Anna von Fircks |Hej,tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag tolkar det som att du undrar hur du kan få rättelse till följd av att du blivit misshandlad. Enligt Brottsbalken 3 kap 5 § innebär misshandel att någon tillfogat en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd. Straffet för detta är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Mitt tips är att du borde polisanmälan händelsen. Hur gör man en polisanmälan? För att göra en polisanmälan kan du antingen ringa 114 14 eller besöka en polisstation. De enda uppgifter du behöver ge polisen vid anmälan är ditt personnummer och information om vad som hänt och när det hänt. Vad händer efter att du lämnat in din polisanmälan?När polisen fått in en anmälan ska polis eller åklagare bedöma möjligheterna att utreda brottet. De beslutar sedan om en förundersökning ska inledas eller inte. Om de väljer att inleda en förundersökning är polisens nästa steg att utreda vad som hänt och vem som kan vara skyldig till brottet. Under förundersökningen kommer förhör ske med dig, den misstänkta och eventuella vittnen. Om det under utredningen visar sig att inget brott begåtts eller att det inte finns tillräcklig bevisning så kommer förundersökningen att läggas ned. Om det istället anses att ett brott begåtts och att det finns tillräckliga bevis så kommer åklagaren besluta om att väcka åtal vilket innebär att domstolen kommer pröva målet vid en rättegång. Sammanfattningsvis behöver du inte rikta din anmälan mot en specifik person, men det hjälper polisen vid en eventuell utredning om du kan berätta om händelsen så detaljerat som möjligt. Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline. Med vänliga hälsningar,

Jasmine El Mallah |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Till att börja med vill jag beklaga att du har behövt genomlida detta! Jag hoppas du mår bättre idag. Att komma ihåg är att det är upp till domstolen att göra en bedömning av vilka brott de anser att personen gjort sig skyldig till. Mitt svar kommer endast bestå av hypotetiska åtalspunkter som en åklagare hade kunnat föra fram under en eventuell rättegång. Den sammantagna bedömningen jag gjort efter att ha läst till bakgrundsinformation leder mig till att ditt ex eventuellt skulle kunna göra sig skyldig grov misshandel i enlighet med 3 kap. 6 § BrB. Grov misshandel: Är brott som avses i 5 § (misshandel av normalgraden) att anse som grovt, döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Av andra stycket stadgas att ifall brottet är att anse som synnerligen grovt, döms personen för synnerligen grov misshandel till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Att du tillfogats svåra omfattande kroppsskador och fått strypgrepp som medfört att du tappat förmågan att andas är absolut sådant som hade fått betydelse i denna bedömning.Jag funderade på om det eventuellt skulle kunna vara fråga om försök till mord i enlighet med, 3 kap. 1§ Brottsbalken (BrB), 3 kap. 11 § BrB och 23 kap. 1§ BrB. Detta förutsätter däremot att ditt ex haft uppsåt (avsikt) att begå mord utan att det kommit till fullbordan och att fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten. Försöksbedömningen är däremot rätt så komplex där en del faktorer måste studeras. Ifall ditt ex inte haft som avsikt att mörda dig blir inte denna brottstyp aktuell. Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline.Vänliga hälsningar,

Marlene Zouzouho |Hej och tack för att du vänder till lawline!Utifrån informationen ovan förstår jag att din före detta man tog, för sex år sen, ett strypgrepp på dig och tryckte ner dig i soffan och sedan höll så hårt att du inte fick luft. Du vill nu veta om du kan anmäla honom för detta idag.PreskriptionFör att kunna anmäla ditt ex för brottet ska det inte vara preskriberat, och preskription regleras i 35 kap. 1 § brottsbalken, BrB. Ett brott anses som preskriberats när det har gått för lång tid för att den misstänkte gärningspersonen ska kunna ställas till svars för brottet i fråga.Åtalspreskription innebär att påföljd inte får utdömas men t.ex. rätten till skadestånd berörs inte. Det betyder att åklagaren inte bör väcka åtal. Väcks åtal ändå ska domstolen inte avvisa åklagarens talan utan lämna åtalet utan bifall. Här bör anmärkas att frågan om preskription med säkerhet kan avgöras först när domstolen angett det lagrum under vilket gärningen är att hänföra eftersom preskriptionstiderna bestäms utifrån hur långt straffet för brottet är.MisshandelAv 3 kap 5 § brottsbalken, BrB, framgår att den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel.Att ta ett strypgrepp på någon och trycka ned så hårt att personen inte kan få upp luft är ett sätt att tillfoga personen skada (se RH 2000:100). I fallet, tillrättavisade en far sin 3-årige son vid två tillfällen. Vid det första, var det genom att ta ett grepp på nacken, alltså strypgrepp, och vid det andra var det genom att utdela ett slag mot halsen. Gärningarna bedömdes som misshandel, ringa brott.Ditt fallTroligt är att brottet du utsattes för är att anses som misshandel. Huruvida det är ringa eller misshandel av normal graden avgörs utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Preskriptionstiden är således två för brottet om det är ringa, 35 kap. 1 § p1 BrB. Det innebär att du inte kan anmäla honom för ringa misshandel eftersom det redan gått mer än två år sen brottet skedde (6 år). Är det istället misshandel av normalgraden är åtalpreskriptionstiden fem år vilket även innebär att du inte heller kan nå framgång med en sådan anmälan.Jag hoppas att detta var till hjälp!Vänligen,

Lucas Gardebrand |Hej! Tack för du vänder dig till Lawline med din fråga! Det brott som kan bli aktuellt i detta fall är vållande till kroppskada alternativt misshandel. Vilken rubricering det blir beror på ett antal omständigheter, som främst handlar om vilket uppsåt personen hade att skada. Låt oss titta på lagtexterna för respektive brott.Den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa, döms för vållande till kroppsskada eller sjukdom till böter eller fängelse i högst sex månader. (BrB 3 kap. 8 §) Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. (BrB 3 kap. 5 §)Jag har fetmarkerat olika viktiga rekvisit som vi behöver komma förbi för att göra en korrekt bedömning. Först kan konstateras att en kroppsskada har skett, på en annan person. Anna har knuffat Monika och hon har i fallet skadat skallen. För att bli dömd för vållande till kroppsskada krävs inte uppsåtligt skadande utan endast oaktsamhet, det vill säga att man inte varit tillräckligt försiktig. Att knuffa någon hårt i bröstet kan vara en sådan oaktsam gärning. Om Annas tanke var att skada Monika så kan hon bli dömd för misshandel. Hur bedömningen skulle bli i detta fall beror på omständigheter som t.ex hur påverkade de inblandade var, hur situationen såg ut och hur hårt Anna knuffade.Något annat brott ser jag inte skulle föreligga. Stöld kan inte komma på fråga av dels anledningen att Monica inte verkar ha haft uppsåt att stjäla orkideen, dels hade hon inte fullbordat brottet genom att gå ut från butiken. Försök till stöld kan fortfarande vara ett brott, men på grund av orkidens ringa värde skulle det isåfall bli tal om ringa stöld vilket inte är brottsligt. Jag hoppas du fick svar på din fråga, har du ytterligare frågor kring denna fråga kan du kommentera nedan. I annat fall är du välkommen åter om du har andra juridiska funderingar i framtiden.Med vänlig hälsning

Siva Arif |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Till att börja med kommer jag kort redogöra för vardera brott för slutligen redogöra för skillnaden mellan dråp och mord.MordOm man berövas någon annan livet döms man till mord. Brottet reglers i 3 kap. 1 § Brottsbalken (BrB). Ett mord sker om någon med uppsåt (det vill säga med avsikt) dödar en annan människa.Dråp Beträffande dråp gäller här samma krav som för mord, däremot aktualiseras detta brott om det finns förmildrade omständigheter. Man kollar då efter sådant som man kan ge "förståelse" för gärningsmannens handlande. Dråp regleras i 3 kap. 2 § BrB.Skillanden mellan mord och dråpSkillnaden mellan mord och dråp är alltså omständigheterna. Dråp räknas som mord eftersom båda brotten beskriver ett uppsåtligt dödande, men dråp är en "lindrigare" form utav mord. Påföljden av dessa brott är fängelse, men hur långt straffet blir är beroende på omständigheterna. Straffet för mord är längre än straffet för dråp, men hur mycket längre det varierar är något som bedöms individuellt. Jag hoppas att du fick svar på din fråga, om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!Vänligen,

Einar Dahlberg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag uppfattar din fråga som att du undrar ifall en förälder får knuffa sitt barn/hålla i detta på ett sätt som skulle kunna orsaka skada för barnet och därtill göra detta under hotfulla omständigheter. Sammanfattning av svaret på din fråga Det korta svaret är nej. En förälder får inte bruka våld mot sitt barn om detta sker på ett sätt som skadar barnet och orsakar smärta som är tillräcklig för att nå upp till ringa misshandel. Det finns dock vissa bestämmelser som innebär att det under särskilda omständigheter kan vara tillåtet att knuffa sitt barn, men detta förutsätter nöd, se mer om detta nedan. Är det så att du har vidare frågor angående svaret på din fråga eller vill ha mer hjälp i ditt ärende är du välkommen att kontakta oss igen för vidare rådgivning på info@lawline.se! Bakomliggande resonemangNär det gäller frågor om tillfogande av andra fysisk smärta eller psykiskt lidande i Sverige finns det huvudsakliga regelverket samlat i brottsbalken (BrB) och föräldrabalken (FB), dessa är också de lagar som äger tillämpning i ditt ärende. Misshandel och barns rätt att ej utsättas för dettaTill att börja med vill jag hänvisa till bestämmelsen i 6 kap. 1 § FB. Där framgår det att barn har en allmän rätt att inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande handling. Denna bestämmelse relaterar till den allmänt gällande (för både barn och vuxna) regeln om misshandel i 3 kap. 5 § BrB. För att en sådan knuff eller ett fasthållande som du beskriver ska kunna betraktas som misshandel (och därför vara olaglig) krävs det åtminstone att föräldern har tillfogat barnet smärta, kroppsskada/psykisk skada, eller liknande. Vilken effekt som helst är dock inte tillräckligt för att föräldern ska kunna fällas för misshandel, utan effekten av knuffandet/behandlingen måste också åtminstone nå upp till den lägsta graden av misshandel vilket är ringa misshandel. När det gäller misshandel av barn och exakt var gränsen för ringa misshandel går är detta en fråga som måste avgöras av domstol för ett exakt svar i enskilda fall. Dock finns det allmänna riktlinjer som går att hämta i praxis. Exempelvis har högsta domstolen påpekat att ett slag i ansiktet med öppen hand (en örfil) som orsakar smärta och rodnad som regel utgör ringa misshandel och därtill att ett enskilt, lättare, slag med ett skärp på en åttaårings ben utgjort ringa misshandel; jfr. rättsfallet NJA 2017 s. 1129. Med andra ord finns det omständigheter som pekar mot att enbart en knuff eller fasthållning i sig räcker för att nå upp till ringa misshandel mot barn. Dock är detta något som måste avgöras i det enskilda fallet, särskilt med hänsyn till den psykiska och fysiska smärta som barnet råkat ut för på grund av behandlingen. Nöd; en rättfärdigande omständighetSom sagt kan det finnas omständigheter då en fasthållning eller liknande inte utgör ett brott trots att följderna åtminstone räcker för att nå ringa misshandel. En av de viktigaste omständigheterna då det skulle kunna vara lagligt att knuffa eller hålla fast ett barn är om nöd enligt 24 kap. 4 § föreligger. Nöd förutsätter att det finns en fara som hotar:livhälsaegendomeller något annat viktigt av rättsordningen Alltså skulle det kunna vara tillåtet att på ett väldigt bryskt sätt knuffa eller hålla fast ett barn om exv. en bil är på väg att köra på barnet men att fasthållandet eller knuffen kan förhindra detta. Är det så att du har vidare frågor angående svaret på din fråga eller vill ha mer hjälp i ditt ärende är du välkommen att kontakta oss igen för vidare rådgivning på info@lawline.se!

Julia Hellquist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Först och främst kan det sägas att brottet mord regleras i 3 kap. 1 § brottsbalken (BrB). Där framgår det att "den som berövar annan livet döms för mord". Hade strypgreppet fått följden att personen i fråga avled hade det alltså varit ett mord i lagens mening. Men även förberedelse och försök till mord är straffbart, vilket finns reglerat i 23 kap 1 § BrB. För att någon ska kunna dömas till ett så kallat försöksbrott krävs det att brottet har påbörjats men inte fullbordats men att det har funnits en fara för att brottet skulle fullbordats, eller om den faran var utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. Det innebär att, för att någon ska kunna dömas till försök till mord, åklagaren måste kunna bevisa att gärningspersonen haft avsikt att beröva den andra personen livet. Det krävs dock inte att gärningspersonen haft en tydligt uppsåt att döda (vilket inom juridiken kallas avsiktsuppsåt), utan det räcker med att gärningspersonen varit likgiltig inför risken att personen ifråga skulle kunna dö av gärningen (likgiltighetsuppsåt). Sammanfattningsvis så kan en person som utfört handlingen du beskriver ha gjort sig skyldig till försök till mord om personen i fråga åtminstone varit likgiltig inför risken att den utsatta personen skulle kunna dö av gärningen.

Amanda Sivander |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För att svara på din fråga så kommer jag att använda mig av Brottsbalken (BrB).Straff - vållande till kroppsskada Brottet vållande till kroppsskada har olika "svårighetsgrader", om den som du har anmält skulle åtalas och har gjort sig skyldig till brott så gör domstolen en bedömning om vilken svårighetsgrad brottet är. Straffet som döms ut varierar i så fall beroende på svårighetsgraden, antingen inte ringa (normalgrad) eller grovt brott. Straffansvar för vållande till kroppsskada eller vållande till sjukdom förutsätter att kroppsskadan eller sjukdomen inte är ringa.Om den som du har anmält skulle bli åtalad och döms för vållande till kroppsskada så är straffet antingen böter eller fängelse i högst 6 månader (3 kap 8 § 1 st BrB). Om brottet bedöms som grovt så kan den åtalade dömas till högst 4 års fängelse (3 kap 8 § 2 st BrB). Vad är chansen att hen blir "dömd"? Vållande till kroppsskada eller sjukdom får, om brottet inte är grovt, åtalas av åklagare endast om målsäganden (vilket är du i detta fall) anger brottet till åtal och åtal är påkallat ur allmän synpunkt (3 kap 12 § BrB). Utifrån omständigheterna i din fråga så framgår det att du anmält brott, och då utgår jag ifrån att du har angett brottet till åtal och därmed att en åklagare i största sannolikhet kommer att väcka åtal. Då jag inte vet tillräckligt mycket om vad som skett i detta fall, hur bevisläget ser ut, med mera, så kan jag inte med någon säkerhet svara på denna del av din fråga. Domstolen gör en bedömning i varje enskilt fall och därför att det svårt att förutse hur domstolen skulle döma i detta fall. Kan hen neka till brott? Den som har blivit åtalad för brott har en rätt att neka till brott. För att en person ska fällas för ett brott krävs det att brottet är "styrkt". Åklagarens uppgift i domstolen är att bevisa att brottet har begåtts. Om den misstänkta personen förnekar brott måste åklagaren presentera så mycket bevis att domstolen anser det styrkt utom rimligt tvivel att det som påstås verkligen har hänt. Det innebär att den tilltalade betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats av åklagaren. Ett erkännande utgör bevisning för att den tilltalade har begått brottet, dock är det upp till rätten att med hänsyn till övriga omständigheter bedöma hur stor betydelse erkännandet har som bevisning. Normalt sett duger ett erkännande inte ensamt som bevisning för en fällande dom. Om den åtalade antingen erkänner eller nekar brott har alltså viss betydelse, men oavsett vad den åtalade väljer så har åklagaren en bevisbörda och måste presentera bevis så att brottet är "styrkt". Hoppas du fått svar på din fråga! Har du fler frågor är du välkommen att ställa dem till oss på Lawline. Med vänlig hälsning,