Sofie Falk |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det framgår av din fråga att du undrar om det är olagligt att som förälder låta sina barn röka,gällande lagstiftning är tobakslagen som du hittar här. Enligt 12 § tobakslagen framgår det att det är olagligt att som näringsidkare tillhandahålla minderåriga tobaksprodukter, och att det kan utdömas böter eller skadestånd om så görs, se 27 § samma lag . Men det framgår inte att det är olagligt för barn att använda tobak, och inte heller att det är olagligt för föräldrar att förhålla sig passiva till att deras barn röker och på så vis tillåta det. Det är alltså inte olagligt.Hoppas du fick svar på din fråga!

David Gardell |Hej,Vad roligt att du vänder dig till Lawline med din fråga.Innan jag går in på den straffbara gärningen så vill jag bara inleda med att säga att det självklart inte är straffbart ta över det politiska styret med demokratiska medel. Det är när våld kommer in i bilden som det blir problematiskt. Brottet som du förmodligen tänker på är uppror, vilket regleras i brottsbalkens 18 kap 1 §. Detta är ett komplicerat och ovanligt brott.För att en person ska kunna dömas för uppror krävs det att den personen:1. har uppsåt till att, med vapenmakt eller med våldsamma medel, omstörta statsskicket (dvs revolution), eller tvinga eller hindra regering, riksdag, statschefen eller högsta domstolen att vidta en åtgärd eller fatta ett beslut,2. företar någon form av handling som,3. innebär fara för att att uppsåtet förverkligas. Begår någon detta brott så är det högsta straffet mycket riktigt livstid. Detta brott är även nära besläktat med brottet högförräderi, som regleras i Brottsbalkens 19 kap 1 §. För att en person ska kunna dömas för högförräderi krävs det att:1. personen har uppsåt till att riket eller del av riket ska, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, ska läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket ska lösryckas,2. företar en handling,3. som innebär fara för att uppsåtet förverkligasHögförräderi kan även begås genom att en person:1. med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen, eller högsta domarmakten ska med utländskt bistånd framtvingas eller hindras,2. företar en handling3. som innebär fara för att uppsåtet ska förverkligas. För att göra det enkelt för dig så kan du tänka att skillnaden på högförräderi och uppror är att i högförräderi så finns det något mått av utländsk påverkan. Det högsta straffet för högförräderi är också livstid. För att sammanfatta det hela så är svaret på din fråga: ja, att försöka ta över makten i Sverige, med tillåtna medel, kan bestraffas med livstid, i vissa fall. Hoppas att detta har gett svar på din fråga!Vänligen,

Joel Herrault |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som jag förstår din fråga undrar du vad du nu kan göra ytterligare för att hans dåd ska uppdagas och tillrättas, utöver att du polisanmält händelsen. Det finns framför allt två juridiska aspekter av händelsen som jag kommer att behandla. Dessa är dels den straffrättsliga dimensionen som handlar om brotten han kan ha begått, och dels den civilrättsliga aspekten som handlar om hur hans agerande kan ha påverkat arvsrätten.Den straffrättsliga delen av händelsenJag tycker att du gjort rätt att anmäla händelsen där din f.d. make förfalskat ett testamente. En sådan handling är brottslig och synnerligen klandervärd. Det bör i denna situation röra sig åtminstone om ett fall av urkundsförfalskning enligt 14:1 brottsbalken (BrB) och ett fall av hindrande av urkunds bevisfunktion enligt 14:4 BrB, för att han har förfalskat ett testamente respektive olovligen förstört eller gömt det riktiga testamentet.Utöver att nu ha polisanmält händelsen rekommenderar jag att du bistår utredningen till det bästa av din förmåga så att han inte kommer undan med brottet. Inledningsvis kommer du förmodligen, om det inte redan skett, ombes att berätta om händelsen i polisförhör. Om förundersökningen sedan löper vidare och det leder till ett åtal för brott är det sannolikt att du ombes att vittna, eftersom ditt vittnesmål förmodligen utgör en stor del av bevisningen för att brott ägt rum.I övrigt kan jag inte säga att det finns mycket för dig att göra vad gäller den straffrättsliga aspekten. Förhoppningsvis kan polisen ordentligt utreda händelsen och med din hjälp ställa din f.d. make till svars för gärningen.Den civilrättsliga delen av händelsenDen andra juridiska aspekten av situationen handlar om vad som händer med testamentena, både det gamla och det nya.Jag förstår det som att din f.d. makes mamma inte är vid liv längre. Om hon vore det skulle hon bara kunna återupprätta det försvunna/brända testamentet direkt. Det problematiska är alltså om hon är avliden och hennes riktiga testamente förstörts eller försvunnit.Detta kan leda till flera olika svåra juridiska situationer beroende på vad som nu har hänt. Det går inte för mig att utförligt behandla alla hypotetiska situationer. Men något bör sägas om vad din roll kan vara vad angår denna civilrättsliga aspekt av händelsen.För det första kan sägas att, om händelsen utreds av polisen och det uppdagas att din f.d. make förfalskat ett nytt testamente är det lätt att bevisa att det nya testamentet inte är giltigt och därför inte ska ha någon som helst inverkan på fördelningen av hans mors arv. I detta avseende spelar ditt vittnesmål sannolikt stor roll. På så sätt kan du påverka att det nya, förfalskade testamentet inte ska ha någon giltighet.För det andra kan kommenteras att du verkar ha viss användbar information vad angår det riktiga testamentet. Detta kan vara mycket viktigt eftersom det riktiga testamentet är det som egentligen ska bestämma hur din f.d. makes mors arv ska fördelas. På så sätt kan ditt vittnesmål antingen leda till att det riktiga testamentet hittas, eller om det är förstört, att det ändock kan respekteras.Ett testamente upphör nämligen inte att gälla endast för att någon obehörigen förstört det. Det är i princip endast testatorn som själv kan återkalla eller ändra sitt testamente (se 10:5 ärvdabalken). Därför kan det riktiga testamentet följas även om det inte längre existerar, så länge det går att bevisa att det faktiskt har existerat och om det kan bevisas vad det hade för innehåll. I så fall ska det riktiga testamentet följas, även om det fysiskt sätt inte längre finns. Om du exempelvis har sett det gamla testamentet innan det förstördes kan du alltså vittna om dess innehåll på ett avgörande vis, så att din f.d. makes mors sista vilja ändå kan följas.SammanfattningDet du kan göra, utifrån vad jag vet om situationen, handlar alltså om att du kan bistå med den information du har. Du kan alltså med ditt vittnesmål bistå polisutredningen vad gäller de brott som begåtts genom din f.d. makes gärning. Du kan även bidra med ditt vittnesmål vad gäller det riktiga testamentets existens och innehåll så att de/den verkliga arvingarna i det riktiga testamentet inte förlorar sin rätt på grund av att testamentet försvunnit, och så att din f.d. makes mors vilja respekteras.Jag hoppas att du fått svar på din fråga. Om du har några följdfrågor angående mitt svar kan du maila mig på Joel.Herrault@Lawline.se.Med vänlig hälsning,

Johanne Örnfeldt Svensson |Hej! Tack för att du vänder dig till lawline med din fråga. Situationen du beskriver kan mycket väl utgöra urkundsförfalskning. (Brottsbalken 14 kap. 1 §).Urkundsförfalskning enligt paragrafen innebär att någon obehörigen, genom att skriva eller på liknande sätt ange en annan persons namn eller på annat sätt, framställer en falsk urkund eller ändrar eller fyller ut en äkta urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende.Straffet för urkundsförfalskning är fängelse i högst två år.Genom att personen i fråga har förfalskat både underskrift och innehåll kan det alltså röra sig om urkundsförfalskning.För att dömas till urkundsförfalskning krävs dock att det föreligger fara i bevishänseende. Det innebär att det ska finnas en konkret fara för att man skall tro att intyget är äkta, och att intyget kommer att användas för att bevisa något. Om det helt saknas sannolikhet för att urkunden kommer användas som bevismedel föreligger inte fara i bevishänseende, tillexempel om ni med blotta ögat kan se att det är en förfalskad handling. Hoppas att du fick svar på din fråga.Behöver du mer hjälp, så är du välkommen att höra av dig till vår telefonrådgivning. Telefon: 08-533 300 04Öppetider: Mån-fre, 10.00-16.00.Mvh,

Oscar Jansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Förbud mot att låtsas vara polisDet är olagligt att låtsas att vara polis i Sverige när man inte är det. Brottet kallas "föregivande av allmän ställning" (brottsbalken 17 kap. 15§ första stycket). Förbudet handlar inte bara om att ha på sig polisuniform, utan också att låtsas vara polis när man inte är det oavsett om man gör det med eller utan uniform på sig. Förbudet gäller inte heller bara att låtsas vara poliser, utan också att låtsas vara någon annan tjänster som sysslar med "myndighetsutövning" eller att ha på sig något som får andra att tro att personen jobbar "i det allmännas tjänst". Vad innebär "myndighetsutövning" eller "i det allmännas tjänst"?"Myndighetsutövning" kan vara ett lite otydligt begrepp som innebär flera saker. Det handlar i grunden om att om att det allmänna (till exempel staten, kommunen med flera) tar beslut där de utövar makt över en enskild person. Begreppet "i det allmännas tjänst" kan betyda att någon arbetar för till exempel staten, kommunen eller likande organisation och har därför viss makt eller befogenhet. Vad gäller för utländska polisuniformer då? Det som avgör om man får ha på sig utländska polisuniformer är därför om andra kan tro att den utklädda personen håller på med "myndighetsutövning" eller om den är "i det allmännas tjänst". Då kan vi alltså säga att det avgörande blir om andra som ser den utklädda personen kan tro att den utklädde jobbar för till exempel staten. Antagligen är det inte att så många skulle tro att du jobbar för det allmänna om du har en kinesisk polisuniform på dig, och därför skulle det inte vara "föregivande av allmän ställning". Men när det gäller närmare länder som framför allt Norge, Island eller EU-länderna (framför allt Danmark), så skulle jag säga att risken ökar för att andra tror att du jobbar för det allmänna eftersom att det finns flera avtal om polissamarbete med de länderna. Lag (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete ger exempelvis viss makt åt utländsk polis, speciellt dansk polis (se lagens tredje kapitel). Det finns alltså ingen särskild "samarbetslag" om polisuniformer, men det finns som sagt en lag om internationellt polisiärt samarbete och flera avtal om polissamarbete med andra länder. Men även om du går utklädd till dansk polis skulle jag säga att det är lagligt i de flesta fall. Så kan det vara om du till exempel är på en maskerad och det alla förstår tydligt att du är utklädd. Om någon på gatan tror att du är polis men du är tydlig med att du inte är det, så tror jag inte heller det ska vara några problem. Risken för att någon ska tro att du är polis minskar också om du till exempel går utklädd i en gammaldags, inaktuell polisuniform oavsett vartifrån uniformen är.Sammanfattning och råd -Det avgörande är om det finns risk att någon annan tror att du jobbar för det allmänna (t.ex. staten) eller ägnar dig åt myndighetsutövning (har rätt att fatta beslut över andra personer). -Det finns ingen särskild "samarbetslag" om polisuniformer, men en lag om polisiärt samarbete och flera samarbetsavtal med andra länder. Starkast är samarbetet med Norge, Island och EU-länderna (framför allt bland annat Danmark).-Så desto längre bort från Sverige i världen polisuniformen är i från, desto mindre risk. Också mindre risk om till exempel du är på maskerad, har en gammalmodig polisuniform eller om på något annat sätt är tydlig med att du faktiskt inte är polis. -Ursäkta om svaret var otydligt, men det beror faktiskt helt på omständigheterna. Slutsatsen är att så länge du är tydligt med att du inte är polis, så borde det inte vara några problem. Ett allmänt råd är förstås att inte ha på sig polisuniform så ofta, om du till exempel inte är på maskerad eller liknande, så slipper du oroa dig. Hoppas det gav svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Henrik Witt-Strömer |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga regleras av alkohollagen (AL).Straffskalan för att bjuda minderåriga på alkohol är böter till fyra års fängelse (11 kap 7 § AL. Jfr 3 kap 9 § AL). Gärningen du beskriver får antas ligga tämligen lågt i denna straffskala. Den saken beror delvis på sådant som alkoholhalten, antalet burkar, åldern på de som bjuds och huruvida bjudandet sker rutinmässigt på många fester. Brott som 17-åringar begår brukar schablonmässigt med hänvisning till den så kallade ungdomsstraffrabatten sättas ner till ungefär en tredjedel av vad straffet varit om någon som är 21 år eller äldre begått det (29 kap 7 § brottsbalken. Jämför NJA 2000 s 421). Med detta sagt vill jag betona det jag sa inledningsvis, nämligen att gärningen är olaglig.Vänligen,

Johanne Örnfeldt Svensson |Hej! Tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Reglerna om återkallelse av körkort finns i körkortslagen. Enligt 5 kap. 1 § körkortslagen kan ett körkortsingripande ske genom återkallelse av körkortet. Ett körkortsingripande kan ske med anledning av en brottslig gärning när det finns en dom. Själva grunderna för återkallelsen finns i 5 kap. 3 § körkortslagen. Den punkt som eventuellt kan bli aktuellt i ditt fall är punkt 5. Den anger att en grund för återkallelse av körkort är att körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhänseende inte bör ha körkort.Transportsstyrelsen ska enligt denna punkten göra en helhetsbedömning av risken för fortsatt misskötsamhet. I fallet RÅ 1992 ref 1 hade en person dömt till böter för innehav av narkotika två gånger och erkänt att hen använt marijuana vid några tillfällen. I detta fallet ansåg inte regeringsrätten att körkortsinnehavaren var opålitlig i nykterhänseende, eftersom det inte framgick av utredningen att körkortsinnehavarens missbruk tagit en mera avsevärd omfattning eller att han skapat sig ett beroende av narkotiska medel. I detta fallet var det alltså inte en ringa narkotikadom tillräckligt för att personen blev av med sitt körkort. Men eftersom transportstyrelsen gör en helhetsbedömning i varje enskilt fall, är det svårt för mig att säga exakt vad de skulle komma fram till i ditt fall, eftersom det rör sig om cannabisköp 27 gånger under 3 månader. Hoppas att du fick svar på din fråga. Behöver du mer hjälp, så är du välkommen att höra av dig till vår telefonrådgivning. Telefon: 08-533 300 04Öppetider: Mån-fre, 10.00-16.00.Mvh,

Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Frågan innehåller många moment som jag kommer dela in i ett antal delfrågor, för att sedan slutligen avge en sammanfattande slutsats. De bestämmelser som i huvudsak aktualiseras finner du i brottsbalken (BrB).Att hålla fast och slita i någons tröja kan utgöra ofredandeFörst och främst nämner du situationen att en kvinna håller fast en man och sliter i hans tröja och frågar om detta kan utgöra misshandel (BrB 3 kap. 5 §). För att misshandelsrubricering ska bli aktuellt krävs att gärningsmannen tillfogat offret smärta, kroppskada, sjukdom eller ett tillstånd av vanmakt (i princip avses medvetslöshet). Närmast till hands anser jag att tillfogandet av smärta ligger. Har ingen faktiskt upplevd smärta tillfogats utgör angreppet helt enkelt ingen misshandel. Då jag inte vet alla detaljer om händelsen kan jag inte med säkerhet utesluta misshandelsansvar, men min bedömning är ändå att det troligare rör sig om ett potentiellt ofredande (BrB 4 kap. 7 §). Bland annat döms den som fysiskt antastar annan, vilket för ses som fallet när ett angrepp innebär ett intrång på en persons privata sfär och en kännbar fridskränkning, vilket bland annat kan vara fallet vid knuffar, slitande i kläder och liknande. Att göra en fullständigt säker bedömning kring straffansvar i detta fall är dock omöjligt, det finns alldeles för många variabler i situationen – exempelvis kring gärningsmannens uppsåt, offrets eventuella provocerande och liknande – för att kunna ge ett hundraprocentigt besked. Dock anser jag att händelseförloppet du beskriver absolut kan utgöra ofredande enligt lagens definition.Att falskeligen anmäla någon för brott utgör falsk angivelse eller tillvitelseSkillnaden mellan de båda brotten falsk angivelse (BrB 15 kap. 6 §) och falsk tillvitelse (BrB 15 kap. 7), är att det vid falsk angivelse finns krav på att gärningsmannen (den som lämnat anklagelsen) har ett uppsåt till att den anklagade ska dömas till ansvar för brottet. Att på falska grunder anmäla någon för brott kan vara brottsligt även om angivaren faktiskt tror att personen har begått brottet, men borde ha förstått att det inte var så. Det kan vara svårt att veta om en person faktiskt har till uppsåt om den anklagade ska bli dömd eller ej, men om angivaren fortsätter upprepa lögnen under rättegång och faktiskt verkar planera för utgången att den anklagade ska bli dömd, är det troligt att det rör sig om det grövre brottet falsk angivelse. Det går även att medverka till det brottet, om en annan person ger stöd för samma lögn (BrB 23 kap. 4 §). Att överdriva kraftigt eller hitta på detaljer i ett existerande händelseförlopp och presentera dessa för en myndighet såsom polisen är dock snarare att se som falsk tillvitelse.För att det ska kunna röra sig om förtal – vilket det i princip kan, eftersom anklagelse om att någon begått brott är en förtalsgrundande uppgift – krävs att anklagelsen blivit spridd till en inte obetydlig krets av personer (BrB 5 kap. 1 §). Det just spridandet av uppgiften som är centralt för förtalsbrottet. Notera att det vissa, sällsynta, fall kan vara försvarligt att sprida uppgifter om någons brottslighet, men då krävs att det är sant eller i övrigt fanns skäl att tro det. Att sprida påståenden om någons brottslighet på nätet är i många fall att bedöma som förtal.I det fall du beskriver anser jag, förutsatt att den anmälan du syftar på är en polisanmälan, att mycket tyder på att det anonyma vittnet gör sig skyldig till falsk angivelse såsom du beskriver det. Kvinnan som inte invänder och verkar haka på historien skulle också i vart fall kunna göra sig skyldig till falsk tillvitelse.Att ljuga för polisen är i regel inget brottAtt ljuga för myndighetspersonal såsom polis är i regel inte straffbelagt i sig, om det sker utanför rättssalen. Som framgått tidigare är lögnen brottslig om den utgör en falsk brottsanklagelse eller liknande, men som osanning i sig är det i svensk rätt endast under ed i domstolen som det brottsligt att ljuga, i brottmål kallat mened (BrB 15 kap. 1 §). Värt att notera är att väl under ed är det lika brottsligt att ljuga, som att undanhålla information. Ett vittne i rättegång talar under ed, varav det utgör mened för dem att ljuga i sina rättegångsutsagor (rättegångsbalken 36 kap. 11 §). Målsägande (offer) talar däremot inte under ed, och kan därför inte dömas för mened.SlutsatsDin historia innehåller många moment som skulle kunna utgöra allvarlig brottslighet. Känner du att situationen är allvarlig bör du i så fall anmäla dessa potentiella brott till polisen, vilket du kan göra på närmaste polisstation. Viktigt att notera är att när du väl anmält de potentiella brotten kan du inte "ta tillbaka din anmälan." Rättsväsendet kommer ha en skyldighet att utreda vad du berättat om. Jag hoppas du fick svar på din fråga!Mvh,