Behöver jag informera om flytt vid ensam vårdnad?

2020-01-29 i Barnrätt
FRÅGA |Jag är ensam vårdnadshavare och barnet bor hos mig. Barnets pappa umgås med barnet när han vill på sånt sätt att kommer hem till oss ungefär var 10e dag.. Barnet är 5 månader. Han har genom sin advokat ansökt om att få delad vårdnad och umgängesrätt. Vi ska till familjerätten i första hand, dvs han har inte stämt mig ännu. Jag har nyss köpt en ny lägenhet och kommer flytta med barnet till grannliggande kommun, 18km från min nuvarande bostad.När behöver jag senast informera umgängesförälder om att vi flyttar?
Ayub Akbari |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge regleras i föräldrabalken. Barnets bästa är alltid utgångspunkt för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge, 6 kap. 2 a § FB. I frågan skriver du att du har ensam vårdnad om barnet. Enligt 6 kap. 11 § FB så har vårdnadshavaren rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, däribland var barnet ska bo. Således har du ingen skyldighet att få medgivande från den andra föräldern om att flytta.Det som är viktigt i frågan är att barnet har umgängesrätt med den föräldern den inte bor tillsammans med, dvs. fadern till ditt barn, 6 kap. 15 § FB. Skulle barnet vilja ha umgänge i framtiden så är du skyldig att efter ekonomisk förmåga bidra till de kostnader som uppstår för resor som föranleds av barnets behov av umgänge med sin fader, 6 kap. 15 b § FB. Sammanfattningsvis behöver du inget medgivande från den andra föräldern för att flytta, dock kan det bli aktuellt för barnets rätt till umgänge med fadern för vilken du kan komma att behöva bistå ekonomiskt med anledning av din flytt. Hoppas att det var svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Försörjningsskyldighet vid studier på komvux

2020-01-29 i Barnrätt
FRÅGA |Jag har en dotter som är 20 år och som pluggar på komvux på distans till undersköterska. Är jag fortfarande försörjningsskyldig tills hon är 21?
Ayub Akbari |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor om försörjningsskyldighet regleras i föräldrabalken (FB). 7 kap. 1 § 1 st. FB stadgar att föräldrar har en försörjningsskyldighet till sina barn efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas ekonomiska förmåga. Enligt 7 kap. 2 § 2 st. FB framgår att föräldrars försörjningsskyldighet upphör när barnet fyllt 18 år. Det finns dock undantag från denna huvudregeln som innebär att om barnet går i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna försörjningsskyldiga under den tid som skolgången pågår, men dock längst fram till hen är 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig utbildning. I NJA 1990 s. 49 kom Högsta domstolen fram till att grundutbildning räknas som bl.a. kompletterande studier på komvux, men också fall där barnet väljer att läsa ytterligare utbildning på gymnasienivå trots att barnet tidigare redan fullgjort en gymnasieutbildning. Eftersom din dotter läser på komvux, som är att anses som "annan jämförlig grundutbildning", så gäller försörjningsskyldigheten fram till din dotter är 21 år.Hoppas att det var svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Kan jag flytta med mina barn utan den andre vårdnadshavarens samtycke?

2020-01-27 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag har gemensamt vårdnad av mina barn på 15 och 17 år. Mina barn har dock inte bott eller umgåtts med sin pappa på tre års tid. Det finns anledning till det. Jag har inte kommunikation med pappan alls kring barnen. Jag vill flytta till en annan stad i Sverige. Behöver jag hans godkännande ändå.
Ted Winström |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga.Frågor angående föräldrar, barn och deras inbördes förehavanden regleras i Föräldrabalken (FB).När två föräldrar har gemensam vårdnad är huvudregeln att det alltid krävs samtycke av båda vårdnadshavarna innan beslut fattas (se 6 kap. 13 § första stycket FB). När det gäller vardagliga saker inom hushållet, såsom vad barnen ska äta eller ha för kläder, gäller inte kravet på samtycke. Detta då det hade varit mycket omständligt för boföräldern att inför varje litet beslut behöva inhämta den andra förälderns samtycke. När det gäller beslut av ingripande betydelse för barnets framtid framgår det emellertid explicit av 6 kap. 13 § andra stycket FB att en förälder ensam aldrig får fatta dessa beslut ensamt. Ett snävt undantag finns: om barnets bästa uppenbarligen kräver det. Som exempel på beslut av ingripande betydelse nämns i lagens förarbeten just saker som barnens skolgång och bosättning.Det finns ingen uttömmande definition på vad som anses vara det bästa för ett barn. I 6 kap. 2 a § andra stycket FB nämns dock att vid bedömningen av vad som ska anses vara barnets bästa ska det fästas särskild vikt vid: - risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa - barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna Så länge ingen av dessa situationer är för handen i ditt fall tyder alltså det mesta på att du inte kan flytta till en annan stad i Sverige med barnen, utan att först inhämta pappans samtycke Om du skulle vilja ha hjälp av någon av våra verksamma jurister i ärendet kan du boka det här.Hoppas att detta gav svar på din fråga.Med vänliga hälsningar,

Kan min exfru få mitt faderskap upphävt?

2020-01-26 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag valde att skiljas från min fru efter 16 års äktenskap. Vi har en flicka på 9 år o föddes i under vår äktenskap. Min Ex fru har varit ej samarbete villig med att jag får umgänge med mitt barn. Jag har inte träffat min dotter på månad. En dag när jag krävde att jag ville få träffa mitt barn, så säger hon att jag är inte fadern. Mina frågor är, kan hon begära fadertest? Vad händer om det är sant och dottern är inte mitt? Kan jag förlora vårdnads på min dottern? Kan mamman blir skyldig för bedrägeri för vilseleda mig för förmår till handling och till att underlåta något som medför vinning eller skada för den vilseledde ? Vad händer om det vissar sig att barnet är verkligen mitt och försöker att hämnas mot mig genom få tvivel om jag är fadern? Blir mamman bestraffas för sina handlingar??Mvh en orolig pappa
Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga aktualiserar i första hand familjerättsliga regler om faderskap och vårdnad, men du frågar även kring vilket straffrättsligt ansvar (specifikt bedrägeri) som möjligtvis kan aktualiseras i situationen. De familjerättsliga reglerna hittar du i föräldrabalken (FB) och de straffrättsliga reglerna finns i brottsbalken (BrB). Jag kommer dela upp svaret i två delar, dels i din familjerättsliga rätt till umgänge med din dotter, och dels i de eventuella brott som begåtts.Barnet har rätt till båda föräldrarSvensk familjerätt bygger på principen om barnets bästa. Ett av de behov som barn anses ha rätt att få tillgodosett enligt denna princip är en god och nära kontakt med båda föräldrar (6 kap. 2 a § FB). Huvudregeln är därför att föräldrar vid skilsmässa ska få delad vårdnad över barnet, och även om den ena föräldern får ensam vårdnad ska den andre i vart fall få umgängesrätt (6 kap. 4 § FB). I ditt fall är jag inte helt säker på händelseförloppet, men jag tolkar det som att ni har någon form av delad vårdnad som din exfru verkar ha svårt att följa. Jag vet inte om denna är fastställd av domstol eller endast överenskommen mellan er, men de regler och principer jag skriver om här gäller oavsett.Kan du förlora vårdnaden om ett faderskapstest visar negativt?Din första fråga är om din fru kan begära faderstest på dig, och om det i så fall kan resultera i att du förlorar vårdnaden över din dotter (om det skulle visa sig att du inte är den genetiske fadern).Enligt föräldrabalkens allra första paragraf förklaras att om en gift mans fru föder ett barn, ska den gifte mannen presumeras vara fadern (1 kap. 1 § FB). Denna presumtion innebär alltså en juridisk rätt att betraktas som fadern. Eftersom att du skriver att flickan föddes inom äktenskapet gäller denna presumtion alltså för dig.Presumtionen kan dock brytas (hävas) under vissa förutsättningar, bl.a. om det skulle visa sig att barnets arvsanlag skiljer sig från den gifte mannens (1 kap. 2 § FB). Det är dock inte alla som har talerätt om hävande av faderskapspresumtionen, dvs. vem som helst kan inte sätta igång en sådan prövning. I första hand är det den rättslige fadern själv eller barnet – som får föra sin egen talan efter 15 års ålder (3 kap. 1-2 FB). Yngre barns talan måste emellertid föras av barnets förmyndare i dessa fall, vilket din exfru torde vara gentemot ert barn (3 kap. 4 § FB). I princip torde därför din exfru ha rätt att väcka talan om hävande av faderskap vilket innefattar en möjlighet för rätten att begära (förordna) DNA-test genom tvång (lag om blodundersökning m.m. 1 §).Detta innebär att din exfru principiellt för barnets räkning har rätt att väcka talan om hävande av ditt faderskap, vilket – om DNA-testet ger henne stöd – innebär att du förlorar ditt rättsliga faderskap. Det innefattar rätten till vårdnad och umgänge med barnet, som du då alltså skulle förlora. Skulle detta ske finns dock fortfarande möjligheter för dig att vinna juridisk rätt till umgänge med den flicka som du i realiteten varit en far till. Via socialnämnden kan du i sådana fall yrka på en umgängesrätt som någon "annan en förälder" som står barnet särskilt nära (6 kap. 15 a FB). I en sådan situation torde du ha goda möjligheter att vinna en substantiell umgängesrätt, trots att ditt rättsliga faderskap är upphävt.Eventuella brottDu frågar dig själv om huruvida det utgöra bedrägeri av din exhustru om hon alltså vilseleder dig på ett sätt som ger henne vinning och skadar dig. Med vilseleder tolkar jag det som att du avser att hon ljuger om att du inte är fadern.Du beskriver brottet bedrägeri på rätt sätt i din fråga – det handlar alltså om att någon blir vilseledd på ett sätt som skadar honom, och gynnar den andre (9 kap. 1 § BrB). En lögn om att någon inte är fader till ett barn kan absolut utgöra ett sådant "vilseledande" som avses. Däremot bör förtydligas att bedrägeri är ett s.k. förmögenhetsbrott, där skada/vinning tar sikte på ekonomiska värden, inte ideella (känslomässiga). Man begår därför inte bedrägeribrott genom att lura någon på ett sätt som enbart orsakar emotionell skada – det måste röra sig om ekonomiska belopp. I ditt fall torde det därför inte kan röra sig om bedrägeri om hon ljuger om saken.Att ljuga är generellt sett inget brott i svensk rätt. Skulle din exfru vid en eventuell rättegång – exempelvis en vårdnadstvist – ljuga under sanningsförsäkran (dvs., efter att hon erlagt ett löfte om att tala sanning, vilket görs vid vissa förhör) kan en sådan lögn dock utgöra brottet osann partsutsaga (15 kap. 2 § BrB). Detta gäller alltså bara om hon ljuger under sanningsförsäkran.Utöver detta kan det förstås utgöra egenmäktighet med barn om hon i strid med din lagliga vårdnadsrätt skiljer och undanhåller barnet från dig (7 kap. 4 § BrB).Jag hoppas du fick svar på din fråga,Mvh

Kan den ena föräldern neka den andra att köra bil med barnet?

2020-01-29 i Barnrätt
FRÅGA |kan pappan till vårat barn neka mig att köra bil med sonen i ? pga ep men fått tillbaka körkort ?då jag ej kan ha sonen varannan vecka pga detta då jag ej får köra med honom för pappan. kan även ej hämta eller lämna på skolan eller ta med mig son aktiviteter pga detta, då jag hela tiden ska vara beroende av andra ?
Lovisa Lundgren |Hej!Tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga.Det enkla svaret på frågan är nej, pappan till ditt barn kan inte neka dig att köra bil med sonen. Har du fått tillbaka körkortet anses du vara lämplig att köra bil enligt Transportstyrelsen och då kan inte pappan neka dig att köra sonen i bilen. Huvudregeln vid gemensam vårdnad är att beslut kring barnet ska tas av föräldrarna gemensamt, men vid växelvist boende har föräldern som barnet bor hos för tillfället rätt att ta vardagliga beslut kring barnet. Exempelvis får du bestämma att du ska hämta eller lämna barnet med bil. Har du fler frågor är du välkommen att höra av dig!Med vänliga hälsningar,

Vad gäller när barnet samtycker till vård men inte vårdnadshavarna?

2020-01-28 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, vad gäller när ett barn över 15 år samtycker till vård men inte vårdnadshavarna? (hon söker hjälp och skydd från föräldrarna). Blir det frivillig vård för barnet enligt SoL eller gäller LVU då? (hon har redan blivit omedelbar omhändertagen)Rekvisiten i 2 § LVU är uppfyllda. Så jag tänker att även om barnet och föräldrarna inte gav samtycke till frivillig vård så skulle väl vård med stöd av LVU ges till barnet för att skydda henne eftersom att hon är under 18 år?
Erica Lager |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som jag tolkar din fråga undrar du vilken vård och enligt vilken lag ett barn kan få vård, i en situation där barnet själv söker och vill ha vård men vårdnadshavarna inte samtycker. Frågan gäller således om vården så fall kan ges enligt Socialtjänstlagen (SoL) eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).Vård enligt SoL bygger på samtyckeVården enligt SoL bygger på frivillighet och det krävs därför samtycke för vård (1 kap. 1 § SoL). För barn under 18 innebär det att samtycke krävs ifrån vårdnadshavarna, samt om barnet är över 15 år att även barnet själv samtycker. Lagen hänvisar även vidare i 1 kap. 3 § till LVU för vård om sådant samtycke inte finns. Socialtjänsten kan också vidta vissa åtgärder om ett barn inte får den vård som behövs, exempelvis när föräldrarna nekar det. De har skyldighet att ingripa om de uppmärksammar att ett barn far illa eller mår dåligt. En sådan skyldighet är främst anmälningsskyldighet, och gäller för i princip alla som arbetar med barn (14 kap. 1 § SoL). Om samtycke inte finns kan LVU tillämpasLVU är en tvångslagstiftning och innebär att ett barn kan få tvångsvård eller tvångsomhändertas utan att vårdnadshavarna eller den själv måste samtycka till det först (1 § LVU). För att tvångsvård ska få göras krävs att barnet far illa i hemmet eller själv utsätter sig för fara. Det kan handla om brister i omsorgen hemma, fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande eller annat liknande förhållande (2 § LVU). FörfarandetFörfarandet kan börjas antingen genom att barnet först tvångsomhändertas efter ett beslut av socialtjänsten som senare måste prövas av domstol (6 § LVU) eller genom ett vanligt förfarande som sker genom ett beslut av förvaltningsrätten efter en anmälan från socialtjänsten (4 § LVU). Du skriver i din fråga att personen redan har blivit omedelbart omhändertagen. Såfall ska förvaltningsrätten inom en vecka fatta beslut om fortsatt omhändertagande, om så fastställs kommer barnet flyttas till ett vårdhem, fosterhem eller liknande samt att en vårdplan kommer att upprättas för henne (7-8 §§ LVU).För att sammanfatta, har du rätt i vad du skriver om att barnet kommer kunna få vård trots att vårdnadshavarna motsätter sig detta. Reglerna i SoL samt LVU finns till att hjälpa i sådana situationer likt denna. Jag hoppas att detta gav svar på din fråga! Med vänliga hälsningar,

Kan min pappa tvinga mig att bo hos honom?

2020-01-26 i Barnrätt
FRÅGA |Kan min pappa tvinga mig att bo hos han även om jag mår jätte dåligt där? Vill bara bo hos min mamma
Johanna Persson |Hej!Tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga. Du kan få stöd från Bris om du behöver prata med någon vuxenFörst av allt vill jag säga att jag är ledsen för att du mår så dåligt när du bor hos din pappa, det låter väldigt svårt. Jag utgår från att du är under 18 år och vill därför tipsa dig om att kontakta organisationen Bris, Barnens rätt i samhället. Hos Bris kan du få stöd om du mår dåligt och behöver prata med någon vuxen. Det går till exempel att ringa, maila eller chatta med Bris. Det kostar ingenting att prata med dem. De har också tystnadsplikt och du behöver inte berätta vem du är. Även om du inte känner för att kontakta dem just nu kan det vara bra att komma ihåg att de finns där.Nu kommer jag att svara på din fråga.Mina utgångspunkterJag brukar börja med att berätta vilken lag jag har läst i för att hitta svaret på din fråga. På så sätt kan du också läsa lagreglerna om du vill.I ditt fall har jag använt en lag som heter föräldrabalken (förkortas "FB"). Föräldrabalken innehåller bland annat regler om relationen mellan ett barn och barnets föräldrar. Jag har tittat närmare på de regler som handlar om hur man bestämmer vilken förälder som ett barn ska bo hos.Förutom föräldrabalken har jag också läst lite i socialtjänstlagen (förkortas "SoL").Du är inte tvungen att bo hos din pappaSvaret på din fråga är nej, din pappa kan inte tvinga dig att bo hos honom.Det beror på att han inte har någon absolut rätt till att få vara med dig när han vill. Det är istället du som har rättigheter. Enligt lag ska ditt bästa vara avgörande när beslut ska fattas, till exempel om vilken förälder som du ska bo hos (6 kap. 2 a § första stycket FB).Dina föräldrar kan ha kommit överens om när du ska bo hos din pappaDin mamma kan själv bestämma att du bara ska bo hos henne om hon har ensam vårdnad om dig. Det kan hon dock inte göra om hon och din pappa har gemensam vårdnad om dig. I så fall är det förmodligen så att din pappa och din mamma har kommit överens om när du ska bo hos din pappa och när du ska bo hos din mamma. Då går det inte att bortse från vad de har kommit överens om.Innan jag berättar mer är det viktigt att du vet att du inte har något ansvar för om dina föräldrar kan komma överens eller inte! Det är din mamma och din pappa som behöver samarbeta med varandra för att se till att du får det så bra som möjligt. Kom ihåg att du har rätt att känna att du inte vill bo hos din pappa.Dina föräldrar kan få hjälp från kommunen med samarbetssamtalResten av mitt svar är inriktat på att dina föräldrar har gemensam vårdnad om dig, eftersom din mamma i så fall inte kan bestämma själv att du bara ska bo hos henne.Dina föräldrar behöver först och främst prata med varandra om att du bara vill bo hos din mamma. Som jag nämnde innan kan det hända att de har kommit överens om när du ska bo hos din pappa. Då behöver de försöka komma överens på nytt om att du bara ska bo hos din mamma. För att få hjälp med att komma överens kan dina föräldrar vända sig till kommunen. Där kan de få stöd vid ett eller flera samarbetssamtal (6 kap. 18 § FB och 5 kap. 3 § första stycket, första punkten SoL). Tanken med samarbetssamtalen är att dina föräldrar ska kunna enas om vem du ska bo hos. En domstol kan bestämma vem du ska bo hos om dina föräldrar inte kommer överensDet kan hända att dina föräldrar inte kommer fram till någon lösning under samarbetssamtalen. Då kan en domstol bestämma om du ska bo hos din mamma eller hos din pappa. I så fall behöver din mamma ta kontakt med domstolen och ansöka om att du bara ska bo hos henne (6 kap. 14 a § första stycket FB). Domstolen ska då ta hänsyn till vad som är bäst för dig (6 kap. 2 a § första stycket FB). Sammanfattning och rådDu är inte tvungen att bo hos din pappa. Han har ingen absolut rätt till att få vara med dig. Din mamma kan själv bestämma att du bara ska bo hos henne om hon har ensam vårdnad om dig.Det kan hon dock inte göra om hon och din pappa har gemensam vårdnad om dig. Då behöver de försöka komma överens om att du bara ska bo hos din mamma. Dina föräldrar kan få hjälp med samarbetssamtal från kommunen. Din mamma kan också ta kontakt med en domstol om de inte kommer överens. Domstolen kan då bestämma vem du ska bo hos. Förhoppningsvis bestämmer domstolen att du bara ska bo hos din mamma, eftersom det är vad du vill.Jag vill uppmuntra dig till att prata med din mamma om att du inte vill bo hos din pappa längre. Det är bara hon och din pappa som kan ändra på situationen. Kom ihåg att du inte har något ansvar för deras samarbete och att du har rätt att känna som du känner. Jag vill också påminna dig om att Bris kan ge dig stöd om du mår dåligt och behöver prata med någon vuxen.Jag hoppas att du har fått svar på din fråga och önskar dig allt gott! Om du har fler funderingar så får du gärna skicka in en ny fråga till oss.Med vänliga hälsningar,

Kan jag flytta med barn trots gemensam vårdnad?

2020-01-25 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Vid flytt med minderårig inom landet, måste den andre vårdnadshavaren godkänna flytten?
Caroline Båghammar |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vad säger lagen?Reglerna om föräldrars skyldigheter gentemot sina barn finner vi i Föräldrabalken (1949:381). Utifrån din fråga tolkar jag det som att ni har gemensam vårdnad över barnet. Att ha vårdnad om ett barn innebär att man är ansvarig för att fatta alla ingripande beslut som rör barnet. Ett av dessa besluten är var barnet ska bo (6 kap. 11 § Föräldrabalken). Vid gemensam vårdnad krävs det alltså att vårdnadshavarna är överens om var barnet ska bo. Detta kan göras genom ett avtal som godkänns av socialnämnden eller genom en domstols dom. I dessa frågor kommer dock barnets bästa vara avgörande, vilket avgörs i det enskilda fallet. Dock brukar en domstol som tumregel beakta att barn ska ha stabilitet och förutsägbarhet i sin omgivning. (6 kap. 14a § och 6 kap. 2a § Föräldrabalken)Hur blir situationen i ditt fall?Skulle du välja att flytta trots att den andre vårdnadshavaren inte har gett sitt godkännande kan du göra dig skyldig till brottet egenmäktighet med barn (7 kap. 4 § Brottsbalken [1962:700]). Sammanfattningsvis krävs alltså att båda vårdnadshavarna är överens om var barnet ska bo, dock kommer barnets bästa vara avgörande i sådana beslut från domstol. I det fallet att vårdnadshavarna inte är överens finns även möjligheten att ansöka om ensam vårdnad av barnet. Dock kommer domstolen även i en fråga om vem som ska ges ensam vårdnad avgöra med utgångspunkt i barnets bästa. (6 kap. 5 § och 6 kap. 2a § Föräldrabalken)Jag hoppas det var svar på din fråga!Mvh,