Är det möjligt att tvingas till umgänge med sitt barn?

2018-04-22 i Barnrätt
FRÅGA |Jag har en dotter som jag ej fått ha kontakt med förrän hon va 5 då hon är 6 år inget fungerar lyssnar inte och kontakten med mamma är usel så jag undrar måste jag ha umgänge med min dotter? Mammas pojkvän hindrade mig i flera år att ha min dotter inget fungerar o tycker det känns bäst att jag håller mig borta .men kan hon lagligt tvinga mig att träffa min dotter .
Maria Simeonidou |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar om din dotters mamma kan tvinga dig till umgänge med din dotter. Barn har rätt till umgänge med båda föräldrarnaBarn har som huvudregel en rätt till umgänge med förälder som de inte bor tillsammans med (6 kap 15 § föräldrabalken). Utgångspunkten är alltså att barnet har behov av båda föräldrarna, även om dessa inte bor tillsammans. Umgängesbedömningen ska dock alltid göras utifrån vad som är bäst för barnet. Detta innebär därför att det inte alltid är bäst för barnet att umgås med den förälder som det inte bor tillsammans med. I ditt fall kan din motvilja utgöra en sådan situation, då det finns en avsaknad av ömsesidig vilja till umgänge.Umgängesvägran Om du inte längre vill umgås med din dotter kallas det för "umgängesvägran", vilket innebär att du som umgängesföräldern hindrar eller begränsar din dotters möjligheter att träffa dig. Vad som kan utläsas av förarbetena är att det inte lämpligt eller möjligt att tvinga en förälder att umgås med sitt barn. Har ett umgänge bestämts men umgängesföräldern upprepande gånger inte fullföljer sitt åtagande, bör ett upphörande av umgängesrätten övervägas så att barnet inte ska känna sig sviket (se SOU 2005:43 s.170).Är det möjligt att tvinga dig till umgänge med barnet?I praktiken kan du som umgängesförälder inte tvingas till att umgås med ditt barn. Även om barnet har en rätt att umgås med båda föräldrarna och även om det bästa för barnet är en god kontakt med båda, kan detta i praktiken bli svårt att fullfölja om den ena föräldern inte vill ha ett umgänge. Vill du helt sluta träffa ditt barn kan du därför i praktiken göra det och mamman har ingen laglig rätt att tvinga dig till umgänge. Umgängesvägran är heller inte sanktionerad, vilket betyder att du inte kan straffas för detta om du väljer att bryta kontakten med din dotter.Vill du ha mer rådgivning eller hjälp av en jurist?Då kan du använda dig av någon av våra andra tjänster:- Gratis telefonrådgivning, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 2.- Ställ en expressfråga och få garanterat svar inom tre dagar, klicka här- Ställ en expressfråga och få garanterat svar inom 24 h, klicka här- Boka tid med en jurist, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 1.Vänligen,

Får ett omyndigt barn bestämma var det ska bo?

2018-04-19 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, som 17 åring kan man flytta hemifrån ( till sin tjej/kille) utan att föräldrarna kan hämta hem en igen?
Magnus Gustafsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga aktualiserar huvudsakligen föräldrabalken (FB).Enligt 6 kap. 11 § FB har vårdnadshavare rätt och skyldighet att bestämma över sitt barns personliga angelägenheter. Enligt min uppfattning omfattar detta barnets bostad. Med andra ord kan en 17-åring inte utan sina föräldrars samtycke flytta hemifrån.Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!Med vänlig hälsning

Hur mycket kan en vårdnadshavare bestämma själv utan den andres samtycke?

2018-04-18 i Barnrätt
FRÅGA |Min sambo har en dotter på 13 år.Jag brukar följa med på möten med skola, sjukvård etc. Både min sambo och hennes dotter säger att dom vill ha med mig.Nu har dotterns pappa som aldrig brukar delta sagt ifrån att jag inte får vara med.Jag förstår att jag inte har någon rätt att gå emot hans vilja. Men vad kan egentligen hända om jag struntar i honom och gör som min sambo och hennes dotter vill du? Bryter jag då mot någon lag? Vad heter isf brottet och hur lyder straffskalan? Självklart vill jag inte infektera situationen mer, men jag vill heller inte svika sambon och än mindre dottern.
Binh Tran |Hejsan! Tack för att du vänder dig till oss och jag ska försöka informera dig så gott jag kan. Utgångspunkt i omständigheterna: För att inte något missförstånd ska komma fram, så skriver jag mina utgångspunkter för svaret och hur jag tolkar din situation: Du har en sambo, som har en dotter på 13 år. Dotterns pappa säger ifrån och vill inte att du ska vara med samt att han, i övrigt, inte är så involverad i dotterns liv. Jag utgår även från att de har delad vårdnad och att dottern är stadigvarande bosatt hos er. Tillämpligt lagrum: Föräldrabalk, förkortning: FB. Vårdnadshavarens ansvar och omfattning. Utgångspunkten vid en gemensam vårdnad är att de båda bestämmer över hennes angelägenheter, 6kap 11§ och 13§, FB. Som huvudregeln är att vårdnadshavare ska, i samarbete och samtycke, bestämma över saker som kan vara angeläget för deras barn. Enligt 6kap 13§ 2st, FB, kan en vårdnadshavare bestämma vissa saker själv. En del av bestämmelsen lyder: "sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan uppskjutas, bestämmer den andre ensam". Det betyder att vardagliga beslut, som inte kan uppskjutas utan besvär, ska ena föräldern kunna göra själv. Det kan exempelvis vara de alldagliga beslut som vad för kläder de ska ha på sig, vart de ska gå och leka och med vem eller dylikt. Logiken bakom detta är, att när barnet befinner sig med en förälder, så ska den föräldern inte behöva fråga om varenda grej som rör barnet utan har således rum att själv bestämma vissa saker. Ytterligare i bestämmelsen stadgas det att "en vårdnadshavare inte får ta beslut som kan vara ingripande för barnets liv", det kan exempelvis vara beslut angående vilken skola hon ska gå på eller en eventuell flytt till en annan stad. Slutsats. Vad som framgår är således att din sambo kan bestämma vardagliga saker som inte är av ingripande betydelse för hennes dotter utan dotterns pappas samtycke. Av denna grund, som du hittar i 6kap 13§ 2st FB, kan du gå på dessa möten som din sambo och hennes dotter vill att du ska gå på. Du behöver alltså inte oroa dig för eventuella lagliga konsekvenser. Med vänliga hälsningar.

Att samarbeta så långt som möjligt är bäst när det gäller frågor om vårdnad, boende och umgänge eftersom barnets bästa ska vara avgörande

2018-04-16 i Barnrätt
FRÅGA |Hej,jag har delad vårdnad av min son,han bor med sin mamma 1 timme härifrån och är hos mig ibland.när han var runt 5 gjorde jag en stämning mot mamman då hon vägrade låta mig träffa sonen på 6 månader.Jag "vann" rättegången och det har fungerat hyffsat sen dess.Men jag minns inte vilken rätt jag hade från då ifall mamman börjar bråka med mig igen,de va tal om böter bla om hon misskötte avtalet. så nu har hon hittat andra kryphål o jävlas, nu håller mamman på att sätta sonen emellan när vi bråkar,och hon lyfter inte ett finger om det inte är en skyldighet från hennes sida.exempelvis ignorera hon mig för jag bad henne kolla upp tågtiderna när min son ska komma hit till helgen då det är hon som endån bestämmer tiderna.Hon blev arg o tyckte de va mitt ansvar,o menade på att jag ska kolla upp det och sen ringa o fråga vilken som passar. Hon gick in till vår son och sa "jag orkar inte mer du får fixa detta". Tycker detta e sjukt dåligt beteende från hennes sida och det är bara ett exempel av många. hon har alltid fått som hon vill.misstänker även att hon andvänder sin pojkvän till att skriva på papper gällande min son (när det funkar) vet dock inte om vad. Vad kan jag göra? känner sig helt maktlös när hon ska försvåra allting för en alltid utan anledning.Kan jag ringa nån gällande rättegången och fråga? jag hittar inga papper från då.mvh
Louise Bergstrand |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Barnets bästa är det avgörande när det gäller frågor om vårdnad, boende och umgängeJag förstår att er situation är svår och att samarbetsproblemen riskerar att gå ut över er son. När det gäller frågor om vårdnad, boende och umgänge så ska barnets bästa alltid vara avgörande. Det innebär att man pratar om barnets rätt till sina föräldrar och barnets rätt till trygghet. Jag kommer i mitt svar gå igenom hur du kan gå tillväga så att din sons bästa sätts i första rummet. Jag kommer även berätta kort vad det kan innebära om ni skulle hamna i en ny rättegång.Du kan kontakta tingsrätten och begära att få ut domen om du vill veta vad som står i denFörst och främst tolkar jag din fråga som att du inte minns vad som står i domen och att du vill veta detta. Om du har kvar målnumret så kan du vända dig till den tingsrätt där målet avgjordes och begära att få ut domen. Om du inte minns målnumret så kan tingsrätten förmodligen hjälpa dig ändå om du berättar när domen kom och vad den gällde. Tingsrätten har en serviceskyldighet och kommer därför hjälpa dig så långt du kan. Här kan du hitta kontaktuppgifter till den tingsrätt där målet avgjordes. Det bästa för er son är om ni kan samarbeta, man kan ta hjälp av samarbetssamtalDet som vore bäst för din son är förmodligen om du och hans mamma pratar med varandra och försöker komma överens om vem av er som ska ansvara för exempelvis att ta reda på tågtiderna. Jag förstår att det inte är helt lätt och att du kanske upplever att hon inte vill samarbeta. Att försöka samarbeta så långt som möjligt borde dock vara det bästa för din son. Om du känner att det finns en möjlighet att få din sons mamma att gå på samarbetssamtal så är det ett bra alternativ. Varje kommun är skyldig att erbjuda samarbetssamtal om boende, umgänge, vårdnad och frågor som gäller barnets försörjning, föräldrabalken (FB) 6 kap 18 §.För att din sons mamma ska behöva betala vite krävs förmodligen att hon inte låter sonen träffa digEftersom du nämner något om böter i din fråga så utgår jag från att domstolen beslutade om att vite kan dömas ut om din sons mamma inte följer domen. Om vite kan bli aktuellt eller inte beror alltså på vad som bestämdes i domen. Som jag förstår det så handlade förra rättegången om att din sons mamma vägrade låta sonen träffa dig. För att vite ska kunna bli aktuellt krävs förmodligen att din sons mamma håller er son ifrån dig igen, FB 21 kap 3 §. Att hon bråkar på andra sätt kan förmodligen inte leda till att hon får betala vite.Om du stämmer din sons mamma så finns det en risk att hon får ensam vårdnadJag vill även nämna att det alltid finns en möjlighet att gå till domstol igen. En process i domstol är dock ingenting jag rekommenderar eftersom det kan bli uppslitande för din son. Som jag nämnde tidigare är det barnets bästa som ska vara avgörande. Även om du upplever att det är din sons mamma som saboterar så finns det en risk att hon kan få ensam vårdnad om det bedöms vara bäst för din son. Jag hoppas att du har fått svar på dina frågor!Med vänliga hälsningar,

Vad den ena vårdnadshavaren ensam får besluta om vid gemensam vårdnad

2018-04-19 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag har en dotter på snart 13 år som bor ENBART hos mig men vi har gemensam vårdnad hennes pappa o jag. Nu vill hon göra saker som hon vet att hennes pappa aldrig skulle tillåta om hon fortfarande bott varannan vecka som tidigare tex sminka sig ...färga hårtopparna o ta hål i öronen o andra typiska tjejgrejer. För mig är det OK med dessa saker som hon vill göra men kan jag säga ja eller ska pappan säga sin åsikt också? Det kommer bli ett NEJ och det är en av anledningarna till att deras förhållande skurit totalt. Tacksam för svar.
Lovisa Lundgren |Hej!Tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga. Genomgång av lagstiftningRegler om hur vårdnaden ska utövas finns i Föräldrabalken (FB). Du skriver att ni har gemensam vårdnad om er dotter. I 6:11 och 13 FB framgår det att beslut som rör barnets personliga angelägenheter ska tas gemensamt av båda vårdnadshavarna. Huvudregeln är alltså att ni ska ta besluten tillsammans. Detta gäller sådana beslut som är ingripande för barnets framtid, exempelvis vilken skola barnet ska gå i samt beslut om barnets hälso- och sjukvård. I 13 § stadgas även att vissa beslut får tas av den ena vårdnadshavaren ensam. Det gäller beslut som inte utan olägenhet kan skjutas upp för framtiden, sådant som ingår i den dagliga omsorgen. Exempel på detta är barnets klädval, kost och fritidsaktiviteter. Detta får du ensam besluta om så länge det inte är av ingripande betydelse för barnets framtid. SlutsatsEr dotter vill bland annat sminka sig, ta hål i öronen och färga hårtopparna. Dessa beslut borde inte anses vara avgörande för hennes framtid om vi jämför med exempelvis ett beslut om att hon skulle byta skola. Du bör därmed själv få avgöra om er dotter ska få göra dessa "typiska tjejgrejer". Har du fler funderingar är du välkommen att höra av dig!Med vänliga hälsningar,

Vad händer om en förälder med ensam vårdnad avlider?

2018-04-18 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Vad händer om jag som ensam vårdnadshavare går bort?Jag är gift med en man som inte är barnens far.Blir han automatiskt ny vårdnadshavare?Om inte, kan man då skriva ett dokument där det framgår att så är min önskan?
Joakim Hassini |Hej! Tack för att du vände dig till Lawline med din fråga!Jag strukturerar upp svaren på dina frågor nedan så du enkelt kan följa vad som gäller. Tillämpligt lagrum 6 kap. Föräldrabalken (FB). Vad gäller?Man utgår alltid från vad som är bäst för barnet och om du som ensam vårdnadshavare avlider ska i första hand barnets/barnens far/mor bli vårdnadshavare. Men, det finns en inskränkning här och detta gäller endast om denne anses lämplig som förälder (som jag sa, man utgår från barnets bästa). Om denne inte anses som lämplig förälder ska rätten utse en eller två vårdnadshavare till barnet/barnen enligt 9 § andra stycket FB. Om du anser att din sambo skulle bli en bra förälder till barnen så föreslår jag att du skriver ner detta i ditt testamente. Domstolen ska ta hänsyn till vad den avlidne har testamenterat när det kommer till hur vårdnaden ska ses över, se 10a § FB. SlutsatsOm du som har ensam vårdnad avlider tillfaller enligt HR vårdnaden till den efterlevande föräldern. Detta kan dock inskränkas om denne inte är lämplig som vårdnadshavare. Om du vill att det ska framgå för domstolen att din man (barnens styvfar) skall bli vårdnadshavare föreslår jag att du för in det i ditt testamente. Hoppas du fick svar på din fråga! Välkommen med fler frågor till oss på Lawline!Önskar dig allt gott. Med vänlig hälsning,

Har fadern rätt att tvinga barnen till umgänge?

2018-04-16 i Barnrätt
FRÅGA |Hejdet blir svårt att försöka fatta mig kort, detta "helvete" har pågått länge.Är mormor till 2 tjejer 10 och 7 år, har dokument på att barnen bor hos mamman, men vissa dar/nätter hos pappan som har en ny kvinna.Pappan kräver bl.a, halvtid med barnen, de har vid många tillfällen formligen slitits från mamman när i första hand den 7 åriga skrikigt; bett, gråtit och varit väldigt uppriven då hon hållits fast så mamman kunnat springa till bilen, där kommer mammans gråt.Det här är en så smutsig och hemsk historia, men min fråga är, har pappan all rätt (som det har verkat hela tiden) att tvinga dessa barn speciellt den yngre att vistas hos honom. fast detta upprepas hela tiden, värst vid övernattningarna.Mamman får detta svar av Familjerätt, advokat och socialen att så är det, de måste vara hos honom.Är detta verkligen rimligt 2018 och man misshandlar barn på detta sätt, har fått till följd att flickorna är fruktansvärt osäkra mm. mamman har kontakt med psykolog för att orka.
Agnes Lange |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Regler om boende och barnets rätt till umgänge med föräldrarna regleras i föräldrabalken (FB).Barnets rätt till umgängeBarnet har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med (6 kap. 15 § första stycket FB). Det är alltså huvudsakligen barnen som ska ha rätt till umgänge med föräldern och inte föräldern som ska ha rätt till umgänge med barnen. Det finns varken någon plikt för barnen att umgås med föräldern eller någon absolut rätt för föräldern att umgås med barnen. Båda föräldrarna, oavsett om vårdnaden är gemensam eller inte, har ett gemensamt ansvar för att barnens behov av umgänge så långt som möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § andra stycket FB).En förälder som inte får träffa sina barn kan föra talan om detta i domstol. Även socialnämnden får föra en sådan talan (6 kap 15 a § FB). Umgänget måste alltid bestämmas med hänsyn till barnets bästa och det görs alltid en individuell prövning. Särskild hänsyn måste bland annat tas till om det finns risk för övergrepp eller att barnet annars far illa. Det måste också beaktas barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrarna. (6 kap. 2 a § FB). Ibland är det inte i enlighet med barnets bästa att umgås med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Ifall att föräldern till exempel gjort sig skyldig till övergrepp mot barnen kan det vara bäst för barnen att inte ha något umgänge alls med den föräldern. Övergrepp innefattar bland annat misshandel. Domstolen har även möjlighet att besluta om att umgänge med pappan ska ske i samband med socialnämnden (6 kap. 15 c § FB). Socialnämnden utser då en person som medverkar när barnen umgås med föräldern. Reglering av boendeDet som jag beskrivit ovan om umgänge regleras dock inte om barnen bor växelvis hos båda föräldrarna. Om mamman och pappan i detta fall har gemensam vårdnad om barnen har domstolen möjlighet att besluta om vem av föräldrarna som barnen ska bo med, på talan av en av föräldrarna eller båda (6 kap. 14 a § FB). Även här måste hänsyn tas till barnets bästa (6 kap. 2 a § FB). Domstolen kan alltså besluta om att barnen ska bo växelvis hos båda föräldrarna, om detta är det bästa för barnen. Växelvis boende kräver dock bland annat att föräldrarna har en god samarbetsförmåga.Sammanfattningsvis: Det är svårt för mig att avgöra om pappans agerande är ett sådant som innebär att barnen inte bör umgås med honom. Men om barnen utsätts för misshandel eller annars far illa kan det ibland vara bättre för barnen att inte ha något umgänge med föräldern som de inte bor tillsammans med.Med vänlig hälsning,

Har barnets pappa rätt att förbjuda att vi träffar hans släktingar?

2018-04-16 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Jag har gemensam vårdnad av våran 6-åring. Barnets pappa har sagt upp kontakten med hela sin familj. Och han vill inte att jag ska träffa dem heller, och inte vårat barn heller när hen är hos mig. Har han rätten att bestämma detta? Han försöker påverka barnet så hen tycker illa om sina kusiner etc. så hen ställer sig väldigt tveksam till träffa sina farföräldrar och släktingar. Tycker det är fruktansvärt att han försöker påverka barnet så negativt om sina släktingar, och vill bestämma över mig.
Maria Simeonidou |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor gällande förhållandet mellan barn och vårdnadshavare hittar du i föräldrabalken.Ni har ett gemensam rätt att bestämma över frågor som rör barnets personliga angelägenheterHuvudregeln vad gäller ert ansvar som vårdnadshavare är att ni gemensamt har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Ni ska även gemensamt i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta hänsyn till barnets synpunkter och önskemål (6 kap. 11 § föräldrabalken). Då ni har en delad vårdnad är utgångspunkten att ni tillsammans tar gemensamma beslut när det gäller barnet (6 kap. 13 § föräldrabalken). Utgångspunkten i svensk rätt är också principen om barnets bästa, vilket innebär att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut som rör barnet (6 kap. 2 a § föräldrabalken).Har barnets pappa rätt att bestämma över vilka du eller barnet träffar?Huvudregeln är att ni, som tidigare nämnt, gemensamt bestämmer över barnets personliga angelägenheter. I de fall ni inte kommer överens så får du inte ta beslut som är av ingripande betydelse ensam. Att barnet får träffa släktingar tillhör dock inte den kategorin och det finns därför ingen reglering som ger pappan rätten att bestämma över vilka barnet ska träffa de dagar som barnet är med dig. Utgångspunkten i svensk rätt är principen om barnets bästa, vilket innebär att alla beslut som rör barnet ska göras utifrån vad som är det bästa för barnet (inte vad som är bäst för föräldern). Om ditt barn inte far illa av att träffa pappans släktingar så finns det inget lagligt stöd för pappan att förhindra att du tar med barnet för att besöka dem. Pappan har heller ingen rätt att bestämma över dig och vilka du ska träffa. En sådan bestämmanderätt existerar inte under några omständigheter, även om det gäller hans släktingar. Svaret på din fråga är alltså att pappan inte har en rätt att bestämma över vilka du eller ert barn träffar de dagarna barnet är hos dig.I de fall som pappan väljer att involvera exempelvis socialtjänst, måste han visa att det inte är att anse som barnets bästa att barnet får träffa släktingarna. Det måste därför finnas mer än hans egna vilja för att han på något sätt ska kunna ta detta vidare.Vill du ha mer rådgivning eller hjälp av en jurist?Då kan du använda dig av någon av våra andra tjänster:- Gratis telefonrådgivning, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 2.- Ställ en expressfråga och få garanterat svar inom tre dagar, klicka här- Ställ en expressfråga och få garanterat svar inom 24 h, klicka här- Boka tid med en jurist för, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 1.Vänligen,