Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Precis som du skriver är det brottet föregivande av allmän ställning som ligger potentiellt närmast till hands i denna situation. Du finner bestämmelsen i brottsbalken (BrB 17 kap. 15 §).Att klä sig i försvarsmaktens eller annan myndighetskårs uniform kan vara brottsligtBestämmelsen innehåller två typer av kriminaliserade gärningar; antingen att felaktigt utge sig för att företräda en svensk myndighet och utöva tillhörande myndighetsmakt (exempelvis hävda att man är civilklädd polis och be om identifikationshandlingar), eller att obehörigen bära uniform eller andra tjänstetecken som ger sken av att bäraren tillhör försvarsmakten eller annan myndighetskår (exempelvis brandman). Det endast den senare gärningstypen som är relevant att titta på i det fall du beskriver. Jag kan emellertid med stor säkerhet säga redan nu att det du beskriver i den bakgrunden inte är brottsligt, av flera skäl.Först och främst kan man i princip kan man säga att det följer rent språkligt av lagtexten, som alltså uttryckligen nämner försvarsmakten och inte Bundeswehr (tyska armén). Bundeswehr kan inte heller sägas utgöra en kår i det allmännas tjänst med sådana uppgifter som följer av lagtexten. Ditt märke faller alltså utanför lagtextens ordalydelse.Ett annat skäl som är mer juridiskt tekniskt – men som hänger ihop med ovanstående – är att detta brott anses riktat mot allmänheten/staten som brottsobjekt. Med det menas endast den svenska allmänheten eller staten, och alltså inte den tyska (vari detta märke är en relevant tjänstemarkör). På samma sätt som det inte är våld mot tjänsteman enligt svensk lag att slå en fransk polis (även om det kan vara det enligt fransk lag), är det därför inte heller brottsligt enligt svensk lag att bära detta märke. Den i lagen beskrivna gärningen måste alltså riktas mot brottsobjektet den svenska allmänheten/staten. En brasklapp jag kommer återkomma till är att det dock fortfarande kan vara olagligt enligt tysk rätt.Slutligen är även det faktum att du endast burit märket i airsoft sammanhang relevant, eftersom det innebär att du inte ger sken av att inneha den roll som din beteckning anger. Situationer som maskerader och filminspelningar nämns i juridisk litteratur falla utanför det straffbelagda området för lagen, och det borde därför även gälla för airsoft där alla som deltar är införstådda med att det inte rör sig om verkliga soldater. Denna omständighet innebär att du inte heller har uppsåt till ge sken av att tillhöra tyska armén, något som slutligt fritar dig från allt straffrättsligt ansvar enligt denna bestämmelse, till och med om någon utomstående skulle råka se dig.Kriminaliserat enligt tysk rätt?Tekniskt sätt kan det du gör möjligtvis vara olagligt enligt tysk rätt. De flesta länders – även Sveriges – lagar är inte begränsade av nationsgränser och som du kanske vet kan man dömas i svensk domstol för en misshandel utförd i ett annat land (BrB 2 kap. 2 §). Jag saknar kunskapen för att göra en fullständigt säker bedömning av denna fråga, men är dock nästan säker på att det inte är olagligt heller enligt tysk rätt på grund av följande skäl:1. Att du endast bär märket i airsoft sammanhang borde göra det tillåtet enligt tysk lag av samma skäl som ovan förklarat.2. Eftersom du befinner dig i Sverige kan du knappast riskera att förleda den tyska allmänheten om vilken befattning du har. För exempelvis svenskar betyder märket ingenting, vilket gör att lagens syfte och tillämpningsområde inte borde sträcka sig utanför Tysklands gränser. Denna typ av "brott" brukar inte vara straffbelagda utanför ländernas egna gränser, därför att brottsobjektet utgörs av de olika lagstiftande ländernas allmänhet och stat (jämför vad jag skrev om detta ovan).Min bedöming är att du kan spela på som vanligt.Jag hoppas du fick svar på din fråga!Mvh,

Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Precis som du själv uppger är straffet för grovt bidragsbrott lägst sex månaders fängelse och högst fyra år (3 § första stycket bidragsbrottslagen). Preskriptionstiden för brott är tio år om straffet är högre än två och lägre än åtta år (35 kap. 1 § första stycket p3 brottsbalken). I ditt fall är således preskriptionstiden 10 år.Eftersom du inte blev åtalad och fick en prövning av domstol, utan förundersökningen lades ner, finns det möjlighet att återuppta förundersökningen. Ett återupptagande av förundersökningen kan ske om det kommer fram nya bevis som kan leda till en fällande dom. Huruvida så sker i ditt fall går tyvärr inte att uttala sig om. Det finns dock en möjlighet för åklagaren att ta upp förundersökningen igen, om det skulle komma fram nya bevis.Hoppas du fått svar på din fråga!Vänligen,

Lisa Olsson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline. Svaret på din fråga beror på vilket land det rör sig om och är en jurisdiktionsfråga. För att någon ska kunna bli ansvarig för sexköp man gjort utomlands krävs att handlingen var brottslig både enligt svensk lag och enligt lagen i det landet personen begick handlingen. Nyligen 2017-2018 kom regeringen med förslag om att man skulle slopa detta krav på "dubbel straffbarhet", alltså kravet på att det även måste vara ett brott i det land du begår handlingen. Det stannade på förslagsnivå och har inte ändrats. Se 2 kap. 2 § 2 stycket brottsbalken.Det finns dock undantag till denna huvudregel vid exempelvis människohandel och sexuella brott mot barn, vilket inte accepteras. Det beror alltså i vilket land köpet äger rum och om det landet har kriminaliserat sexköp eller inte.Med vänliga hälsningar

Anna Holmström |Hej! Tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Genom bestämmelsen du hänvisat till har en ansvarsbestämmelse för folkbokföringsbrott återinförts från och med den 1 juli 2018 i Sverige (se 42 § folkbokföringslagen (1991:481) (FOF)).Folkbokföringsbrott kan förekomma i två typsituationer1) När någon lämnar en oriktig uppgift, eller2) underlåter att anmäla ändrade uppgifter.Åtgärden är enbart straffbar om den inneburit fara i bevishänseende (se prop. 2017/18:145 sida 134).Man måste vidare ha agerat med uppsåt för att dömas för folkbokföringsbrott (se 1 kap. 2 § första stycket brottsbalken). Det räcker inte med att man varit oaktsam.Anmälningsskyldighet, 25–27 §§Det gäller en anmälningsskyldighet vid flytt, ändrad postadress samt vid inflyttning till och utflyttning från landet. I ovannämnda bestämmelser anges de tidsfrister som gäller för när en anmälan senast ska göras till Skatteverket. Vid exempelvis flyttning gäller att en anmälan ska göras inom en vecka (se 25 § FOF).Svaret på din frågaDu undrade om man kan bli dömd till fängelse om man missar att ändra på sin folkbokföringsadress. Som du själv noterat framgår det av bestämmelsen att man kan göra sig skyldig till folkbokföringsbrott genom att inte anmäla en flytt - vilket är den situation som din fråga tar sikte på. Det är förståeligt att många ifrågasätter varför underlåtenheten att anmäla en flytt kan vara brottsligt. Regeringen menar att det har blivit alltmer vanligt att uppgifterna som finns registrerade i folkbokföringsdatabasen inte speglar verkliga förhållanden. Detta är problematiskt då folkbokföringen har betydelse för ett stort antal samhällsfunktioner samt har en central funktion för flera myndigheter i den dagliga ärendehanteringen. Enligt regeringen var därför ett av målen med att införa straffbestämmelsen att angripa vissa oönskade beteenden, såsom att inte fullgöra sin anmälningsskyldighet (se prop. 2017/18:145 s. 116).Genom denna bestämmelse återinfördes i princip vad som tidigare gällde vid underlåtenhet att anmäla ändrade förhållanden enligt folkbokföringslagen, trots att det redan då kunde ifrågasättas hur effektiv denna kriminalisering kan förväntas bli. Förhoppningen var dock att detta kan ha en viss allmänpreventiv effekt och ge en tydlig signal om vikten av korrekta uppgifter i folkbokföringen. Vidare är detta enligt regeringen ett perdurerande brott, vilket innebär att brottet är fullbordat då tiden för anmälningsskyldighet gått ut och pågår till dess föreskriven (se prop. 2017/18:145 s. 117).För att en oanmäld flytt ska kunna utgöra ett folkbokföringsbrott krävs dock att 1) det föreligger en konkret fara i bevishänseende, 2) gärningen har begåtts med uppsåt, och 3) det är inte fråga om ett ringa brott.Jag kan tyvärr inte ge ett specifikt svar på en generell fråga; huruvida man gjort sig skyldig till folkbokföringsbrott genom att inte ha anmält en ändring av sin adress beror på omständigheterna i fallet. Det som framförallt kan ifrågasättas i denna situation är om man har agerat med uppsåt eller inte. Eftersom denna bestämmelse är ny har jag inte kunnat hitta något liknande fall där en persons uppsåt har bedömts. Jag känner mig därför inte bekväm med att dra några generella slutsatser gällande hur domstolen skulle bedöma en persons uppsåt i detta fall. Detsamma gäller om situationen skulle kunna utgöra ett "ringa fall". Däremot framgår det av förarbetena att det endast ska vara i begränsade fall som en gärning kan bedömas som ringa.Slutligen, som du påpekat är straffet för folkbokföringsbrott böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt förarbetena bör dock straffet normalt stanna vid böter.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!

Mikaela Berglind Mäkinen |Hej, och stort tack för att du väljer att vända dig till oss på Lawline med din fråga! Om jag har förstått situationen rätt så ska du vittna i rättegång, och att du känner den åtalade. Den åtalade har skrivit till dig att ni inte längre kommer att vara vänner om du vittnar, samt besökt dig på ditt jobb - vilket dock endast var en slump. Polisen förmådde dig dock till att göra en polisanmälan på grund av detta, och du undrar därför hur stor chans det är att anmälan läggs ned. För att få svar på din fråga så får vi gå in i Brottsbalken (BrB) och kika. Innan jag börjar så vill jag dock bara säga att jag förstår att det är en jobbig situation som du har hamnat i, men att jag ska göra mitt bästa för att ge dig vägledning! Att försöka hindra någon från att vittna kan vara ett "övergrepp i rättssak"Det kan röra sig om ett övergrepp i rättssak, om någon med våld eller med hot om våld försöker att hindra dig från att vittna. Straffet för detta brott ligger i normalfallet maximalt på fängelse i högst fyra år (BrB 17 kap 10 §). Detta är ett allvarligt brott, och syftet med bestämmelsen är bland annat att se till så att den som har begått ett brott inte skall gå fri därför att ingen vågar anmäla brott eller vittna. Det ska röra sig om våld, eller hot om våldFör att man ska kunna dömas för brottet så krävs det först och främst att det ska röra sig om våld, eller hot om våld. Själva syftet med gärningen ska också vara att få dig att inte vittna. Först och främst kan man ju därför ställa sig frågan om den åtalades gärningar är att betrakta som våld, eller hot om våld. Det finns ett rättsfall där en person dömdes för ringa övergrepp i rättssak efter att ha sagt till ett vittne innan en rättegång att denne skulle "passa sig för vad han sa i rättegången". Att övergreppet i rättssak är "ringa", innebär att det är en gärning av en mer enkelt beskaffenhet. Maxstraffet här är istället sex månaders fängelse (BrB 17 kap 10 § fjärde stycket). Jag har svårt att se att ett hot om att du och den inte åtalade inte kommer att vara vänner om du vittnar i rättegång kan klassas som ett hot om våld, såvida det givetvis inte fanns något annat underliggande bakom orden. Detsamma gäller det faktum att du inte den åtalade råkade springa på varandra på din arbetsplats, men å andra sidan så vet jag ju förstås inte vad som sades mellan er vid det tillfället. Den åtalade ska ha utfört gärningarna med avsikten att få dig att inte vittnaSom jag tidigare nämnde så måste den åtalade med gärningar försökt att få dig att inte vittna. Även om den åtalade försökte att få dig att inte vittna med att säga att inte ni inte längre skulle vara vänner, så kan det (som vi precis sa) knappast räknas som ett hot och därför inte uppfyller alla kriterier. Om den åtalade inte ens visste att du jobbade på din nya arbetsplats, så kan denne knappast kunna påstås ha haft ett bakomliggande syfte i att komma dit för att få dig att inte vittna. SlutsatsDet är givetvis svårt att med säkerhet kunna uttala sig hur en sådan här sak skulle kunna sluta, vilket även givetvis beror på att jag inte har alla omständigheter som krävs för att kunna göra en säker bedömning. Utefter det som du har berättat så känns det dock tveksamt att den åtalade även skulle kunna dömas för övergrepp i rättssak. Detta då det exempelvis inte verkar ha förekommit ett sådant våld, eller hot om våld, som krävs för att kunna dömas. Den åtalade verkar inte heller ha haft något uppsåt (alltså avsikt) till brottet. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga! Du är varmt välkommen till att ställa en ny om du skulle ha några ytterligare funderingar av något slag. Med vänliga hälsningar,

Adela Rujovic | Hej och tack för din fråga till oss på Lawline! Jag förstår att du känner att du sitter i en svår situation. En liknande fråga har tidigare ställts och även besvarats vilket du kan se här. Vad kan du göra ifall din sambo vägrar hämta sina saker?Sammanfattningsvis så är svaret på vad du kan göra respektive inte bör göra följande:- Även om det känns jobbigt att hon inte hämtat sina saker i över 1,5 månad ska du inte göra dig av med hennes saker. Om du slänger hennes saker kan du göra dig skyldig till brottet olovligt förfogande, (10 kap. 4 § brottsbalken). - Du bör inte heller flytta hennes saker från din lägenhet, till exempel genom att förvara hennes möbler i källaren. Om du gör det så kan du göra dig skyldig till brottet egenmäktigt förfarande, (8 kap. 8 § brottsbalken). - Om hon inte hämtar sina saker kan hon däremot göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande, om hennes saker står i vägen och du inte kan använda din lägenhet. Det innebär med andra ord att du kan polisanmäla din före detta sambo. Chansen att en polisanmälan hade lett till några åtgärder från polisen sida är däremot tveksamt. Dels tycker jag även att det finns andra möjligheter att lösa problemet än genom en polisanmälan, till exempel: - Du kan vända dig till kronofogdemyndigheten och ansöka om s k särskild handräckning. Om kronofogdemyndigheten beslutar om särskild handräckning så innebär det att din ex-sambo blir tvungen att hämta sina saker. Kronofogdemyndigheten kan även verkställa ett sådant beslut, vilket till exempel kan innebära att myndigheten hämtar sakerna. Närmare hur du kan ansöka kan läsa om här. Sammanfattningsvis I teorin har du alltså en möjlighet att kunna polisanmäla din sambo eller ansöka om s.k. särskild handräckning. Innan du tar väljer någon av alternativen tycker jag du borde försöka prata med sin sambo återigen. Det är alltid lättare när ni båda är överens. Eftersom både hon och du gärna vill undvika en polisanmälan, kan det vara bra att diskutera denna saken med henne. Hoppas du fått svar på din fråga. Hälsningar

Amanda Strömblad Larsson |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!En polisanmälan kan göras av vem som helst, vilket innebär att en person som fått vetskap om en brottslig handling har möjlighet att anmäla detta. Det är sedan upp till polisen om detta ska betraktas som en person är misstänkt för ett brott.Hoppas att du fick svar på din fråga!

Ebba Ekstrand |Hej och tack för att du kontaktar Lawline med din fråga.Vad säger lagen?Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas på allmän plats, inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats (Lag om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål 1 § 1 stycket)Här finns flera kriterier som ska vara uppfyllda för att lagen ska bli tillämpligDet rör sig om kniv, stick- eller skärvapen ochFöremålet är ägnat att användas som vapen mot liv eller hälsa ochFöremålet innehas på allmän platsÄven om dessa tre kriterier är uppfyllda kan ett undantag bli tillämpligt.Förbudet i första stycket gäller inte, om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat (Lag om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål 1 § 2 stycket).Undantagen är alltsåOm föremålet behövs för arbete eller uppdrag ellerInnehavet med hänsyn till föremålet, innehavarens behov och övriga omständigheter är befogatStickvapen eller knivar som är konstruerade så att klingan eller bladet snabbt kan fällas eller skjutas ut ur sitt skaft (springstiletter eller springknivar) får inte innehas av personer under 21 år (Lag om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål 1 § 2 stycket).Springstiletter och springknivar är särskilt reglerade.Hur ska lagen tolkas?FöremåletFöremålet är knivens utformning. En liten kniv eller fickkniv är mindre allvarligt än en springstillett. Det står i förarbetena till lagen att moraknivar bör kunna godtas i många situationer.Innehavarens behovBehov är i första hand arbets- och fritidsliv, men detta kan lika gärna vara privat som i yrket. Att bära med sig en kniv för att man har eller kommer att campa, fiska, jaga, sporta eller idrotta är godtagbart.Det är tillräckligt att det framstår som naturligt att personen bär med sig kniven med hänsyn till arbete eller fritidsliv som han är, har varit eller kommer att bli engagerad i. Det krävs att kniven är lämpligt för den aktivitet som bäraren har tänkt sig utöva.Övriga omständigheterVilken typ av kniv och bärarens behov är fortfarande viktigt, men här kan man också ta hänsyn till andra faktorer som gör att det anses lämpligt att ha med sig kniven. I ditt fallAtt bära med sig en mindre kniv för att du är en händig person som ibland täljer eller skalar kablar, eller att ha en liten fruktkniv i väskan för att kunna skala en frukt framstår för mig som naturligt. Undantaget från knivlagen borde därför vara tillämpligt. Självklart måste du också kunna bära hem en kniv du har köpt, och det är tillåtet att åka till en affär, köpa köksknivar och sedan åka hem med dom. Tänk på att inte ha för vana att gå runt med stora knivar lättillgängliga utan välj hellre mindre knivar att ha med dig till dina varadagliga sysslor. Om en kniv är av en farligare typ är chansen mindre att den accepteras som något du behöver för att kunna skala kablar eller frukt. Tack för att du kontaktade lawline, behöver du mer rådgivning kan du ringa till oss på lawline, 08-533 300 04. Vi svarar på samtal måndag-fredag 10:00-16:00.