Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som en fråga om hur lagstiftaren resonerat kring varför böter döms ut till ungdomar istället för ungdomstjänst eller andra ungdomspåföljder. För att svara på din fråga kommer det krävas en mindre rättsutredning för att kunna redogöra för resonemanget bakom lagen. Inledningsvis vill jag betona att mitt svar inte kommer präglas av min egen åsikt, utan syftar endast att försöka ge dig klarhet i resonemanget bakom lagarna i fråga. Jag kan inte själv uttala mig om de rättspolitiska aspekterna som ligger till grund för hur lagen ser ut. Först kommer jag förklara utgångspunkterna för beräkningen av straffvärdet för unga lagöverträdare. Sedan kommer jag förklara vad som krävs för att utdöma ungdomspåföljderna ungdomsvård och ungdomstjänst, och hur resonemanget bakom lagstiftningen ser ut. Sen kommer jag kort beskriva den nya utredningen som tillsatts för att reformera ungdomspåföljderna, och slutligen försöka svara på dina synpunkter i en sammanfattning. "Straffrabatt"När ungdomar begår brott ska man i så stor utsträckning som möjligt undvika fängelsestraff, och ungdomar får ett lägre straff än vuxna på grund av så kallade "ungdomsreduktion" eller "straffrabatt". Rätten ska ta hänsyn till gärningspersonens unga ålder, vid bedömningen av straffets värde. Rätten får då döma ut ett lindrigare straff än vad vuxna annars hade fått (29 kap. 7§ första stycket brottsbalken (BrB)). Ungdomsreduktionen innebär att en 15 åring får 80% straffrabatt utifrån vad en vuxen hade fått, en 16 åring får 75%, en 17 åring får 67%, och så vidare (Se tabell i SOU:2018:85, s. 130). På grund av denna process kan straffvärdet för en ungdom hamna på ett bötesbelopp, trots att straffvärdet för en vuxen är på fängelsenivå (Mer om ungdomsreduktion för bötesbelopp kan du läsa i Riksåklagarens riktlinjer, RÅR 2017:1). Det är alltså på grund av ungdomsreduktionen som straffvärdet för unga ofta hamnar på bötesnivå.Ungdomsvård och ungdomstjänstRätten ska vid val av påföljd beakta personens unga ålder, och döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl (30 kap. 5§ första stycket BrB). Utöver böter, är ungdomstjänst och ungdomsvård de huvudsakliga påföljderna vid ungdomsbrottslighet. De vanligaste påföljderna för ungdomar framgår av 32 kap. brottsbalken och ska användas främst när ungdomen är mellan 15-17 år, men kan även i begränsad utsträckning användas när personen är mellan 18-21 år. Av 32 kap. 1§ brottsbalken framgår möjligheterna att döma ut ungdomsvård. Dessa möjligheter är främst om den unge har särskilda behov av vård, så som exempelvis missbruksproblem. Socialnämnden ska lämna ett yttrande om detta. Av 2§ framgår möjligheterna att döma unga till ungdomstjänst. Detta blir aktuellt om det är en lämplig påföljd för ungdomen med hänsyn till dennes person och övriga omständigheter. Dessa omständigheter handlar främst om den unges möjlighet och vilja att delta i ungdomstjänsten, om den unge har missbruksproblem eller om ungdomen kommer kunna verkställa ungdomstjänsten på ett godtagbart sätt (Proposition 2005/06: 165 s. 132). Samtycket till ungdomstjänst slopades år 2015. Det framgår även av samma proposition och lag, att man ska välja ungdomstjänst framför böter, om ungdomstjänsten inte är alltför ingripande utifrån brottet (32 kap. 2§ tredje stycket BrB). Ungdomstjänst anses tillräckligt ingripande om fängelsestraffet som den unga skulle dömts till, inte överstiger sex månader (se NJA 2007 s. 636). Men om alternativet är ett lindrigt bötesstraff, ska detta väljas istället, det vill säga om bötesstraffet är omkring 60 dagsböter. 60 dagsböter ska då motsvara det lägsta antalet timmar ungdomstjänst, det vill säga 20 timmar. Påföljderna vid ungdomsbrott reformerades 2007, då ungdomstjänst blev en självständig påföljd för att minska användningen av just böter för ungdomar. Brottsförebyggande rådet har gjort en utvärdering av denna reform och kommit fram till att domstolen i större utsträckning utdömer ungdomstjänst, och i lägre utsträckning dömer ut böter. Du kan läsa mer om BRÅs rapport här. Man har även i tidigare utredningar undersökt möjligheten att minska användningen av dagsböter för ungdomar mellan 15-17 år, men kommit fram till att det är svårt att ersätta lindrigare dagsbotsbelopp med ungdomstjänst. Detta har helt enkelt ansetts vara för ingripande utifrån logiken bakom straffmätningsprocessen. Man lämnade då ett förslag om att unga skulle kunna få en varning istället för låga dagsböter, men detta har man inte anammat. I propositionen 2014/15:25 framgår att påföljder för unga ska väljas för att minska deras återfall i brottslighet. Syftet med ungdomspåföljderna är att motverka riskfaktorer som kan leda till återfall i brottslighet. Detta ska dock stå i proportion till att påföljden måste vara tillräckligt ingripande, samt inte alltför ingripande, utifrån straffvärdet på brottet. I förarbetena till lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, har resonemang förts kring bötesstraffet, där man sagt bland annat att även om ungdomar går i skolan och inte har samma betalningsförmåga som vuxna, har de ändå ofta någon form av inkomst genom ferie- och helgarbete. "Slopa straffrabatten"I december 2017 tillsattes en utredare för att utreda möjligheten att bland annat slopa straffrabatten för myndiga ungdomar mellan 18-20 år, samt införa nya påföljder för ungdomar mellan 15-17 år. Dessa förslag var bland annat kontaktskyldighet för ungdomar, ungdomstillsyn och ungdomsövervakning. Frågan är fortfarande under behandling. SammanfattningsvisDin synpunkt om val av påföljd för unga lagöverträdare har diskuterats i många utredningar under årens lopp. Lagstiftaren och utredningarna ger uttryck för en variation av synen på påföljderna för ungdomar. Man har tidigare reformerat lagen genom att möjliggöra och uppmuntra ett ökat användande av ungdomstjänst istället för böter, och detta står från år 2007 även i lagen. Dock ska rätten göra en avvägning av lämpligheten för ungdomstjänst eller ungdomsvård, och vilka utsikter det finns för att ungdomen genomför påföljden. Denna avvägning ska göras mot att påföljden inte heller får vara för ingripande mot ungdomen, utifrån straffvärdet för brottet. Som jag försökt beskriva ovan, så hamnar straffvärdet vid ungdomsbrott ofta på en bötesnivå, på grund av ungdomsreduktionen. Därför är det i vissa fall för ingripande eller olämpligt att välja en annan påföljd än böter, även för ungdomar.Har en ungdom mellan 15-17 år dömts för ringa narkotikabrott, som oftast motsvarar 30 dagsböter för vuxna (det lägsta beloppet), innebär det, med beaktande av ungdsomsreduktionen, att straffvärdet hamnar på låga dagsböter, troligtvis också 30 dagsböter. Summan bedöms utifrån ungdomens ekonomiska förhållanden, och blir då oftast det lägsta möjliga. Även om ungdomstjänst huvudsakligen ska väljas framför böter, så utifrån ovan resonemang, överensstämmer det ganska bra med att ungdomen i ditt exempel har fått ett bötesstraff istället för ungdomstjänst, då det anses vara för ingripande utifrån straffvärdet på brottet. Jag kan i övrigt inte uttala mig om domstolens val av påföljd i detta fall. Den som har fått en dom i tingsrätten kan överklaga den inom tre veckor från dagen domen meddelades, i det fall man är missnöjd med domen! Jag kan tyvärr inte ge dig något bättre svar än detta. Det är en rättspolitisk fråga och det är något som lagstiftaren har bedömt och utvärderat. Jag hoppas att mitt svar har gett dig någon vägledning i dina frågor, och om inget annat ingångar till vidare läsning om du är ytterligare intresserad av vad som ligger bakom lagstiftarens resonemang. Vänligen,

Line Skaugrud Landevik |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Tillämplig lag för din frågaJag tolkar det som att din fråga gäller vilken påföljd ett ringa dopingbrott kan ge. För att kunna svara på din fråga kommer jag därför använda mig av lag om förbud mot vissa dopingmedel samt brottsbalken (nedan förkortad BrB).Vad ett dopingbrott ärFöljande preparat är enligt lagen dopingklassade:1. syntetiska anabola steroider,2. testosteron och dess derivat,3. tillväxthormon, och4. kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon (1 § lag om förbud mot vissa dopingmedel).Ovan nämnda medel får inte användas för annat än medicinskt eller vetenskapligt ändamål (2 § lag om förbud mot vissa dopingmedel). En person som inför, överlåter, framställer, förvärvar, säljer, innehar eller brukar sådana preparat i distributionssyfte kan göra sig skyldig till dopingbrott. Brottet kräver ett uppsåtligt handlande vilket innebär att ett oaktsamt handlande faller utanför det straffbelagda området (3 § stycke 1 lag om förbud mot vissa dopingmedel).Vilken påföljd ett dopingbrott kan geValet av påföljd för ett dopingbrott beror på dess rubricering, dvs om brottet är ringa, grovt eller av normalgraden. För dopingbrott av normalgraden kan man dömas till fängelse i högst två år (3 § stycke 1 lag om förbud mot vissa dopingmedel).Är brottet istället att bedöma som ringa kan man dömas till antingen böter eller fängelse i högst sex månader. Ringa dopingbrott blir aktuellt när mängden dopingmedel samt övriga omständigheter kan bedömas som ringa (3 § stycke 2 lag om förbud mot vissa dopingmedel).Bedöms brottet istället vara grovt kan man dömas till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid en sådan bedömning ska det beaktas om gärningen bedrevs som ett led i en verksamhet i större omfattning eller yrkesmässigt, om mängden dopingmedel varit särskilt stor eller om det i övrigt varit av särskilt farlig eller hänsynslös art (3 a § lag om förbud mot vissa dopingmedel).Vad som gäller i ditt fallDu nämner att du är misstänkt för ringa dopingbrott. Påföljden för brottet är antingen böter eller fängelse i högst sex månader. När straffet ska bestämmas görs en sk. straffmätning där rätten bland annat ska ta hänsyn till om du som tilltalad tidigare har gjort dig skyldig till brott. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas vilken omfattning den tidigare brottsligheten haft, vilken tid som förflutit mellan brotten samt om den tidigare och den nya brottsligheten är likartade eller om brottsligheten i båda fallen är särskilt allvarlig (29 kap. 4 § BrB).Vad gäller brott där straffet normalt blir böter men som dock har fängelse i straffskalan, medför återfall i liknande brottslighet efter hand en skärpning av bötesstraffet. Görs det upprepade återfall inom brottsligheten inom en viss tid, kan det så småningom leda till fängelsestraff.Jag hoppas du fick svar på din fråga. Om du har fler frågor är du välkommen att höra av dig igen.Trevlig sommar!Med vänlig hälsning,

Oscar Rudén |Hej och tack för att du vänder dig till lawline med din fråga! När det gäller körkortstillstånd är det Länsstyrelsen som beslutar om detta och de har enligt 10 § 6 punkten i Förordningen om belastningsregister rätt att utfå ett utdrag. Länsstyrelsen gör en bedömning om personen är lämplig för körkort, se 2 § Körkortslagen här . Enligt 3 kap 9 § Körkortslagen kan Länsstyrelsen bestämma en tid som måste förflyta innan personen kan få tillstånd, en så kallad spärrtid som kan vara från en månad till tre år. Det är alltså detta du kommer råka ut för om du blir fälld för brottet. Vid bedömningen av hur lång spärrtiden ska vara gör Länsstyrelsen en helhetsbedömning av ditt fall, där de framförallt läser domen. Tiden beror dels på vilken typ av brott det gäller.Vad gäller för dig - Utifrån denna information kan spärrtiden bli allt mellan en månad fram till 3 år, räknat från din 18 års dag. Med tanke på att du var ung när brottet begicks och troligen därför inte heller fick ett allt för högt straff. Detta talar för att spärrtiden kommer bli på den undre halvan av straffskalan, men exakt hur lång spärrtiden blir är svårt att säga nu.

Caroline Båghammar |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vad säger lagen?Jag tolkar din fråga som att du är intresserad av att veta när en person inte längre kan dömas för ett brott. Reglerna om preskription för brott finner vi i Brottsbalken (1962:700), hädanefter kallad BrB. Här framkommer det att preskriptionstiden börjar räknas från den dag som brottet begicks. Var personen under 18 år när brottet begick kan det för vissa brott vara så att preskriptionstiden börjar att räknas från den dag personen fyller 18 år. De brott det gäller är främst vissa sexualbrott riktade mot barn. En längre lista för vilka brott där preskriptionstiden börjar från det att personen fyllde 18 år återfinns i lagen. (35 kap. 4 § BrB) Vad händer ifall det finns en dom?När en person fått en fängelsedom mot sig och domen har vunnit laga kraft räknas preskriptionstiden från den dag som domen blev gällande, alltså den dag den vann laga kraft. Denna preskriptionstid förutsätter dock att verkställigheten för fängelsestraffet inte påbörjats. (35 kap. 8 § BrB)SammanfattningSammanfattningsvis så gäller preskriptionstiden för ett brott från den dag som brottet begås. I händelse av att en person blivit dömd till fängelse men straffet ej har kunnat verkställas så gäller preskriptionstiden från det att domen vann laga kraft.Jag hoppas det var svar på din fråga. Du är även varmt välkommen med en ny till oss på Lawline!Mvh,

Olivia Viklund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Jag ska försöka svara på din fråga så gott jag kan utan att veta alla bakomliggande omständigheter. Påföljdsbestämningen brukar delas in i två delar: straffmätningsvärdet och val av påföljd. Stöld till ett värde av 5800 kr brukar i regel klassas som stöld av normalgraden (8 kap. 1 § brottsbalken), vilket kan ge fängelsestraff upp till två år. Detta innebär att domstolen kan välja att utdöma ett straff mellan fjorton dagar upp till två års fängelse, domstolen kan dessutom välja en helt annan påföljd än fängelse. StraffmätningsvärdeFör att landa i det tidsspannet som framgår av lagparagrafen så tar domstolen hänsyn till en rad olika omständigheter, b.la.: den skada, kränkning eller fara som gärningen föranlett och gärningspersonens grad av skuld (29 kap. 1 § brottsbalken), samt försvårande (29 kap. 2 § brottsbalken) och förmildrande omständigheter (29 kap. 3 § brottsbalken). Utfallet blir det så kallade konkreta straffvärdet och domstolen gör en helhetsbedömning i det enskilda fallet för att komma fram till det.Därefter ska domstolen beakta omständigheter som kan vara till den tilltalades fördel. Då tar man hänsyn till dem s.k. "billighetsskälen" som framgår av 29 kap. 5 § brottsbalken, vilka kan generera i avdrag från det totala straffvärdet. Eftersom din dotter fyllt 15 år så betyder det att hon kan dömas till påföljd (1 kap. 6 § brottsbalken), dock åtnjuter hon s.k. "ungdomsrabatt" som framgår av 29 kap. 7 § brottsbalken. Av tradition ska domstolen lägga sig långt ned i straffskalan och med beaktande av försvårande samt förmildrande omständigheter komma fram till straffvärdet. Val av påföljdNär vi är klara med straffmätningen och har konstaterat ett straffmätningsvärde så ska det läggas till grund för påföljdsvalet. Eftersom din dotter är minderårig så blir kapitlet om överlämnande till särskild vård av unga aktuellt (32 kap. brottsbalken). En ungdom (< 21 år) som begår brott kan dömas till ungdomsvård (1 §), ungdomstjänst (2 §) eller sluten ungdomsvård (3 §).SlutsatsVid påföljdsbestämningen gör domstolen en helhetsbedömning i varje enskilt fall, det är därför svårt för mig att svara på vilket straff din dotter kan komma att landa på. Utgångspunkten är att straffet ska stå i proportion till gärningens allvarlighet och gärningspersonens skuld, och huvudregeln i svensk rätt är att man inte får utdöma fängelsestraff om någon lindrigare påföljd kan komma på tal. Så med tanke på hennes unga ålder, brottets allvarlighet, att det var en förstagångs företeelse och presumtionen mot fängelsestraff så är min bedömning att hon kommer undvika fängelse, ungdomsvård och sluten ungdomsvård. Däremot kan ungdomstjänst eller böter komma att bli aktuellt (ibland kan dessa kombineras). Vid mindre allvarliga brott kan den som är under 18 år ibland få en straffvarning. En straffvarning betyder att man inte blir dömd i domstolen den här gången (men ifall hon skulle begå brott igen så kan hon bli straffad för både det nya och det gamla brottet).Jag hoppas att du har fått svar på din fråga och känner mer klarhet i situationen, du är alltid välkommen att kontakta oss igen eller boka tid med vår Juristbyrå. Tillsvidare önskar jag dig lycka till. Med vänlig hälsning,

Oscar Rudén |Hej och tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Stöld är ett brott som regleras i 8 kap 1 § i Brottsbalkan. Där anges att straffskalan är fängelse upp till 2 år. 26 kap 1 § anger att fängelse inte får understiga 14 dagar. Straffet för stöld hamnar alltså mellan 14 dagar till 2 års fängelse. Dock för att faktiskt kunna dömas för fängelse krävs följande:Det återfinns en presumtion mot fängelse i 30:4 BrB. Det finns endast 3 sätt att bryta denna presumtion. Risken för återfall, brottets art samt brottets straffvärdes. Straffvärdet för brottet måste motsvara 1 års fängelse för att presumtionen ska brytas. I och med att du begick stöld för ett lågt värde, talar mycket för att själva straffvärdet motsvarar några månaders fängelse. Detta innebär att presumtionen för fängelse inte bryts av straffvärdet. Du har tidigare inte heller begått några andra typer av brott, varav återfallsrisken i princip är icke existerande, presumtionen bryts inte av återfall heller. Stöld utgör inte ett artbrott generellt enligt NJA 2009 s 559. Presumtionen mot fängelse bryts inte. Detta innebär att fängelse kommer inte delas ut som straff utan villkorlig dom eller skyddstillsyn blir aktuellt, eventuellt i samband med samhällstjänst. Vad innebär detta för dig - Mycket talar för att du inte kommer få fängelsestraff utan antigen böter, villkorlig dom eller skyddstillsyn.

Emlika Magnusson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Reglerna kring påföljder vid bidragsbrott finns i Bidragsbrottslagen. BidragsbrottBidragsbrott kan delas in i tre olika grader; ringa bidragsbrott, bidragsbrott av normalgraden och grovt bidragsbrott. Var gränserna för de olika graderna går står inte i lagen, utan framgår av praxis. I ditt fall ser det ut att handla om bidragsbrott av normalgraden. Straffet för bidragsbrott av normalgraden är fängelse i högst två år. För att du ska ha gjort dig skyldig till brottet krävs det att du lämnat oriktiga uppgifter eller inte anmält ändrade förhållande som du är skyldig att anmäla och att det på så sätt orsakat fara för att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd felaktigt betalats ut, tillgodoräknats eller betalats ut med ett för högt belopp (2 § bidragsbrottslagen). Att lagen säger att straffet är fängelse i två år betyder inte att du endast kan bli dömd till fängelse. Du kan även bli dömd till böter eller böter i kombination med skyddstillsyn eller villkorlig dom. Den vanligaste påföljden för bidragsbrott är villkorlig dom och dagsböter.Vårdslöst bidragsbrottI ditt fall verkar du inte ha begått brottet med uppsåt, dvs inte med avsikt. Den som av grov oaktsamhet begår ett bidragsbrott kan dömas för vårdslöst bidragsbrott till böter eller fängelse i högst ett år (4 § bidragsbrottslagen). Vid valet av påföljd ska rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse (30 kap. 4 § brottsbalken). Den innebär att det föreligger en presumtion mot att döma någon till fängelse. Presumtionen brukar gälla när straffvärdet medför fängelse i mindre än ett år.SammanfattningVilken påföljd du kan dömas till om det sker en polisanmälan beror på om du anses ha gjort dig skyldig till bidragsbrott eller vårdslöst bidragsbrott genom att ha varit grovt oaktsam. Eftersom det föreligger en presumtion mot fängelse och du tidigare är ostraffad tror jag inte att du kommer dömas till fängelse.Vänliga hälsningar,

Jonna Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vad innebär brott mot knivlagen?Lagen om förbud beträffande knivar och andra föremål, även kallad knivlagen, stadgar ett förbud mot att inneha knivar och andra stick- och skärföremål som är ägnade att använda som vapen vid brott mot liv och hälsa på allmän plats (1 §). Om det är befogat att inneha kniv är innehavet inte att betrakta som brottsligt. Ett exempel på ett befogat innehav är en snickare som har kniv i sin arbetsutrustning och transporterar kniven till och från arbetet, då finns ett befogat ändamål med innehavet.Måste man ha uppsåt?Brott mot knivlagen är både ett uppsåtsbrott och ett oaktsamhetsbrott. Det innebär att man kan åläggas ansvar för gärningen när man medvetet tar med sig kniv på allmän plats såväl som när det sker av oaktsamhet, dvs av försumlighet eller vårdslöshet (4 §). Vad kan man få för straff?För brott mot knivlagen är straffskalan böter upp till fängelse i högst sex månader. Påföljden stannar dock oftast vid böter. För ett grovt brott kan dömas till fängelse i högst ett år. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar, man går alltså fri från gärningen (4 §). Vad gäller i mitt fall?Det är förbjudet att inneha kniv på allmän plats oavsett om det är en kökskniv eller annan kniv. Förbudet träffar alla slags knivar. Eftersom brott mot knivlagen även är ett oaktsamhetsbrott kan man dömas till ansvar även vid försumlighet, exempelvis att man glömde att kniven låg där. Dock ska det inte dömas till ansvar i ringa fall. Jag kan dessvärre inte uttala mig om exakt hur din situation kommer att bedömas. Det är upp till åklagaren och sedermera domstolen att avgöra, men du får ska självklart även lägga fram din version av händelsen. Om det kommer dömas till ansvar i ditt fall kommer straffet dock högst troligt stanna på ett bötesstraff. Jag hoppas du fick svar på din fråga! Undrar du något mer går det bra att ställa en fråga till. Med vänliga hälsningar