Övergår en avliden makes borgensansvar på den efterlevande maken?

2018-06-13 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej. Jag undrar hur jag påverkas i följande situation : Min man (vi är gifta) har gått i borgen för ett billån till sin son från ett tidigare förhållande. Vad händer om sonen inte kan betala och min man skulle gå bort? Är det jag som får stå för detta då?
Erik Bengtsson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Frågan besvaras med regler som finns i äktenskapsbalken (ÄktB) och handelsbalken (HB).Du har inget ansvar för din mans borgensåtagande Eftersom det är din man som har gått i borgen så är det endast han som får ansvara för en eventuell betalning av sonens lån. Att ni är gifta innebär inte att du har något ansvar för din mans borgensåtagande. Varje make ansvarar endast för sina egna skulder enligt 1 kap. 3 § ÄktB.Vad händer med borgen om din man skulle gå bort?I din fråga framgår inte om din man har tecknat en proprieborgen eller en enkel borgen, jag kommer därför att förklara situationen vid båda formerna av borgen i mitt svar. Om din man går bort och har tecknat en proprieborgen så övergår borgensansvaret på dödsboet. I praktiken innebär detta att borgen då betalas med de tillgångar som finns i dödsboet. Den här regeln står inte skriven i lagen utan är fastslagen av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2000 s. 97. Om din man skulle gå bort och har tecknat en enkel borgen så har långivaren enligt 10 kap. 10 § HB rätt att kräva att sonen finner en ny borgensman som kan träda i din mans ställe. Om detta inte är möjligt har långivaren rätt att driva in lånet med hjälp av kronofogden. Om sonens tillgångar inte räcker till för att betala lånet så ansvarar istället dödsboet efter din man för resterande skuld. Observera att du inte i något av fallen blir ansvarig för din mans borgensåtagande. Sammanfattningsvis Du är inte på något sätt personligen ansvarig för din mans borgensåtagande.Hoppas du fick svar på din fråga! Vänligen,

Möjlighet att återfå katt efter besittningsrubbning

2018-05-27 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej.14 juni 2017 flytta grannens 9 åriga katt in till oss och vägra lämna oss.Upplyste samt dom såg han var hos oss.Första veckan i december kom grannen hem och fråga om katten första gången och såg att den har det bra hemma och sa han fick stanna.Vi överlyckliga.4 dagar senare ringde jag till dom och fick lite fakta om katten och att det var ok han bodde hos mej och det var det.För 2 veckor sedan försvann katten och i fem dagar leta vi överallt.Så på 5 dagen ringde jag grannen för att höra om dom sett han.Fick då veta dom tagit honom och satt han i lägenhet 2 mil bort och att jag får inte tillbaks han.Har försökt att få köpa tillbaks han men inte gått.Så min fråga är ju enkel-jag har sett till att katten har haft den bästa omsorg ett djur kan få i nästan ett år och älskar katten från djupet av mitt hjärta-kan man värkligen bara göra så som dom har gjort?Jag är helt förstörd då jag aldrig tänkt tanken att skaffa djur och denna katt valde att komma till mej.Han har bott här ute på landet i 9 år så jag undrar-vem har rätt och vem har fel?Mvh Lena
Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Eftersom du skrivit att katten fått bo hos dig måste jag anta att du fått den i gåva. Det framgår i och för sig inte med klarhet, men jag väljer ändå att utgå ifrån att så är fallet. Anledningen till att jag väljer den utgångspunkten är att jag tolkar din fråga som att du vill att jag ska undersöka möjligheterna för dig att få tillbaka katten, och inte om din granne haft rätt att ta den. Om du inte fått katten i gåva kommer du inte kunna kräva tillbaka den oavsett om grannen haft rätt att ta den eller inte. Jag lämnar därför frågan om grannens rätt att ta tillbaka en katt han inte givit bort. Jag vill dock nämna, att om katten inte varit en gåva, kan du i vart fall ha rätt till ersättning för de utgifter kattens vistelse hos dig medfört. Att ingående undersöka dina möjliga ersättningsanspråk faller dock också utanför själva huvudfrågan.Är gåvan bindande?Jag förutsätter som nämnt att du fått katten i gåva. Alla gåvor är dock inte bindande. Det är endast bindande gåvor som medför en äganderättsövergång, och bara en ägare kan kräva tillbaka sina saker. 1 § i lag angående vissa utfästelser om gåva stadgar att fullbordade gåvor är bindande. Vad krävs för att gåvan ska vara fullbordad i ditt fall? Enligt 2 § i samma lag fullbordas gåvan när saken (djur är saker i lagens mening) kommer i din besittning. Besittning är i sig ett svårdefinierat begrepp, men i detta fall räcker det med att konstatera att katten kommit i din besittning eftersom den har bott hos dig. Gåvan är alltså fullbordad och därmed bindande. Det betyder att du äger katten.Vad kan du göra?Ansök om handräckning hos Kronofogden. En handräckning kan kort och gott innebära att grannen måste lämna lämna tillbaka katten. Information om ansökan och blankett finns på Kronofogdens hemsida.Jag hoppas att du fått svar på din fråga!

Om rätt att i egenskap av borgenär behålla och avliva djur

2018-05-09 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej. Har en veterinär privat eller djursjukhus såsom Evidensia eller Anicura rätt att behålla mitt djur och avliva detta om jag inte kan betala fakturan?Djursjukhuset medger ingen avbetalningsplan i några fall.Är ett underskrivet avtal av båda parter ett måste i detta fall?
Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!SammanfattningFråga: Får en veterinär eller djursjukhus avliva ditt djur om du inte kan betala din faktura?Svar: Sannolikt inte.Fråga: Får en veterinär eller djursjukhus behålla ditt djur om du inte kan betala din faktura?Svar: Ja.MotiveringJag börjar med att besvara frågan om veterinären har rätt att avliva ditt djur. Jag utgår ifrån att du är konsument. Jag utgår också ifrån att ditt djur är friskt och att det eventuellt ska avlivas endast på grund av att du inte kan betala fakturan. Det kan som en parentes vara värt att nämna att om ditt djur skulle bli sjukt eller skadat under tiden det förvaras hos veterinären ska det enligt 9 § djurskyddslagen ges nödvändig vård. Om valet av lagDet finns inga bestämmelser i lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, lagen om officiella veterinärer eller djurskyddslagen som ger vägledning i avlivningsfrågan. Jag hittar inte heller något i djurskyddsförordningen eller i Jordbruksverkets föreskrifter. Detta innebär att vi måste söka svaret i mer generell lagstiftning. I svensk rätt likställs djur för mesta med saker. Att en veterinärklinik behandlar ett djur som ägs av en privatperson innebär att konsumenttjänstlagen (KtjL) ligger närmast till hands att använda, men saken är komplicerad. 1 § första och tredje punkten KtjL undantar nämligen behandling av levande djur från sitt tillämpningsområde. Samtidigt finns ingen annan lagstiftning att tillgå. Därför måste jag försöka besvara din fråga med hjälp av analogier. Att använda analogier betyder bara att man försöker fylla i luckor i lagstiftningen med bestämmelser från en annan lag, i det här fallet KtjL. Ingen kan garantera att en analog tillämpning är korrekt förrän den prövats i domstol. Rättsläget är oklart.Avlivningsfrågan om KtjL är tillämplig32 § KtjL stadgar att om föremålet för tjänsten (dvs ditt djur) skadas när det finns hos näringsidkaren (veterinären) eller står under hans kontroll, är han skyldig att ersätta skadan. Att avliva ett djur under de omständigheterna din fråga anger borde i mitt tycke likställas med att skada din egendom, och borde därför inte vara tillåtet.Avlivningsfrågan om KtjL inte är tillämpligI detta fall kan skadeståndslagen (SkL) bli aktuell. 2 kap. 1 § stadgar att den som uppsåtligen (med flit) orsakar sakskada (skada på saker) ska ersätta den. Djur är saker i skadeståndsrättens mening. Veterinären kan därför bli skadeståndsskyldig enligt samma resonemang ovan.Jag vågar hävda att en veterinär eller ett djursjukhus inte har någon rätt att avliva ditt djur bara för att du inte kan betala din faktura.Men får de behålla ditt djur?Jag måste använda KtjL på samma sätt som tidigare nämnt, eftersom ingen annan lagstiftning finns. Enligt 49 § har en näringsidkare rätt att hålla kvar saken till dess att han har fått betalt. Det är som nämnt oklart om denna lag kan tillämpas i detta fall. I övrigt finns i Sverige en allmän rätt (så kallad retentionsrätt) att innehålla saker i väntan på betalning. Med stöd av 12 kap 8 § handelsbalken är det alltså möjligt för en veterinär eller ett djursjukhus att behålla ditt djur till dess betalning sker. För att återknyta till avlivningsfrågan vill jag tillägga att retentionsrätten inte ger en näringsidkare rätt att förstöra saken, något som stärker min teori om att de inte heller får avliva ditt djur.Jag hoppas att du fått svar på din fråga!

Hur kan jag få tillbaka min egendom?

2018-04-29 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |hej hur ska jag gå till väga när jag inte får hämta mina personliga saker ur vårt föredetta gemensamma bostad och mina maskiner och verktyg ur garaget vi var sambo
Jacqueline Björklund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som jag tolkar din fråga har du flyttat ut från din och din före detta sambos bostad, men har kvar vissa saker där som tillhör dig som du nu inte kan hämta.Enligt lag skulle det vara ett brott om du försöker ta tillbaka sakerna själv genom att bereda dig tillgång till dem. Du skulle då kunna göra dig skyldig till exempelvis hemfridsbrott samt självtäkt. Istället finns en möjlighet att vända dig till kronofogden och begära särskild handräckning. Detta innebär att kronofogden begär att få dina saker från din före detta sambo åt dig. Du kan läsa mer om särskild handräckning här, samt få ut en blankett för att ansöka om särskild handräckning här.Hoppas detta var till hjälp!Vänligen,

Återfå överföring som använts för att täcka tvistig fordran (condictio indebiti)

2018-06-03 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej.Min vän var på en pizzera där han satt/lutade sig på ett bord i väntan på hämtmaten. Bordet gick därefter sönder och ägaren krävde då 2000kr från min vän som då swishade summan i uppståndelsen. Är han betalningsskyldig för det han gjorde? Om så, till vilken summa? (nypris eller begagnad likvärdigt bord) Kan han kräva tillbaka pengarna från ägaren? Om ägaren nu har gjort fel, vad kan min vän göra i den här situationen?Tack på förhand.
Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Är din vän betalningsskyldig?Kanske. Betalningsskyldigheten är en skadeståndsfråga i detta fall. Det finns en rad kriterier att uppfylla för att skadestånd ska komma på fråga. Alla utom ett är klart uppfyllda. Det tveksamma kriteriet är om din vän (hädanefter kallad V) orsakat skadan genom vårdslöshet (jag utesluter att det skett med flit). Att bedöma vårdslöshet är en hel vetenskap. Med den information som finns att tillgå kan jag inte bedöma om V varit vårdlös eller inte. Bedömningen vore inte lätt att göra ens med inkluderandet av alla detaljer. Jag måste därför svara generellt. Hur avgör man om det är vårdslöst att sitta på ett bord eller inte? Stor fokus ligger på omständigheterna, och vad V borde insett. Normalt räknar man väl inte med att ett bord ska gå sönder eller ens riskera att gå sönder om man sätter sig på det. Har man själv tidigare suttit på det, eller sett någon annan göra det utan att några skador uppstått talar det också för att man inte varit vårdslös. Är bordet å andra sidan litet och vingligt, och är man själv inte så liten, talar det för motsatsen. Summan av ersättningen bestäms utifrån kostnaden att anskaffa ett likvärdigt bord. Har V rätt att få tillbaka sina pengar?Vad som ska hända med felaktiga utbetalningar är inte lagstadgat i Sverige (annat än i fall som rör växel). Jag har gått igenom diverse rättspraxis, men inte hittat något användbart för den här situationen. Därför måste jag söka svar i den juridiska litteraturen. Domstolen är inte bunden av litteraturen och skulle mycket väl kunna komma till en annan slutsats. Litteraturen kan dock vara vägledande, och har många gånger varit av betydelse för rättstillämpningen. Huvudregeln är hur som helst att felaktiga utbetalningar ska betalas tillbaka. Det finns dock en rad undantag. V måste ha trott att han faktiskt varit skyldig att betala. Har V betalat endast för att få slippa den jobbiga situationen och gå hem med sin beställning, med starka tvivel om att han faktiskt varit betalningsskyldig, kommer han få svårt att kräva dem åter. Mottagaren bör har varit i god tro, dvs verkligen ha trott att han haft rätt att kräva pengar av V. Att så är fallet talar också för att det kommer bli svårt att få igen dem. Däremot, är det till nackdel för mottagaren att betalning skett i uppståndelsen, eftersom man då kan anta att V betalat därför att han varit pressad. Det är V:s och mottagarens möjligheter att bedöma de förhållanden som inverkat på betalningen som avgör om återkrav ska bli aktuellt (se t.ex fallen NJA 1999 s. 575 och NJA 2001 s. 353).Om vi istället förutsätter att V verkligen trott sig vara tvungen att betala är läget ljusare, men inte mycket. För att V inte ska få tillbaka pengarna krävs att mottagaren varit i god tro och inrättat sig efter betalningen. Dvs, har mottagaren verkligen trott sig ha rätt till skulden, och har han också inrättat sig efter den, kommer V inte få tillbaka sina pengar. Att ha inrättat sig efter en överföring är ett svårdefinierat begrepp. Till exempel kan en mottagare anses ha inrättat sig efter betalningen om han bokfört beloppet, köpt ett nytt bord eller på något annat sätt inkorporerat beloppet i sin ekonomi.Rättsläget är som du förstår mycket oklart, men jag hoppas ändå att du något så när fått svar på din fråga! Skulle du behöva ytterligare rådgivning rekommenderar jag att du bokar tid hos en av våra jurister. Du kan boka tid direkt på http://lawline.se/boka

Bättre rätt till pengar

2018-05-12 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Jag ägde ett företag i några månader under år 2017. Jag upptäckte ett fel då företaget som jag har köpt upp har betalat i 2 år en månadsavgift på 4000kr för en fettavskiljare. Men jag insåg då att vi hade knappt fått den installerat utan vi har betalat helt i onödan. Så jag kontaktade dem och begärde pengarna som företaget har betalat tillbaka. Under tiden så var vi i diskussioner om att sälja företaget. Det var under samma period jag uppfann felet. Så det som har blivit min fråga är att den nya ägaren säger att pengarna tillhör honom vilket inte är sant då jag uppfann felet och var i kontakt med dom innan det. Jag sålde företaget den 25/09-17. Men vi fick pengarna på kontot den 10/10-17. Men då vi sålde företaget så var mitt namn fortfarande på företagskontot inte deras även efter 10/10-17, det tog längre tid för dem att ta över kontot med tanke på att det är mycket pappersarbete som måste göras osv. Jag har även bevis på att jag var vi kontakt med Svenska bostäder innan han ens tog över företaget. Samt att hans namn inte var på kontot utan jag hade kontot på mitt namn. Men han säger att pengarna är hans för att han stog på företaget.Så vem tillhör pengarna enlig lagen?
Dana Larsson |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Jag utgår från att det är som du nämner, pengar lades in på företagets konto. Jag antar också att du tog ut de pengarna som sattes in, innan du överlämnade kontot till den nya ägaren. Eftersom den nya ägaren hävdar att pengarna är hans då dessa överfördes på företagets konto, undrar du vem pengarna egentligen tillhör. Den som anses ha legitim rätt till viss egendom, har enligt juridiska termer s.k. "bättre rätt" till egendomen. Den information du anger är inte tillräcklig för att avgöra vem som har bättre rätt till pengarna. Jag tänkte därför istället förklara hur rättsläget ser ut just nu. Om den nya ägaren tror att det är hans pengar kan han antingen välja att föra en talan om bättre rätt till pengarna i en domstol eller välja att polisanmäla dig. Eftersom det i princip varit företagets konto, och du behövt företagets ägares medgivande att förfoga över pengarna, kan du åtalas för "olovligt förfogande", även om kontot fortfarande stod på ditt namn (10 kap. 4 § brottsbalken). Om den nya ägaren väljer att föra talan om bättre rätt finns det en risk att du åtalas om domstolen i en potentiell rättegång kommer fram till att du inte hade bättre rätt till pengarna. Annars kan den nya ägaren också polisanmäla detta och en åklagare i så fall väljer om fallet är värt att ta till domstol. (Jag nämner nedan vad du kan göra för att försöka undvika åtal, under rubriken "vad du bör beakta i din situation"). I båda fallen skulle domstolen behöva avgöra vems pengarna egentligen är och jag tänkte därför nämna några av de grunder jag anser den nya ägaren och du skulle kunna anföra i en eventuell rättegång. Jag utgår från de omständigheter som du nämner i ditt fall, och finner du att det finns fler omständigheter som talar för ditt fall, vill jag redan nu rekommendera att du hör dig av till en juridisk rådgivare. Vad kan den nya ägaren komma att anföra i domstol för att få "bättre rätt" till pengarna? Jag antar som sagt att du tog pengarna från kontot innan du överlämnade företagskontot till den nya ägaren. Den nya ägaren kan därför komma att vilja kräva de tillbaka, om denne anser att pengarna tillhör företaget. Han skulle förmodligen hävda att pengarna är företagets. Han skulle mena att transaktionen inkom på företagskontot när han redan blivit ägare av företaget och att du därför borde ha frågat honom innan du tog ut pengarna. Sedan skulle han också hävda att det inte spelade någon roll att ditt namn stod på företagets konto, eftersom det var företagets konto och han som sagt blivit dess ägare. Vad kan du komma att hävda? Det verkar som att det inte var tanken att pengarna skulle ingå i företaget vid dess försäljning. Du skulle därför kunna hävda att din avsikt vid försäljningen av företaget var att pengarna skulle tillfalla dig och att de inte skulle ingå i företaget. Om det är så att du aldrig berättat för köparen att vissa pengar skulle återbetalas, talar det till din fördel, eftersom köparen då måste anses ha köpt företaget utifrån de förutsättningar som köparen kände till vid avtalets inköp. Köparen kan inte kräva något som inte räknades med i ert avtal. Ditt perspektiv på ert problem är i så fall: avtalsrättslig. Du ville alltså att pengarna aldrig skulle ingå vid företagets försäljning. Du måste i så fall bevisa att du inte velat att denna återbetalningstransaktion skulle ingå i företagsförsäljningen och att du därför möjligen inte nämnt detta. Om det är så att du till den nya ägaren förklarat att pengarna skulle komma att återbetalas av Svenska bostäder, måste du kunna bevisa att den nya ägaren inte kunde anta att pengarna skulle ingå i företagsförsäljningen. Vad detta innebär? Om den nya ägaren kan övertyga att han trodde på att de återbetalade pengarna skulle ingå i företagsinköpet, har han rätten på sin sida. Har den nya ägaren på något sätt förutsatt att de pengarna som återbetalats från Svenska bostäder också ska följa med företaget, har han bättre rätt till pengarna. Man förutsätter att avtal ska hållas. Tidpunkten för när den nya ägaren insåg att en återbetalning skulle ske är av stor betydelse. Om du inte har nämnt något om denna återbetalningstransaktion innan företagsöverlåtelsen borde du kunna hävda att denna återbetalningstransaktion borde tillgodoräknas dig, eftersom du hela tiden förutsatt att det är du som får dessa pengar. Kan du bevisa detta, har du rätten på din sida. Det är främst era avsikter och omständigheterna vid avtalets tillkomst som skulle bli avgörande i ditt fall. De frågor som alltså har betydelse: om den nya ägaren kände till att en återbetalning från Svenska bostäder skulle ske och om den nya ägaren kunde förutsätta att återbetalningen skulle ingå vid företagsinköpet. Vad du bör du beakta i din situation? Just nu är det oklart vems pengarna. Jag tror att utfallet mest beror på er argumentation och vems argument väger tyngre. Om du inte vill riskera att bli åtalad för "olovligt förfogande" bör du överlämna pengarna till den nya ägaren och själv väcka en talan i domstol om bättre rätt till pengarna. Du bör beakta att om pengarna lämnas tillbaka kan det underlätta för dig i den straffrättsliga delen (om frågan om "olovligt förfogande" kommer upp till domstol), och om du överlämnade pengarna skulle du på så sätt inte komplicera det för dig själv. I övrigt skulle jag starkt råda dig att i varje fall vända dig till en juridisk rådgivare, bara för att det inte ska uppstå komplikationer. Jag tänker främst på att den nya ägaren kanske glömmer bort om pengarna under en viss tid och det kan vara till nackdel för dig om han väljer att polisanmäla dig eller rikta en talan mot dig senare. Eftersom du har en del att bevisa, som hänt längre bak i tiden, riskerar du då att få bevisproblem. Det enda den nya ägaren behöver bevisa för sin uppfattning är att han blev företagets ägare innan återbetalningstransaktionen och att företagets egendom enligt kontosammanställningen överfördes till dig utan hans medgivande. Du måste däremot gå tillbaka till omständigheterna vid avtalets tillkomst och övertyga domstolen att den nya ägaren inte kunnat förutsätta att pengarna skulle ha ingått i företaget. Sammanfattning Om du överlämnar pengarna tillbaka, för att du t ex vill minska riskerna för att bli åtalad, blir det du som kommer att behöva väcka talan om bättre rätt. Om du inte överlämnar pengarna, är det den nya ägaren som antingen får väcka talan i domstol eller får välja att polisanmäla dig. Hoppas att du fått inblick i vad som gäller i ditt fall! Du bör överväga att kontakta en juridisk rådgivare. Om du för denna rådgivare berättar de omständigheter du redan nämnt och annat relevant får du mer vägledning i just din situation. Med vänliga hälsningar,

Ingå borgen med fullmakt?

2018-05-02 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej igen, ställde denna fråga tidigare! Undrar en annan sak i sammanhanget? Om min dotter skriver en fullmakt till mig och jag skriver under så länge så borde det väl också fungera.Länk till tidigare svar nedan, https://lawline.se/answers/formkrav-vid-borgensatagande "Formkrav vid borgensåtagande"
Oskar Johansson |Hej igen!Som jag nämnde i tidigare svar så är lagreglerna kring borgensåtagandet dispositiva. Detta innebär att det är du/ni tillsammans med bostadsbolaget som bestämmer hur tillvägagångssättet vid borgensåtagandet ska se ut. Bostadsbolaget kan således kräva att din dotter är på plats när hon ingår avtalet.Det finn inget legalt hinder mot att din dotter skriver en fullmakt till dig som ger dig rätt att ingå ett borgensåtagande i hennes namn. Finansinspektionen har dock i sina allmänna råd uttalat följande: "Borgen bör tecknas av borgensmannen personligen, om det inte finns särskilda skäl. Fullmakten bör i sådana fall vara skriftlig"Finansinspektionens allmänna råd är inte direkt bindande men fungerar som en utgångspunkt för hur ett borgensåtagande ska ingås. Vad som utgör särskilda skäl kan jag dessvärre inte svara på med full säkerhet, utan det är i detta fallet upp till kreditgivaren (bostadsbolaget) att bedöma.Min rekommendation är att ni hör av er till bostadsbolaget och frågar om de godtar att ni ingår borgen på det sätt som du beskriver. Jag är som sagt osäker på om bostadsbolaget godtar ert tillvägagångssätt men det jag kan säga är att kreditgivare i allmänhet är restriktiva vid ingående av ett borgensåtagande.Jag hoppas detta var till hjälp och lycka till!Vänligen,

Jag har fått pengar av en okänd sändare på mitt bankkonto. Vad gör jag nu?

2018-04-24 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag fick in några tusen i lön av en okänd sändare. Har fått ordinarie lönebesked och lön av mitt jobb men dessa extra tusenlappar kom från ingenstans. Har kontaktat min bank som inte heller visste varifrån pengarna kom. Vad ska jag göra med dom nu? Har läst att man inte har rätt att använda eller behålla pengarna men om ingen säger till hur ska jag lämna tillbaka dom då?
Claudia Lienert |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Betalningar som har skett av misstag kallas för condictio indebiti. Regler om sådana betalningar finns inte i lagstiftningen, men riktlinjer har skapats genom rättspraxis. En betalning som har skett av misstag ska enligt huvudregeln återgå i sin helhet. Undantag till denna huvudregel finns om betalningsmottagaren (du) varit i god tro när hen (du) tog emot pengarna och förbrukade dem. Det verkar dock som att det inte är så i ditt fall. Av frågan som du ställer så verkar det som att du befinner dig just nu i ond tro och därför kan du inte ha rätt att behålla pengarna.Du gjorde rätt i att kontakta din bank för att få information om vem som satt in pengarna. Jag skulle dock råda dig att kontakta banken igen och be dem att skicka en transaktionsförfrågan till avsändaren. Detta, eller något liknande, är något som de flesta bankerna borde kunna göra, för att få mer information om avsändaren. Visar det sig sen att avsändaren har skickat pengar till fel konto så kommer du att få uppgifter om kontonummer till den personen, så att du kan återföra pengarna till avsändarens konto. Går det sedan fortfarande inte att få tag på avsändaren så skulle jag råda dig att vänta med att röra pengarna. Tyvärr så finns det inte heller några regler om preskriptionstid vad gäller betalningar som har skett av misstag. Den allmänna preskriptionstiden i Sverige, är dock 10 år, från fordrans tillkomst (2 § preskriptionslagen). Därför råder jag dig alltså att vänta 10 år från när du fick betalningen, innan du rör pengarna, för att sedan inte bli skyldig att betala tillbaka den misstagna överföringen. Vänligen,