Vilken rätt har underårig att bruka lagliga substanser när vårdnadshavaren motsätter sig det?

2021-05-18 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag var nyligen och införskaffade poppers (sexdrog, lagliga i sverige samt många andra länder) och en av mina vårdnadshavare fick reda på det och slängde flaskan. Min fråga är detta något vårdnadshavare får göra eller har jag som en sjuttonåring rätt till att införskaffa vilka lagliga substanser jag vill?
Jacob Westin |Hej!Tack att du vänder dig till Lawline med din fråga.Jag tolkar frågan som att du har innehaft en laglig substans och att en av dina vårdnadshavare slängde substansen då denne motsätter sig att du brukar substansen. Jag tolkar vidare att du har två vårdnadshavare då du skriver att "en av dina" vårdnadshavare slängde substansen. Din fråga är barnrättslig och behandlas i Föräldrabalken (FB).Ett barn står under vårdnadshavarens vårdnadEtt underårigt barn, alltså den som är under 18 år gammal, står under vårdnadshavares vårdnad, vilket innebär att vårdnadshavare ansvarar för barnets personliga förhållanden, trygghet och uppfostran (6 kap. 1-2 §§ FB). Det innebär att vårdnadshavare ska fatta beslut på sätt som tillgodoser dessa behov. Bedömer en vårdnadshavare att konsumtionen av en viss produkt eller substans förorsakar en risk för barnets hälsa eller trygghet är det i vårdnadshavarens rätt att förbjuda eller minimera sådan konsumtion hos barnetEtt barn har rätt att få delta i vårdnadshavarens beslutVårdnadshavaren till ett barn bestämmer i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, men ska i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål (6 kap. 11 § FB). Det innebär att en vårdnadshavare ska lyssna på vad barnet själv vill och i den mån det är möjligt tillgodose önskemålen. Denna skyldighet för vårdnadshavaren får anses nå sin högsta punkt när barnet är 17 år då barnet då är i sitt sista år innan myndighet och oftast har nått en högre nivå av utveckling. Vårdnadshavarens skyldighet att ta hänsyn till barnets vilja och önskemål innebär dock inte att alla av barnets önskemål ska godtas och tillgodoses. Ett önskemål som strider mot vårdnadshavarens vårdnadsplikt att tillgodose trygghet, hälsa och god uppfostran för barnet har en vårdnadshavare inte skyldig att tillgodose. Ett beslut kräver oftast båda vårdnadshavarnas samtyckeOm två är vårdnadshavare till ett barn är huvudregeln att alla beslut rörande barnet ska fattas tillsammans av båda vårdnadshavare (6 kap. 13 FB). Från denna huvudregel görs vissa undantag när den ena vårdnadshavaren är förhindrar att delta i beslutet. Beslut som är av ingripande betydelse för barnets framtid får överhuvudtaget inte fattas ensamt av en av vårdnadshavarna, förutom om barnets bästa uppenbarligen kräver det.När vårdnadshavare ska fatta beslut om en angelägenhet hos barnet ska alltså båda samtycka till det. Det innebär att båda vårdnadshavare måste samtycka till att användningen eller konsumtionen av vissa produkter eller substanser ska tillåtas. Dina vårdnadshavare kan förbjuda att du använder poppersSom 17-åring står du under dina vårdnadshavares vårdnad och de kan då bestämma på det sättet som ovan har illustrerats. Dina vårdnadshavare är skyldiga att ge dig en god uppfostran samt att försäkra din trygghet och hälsa. Om en av de, eller båda, anser att användningen av poppers kan äventyra med din trygghet eller hälsa, kan de förbjuda att du innehar och använder poppers, trots att det är en laglig substans.När du är 18 år gammal upphör dina vårdnadshavare att ha vårdnad över dig och då är du fri att konsumera vilka lagliga substanser du vill. Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline.Med vänlig hälsning,

Vad gäller vid gemensam vårdnad av barn och sjukvård?

2021-05-16 i Barnrätt
FRÅGA |Hej,Jag har endel frågor kring vård ärende kring hälso-sjukvårdsärenden. Det gäller ett barn som är född 2017. Jag som pappa till mitt barn med gemensam vårdnad med mamman (separerade) har reagerat på att bonus-pappa i mammans relation gör vårdärende kring mitt barn utan min kännedom. Är detta rent lagligt och får det ske enligt lag med sådan bestämmande rätt och kontakt med läkare/vården utan min vetskap som pappa till mitt barn?(Har inte gemensamma vårdnadshavare vid delad vårdad det ansvaret och ingen annan?)Samt det som noterats vid mitt barns journal vid besök/kontakt med sjukvården är felaktigt av läkare/annan vårdpersonal i och med att jag inte fått information av mamman och det som är nedskrivet ej stämmer. Vad säger lagen kring detta?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningBestämmelser om barns vårdnad, boende och umgänge finns i 6 kap. föräldrabalken (FB). Som vårdnadshavare har man en rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § FB). Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare ska besluten tas gemensamt (6 kap. 13 § FB). Det stadgade innebär att enklare, mer vardagliga beslut, kan tas av föräldrarna individuellt medan mer livsavgörande beslut ska tas gemensamt.Eftersom ni är två vårdnadshavare ska vissa beslut tas gemensamt när det gäller just sjukvård. Beslut om sjukvård kan anses som "livsavgörande". I det innefattas exempelvis att båda vårdnadshavarna måste vara överens om vaccination av barnet eller viss medicinering. Av förarbetena till bestämmelsen framkommer att besök på en vårdcentral på grund av barnsjukdomar i allmänhet kan anses höra till den dagliga omsorgen, men om det är vård av mer ingripande karaktär ska den andra vårdnadshavaren underrättas och beslut ska tas gemensamt (prop. 2011/12:53 s. 9). Om ditt barn exempelvis är lite snuvigt och behöver besöka vårdcentralen kan den andra föräldern göra det då det ligger inom den dagliga omsorgen. I det fallet torde det inte finnas något hinder mot att bonus-pappan hjälper till. Vid mer ingripande fall ska ni däremot vara överens.I ert fall är det svårt att göra någon närmre bedömning om barnets mamma har tagit beslut som bör tas gemensamt av er eller ej. Utgångspunkten för den gemensamma vårdnaden är däremot att beslut som inte hör till den dagliga omsorgen ska tas gemensamt. Det finns alltid möjlighet att ansöka om ensam vårdnad, för att ha möjlighet att bestämma helt själv. Dock är det i regel bättre, för såväl föräldrar som barn, om man kan komma överens.Min rekommendation i ditt fall är att du kontaktar familjerätten i din kommun. Familjerätten är, dess titel till trots, inte en domstol utan en del av socialtjänsten. I familjerätten kan ni boka tid för samarbetssamtal. Samarbetssamtal är frivilliga och det krävs därför att ni båda ställer upp på det för att det ska vara aktuellt. Familjerättens medarbetare är professionella och möter dagligen föräldrar som har svårt att komma överens; det kan ofta vara en god idé att ha en neutral part som fördelar ordet och är behjälplig med att föräldrarna ska komma överens. För att komma i kontakt med familjerätten kan du ringa till kommunens växel och be om att få bli kopplad. Förhoppningsvis kan ni i familjerätten komma överens om hur ni ska lägga upp kontakten med sjukvården (beroende vilken typ av vård det handlar om) och att ni kan få ett fungerande samarbete.Om du önskar vidare hjälp från en av våra jurister på Lawline juristbyrå är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Vad gör jag om jag om mitt barnbarn far illa?

2021-05-14 i Barnrätt
FRÅGA |Pojke 11 år får bestämma allt. vill han inte gå till skolan så får han vara hemma, vill han inte åka till pappa så slipper han. Mamman hindrar honom åxå genom att missa tåget osv.mamman har dragit igång 2 st BUP utredningar å när det inte går som hon vill så flyttar hon till annan kommun och allt börjar om igen .Hon har fått igenom att han ska äta medicin för icke diagnostiserad autism.hon ger honom allergimedicin fast han inte är allergisk.det var före jul nu har han ingen medicin!jag som farmor har aldrig sett honom sjuk eller allergisk! umgänget med hans far har funkat bra fram tills nu då han börjar bli väldigt arg å ledsen när han inte får som han vill hos pappa har inte varit ett problem förut.vet att han har och har haft stora utbrott hos mamma om det här. Vad kan man som far (farmor) göra eller vart vänder man sej för hjälp.
Elin Andrén |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Utifrån informationen i frågan kan det vara lämpligt att du vänder dig till socialtjänsten och ber om hjälp i form av att lämna in en så kallad orosanmälan.OrosanmälanVar och en som får kännedom eller misstanke om att ett barn far illa bör göra en anmälan till socialnämnden (14 kap. 1 c § socialtjänstlagen [SoL]). För att anmäla behöver man inte själv göra en egen bedömning angående om hur socialnämnden skulle se på saken, utan de räcker med att man utifrån sina egna iakttagelser misstänker att barnet far illa. Det kan handla om att barnet far illa både känslomässigt eller kroppsligt. Exempelvis har nästan alla barn en skolplikt och dessutom en rätt till att gå i skolan, därför är det inte tillåtet för en vårdnadshavare att hindra ett barn från att gå till skolan eller låta sitt barn stanna hemma bara för att barnet vill det (2 kap. 18 § regeringsformen) (7 kap. skollagen). Vad kan socialtjänsten göra?Om socialnämnden får in en anmälan kommer en utredning att inledas angående barnets behov av skydd och stöd (11 kap. 1-1a §§ SoL). Exempelvis finns de möjlighet för placering utanför hemmet enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Socialtjänsten kan också erbjuda samtalsstöd och råd till barn som riskerar att fara illa. En ändring av vårnden kan också utredas och socialtjänsten kan själva väcka talan i tingsrätten avseende den frågan (6 kap. 7 § föräldrabalken). SlutsatsUtifrån informationen i frågan verkar det som att det finns en risk för att barnet far illa. Förhoppningsvis kan detta svar ge vägledning, dock kan jag tyvärr inte avgöra om du borde göra en anmälan eller inte, utan det är en bedömning som du själv får göra utifrån dina iakttagelser. Anmälan ska ske vid socialtjänsten i den kommun där barnet bor. Det finns inga formella krav på anmälan och du kan välja att antingen göra det skriftligt eller muntligt. Du kan vara anonym om du vill det. För mer information om hur du gör en anmälan kan du klicka här. Jag hoppas att du fick svar på din fråga och att situationen löser sig! Om det är något mer du undrar över är du varmt välkommen att ställa en ny fråga. Med vänliga hälsningar,

Hur länge varar underhållsskyldigheten för barn?

2021-05-09 i Barnrätt
FRÅGA |Min mans son 19år. Blivit utkastad från skolan men börjat igen. Han håller på med kriminella saker, samt droger. Stjäl saker i vårt hem ofta som han säljer. Vad är hans pappas skyldigheter när det gäller försörning och boende. Vi har andra barn i hemmet som inte ska behöva växa upp med detta. Socialen har inte varit till någon hjälp. Dom tyckte att jag skulle flytta med dom andra barnen. Splittra en familj. Tacksam för svar.
Benjamin Lindholm |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Underhållsskyldigheten upphör som huvudregel när barnet nått 18 år av ålder. Undantaget från detta är om barnet därefter går i grundskola, gymnasium eller annan liknande grundutbildning. Försörjningsplikten gäller dock som längst tills barnet har fyllt 21 år, vilket framgår av 7 kap. 1 § 2 st. i Föräldrabalken. Om din mans son studerar finns det alltså ingen laglig väg att undvika denna underhållsskyldighet. Skulle du vara orolig för att dina barn blir påverkade av situationen är det just socialnämnden i er kommun som du ska vända dig till, men eftersom att denna underhållsskyldighet är så pass långtgående finns det troligen inte så mycket de kan göra annat än att erbjuda familjerådgivning så att ni förhoppningsvis kan komma till bukt med problemet. Utan att veta vilken kommun du bor i man jag föreslå att ni kollar upp nämre kring just familjerådgivning på 1177.se. Hoppas att ni finns någon lösning på ert problem och om du har några ytterligare frågor är du varmt välkommen att kontakta våra jurister på Lawline.Vänliga hälsningar,

Vilken rätt har mor- och farföräldrar till umgänge med sina barnbarn?

2021-05-17 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Pappan till våra barnbarn efter våran avlida dotter låter oss inte träffa dom. Får ingen hjälp av socialen. Vad gör vi och vart vänder vi oss?
Jacob Westin |Hej!Tack att ni vänder er till Lawline med eran fråga!Jag tolkar frågan som att pappan till era barnbarn inte låter er träffa de och att ni nu undrar vilka möjligheter ni har till umgänge. Eran fråga är av familjerättsligt slag och regleras i Föräldrabalken (FB).Ingen självständig rätt för mor- och farföräldrar att få träffa sitt barnbarnDet finns ingen lagstadgad bestämmelse som ger mor- och farföräldrar en självständig rätt till umgänge med sina barnbarn.Vårdnadshavarens ansvar för barnets behov av umgängen med närståendeDet finns däremot en skyldighet för ett barns vårdnadshavare att så långt som möjligt tillgodose barnets behov av umgänge med någon som står barnet särskilt nära (6 kap. 15 § FB). I princip vem som helst kan anses vara en sådan person som står barnet särskilt nära, och inte sällan är det mor- och farföräldrar.Socialnämnden kan väcka talan om barnets umgänge med annan än föräldernSocialnämnden kan väcka talan i rätten och yrka att rätten ska besluta om umgänge mellan barnet och någon annan än föräldern (6 kap. 15 a § FB). När Socialnämnden bedömer om en sådan talan ska väckas ska den särskilt beakta barnets behov av umgänge med bland annat sina mor- och farföräldrar (6 kap. 15 a § FB). Vidare ska Socialnämnden, enligt förarbetena till Föräldrabalken, i en objektiv bedömning väga de negativa aspekterna av att barnet utsetts för domstolsprocesser och umgängesutredningar med de fördelar som barnet får av umgänget. Socialnämnden anses ha större anledning att väcka talan om en förälder motsätter sig att barnet träffar den andra förälderns föräldrar, speciellt om det tidigare har funnits en nära och god relation mellan mor- eller farförälder och det skulle påverka barnet negativt om kontakten gick förlorad.Barnets bästa genomsyrar alla offentliga beslut kring ett barnVid alla myndighetsbeslut, bland annat vid beslut om barnets umgänge, ska barnets bästa vara avgörande. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet tas bland annat hänsyn till barnets vija med hänsyn till barnets ålder och mognad (6 kap. 2 a § FB). Det innebär att ett myndighetsbeslut om umgänge, och Socialnämndens beslut om att väcka talan, kan påverkas av barnets uttryckliga vilja att få träffa sina mor- och farföräldrar.Vad ni bör göra för att få socialnämnden att väcka talanJag rekommenderar att ni tar kontakt med Socialnämnden i den kommun där barnbarnen är skrivna och berättar om eran situation. När ni gör det är det viktigt att ni beskriver hur barnbarnen tidigare har fått umgås med er och att relationen er emellan är god (ifall så är fallet). Vidare är det viktigt att ni gör det klart för Socialnämnden att barnbarnens pappa motsätter sig umgänget. Att barnbarnens mamma har gått bort är en annan viktig omständighet ni borde underrätta Socialnämnden om. Det är en möjlighet för er att övertyga Socialnämnden om att ni kan bidra till att fylla ett tomrum i barnbarnens liv som uppstod när mamman gick bort. Om Socialnämnden väljer att inte väcka talan om umgänge kan beslutet inte överklagas (16 kap. 3 § socialtjänstlagen), men ni kan ändå begära att beslutet omprövas (27 § förvaltningslagen).Om ni har ytterligare frågor är ni varmt välkomna att återkomma till oss på Lawline.Med vänlig hälsning,

Kan det utgöra brott att fotografera sitt barn och publicera det på nätet?

2021-05-15 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag läste om ett lagförslag som ska göra det olagligt att lägga ut sina barn i sociala medier, typ att det är emot barnkonventionen och GDPR att lägga ut bild på sina barn då de har rätt till integritet. Kommer den lagen att gå igenom, eller har den gått igenom? När kommer den isåfall gå igenom?
Dani Elipas Gobraeel |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga om föräldrars rätt att lägga ut bilder på sina barn på nätet aktualiserar i första hand regler i Barnkonventionen som numera gäller som svensk lag, men även regler i i brottsbalken (BrB).Finns inget generellt förbud mot att dela foton på andra enligt svensk rättFörst och främst bör konstateras att det inte finns något generellt förbud mot att ta och/eller dela med sig av foton på andra människor enligt svensk lag. Istället finns ett antal undantagssituationer då detta inte är tillåtet eller då detta är tillåtet endast under vissa villkor. Följande svar kommer dock att inrikta sig på barnfrågan i samband med att barnkonventionen trädde ikraft som svensk lag den 1 januari 2020.Barnkonventionen och barnets rätt till integritetI och med att barnkonventionen blev svensk lag har det diskuterats en hel del om detta skulle innebära att föräldrars rätt att lägga ut bilder på sina barn utan samtycke har begränsats, eller till och med helt försvunnit. Barnkonventionen innebär att barnets juridiska rättigheter stärkts, något som blivit allt mer vanligt i samhällen runt om i världen där samhällets syn på barnets autonomi ökat och fått fotfäste. Konventionen innehåller visserligen bestämmelser som tydligt framhäver barns rätt till personlig integritet, men det är fortfarande osäkert om dessa artiklar bör betraktas som "färdiga" såtillvida att de direkt grundar ett explicit förbud mot att lägga upp bilder på sina barn i nuläget. Däremot har det spekulerats kring att nuvarande lagreglering på området kanske kommer att behöva ändras och göras striktare med hänsyn till barnkonventionens krav, det har exempelvis nyligen inrättats en utredning för att få reda på hur väl de svenska lagarna är förenliga med barnkonventionen. Fenomenet kallas för "sharenting", när föräldrar lägger upp bilder på sina barn i sociala medier. Anledningen till att det blivit omdiskuterat är för att bilddelandet kan väcka irritation hos barnen om de inte har gett sitt samtycke. Konventionen slår bland annat fast att barn har rätt till privatliv, något som indirekt påverkar hur föräldrar får sprida bilder på sina barn eftersom det på ett mer tydligt sätt framgår att barns rättigheter måste vägas in, även om det inte står i lagarna att man ska ta hänsyn till barnens bästa eller värna om barnens integritet. En juridisk följd är att det är möjligt att lägga barnkonventionen ovanpå de svenska lagarna och tillämpa den direkt, på ett annat sätt än tidigare. I den situationen är det mycket möjligt att ett förbud mot att fota sitt barn utan dennes samtycke kommer att införas. Än så länge har detta emellertid inte skett. I detta sammanhang bör det också belysas att det är barnets egen integritet som värnas vilket i grund och botten är en rättighet som endast barnet förfogar över. Det är alltså barnets samtycke som är av störst betydelse i frågan, inte vårdnadshavarens. Beträffande det eventuella "förbudet" ska dock påpekas att viss återhållsamhet är påkallad, i takt med att barnkonventionen åberopas i domstol kommer detta föranleder domstolspraxis - vilket gör att vi lättare kan besvara liknande frågor på rak arm. Då finns en praxis för vad domstolarna anser att barnkonventionen innebär och hur den ska tolkas. Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline.

Kan pappa utan vårdnad påverka namnbyte av dotter?

2021-05-11 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Ett år fick en dotter som nu är över 12 år. Paret separerade tidigt och pappan har nu avsagt sig vårdnaden. Mamman som har egen vårdnad har gift om sig för några år sedan och har fått 2 nya barn. Alla har de tagit det efternamn vara den nya mannen bär.Dottern vill nu ändra sitt efternamn. Hon har haft sin mammas efternamn sedan födseln men vill nu byta till det nya efternamnet som familjen har, den nya mannens efternamn.Pappan till dottern har ingen kontakt med dottern men vill inte att dottern ska byta efternamn. Kan pappan verkligen påverka detta?
Madeleine Runesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!I lagen om personnamn anges vad som gäller vid ändring av efternamn. Jag kommer därför utgå från denna lag när jag svarar på din fråga.Som utgångspunkt krävs pappans skriftliga samtycke för att byta dotterns efternamnEftersom pappan till dottern inte är vårdnadshavare gäller att pappans skriftliga samtycke krävs för att barnet ska få byta efternamn (34 § och 47 § lag om personnamn).Om barnets pappa vägrar att ge sitt samtycke kan man vända sig till tingsrätten för att de i sin tur ska fastställa att byte ska ske. Avgörande blir om domstolen anses namnbytet förenligt med barnets bästa. Eftersom barnet är över 12 år krävs även barnets samtycke till bytet (34 § och 46 § lag om personnamn).Vad som utgör barnets bästa är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Enligt förarbeten till lagen ska domstolen ta hänsyn till barnets vilja med hänsyn till barnets ålder och mognad. Enligt tidigare rättsfall förhåller sig dock domstolen restriktivt inställt till namnbyte när den förälder som inte är vårdnadshavare inte har samtyckt till det. Omständigheter som kan få betydelse är om förälderns visat intresse för barnet samt i vilken utsträckning föräldern har haft kontakt med barnet (RH 2003:6 och prop. 2015/16:180 s. 124).SammanfattningPappan till dottern kan motsäga sig namnbyte av dottern. Mamman till dottern kan dock ansöka om namnbyte till tingsrätten varav domstolen avgör om namnbytet ska ske med grund i att det är barnets bästa.Min rekommendationOm pappan vägrar namnbyte och mamman anser att namnbytet är förenligt med dotterns bästa, kan hon ansöka om namnbyte hos tingsrätten. Att pappan inte har någon kontakt med dottern kan tala för att namnbyte ska ske.Information om sådan ansökan finns på Sveriges Domstolars hemsida. Behöver du vidare hjälp med hur en sådan ansökning ska göras rekommenderar jag dig att boka tid med en av våra kunniga jurister.Annars hoppas jag du fått svar på din fråga! Om inte är du varmt välkommen att höra av dig till oss igen.Vänligen,

Flytta med sitt barn vid ensam vårdnad, hur går man tillväga och vad behöver man göra?

2021-05-09 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag har ensamvårdnad på mitt barn då pappan till barnet skrev av sig vårdnaden. Varför fråga honom. Dock har det känns bra för så fort man pratar med han är han ovillig till samarbete och bara spydig och dryg. Han vill bara ha honom varannan helg för att han rätt till det och vägrar ha mer och kommer med dåliga ursäkter. Vi har har haft samarbete med familjerätten i snart ett år och han bryter överenskommelsen gång på gång. Jag har verkligen jobbat på att han ska ta ansvar och försöker propsa att vi gör allt för vår son skull inget annat. Men jag har tröttnat! Jag vill flytta till Göteborg , pga där har jag familj som kan hjälpa mig med mitt barn. vad gäller? Hur gör jag? Vad måste jag göra?
Hilma Nilsson |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Jag tolkar din situation som att du har ensam vårdnad av ditt barn, och pappan ska ha barnet varannan helg för umgänge, och vill inte ha mer än så. På grund av dåligt samarbete från pappans sida, har ni haft kontakt med familjerätten i ungefär ett år. Jag förstår din fråga som att du undrar om du nu kan flytta med ditt barn till Göteborg, då du har familj där som kan hjälpa dig med ditt barn, och i så fall hur du kan göra detta.De regler som är aktuella för din situation och fråga finns i föräldrabalken, som jag kommer förkorta FB. Jag kommer förklara vad dessa regler innebär och sedan applicera dem på din situation för att besvara din fråga. I slutet av mitt svar skriver jag en sammanfattning med rekommendation på hur du kan gå vidare.Flytta med barn vid ensam vårdnadDen som har vårdnaden av ett barn har rätt och skyldighet att bestämma över barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § FB). Det betyder att den som har vårdnaden över ett barn har både rättighet till och skyldighet till att bestämma exempelvis var barnet ska bo. Eftersom du nämner att du nu har ensam vårdnad av barnet, så har du alltså rätt att flytta med barnet från er nuvarande bostadsort till en annan, exempelvis Göteborg, utan tillstånd från pappan.Umgänge med den förälder som barnet inte bor hosDet som kan bli problematiskt om man flyttar en längre sträcka, är att barnet fortfarande har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med (6 kap. 15 § FB). Det betyder att ditt barn fortfarande har rätt att umgås med sin pappa även om ni flyttar från er nuvarande bostadsort. Därför ska också umgängesföräldern upplysas om att man tänker flytta från sin nuvarande bostadsort, även om inte tillstånd krävs vid ensam vårdnad (6 kap. 15 § 4 stycket FB). Det betyder att du behöver informera barnets pappa om att du tänker flytta till exempelvis Göteborg. Föräldrarna ska dessutom gemensamt se till att umgänget med den förälder som barnet inte bor med så långt som möjligt uppfyllts. Om det innebär en längre resträcka för barnet så ska även den förälder som barnet bor hos ta del av eventuella kostnader som detta kan leda till (6 kap. 15 § 2 stycket samt 6 kap. 15b § FB). Det innebär att om flytten till Göteborg medför att det blir en längre sträcka för barnet att ta sig till sin pappa, så ska även du som ensam vårdnadshavare hjälpa till så att barnet kan uppnå umgänge och även hjälpa till med eventuella kostnader som uppkommer.Samarbetssvårigheter vid umgängeDu nämner även att det är svårt att samarbeta med pappan, och att han inte följer de beslut som ni tagit tillsammans med familjerätten. Det du kan göra då är att ansöka om verkställighetsbeslut hos tingsrätten på den ort där barnet har sin hemvist (21 kap. 1 § 2 stycket FB). Det betyder att du kan ansöka hos tingsrätten på den ort där ditt barn står skrivet om att de ska verkställa det beslut som ni kommer fram till med familjerätten. Vid ett sådant beslut kommer tingsrätten ta hänsyn till barnets bästa (21 kap. 1 § FB). Detta är viktigt att komma ihåg, att tingsrätten kommer se till ditt barns bästa när det kommer till umgänge med pappan, och barnets rätt att få umgås med sin pappa. Skulle tingsrätten mena att verkställighet strider mot barnets bästa, kan tingsrätten vägra besluta om verkställighet (21 kap. 6 § FB).Om tingsrätten beslutar om verkställighet kan detta förenas med vite (21 kap. 3 § 1 stycket FB). Det betyder att om tingsrätten verkställer beslutet om umgänge från familjerätten, och pappan fortsätter att inte efterleva detta, kan han behöva betala ett vite, som är en sorts böter.Det ska även nämnas, att umgänge inte behöver betyda att barnet och pappan alltid ses "fysiskt", utan umgänge kan också vara att de umgås digitalt genom videosamtal och liknande. Skulle det exempelvis vara så att pappan undgår att träffa barnet i fysiska situationer, kan umgänget kanske lösas på annat sätt. Huvudsaken är att barnets bästa uppfylls.Sammanfattning samt rekommendationVid ensam vårdnad behövs inget tillstånd från den andre föräldern vid flytt. Det betyder att du kan flytta till exempelvis Göteborg med ditt barn. Det du behöver göra är dock att informera pappan om detta, eftersom han fortfarande är umgängesförälder.Vad gäller att pappan till ditt barn inte samarbetar och bryter mot beslut/överenskommelser som ni gjort tillsammans med familjerätten, finns det en möjlighet att vända sig till tingsrätten och be om verkställighetsbeslut. Om tingsrätten anser att ett verkställighetsbeslut är förenat med barnets bästa, kan de även besluta om att verkställighetsbeslutet ska förenas med ett vite. Då kan pappan behöva betala ett belopp för att han inte följer det som ni avtalat. Detta skulle jag rekommendera att du gör om samarbetet med pappan fungerar så pass dåligt att det går ut över ert barn.Jag hoppas att jag har besvarat din fråga, och jag hoppas att situationen för dig och ditt barn lättar. Om du har fler funderingar kring detta, eller behöver hjälp med hur du ska göra vid ansökan om verkställighetsbeslut, kan du också höra av dig till oss via telefon: 08-533 300 04Om du har fler frågor, är du alltid varmt välkommen att ställa dessa till oss på Lawline!Vänligen,