Vad är för- och nackdelar med gemensam vårdnad?

2018-10-13 i Barnrätt
FRÅGA |Hej,Min bror väntar på att avtjäna ett längre fängelse straff och hans flickvän är gravid med deras gemensamma barn. Så jag undrar om det är bäst för barnet om de har gemensamma vårdand eller om det är bättre om hon har egenvårdnad? Skulle gärna vilja veta för och nackdelarna med båda delarna. Hoppas på svar.
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!De regler som gäller för vårdnadshavare och föräldrar finns i föräldrabalken (FB). Vad som gäller för vårdnad, boende och umgänge regleras i 6 kap. föräldrabalken. Utgångspunkten är att gemensam vårdnad är till barnets bästaDen som har vårdnaden för ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnet får rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran (6 kap. 2 § FB). I alla beslut om såväl vårdnad, boende som umgänge ska barnets bästa vara avgörande (6 kap. 2 a § FB). Föräldrabalken har gemensam vårdnad som utgångspunkt och lagstiftaren anser att gemensam vårdnad generellt är att föredra framför ensam vårdnad (prop. 1997/98:7 s. 51).En av anledningarna till att gemensam vårdnad är utgångspunkten är att det är viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Gemensam vårdnad har spelat en stor roll när det gäller att utöka möjligheterna för barn att få tillgång till båda sina föräldrar. Syftet med gemensam vårdnad är framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna (prop. 2005/06:99 s. 50).Fördelar och nackdelar med gemensam vårdnadSom redogjorts för enligt ovan är utgångspunkten att gemensam vårdnad är till barnets bästa. Den gemensamma vårdnaden innebär att båda föräldrarna ska vara delaktiga i alla beslut som rör barnet. Det krävs dock inte att de är överens om enklare vardagliga beslut. Däremot ska de vara överens om mer livsavgörande beslut (flytt, längre resor, sjukvård, skola etc.).Min uppfattning är att det mycket väl kan vara till barnets bästa att vårdnaden är gemensam även om den ena föräldern är frihetsberövad. Även om den frihetsberövade föräldern kan ha svårt att vara delaktig i allt torde det skapa ett ansvar för barnet vilket i slutändan är till barnets bästa. Den gemensamma vårdnaden torde även underlätta eventuella besök av barnet under fängelsetiden. Om förhållandet mellan din bror och hans flickvän inte skulle hålla i längden har han inte rätt att ta del av information från skola och andra myndigheter. Det är i regel till barnets bästa att en förälder kan engagera sig i allt omkring barnet. Ett sådant engagemang kommer att underlättas för din bror om även han har vårdnaden om barnet.Den nackdel jag kan se av gemensam vårdnad i fallet är att det för barnets mamma kommer att försvåras något. Om din bror och hans flickvän har gemensam vårdnad krävs det din brors samtycke i en del beslut. Båda vårdnadshavarna ska enligt ovan vara överens i beslut om barnet. Det innebär att vid kontakt med myndigheter, underskrifter av dokument i skola/dagis, flytt etc. kommer att krävas även din brors underskrift. Rent praktiskt kommer sådana beslut att ta längre tid då det kommer att krävas att dokument sänds för underskrift till din bror. Dock går det i vissa fall lösa det rent praktiskt genom att din bror utfärdar en fullmakt för sin flickvän att ta vissa beslut i hans frånvaro.Avslutningsvis är utgångspunkten att gemensam vårdnad är till barnets bästa. I mitt svar till dig har jag till viss del beskrivit hur gemensam vårdnad kommer att påverka dels din bror, dels hans flickvän. I slutändan vill jag poängtera att svaret är med fokus på barnets bästa. Även om mycket kommer att underlättas för din bror vid gemensam vårdnad, är det med fokus på att det i förlängningen ger möjligheter som är till barnets bästa.Hoppas du fått svar på din fråga!Vänligen,

Ändring av vårdnad och umgänge med en vårdnadshavare som bor i ett annat land

2018-10-12 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag har en dotter på 6 år med min ex sambo som är norsk. Vi separerade när hon var 1,5 år, då valde han att flytta tillbaka till Norge (10 mil ifrån där jag och dottern bor). Sedan dess har kontakten från "pappan" (vilket hon inte kallar honom) varit VÄLDIGT oregelbunden.. utgångspunkten var att hon skulle vara hos han varannan helg vilket bara fungerade ett par månader, umgänget blev allt glesare till slut ville hon inte träffa honnom. Januari 2017 började vi gå på samarbetssamtal, vi började åter igen med att hon skulle vara hos han varannan helg,vilket bara fungerade under mars-april sedan blev det allt glesare mellan umgängestillfällena (2 dagar i juni och en helg i september 2017) i januari 2018 ringer han plötsligt (utan att ha pratat med henne sedan september 2017) och ville att hon skulle komma och vara hos honom den kommande helgen men jag tyckte att kontakten mellan dom skulle vara mer regelbunden innan övernattning var aktuellt igen(det tyckte inte han). Under 2018 har dom träffats 2gg dagtid och talat i telefon med varandra ca 7gg. Det är jag som sköter allt som har med vårdnad att göra, skola, läkarbesök, vab, ALLT! Det finns inget engagemang från hans sida. Skolan har inte en aning om vem han är (hon går i första klass). Sista månaden har han börjat höra av sig då jag har beviljats underhållsstöd via Norge,nu vill han ha umgänge med henne igen för att sänka den kostnaden. Kan jag få ensam vårdad i hans bristande intresse för henne? (Han motsätter sig det).
Susanne Zahawi |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor om vårdnad av barn regleras i 6 kap. föräldrabalken (FB)Ändring av vårdnadOm ett barn står under vårdnaden av båda föräldrarna och om den ena föräldern vill att ensam vårdnad ska domstolen pröva om ni ska fortsätta ha gemensam vårdnad eller om det ska ske en ändring av vårdnaden (6 kap. 5 § första stycket FB). Vid bedömningen av vårdnaden ska domstolen ta hänsyn till ett antal omständigheter som din och pappans samarbetsförmåga, barnets bästa och barnets vilja (6 kap. 5 § andra stycket FB och 6 kap. 2 a § FB)Barnets bästaInom svensk barnrätt är barnets bästa den viktigaste principen i beslutsfattandet. Det innebär att barnets bästa alltid ska vara avgörande när det gäller frågor om barn. Vid bedömningen om vad är bäst för barnet ska domstolen ta särskild hänsyn till risken för att barnet far illa, barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna och barnets vilja (6 kap. 2 a § FB).Barnets behovs av en nära och god relation till båda föräldrarna brukar väga mot barnets behov av kontinuitet och stabilitet i sin tillvaro, vilket kallas för kontinuitetsprincipen. Kontinuitetsprincipen bygger på tanken att en överflyttning av ett barn till en ny främmande miljö kan vara till skada för barnets utveckling och att barnet därför inte i onödan ska tvingas att flytta.Slutsats om vårdnadMed hänsyn till att din dotter har nästan bara bott hos dig och går i skolan samt har läkare i ditt närområde talar detta starkt för att du kan få ensam vårdnad. Rätten måste dock göra en helhetsbedömning av detta med hänsyn till barnets bästa. UmgängeBara för att du dock får ensam vårdnad utesluter det inte barnet har rätt till umgänge med sin pappa. Barnet ska ha rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt (6 kap. 15 § FB). Det är barnets intressen och behov som är avgörande till hur umgänget ska utformas. Bedömningen ska göras mot bakgrund av barnets bästa (6 kap. 2 a § FB) Det kan vara värt att nämnda att det inte finns någon plikt för barnet att umgås med den föräldern. Pappa kan dock även föra talan om att rätten ska besluta umgänge mellan barnet och honom. (6 kap. 15a § FB)Slutsats om umgängeDet är svårt att kunna dra en slutsats om umgängesfrågan. Med hänsyn till att du och pappan bor så långt ifrån varandra och att ni tidigare har försökt att lösa umgänget trots det och att det inte har funkat talar det för att umgänget inte bör vara så frekvent. I så fall kan det vara bättre att umgänget ska ske på telefon eller liknande. I likhet med den tidigare slutsatsen får rätten göra en helhetsbedömning av detta. Här kommer rätten främst utgå från kontinuitetsprincipen. Det tillför barnet inte stabilitet att ha oregelbundet umgänge med sin pappa vare sig genom besök i Norge eller på telefon. SammanfattningSammanfattningsvis talar de omständigheter som du har angett i frågan för att rätten troligtvis kommer att döma till fördel, vilket innebär att du kan få ensam vårdnad. Men som sagt ska det göras mot bakgrund av en helhetsbedömning av omständigheter som jag bl.a. inte har fått del av. Samma gäller även vid umgängesfrågan. Jag skulle rekommendera dig att ta kontakt med en jurist. Om du vill ha annan rådgivning hos oss är telefonrådgivning ett alternativ. Telefonnumret till vår telefonrådgivning är följande: 08-533 300 04.Lycka till! Med vänliga hälsningar

Kan min son bestämma själv var han ska bo?

2018-10-08 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Mitt barn på 8,5 år bor varannan vecka men vill bo mer hos mig. Han har önskat detta i snart 3 år. Han har gått på samtal hos barn och undomssamtalsmottagningen för sin oro och har även de senaste 1,5 åren gått till skolkuratorn och pratat. Där pratar han mycket om att han vill bo mer hos mig men även om annat som tynger honom. Det går inte att prata med pappan, han vägrar gå med på att barnet ska bo mer hos mig. Mitt barn anser även att han får skäll av pappan när kuratorn ringer och försöker prata med pappan om problemet. Vad kan jag göra? Mitt barn vill inte sluta vara hos sin pappa men vill få vara mer hos mig. Hur kan jag gå vidare?
Sara Ottosson Bixo |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Föräldrabalkens utvecklingFrån och med 2006 ska hänsyn tas till barnets bästa vid bedömning om vårdnad, boende och umgänge för barnet. Kan ett barn själv bestämma var denne vill bo?Ett barn har ingen lagstadgad rättighet att själv bestämma över sitt boende innan denne fyllt 18 år och således är myndig. Däremot har praxis utvecklat en utgångspunkt med innebörden att barnet när den fyllt 12 år gammal själv får bestämma vart denne vill bo. Hur blir bedömningen i ert fall? Då ditt barn fortfarande är förhållandevis ungt så har jag svårt att tro att rätten skulle gå med på att han själv ska bestämma var han ska bo. Således kommer rätten ta det beslutet efter ansökan av en av er eller båda. Beslutet kommer som nämnt att grunda sig i vad rätten tror är bäst för barnet. Vid bedömning av vad som är bäst för barnet ska hänsyn tas till följande: risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, ochbarnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.Du finner reglerna ovan i 6:14 a och rekvisiten för barnets bästa i 6:2a Föräldrabalken. Juridiken överensstämmer inte alltid med det emotionella och det kan tyckas orättvis på så sätt. Jag önskar er lycka och hoppas att mitt svar varit till er hjälp! Med vänlig hälsning,

Får en 13-åring välja var den ska bo?

2018-10-08 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag ligger i skilsmässa. Jag har träffat en ny man som bor i en annan stad, tar 2 Tim med bil. Jag och mitt ex har två barn ihop, 13 och 15 år. Min 15-åring bor med sin pappa och vill inte alls vara hos mig men vi träffas och har en bra relation så länge min nya inte omnämns. Min 13-åring är hos både pappan och mig. 13-åringen vill flytta med mig till min nya man och hans barn. Han förstår att han kommer träffa sin pappa på helger och lov, men pappan accepterar inte det här. Kan min 13-åring bestämma själv var han ska bo? Med vänliga hälsningar Linda Gröning
Tora Odin |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline.Då du inte skriver något annat ugår jag från att du och din exman har delat vårdnad om barnen. Har ni inte delad vårdnad gäller samma sak nedan för den som är ensam vårdnadshavare.Barnet väljer fritt först vid 18 årI svensk rätt är det vårdnadshavaren/vårdnadshavarna (i ditt fall utgår jag som sagt från att ni båda är vårdnadshavare) som bestämmer var barnet ska bo. Någon fri rätt för barnet att själv välja var det ska bo infaller inte förrän barnet fyller 18 år.Hänsyn till barnets vilja ökar med barnets ålderÄven om barnet inte har någon lagstadgad rättighet att själv välja var det ska bo innan 18 års ålder finns det en del praxis som grundat en tanke om att barnet har rätt att vara med och välja var det vill bo i takt med att det blir äldre. Som "äldre" brukar räknas från 12 års ålder. Detta synsätt står i linje med en grundtanke i svensk rätt om att det är barnets bästa som ska styra i frågor som rör barnet. I takt med att barnet blir äldre och mognare är tanken att barnet själv förstår sitt eget bästa och därmed bör ges allt mer inflytande i den här typen av frågor. Får en 13-åring bestämma?En 13-åring har rätt att vara med i beslutet om var han/hon ska bo. I slutändan är det dock upp till vårdnadshavarna att besluta om det. Detta gör enklast genom att ni avtalar om det, och då lyssnar in vad barnet har att säga. Kommer inte vårdnadshavarna överens kan socialtjänsten hjälpa till med samarbetssamtal. Skulle inte heller detta hjälpa kan vårdnadshavarna vända sig till domstolen som beslutar hur boende ska se ut. Domstolen tar då hänsyn till vad som anses bäst för barnet, och lyssnar till vad det har att säga.SammanfattningsvisEtt barn har inte rätt att bestämma själv var det ska bo, men barnets bästa ska alltid tas med i bedömningen. Då er son är så pass gammal som 13 år bör han enligt praxis ha rätt att uttala sig och till viss del vara med i beslutet. Att ni avtalar om en viss lösning nu innebär inte att ni inte kan avtala om en annan lösning i framtiden, om han skulle ändra sig eller att det inte fungerar av andra skäl.Hoppas du fått svar på din fråga.Vänligen,

Får syskon under 18 år hämta ett barn från förskolan?

2018-10-12 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, får syskon, som inte har fyllt 18 år, hämta ett barn från förskolan? Finns en åldersgräns för yngre syskon, om föräldrarna informerar förskolan i förväg, att ett yngre syskon ska komma och hämta barnet.Om det finns en åldersgräns, får en förskolechef bestämma någonting annat mundligt, måste forskolchefen bestämma det här skriftligt eller får förskolchefen inte fatta en sådant beslut?
Susanne Zahawi |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor om familjerätt regleras främst i föräldrabalken (FB)Som allmän utgångspunkt gäller att föräldrarna, om det föreligger gemensam vårdnad är skyldiga att utgå från vad som är bäst för barnet vid alla beslut som rör (6 kap. 2 a § FB). Dessutom är det föräldrarnas uppgift att ge er barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran samt behandla honom med respekt (6 kap. 1 § FB).Inget annat regleras om hämtning i de lagarna som behandlar barnrätt. Det innebär att föräldrarna är fria att lösa hämtning av sina barn från förskolan av t.ex. ett syskon. Det finns inte någon åldersgräns men det äldre syskonenet bör vara i en lämplig mogen ålder. Att en åtta åring hämtar sitt yngre syskon anses inte vara en lämplig ålder.Det kan även vara så att förskolan har egna riktlinjer och bestämmelser för vem som får hämta barnen. Vanligt är, av säkerhetsskäl, att endast föräldrar, närstående eller annan som förskolepersonalen i förväg vet ska ansvara för hämtning viss dag tillåts hämta barnet på förskolan. Genom att tala om i förväg för både barnet och personalen vem som ska hämta barnet borde det i så fall inte vara några problem att låta en familjemedlem hämta barnet vissa dagar. Jag råder dig och dina föräldrar att vända er direkt till förskolan med din fråga för att få veta hur de brukar göra.Lycka till!Med vänliga hälsningar

Vad gäller när föräldrar inte kan komma överens om hos vem barnet ska bo hos?

2018-10-09 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Min killes dotter som är 12 år vill inte bo hos sin mamma. Mamman och dottern är ständigt i konflikter, och dottern mår väldigt dåligt psykiskt. Mamman bestämde att dottern skulle bo hos pappan. Hon har nu i en månad bara träffat sin mamma varannan helg. Pappan vill att dottern ska folkbokföras på sin adress och han vill ha underhåll från mamman. Mamman vägrar skriva under papper från skatteverket för att hon förlorar flerbarnstillägg då, och hon vägrar betala underhåll. Hon har nu bestämmt att dottern ska bo hos henne igen varannan vecka. Dottern vill inte, hon vägrar och är jätteledsen. Vad kan vi göra nu akut? Om hon går till sin pappa efter skolan, bryter vi mot lagen då? Familjerätten är kontaktad, men det går för långsamt. Tacksam för svar
Emilia Simu |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om barn och föräldrar finns i föräldrabalken (FB). Det viktigaste när det gäller beslut som rör barn är att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut som handlar om vårdnad, boende och umgänge (6 kap. 2 a § FB).Vem som beslutar om barnets boendeDet är vårdnadshavarna som ska besluta om frågor som rör barnet, t.ex. hos vem barnet ska bo hos. Ju äldre barnet blir desto mer ska barnets synpunkter och önskemål beaktas (6 kap. 11 § FB). Jag antar att både mamman och pappan till flickan är vårdnadshavare och då ska besluten tas av dem gemensamt (6 kap. 13 § FB).Om vårdnadshavarna inte kan komma överensOm föräldrarna har svårt att komma överens om vem barnet ska bo hos kan de få hjälp av socialtjänsten i kommunen (6 kap. 14 § FB).Regler om socialtjänsten hittar vi i socialtjänstlagen (SoL). Om de tar kontakt med socialtjänsten i kommunen kan de erbjudas samarbetssamtal som leds av en sakkunnig i syfte att komma överens kring boendefrågan (6 kap. 18 § FB och 5 kap. 3 § SoL). De kan även få hjälp med att komma överens och träffa avtal kring barnets boende (6 kap. 17 a § FB och 5 kap. 3 § SoL). Om de inte kan komma överens har föräldrarna möjlighet att ensam eller tillsammans vända sig till tingsrätten som beslutar vem av föräldrarna som barnet ska bo tillsammans med (6 kap. 14 a § FB). Om rätten anser att det är det bästa för barnet så kan de besluta om växelvis boende. Om föräldrars underhållsskyldighetDet är föräldrarna som ska ansvara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas gemensamma ekonomiska förmåga (7 kap. 1 § 1 stycket FB). Kostnaderna för underhållet ska delas mellan föräldrarna efter deras enskilda ekonomiska förmåga (7 kap. 1 § 3 stycket FB).Om barnet endast bor hos den ena föräldern ska den andra föräldern betala underhållsbidrag (7 kap. 2 § FB). Om föräldrarna har svårt att komma överens kan underhållsbidrag fastställas genom avtal eller dom (7 kap. 2 § 2 stycket). Hoppas att du har fått svar på din fråga!

Omyndiga får inte ingå avtal utan samtycke

2018-10-08 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! jag och en kille på Shpock kom fram till att vi skulle byta varor med varandra då han inte är 18 så var han tvungen att prata med sin pappa om hans samtycke. Han skickade ett sms där han skrev att hans pappa gick med på bytet så vi bestämmer tid och dag vi ska träffas samt bekräftas bytet på Shpock men kvällen innan vi ska ses så skickar han ett sms och säger att det inte blir något och när jag påminner honom om att avtalet är lagligt bindande så svarar han att det inte gäller för han inte är 18. Vad kan jag göra?
Tora Odin |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline.Omyndiga får inte ingå avtalSom huvudregel i svensk rätt får inte omyndiga (personer under 18 år) ingå avtal. För att ett sådant avtal krävs att förmyndaren samtycker. Finns inget samtycke blir avtalet ogiltigt. Det finns två undantag till huvudregeln. Det första är att från 16 års ålder får en omyndig bestämma över sådana pengar som han/hon tjänat in själv, t ex genom extrajobb. Det andra undantaget är att den som har eget hushåll före 18 års ålder för ingå sedvanliga avtal som behövs för den dagliga hushållningen. Är inget av undantagen tillämpliga och den omyndige inte har samtycke är dock huvudregeln tillämplig, och avtalet alltså ogiltigt.Du måste försäkra dig om att samtycke finnsDet är upp till den som ingår avtal med en omyndig att ta reda på om samtycke föreligger. Det spelar alltså ingen roll att du är i god tro för att den omyndiga påstått sig ha haft ett samtycke. Avtalet blir ändå ogiltigt om 1) förmyndaren, inte ger sitt samtycke vid avtalet eller i efterhand, och 2) inget av undantagen är tillämpliga.Hoppas du fått svar på din fråga.Vänligen,

Vad är en förälder skyldig att stå för ekonomiskt?

2018-10-07 i Barnrätt
FRÅGA |Hur är reglerna för föräldrarna om man har barn med växelvist boende?Jag har två barn, de bor bor lika mycket hos sin pappa som hos mig (alltså inget underhållsbidrag åt någon) och vi delar lika på barnbidraget.Min fråga är vad man som förälder är skyldig att stå för ekonomiskt? Jag har stått för nästan alla barnens kläder och blev nu trött på det (det håller inte ekonomiskt för mig) och sa till min exman att barnen får ha garderober i respektive hem som den föräldern får stå för. Alltså de kläder jag köper till barnen stannar i mitt hem och de kläder han köper stannar hos honom.Saken är den att då har de nästan inga kläder när de är hos sin pappa, i alla fall inte just nu. Pappan tycker att jag är elak mot barnen när jag sätter dessa regler eftersom kläderna tillhör dem och inte oss.Vissa gemensamma kostnader borde ju delas på, om de delas i båda hemmen? Exempelvis busskort, frisör och hur gör man med ytterkläder och skor?Jag köpte skor till dottern som blev förstörda hos pappan då deras katt kissade i dem, ett par andra skor hon har så har katten bitit sönder dess skosnören. Så kan jag göra något när jag köper kläder/saker till barnen som blir förstörda hos pappan?Underliga frågor kanske för jag har inte hittat något om detta, så jag vore väldigt tacksam för svar!
Susanne Zahawi |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om vårdnad om barn regleras i 6 kap. föräldrabalken (FB).Jag presumerar att ni har gemensam vårdnad över barnen. Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (6 kap. 1 § FB). Rätten till omvårdnad innebär inte enbart att barnets materiella behov ska tillfredsställas utan det innebär även att krav på barnets psykiska behov. Med materiella behov menas att barnet får bostad och uppehälle.Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 6 kap. 1 § FB blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning (6 kap. 2 § andra stycket FB).Vårdnadshavaren har även rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § FB). Här omfattas att t.ex. förvalta över barnets tillgångar eller besluta om fritidsaktiviteter m.m. Om barnet står under vårdnaden av två vårdnadshavare ska vårdnadshavaren fatta sådana beslut gemensamt (6 kap. 13 § FB).Det framgår inte dessvärre av föräldrabalken eller någon annan lag om vad vårdnadshavarna är skyldiga att stå för ekonomiskt. Detta beror på att båda föräldrarna är skyldiga att ansvarar för barnets underhåll utifrån barnets behov och föräldrarnas samlande ekonomiska förmåga (se 7 kap. 1 § FB). Det innebär att beslut om fördelning av utgifter som busskort och kläder m.m. ska fattas av dig och din ex make. Ni måste själva komma överens om det. Den rimligaste lösningen är att ni betalar hälften vardera. En tänkbar lösning är att ni skaffar ett gemensamt bankkonto där ni båda fyller på kontot med ett visst belopp som ska användas för barnens utgifter.Lycka till!Med vänliga hälsningar