polisen inför ditt förhör begära att få et målsägandebiträde, en jurist som är ditt juridiska stöd genom processen. Det är ingen garanti att man fåt ett sådant biträde, men om gärningen är grov är det inte omöjligt. Du kan läsa mer om anmäla brott på Polisens hemsida. Hoppas du har fått någon vägledning i dina frågor, annars är du välkommen att återkomma till oss!Vänligen,

Angelica Ruuth |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Enligt 3 kap. 1 § Brottsbalk (1962:799) (BrB) döms den som berövar annan livet till mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Om en person ska dömas för livstid beaktas ifall gärningen har föregåtts av t.ex. noggrann planering, svårt lidande för offret eller ifall gärningspersonen annars varit särskilt hänsynslös. Enligt 26 kap. 1 § BrB döms fängelse ut på viss tid eller livstid enligt vad som är föreskrivet för brottet, och enligt 26 kap. 2 § BrB får fängelse användas som gemensamt straff för flera brott om något av brotten kan få påföljden fängelse. Gällande mord så blir det två separata handlingar, men påföljdsbedömningen kommer göras tillsammans och i tidigare förarbeten till lagen har det tagits upp som en anledning att döma till livstidsstraff om domstolen ska bestämma ett gemensamt straff för flera mord (Prop 2013:14:194). I Sverige döms inte flera livstidsstraff på varandra, utan livstid är det längsta straffet som inte är tidsbestämt. Tekniskt sett skulle detta kunna innebära att ett av morden självt skulle kunna utgöra skäl nog för att döma till livstidsstraff, och att dessa t.ex. två mord som begås anses så allvarliga att påföljden blir livstids fängelse. Däremot skulle det också kunna vara så att ett av morden inte skulle utgöra skäl nog för livstidsstraff men på grund av anledningen att det rör sig om fler mord så blir påföljden livstid.Om du har fler frågor är du varmt välkommen att ställa dem till oss på Lawline!Med vänliga hälsningar,

Angelica Ruuth |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Enligt 3 kap. 5 § Brottsbalk (1962:700) är misshandel ett brott. För att någon ska dömas för detta brott krävs att en person tillfogat en annan person någon typ av kroppsskada, sjukdom eller smärta. Att det skulle vara ett bråk inom familjen är inte en omständighet som skulle förändra situationen på något sätt så att detta skulle vara lagligt eller okej, endast för att misshandeln skett i hemmet. Att tänka på inför en eventuell överklagan är att om det endast är du som överklagar kan domstolen fastställa samma straff eller alternativt döma till en mildare påföljd eller frikänna dig. Däremot kan det vara så att åklagaren också väljer att överklaga, och hovrätten kan då komma att både höja eller sänka straffet. Om du inte är nöjd med din försvarsadvokat kan du genom att skicka in en ansökan begära ett byte, dock ska det finnas särskilda skäl för att detta ska kunna ske. (21 kap. 6 § 2 st. Rättegångsbalk (1942:749)Om du har fler frågor är du varmt välkommen att ställa dem till oss på Lawline!Med vänliga hälsningar,

Filip Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I mitt svar kommer jag främst hänvisa till rättegångsbalken (RB), men även brottsbalken (BrB) och lag (1988:609) om målsägandebiträden. Vem är målsäganden?Precis som du nämner i ditt svar är målsäganden den som blivit utsatt för brottet (20 kap. 8 § 4 st. RB). Utgångspunkten är att målsäganderätten är strängt personlig och inte kan överlåtas. Exempelvis vid skadegörelsebrott ändras inte målsäganden om den skadade egendomen säljs. Ett undantag från detta är emellertid om målsäganden har avlidit. Har målsäganden avlidit på grund av brottet (ex. misshandel) övergår målsäganderätten till dennes efterlevande make, bröstarvingar, föräldrar eller syskon. Har målsäganden avlidit, men inte som en följd av brottet (ex. vid förtal), övergår dock inte målsäganderätten om det står klart att den avlidne inte hade velat ange brottet. I ditt fall övergår dock alltid målsäganderätten till närmsta familjen (20 kap. 13 § RB). MålsägandebiträdeNär det gäller brott enligt 3 kap. BrB (där misshandel ingår) ska målsäganden förordnas ett målsägandebiträde om det finns behov för detta (1 § 2 p. lag [1988:609] om målsägandebiträde). Som utgångspunkt stannar dessa kostnader på staten även om den tilltalade blir frikänd (jfr 31 kap. 2 § RB)Placeringen i rättegångRättssalarna kan se olika ut från sal till sal, men strukturen är mer eller mindre alltid densamma. Du kan se en tydlig bild och förklaring från Brottsoffermyndigheten här (s. 17) på hur en rättegång ser ut. FörundersökningenTill sist vill jag även nämna att förundersökningens syfte är att utreda vem som kan misstänkas för brottet samt utreda huruvida tillräcklig bevisning finns för att väcka åtal (23 kap. 2 § RB). Om vi bortser från de s.k. "angivelsebrotten" (dvs. de brott som kräver att målsäganden anger brottet) ska förundersökning inledas så fort det finns anledning att anta att ett brott har begåtts (23 kap. 1 § RB). Det innebär att oavsett om målsäganden har avlidit eller inte så kommer förundersökningen fortsätta förutom vid undantagsfall. Jag hoppas du har fått svar på din fråga och att din situation löser sig!Behöver du ytterligare rådgivning rekommenderar jag dig att vända dig till vår juristbyrå. Du kan boka tid här eller kontakta oss:Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt:Telefon: 08-533 300 04Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00Med vänliga hälsningar,

Julia Hellquist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar det som att du undrar om du skulle kunna ha gjort dig skyldig till något brott genom att inte anmäla din sons skada till ett försäkringsbolag. Det korta svaret är nej, det har du inte gjort. Det lite längre svaret är det följande: Det finns något som heter underlåtenhetsbrott vilket innebär att en person kan göra sig skyldig till ett brott genom att underlåta att handla i en situation där personen i fråga har varit skyldig att handla. En sådan skyldighet kallas för garantställning och innehas av exempelvis föräldrar, förskolepersonal, hundägare mm. Det handlar alltså om personer som har ett självskrivet ansvar för vissa individer. En förälder kan alltså begå ett brott om hen underlåter att handla i en situation där ens barn är inblandat. Ett typexempel är en förälder som underlåter att ta sitt sjuka eller skadade barn till sjukhus. Ett sådant agerande är brottsligt och straffbart och klassas som misshandel. I ditt fall så framgår det av din fråga att din son fått komma till sjukhus och fått sin skada behandlad vilket innebär att du inte underlåtit att handla på ett korrekt sätt. Du har alltså agerat helt rätt. Att anmäla skadan till ett försäkringsbolag är inget som omfattas av din garantställning, så en underlåtenhet att anmäla skadan är inte straffbart på något sätt då den underlåtenheten inte innebär någon skada för ditt barn. Däremot kan det ändå, av andra anledningar, vara klokt att anmäla en skada till ett försäkringsbolag om det skulle uppstå eventuella problem i framtiden. Hoppas att du fick svar på din fråga, annars är du välkommen att återkomma!