Alexandra Madsen |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag vill inledningsvis börja med att beklaga för att du upplevde vårt svar som otydligt. Nedan följer ett förtydligande av skillnaden mellan stämpling och anstiftan. Anledningen till varför det kan ha upplevts otydligt är för att de, precis som du skriver, är kopplade till varandra. Stämpling, 23 kap. 2 § 3 stycket brottsbalkenI paragrafen står det att i de fall det särskilt anges kan man döms för stämpling till brott. Stämpling kan man dömas för om någon i samråd med någon annan beslutar om att begå brott, att någon försöker anstifta (övertala) någon annan att begå brott, någon åtar sig att utföra ett brott eller någon erbjuder sig att utföra ett brott. För att gärningen ska vara straffbar som stämpling krävs att ett beslut om att begå ett brott har tagits. Om brottet inte kommer att kunna utföras för att någon redan från början tänkt luras kan det aldrig bli fråga om stämpling.Stämpling är en osjälvständig brottstyp. Ett brott som finns upptaget i 3-22 kap. är självständiga på så sätt att allt som behövs för att döma någon för ett fullbordat brott finns i respektive paragraf. En förutsättning för att ett brott är straffbart som stämpling är däremot att det i slutet på varje kapitel i 3-22 kap. går att utläsa att stämpling enligt 23 kap. för det specifika brottet är straffbart, exempelvis är stämpling till mord straffbart enligt 3 kap. 11 § brottsbalken. För att en person ska kunna dömas för stämpling till mord förutsätts dock att mordet inte genomförs, inte ens på en försöksnivå. Anstiftan, 23 kap. 4 § 2 stycket brottsbalkenDäremot är anstiftan och medhjälp till brott alltid straffbara. En anstiftare är, som framgår genom ovan förklaring, någon som förmått någon annan att begå ett brott. Detta ska ha skett genom övertalan, det vill säga psykisk påverkan, och den som blir övertalad ska ha fattat ett beslut om att begå ett brott på grund av övertalan. Den som har övertalat är då den som kan dömas för anstiftan till brott. Förutsättningen för att dömas för anstiftan till exempelvis mord är motsatsvis att mordet genomförts eller att ett försök till mord har påbörjats. Stämpling enligt 2 § brukar därför övergå till anstiftan när ett brott påbörjas eller blivit fullbordat.Hoppas att du fick svar på din fråga och att det blev lite tydligare!Med vänliga hälsningar,

Olof Funke |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!För att besvara din fråga får ledning sökas i knivlagen.Av lagen framgår att knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas på allmän plats (1 §). Värt att observera här är att även om multiverktyget i fråga inte har något knivblad kan även en del verktyg omfattas av lagen, exempelvis mejslar. Det finns undantag från det här förbudet, bland annat gäller inte förbudet när innehavet anses befogat med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter (1 §). Undantaget siktar in sig på exempelvis på knivar och andra föremål som behövs för arbete eller friluftsaktiviteter. Om du skulle arresteras för att bära det här multiverktyget tittar man på beteendet i det enskilda fallet. Finns det omständigheter som gör att det finns en påtaglig risk att multiverktyget kommer att användas som vapen kan det omfattas av knivlagens förbud. Om du exempelvis tar med den till ett idrottsevenemang eller i andra sammanhang där många personer uppehåller sig gäller knivlagens förbud i regel fortfarande.SammanfattningsvisDu bör vanligtvis få ha med dig ett multiverktyg utan knivblad till allmänna platser men för att vara helt säker bör du dock endast bära med dig multiverktyget när du verkligen har behov av det!Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Peter Pargell |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Du får inte gå runt med kniv eller farliga föremål (så som det föremål du refererar till i din fråga) på allmän plats (1 § knivlagen). Knivar eller föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen får inte säljas i Sverige (2 § knivlagen, se också NJA 2011 s. 556). Sådana föremål får enligt paragrafen inte heller överlåtas till personer under 21 år. Lagstiftaren ville försvåra innehavet av dessa föremål, samtidigt som det ansågs rimligt att personer som samlade på sådana saker inte skulle drabbas. Vidare gäller att om du vill importera ett vapen till din samling måste du ha tillstånd från polisen (2 § förordning om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål).Sammanfattningsvis är sådana föremål som du refererar till inte olagliga. Men det finns begränsningar i lag som i praktiken gör det svårt att inneha sådana föremål. Hoppas du fick svar på din fråga!

Amanda Laulumaa |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det brottet du gjort dig skyldig till är urkundsförfalskning, eftersom du förfalskat hans namnteckning (14 kap. 1 § Brottsbalken 1962:700 [BrB]). Du kan emellertid inte få någon påföljd för brottet. Detta beror på att brottet är preskriberat, precis som du säger. Detta gäller oavsett om det kategoriseras som ringa brott, av normalgraden eller grovt.Påföljden för urkundsförfalskning av normalgraden är fängelse i högst två år (14 kap. 1 § BrB). När påföljden för ett brott är två år eller mindre så preskriberas brottet efter fem år (35 kap. 1 § 2 pt. BrB). Är brottet att anse som ringa är påföljden maximalt sex månader, varför brottet preskriberas två år efter gärningstillfället (14 kap. 2 § BrB jfr 35 kap. 1 § 1 pt. BrB).Är brottet däremot att anse som grovt så kan påföljden bli maximalt sex år (14 kap. 3 § BrB). Även om urkundsförfalskningen som du har begått är att betrakta som grov så är det dock ändå preskriberat. Om straffvärdet är under åtta år så preskriberas nämligen brottet efter 10 år (35 kap. 1 § 3 pt. BrB). Eftersom det gått 10 år sedan du begick brottet får därmed inte påföljd ådömas. Med vänliga hälsningar

André Blomquist |hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Min bedömning är att det inte finns något legalt hinder mot att inneha dessa objekten. Svar på din fråga: Ja det är lagligt. Hoppas du fick svar på din fråga, MVH

Jacob Björnberg |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,UTREDNINGJag tolkar ditt ärende enligt följande. Du har vunnit ett flertal processer i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) mot bygglovsnämnden i din kommun och såvitt jag förstår handlar det mesta om rättelse av beslut. Nämnden har likaledes fått kritik från Justitiekanslern (JK) för dess underlåtenhet att vidta rättelse inom skälig tid och din bedömning är att det ovan sagda utgör domstolstrots. Vidare synes agerandet, eller rättare sagt passiviteten, vara hänförligt till en specifik tjänsteman på kommunen. Du undrar därför om dennes passiva handlande är straffsanktionerat, det vill säga om det kan betraktas som tjänstefel. Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av din fråga är brottsbalken (BrB). I 20 kap. 1 § 1 st. BrB sägs att "Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften ska dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter skulle vara att anse som ringa utdömas dock inget ansvar".Med myndighetsutövning avses beslut eller faktiska åtgärder som grundar sig på samhällets maktbefogenheter, vilket kan innefatta beslut som antingen är gynnande eller betungande för den enskilde och som innebär förmåner, rättigheter eller skyldigheter för densamma. Det krävs vidare att gärningsmannen (i det här fallet tjänstemannen på kommunen) har underlåtit att agera på det sätt som gäller för uppgiften i dennes myndighetsutövande och att detta har skett uppsåtligen (avsiktligen) eller av oaktsamhet (vårdslöshet). Om ingetdera föreligger kan inget straffansvar utkrävas. Om så är fallet här är för mig ganska svårt att säga med säkerhet. Men utifrån din ärendebeskrivning finns det naturligtvis mycket som talar för att den aktuella underlåtenheten skulle kunna vara straffbar. Om uppsåt förefaller tveksamt eller framstår som svårt att bevisa bör oaktsamheten prövas. Den kan bestå i att inte skaffa sig kunskap om gällande rätt (rättsregler) och vid bedömningen av om gärningsmannen har handlat oaktsamt måste hänsyn tas till vilka krav på noggrannhet och omsorg som skäligen hade kunnat ställas på denne vid tidpunkten för det inträffade. Det får sedan vägas mot omständigheter som rör gärningsmannens person, vilket, förutom kunskap om gällande rätt, exempelvis kan vara utbildning och erfarenhet eller att denne handlade under tidspress. Men något sådant verkar inte tjänstemannen kunna åberopas i det här sammanhanget.I 20 kap. 1 § 3 st. BrB sägs emellertid att "Den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling är inte underkastad ansvar enligt första eller andra stycket för någon åtgärd som han vidtar i denna egenskap".Bestämmelsen tar främst sikte på riksdagsledamöter och kommunfullmäktige varför det bör påpekas att undantaget inte avser beslut fattade av ledamöter i kommunala förvaltningsmyndigheter (exempelvis nämnder) och kommunala styrelser, vilket stöds av lagmotiven, se prop. 1975:78, s. 186. Givet Länsstyrelsens agerande, kritiken från JK, de avkunnade domarna från MÖD och den indikation som erhållits från den ifrågavarande åklagaren beträffande den straffrättsliga bedömningen verkar det trots allt finnas goda skäl att polisanmäla vederbörande. För det ska återigen framhållas att faktiska åtgärder för att verkställa beslut faller inom ramen för begreppet myndighetsutövning. Ansvar kan således aktualiseras vid åsidosättande av vad som gäller för uppgiften även om detta inte explicit har kommit till uttryck i lag eller reglerats på annat sätt. Det innebär att ett handlingsmönster underförstått kan anses föreligga enbart på grund av sakens natur. Det borde tämligen enkelt gå att argumentera för det sistnämnda i ditt fall. Som exempel från rättstillämpningen avseende åsidosättande av åligganden kan Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 1993 s. 360 I, II och III nämnas.Notera, vilket även anfördes inledningsvis, att ringa brott inte leder till ansvar. Gränsdragningen mellan tjänstefel av normalgraden och en ringa gärning är inte helt klar och därför svårt att säga någonting generellt om. Men vid den här bedömningen tas hänsyn till om någon drabbats av en skada eller om det förelegat en påtaglig risk för skada eller olägenhet av annat mer allvarligt slag. I så fall kan det bli fråga om ett brott av normalgraden, vilket är straffbart. För att bättre förstå när tjänstefelsansvar kan komma att utdömas kan ytterligare vägledande praxis behöva konsulteras och några intressanta rättsfall som redan nu kan nämnas är NJA 1985 s. 502, NJA 1992 s. 838 och NJA 2017 s. 491. Dessa rör förvisso polisers agerande men belyser tjänstefelsinstitutet på ett bra sätt. Notis: HD styr rättspraxis på straffrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen så kallade prejudikat (normerande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.Avslutande ord och ytterligare rådgivningPrecis som tidigare påpekats kan jag inte säga någonting med säkerhet. Men utifrån den information som finns tillgänglig i nuläget torde tjänstemannens underlåtenhet vara straffbar. Gärningen bör inte heller kunna betraktas som ringa eftersom det inträffade sannolikt har inneburit en olägenhet för dig av mer allvarligt slag.Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Skype och andra liknande digitala plattformar.Notera dock att vi på straffrättens område endast ger den här typen av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån inte åtar sig inte några straffrättsliga uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en brottmålsbyrå.Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.Vänligen,

Sabrina Curan |Hej! Först och främst - tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Den här frågan regleras främst av Penningtvättslagen.Vad innebär penningtvättslagen?Penningtvättslagen är en lag från år 2017 som är baserad på EU:s fjärde penningtvättsdirektiv. Lagens syfte är att anpassa den svenska lagstiftningen till EU:s regelverk. Lagen ställer höga krav på banken att inhämta uppgifter från sina kunder. KYC - Know your customer - ska vara en del av arbetet att motverka penningtvätt samt finansiering av terrorism.Penningtvätt definieras som tillgångar, såväl pengar som annan egendom, som härrör från brott alternativt brottslig verksamhet (1 kap. 6 § penningtvättslagen). Finansiering av terrorism definieras som insamling, tillhandahållande eller mottagande av såväl pengar som annan egendom där syftet är att egendomen ska användas till terrorism eller med vetskap om att den är avsedd att användas till terrorism (1 kap. 7 § penningtvättslagen).Varför vill banken inhämta information om transaktionerna?Bankerna har enligt penningtvättslagen krav på att inhämta uppgifter om hur de produkter och tjänster som banken tillhandahåller kan utnyttjas för penningtvätt alternativt finansiering av terrorsim samt hur omfattande risken är för det förutnämnda (2 kap. 1 § 1 st penningtvättslagen). Även geografiska riskfaktorer ska tas i beaktande (2 kap. 1 § 2 st penningtvättslagen). Banken har en skyldighet att ha god kunskap om hur deras kunder använder bankens tjänster och produkter för att förhindra brottslig verksamhet. Den information som inhämtas av kunden behandlas konfidentiellt och omfattas givetvis av banksekretess.Vad innebär detta för dig? Av det ovan anförda kan det konstateras att bankerna idag har högt ställda krav i arbetet mot penningtvätt och terrorism. Kunden, i detta fall du, måste kunna visa var pengarna kommer i från. Eftersom penningtvättslagen uppställer höga krav på bankerna måste banken spärra kontot direkt vid misstanke om penningtvätt. Det utan att kunden kontaktas i förväg. Det är en obligatorisk del av bankernas arbete mot penningtvätt. Hoppas att du har fått svar på din fråga, annars är du varmt välkommen att ta kontakt med oss på Lawline igen.Med vänlig hälsning,

Mathias Nilsson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Med butterflykniv avses sådana knivar där ett tudelat skaft kan vikas fram över knivbladet. Knivbladet kan snabbt frigöras genom att skaftet fälls bakåt genom en handledsrörelse. En butterflykniv faller in under begreppet springstilett och springkniv i knivlagen (1 § tredje stycket knivlagen). Det ska alltså vara fråga om farliga och i princip onyttiga föremål som används för att skada andra (se prop. 1989/90:129 s. 13 f.). En butterflykniv är genom sin konstruktion ett farligt föremål som i likhet med andra springknivar och springstiletter i princip bara är avsett för våldsanvändning och inte har något egentligt nyttigt ändamål (NJA 1998 s. 604). I detta fall är det emellertid fråga om en träningskniv. Kniven är oslipad och är därför ofarlig. Kniven kan inte orsaka skada. "Kniven" uppfyller därför inte kravet på att vara ett farligt föremål. Inte heller är "kniven" avsedd för våldsanvändning eftersom det är en träningskniv/leksakskniv. Knivlagen kan därför inte aktualiseras. Inte heller kan särskilt tillstånd krävas för införsel av föremålet (1 § förordning om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål).Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,