Matilda Hetlesaether |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som huvudregel ansvarar varje make för sina egna skulder [1 kap. 3 § äktenskapsbalken/ÄktB]. När du säger "mina ägodelar är mina" antar jag att du menar egendom som ni i ett äktenskapsförord kommit överens om ska ses som din enskilda egendom . Eftersom jag inte vet exakt vad som står kan jag inte göra en vidare bedömning om vilken egendom som faktiskt avses. Hursomhelst innebär detta att sådan egendom som inte är enskild egendom i äktenskapsförordet är giftorättsgods [7 kap. 1 § ÄktB]. Giftorättsgods är den egendom som fördelas i bodelningen. Kort om bodelningenNär två makar ska skilja sig ska de låta all egendom som inte är enskild genom ett äktenskapsförord, testamente, arv, gåva, förmånstagarförordnande mm. [se 7 kap. 2 § ÄktB] ingå i bodelningen. Denna egendom kallas giftorättsgods. Bodelningen ska baseras både på de tillgångar och de skulder makarna har vid den tidpunkten då de ansökte om skilsmässa [9 kap. 2 § ÄktB]. Makarnas giftorättsgods läggs ihop, skulder dras av och därefter likadelas egendomen på båda makarna [11 kap. 2 § ÄktB]. Det som varje make får är dennes andel [11 kap. 6 § ÄktB].Är ert äktenskapsförord giltigt?Som huvudregel ansvarar ju varje make för sina egna skulder [1 kap. 3 § ÄktB]. Genom ett äktenskapsförord kan man reglera egendomsförhållandena mellan makarna. Villkoren i äktenskapsförord kan alltså beröra de flesta situationer om fördelning av makarnas egendom och ibland kan dessa villkor ses som oskäliga. Om ett villkor är oskäligt med hänsyn till förordets innehåll, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt, kan det jämkas [12 kap. 3 § ÄktB]. Det kan handla om situationer där den ena maken haft ett maktövertag över den andre maken vid upprättandet av äktenskapsförordet, eller att ett villkor i äktenskapsförordet har varit helt rimligt vid upprättandet men därefter blivit oskäligt med tiden på grund av omständigheter som inträffat. Det görs helt enkelt en helhetsbedömning av omständigheterna i övrigt för att avgöra om ett villkor i äktenskapsförordet är oskäligt och ska jämkas. Rent generellt sägs det att 12 kap. 3 § ÄktB är en undantagsbestämmelse som ska användas i särskilda fall eftersom den allmänna avtalsprincipen "avtal ska hållas" fortfarande är överordnad. Det krävs alltså en del för att ett villkor i ett äktenskapsförord ska anses vara oskäligt.Trots att det krävs mycket för att ett villkor i ett äktenskapsförord ska jämkas för oskälighet anses förordnande om skuldfördelning i ett äktenskapsförord alltid vara oskäligt eftersom makar enligt lag ansvarar för sina egna skulder. Visserligen kan en makes skuld påverka utkomsten vid bodelningen, när hen inte har lika mycket giftorättsgods att lägga in vid bodelningen på grund av sina skulder. Däremot är det fortfarande den personens skulder. De skulder som din make har kan alltså påverka hur mycket egendom som kommer ingå i bodelningen eftersom han först måste avräkna sina skulder från sitt giftorättsgods. Om det blir en stor snedfördelning skulle det kunna vara så att du kan få behålla en större del av ditt giftorättsgods [12 kap. 1 § ÄktB]. Detta handlar alltså om din makes skulder i allmänhet som ni inte avtalat något om. När det gäller äktenskapsförordet om de gemensamma lånen är det alltså oskäligt att förordna om en skuldfördelning. Villkoret är alltså ogiltigt.Det du då kan göra är att kontakta banken i denna fråga. Det är nämligen så att banken inte har en skyldighet att dela upp lånet 50/50 utan banken är bara intresserad av att ni betalar tillbaka lånet. Eftersom du står som medlåntagare kan de begära pengar av vem som helst av er. Om det skulle innebära att din make inte är kreditvärdig efter en kreditprövning vill de ju kunna vända sig till dig för att få ut pengarna. Det du kan göra är att skriva ett regressavtal som innebär att du fortfarande står som betalningsskyldig för lånen men att du har en möjlighet att reglera betalningsansvaret mellan er.Slutgiltig bedömningUtefter den information du givit mig och utefter den information jag presenterat för dig gör jag följande bedömning: När det gäller era skulder generellt som ni inte avtalat något om kan det vara så att du kan få behålla större delen av ditt giftorättsgods [det som du inte har förordnat som enskild egendom redan i ert äktenskapsförord] om det skulle blir en snedfördelning vid bodelningen. Det kan bli en snedfördelning om din make har jättestora skulder som påverkar likadelningen av det sammanlagda giftorättsgodset. När det gäller villkoret om fördelningen av era skulder i äktenskapsförordet är detta ogiltigt eftersom en make enligt lag svarar för sina egna skulder och detta därmed inte är något man kan avtala om. Det du kan göra är att kontakta banken och höra om de skulle kunna tänka sig att föra över lånet enbart på din make. Om de inte går med på detta eller det inte är möjligt kan du upprätta ett regressavtal så att du fortfarande står som medlåntagare, men att du kan reglera betalningsansvaret mellan er två. Hoppas du fick svar på din fråga. Hör gärna av dig om du undrar något mer!Med vänliga hälsningar,

Julia Amundsson |Hej, stort tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Vad tråkigt att migrationsverket avslog ansökan. Jag ska försöka hjälpa till så gott det går genom att förklara vad som gäller och ge råd om hur din vän kan gå vidare. För att barnen ska få komma till Sverige genom anknytning till din vän, krävs att det så kallade försörjningskravet är uppfyllt. Jag ska nedan förklara närmare vad det innebär.Aktuella regler finns i utlänningslagen (UtlL) och lag om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (BegrL). Den tillfälliga lagen gäller om den innehåller regler som skiljer sig från reglerna i utlänningslagen. Den tillfälliga lagen har medfört strängarekrav på försörjning vilket gör det svårare att få stanna på grund av anknytning. Vad innebär försörjningskravet? Försörjningskravet innebär att anknytningspersonen (i detta fall din vän) måste kunna försörja sig själv och den eller de som ansöker (i detta fall barnen). Utöver det måste din vän ha en bostad av tillräcklig storlek och standard (9 § BegrL). Eftersom du nämner att avslaget beror på bostaden, går jag endast in närmare på det kravet och inte på det förstnämnda som är rent ekonomiskt. Hur stor måste lägenheten vara? På migrationsverkets hemsida finns information om hur stor en bostad måste vara beroende på familjesammansättning. Dessa regler gäller oavsett om man enligt hyreskontraktet får bo fyra personer i en trerummare. Två vuxna utan barn måste ha minst ett rum och kök. Finns det även barn krävs ännu fler rum. När familjen består av en eller två vuxna och tre barn, måste det finnas minst tre sovrum. Två barn kan dela sovrum, men fler än så får inte bo i samma rum. Det innebär alltså att din vän ska ha ett sovrum till sig och minst två stycken till barnen att dela på. Eftersom din vän bor i en lägenhet med tre rum och kök borde det räcka, förutsatt att det inte bor några andra i lägenheten än han själv och att det tredje rummet går att använda som sovrum. Informationen som finns att tillgå är dock ganska kortfattad och migrationsverket gör alltid individuella bedömningar från fall till fall, vilket gör det svårt för mig att säga exakt varför migrationsverket avslog ansökan i detta fallet. Kanske finns det andra omständigheter än de som nämns i frågan som ligger till grund för avslaget? Kan det möjligen vara så att det tredje rummet inte går att använda som sovrum? Man anses inte heller ha en godtagbar bostad om man bor i andra hand eller hos sina föräldrar. SammanfattningDen tillfälliga lagen har gjort det svårare för familjer att återförenas i Sverige. För att det ska kunna ske krävs att försörjningskravet är uppfyllt vilket bland annat innebär att din vän måste ha en tillräckligt stor bostad. Tre rum och kök ska räcka eftersom endast två av barnen då behöver dela rum. Varför migrationsverket avslog ansökan i din väns fall kan jag tyvärr inte svara på utan fler detaljer kring situationen. Kanske finns det någonting som gör att det tredje rummet inte kan användas som sovrum? Råd Om din vän inte är nöjd med beslutet kan han överklaga det (22 § BegrL och 14 kap 3 § UtlL). Information om hur man överklagar finns i beslutet din vän fått. Viktigt är att överklagan måste komma in till migrationsverket inom tre veckorfrån det att din vän fick beslutet om avslag. Om migrationsverket inte anser att det finns anledning att ändra beslutet, skickar de beslutet vidare till Migrationsdomstolen för prövning. Domstolen kommer då antingen hålla med migrationsverket eller ändra beslutet. Om din vän vill överklaga rekommenderar jag att han tar hjälp av en jurist som vet precis hur man går tillväga och vad som ska föras fram för bäst resultat. Du kan kontakta någon av juristerna på Lawline här. Hoppas att svaret är till lite hjälp för din vän! Jag önskar honom all lycka till i återföreningen med sina barn. Ställ gärna en ny fråga vid fler funderingar. Med vänliga hälsningar

Emil Duberg |Hej och tack för din fråga till Lawline!Jag anser att skolan inte kan kräva er på skadestånd. Man kan bli skadeståndsskyldig för sakskada på grund av vållande (2 kap. 1 § skadeståndslag). Detta kan man bli på grund av eget handlande eller underlåtenhet. Vanligen kan föräldrar därför bli skadeståndsskyldiga för skador deras barn orsakar på grund av att man inte utövat uppsikt korrekt, och alltså varit vållande genom underlåtenhet. I t. ex NJA 1954 s 450 lät en mamma sin dotter leka med sax. Flickan skadade kamrat och då blev modern skadeståndsskyldig.Eftersom du inte var i närheten av din son kan du inte bli ansvarig för underlåtenhet att utöva uppsikt. Emellertid anser jag att detta är ett typfall då en annan vuxen ska anses överta denna roll. I den juridiska doktrinen har det ansetts att t. ex personal på förskolor kan anses vara vållande till skador orsakade av barn när denne inte utövat tillräcklig uppsikt (Hellner, 2014, s 257). Jag anser att detta går att applicera på det fallet du beskriver. Det måste anses culpöst att lämna din son som har ADD utan uppsikt när man tillfälligt förväntas utöva uppsikt över barnet. Arbetsgivaren till den som lämnade ditt barn utan uppsikt blir istället skyldig att ersätta skadan, vilket följer av arbetsgivarens principalansvar (3 kap. 1 § skadeståndslag)

Gustav Persson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Vad ingår i en bodelning? Det som kan delas lika mellan er är samboegendom. Enligt 3 § Sambolagen (SamboL) så utgör samboegendom den gemensamma bostaden och bohaget .När ni säljer er lägenhet så är huvudregeln att beloppet ska delas lika mellan er sambos. Vid en eventuell bodelning innebär det som du konstaterar att hälften av värdet ska delas mellan er. Den egendom som inte är samboegendom ska delas upp mellan er enligt äganderätten, dvs ni behåller det som ni själva äger. Så du tar det som är ditt och hon det som är sitt.När det gäller bostad och bohag krävs det vissa förutsättningar för att bostaden och bohaget ska räknas som samboegendom. Bostaden/bohaget ska vara införskaffat under själva samboförhållandet och den ska ha förvärvats för gemensam användning. Vi får utgå ifrån att dessa kraven är uppfyllda och därmed utgör fastigheten samboegendom. (se 5 § SamboL)Utgångspunkten för fördelningen sker ut efter den dag samboförhållandet upphörde. Bodelningen ska utgå från egendomsförhållandena på brytdagen, d.v.s. dagen när samboförhållandet upphörde, 8 § sambolagen. Tillgångar och skulder som dyker upp efter denna tidpunkt ska inte ingå i bodelningen. Så alla nya saker, allt som har gått upp i värde, alla nya skulder som var och en ådragit sig efter att ni flyttade ifrån varandra ska inte vara med i bodelningen.Hur gör ni det enklast? Det enklaste är att ni upprättar ett gåvoavtal. Där hon ger så mycket av sin andel till dig så att det motsvarar 80 %. För att det ska få effekt så måste ni också upprätta ett samboavtal. Detta gör att ni då kommer att lämna fastigheten utanför bodelningen och att fördelningen sker istället ut efter äganderättsförhållandena. Vad är ett samboavtal?Ett samboavtal innebär att egendomen avtalet omfattar förlorar sin egenskap av samboegendom. Avtalet kan träffas före eller under samlevnaden. Sambor eller blivande sambor får avtala om att bodelning inte skall ske eller att viss egendom inte skall ingå i bodelningen vilket framgår av 9 § Sambolagen. För att vara giltigt måste avtalet vara skriftligt och undertecknat av båda parterna.Alternativ nummer 2 är att man upprättar ett skuldebrev. När man exempelvis ni står på lån och kontrakt till lika delar men det är så att man har betalat en större andel av kontantinsatsen så är det vanligaste att man upprättar ett skuldebrev. Skuldebrevet säkerställer att den som lagt in mer pengar också får tillbaka lika mycket. Ni kan göra på samma sätt här, ni upprättar ett skuldebrev som motsvarar så att du får ett värde om 80 % av fastigheten vid en bodelning. Hur ni väljer att utforma skuldebrevet är upp till er. Det enklast är såklart att man har ett fast belopp, och att ni då utgår ifrån er kontantinsats, som sen ska återbetalas vid en framtida försäljning av fastigheten. Därutöver kan man skriva in ett villkor om ränta, exempelvis samma räntesats som tillämpas av banken på hypotekslånet. Lämpligtvis utbetalas den sammantagna räntan (som ju kan sträcka sig över flera år) också i samband med försäljningen.Gör man på det sättet försöker man utformar räntan motsvarande fastighetens förväntade värdeökning. Viktigt att notera är att en stor värdeökning skulle innebära att räntan skulle bli oskäligt hög.Skuldebrevet måste kombineras med ett samboavtal, för att din sambos skuld till dig inte, i ett läge där ni separerat, ska avräknas från din sambos del av värdet på bostaden.Sammanfattningsvis Min rekommendation är givetvis att ni upprättar ett gåvobrev och ett samboavtal. Det blir betydligt enklare att reglera än att upprätta ett skuldebrev. Det är dock viktigt att det blir rätt så därmed rekommenderar jag er att ni tar hjälp av en jurist att skriva samboavtalet och gåvobrevet. Hoppas det var svar på din fråga, Med vänlig hälsning

Ava Setayesh |Hej,Tack för att du vänder dig med din fråga till Lawline!Kan man ångra en försäljning av sin bil?När en konsument säljer lös egendom till en näringsidkare gäller köplagen. Köplagen är dispositiv och går således att avtala bort (3 § köplagen). I den mån du och bilverkstaden har avtalat om en rätt att häva köpet så gäller alltså det ni har avtalat. Om ni inte har gjort det så måste ni vända er till köplagen för vägledning. Köplagen innehåller ingen bestämmelse som ger rätt till att häva köpet bara sådär utan det krävs ett kontraktsbrott från någon av parterna. Vad du bör göra nuSom ovan konstaterats har du alltså en laglig rätt att kunna häva köpet endast om ni har avtalat om det eller ett kontraktsbrott har begåtts. Du bör trots detta kontakta bilfirman och förklara att du vill häva köpet. Förhoppningsvis så kan du och bilfirman lösa det och komma överens om att köpet hävs. Inget hindrar alltså bilfirman från att gå med på att köpet hävs.Hoppas du fick svar på dina frågor. Om du har några fler frågor eller funderingar är du välkommen åter.Med vänliga hälsningar,

Linn Gerhardsson |Hej!Tack för att du vänder dig med din fråga till Lawline!Jag kommer först att redogöra allmänt för regleringen vad gäller förtal, och sedan besvara dina respektive frågor i tur och ordning. FörtalFörtal är ett brott och finns reglerat i brottsbalken. Förtal innebär att en person "lämnar uppgifter som är ägnade att utsätta den beskyllde för andras missaktning". Att lämna uppgifter kan göras i tal/skrift/på sociala medier/internet osv. Att uppgifterna ska vara ägnade att utsätta offret för andras missaktning betyder att att uppgiften ska vara av nedsättande beskaffenhet, brottsoffret ska kränkas. Dessutom måste de nedsättande uppgifterna lämnas till en annan person än den beskyllde själv; dvs uppgifterna ska lämnas till någon annan person än dig själv, uppgifterna ska komma till utomståendes kännedom. Gärningspersonen döms dock inte till ansvar om det var försvarligt att lämna uppgifterna och han/hon visar att uppgiften faktiskt var sann eller hade skälig grund för den. Ur detta ska utläsas att uppgifterna som lämnas måste ha viss substans för att förtal ska kunna bli aktuellt. En uppgift anses lämnad om påståendet är så pass bestämt att dess sanningshalt kan prövas. Av din fråga framgår inte exakt vad för rykten du blivit utsatt för, men utgångspunkten är som sagt att påståendena måste ha viss substans. Är det möjligt att anmäla för förtal? Förtal är ett så kallad "målsägandebrott". Det betyder att det som huvudregeln är målsägande själv, i detta fall Du, som själva måste väcka åtal. Från denna huvudregeln finns dock undantag. Åklagare får väcka åtal om målsägande anger förtalsbrottet och om det kan anses påkallat ur allmän synpunkt. Det betyder att Du, istället för att själv väcka åtal, kan polisanmäla händelsen och säga att du vill ange brottet och att åtal ska väckas. Det är sedan åklagaren som gör bedömningen om det kan anses påkallat ur allmän synpunkt. Behövs det bevisning?Förtal innebär som sagt att uppgifter lämnas som är ägnade att utsätta den beskyllde för andra missaktning. Detta är en typiserad bedömning. Det betyder att domstolen kommer titta på beskyllningarna som sådana och se till "vilka egenskaper" dessa har. Om de kan anses vara sådana att de typiskt sett syftar till att kränka en person, kan förtal bli aktuellt. Däremot att de nedsättande uppgifterna faktiskt har lämnats behöver bevisas. Om de har lämnats muntligen och inte finns sparade på exempelvis internet, är det av värde om det finns vittne som man höras i bevissyfte, om att uppgifterna har lämnats. Besväret? Vad kan resultatet bli? Om det blir process i domstol (det går så långt att åklagaren startar en förundersökning och väcker åtal) kommer allt bli offentligt för allmänheten att ta del av. En brottsmålsprocess kan också vara besvärande i den mening att är psykiskt påfrestande och tar tid och ork och pengar i anspråk. Vägen till processens slut kan också vara lång. Den påföljd som kan bli aktuell för brottet är böter. Som sagt kan du själv väcka eget åtal för det fall att åklagaren inte gör det. Dock råder jag dig i så fall att anlita juridiskt ombud till hjälp, vilket också är förenat med kostnader. Sett till den tid det kan ta att eventuellt nå fram till en fällande dom, jämfört med de kostnader det är förenat med, är min bedömning att det möjligen inte är värt det. I första hand skulle jag råda dig att kontakta din fd. man/nya partnern och ta ett ordentligt prat och se om ni kan lösa det på denna väg. Hoppas att du fick svar på din fråga, annars är du varmt välkommen att ställa en ny!

Lukas de Bruin |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline!När två eller fler personer äger egendom tillsammans så omfattas deras ägande i regel av lagen om samäganderätt. I samäganderättslagen finns det en regel som möjliggör så kallad tvångsförsäljning (6 §). Regeln säger att en av delägarna till egendomen kan gå till tingsrätten och begära att den säljs på offentlig auktion.Om detta görs kommer egendomen att säljas vare sig övriga delägare är med på det eller inte. Det som egendomen säljs för delas sedan upp lika i proportion till hur stor varje delägares andel i egendomen var. Har man inte uttryckligen avtalat om annat så anses man äga egendomen med hälften var (1 §).Det finns alltså ingen regel som du kan använda får att tvinga ditt ex att köpa ut dig, däremot kan du få till stånd en tvångsförsäljning på offentlig auktion. För att göra detta ska du höra av dig till tingsrätten på den ort där sommarhuset ligger (18 §). En ansökan om försäljning enligt samäganderättslagen kostar 900 kr.Om du gör en ansökan till tingsrätten ska den bland annat innehålla dina kontaktuppgifter samt andra uppgifter som är nödvändiga för att ansökan ska kunna bifallas. För en tvångsförsäljning av en fastighet kommer exempelvis ett utdrag ur fastighetsregistret bli nödvändigt. Mer exakt vad tingsrätten vill ha för uppgifter kan du bättre få förklarat för dig om du hör av dig direkt till tingsrätten.Med vänliga hälsningar

Fuad Heydarov |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga handlar om begäran av jämkning av testamente och regleras i ärvdabalkens (ÄB) 7:e kapitel. Jag tolkar din fråga som att du vill få reda på om ni syskonbarn har rätt till något arv om er farbror skulle testamentera hela sin förmögenhet till en stiftelse.Om din farbror skulle välja att testamentera bort hela sin förmögenhet så skulle de enda som skulle ha rätt till arv och därmed kunna begära jämkning av hans testamente, vara hans eventuella barn (ÄB 7 kap. 3 §). Du skriver ju i din fråga att din farbror är ensamstående och utan några barn, och därför har alltså ingen annan någon rätt till något arv och därmed inte heller någon rätt att begära jämkning av hans testamente. Sammanfattningsvis har alltså inte du som syskonbarn rätt till något arv om din farbror skulle välja att testamentera bort hela sin förmögenhet.Hoppas att du fick svar på din fråga och tveka inte att höra av dig igen,Med vänliga hälsningar,