Preskriptionstid för brott

2021-02-28 i Påföljder
FRÅGA |Från jag var fem år tills jag var sjutton år blev min mamma systematiskt brutalt och sadiskt misshandlad och våldtagen av min styvfar . Jag kunde inget göra förutom att titta på och höra . Då jag var tretton år våldtog han min dåvarande också tretton åriga flickvän . Jag har tagit ordentligt med skada av allt jag sett och hört. Jag är 54 år i dag . Finns det någon möjlighet att straffa min fd styvfar i dag . Mvh
Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Till att börja med vill jag beklaga vad ni varit med om, det låter fruktansvärt. Jag tolkar det som att samtliga gärningar som du nämner här, har skett för cirka 40 år sedan.Preskription av brottTyvärr har jag inget bra svara till dig, då det finns påföljdspreskriptioner som reglerar hur länge man kan dömas för brott. Påföljd får inte dömas ut för brott om det gått mer en viss tid innan personen delges stämning för brottet av domstol. Längden beror på vilket brott det handlar om, men exempelvis har misshandel av normalgrad en preskriptionstid på fem år, grov misshandel och våldtäkt 10 år, grov våldtäkt 15 år och så vidare (35 kap. 1§ brottsbalken). Detta innebär exempelvis att han inte skulle kunna dömas för misshandel eller våldtäkterna som skett då, utan endast om de skett inom den tidsrymd som jag angett ovan. Annorlunda är det dock vad gäller våldtäkten mot din dåvarande trettonåriga flickvän. Det finns vissa brott som aldrig preskriberas, då de anses för allvarliga. Exempel på detta är mord, dråp, vissa brott mot barn så som våldtäkt eller grov våldtäkt (35 kap. 2§ brottsbalken). Detta innebär att våldtäkten mot en trettonårig person, som skulle anses vara våldtäkt mot barn, inte preskriberas och att det finns ingen begränsning i tiden för när man får åtala för dessa typer av brott. Han skulle alltså kunna dömas för våldtäkt mot barn som skedde då.BevislägetDet är endast en teoretisk diskussion kring om han skulle kunna bli åtalad för gärningen. Vad gäller en misstanke om grov våldtäkt, så finns det alltså inget hinder i tiden för att åtala för detta. Problemet blir dock bevisläget. När det gått så långt tid blir det oftast svårt att bevisa en sådan gärning då det kan vara svårt att minnas och styrka omständigheter som skett för så länge sedan då man inte heller har några dokumenterade skador, läkarundersökningar, DNA-test och liknande. Det är dock något som en åklagare får avgöra.Vad kan du göra?Sammanfattningsvis kan din styvfar tyvärr inte åtalas för brott så som misshandel, våldtäkt mot en vuxen person och liknande, då det har gått för lång tid för detta. Dock skulle han kunna åtalas för våldtäkt mot barn då det inte finns någon preskriptionstid för detta brott. Huruvida han skulle bli dömd är tyvärr en annan fråga då det måste kunna bevisas bort om rimligt tvivel, vilket är svårt. Det är ett svårare bevisläge när det dessutom gått lång tid sedan brottet, men med vittnesuppgifter och liknande är det såklart inte omöjligt. Det ni kan göra är att anmäla gärningen hos polisen, så får utreda om brott har begåtts och om det kan styrkas. Ni behöver egentligen inte själv veta vilket brott som är aktuellt, utan det är polisens jobb att utreda vilken rubricering det handlar om, men det är av betydelse för er så gärningen inte omfattas av preskription. Om ni överväger att anmäla så borde ni anmäla samtliga omständigheter, även om de har preskriberats. Det är bättre att polisen får en helhetsbild av situationen och låta dem avgöra och lägga ned förundersökningen i de fall rubriceringarna har preskriberats. Ni kan anmäla brott genom att antingen ringa 114 14 eller besöka er närmaste poliskontor. Läs mer om anmälan av brott här. Hoppas du har fått någon vägledning i dina frågor, annars är du välkommen att återkomma till oss!Vänligen,

Vilken straffskala gäller vid försök till brott?

2021-02-28 i Påföljder
FRÅGA |Hej! Vad innebär "må ej sättas under fängelse, om lägsta straff för det fullbordade brottet är fängelse i två år eller däröver" i 23 kap 1 § Brottsbalken?
Ted Winström |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga.23 kap. 1 § BrB reglerar den osjälvständiga brottsformen försök till brott. Din fråga berör straffskalan för försöksbrott och detta regleras i lagrummets andra stycke. Innebörden av stadgandet i andra stycket är att om själva huvudbrottet, alltså det brott som gärningsmannen har försökt att begå, inte kan leda till ett lägre straff än fängelse i två år, får inte gärningsmannens straff för försöket sättas under fängelse. Gärningsmannen kan alltså till exempel inte bli ådömd böter om hen har försökt begå ett mord.När det gäller försök till brott som kan leda till lägre straff än två års fängelse är domstolen mer fri vid utdömandet av påföljd och kan alltså ådöma gärningsmannen böter. Straffet för försöksbrottet får emellertid aldrig sättas högre än straffet hade varit för det fullbordade brottet.Hoppas att detta gav svar på din fråga.Med vänliga hälsningar,

Hur kan privata försvarare vara förenligt med ekvivalensprincipen?

2021-02-24 i Påföljder
FRÅGA |Hur är privata försvar i enlighet med likhetsprincipen?Som jag har förstått likhetsprincipen ska samma brott under samma omständigheter leda till samma straff och att detta är en grundlag. Som jag även har förstått det är poängen med att tillåta privata försvar i rättegångar att du ska kunna säkerställa dig det bästa möjliga försvar för ditt fall och därmed minska risken att bli (felaktigt eller inte) dömd eller eventuellt mildra straffet. Detta förutsätter att det finns ett samband mellan hur mycket ett försvar kostar och hur effektiv hen är som försvarare, vilket både är ett rimligt antagande och får stöd av statistiken.Jag ser inte hur detta är förenligt med likhetsprincipen, om två personer begår samma brott men den ena får ett mildare straff enbart för att hen har råd med ett dyrare försvar så är de inte lika inför lagen. Varför tillåts privata advokater i rättegångar om det bryter mot grundlagen?
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Principen om att lika klandervärd brottslighet bör bestraffas på ett likartat sätt brukar benämnas som ekvivalensprincipen vilket kommer till uttryck i 29 kap. 1 § Brottsbalken (BrB). Principen brukar aktualiseras när rätten ska bestämma straff (påföljd) till den dömde. Likhetsprincipen som du nämner, handlar istället om att bl.a. domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. Mycket riktigt som du nämner är likhetsprincipen stadgad i grundlag (1 kap. 9 § Regeringsformen), men bör skiljas från ekvivalensprincipen, som jag tror är den du syftar på. Jag kommer därför i mitt svar utgå från att du funderar över hur privata försvarare är förenligt med ekvivalensprincipen. Ekvivalensprincipen är en riktlinje för vilket straff som ska utdömas Som nämnt aktualiseras ekvivalensprincipen i samband med att val om påföljd ska bestämmas och syftar till att åstadkomma en enhetlig rättstillämpning, dvs en misshandel med knytnävsslag ska som utgångspunkt ge samma straff som en annan misshandel med knytnävsslag. Påföljdsvalet är något som görs efter att domstolen kommit fram till att gärningspersonen är skyldig. Domstolen är inte bunden av vad åklagaren eller försvararen har framfört kring påföljd. Domstolen ska därför utifrån en fristående bedömning med grund i det som presenterats i påföljdsdelen bestämma de påföljder som de anser är motiverade för brottet, vilket bland annat sker genom ekvivalensprincipen. (se 30 kap. 3 § Rättegångsbalken (RB)). Jag skulle därför se ekvivalensprincipen mer som en ram som rätten ska hålla sig inom när de bedömer vilken påföljd som gärningspersonen ska få, vilket bland annat tar avstamp i liknande domstolspraxis. Domstolen har en stor roll vid val av påföljdSom du skriver har försvararen i allmänhet en viktig roll för att tillvarata den misstänktes intressen och försvara individen mot statens maktbefogenheter, som t.ex. kan vara att bli felaktigt dömd eller lindra straffet. Det åligger därför försvararen att bevisa förmildrande omständigheter och lyfta omständigheter som talar för ett lindrigare straff. Även om åklagaren och försvararen kommer argumentera för en viss påföljd, så ligger stor del av påföljdsfrågan på domstolen själva att avgöra utifrån de omständigheter som kan anses bevisat i målet. Rätten kan dessutom utan åberopande av åklagaren eller försvararen beakta försvårande eller förmildrande omständigheter. Visserligen är det till stor del parterna som ansvarar för att komma in med bevisning som visar på förmildrande eller försvårande omständigheter. Domstolen har dock en rätt att vid brott som faller under allmänt åtal, självmant inhämta bevisning. Detta sker främst vad gäller påföljdsfrågan. En stor del av påföljdsvalet, baseras också på uppgifter om den dömdes personliga förhållanden och belastningsregister (personalia), vilket till stor del ankommer på rätten att se till att det finns ett tillräckligt underlag. (Se 46 kap. 9 § RB) Skillnaden mellan offentliga och privata försvarare är möjligheten att få ersättning för kostnadernaI svensk rätt så har en misstänkt alltid rätt att ha en försvarare (Rätten till rättvis rättegång i art. 6 Europakonventionen). Vid allvarligare brott där den misstänkte är häktad eller anhållen samt där det för brottet är stadgat minst sex månaders fängelse, har den misstänkte rätt till en offentlig försvarare (21 kap. 3a § RB). Som offentlig försvarare ska det utses en advokat som avlagt de kunskapsprov som krävs. Om den misstänkte har föreslagit en offentlig försvarare ska den önskade försvararen förordnas om det inte finns särskilda skäl mot det (21 kap. 5 § RB). Därmed har den misstänkte väldigt stor valfrihet vad det gäller försvarare. Valfriheten kan dock begränsas genom vilken ersättning som den offentlige försvararen har rätt till av staten (Se 21 kap. 10 § RB) Till skillnad från en privat försvarare som den misstänkte anlitar och betalar själv, finansierar staten kostnaden för den offentliga försvararen. Medan det för privata försvarare finns mer begränsade ersättningsmöjligheter (31 kap. 2 § RB). Om den tilltalade däremot skulle dömas så måste den ersätta staten för det som betalats av allmänna medel i ersättning till den offentliga försvararen (31 kap. 1 § RB). Mycket ofta begränsas ersättningsskyldigheten, i vart fall om den tilltalade döms till fängelse eller lever under mindre goda ekonomiska förhållanden.Sammanfattningsvis har du rätt i att en misstänkt persons förutsättningar kan påverkas av vem den har som försvarare och vilka ekonomiska förutsättningar den misstänkte har. I svensk rätt har den misstänkte emellertid stor valfrihet vad gäller offentliga försvarare och kan därför välja en försvarare som den tycker är kompetent och lämplig för uppdraget. Vid allvarligare brott kan den misstänkte bli förordnad en offentlig försvarare som betalas av staten, i annat fall får den misstänkte kontakta en privat försvarare. En privat försvarare behöver alltså inte vara bättre (eller sämre) än en offentlig försvarare. I samband med att den misstänkte blir dömd för brottet, måste också en påföljd bestämmas där ekvivalensprincipen aktualiseras som en riktlinje för rätten för vilket straff som ska utgå för vilket brott. Utifrån det jag anfört skulle jag alltså inte säga att privata försvar strider mot ekvivalensprincipen. Jag hoppas att det gav lite klartecken kring din fundering!Vänliga hälsningar,

Fråga om påföljd vid flerfaldig brottslighet

2021-02-22 i Påföljder
FRÅGA |Hej. Jag är nu misstänkt för Hot mot tjänsteman, Våldsamt Motstånd, Brott mot knivlagen & Ringa narkotikabrott. Jag är 15+ och är sen innan dömd för många olika brott. Vad tror ni att jag kan få för påföljd för detta?
Robin Forslöv |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!BrottslighetenDen som med våld eller hot om våld förgriper sig på en tjänsteman i hans eller hennes myndighetsutövning döms för våld eller hot mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst två år (17 kap. 1 § första stycket brottsbalken). För våld mot tjänsteman krävs att du är medveten om att offret är myndighetsutövare. Om en person i civilkläder är tjänsteman kan det få till följd att du saknade uppsåt annat än att begå brott enligt (3 kap. brottsbalken). Den som genom att sätta sig till motvärn eller annars med våld försöker hindra någon i hans myndighetsutövning dömes för våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader (17 kap. 4 § brottsbalken). Våldsamt motstånd är subsidiärt till brottet våld eller hot mot tjänsteman. Den gärning som omfattas innebär att med våld som inte behöver ha karaktär av våld mot person försöker hindra någon i hans eller hennes myndighetsutövning. Exempel på våldsamt motstånd är handlande som innebär att tränga undan en befattningshavare, att rycka något från honom eller henne, att stänga in honom eller henne eller rycka och slita i kläderna. De i praktiken vanligaste fallen är att personen som har omhändertagits vid bortförandet försöker spjärna emot med händer och fötter, klänger sig fast vid något föremål eller försöker rycka sig loss.Av (4 § första stycket knivlagen) framgår att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot (1 §) eller (2 §) ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte till ansvar. Fängelsepåföljden är avsedd för grövre fall. Vid den bedömningen ska beaktas dels föremålets art, dels de omständigheter under vilka det påträffades. Som grovt brott enligt andra stycket bör det enligt förarbetena framför allt bedömas om någon innehar föremål av särskilt farlig art eller innehar ett farligt föremål i sammanhang där det föreligger synnerlig fara för att det ska komma till användning vid brott mot liv eller hälsa. Om brottet är grovt döms till fängelse i högst ett år.Enligt (1 § först stycket narkotikastrafflagen) är det, under förutsättning att det sker med uppsåt, straffbelagt både att överlåta narkotika och att inneha narkotika. Straffskalan är fängelse i högst tre år. Är ett brott enligt 1 § med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader (2 § narkotikastrafflagen).Den samlade brottslighetens straffvärdeNär det rör sig om flera brott är huvudregeln att den som begått flera brott ska dömas till en gemensam påföljd (30 kap. 3 § brottsbalken). Vid straffvärdebestämningen ska domstolen först ta reda på vad lagrummet för det brott som en person står åtalad för anger för straffskala (29 kap. 1 § brottsbalken). Därefter kommer domstolen ta i beaktning om det finns försvårande omständigheter (29 kap. 2 § brottsbalken) eller förmildrande omständigheter (29 kap. 3 § brottsbalken). Vid straffmätningen kommer rätten utöver brottets straffvärde i skärpande riktning ta hänsyn till att du tidigare har gjort dig skyldig till brott. Domstolen kommer då titta på hur många brott, hur svåra brott. brottens sammansättning samt hur lång tid som förflutit mellan brotten du begått tidigare (29 kap. 4 § brottsbalken).Du anger i frågan att du är 15 år eller äldre. Om du är 21 år eller yngre ska din ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Det innebär att om du är 15 år döms du till ⅕ av det straffet en vuxen person skulle fått, 16 år ¼, 17 år ⅓, 18 år ½, 19 år ⅔, 20 år ¾ (29 kap. 7 § brottsbalken). När det gäller personer under 18 år krävs det för att fängelse ska dömas ut att det finns synnerliga skäl. För brott som någon begått efter det att han eller hon fyllt arton men innan tjugoett år får rätten döma till fängelse endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl (30 kap. 5 § första och andra stycket brottsbalken).Vid flerfaldig brottslighet ger domstolen "mängdrabatt". Vanligast är att domstolen utgår från straffvärdet av det svåraste brottet och sedan lägger till en viss procent av de övriga brotten. Samtliga av brotten som du begått ger böter eller fängelse beroende på hur allvarlig brottsligheten varit. Utifrån de omständigheter jag har att gå på skulle jag vilja påstå att påföljden inte kommer ge fängelse. Det finns nämligen en presumtion mot fängelse om straffvärdet inte överstiger ett års fängelse i straffskalan. Nu är visserligen straffvärdet för hot mot tjänsteman fängelse upp till två år och brott mot knivlagen kan ge fängelse i ett år. Så det beror uteslutande på hur allvarligt domstolen kommer se på dessa gärningar. Min gissning är dock att du inte kommer dömas till fängelse utan dömas till villkorlig dom (27 kap. 1 § brottsbalken) i kombination med antingen böter eller samhällstjänst, alternativt skyddstillsyn (28 kap. 1 § brottsbalken) i kombination med böter eller samhällstjänst.Hoppas du fick svar på din fråga!

Vad kan straffet bli om jag blir dömd för både bedrägeri och stöld?

2021-02-28 i Påföljder
FRÅGA |Bedrägeri, om man blev gripen nu för bedrägeri till ett värde på ca 3500kr på varor i en matvaruaffär/gick ut med vagn som dom delvis ej var betald allt för...(och har även blivit gripen för stöld tidigare för typ 60kr).Detta innebär att det nu har hänt 2ggr, vad innebär detta nu denna gången? vad kan straffet och ev böterna bli? eller blir det fängelse?
Chantal Kryou |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag uppfattar din fråga som att du undrar vad ett eventuellt straff kan bli om man blir dömd för både stöld och bedrägeri. Det räcker inte med att bli gripen för att bli föremål för påföljd som böter och fängelse. Din fråga regleras i brottsbalken (BrB).Påföljd bestäms av straffvärdet med beaktande av fallets omständigheter och fastställs inom brottets/brottens straffskala Straff ska bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottslighetens straffvärde och med beaktande av bland annat den skadan som brottet medfört (29 kap. 1 § BrB). Straffvärdet är ett mått på hur allvarligt brottet är i relation till andra brott av samma slag och straffskalan är alltså den ramen som rätten måste hålla sig inom vid fastställandet av straffvärdet i det enskilda fallet.Straff för ett brott är föreskrivet i brottsbestämmelsens straffskala. I detta fall rör det sig troligtvis om bedrägeri av normalgraden. Bedrägeri av den grad har en straffskala på böter till fängelse i högst 2 år (9 kap. 1 § första stycket BrB). Det rör sig även om ett fall av ringa stöld eftersom stölden uppgick till ca 60 kronor. Straffskalan för ringa stöld är från böter till fängelse i 6 månader (8 kap. 2 § BrB). Typiskt sett så börjar man i botten av straffskalan och olika omständigheter i det enskilda fallet kan höja eller sänka straffet.Utgångspunkten är att den som döms för mer än ett brott ska ådömas en påföljdHuvudregeln är att rätten ska döma till en gemensam påföljd för brotten när någon döms för flera brott i samma rättegång (30 kap. 3 § första stycket BrB). Svensk rätt bygger på aspirationsprincipen när man ska räkna ut hur hårt straffet ska bli för en samlad brottslighet. Det brott med högst straffvärde får fullt genomslag och sedan tar man det näst högsta straffvärdet och dömer ut halva straffvärdet. Ifall det hade funnits ett tredje brott hade man dömt ut en fjärde del av det straffvärdet och så vidare. Det ges alltså en så kallad straffrabatt i ökande grad för varje enskilt brott. Rätten ska även fästa vikt vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse när rätten ska välja påföljd för gärningsmannen (30 kap. 4 § första stycket BrB).Avslutningsvis kan jag dessvärre inte fastställa vad straffet kan bli för dessa brott eftersom jag saknar kännedom om de faktiska omständigheterna. Det är endast en domstol som kan bedöma vilka påföljder som ska utdömas. Dock är det nog inte aktuellt med fängelse som straff för de relativt milda begångna gärningarna. Böter skulle kunna utdömas för brotten. Jag kan dock inte veta vad för böter, vilket antal böter eller vilken summa det kan röra sig om.Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Du är varmt välkommen att ställa en ny fråga om det är något mer du undrar över!Med vänliga hälsningar,

Vad är straffet för innehav av 730 rivotriltabletter?

2021-02-27 i Påföljder
FRÅGA |Hej! Jag har blivit tagen med 730 rivotril tabletter ovh det erkände jag eftersom läkaren ville inte hjälpa mig och då har jag inget på innan det. Jag har epilepsi och rivotrilen har hjälpt mig att inte får kramper som jag brukar få i vanliga fall. Vet ni hur är staffet för min del eftersom polisen hittade 730 rivotril hemma hos mig och jag erkände det som eget bruk. Jag ville bara få hjälp av läkaren men dom bara skicka mig till olika läkare... Jag lider utav traumatisk depression och ångest och panik attacker som jag får ofta. Undrar bara vad staffet ligger på det som eget bruk fast det är ganska många tabletter dom hittade... Jag vet att det är många men jag va tvungen att skaffa dom på egen hand eftersom jag mår inte bra. Hoppas ni kan ge mig ett svar på detta snabbt eftersom jag riskerar fängele och jag vill förbereda mig inför fängele om det blir det? Mvh och tack så mycket
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I och med att domstolen alltid gör en prövning i det enskilda fallet så är det därför inte möjligt att säga exakt vilket straff du kommer få. I mitt svar kommer jag därför att försöka besvara din fråga så specifikt det går, men ha i beaktande att det är domstolen som gör en bedömning i förhållande till din situation. Innehav av rivotril utgör ett narkotikabrottEftersom rivotril utgör narkotika så har du gjort dig skyldig till narkotikabrott i och med innehavet/brukandet (1 § 6p. Narkotikastrafflagen). Straffskalan för narkotikabrott är fängelse i högst tre år. I förarbetena till narkotikastrafflagen uttalades att domstolarna vid bestämmande av påföljd vid narkotikabrott ska beakta brottets samhällsfarlighet, omständigheterna vid och kring brottet, gärningspersonens avsikt med brottet och gärningspersonens personliga förhållanden (prop. 1968:7 s. 107 f.) I praxis har dock mycket av straffvärdet (hur allvarligt brottet är) för narkotikabrott utgått från tabeller utifrån art och mängd. Vid allvarligare narkotikabrott behöver man dock beakta vissa andra omständigheter för att kunna beräkna straffvärdet. Innehav av 730 rivotriltabletter lär ses som narkotikabrott av normalgradenEget bruk/innehav för eget bruk brukar oftast betraktas som ringa narkotikabrott enligt 2 § Narkotikastrafflagen, i vilket straffskalan ingår böter eller fängelse högst sex månader. Enligt åklagarmyndighetens rättsPM (2012:7) går gränsen för ringa narkotikabrott vid 250 tabletter av någon sort av bensodiazepiner. Straffet för 250 tabletter är vanligtvis 150 dagsböter. Därutöver ska det klassas som narkotikabrott av normalgraden. Med beaktandet av att du hade ett innehav av betydligt större mängd än 250 tabletter är det sannolikt att det kommer ses som narkotikabrott av normalgraden, vilket gör att du riskerar fängelse i lägst 14 dagar, högst tre år. Bara för att fängelse ingår i straffskalan, betyder det inte att du faktiskt kan komma att bli dömd till fängelse som påföljd, utan domstolen gör en bedömning i det enskilda fallet och ska särskilt fästa avseende vid omständigheter som talar för lindrigare påföljd än fängelse. Narkotikabrott av normalgraden är ett brott där fängelse normalt ska väljas som påföljdNarkotikabrott, som inte är ringa, är av sådan art att fängelse normalt ska väljas som påföljd. (NJA 1997 s. 522). Men det finns också andra faktorer som spelar in och kan tala emot fängelse exempelvis om du tidigare är ostraffad, personliga förhållanden, ålder, dålig hälsa; däribland också det psykiska hälsotillståndet m.m. (se 29 kap. 5 § och 30 kap. 4 § Brottsbalken). Det är sannolikt att längden på fängelsestraffet i förhållande till ditt innehav (bortsett från andra omständigheter) hamnar i det lägre intervallet. Att beröva en människa friheten genom att utdöma fängelse är den mest ingripande åtgärd som staten kan utsätta sina medborgare för. Fängelse bör därför endast användas när det är nödvändigt. Domstolen kan också finna att det finns skäl att döma en icke-frihetsberövande påföljd såsom villkorlig dom eller skyddstillsyn. Som svar på din fråga går det som nämnt inte att ge något exakt svar på vad du kommer att få för straff för narkotikabrottet eftersom domstolen kommer göra en bedömning i förhållande till ditt fall, men det är som du själv nämner, sannolikt att du kan bli dömd till fängelse. Hoppas det var svar på din fråga och lycka till! Vänliga hälsningar,

Preskriptionstid

2021-02-22 i Påföljder
FRÅGA |Hej! Kan man dömas för brott, eller få strafföreläggande böter osv. för brott som redan preskriberats? Hur lång är förresten preskriptionstiden för ofredande, olaga hot och förolämpning?
Klara Zethraeus |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När ett brott preskriberas innebär detta att man inte längre kan dömas till straff för handlingen. Detta gäller även strafföreläggande och böter.Preskriptionstiderna inom straffrätten kan variera beroende på vilket brott det rör sig om men utifrån din fråga är det följande tider som gäller.- Ofredande 5 år- Olaga hot 2 år- Förolämpning 2 årTiden för preskription börjar löpa när brottet avslutas. Om man är under 18 år börjar tiden löpa först när man fyllt 18.Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!Med vänlig hälsning

Fråga om den samlade brottslighetens straffvärde

2021-02-21 i Påföljder
FRÅGA |Har ett väntande åtal mot mig för vapenbrott(9mm kulor) 5-6stGrovt brott mot knivlagen Narkotikabrott innehav ca40 ecstasySamt narkotikabrott i överlåtelsyssleJag undrar Vad ni tror man bli min väntande dom?Zmvh
Robin Forslöv |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!BrottslighetenEnligt (1 § först stycket narkotikastrafflagen) är det, under förutsättning att det sker med uppsåt, straffbelagt både att överlåta narkotika och att inneha narkotika. Straffskalan är fängelse i högst tre år. Är ett brott enligt 1 § med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader (2 § narkotikastrafflagen). Enligt Högsta domstolen motsvarar 50 ecstasytabletter fängelse i drygt fjorton dagar (NJA 2012 s.849).Angående vapenbrott gäller att den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst tre år (9 kap. 1 § först stycket vapenlagen). Det har kommit en ny lag 2020 där grovt vapenbrott numera ger fängelse i lägst två år och högst fem år ( 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen). Vid bedömningen om brottet ska anses som grovt ska särskilt beaktas om punkterna 1-5 i nämnd lag förelegat. Jag kan tyvärr inte besvara om brottet kommer anses som grovt eller inte utifrån frågeställningen. Beträffande brott mot knivlagen framgår av (4 § första och andra stycket knivlagen) att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller 2 § ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt till böter eller fängelse i högst ett år. Den samlade brottslighetens straffvärdeEnligt huvudregeln ska en gemensam påföljd bestämmas för brottsligheten (30 kap. 3 § första stycket brottsbalken) Vid bedömningen kommer domstolen att beakta försvårande och förmildrande omständigheter. Om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott, brottets sammansättning samt hur lång tid som förflutit mellan brotten. Det finns även en ungdomsrabatt om du är yngre än 21 år (29 kap. brottsbalken).Jag skulle vilja påstå att allt hänger på om domstolen kommer bedöma vapenbrottet som grovt eller inte. Om domstolen kommer fram till att det är ett brott av normalgraden tror jag att den samlade brottslighetens straffvärde kommer stanna kring ett års fängelse. Det innebär att det föreligger en presumtion mot fängelse. Det innebär att domstolen hellre dömer till annan påföljd än fängelse om brottet inte når upp till fängelse i mer än ett år. Om vapenbrottet är att anse som grovt tror jag att den samlade brottslighetens straffvärde kommer stanna kring två års fängelse. Hoppas du fick svar på din fråga!