Jag ska låna ut pengar till en släkting för ett köp av en stuga. Hur gör jag för att få stugan som säkerhet för mitt lån?

2019-05-02 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Jag lånar ut pengar till en släkting som köper ett hus på ofri grund, kolonilott med arrendetomt. Jag vill ha äganderätten till huset och lösöret som säkerhet för lånet. Vill även att släktingen inte ska kunna sälja eller pantsätta huset. Om släktingen avlider vill jag ha äganderätten eller återbetalning av lånet i sin helhet. Vad är bäst att göra? Med vänliga hälsningar,
Lucas Cyrén |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Mitt svar på din fråga blev relativt långt så jag har valt att ge dig ett kortfattat svar i början av texten och efter detta följer det lite längre svaret som innehåller motiveringar. Jag rekommenderar att du läser båda. Jag har i mitt svar utgått från att ditt primära mål är att du ska få täckning för den fordran som du ställer ut på din släkting. Jag utgår alltså ifrån att stugan inte har något egenvärde för dig.Kortfattat svar:Stugan - Min rekommendation är att du skaffar en sakrättsligt giltig säkerhet (innebörden av detta begrepp förklaras nedan) i stugan. Detta gör du helt enkelt genom att du och din släkting avtalar om att stugan ska gälla som säkerhet för lånet till din släkting. Detta avtal bör ni upprätta skriftligen.Genom att du får sakrättsligt skydd i stugan behöver du praktiskt taget inte införa villkor om överlåtelse- och pantsättningsförbud för stugan i låneavtalet. Om du har en sakrättsligt giltig säkerhet i stugan har du nämligen bäst rätt till stugan vid händelsen att din släkting skulle få för sig att sälja stugan (panträtten "följer med" stugan vid försäljningen, vilket innebär att den består även vid en äganderättsövergång).Du behöver inte heller införa något villkor om att äganderätten ska övergå till dig vid din släktings bortgång. Regleringen av den avlidnes skulder sköts av dödsboförrättaren och alla skulder betalas av innan arvskiftet genomförs. Om du har en giltig säkerhet i stugan kommer du att tillgodogöras värde från denna innan eventuella andra borgenärer och arvingar.Lösöret - För att kunna få sakrättsligt giltig säkerhet i lösöret krävs det att detta traderas (tradition innebär att föremålet fysiskt överflyttas) mellan avtalsparterna. Om din släkting planerar att använda lösöret hemma hos sig blir det alltså troligtvis svårare att få en sakrättsligt giltig säkerhet i lösöret. Det är fullt möjligt för er två att avtala om säkerhet i lösöret utan att det traderas, men då gäller denna säkerhet enbart er två emellan. Som du kommer att se nedan så blir det krångligare när personer utanför er avtalsrelation kommer med anspråk på samma föremål.Min rekommendation angående lösöret är att du i den mån det är möjligt avtalar om pant och även traderar lösöret. I den mån tradition inte är möjlig så kan ni fortfarande avtala om säkerhet, men den kommer inte att få sakrättsligt skydd och din släkting kommer då med giltig verkan kunna sälja eller pantsätta lösöret till en tredje man. Längre svar med motivering:Lån två privatpersoner emellan regleras enklast genom ett vanligt låneavtal. Det råder på avtalsområdet stor frihet kring vad man får avtala om (framför allt när det handlar om avtal två privatpersoner emellan). Den enda riktigt relevanta begränsningen av vad man får avtala kring utgörs av avtalslagens generalklausul, som innebär att oskäliga avtalsvillkor kan jämkas. vad som generellt sett utgör oskäliga avtalsvillkor är omöjligt att säga, utan bedömningar görs i varje enskilt fall men hänsyn tagen till de relevanta omständigheterna.Med detta sagt, så är ni fria att i låneavtalet avtala kring hur ni vill lägga upp det rättsliga förhållandet er två emellan. Du kan ställa upp som krav för lånet att du vill ha säkerhet (pant) i stugan och lösöret, att stugan som din släkting köper för pengarna inte får sälja eller pantsätta stugan (med undantag för den säkerhet som du själv vill ha då, givetvis) samt att stugan eller lånebeloppet ska tillfalla dig om din släkting skulle avlida. Lägg dock märke till följande.1. Säkerhet (pant) i stugan samt lösöret När man pratar om säkerhet för ett lån måste man skilja på obligationsrättsliga rättigheter och sakrättsliga rättigheter. Obligationsrättsliga rättigheter är sådana rättigheter och anspråk som du har genom ditt avtal med din avtalspart, dvs avtalet innebär enbart rättigheter och skyldigheter avtalsparterna emellan. När man däremot pratar om sakrättsliga rättigheter så pratar man om de rättigheter och anspråk man har mot personer som befinner sig utanför er avtalsrelation, s.k tredje män (i texten refererar jag återkommande till tredje "män", men kom ihåg att det även kan handla om juridiska personer såsom exempelvis företag, organisationer och kommuner). Sakrättsligt skydd brukar också kallas tredjemansskydd och är ett snårigt område med många otydliga och, till synes, osammanhängande regler.Jag ska försöka illustrera problematiken med ett relativt enkelt exempel. Exemplet innehåller inte alla aspekter som kan dyka upp vid denna typen av tredje man-situationer, utan enbart den mest centrala konflikten.Ponera att X säljer en cykel till Y, som betalar och meddelar att hen ska hämta cykeln den nästkommande veckan. Dagen därpå säljer dock X cykeln även till Z, som hämtar den direkt. I det här fallet har Z bättre rätt till cykeln om denne inte hade anledning att misstänka att X tidigare sålt cykeln till Y - ett s.k godtrosförvärv. Det viktiga budskapet att ta med sig från detta exempel är att Y tappade rätten till cykeln till förmån för Z, trots att X och Y hade avtalat om en försäljning. Y kan lösa ut cykeln av Z, men enbart mot betalning.I detta fallet trumfade Zs sakrättsliga skydd över Ys obligationsrättsliga skydd. För att Y skulle få sakrättsligt skydd för sitt köp hade hen behövt ta med sig cykeln när de träffade köpeavtalet. I många fall kan Y vända sig till X för att kräva skadestånd för att hen inte fått äganderätten till cykeln, men situationen blir tillspetsad när X inte har några pengar att betala skadeståndet med. Y har då inte fått cykeln, och hen har heller inte fått tillbaka den betalning man erlagt.Så, till saken:När det kommer till stugor på ofri grund, dvs en stuga vars ägare inte äger den fastighet som stugan står på, så anses traditionellt sett sakrättsligt skydd uppstå direkt vid avtalet om pantsättning (avtalet är då vad man brukar kalla det sakrättsliga momentet). Det finns inga lagregler som uttrycker det gällande rättsläget utan det har arbetats fram i Högsta Domstolens praxis. Detta innebär för din del att du får säkerhet i stugan för ditt lån så fort du och din släkting avtalar om detta. Om det sker i samband med själva lånet eller efteråt spelar ingen roll (det går alltså att ställa säkerhet för ett lån i efterhand). Det viktiga är rätt och slätt att du har ett avtal där det tydligt framgår att stugan gäller som säkerhet för ditt lån. Där och då uppstår det sakrättsliga skyddet.När det däremot kommer till lösöre gäller lite annorlunda regler. Det sakrättsliga momentet vid pantsättning av lösöre är normalt sett tradition, dvs den fysiska övergången av det pantsatta objektet från pantsättaren till panthavaren (jämför vad som hade behövt ske i exemplet med cykeln ovan för att Y skulle få sakrättsligt skydd). Det går alltså normalt sett inte att få sakrättsligt skydd för lösöre om detta inte kommer i panthavarens besittning. Notera dock - Avtal om säkerhet i lösöre utan att tradition sker kan fortfarande slutas. Säkerheten gäller då fortfarande obligationsrättsligt, dvs mellan dig och din släkting. Skulle dock din släkting senare sälja lösöret till en godtroende tredje man så kan denne inte tvingas att överlämna lösöret till dig på grund av ditt avtal med din släkting. Om någon tredje man däremot inte blir inblandad över huvud taget så uppstår inga problem och säkerheten gäller.2. Förbud för din släkting att pantsätta eller försälja stugan eller lösöret Först och främst - om du har en sakrättsligt giltig säkerhet i stugan så behöver du inte oroa dig för att stugan säljs eller pantsätts och du behöver krasst sett inte heller införa ett överlåtelse- och pantsättningsförbud i avtalet. Detta under förutsättning att du enbart är intresserad av att återfå värdet av din fordran, eftersom din panträtt i stugan består även efter en eventuell försäljning.Med det sagt så går det förstås att avtala om saken om du vill (det råder som sagt vidsträckt avtalsfrihet på området) - du kan införa ett villkor med innebörden att släktingen inte får överlåta eller pantsätta stugan. Du bör dock, för tydlighets skull, lämna utrymme för att du själv ska kunna få pant i stugan. Ett avtalsvillkor som innebär pantsättningsförbud med undantag för pant till förmån för kreditgivaren skulle i så fall kunna fungera.Vad gäller lösöret i denna del kan sägas att det är fullt möjligt att avtala om att din släkting inte får överlåta eller pantsätta detta. Märk dock väl att detta enbart är obligationsrättsliga villkor. En tredje man som i god tro köper eller tar pant i din släktings lösöre vinner därigenom sakrättsligt skydd och du kan inte, med anledning av ditt avtal med din släkting, framgångsrikt rikta anspråk mot denne. Du skulle kunna införa skadeståndsbestämmelser i avtalet med innebörden att din släkting blir skadeståndsskyldig om denne säljer lösöret som du enligt ert avtal har säkerhet i. Detta skulle kunna fungera som ett handlingsdirigerande villkor. Jag skulle dock vilja höja ett varningens finger för generalklausulen i avtalslagen; detta är ett villkor som ganska kraftigt begränsar din släktings handlingsfrihet och eventuellt skulle kunna tolkas som ett oskäligt villkor. 3. Återgång av lånebeloppet eller överföring av stugan till dig vid din släktings bortgångOm din släkting skulle gå bort så följer det av arvsrättsliga regler att dödsboets skulder kommer att betalas av innan den avlidnes arvingar ska dela på kvarlåtenskapen. Eftersom du har säkerhet i stugan kommer din fordran att prioriteras i betalningen av den avlidnes skulder, åtminstone till den del som stugans värde täcker värdet på din fordran. Om fordringsbeloppet är högre än stugans värde så är det överskjutande beloppet inte prioriterat utan kommer att betalas i den mån det i övrigt finns pengar kvar i dödsboet.Om stugans värde däremot överstiger fordringsbeloppet har du inte rätt till hela stugan, utan enbart till det belopp som din fordran uppgår till. Då kommer dödsboförrättaren att antingen sälja stugan för att betala din fordran eller betala fordran med dödsboets övriga medel.Om du i slutändan enbart är intresserad av att få täckning för din fordran behöver du alltså inte ställa upp något speciellt avtalsvillkor relaterat till din släktings bortgång, så länge du har säkerhet för din fordran i stugan. Detta ordnar sig självt av allmänna arvsrättsliga regler.När det kommer till lösöret i den här delen så gäller vad som sagts även ovan. Om ni har avtalat om pantsättning och lösöret traderats så gäller säkerheten på samma sätt som med stugan. Om lösöret däremot inte traderats så gäller säkerheten enbart i den mån det inte finns någon utomstående tredje man som har ett sakrättsligt giltigt anspråk som utsläcker din obligationsrättsliga (genom avtalet) rätt. Jag hoppas att du får nytta av (det lite för långa) svaret. Om det är någonting som är otydligt eller om jag misstolkat någonting i din fråga får du gärna höra av dig till mig på lucas.cyren@lawline.se så ska vi se till att få det utrett.

Borgen och kreditprövning

2019-04-28 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej, Jag funderar på att gå i enkel borgen för min ensamstående syster som är långtidssjukskriven, men arbetstränar. Med min hjälp skulle hon eventuellt kunna kan få ett förstahandskontrakt för en hyresrätt hon egentligen har för låg årsinkomst för. Är själv gift och bor i hyresrätt, men sparar till kontantinsatsen för ett husköp inom ett par år. Har själv studieskulder och det har även min man. Om jag blir borgensman, kan det då försvåra för mig och min make när vi vill ta ett bolån?Mvh, Storasystern
Carl Trolle Olson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Om du skulle vilja gå i borgen för din syster, upprättas ett borgenavtal mellan dig och din systers hyresvärd. Ett sådant avtal behöver inte registreras eller godkännas av din bank. Det betyder att din bank inte har någon möjlighet att få reda på att du har gått i borgen för din syster om du inte själv berättar det. Om du däremot berättar om borgenavtalet för banken, är risken stor att det kan påverka bankens kreditprövning av dig, vilket kan leda till t.ex. högre ränta. Hoppas att du fick svar på din fråga. Tveka inte på att höra av dig om du har fler frågor.

Kan jag häva ett borgensåtagande?

2019-04-01 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej.Är borgenär åt min dotter på lägenhet som hon har misskött. Jag har pratat med fastighetsägare om att få bryta borgensskap men de hänvisar till 2 år. Jag har googlat lite om vad som krävs och då stod det att man behövde ha bra inkomst, minst 4 ggr hyra. Jag är förtidspensionärer med ca 115000/år.Min undran är om det är en lag att man ska ha hög inkomst så jag skulle kunna häva borgenskapet pga för låg inkomst. Orolig mamma.
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Det finns tyvärr inte lagreglerat att det krävs en viss inkomst för att man ska gå i borgen för någon och inte heller några bestämmelser som ger dig rätt att häva borgensåtagandet. Att du gått i borgen för din dotter är en säkerhet för kreditgivaren och väldigt svårt att ta sig ur. Givetvis kan du avtala med kreditgivaren och denne kan låta dig häva det (det finns inget förbud mot att låta någon häva sådant), däremot har du ingått ett avtal med kreditgivaren genom att du gick i borgen för din dotter. Utgångspunkten är att avtal ska följas och du har därmed inte heller rätt att häva åtagandet.Med vänliga hälsningar,

För mycket i lön - condictio indebiti

2019-03-30 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |För ca 1 år sedan så arbetade jag som konsult på ett bemanningsföretag. Varje vecka så rapporterade vi in våra tider och lönen var alltid skjuten en månad framåt. En av månaderna fick jag 8000kr för lite i lön, de hade då missat hel veckas arbete. Jag ringde först lönekontoret och dessa sa att pengarna som saknas kommer att betalas ut med nästa lön, men då skulle jag få vänta en månad för det. De vägrade betala ut mina pengar även fast jag krävde det av de.Jag kontaktade då min konsultchef och förklarade läget, efter 2-3 arbetsdagar så var pengarna på mitt konto. Problemet var då att lönekontoret tydligen redan lagt in att jag ska få 8000 kr på nästa lön, därför betalades även den ut till mig. Jag hade jobbat över väldigt mycket även denna fredag (extra natt pass + extra helgdagar) så jag märkte inte något utomordentligt och trodde att lönen var korrekt helt enkelt.Ungefär 1.6 år senare så är jag numera anställd av själva företaget istället för inhyrd som bemanning, och då skickar de hem ett brev till mig där de nu gett mig 26 dagar att betala 7733 ;- på en AVI. Hur kan jag bestrida detta? Det var ju deras egna lönekontor som har sabbat till det? Jag ville ju endast ha mina pengar som jag jobbat för. Kan de göra såhär? Kan jag bestrida det? Hur blir det med skatten? Det står på brevet att de kan skicka vidare ärendet till Inkasso. Vad kan hända då? Tacksam för all hjälpAD 2006 nr 105Mvh
Sandra Wrede |Hej och tack för att du vänt dig till Lawline med din fråga!För mycket i lön – AD 2006 nr 105I Sverige har vi inga lagregler som reglerar området kring utbetalningar som har skett felaktigt eller rent av misstag. Däremot har vi en princip som kallas för condictio indebiti som betyder att en felaktig betalning ska betalas tillbaka. Detta är huvudregeln. Självklart finns det undantag från huvudregler, det betyder alltså att det finns situationer där man inte anses vara återbetalningsskyldig. I avgörandet från AD 2006 nr 105 kom domstolen fram till att om arbetstagaren är i god tro om ett felaktigt utbetalt lönebelopp så kan inte arbetsgivaren kräva tillbaka detta belopp. Det betyder alltså att återbetalningsskyldigheten för dig som arbetstagare för en felaktigt utbetalad lön beror på om du som arbetstagare har mottagit och förbrukat lönebeloppet i god tro, det betyder alltså att arbetstagaren ska varken ha insett eller borde ha insett att denna löneutbetalning var felaktig. Arbetstagaren får därmed inte vara i ond tro, det vill säga insett eller haft en anledning att misstänka att man kan ha fått för mycket i lön. Om man är i ond tro har arbetsgivaren rätt att återkräva beloppet.God tro Så vad anses vara god tro blir då frågan och svaret är alltså helt beroende av om du är i god tro eller inte. Ett första exempel på som kan vara avgörande för om du kan ha varit i god tro är hur lönebeskedet ser ut, lönespecifikationen. Det vill säga om du hade granskat eller läst lönespecifikationen, framkom det att det stod att du fått mer lön. Exempelvis om du arbetar med en fast lön och får samma lön varje månad kan detta vara en indikation på att du borde förstått att något var fel. Men i ditt fall verkar du inte ha en fast lön utan den verkar variera från månad till månad, då blir det svårare att veta exakt vad din lön är. I sådana fall kan du anses vara i god tro om det inte är något som framgår på lönespecifikationen. Dock beror detta på hur stort beloppet är som anses vara fel, om det är ett stort belopp som utbetalats felaktigt talar det starkt för att man inte är i god tro och vid mindre belopp kan det ibland vara lättare att hävda att mottagaren är i god tro. Men som jag nämnt ovan är detta svårare när det gäller arbetstagare som har varierande lön varje månad. En arbetstagare som har olika lön varje månad kan man säga har en fördel eftersom man inte kanske behövt granska lönespecifikationen större en vanligt, eftersom den ofta varierar. En annan faktor som man kan lägga vikt vid är hur lång tid från det att utbetalningen skedde till att ett krav om återbetalning framförs – desto längre tid som gått, desto större skäl är det att vägra en återbetalning. Detta grundas i att man ska känna sig trygg efter det gått en viss tid sedan den felaktiga utbetalningen gjordes, man ska helt enkelt kunna känna sig trygg i att de utbetalningar som sker är rätt. Hur lång tid som ska ha gått beror olika omständigheter och bedöms från fall till fall. SammanfattningJag kan tyvärr inte svara på om det är så att du är i god tro eller inte, men kan jag tycka att det talar för att du varit i god tro vid utbetalningstillfället. Det som skulle kunna vara emot är att du varit i kontakt med både chefen och lönekontoret och kanske borde anat att något var fel. Men samtidigt är det svårt eftersom din lön varierar varje månad och det skulle kunna stämma eftersom du jobbat natt osv. Det ska även sägas att det tog lång tid innan de krävde tillbaka pengarna, vilket även talar starkt för din sak. Jag skulle säga att det finns saker som talar för din sak men även saker som talar emot din sak. Oavsett så är huvudregeln att felaktig utbetalning ska gå åter. Jag hoppas du fått svar på din fråga, men om du vill ha mer hjälp till hur du ska gå till väga kan du kontakta våra jurister eller om du är med i facket kontakta dem så de kan hjälpa dig. De kan hjälpa dig hur du ska bestrida deras återkrav. Boka tid med en jurist för 1699 kr/h, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 1. Gratis telefonrådgivning, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 2. Vänligen,

Vad gör jag när registreringsbeviset stulits och ägarbyte skett?

2019-05-01 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |hej, jag är utsatt för bedrägeri.Min bil blev under påskhelgen utsatt för inbrott. Tjuven fick med sig registreringsbeviset (låg i bilen - mycket klantigt av mig). Han förfalskade min underskrift och sände in till transportstyrelsen. Jag begärde nytt registreringsbevis men detta registrerades inte innan de hann registrera ny ägare. Efter det har han ställt av bilen. Ärendet ligger nu för utredningen hos Fordonsregistret och verkar kunna göra det länge.Allt är polisanmält. Eftersom jag fortfarande har bilen och nycklarna ser jag två saker som tjuven kan göra.1) hämta ut en ny nyckel (det går med lite trixande) och köra iväg (han kan se på gps-online var den är)2) ta lån med bilen som säkerhet. Lånet ärver jag som jag förstår det om bilen skrivs över på mig igen.Jag har mailat till de flesta långivarna och berättat om situationen men tänker att han kanske redan hunnit göra det.Vad kan jag göra ?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningInledningsvis vill jag klargöra att du har gjort helt rätt som har handlat snabbt med att såväl polisanmäla som att överklaga ägarbytet hos Transportstyrelsen. Det är ju, som du uppmärksammat, dessvärre en risk att ha registreringsbeviset liggande i bilen. Du är däremot sannolikt varken den första eller sista som gör det misstaget.Det är dessvärre svårt att ge dig något råd för hur du ska förhindra att tjuven eventuellt försöker kvittera ut en ny nyckel. Min rekommendation är att du tar kontakt med ditt försäkringsbolag angående det. Jag utgår från att du redan upprättat en kontakt avseende bilinbrottet. Eventuellt är det möjligt att försäkringsbolaget kan hjälpa dig att vända dig till en verkstad för omkodning av nyckeln eller att du kan använda annan låsanordning som gör att bilen ändå inte kan flyttas. Jag vet tyvärr inte exakt hur det går till när man begär ut en ny nyckel och om det är möjligt att kontakta kontoret för det bilmärke du har och informera dem om vad som skett.I fråga om lån har du rätt i att billån kan "följa med bilen". Däremot är det i regel endast möjligt att ta ett billån med bilen som säkerhet vid inköp av bil hos en auktoriserad återförsäljare. Ett billån med bilen som säkerhet är i praktiken ett kreditköp, vilket antecknas i bilregistret. Ofta finns det ett återtagandeförbehåll kombinerat med kreditköpet. Eftersom bilen inte är fullbetald vid ett kreditköp så "följer lånet med bilen". Om man vill belåna en bil man redan äger (vilket tjuven gör enligt bilregistret) handlar det om en pantsättning av bilen. Pantsättning innebär att man lånar pengar och som säkerhet lämnar något i pant. För pantsättning av lös egendom (såsom t.ex. en bil) gäller reglerna om handpant; det krävs tradition. Tradition innebär att man måste lämna ifrån sig föremålet man pantsätter. För att tjuven ska kunna pantsätta bilen krävs det således att hen har den i sin besittning och kan lämna den ifrån sig. Så är det inte i ditt fall varför det sannolikt inte finns någon möjlighet för vederbörande att belåna den så det belastar dig.Sammanfattningsvis har du gjort helt rätt i som har såväl polisanmält som överklagat ägarbytet. Om bilmärket har ett centralt register för när man begär ut ny nyckel är min rekommendation att du kontaktar det och uppvisar din polisanmälan. Det kan även vara en möjlighet att du vänder dig till ditt försäkringsbolag för hjälp.Du ska däremot inte vara orolig för att bilen kan belånas trots att den står hemma hos dig och att du sedan "ärver" lånen. Lån kan följa med bilen och det är om den köps på kredit. Vid kreditköp antecknas det i bilregistret att bilen är såld på kredit. För att däremot pantsätta en bil man redan innehar krävs det tradition av objektet. Det krävs således att bilen lämnas in till ett företag som lånar ut pengar mot pantsättning och att bilen förvaras där under låneperioden.Om du behöver vidare hjälp av någon av våra jurister med t.ex. vidare överklagan om ägarbytet, är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se för en offert och tidsbokning.Med vänliga hälsningar,

Har jag rätt att få tillbaka felaktiga utbetalda belopp?

2019-04-27 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej, jag är något av en ekonomisk idiot. För övrigt tämligen välutrustad, men det gick fel vad det gäller papper och pengar för mig!Mitt dilemma: Jag har en bil med handikapptillstånd, eftersom jag är rörelsehindrad.Jag lånade en garageplats av en god vän när jag flyttade in här. Den kostade 1500:_/mån, som jag betalade till henne och hon betalade parkeringsbolaget. Jag satte utgiften på autogiro och det skötte sig självt. Tyvärr även efter att hon hade flyttat härifrån och sagt upp garageplatsen och jag hade fått en egen plats. Jag märkte helt enkelt inte att det gick ut 1500:-/mån från mitt konto som hon inte skulle ha haft!!!!Jag har alla datumen och summorna nu. Det blev ca 54.000:- sammanlagt som hon har mottagit från mitt konto, efter att hon flyttat utan att säga något om det! Och nu vägrar hon att betala tillbaks ett öre. Jag har erbjudit henne avbetalning. Jag har ju felat, som betalat henne pengarna, men tycker också att hon som arbetar och tjänar 600.000:-/år, äger 3 fastigheter osv. kunde betala tillbaka pengar, som hon har tagit emot för en garageplats hon inte har!Jag har inte gjort något åt detta, så länge jag har klarat mig, men jag har en dotter med två neurologiska handikapp, som blir allt sämre. Och jag måste hjälpa henne även ekonomiskt. Och börjar få det svårt!Tror ni att jag har en möjlighet att få tillbaka mina pengar?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningDen situation du beskriver hanteras enligt principen om condictio indebiti och innebär kortfattat att den som av misstag utbetalt ett belopp till någon har rätt att få beloppet återbetalt.Principen om condicitio indebiti finns inte lagstadgad utan är en allmän rättsprincip, vars utveckling över tid utvecklats genom rättspraxis. Utvecklingen innebär att det finns undantag till principen. Utgångspunkten är att du har rätt att få tillbaka pengarna, däremot måste det göras en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Det finns en del övergripande riktlinjer till ledning för hur domstolarna kan resonera i bedömningen för att du inte ska ha rätt att få tillbaka de utbetalda pengarna. För att mottagaren inte ska bli återbetalningsskyldig krävs det att hon:- Varit i god tro, dvs. hon måste varit omedveten om att betalningen varit felaktig. - Det krävs även att mottagaren inrättat sig efter betalningen. Med det menas att hon i princip även måste ha förbrukat pengarna för att inte bli återbetalningsskyldig.I bedömningen tittas även på partsförhållandet, t.ex. kan en bank som betalar ut pengar felaktigt ha strängare krav på sig än en privatperson. Slutligen tittar man på passivitet från betalaren, vilket är det som främst kan ligga dig till last. Med passivitet avses att en längre period passerar utan att betalaren reagerar. I ditt fall har det enligt mina beräkningar skett felaktiga utbetalning under en tidsperiod om tre år.Sammanfattning och rådUtgångspunkten enligt principen om condictio indebiti är att du har rätt att få tillbaka det du betalt ut felaktigt. Däremot kommer det, för det fall att ni löser tvisten i domstol, göras en helhetsbedömning. För att din motpart inte ska vara skyldig att återbetala beloppet krävs det dels att hon varit i god tro, dels att hon förbrukat pengarna. I bedömningen kan det ligga dig till last att utbetalningarna skett felaktigt under lång tid utan att du reagerat.Min rekommendation är att du kontaktar den du utbetalt summan till felaktigt och informerar henne om att du har rätt till att få återbetalt det du felaktigt betalt henne. Om hon vägrar att återbetala henne kan en jurist på Lawlines juristbyrå hjälpa dig vidare. Juristen kan då å dina vägnar tillsända henne ett krav, och om hon vägrar kan juristen å dina vägnar lämna in en stämningsansökan för att få tvisten prövad i domstol. Givetvis kan juristen företräda dig i tvisten om du så önskar. Om du är intresserad av detta är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se för en offert och vidare kontakt.Med vänliga hälsningar,

Personligt borgensåtagande i bolag

2019-03-31 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Om ett bolag (VD)skriver ett borgensåtagande för få hyra kontor vad händer om företaget gå i konkurs? blir styrelsen betalningsansvarig, en (1) ledamot är ej aktieägare
Johan Heiman |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline!Utifrån din frågeställning tolkar jag omständigheterna som så att VD:n själv har gått i personlig borgen för det fall att bolaget självt inte skulle klara av att betala hyran för kontoret. Reglerna om borgenärsförbindelser regleras i 10 kap. handelsbalken (HB), den hittar du här!Det korta svaret på din fråga är nej. Det är enbart den/de person/er som undertecknat borgensförbindelsen som kan utkrävas att betala skulden för det fall att gäldenären (här företaget) inte kan prestera. Värt att notera är att det inte ens behöver vara så att bolaget är försatt i konkurs för att en borgensman (här VD:n) ska vara skyldig att prestera å gäldenärens (här bolaget) vägnar. Nedan följer kort information kring de två vanligaste formerna av borgensförbindelser.Det finns olika typer av borgensförbindelser, de två vanligaste formerna är enkel borgen och proprieborgen. Proprieborgen regleras i 10 kap. 9 § HB och innebär att borgensmannen (dvs din kompis i det här fallet) åtagit sig att svara för en annans skuld såsom för sin egen. Borgenären har vid proprieborgen rätt att vända sig direkt mot borgensmannen och behöver därför inte först kräva betalt av huvudgäldenären. Enkel borgen regleras i 10 kap. 8 § HB och innebär att borgensmannen ansvarar subsidiärt. Att borgensmannen ansvarar subsidiärt innebär borgenären först måste kräva betalt av gäldenären innan han kan rikta krav mot borgensmannen. Det måste alltså stå klart att gäldenären inte kan betala föra några anspråk kan göras gentemot borgensmannen.Hoppas att du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Vad gör jag när jag blivit utsatt för kreditkortsbedrägeri?

2019-03-21 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Mitt betalkort (AMEX) har debiterats drygt 50 000 kr på en hotellbar i Gdansk.Jag vet inte hur detta har skett, men tror att någon anställd kommit över mitt kort och tidigare noterat pin-koden.Jag anser att det är en obehörig transaktion "som genomförs utan samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda betalningsinstrumentet" (Lag om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument 23 juni 2010).AMEX hävdar, att eftersom mitt kort använts och korrekt pin använts är det bevis för att jag knappat in den och således är det inte en obehörig transaktion.I detta fall gäller omvänd bevisföring, d v s det är upp till mig att visa att "jag är oskyldig" d v s att debiteringen varit obehörig.Det kan jag inte eftersom jag inte märkte när det skedde, men vad innebär det att i lagens förarbeten (SOU 2005:108) konstateras: "Inknappning av korrekt PIN-kod bevisar dock inte att det är kortinnehavaren själv som har genomfört transaktionen. Olika alternativ till PIN-kod har därför diskuterats, främst s.k. biometriska metoder. Som exempel kan nämnas automatiserad identifiering av röst, ögonkaraktär eller fingeravtryck. Ingen av dessa metoder har hittills visat sig vara förenad med tillräckligt hög säkerhetsnivå." (3.6.2)Här hävdas ju motsatsen, d v s att inknappning av korrekt PIN-kod inte bevisar att det är kortinnehavaren själv som har genomfört transaktionen.
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningBestämmelserna om obehöriga transaktioner fanns tidigare i lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument, men infördes år 2018 i 5 a kap. lagen om betaltjänster. Införandet medförde vissa ändringar av reglerna och genomförde till viss del EU:s betaltjänstdirektiv. Reglerna påminner dock i mångt och mycket fortfarande om de gamla reglerna; förarbetena till de nya lagbestämmelserna hänvisar i stort till äldre förarbeten. Likaledes torde äldre praxis till stor del fortfarande vara tillämplig.Det som är avgörande i ditt fall är bevisbördeplaceringen och huruvida den är omvänd eller ej. Enligt praxis vid påstående om obehörig transaktion har betaltjänstleverantören, i detta fall Amex, bevisbördan för att transaktionen har godkänts, registrerats korrekt, kontoförts och inte påverkats av ett tekniskt fel eller någon annan bristfällighet. Bevisbördekravet överensstämmer såväl med äldre förarbeten som betaltjänstdirektivet (jfr art 72.1 Betaltjänstdirektivet 2015/2366). För dig innebär det att Amex i första hand har bevisbördan för att betalningen gått rätt till. Den som påstår att en transaktion skett obehörigen (du) har bevisbördan för att så skett. Enligt äldre praxis krävs det att det presenteras bevisning som i vart fall gör det antagligt att transaktionen varit obehörig, vilket är ett ganska lågt ställt krav. Enligt betaltjänstdirektivet som bestämmelserna bygger på ska det, om en betaltjänstanvändare nekar till att ha auktoriserat en genomförd betalningstransaktion inte nödvändigtvis räcka som bevis att betalaren auktoriserat betalningstransaktionen eller att betalaren handlat bedrägligt. Betaltjänstleverantören ska i ett sådant fall lägga fram styrkande handlingar för att bevisa bedrägeri eller grov vårdslöshet från betaltjänstanvändarens sida (jfr art 72.2 Betaltjänstdirektivet).Exakt vilken bevisning Amex har att åberopa till att styrka att det inte skett ett bedrägeri (utan snarare att du begått ett bedrägeri eller varit grov vårdslös) vet jag dessvärre inte utifrån beskrivningen av din fråga.Sammanfattning och rådI ditt fall rör det sig om vem som ska bevisa och vad som ska bevisas. Initialt har Amex att bevisa att transaktionen verkligen ägt rum och att den skett korrekt och inte påverkats av något tekniskt fel. Du ska sedan göra det antagligt att transaktionen varit obehörig. Enligt betaltjänstdirektivet ska Amex då lägga fram styrkande handlingar för att bevisa antingen att du begått ett bedrägeri eller att du förfarit grovt vårdslöst. I ditt fall vet jag inte vilken eventuell bevisning Amex har att åberopa.I förarbetena till den äldre lagen som du hänvisar till är det riktigt att det står som du citerat. Förarbeten är dock ingen bindande rättskälla, utan något som kan användas för hur lagen ska tolkas. Det kan således eventuellt användas för att argumentera till din fördel. Dock torde det i ditt fall vara avgörande om Amex kan lägga fram styrkande bevisning för att du handlat bedrägligt eller åtminstone grovt vårdslöst. Någon närmre utredning går tyvärr inte att göra utan närmre insyn i ditt ärende och vilken bevisning Amex hänvisar till.Min rekommendation är att du om du är privatperson lämnar in en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Beslut från ARN är inte bindande, dock brukar seriösa företag följa vad ARN rekommenderar. Om det inte är aktuellt, antingen för att du är näringsidkare eller för att du inte vill vänta på handläggningstiden blir det i slutändan att avgöra ärendet i domstol. Är ditt kort ett kreditkort så du fått en faktura på beloppet kan du välja att bestrida fakturan från Amex (och sedan från eventuellt inkassobolag). Då kan Amex välja att stämma dig till domstol för att få betalt. Har pengarna dragits från ditt konto får du istället utfärda en stämning mot Amex för att i domstol eventuellt få rätt. Om du överväger att ärendet ska gå till domstol är min rekommendation att du konsulterar en jurist på Lawlines juritsbyrå. Juristen kan dels gå igenom ditt ärende närmre, dels rekommendera dig om det är värt att gå till domstol eller ej. Givetvis kan juristen även föra din talan i domstol.Är du intresserad av kontakt med en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se för en offert och vidare kontakt.Med vänliga hälsningar,