Jacob Björnberg |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,UTREDNINGDen lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av din fråga är brottsbalken (BrB).I 4 kap. 9 a § BrB sägs att den som olovligen medelst (genom) tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som denne själv inte deltar i eller som han obehörigen berett sig tillträde till döms för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år. Med andra ord följer av ovanstående att det olagligt att spela in samtal mellan två eller flera personer om de som deltar i samtalet inte är medvetna om att så sker. Men i lagtexten påpekas emellertid att straffansvar förutsätter att den som svarar för inspelningen inte deltar i samtalet. Motsatsvis innebär detta att det är tillåtet att spela in samtal som man själv är delaktig i och det gäller alldeles oavsett om inspelningen sker i samband med ett fysiskt möte eller under ett telefonsamtal. Det ska också tilläggas att det inte heller finns något krav på att man i förväg måste informera övriga deltagare om att en inspelning kommer att äga rum. Det går således bra att göra en ljudupptagning i smyg, men som sagt, detta endast under förutsättning att man själv är närvarande. Det korta svaret på din faktiska fråga lyder därför att du får spela in samtal som du själv är delaktig i.Avslutande ord och ytterligare rådgivningVid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar. Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.Vänligen,

Roman Szuter |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag kommer att behandla lagligheten avseende utköp av alkohol och cigaretter var för sig. Jag kommer sedan att besvara frågan om man kan anmäla det till polisen. Är det brottsligt att köpa ut alkohol till en 15-åring?Alkohollagen innehåller regler beträffande hantering av alkohol. En person får enligt dessa regler inte köpa ut alkohol till någon som är under 20 år. (3 kap. 9 § alkohollagen) I fråga om folköl är åldersgränsen 18 år. (se 3 kap. 7 § alkohollagen) Genom att köpa ut alkohol till någon som är 15 år gammal agerar personen i strid mot denna bestämmelse. Personen kan härmed dömas för brottet olovligt anskaffande av alkohol, även kallat langning. Påföljden kan bli böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet anses vara grovt, fängelse i högst fyra år. (11 kap. 7 § alkohollagen) Om brottet däremot anses vara ringa kan personen undgå ansvar. (11 kap. 10 alkohollagen) Det är dock osannolikt att personen undgår ansvar om hen medvetet köper ut alkohol till en 15-åring. Är det brottsligt att köpa ut cigaretter till en 15 åring?Tobakslagen innehåller ett förbud mot att i näringsverksamhet sälja tobak till minderåriga eller till andra personer om det finns en särskild anledning att anta att tobaken är avsedd att överlämnas till en minderårig. (5 kap. 18 § tobakslagen) Förbudet gäller dock bara näringsidkare och alltså inte privatpersoner. Det finns inte heller några andra bestämmelser som hindrar en privatperson att köpa ut cigaretter till minderåriga. Detta utgör alltså inte något brott. Om det skulle vara så att personen i fråga köper ut och säljer cigaretter i en större omfattning, detta kontinuerligt och i vinstsyfte, kan personen däremot anses bedriva en näringsverksamhet varvid det ovannämnda förbudet kan bli tillämpligt. Kan man anmäla detta till polisen?Som framgår ovan begår personen ett brott genom att köpa ut alkohol till en 15-åring. Brottet kan anmälas till polisen. Detta kan man göra exempelvis genom att tipsa polisen om brottet, vilket du kan läsa mer om på polisens hemsida. SammanfattningDet är brottsligt att köpa ut alkohol till en 15-åring. Det är däremot inte brottsligt att som privatperson köpa ut cigaretter till en 15-åring. Langning av alkohol kan anmälas till polisen. Jag hoppas det svarar på din fråga! Du är varmt välkommen att ställa fler frågor till oss på Lawline! Med vänliga hälsningar,

Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din kompis har gjort sig skyldig till missbruk av urkundSom jag förstår det har din vän använt någon annans legitimation. Den som missbrukar någon annans identitetshandling gör sig skyldig till missbruk av urkund, om det innebär fara i bevishänseende (15 kap. 12 § Brottsbalken (BrB)). Fara i bevishänseende innebär ett krav på att det ska vara möjligt att legitimationen kan komma till användning som bevis i något sammanhang och att det är rimligt att så sker. I och med din vän har använt någon annans legitimation för att komma in/legitimera sig, så uppfyller din kompis alla förutsättningar för att ett brott ska anses vara begånget. För straffansvar krävs dock också uppsåt, vilket i enkla ordalag innebär att din kompis måste ha använt din andra kompis körkortet med "vilje". Om hon väljer att vidhålla invändningen om att hon tagit fel, får domstolen pröva rimligheten i den. Sannolikt kommer påföljden bli ett bötesbelopp men åklagaren kan också besluta om åtalsunderlåtelse om din kompis väljer att erkänna Missbruk av urkund föreskriver ett straff på böter eller fängelse högst sex månader. Sannolikt kommer påföljden bli ett bötesbelopp. Vanligtvis brukar det dock sluta med åtalsunderlåtelse för ungdomar under 18, vilket innebär att brottet utreds men att det varken blir åtal eller rättegång. Åtalsunderlåtelse har samma verkan som en dom och brottet antecknas i belastningsregistret och finns kvar i tre år. (3 och 7 §§ Lag om belastningsregister). En förutsättning för att ge åtalsunderlåtelse är att det står klart att ett brott har begåtts, oftast därför att den misstänkta personen har erkänt. (Se 20 kap. 7 § Rättegångsbalken (RB) och 16-17 §§ Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL)). Rätt att veta vad man är misstänkt för, rätt till försvarare och rätt till tystnad När ett brott är begånget påbörjas en utredning av brottet (förundersökning) (23 kap. 1 § RB). Om din kompis är misstänkt för brottet, kommer hon att bli kontaktad av en polis eller åklagare. Under ett förhör kontrollerar polisen den misstänktes identitet och förklarar vilket brott denne är misstänkt för. Det finns då möjlighet att lämna sin berättelse av det som inträffat samt inställningen till brottet (23 kap. 18 § RB). Den som är misstänkt har rätt till en advokat (21 kap. 3 § RB) samt att vara tyst. När den som är misstänkt är under 18 år, ska också dennes vårdnadshavare kontaktas och kallas till förhör. (5 § LUL). Sammanfattningsvis riskerar din kompis att dömas för missbruk av urkund där straffet är böter eller fängelse högst sex månader. Om din kompis väljer att erkänna, skulle åklagaren kunna besluta om åtalsunderlåtelse där det varken blir åtal eller rättegång, men brottet kommer antecknas i belastningsregistret. Hoppas det var svar på din fråga och lycka till! Vänliga hälsningar,

Hampus Lagerquist |Hej, tack för att du ställer din fråga till Lawline!SvarDen du bör anmäla det till är troligen försäkringskassan.BidragsbrottslagenOm någon lämnar felaktiga uppgifter till försäkringskassan, vilket leder till eller orsakar fara för att bidrag eller ersättning utgår felaktigt eller med för högt belopp kan göra sig skyldig till bidragsbrott (1 och 2 § Bidragsbrottslag). I ditt fall verkar det som personen ifråga lämnat felaktiga uppgifter vilket möjligen kan klassificeras som ett bidragsbrott. Du bör kunna anmäla dina misstankar till försäkringskassan.Att fuska med systemet med a-kassa brukas ofta benämnas som dubbelt fusk, då det är en kombination som innebär att man både får pengar man inte har rätt till och undanhåller pengar som borde beskattas. Därför är det extra viktigt att liknande fusk upptäcks och stoppas eller åtminstone anmäls och utreds.Här är en länk till försäkringskassan där du kan tipsa anonymt: LänkHoppas du har fått svar på din fråga!Om du behöver ytterligare hjälp med din fråga kan du vända dig till info@lawline.seMvh,

Benjamin Lindholm |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Den lag som blir av relevans för din fråga är vapenlagen (1996:67). Frågan du ställer ger upphov till ett relativt enkelt svar och besvaras bäst genom en återgivning av det som står i 9 kap. 1 § vapenlagen: "Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst tre år". Här blir just begreppet "lånar ut" det som blir aktuellt och kan som regeln beskriver ge fängelsle i upp till tre år. Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att kontakta våra jurister på Lawline.Vänliga hälsningar,

Jacob Björnberg |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,UTREDNINGDen lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är brottsbalken (BrB). Och när det gäller brott mot tystnadsplikten kan följande anföras.I 20 kap. 3 § BrB sägs att röjer någon uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, döms, om inte gärningen annars är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år. Och den som av oaktsamhet begår en sådan här gärning döms till böter. I ringa fall utgår dock inget straffansvar.Begreppet "röjer" innebär att en uppgift lämnas ut, men det uppställs inga krav på att röjandet av uppgiften också måste medföra ett avslöjande. Med "uppgift" avses information alldeles oavsett formen varför även information som förmedlas genom en teckning, ritning eller film omfattas av bestämmelsen, jfr Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 1992 s. 594. Din chefs agerande synes täcka båda rekvisiten ovan, dvs. här verkar det röra sig om ett utlämnande av en uppgift om dig, vilken dessutom har spridits till övriga på din arbetsplats.Notera dock att gärningsmannen, din chef, genom lag eller annan författning måste vara skyldig att hemlighålla uppgiften för att gärningen ska betraktas som brottslig. Och när det gäller just en avtalad skyldighet hos en privat arbetsgivare att hålla vissa uppgifter hemliga, exempelvis i ett anställningsavtal, kan ett röjande av en sådan uppgift emellertid inte leda till något straffansvar enligt 20 kap. 3 § BrB. I det här fallet var ju din chef inte genom lag eller annan författning skyldig att hemlighålla din "miss". Däremot kan, precis som vid andra civilrättsliga överträdelser, skadeståndsskyldighet aktualiseras för arbetsgivaren om denne skulle ha brutit mot en eller flera bestämmelser i ditt anställningsavtal.Som exempel på lagstadgad tystnadsplikt kan tystnadsplikt vid rehabiliteringsfall enligt 7 kap. 13 § arbetsmiljölagen nämnas vari bl.a. skyddsombud och ledamot i en skyddskommitté åläggs en tystnadsplikt som innebär att vederbörande inte obehörigen får röja eller utnyttja sådant som denne under uppdraget har fått veta om den enskildes personliga förhållanden. Ett annat exempel är en arbetstagares hälsotillstånd och övriga personliga förhållanden, jfr 18 § sjuklönelagen. Men mig veterligen finns det ingenting som hindrar din arbetsgivare från att gå runt på arbetsplatsen och meddela övriga att du misstagit dig vad gäller ledigheten. Det skulle möjligen gå att argumentera för ett ärekräkningsbrott och i så fall brottet förtal enligt 5 kap. 1 § BrB, men det framstår ändå som något långsökt varför detta kommer att lämnas därhän. Notis: HD styr rättspraxis på straffrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen så kallade prejudikat (normerande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.Avslutande ord och ytterligare rådgivningSammanfattningsvis och såvitt jag kan bedöma har din chef inte gjort sig skyldig till något brott. Hans beteende uppvisar dock prov på viss avsaknad av ledaregenskaper och agerandet är naturligtvis högst olämpligt. Men jag har dessvärre svårt att se att en polisanmälan skulle kunna leda till någonting av värde.Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar. Notera dock att vi på straffrättens område endast ger den här typen av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån inte åtar sig inte några straffrättsliga uppdrag fullt ut. I så fall behöver man vända sig till en brottmålsbyrå.Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.Vänligen,

Jacob Björnberg |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,UTREDNINGDen lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av din fråga är brottsbalken (BrB). Och svaret beror naturligtvis mycket på om det kan antas att något brott har begåtts. Närmast till hands i det här fallet torde brottet förtal ligga och därför kommer förtalsbestämmelsen att behandlas nedan. Din ärendebeskrivning är dock ganska kortfattad varför den här utredningen kommer att bli något generell till sin karaktär, men också för att jag saknar ingående kunskap om alla för ditt ärende relevanta omständigheter. Förtal, vad gäller?I 5 kap. 1 § 1 st. BrB stadgas att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömes för till böter. I lagparagrafens andra stycke sägs vidare var han skyldig att uttala sig eller var det eljest (annars) med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, ska ej dömas till ansvar.I 5 kap. 2 § sägs att om brott som avses i 1 § är grovt döms för grovt förtal till böter eller fängelse i högst två år. I lagparagrafens andra stycke uttalas att det vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada.Om det har lämnats en uppgift till tredje man, dvs. till någon annan, en eller flera personer, avsett att utsätta någon för andras missaktning kan ett förtalsbrott vara begånget. Det krävs alltså inte någon större spridning. Endast ett påstående, vilket är så bestämt att dess sanningshalt kan prövas, är att betrakta som en uppgift på det sätt som föreskrivs i lagtexten. Med att en uppgift lämnas avses exempelvis en spridning av uppgifter genom tal eller skrift, exempelvis genom ett e-postmeddelande. Mot detta står envars grundlagsskyddade yttrandefrihet varför en person som har lämnat en kränkande uppgift kan gå fri från ansvar om denne var skyldig att uttala sig (t.ex. i ett vittnesförhör) eller om det av andra skäl och med hänsyn till omständigheterna kan anses ha varit försvarligt att lämna uppgiften. I hovrättsfallet RH 1996:61 ansågs en arbetstagare inte ha gjort sig skyldig till brottet förtal när denne hade lämnat negativa uppgifter om sin chef till ledningen och detta eftersom uppgifterna inte hade syftat till att utsätta chefen för andras missaktning.Vid den här prövningen sker också en s.k. sanningsbevisning, vilket betyder att uppgiftslämnaren måste visa att informationen var sann eller att denne i vart fall hade skälig anledning att tro att så var fallet. Det är alltså gärningsmannen som åläggs bevisbördan avseende sanningshalten, vilket kan te sig smått egendomligt i en brottmålsprocess (normalt sett är det ju åklagaren som bär bevisbördan). Notera dock att alla negativa uppgifter som lämnas om en person inte nödvändigtvis behöver utgöra förtal. Detta innebär att en uppgift som förvisso kan framstå som negativ för den utpekade, men avser handlingar eller egenskaper som objektivt sett är vanliga eller mindre klandervärda, inte kommer att rymmas inom brottsbeskrivningen i 5 kap. 1 § BrB. Uppgifterna måste helt enkelt vara av allvarligare slag och av nedsättande karaktär. Men det räcker emellertid inte att en uppgift enbart är ett värdeomdöme, exempelvis att bara säga att någon är alkoholist. Uppgiften ska värderas utifrån den utpekades perspektiv, samhällsgrupp eller situation, och inte utifrån allmänt rådande värderingar, se Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 2014 s. 808.Ett exempel på att det ofta är tillräckligt med ett någorlunda bestämt uttalande och ett innehåll som är ägnat att utsätta någon för annans missaktning är HD-domen NJA 1987 s. 336. I det här rättsfallet ansågs ett negativt värdeomdöme av en personalledare ha varit tillräckligt bestämt för att kunna utgöra förtal. Med hänsyn till de resonemang som förs i domskälen verkar kravet kunna sällas tämligen lågt, dvs. att det inte verkar krävas särskilt mycket för att någonting potentiellt skulle kunna betraktas som förtal. Men i ditt ärende nämner du fiktiva exempel på uppgifter som är sanna och i lagtexten sägs som sagt att det för straffrihet krävs att uppgiften som sprids är sann eller att det fanns skälig anledning att tro att uppgiften var sann. Därutöver måste gärningspersonens agerande, alltså lämnandet (spridandet) av uppgifterna framstå som försvarligt med hänsyn till omständigheterna. När det gäller försvarlighetsbedömningen kan dessvärre inget entydigt svar ges eftersom den bedömningen varierar från fall till fall, men generellt kan sägas att det måste föreligga ett allmänt intresse av att uppgifterna lämnas. Sedan görs en intresseavvägning, vilket innebär att det förstnämnda intresset vägs mot den utpekades intresse av att slippa få bli utpekad som brottslig och/eller klandervärd. Det ska dock noteras att även spridandet av sanna uppgifter kan vara förtal om syftet är att utsätta någon för andras missaktning. Precis som påpekades inledningsvis anges ju i 5 kap. 1 § 1 st. BrB att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömes för till böter. Huruvida uppgifterna är sanna eller inte kan alltså stundtals sakna betydelse. Det är syftet med själva spridningen av uppgifterna som är avgörande varför det skickade mailet kan vara brottsligt om det var ägnat att utsätta din man för andras missaktning. Och detta även om han de facto är alkoholberoende och påståendet därmed skulle vara sant. Notis: HD styr rättspraxis på straffrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen så kallade prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.Avslutande ord och ytterligare rådgivningOvan har den materiella rätten beskrivits, alltså den juridisk-tekniska biten, och rent hypotetiskt kan som sagt mailet utgöra ett förtalsbrott. Men utifrån din korta ärendebeskrivning har jag svårt att göra en adekvat bedömning. I praktiken är dock åtal för förtal ovanligt. Förtal är nämligen ett brott som inte lyder under allmänt åtal, vilket innebär att en åklagare inte är skyldig att väcka åtal, 5 kap. 5 § 1 st. BrB (jfr även 20 kap. 3 och 6 §§ rättegångsbalken). Det här brottet är istället ett så kallat målsägandebrott (målsägande = brottsoffer), vilket bl.a. innebär att förtal inte får åtals av någon annan än målsäganden själv. Om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller om det anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser vissa i lagen specifikt angivna ärekräkningsbrott kan dock en åklagare väcka åtal, vilket då kommer att föregås av en sedvanlig förundersökning. Sammanfattningsvis kommer din man sannolikhet att behöva driva det här ärendet själv varför det korta svaret på din faktiska fråga lyder att det förmodligen inte är lönt att göra en polisanmälan. Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.Notera dock att vi på straffrättens område endast ger den här typen av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån inte åtar sig inte några straffrättsliga uppdrag fullt ut. I så fall behöver man vända sig till en brottmålsbyrå.Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.Vänligen,

Cornelia Nilsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar det som att du undrar vad du kommer få för straff för att ha gjort dig skyldig till "missbruk av urkund". Tillämplig lag är brottsbalken (BrB).Missbruk av urkund regleras i 15 kap. 12 § BrB. Detta kallas även för osant intygande eller identitetsstöld och innebär att en person använder någon annans eller låter någon annan använda en legitimationshandling eller dylikt för att utge sig vara någon personen inte är. Det kan även handla om att använda en kopia av en sådan handling men påstå att den är äkta.För att dömas för handlingen krävs det att det föreligger uppsåt samt att åtgärden "innebär fara i bevishänseende" (det vill säga att det är troligt att någon blir lurad av handlingen). Eftersom du blev påkommen av att ha lånat din kompis legitimation, förutsätter jag att du använt legitimationen och därmed föreligger uppsåt.Det föreligger vanligtvis fara i bevishänseende vid utlånad legitimation och därav utgår jag från att det föreligger även här.Straffet för missbruk av urkund är böter eller fängelse i högst 6 månader. Om brottet är grovt, är straffet fängelse i högst 2 år (15 kap. 12 § BrB). Vid bedömningen av straffet beaktas flera faktorer, varför det är svårt för mig att avgöra hur hårt ditt straff kommer bli.Men det föreligger presumtion mot fängelse, det vill säga att domstolen ska bedöma lindrigare straff än fängelse (30 kap. 4 § BrB). Troligtvis kommer du därför dömas till böter, men som sagt vet jag inte alla omständigheter som föreligger i fallet och kan därför inte garantera något. Men hoppas detta gav dig någorlunda svar på din fråga! Om du har fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig till oss på Lawline igen. Du kan även boka tid hos en av våra jurister för vidare rådgivning på www.lawline.se/boka. Vänliga hälsningar,