Vem äger minderårigs moped?

2019-12-08 i Barnrätt
FRÅGA |Hej.Min man och hans 16 åriga son har en massa samtal ang. Äganderätt på en moped som min man köpte som present som va meningen att sonen skulle få bruka till han va tillräckligt gammal för att börja med körkortet och som hans son skulle få använda så länge han bodde hos sin pappa. Men nu har sonen valt att flytta till sin mamma och min man valde att sälja moppen som står på min man samt de är han som har betalat försäkringen på den samt köpt saker för att laga den. Nu håller min mans son på och hotar med att han ska anmäla sin pappa om han inte får pengarna för den.Om min man inte har gett den till honom utan det va meningen att den skulle gå vidare till nästa barn. Kan han verkligen anmäla sin pappa då? Och kan min man åka dit på det?Tack för svar!
Adam Novak |Hej!Tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga.Sonens rätt till mopedenEn minderårig är inte myndig och får inte råda över sin egendom (9 kap 1 § Föräldrabalken). Det enda undantaget för denna regel är om den minderåriga själv förvärvat pengarna, vilket du skriver inte är fallet (9 kap 3 § Föräldrabalken). I de fallen kan man kontakta överförmyndaren i kommunen för attfå tillstånd att förfoga över egendomen ändå, i uppfostrings- eller välfärdssyfte.Sonen har ingenting som visar, varken i form av dokument eller i överenskommelser med föräldrarna, att han äger mopeden. Mopeden har förvisso köpts som en present, vilket i normala fall hade inneburit att den är en gåva. I det här fallet har dock fadern gjort förbehåll som indikerar att han bara hade som avsikt att ge rätt till sonen att förfoga över mopeden, inte äga den. Denna typ av förbehåll har slagits fast av Högsta domstolen i NJA 1981 s.464.Det är alltså tydligt ur situationen att fadern äger mopeden. Vidare hade sonen pga. sin ålder inte kunnat förfoga över den i alla fall, även om han varit ägaren.Frågan om anmälningDet här är ett hot som är jämförligt med när mindre barn hotar med BRIS-anmälningar för att slippa hushållssysslor. Han skulle kunna anmäla detta till Polisen, som inte skulle ta upp det pga. att det inte begåtts något brott. Han skulle också anmäla det till någon annan myndighet, men de skulle inte heller göra något, eftersom det saknas behov av åtgärder. Anmälning i sig är inte något man behöver vara orolig för, eftersom det krävs att myndigheten som tar emot den agerar för att något ska ske.Hoppas att ni har fått svar på era frågorMed vänlig hälsning,

Förälders umgängesrätt med tonårsson

2019-12-07 i Barnrätt
FRÅGA |Hejsan, 2008, fick ja ensamvårdnad om min son, och hans pappa fick ta insiativ till umgänge vilket aldrig har hänt, och nu är min son 15 år och hans pappa har börjat hpra av sig, har pappan rätt till umgänge även om min don vägrar?
Nora Tengnér |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge finns i 6 kap. föräldrabalken (FB). 6 kap. 15 § FB handlar om barnets rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor hos. Av paragrafen följer att barnet har rätt att umgås med sin förälder, och att föräldrarna gemensamt ska se till att barnets behov av umgänge med den andra föräldern tillgodoses. Av din fråga framgår dock att det inte är din son som vill träffa sin pappa utan tvärtom. Enligt 6 kap. 15 a § kan rätten på talan av en förälder som vill umgås med sitt barn besluta om umgänge mellan barnet och föräldern. Föräldrarna kan även avtala om ett umgänge med föräldern som barnet inte bor med. Avtalet ska i så fall vara skriftligt och godkänt av socialnämnden. Jag vill även lyfta 6 kap. 2 a § FB. Enligt den paragrafen ska barnets bästa alltid ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge, och hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Eftersom din son är 15 år gammal talar det alltså för att man ska lägga stor vikt vid hans egen vilja angående umgänget. Sammanfattningsvis ska din sons ståndpunkt i frågan vara avgörande, och det din sons pappa kan göra är att väcka talan om att få umgänge med sin son. Även i det fallet kommer domstolen se till vad som är det bästa för din son. En god idé kan vara att vända sig till kommunen, de brukar kunna erbjuda hjälp och stöd i situationer som den här. Jag kan också rekommendera att höra av sig till Lawline via mail eller telefon om du önskar ytterligare rådgivning. Jag hoppas att jag kunnat förklara hur läget ser ut kring umgängesbestämmelserna även om jag inte kan ge ett klart svar på hur just er situation skulle bedömas av rätten. Det beror på att det är upp till domstolen hur de gör sin bedömning i varje enskilt fall. Stort lycka till,

Har mor- och farföräldrar rätt till umgänge med sina barnbarn?

2019-11-30 i Barnrätt
FRÅGA |Hej,Min son har ensam vårdnaden om mina barnbarn 6 och 7 år. Min son är mentalt sjuk och mina möten med barnbarnen har gått knackigt men så somras fick jag ett sms från min son att han inte ville att jag skulle ta kontakt med honom.Vi har inte varit osams utan han vill vara med min dotter pappa och hans sambo istället.Hur kan jag göra för att få träffa mina barnbarn när inte pappan tillåter det ? Lagen om att få träffa barnbarnen verkar ha stannat av och verkar inte bli nåt av eller får vi en lag som säjer att fr eller morföräldrar skall få träffa sina barnbarn.Socialen verkar inte göra även om de vet att min son är psykiskt sjuk men frågan är hur jag skall göra för att få träffa mina barnbarn ? Kan en advokat hjälpa mej ? Jag vet att barnbarnen längtar efter mej och far illa. Jag hoppas att skolan skall hjälpa barnen för de har redan sett att det är fel med barnen.Om barnen hamnar i fosterhem, får jag veta det eller kommer barnen att bli försvunna för mej för alltid ?Min son kommer aldrig att berätta var dom är.
Caroline Hallén Lindqvist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt svensk rätt är det barnets bästa som ska vara vägledande i alla beslut som rör barnet. Som huvudregel råder dock att rätten – och skyldigheten – faller på vårdnadshavaren att "bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter" (6:11 och 6:13 föräldrabalken (FB)). I dessa frågor får barnet, i takt med stigande ålder och mognad, involveras i beslutet om detsamma. Du nämner inte hur gamla dina barnbarn är utöver att de är i skolåldern, men de kan alltså ha rätt att själva bestämma ifall de vill umgås med sina mor- och farföräldrar eller inte.Utöver möjligheten till att barnet själv får bestämma om umgänge är barnens vårdnadshavare uttryckligen ansvariga för att tillgodose barnets behov av umgänge med någon som står barnets särskilt nära (6:15 FB). Det gäller kanske i synnerhet mor- och farföräldrar. Det är socialnämnden som kan föra talan om att barnet ska ha rätt till umgänge med någon annan än en förälder och vid bedömningen ska barnets behov av umgänge med mor- och farföräldrar beaktas (6:15 a FB). Det är alltså socialtjänsten du ska vända dig till i fråga om att rätten till umgänge med barnbarnen, om det visar sig att föräldern (i det här fallet din son) inte är villig att samarbeta.Hoppas att du fick svar på din fråga och återkom gärna om du har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

Kan vårdnaden vara gemensam trots att ena föräldern saknar umgängesrätt?

2019-11-30 i Barnrätt
FRÅGA |Efter tingsrättens samt hovrättens beslut har pappan inte rätt till umgänge med vår gemensamma dotter. Men har vi fortfarande gemensam vårdnad trotts att han inte har rätt att träffa henne?
Victoria Ruzbarsky |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga rör vårdnad och regleras i föräldrabalken, hädanefter FB.Frågor om vårdnad, boende och umgänge avgörs separat, det är därför möjligt att man har delad vårdnad men att ena föräldern är boendeförälder och den andra föräldern endast har ett begränsat umgänge med barnet. Som utgångspunkt står barnet efter en äktenskapsskillnad fortsättningsvis under båda föräldrarnas vårdnad, se 6 kap. 3 § 2 st. FB. Situationen du beskriver hör till ovanligheten, huvudregeln är att det är förenligt med barnets bästa att ha en god kontakt med båda sina föräldrar, se 6 kap. 2 a § FB. I ditt fall har domstolen dock bedömt att det inte är förenligt med barnets bästa att pappan får något umgänge, vilket är en helt möjlig bedömning att göra. Den bedömningen görs som sagt separat från vårdnaden, ni kan fortfarande ha gemensam vårdnad trots att pappan saknar umgängesrätt. Hur vårdnaden ser ut i ditt fall kan jag inte svara på, har det skett någon ändring där du har fått ensam vårdnad bör det finnas i en dom. Skulle vårdnaden vara gemensam och du vill få ensam vårdnad måste du vända dig till rätten som beslutar om vårdnaden ska vara fortsatt gemensam eller endast tilldelas en av er, se 6 kap. 5 § FB. Detta förutsatt at ni inte själva kan avtala om att en av er ska vara ensam vårdnadshavare, se 6 kap. 6 § FB.Godkänner socialnämnden avtalet får det samma rättsverkan som en dom. Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Vem ärver ett barns försäkringsersättning?

2019-12-07 i Barnrätt
FRÅGA |Vår minderåriga son har efter en svår olycka fått ett högt försäkringsbelopp utbetalt på sin barnförsäkring. Då beloppet är stort så får vi föräldrar inte förvalta pengarna utan det gör Överförmyndarenheten.Vår undran är vad som händer med vår sons pengar om han avlider?Fortsätter överförmyndaren att äga rätten till förvaltning av pengarna? Går pengarna tillbaka till försäkringsbolaget?Eller ärver vi i familjen pengarna?
Linnéa Lind |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag kommer att börja med att förklara varför beloppet förvaltas av Överförmyndarenheten. Reglerna för ett barns tillgångar finns i föräldrabalken (FB). När ett barn har större tillgångar finns det särskilda regler för att skydda barnets intressen. Om barnets tillgångar överstiger åtta prisbasbelopp (46 500*8=372 000) ska förvaltningen ske med överförmyndarens kontroll (13 kap 2 § FB). Tillgångarna ska då placeras på ett säkert sätt (13 kap 4–7 §§ FB). Om förvaltningen av ert barns tillgångar beror på det höga beloppet är det en förvaltning med särskild överförmyndarkontroll. Det är barnets tillgångar som förvaltas, i ert fall utgörs barnets tillgångar av försäkringsersättningen. Tillgångarna tillhör barnet och inte försäkringsbolaget. Om barnet dör och arvet ska fördelas är ärvdabalken (ÄB) tillämplig lag. Jag förutsätter att ni föräldrar är arvsberättigade (ÄB 1 kap 1 §). Som arvingar är ni också dödsbodelägare (18 kap 1 § ÄB). Efter dödsfall ska barnets tillgångar fördelas mellan de arvsberättigade. Den avlidnas tillgångar ska antecknas vid beloppet de uppgick till vid dödsfallet (20 kap 4 § ÄB). Tillgångarna ska förvaltas av dödsboet under tiden dödsboet utreds (18 kap 1 § ÄB). Detta innebär att Överförmyndarenhetens kontrolluppdrag upphör när dödsbodelägarna kan ta vid. Försäkringsersättningen kommer på så sätt att förvaltas av er som dödsbodelägare när dödsboet utreds. Finns inga bröstarvingar till ert barn kommer ni föräldrar att dela på arvet (2 kap 2 § ÄB).Sammanfattningsvis utgör försäkringsersättningen ert barns tillgångar. Tillgångarna förvaltas i nuläget under särskild överförmyndarkontroll. Om barnet som äger tillgångarna avlider kommer tillgångarna att förvaltas av dödsbodelägarna innan arvet fördelas. Finns inga bröstarvingar kommer ni föräldrar att dela på arvet.Hoppas att du fick svar på din fråga!

Vem av föräldrarna får vårdnaden då barnet föds?

2019-12-03 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Ska snart föda mitt första barn.Pappan till barnet valde att lämna relationen när hon låg i magen. Han har knappt hört av sig under denna tid. Endast två gånger. Han har även nu utgett sig om att han ska utredas för olika diagnoser. Och att han även hör röster och demoner. Han ska stå som pappa men måste jag ge honom vårdnad? Kan jag få ensam vårdnad ?
Emma Johannesson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om vårdnaden om barn finns i föräldrabalken (FB). Det framgår inte av din fråga om du och pappan till ditt barn är gifta eller inte, och jag kommer därför svara på frågan utifrån båda dessa scenarier.Om du är gift med pappanOm föräldrarna är gifta med varandra då barnet föds står barnet automatiskt under vårdnaden av dem båda (6 kap. 3 § FB). Om du är gift med pappan till barnet kommer ni alltså automatiskt bli vårdnadshavare båda två då barnet föds. Om man har gemensam vårdnad och en, eller båda, vill förända det kan föräldrarna avtala om att den ena föräldern ska ha ensam vårdnad (6 kap. 6 § FB). Om föräldrarna inte kan komma överens om hur vårdnaden ska vara kan man vända sig till domstol och låta domstolen avgöra (6 kap. 5 § FB). Jag vet inte tillräckligt mycket om er situation för att kunna svara på om du kommer kunna få ensam vårdnad på detta sätt. Men det kan vara bra att komma ihåg att om man går till domstol lägger man frågan helt och hållet i domstolens händer. Om du inte är gift med pappanRegeln att barnet automatiskt står under vårdnaden av båda föräldrarna då det föds gäller bara om föräldrarna är gifta med varandra. Om föräldrarna inte är gifta med varandra då barnet föds kommer mamman automatiskt få ensam vårdnad (6 kap. 3 § FB). Om du inte är gift med pappan till barnet kommer du alltså automatiskt få ensam vårdnad om barnet då det föds. Precis som jag skrev ovan kan föräldrarna avtala om att de istället vill ha gemensam vårdnad (6 kap. 6 § FB). Om detta är din situation och du inte önskar gemensam vårdnad är enda sättet för pappan att få det genom att han går till domstol med frågan (6 kap. 5 § FB). Precis som jag skrev ovan vet jag tyvärr inte tillräckligt mycket om er situation för att kunna svara på om pappan hade kunnat få framgång i en sådan tvist och därmed få gemensam vårdnad, eller om han skulle få ensam vårdnad. Jag hoppas att detta var svar på din fråga! Mvh,

Vilka alternativ finns det när vårdnadshavare har svårt att komma överens?

2019-11-30 i Barnrätt
FRÅGA |Jag skulle vilja veta vad lagen säger om vad som gäller när föräldrar har gemensam vårdnad av ett litet barn? Flickan, 1,5 år och bor växelvis under veckorna hos mamman och pappan! Det är ständigt bråk och oenigheter och mamman och dottern mår dåligt! Var kan mamman vända sig för att få råd och hjälp! Hon orkar inte stå emot den bråkande fadern hela tiden och dottern mår inte bra! Pappan är en bra pappa så konflikten ligger mellan föräldrarna, svartsjuka bl.a
Victoria Ruzbarsky |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga regleras i föräldrabalken, hädanefter FB. Har föräldrarna svårt att komma överens i frågor som rör barnet erbjuds det i varje kommun samarbetssamtal hos familjerätten, se 6 kap. 18 § FB. Samarbetssamtalen ska hjälpa föräldrarna att nå enighet i frågor som rör barnet och är ett alternativ innan man går vidare till domstol i en vårdnadstvist. Samtalen är helt kostnadsfria och bedrivs under sekretess. Ett annat alternativ när vårdnadshavarna har svårt att komma överens är att endast ge en av föräldrarna ensam vårdnad. Som utgångspunkt kvarstår den gemensamma vårdnaden efter en äktenskapsskillnad, se 6 kap. 3 § 2 st. FB. En orsak till att vårdnaden inte ska fortsätta vara gemensam är att det föreligger så pass svåra samarbetssvårigheter föräldrarna mellan att en gemensam vårdnad kan anses påverka barnet negativt. Är det så att någon av föräldrarna vill få ensam vårdnad och föräldrarna inte själva kan avtala om saken, måste man vända sig till rätten som beslutar om vårdnaden ska vara fortsatt gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna, se 6 kap. 5 § FB. Ett avtal om ändring av vårdnaden får samma rättsverkan som en dom om det är skriftligt och godkänns av socialnämnden, se 6 kap. 6 § FB.Mitt råd i ditt fall är att först vända sig till familjerätten för att få hjälp att komma överens via samarbetssamtal och som ett alternativ att ansöka om ensam vårdnad på grund av samarbetssvårigheterOm ni vill komma i kontakt med en jurist som biträder er i ärendet är nivälkommen att kontakta oss för att boka en tid, detta kan göras antingen på vår hemsida https://lawline.se/boka eller via telefon 08-533 300 04.Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Förälders bestämmanderätt vid gemensam vårdnad

2019-11-30 i Barnrätt
FRÅGA |HejJag är mamma till en flicka på 11 år och är separerad från fadern. Vi har gemensam vårdnad, men eftersom att jag flyttade därifrån så står hon skriven hos honom trots att hon bor varannan vecka hos respektive förälder. Jag tillhör religionen Wicca och Ibland åker jag iväg till en annan stad på ceremonier tillsammans med andra inom nyhedendomen och vid ett tillfälle har min flicka följt med. Hon tvingas självklart inte att delta i själva religionsutövandet, utan har gått iväg med de andra barnen och lekt under tiden. Nu kräver fadern att hon inte ska följa med på sådana resor någonsin igen och jag funderar om han verkligen har rätten att kräva en sådan sak av mig. Flickan själv träffade en kompis vid detta tillfälle och ville verkligen följa med fler gånger, men kommer antagligen inte att våga gå emot faderns auktoritära beslut. Vad gäller en sådan här gång?
Victoria Ruzbarsky |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga rör bestämmanderätten vid gemensam vårdnad. Frågan regleras i föräldrabalken, hädanefter FB. Huvudregeln vid gemensam vårdnad är att föräldrarna ska fatta alla beslut rörande barnet tillsammans, se 6 kap. 13 § FB. För att gemensam vårdnad ska fungera i de fall vårdnadshavarna inte bor tillsammans är det nödvändigt att den vårdnadshavare som barnet bor tillsammans med ensam kan besluta i frågor som gäller den dagliga omsorgen av barnet. Detta kan ske utan samtycke från den andra föräldern. Det finns ingen uttömmande beskrivning på vad som ingår i den dagliga omsorgen, det är bland annat val av vilken mat barnet ska äta, val av kläder, sovtider och hur barnet ska tillbringa sin fritid. Begreppet fritid är ett vitt begrepp och kan innefatta att följa med på olika aktiviteter, även religiösa sådana. Det viktigaste är att barnet inte far illa när den umgås med någon av föräldrarna. På din beskrivning låter det inte som att din dotter skulle ta skada av att följa med på ceremonin om hon samtidigt inte måste deltaga utan kan leka med sina kompisar vid sidan av. Är det så att att pappan anser att aktiviteten är skadlig för barnet, är det han som har bevisbördan för sitt påstående. Du kan således ta med din dotter utan att behöva ta hänsyn till vad pappan tycker i frågan.Hoppas att du fick på din fråga! Med vänliga hälsningar