Barn vägrar umgänge med ena föräldern

2019-08-20 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, min son fyller 12 år snart. Jag har ensam vårdnad och han är hos sin pappa varannan helg. Han har aldrig velat åka till sin pappa men jag har trott det var ok. Nu säger min son att pappa hela tiden blir arg och är läskig, vill absolut inte åka dit. Är jag skyldig att skicka sonen dit iaf? Jag är orolig och rädd för hur det påverkar barnet. Kan pappan göra något om han motsätter sig detta? Jag varken kan eller vill tvinga mitt barn till att göra något mot dess vilja.
Eric Leijonhufvud |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline!Då din fråga rör vårdnad av barn är det föräldrabalken (FB) som blir aktuell. Vid alla beslut som rör ett barns vårdnad, boende och umgänge så är det barnets bästa som är den avgörande faktorn, 6 kap. 2 § a FB. När man ska avgöra vad som är bäst för barnet i en viss situation ska hänsyn tas till olika faktorer. Särskild vikt fästs vid att barnet inte far illa, och att barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrarna tillgodoses. Hänsyn ska även tas till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad. Huvudregeln är att när barnet fyllt 12 år, så ska väldigt stor vikt tillmätas barnets vilja. Totalvägrar ett barn, går det självfallet inte att tvinga det. Enligt 6 kap. 15 § FB framgår att barnet har rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt.Rätten till umgänge är enligt lagen en rätt för barnet att umgås med sin förälder, såvida det är till barnets bästa. Det finns ingen plikt för barnet att umgås med föräldern och denna har inte någon rätt att umgås med barnet. Ansvaret för att umgänget fungerar vilar på båda föräldrarna. Det är viktigt att du gör ditt bästa för att barnet ska umgås med fadern, och annars försöka ta reda på varför barnet vägrar umgänge med fadern. För att sammanfatta - barnet har en rätt till umgänge med båda föräldrarna. Det behovet ska så långt som möjligt tillgodoses, och det ansvaret vilar på båda föräldrarnas axlar. Rätten till umgänge är dock en rätt för barnet. Då barnets bästa alltid är huvudprincipen och då hänsyn ska tas till barnets vilja, är du alltså inte skyldig att tvinga din son att åka till sin far. Du har alltså helt rätt med att du inte ska tvinga din son till det mot hans vilja. Dock bör du prata med barnet och försöka ta reda på varför barnet vägrar umgänge med fadern så att situationen kan lösas. En nära och god kontakt med båda föräldrarna är viktigt för barnet och bör tillgodoses så långt som det är möjligt. Hoppas jag svarade på din fråga!

Vad kostar det att ansöka om verkställighet i familjemål och finns det en risk att barnet får bestämma själv?

2019-08-19 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, Vi är två separerade förälder med gemensam vårdnad. Vi har ett avtal om varannan vecka boende signerat av socialnämden. Vi har två barn. En på 14 år och en på 11 år. Nu är det så barnet som är 14 år bara vill vara hos sin mamma och inte hos mig. Främst för att hon inte behöver gå till skolan när hon är hos sin mamma. Min fråga är: Vad kostar (cirka) det att ansöka om verkställighet hos tingsrätten ? Samt riskerar jag att förlora helt om jag ansöker om verkställighet dvs säga att de anser att barnet är så gammalt att det får välja själv ?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningI det följande kommer jag inledningsvis att besvara din fråga om kostnad för ansökan av verkställighet och därefter redogöra för vad som gäller vid bedömningen av om verkställighet ska ske eller ej.Det finns ingen ansökningsavgift, däremot rättegångskostnaderAtt ansöka om verkställighet av domar, beslut eller avtal regleras av 21 kap. Föräldrabalken (FB). Det finns ingen ansökningsavgift för att ansöka om verkställighet (till skillnad från tvistemål i övrigt där kostnaden kan variera mellan 900 och 2800 kronor i ansökningsavgift).Däremot skiljer sig förfarandet vad gäller rättegångskostnader från vad som gäller i familjerättsliga mål. I mål om vårdnad, boende och umgänge är utgångspunkten att vardera part står för sina egna rättegångskostnader, oavsett vad utfallet av domen blir (jfr 6 kap. 22 § FB). I fråga om verkställighet gäller de vanliga reglerna vid tvistemål (21 kap. 13 § första stycket, första meningen FB). Utgångspunkten vid ansökan om verkställighet är att den part som förlorar målet ska betala motpartens rättegångskostnader (18 kap. 1 § Rättegångsbalken). Om parterna når en samförståndslösning innan ärendet avgörs av domstolen, får rätten besluta att vardera part bär sina egna kostnader (21 kap. 13 § första stycket, sista meningen FB).Det går således inte att ge ett entydigt svar på vad det kommer att kosta dig att ansöka om verkställighet. Det finns ingen ansökningsavgift, vad det kommer att kosta dig är istället beroende av om du når framgång i tvisten eller ej och hur mycket arbete som behöver läggas ner av vardera ombud.Verkställighet av dom eller avtalVid verkställighet av ett avtal som det du och mamman undertecknat ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad (21 kap. 1 § första stycket FB). Innan rätten beslutar om verkställighet, får den uppdra åt en ledamot eller suppleant i socialnämnden eller en tjänsteman inom socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt ska fullgöra vad som åligger honom eller henne (21 kap. 2 § första stycket FB). Om rätten beslutar om verkställighet får den förelägga om vite eller att barnet ska hämtas av polis (21 kap. 3 § första stycket FB). Det bör observeras att hämtning med hjälp av polis är något som i regel endast sker i undantagsfall. Om barnet nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa (21 kap. 5 § FB). Rätten ska vägra verkställighet, om det är uppenbart att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa (21 kap. 6 § FB). Barnets bästa spelar rollSom synes ska verkställighet inte beviljas om det är uppenbart att sådan är oförenlig med barnets bästa. Utgångspunkten är att barnets bästa varit bestämmande för det avtal ni har och som det begärs verkställighet av. Verkställigheten bör gå ut på att i barnets intresse se till att genomföra det som bedömts vara till barnets bästa. Detta innebär däremot inte att en verkställighet alltid är förenlig med barnets bästa. Desto längre tid som förflutit mellan avtalet och ansökan om verkställighet, desto större risk finns det att de förhållanden som avtalet grundade sig på inte längre gäller. Prövningen tar endast sikte på den verkställighet ärendet gäller och förhållandena vid den tidpunkt då verkställigheten är aktuell. Den ska inte omfatta allt som kan vara av betydelse för bedömningen av barnets bästa utan till en kontroll av att själva verkställigheten är förenlig med barnets bästa. Ålderns betydelseSom nämns enligt ovan får verkställighet inte ske mot barnets vilka om det uppnått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, utom då rätten finns det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. I den tidigare lydelsen av bestämmelsen fanns en uttrycklig åldersgräns stadgad. Enligt paragrafen fick verkställighet inte ske mot barnets vilja, om det fyllt tolv år, om inte domstolen fann det nödvändigt med hänsyn till barnets bästa. Detsamma gällde, om barnet inte ännu hade fyllt tolv år men hade nått en sådan mognad att dess vilja ändå borde beaktas. I rättsfallet RÅ 1977 ref. 127 togs hänsyn till en elvaårings vilja. Ändringen av paragrafen och borttagandet av åldersgräns har motiverats med att det finns en risk att bedömningarna i praktiken blir schablonmässiga, vilket främst torde gå ut över yngre barns möjligheter till inflytande. I ditt fall kan det vara avgörande för verkställigheten om din dotter motsätter sig verkställigheten. Det är barnets ålder och mognad som avgör vilken tyngd hennes synpunkter har. Av bestämmelsen framgår samtidigt att domstolen kan besluta att verkställighet ska ske mot barnets vilja om det behövs för att tillgodose barnets bästa. Givetvis torde det kunna argumenteras för att det är till barnets bästa att deltaga i skolgången, då sådan är obligatorisk enligt lag. Det går tyvärr inte att ge ett entydigt svar om hur domstolen kommer att döma vid en ansökan om verkställighet. Din dotter har en ålder som talar för att hennes åsikter ska beaktas till förhållandevis hög grad. Hur hennes mognad är har jag dessvärre ingen kunskap om. Givetvis kan det ändå vara till hennes bästa att döma till verkställighet, om anledningen till att hon endast vill vara hos mamman är att hon inte behöver gå till skolan. Det kommer i en sådan bedömning att spela in huruvida hon alls går till skolan eller om det bara är lättare att vara hemma ibland.RekommendationerMin rekommendation till dig innan du ansöker om verkställighet är att du kontaktar familjerätten i din kommun. Familjerätten lyder under socialtjänsten och bistår bland annat med rådgivning om vårdnad, boende och umgänge samt det finns en möjlighet till samarbetssamtal. Samarbetssamtal är frivilliga så det krävs att ni båda går med på det för att ni ska träffas i ett sådant samtal.Familjerätten har i regel väldigt professionell personal som är vana att handskas med ärenden som ert. Familjerätten har tystnadsplikt, är objektiv och ser till barnets bästa. Dess uppgift är att medla och se till att ni får en fungerande dialog. Kanske kan ni i familjerätten komma fram till en lösning som fungerar för er och barnen. Ibland är det bättre med en tredje part som kan hjälpa till att få en konstruktiv dialog. För att få kontakt med familjerätten kan du ringa till kommunens växel och be om att bli kopplad till rätt avdelning. Om du är orolig över att din dotter missar mycket av skolan, eller inte går i skolan alls, och du inte får till stånd några samarbetssamtal kan du vända dig till socialtjänsten i din kommun och göra en orosanmälan.Om du har för avsikt att ansöka om verkställighet av ert avtal är min rekommendation att du anlitar en jurist som företräder dig. Juristen kan i ett första skede kontakta mamman till din dotter och försöka komma överens utan att ni går till domstol. Om det inte är möjligt att komma överens kan juristen företräda dig för det fall att du väljer att ansöka om verkställighet. Lawlines juristbyrå har jurister med god erfarenhet av familjerättsliga mål och om du är intresserad av att komma i kontakt med en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig för en offert och eventuell tidsbokning. För ändamålet når du mig på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Måste jag låta mitt barn åka med den andra föräldern utomlands?

2019-08-06 i Barnrätt
FRÅGA |Pappan och jag har gemensam vårdad. Flickan är tre år gammal och bor hos mig, mamman. Vi har avtal genom tingsrätten att han skall ha umgänge (övernattning) två dagar i veckan, fast det mesta blir bara en natt/vecka samt hämtningar från dagis och några timmars umgänge efter dagis då och då. Vi separerade på grund av våld och hot mot mig.Under och efter separationen hotade han ta vår dotter och åka tillbaka till sitt hemland i Brasilien. Han har en adress där och en här i Sverige. Han saknar giltig uppehållsrätt eftersom vi skildes (han hade det pga mig, EU medborgare) och han har inte sökt nytt, vad jag vet. Han reser med hans gamla uppehållskort hit och dit utan att någon frågasätter!Nu har han börjat insistera att han vill ta dottern till Brasilien, semester, som han säger. Barnet har bara finskt pass eftersom jag är finsk medborgare. Pappan utrycker hela tiden att han vill inte bo i Sverige, samt han har tidigare hotat ta vår dotter härifrån, till Brasilien, till Spanien bland annat.Jag är livrädd att han kan på något sätt ta henne härifrån och inte komma tillbaka! jag sköter all det vardagliga med vår dotter, från mat till rena kläder, hälsa mm. Han gör inte det. Det längsta hittills dottern har varit hos honom är bara två dagar i sträck.Han har mycket pengar och om han bestämmer något, tvingar han igenom sin vilja på olika sätt. Genom hot tex.Måste jag låta min dotter resa med honom, tex. just till Brasilien?
Ebba Ekstrand |Hej och tack för att du kontaktar Lawline med din fråga.Svaret beror på om ni har gemensam vårdnad om din dotter eller om du har ensam vårdnad. Har du ensam vårdnad bestämmer du själv om hon ska resa någonstans eller inte. Om ni har gemensam vårdnad bestämmer ni gemensamt om det som angår er dotter (6:11, 6:13 föräldrabalk). Det betyder att ni måste vara överens om beslut som rör er dotter. När det kommer till resor innebär detta att båda föräldrar måste samtycka för att barnet ska få åka på en längre utlandsresa. Han kan inte bestämma det ensidigt.När en förälder är boförälder (som du är i ert fall) så kan den föräldern själv besluta om kortare semesterresor eftersom detta anses vara en del av den dagliga omsorgen. Denna rätt har bara boföräldern, och din dotters pappa kan alltså inte ensidigt besluta att hon ska åka på en kortare resa till brasilien.Tack för att du kontaktade Lawline, behöver du mer rådgivning kan du ringa till oss på Lawline, 08-533 300 04. Vi svarar på samtal måndag-fredag 10:00-16:00.

Byta förskola/skola utan den andra vårdnadshavarens samtycke?

2019-07-31 i Barnrätt
FRÅGA |HejJag och min exman är skilda sedan 1 1/2 år tillbaka och har gemensam vårdnad över våra barn. Han bor kvar i vår gemensamma bostad och jag flyttade till en grannkommun. Våra barn, idag 5 och 7år gamla folkbokfördes hos mig men behöll skola/förskola i min Exmans hemkommun. För ca 7mån sedan meddelade min exman att han ville flytta till en annan kommun och att barnen då skulle gå i skolan vid hans nya hem. Vi enades då om att istället båda flytta till samma kommun och ha barnen i skola/förskola där. Nu har jag flyttat och han har godkänt barnens nya folkbokföring men vägrar godkänna byte av skola/förskola med hänvisning till att han flyttar först om ca 1år. Jag vill flytta barnen nu medan de är små och har lätt för att anpassa sig. Jag föreslog en skola nära min nya bostad och han har nu tänkt på detta i snart två månader och vägrar lämna besked eller infinna sig i familjerätten. Har jag rätt att själv byta skola/förskola på barnen eller hur kan jag gå till väga?
Anneli Nilsson |Hej! Och varmt välkommen till Lawline.Relevant lag för din fråga är föräldrabalk (FB). Vid gemensam vårdad ska beslut som rör barnets personliga angelägenheter tas av föräldrarna gemensamt (6:13 FB). Detta innebär i praktiken att båda föräldrarna måste vara överens om dessa frågor. Den dagliga omsorgen är ett undantag till detta krav (och innebär alltså att vissa mindre betydelsefulla beslut får ensam tas av föräldern barnet bor hos). Att byta skola bör dock innebära en sådan fråga som kräver båda föräldrars samtycke. Utifrån detta bör du inte ha rätten att själv besluta om denna förändring. Valet av förskola kan dock eventuellt vara annorlunda, det kan ses som en fråga som tillhöra den förälder som barnet bor hos. Utifrån detta skulle då den förälder som barnet bor hos ha beslutanderätten i frågan gällande förskola. Det finns viss oklarhet i denna fråga, och inom den juridiska litteraturen även vissa delade åsikter. Det finns uttalanden om att val av förskola till skillnad från skola hör till den dagliga omsorgen. Det finns dock undantag till detta om exempelvis förskolan har en specifik inriktning (exempelvis pedagogisk eller religiös inriktning). Eller om förskolan skulle vara belägen långt ifrån boendeorten (då krävs fortfarande båda föräldrars samtycke).Hur kan du då gå vidare? Samarbetssamtal är en möjlighet och ska erbjudas er som föräldrar i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad, boende och umgänge och eventuellt skriva avtal om detta via kommunen (6:18 FB). Samarbetssamtal erbjuds via familjerätten som du skriver. Samarbetssamtalets fokus ligger på barnets bästa och att försöka få föräldrarna att komma överens. Det bästa vore ifall denna möjlighet går att använda men som du skriver verkar det finnas svårigheter kring detta. Vill du ändra de rådande förhållanden om vårdnad kan du som sista lösning vända dig till tingsrätten med en stämning. Om detta trots allt behövs är det bra att först vända sig till en jurist. För mer information om tingsrätten del i vårdnad, boende och umgänges mål kan du läsa här.Bra att komma ihåg är att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut kring vårdnad, boende och umgänge. Fram till att tingsrätten fattar en dom eller att ni kommer överens sinsemellan har ingen av er mer rätt att ta beslut om barnet (undantag finns dock som tidigare nämnts kring den dagliga omsorgen för den föräldern som barnet bor hos vid stunden). Föräldrarna ska alltså tillsammans bestämma i viktiga frågor som rör barnet och om barnets personliga angelägenheter. Sammanfattningsvis måste ni båda vara överens gällande valet av skola. Gällande valet av förskola finns dock tyvärr viss oklarhet, det går att argumentera för att boendeföräldern har rätt att själv ta detta beslut då det ses som en del av den dagliga omsorgen. Mitt råd är dock att istället göra det yttersta att försöka komma överens sinsemellan och samarbeta. Eventuellt kan det underlätta att återigen försöka få till ett samtal via kommunen, eller kontakta en jurist. Vill du ha ytterligare rådgivning är du välkommen att kontakta en av Lawlines jurister som kan hjälpa dig vidare (via denna länk).Jag hoppas detta var svar på din fråga! Tveka annars inte att höra av dig till Lawline igen.Med vänliga hälsningar

När gäller underhållsskyldighet för barn?

2019-08-20 i Barnrätt
FRÅGA |Gäller alltså underhållsskyldigheten en förälder oavsett om de är vårdnadshavare eller ej?
Ebba Ekstrand |Hej och tack för att du kontaktar Lawline med din fråga.Underhållsskyldighet gäller även för förälder som inte är vårdnadshavare (se föräldrabalk 7:1 och 7:2). Skyldigheten gäller till dess att barnet fyllt 18 år eller slutfört gymnasiet/motsvarande utbildning (7:1 föräldrabalk andra stycket).Tack för att du kontaktade Lawline, behöver du mer rådgivning kan du ringa till oss på Lawline, 08-533 300 04. Vi svarar på samtal måndag-fredag 10:00-16:00.

Vad har barn för rätt till umgänge med andra än föräldrar?

2019-08-14 i Barnrätt
FRÅGA |Har sedan tidig 2012 varit delaktig i 2 barns liv genom att ha ett förhållande med fadern, yngsta är 7 och fyller 8år. Har tagit väldigt hårt på henne i en separation och både hon och jag vill ha umgänge (hon vill byta mamma helt) men hennes biologiska motsätter sig all kontakt trots att barn, pappan och jag kan sköta det utan biologiska mamman helt - duger inte heller. I flickans värld är jag mamma vilket hon själv valt att kalla mig, tillsammans med hennes pappa har vi en biologisk son på 3år och de finns både tid, plats och engagemang och kärlek nog för mig att ha flickan. Vad har BARNET för rättighet gällande mig?
Alice Baum |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som jag tolkar din situation är du inte biologisk mamma till flickan du vill ha umgänge med, men däremot har du en son tillsammans med flickans pappa. Som jag tolkar det har du och flickan en nära relation och ni vill kunna fortsätta umgås även om flickans biologiska mamma motsätter sig detta.Det är barnet som har rätt till umgängeBarnets rätt till umgänge regleras i 6 kapitlet i föräldrabalken (FB). Det är barnets vårdnadshavare som har ansvar för att barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses, 6 kap. 15 § tredje stycket FB. Detta innebär alltså att vårdnadshavarna har ett ansvar att i möjligaste mån tillgodose barnets behov av att umgås med andra vuxna som står barnet särskilt nära. Detta ansvar är inte något som behöver fastslås av en domstol utan ingår i vårdnaden om barnet. Om vårdnadshavarna inte tillgodoser barnets behov av detta umgänge, har socialnämnden möjlighet att inför domstol föra talan om att barnet ska få umgänge med någon annan än en förälder. När socialnämnden bedömer om en sådan talan ska föras, ska socialnämnden särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina morföräldrar och farföräldrar och andra som står barnet särskilt nära, 6 kap. 15 a § andra stycket FB. Det är alltså inte möjligt att i egenskap av närstående till barnet själv föra talan om att man anser att barnet bör ha umgänge med en för att man står barnet särskilt nära, utan en sådan talan får endast föras av socialnämnden.Det är viktigt att belysa att det är barnet som har rätt till umgänge med någon annan än sina föräldrar. Det är inte någon annan närstående till barnet, exempelvis en mormor eller en extra-mamma, som kan hävda någon rätt att för sin del umgås med barnet, utan man utgår alltid från vad som är bäst för barnet och om barnet har behov av umgänget med personen i fråga.Bedömning i ditt fallDet är alltså flickans behov av umgänget med andra än föräldrarna som är utgångspunkten i ditt fall. Det framgår även att du och flickan har haft en nära och god relation som ni vill kunna fortsätta ha. Det kan därmed antas att flickan har ett behov av att fortsatt kunna umgås med dig. Man kan även tänka sig att flickan har ett behov av att kunna umgås med dig och fortsätta ha en god relation till dig, då du är mamma till flickans halvbror. Att flickans biologiska mamma motsätter sig umgänget mellan dig och flickan tas inte med i bedömningen, utan bedömningen av om flickan ska få umgås med dig utgår som sagt från barnets behov av umgänget, inte vad en biologisk förälder anser om umgänget. Avslutningsvis råder jag dig att vända dig till socialnämnden i barnets kommun, som får utreda och ta ställning till om de anser att talan bör föras om umgänge för dig och flickan.Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Har jag rätt att neka den andre vårdnadshavaren barnets pass?

2019-08-01 i Barnrätt
FRÅGA |HejJag och mitt barns pappa är separerade men har gemensam vårdnad om vår son. Jag har sonens pass hemma då han bor mest hos mig och är skriven hos mig enligt tingsrättsdom. Nu vill pappan ha passet för att åka utomlands med sonen (hans semestervecka) men han vägrar berätta vart dom ska åka eller hur länge dom ska vara borta. Har jag rätt att neka honom passet om han inte berättar för mig vart han ska åka med sonen eller måste jag bara "gilla läget" och ge honom det?
Viktoria Tomsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Frågan är om du som mamma får neka pappan besittning av ert gemensamma barns pass på grund av pappans vägran att meddela plats och tid av utlandsresa.Utgångspunkten vid gemensam vårdnad är att vårdnadshavarna fattar alla beslut rörande barnets personliga angelägenheter tillsammans (6 kap 13 § första stycket föräldrabalken). I praktiken innebär det att ena vårdnadshavaren (du) kan sätta stopp för den andres (pappans) beslut.Utlandsresa med barn är en sådan angelägenhet som rör barnet. Den allmänna uppfattningen är att beslut gällande exempelvis kortare utlandsresor är att hänföra till den dagliga omsorgen och därför ska godtas av den andre föräldern. Eftersom du inte känner till längden på resan, får pappan inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse. Det krävs nämligen att båda två är överens ifall det är fråga om en längre utlandsresa. I ditt fall har du alltså rätt att neka pass såtillvida fadern inte berättar mer information om semesterresan. Du kan även vända dig till familjerådgivningen i er kommun för att försöka bättra på kommunikationen. /Vänligen,

Krävs båda vårdnadshavarnas samtycke för att en minderårig ska få tatuera sig?

2019-07-31 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, Ett barn (14 år) som blivit tatuerat med bara den ena vårdnadshavarens medgivande. Är det okej? Finns det något man kan göra? Vilka regler gäller?
Elin Lindgren |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! Regler om vårdnadshavares bestämmanderätt hittar vi i föräldrabalken (FB). Socialstyrelsen har i en skrivelse till Statens medicink- etiska råd gjort tolkningen att tatuering och piercing faller inom området för vårdnadshavarens bestämmanderätt enligt (Se Piercing och tatuering – hälsorisker samt gällande lagar och regler, s. 17). Detta betyder att en minderårig inte får bestämma sig för ett sådant ingrepp utan vårdnadshavarens samtycke. Samtycke krävs därmed fram till den dagen barnet fyller 18 år. Jag kan nämna att barnet har rätt att ingå vissa rättshandlingar trots att denne är minderåriga, i takt med att barnet blir äldre. Så som att köpa kläder t.ex. Detta är undantag från den grundregel som således säger att en omyndig inte får råda över egendom eller åta sig förbindelser (9 kap 1 § FB). Sammanfattningsvis är huvudregeln att vårdnadshavaren har bestämmanderätt, vilket också gäller tatuering. Frågan är då vem som avses med vårdnadshavaren. Om det finns två vårdnadshavare har dessa tillsammans ansvaret för barnets personliga angelägenheter. Detta innebär att det krävs samtycke av båda vårdnadshavarna för att samtycket ska vara juridiskt korrekt (6 kap 2 § andra stycket FB). Samtycket har inte varit godtagbart i det fall du beskriver. Föräldrabalkens regler är dock inte utformade på så sätt att den som bryter mot reglerna riskerar något straff. Däremot kan sådana händelser som går emot föräldrabalken få betydelse för vårdnaden om den skulle ställas på sin spets i en civilrättslig process. Att bryta mot balkens regler kan väga in i bedömningen. Tyvärr finns inte så mycket att göra, annat än att förklara att föräldrabalkens krav på vårdnadshavarens samtycke inte betyder att endast en av två vårdnadshavare måste samtycka, utan att båda två ska göra det. Även tatueringsstudion bör vara medveten om att samtycke ska inhämtas från båda vårdnadshavarna, om den minderåriga står under gemensam vårdnad. Min personliga åsikt är att tatueraren själv bör förklara att hen måste ha samtycke av båda vårdnadshavarna om barnet står under vårdnad av dem båda. Om tatueraren är medlem i branschorganisationen Sveriges professionella tatuerare har hen dessutom brutit mot organisationens stadgar genom att tatuera en minderårig. Stadgarna säger nämligen att 18 års åldersgräns krävs, samtycke av vårdnadshavare gäller inte (§ 2, SRT's stadgar). Hoppas du har fått svar på din frågaMed vänliga hälsningar