Ersättning för saklån och bevisbörda om lån kontra gåva

2019-07-12 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej Lawline. Tack för att ni finns, ni har hjälpt mig på traven så många gånger. Men nu behöver jag hjälp i ett ärende där jag inte finner något svar. Jag arbetar för ett företag där jag bland annat är ansvarig för återförsäljare. Våra återförsäljare får låna frysboxar av oss för att kunna sälja våra produkter, något som vi inte skrivit avtal på tidigare men nu ska ta fram. Nu har en återförsäljare stängt ner sin butik och hävdar sig ha slängt våra frysboxar - något hon inte är villig att ersätta oss för. I telefonsamtal nämns alltid att de är till låns, men tyvärr står det ju ord mot ord där. Vi har dokument som styrker leveransen av frysboxarna och bilder på när de står i hennes butik - är detta tillräckligt för att driva igenom en betalning?
Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Först och främst utgår jag ifrån att det rör sig om ett saklån, dvs. att återförsäljarna innehar era frysboxar utan krav på ersättning härför. Visserligen är det ju så att anledningen till att de ens innehar frysboxarna är att de ska sälja era produkter, och på ett sätt skulle man därför kunna betrakta lånet som en slags hyra istället, men eftersom ingen ersättning utgår för själva frysboxarna ligger det enligt mig närmast till hands att betrakta deras innehav som ett lån. Hur man kategoriserar saken lär spela liten till ingen roll i praktiken, men det är ändå bra att ha de grundläggande förutsättningarna klara för sig.Hur som helst åläggs enligt 11 kap. 1 § handelsbalken låntagaren en allmän vårdplikt. Det innebär att låntagaren ansvarar för att saken ska lämnas tillbaka i det skick han fick den. Vanligtvis kan knepiga bevisfrågor uppstå här, eftersom låntagaren gärna hävdar att en viss skada på en sak redan fanns på saken innan han lånade den. I ditt fall har ju låntagaren istället bara slängt frysboxarna, vilket uppenbarligen strider mot vårdplikten. Sådana skador ska enligt rättsfallet NJA 1953 s. 409 ersättas av låntagaren. Detta måste också anses följa av allmänna skadeståndsrättsliga principer, särskilt den så kallade culparegeln i 2 kap. 1 § skadeståndslagen. Culpa betyder vårdslöshet och är ett centralt begrepp inom skadeståndsrätten. Någon vårdslöshetsbedömning behöver dock inte göras här, eftersom det är uppenbart att det inte är fråga om någon olyckshändelse eller annan tveksamhet. Frysboxarna har slängts med flit och skada har därför uppstått. Låntagaren ska alltså ersätta er för de slängda frysboxarna. Vad som nyss sagts är när allt kommer omkring inte särskilt komplicerat, och utan juridiska kunskaper bör man endast med hjälp av ett blygsamt sunt förnuft kunna komma till samma slutsats. Därför kan man undra varför låntagaren ändå motsätter sig ert krav. Hon bör rimligtvis åtminstone känna på sig att man måste ersätta det man förstör. Möjligtvis vill hon inte kännas vid några frysboxar över huvud taget, men då skulle hon ju aldrig påstått att hon slängt dem. Oavsett lär era bilder tveklöst räcka som bevisning för att hon tagit emot dem. Jag kan bara komma på ett enda alternativ, nämligen att hon vill hävda att frysboxarna varit en gåva och därför inte omfattas av vårdplikt och efterföljande ersättningsskyldighet. Här står alltså ord mot ord. Ni hävdar lån, hon hävdar gåva. Enligt rättsfallet NJA 2014 s. 364 gäller dock att bevisbördan för att ett mottaget belopp har utgjort en gåva vilar på mottagaren. Man utgår alltså ifrån att det rör sig om ett lån, om inte mottagaren kan bevisa motsatsen. Huvudregeln är dock enligt bl.a. NJA 2009 s. 64 att det är borgenären (dvs. den som påstår att någon är skyldig honom pengar) har bevisbördan för att så är fallet. NJA 2014 s. 364 gällde också pengar, inte saker. Det är därför lite oklart vad som gäller i detta fall. Jag vill dock hävda att ni genom bilderna i vart fall lyckats styrka att ett rättsligt förhållande föreligger mellan er och låntagaren. Jag vill också tro att NJA 2014 s. 364 även kan tillämpas på saker. Enligt Högsta domstolens uttalande i nyss nämnda fall var skälen till att lägga bevisbördan på mottagaren bl.a. att hindra ogenomtänkta förmögenhetsöverföringar (dvs. misstagsöverföringar och andra överföringar där avsikten aldrig varit att mottagaren skulle kunna tillgodogöra sig överföringen utan motprestation) samt att minska risken för missbruk från mottagarens sida (dvs. att som nu hävda att lånet varit en gåva). Dessa skäl gör sig påminda även i ert fall, och jag anser därför att bevisbördan ska placeras på mottagaren. Hon lär aldrig kunna visa att frysboxarna varit en gåva. De är därför att betrakta som lån, och ska ersättas. Ni bör alltså ha goda förutsättningar för att driva igenom en betalning.Jag hoppas att du fått svar på din fråga, och lycka till!

Hur driva tvist mot Försäkringskassan?

2019-05-28 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej! Har hört att man kan få hjälp av juriststudenter gratis. För en omöjlig kamp mot försäkringskassan och orkar inte kämpa själv. Vet ni vart jag kan vända mig?Med vänlig hälsning,
Viktoria Tomsson |Hej och tack för att Du vänder dig till Lawline!Vi erbjuder ett antal olika alternativ för att hjälpa Dig mot Försäkringskassan.Du kan du vända dig till vår telefonrådgivning som är gratis eller boka tid med en jurist:- Boka tid med en jurist för 1725 kr/h, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 1.- Gratis telefonrådgivning, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 2.Vänligen,

Jag ska låna ut pengar till en släkting för ett köp av en stuga. Hur gör jag för att få stugan som säkerhet för mitt lån?

2019-05-02 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Jag lånar ut pengar till en släkting som köper ett hus på ofri grund, kolonilott med arrendetomt. Jag vill ha äganderätten till huset och lösöret som säkerhet för lånet. Vill även att släktingen inte ska kunna sälja eller pantsätta huset. Om släktingen avlider vill jag ha äganderätten eller återbetalning av lånet i sin helhet. Vad är bäst att göra? Med vänliga hälsningar,
Lucas Cyrén |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Mitt svar på din fråga blev relativt långt så jag har valt att ge dig ett kortfattat svar i början av texten och efter detta följer det lite längre svaret som innehåller motiveringar. Jag rekommenderar att du läser båda. Jag har i mitt svar utgått från att ditt primära mål är att du ska få täckning för den fordran som du ställer ut på din släkting. Jag utgår alltså ifrån att stugan inte har något egenvärde för dig.Kortfattat svar:Stugan - Min rekommendation är att du skaffar en sakrättsligt giltig säkerhet (innebörden av detta begrepp förklaras nedan) i stugan. Detta gör du helt enkelt genom att du och din släkting avtalar om att stugan ska gälla som säkerhet för lånet till din släkting. Detta avtal bör ni upprätta skriftligen.Genom att du får sakrättsligt skydd i stugan behöver du praktiskt taget inte införa villkor om överlåtelse- och pantsättningsförbud för stugan i låneavtalet. Om du har en sakrättsligt giltig säkerhet i stugan har du nämligen bäst rätt till stugan vid händelsen att din släkting skulle få för sig att sälja stugan (panträtten "följer med" stugan vid försäljningen, vilket innebär att den består även vid en äganderättsövergång).Du behöver inte heller införa något villkor om att äganderätten ska övergå till dig vid din släktings bortgång. Regleringen av den avlidnes skulder sköts av dödsboförrättaren och alla skulder betalas av innan arvskiftet genomförs. Om du har en giltig säkerhet i stugan kommer du att tillgodogöras värde från denna innan eventuella andra borgenärer och arvingar.Lösöret - För att kunna få sakrättsligt giltig säkerhet i lösöret krävs det att detta traderas (tradition innebär att föremålet fysiskt överflyttas) mellan avtalsparterna. Om din släkting planerar att använda lösöret hemma hos sig blir det alltså troligtvis svårare att få en sakrättsligt giltig säkerhet i lösöret. Det är fullt möjligt för er två att avtala om säkerhet i lösöret utan att det traderas, men då gäller denna säkerhet enbart er två emellan. Som du kommer att se nedan så blir det krångligare när personer utanför er avtalsrelation kommer med anspråk på samma föremål.Min rekommendation angående lösöret är att du i den mån det är möjligt avtalar om pant och även traderar lösöret. I den mån tradition inte är möjlig så kan ni fortfarande avtala om säkerhet, men den kommer inte att få sakrättsligt skydd och din släkting kommer då med giltig verkan kunna sälja eller pantsätta lösöret till en tredje man. Längre svar med motivering:Lån två privatpersoner emellan regleras enklast genom ett vanligt låneavtal. Det råder på avtalsområdet stor frihet kring vad man får avtala om (framför allt när det handlar om avtal två privatpersoner emellan). Den enda riktigt relevanta begränsningen av vad man får avtala kring utgörs av avtalslagens generalklausul, som innebär att oskäliga avtalsvillkor kan jämkas. vad som generellt sett utgör oskäliga avtalsvillkor är omöjligt att säga, utan bedömningar görs i varje enskilt fall men hänsyn tagen till de relevanta omständigheterna.Med detta sagt, så är ni fria att i låneavtalet avtala kring hur ni vill lägga upp det rättsliga förhållandet er två emellan. Du kan ställa upp som krav för lånet att du vill ha säkerhet (pant) i stugan och lösöret, att stugan som din släkting köper för pengarna inte får sälja eller pantsätta stugan (med undantag för den säkerhet som du själv vill ha då, givetvis) samt att stugan eller lånebeloppet ska tillfalla dig om din släkting skulle avlida. Lägg dock märke till följande.1. Säkerhet (pant) i stugan samt lösöret När man pratar om säkerhet för ett lån måste man skilja på obligationsrättsliga rättigheter och sakrättsliga rättigheter. Obligationsrättsliga rättigheter är sådana rättigheter och anspråk som du har genom ditt avtal med din avtalspart, dvs avtalet innebär enbart rättigheter och skyldigheter avtalsparterna emellan. När man däremot pratar om sakrättsliga rättigheter så pratar man om de rättigheter och anspråk man har mot personer som befinner sig utanför er avtalsrelation, s.k tredje män (i texten refererar jag återkommande till tredje "män", men kom ihåg att det även kan handla om juridiska personer såsom exempelvis företag, organisationer och kommuner). Sakrättsligt skydd brukar också kallas tredjemansskydd och är ett snårigt område med många otydliga och, till synes, osammanhängande regler.Jag ska försöka illustrera problematiken med ett relativt enkelt exempel. Exemplet innehåller inte alla aspekter som kan dyka upp vid denna typen av tredje man-situationer, utan enbart den mest centrala konflikten.Ponera att X säljer en cykel till Y, som betalar och meddelar att hen ska hämta cykeln den nästkommande veckan. Dagen därpå säljer dock X cykeln även till Z, som hämtar den direkt. I det här fallet har Z bättre rätt till cykeln om denne inte hade anledning att misstänka att X tidigare sålt cykeln till Y - ett s.k godtrosförvärv. Det viktiga budskapet att ta med sig från detta exempel är att Y tappade rätten till cykeln till förmån för Z, trots att X och Y hade avtalat om en försäljning. Y kan lösa ut cykeln av Z, men enbart mot betalning.I detta fallet trumfade Zs sakrättsliga skydd över Ys obligationsrättsliga skydd. För att Y skulle få sakrättsligt skydd för sitt köp hade hen behövt ta med sig cykeln när de träffade köpeavtalet. I många fall kan Y vända sig till X för att kräva skadestånd för att hen inte fått äganderätten till cykeln, men situationen blir tillspetsad när X inte har några pengar att betala skadeståndet med. Y har då inte fått cykeln, och hen har heller inte fått tillbaka den betalning man erlagt.Så, till saken:När det kommer till stugor på ofri grund, dvs en stuga vars ägare inte äger den fastighet som stugan står på, så anses traditionellt sett sakrättsligt skydd uppstå direkt vid avtalet om pantsättning (avtalet är då vad man brukar kalla det sakrättsliga momentet). Det finns inga lagregler som uttrycker det gällande rättsläget utan det har arbetats fram i Högsta Domstolens praxis. Detta innebär för din del att du får säkerhet i stugan för ditt lån så fort du och din släkting avtalar om detta. Om det sker i samband med själva lånet eller efteråt spelar ingen roll (det går alltså att ställa säkerhet för ett lån i efterhand). Det viktiga är rätt och slätt att du har ett avtal där det tydligt framgår att stugan gäller som säkerhet för ditt lån. Där och då uppstår det sakrättsliga skyddet.När det däremot kommer till lösöre gäller lite annorlunda regler. Det sakrättsliga momentet vid pantsättning av lösöre är normalt sett tradition, dvs den fysiska övergången av det pantsatta objektet från pantsättaren till panthavaren (jämför vad som hade behövt ske i exemplet med cykeln ovan för att Y skulle få sakrättsligt skydd). Det går alltså normalt sett inte att få sakrättsligt skydd för lösöre om detta inte kommer i panthavarens besittning. Notera dock - Avtal om säkerhet i lösöre utan att tradition sker kan fortfarande slutas. Säkerheten gäller då fortfarande obligationsrättsligt, dvs mellan dig och din släkting. Skulle dock din släkting senare sälja lösöret till en godtroende tredje man så kan denne inte tvingas att överlämna lösöret till dig på grund av ditt avtal med din släkting. Om någon tredje man däremot inte blir inblandad över huvud taget så uppstår inga problem och säkerheten gäller.2. Förbud för din släkting att pantsätta eller försälja stugan eller lösöret Först och främst - om du har en sakrättsligt giltig säkerhet i stugan så behöver du inte oroa dig för att stugan säljs eller pantsätts och du behöver krasst sett inte heller införa ett överlåtelse- och pantsättningsförbud i avtalet. Detta under förutsättning att du enbart är intresserad av att återfå värdet av din fordran, eftersom din panträtt i stugan består även efter en eventuell försäljning.Med det sagt så går det förstås att avtala om saken om du vill (det råder som sagt vidsträckt avtalsfrihet på området) - du kan införa ett villkor med innebörden att släktingen inte får överlåta eller pantsätta stugan. Du bör dock, för tydlighets skull, lämna utrymme för att du själv ska kunna få pant i stugan. Ett avtalsvillkor som innebär pantsättningsförbud med undantag för pant till förmån för kreditgivaren skulle i så fall kunna fungera.Vad gäller lösöret i denna del kan sägas att det är fullt möjligt att avtala om att din släkting inte får överlåta eller pantsätta detta. Märk dock väl att detta enbart är obligationsrättsliga villkor. En tredje man som i god tro köper eller tar pant i din släktings lösöre vinner därigenom sakrättsligt skydd och du kan inte, med anledning av ditt avtal med din släkting, framgångsrikt rikta anspråk mot denne. Du skulle kunna införa skadeståndsbestämmelser i avtalet med innebörden att din släkting blir skadeståndsskyldig om denne säljer lösöret som du enligt ert avtal har säkerhet i. Detta skulle kunna fungera som ett handlingsdirigerande villkor. Jag skulle dock vilja höja ett varningens finger för generalklausulen i avtalslagen; detta är ett villkor som ganska kraftigt begränsar din släktings handlingsfrihet och eventuellt skulle kunna tolkas som ett oskäligt villkor. 3. Återgång av lånebeloppet eller överföring av stugan till dig vid din släktings bortgångOm din släkting skulle gå bort så följer det av arvsrättsliga regler att dödsboets skulder kommer att betalas av innan den avlidnes arvingar ska dela på kvarlåtenskapen. Eftersom du har säkerhet i stugan kommer din fordran att prioriteras i betalningen av den avlidnes skulder, åtminstone till den del som stugans värde täcker värdet på din fordran. Om fordringsbeloppet är högre än stugans värde så är det överskjutande beloppet inte prioriterat utan kommer att betalas i den mån det i övrigt finns pengar kvar i dödsboet.Om stugans värde däremot överstiger fordringsbeloppet har du inte rätt till hela stugan, utan enbart till det belopp som din fordran uppgår till. Då kommer dödsboförrättaren att antingen sälja stugan för att betala din fordran eller betala fordran med dödsboets övriga medel.Om du i slutändan enbart är intresserad av att få täckning för din fordran behöver du alltså inte ställa upp något speciellt avtalsvillkor relaterat till din släktings bortgång, så länge du har säkerhet för din fordran i stugan. Detta ordnar sig självt av allmänna arvsrättsliga regler.När det kommer till lösöret i den här delen så gäller vad som sagts även ovan. Om ni har avtalat om pantsättning och lösöret traderats så gäller säkerheten på samma sätt som med stugan. Om lösöret däremot inte traderats så gäller säkerheten enbart i den mån det inte finns någon utomstående tredje man som har ett sakrättsligt giltigt anspråk som utsläcker din obligationsrättsliga (genom avtalet) rätt. Jag hoppas att du får nytta av (det lite för långa) svaret. Om det är någonting som är otydligt eller om jag misstolkat någonting i din fråga får du gärna höra av dig till mig på lucas.cyren@lawline.se så ska vi se till att få det utrett.

Borgen och kreditprövning

2019-04-28 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej, Jag funderar på att gå i enkel borgen för min ensamstående syster som är långtidssjukskriven, men arbetstränar. Med min hjälp skulle hon eventuellt kunna kan få ett förstahandskontrakt för en hyresrätt hon egentligen har för låg årsinkomst för. Är själv gift och bor i hyresrätt, men sparar till kontantinsatsen för ett husköp inom ett par år. Har själv studieskulder och det har även min man. Om jag blir borgensman, kan det då försvåra för mig och min make när vi vill ta ett bolån?Mvh, Storasystern
Carl Trolle Olson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Om du skulle vilja gå i borgen för din syster, upprättas ett borgenavtal mellan dig och din systers hyresvärd. Ett sådant avtal behöver inte registreras eller godkännas av din bank. Det betyder att din bank inte har någon möjlighet att få reda på att du har gått i borgen för din syster om du inte själv berättar det. Om du däremot berättar om borgenavtalet för banken, är risken stor att det kan påverka bankens kreditprövning av dig, vilket kan leda till t.ex. högre ränta. Hoppas att du fick svar på din fråga. Tveka inte på att höra av dig om du har fler frågor.

Återkravsrätt vid felaktig utbetalning

2019-07-03 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hejsan! Jag betalade ut löner i slutet av maj 2019. Jag hade anställdas namn och konto registrerade hos banken. Då, råkade jag överföra 15500:- till fel namn och konto.Jag hade två likadana förnamn med olika konto. Personen som fick beloppet hade bytt jobb för länge sedan och han har inte reagerat på att betala tillbaka beloppet.Vad skulle jag göra i det här fallet?
Alexandra Madsen |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår det som att du vill ha svar på vad som gäller när en arbetsgivare gör en felaktig utbetalning till någon som inte längre arbetar på arbetsplatsen. Återkravsrätt vid felaktig utbetalningInom svensk rätt finns det ingen lagreglering angående en felaktig utbetalning, dock finns det en del praxis (domstolsavgöranden) på området som används för vägledning i situationer som din. Den juridiska termen som beskriver din situation är principen om condictio indebiti och innebär att du har återkravsrätt vid felaktig utbetalning, alltså att den som gjort en felaktig utbetalning har rätt att få tillbaka beloppet från den som mottagit den felaktiga utbetalningen. Undantag från återkravsrättenEftersom condictio indebiti enbart är en princip görs alltid en samlad bedömning i varje enskilt fall. Det finns vissa undantag från principen, och domstolarnas samlade riktlinjer är följande:- Mottagaren måste vara i god tro, vilket innebär att mottagaren inte ska ha upptäckt eller haft skäl att upptäcka att betalningen var felaktig.- Tillhörande rekvisit till första punkten är även att mottagaren ska ha inrättat sig efter utbetalningen, exempelvis genom att ha förbrukat pengarna eller genom att aktivt spara dem. - Förhållandet mellan parterna, det vill säga om någon av parterna har en starkare ställning och därav kan tänkas ha större ansvar och krav på sig (exempelvis en bank som dagligen hanterar pengar och en näringsidkare i förhållande till en konsument).- Passivitet från utbetalaren. Om en längre tid (3 år enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen) har gått utan att utbetalaren återkräver pengarna får mottagaren behålla beloppet.Din möjlighet till att återkräva den felaktiga utbetalningenJag kan inte ge dig något exakt svar på hur en domstol hade dömt eftersom domstolsavgöranden inom detta område inte ger en specifik riktlinje och varje situation bedöms enskilt. Huruvida du kan återkräva beloppet är beroende av om mottagaren haft skäl att förstå att beloppet blivit felaktigt utbetalt, och bevisbördan för mottagarens onda tro faller på dig som utbetalare. Mottagarens goda tro är enligt mig svår att motivera i denna situation, eftersom det här handlar om en utbetald summa på 15 500 kr, vilket är ett relativt stort belopp. En större summa som av okänd anledning har satts in på bankkontot kan knappast gå någon obemärkt förbi, och mottagaren kan därför inte vara i god tro. Mottagaren har dessutom i detta fall antagligen kvar din utbetalningsreferens eller liknande från tidigare utbetalningar av lön, och bör därför själv även ha vänt sig till dig för att ta reda på vad utbetalningen gällde för att säkra sin goda tro. Dock kan det finnas andra förhållanden på mottagarens sida som vi inte känner till som kan styrka mottagarens goda tro. Visserligen är det oaktsamt av någon som brukar hantera löner att betala ut en lön till fel bankkonto, men det bör inte vara tillräckligt för att det ska påverka din rätt till återbetalning.Du kan inte anses ha agerat passivt eftersom det verkar som att du har upptäckt misstaget cirka en månad efter den felaktiga utbetalningen. På grund av dessa omständigheter kan jag se att du har en god chans att med framgång få tillbaka den felaktiga utbetalningen. Dock bör du så fort som möjligt kontakta mottagaren med ett återkrav på beloppet för att förhindra att passivitet från din sida ger möjlighet för mottagaren att behålla beloppet. Hoppas du fick svar på din fråga. Med vänliga hälsningar,

Pantavtal mellan anställd och arbetsgivare

2019-05-23 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej, min man har ett företag och har problem med att nycklar inte kommer tillbaka när anställda slutar. Är det lagligt att ta ut en pant för nycklar när de lämnas ut till de anställda för att säkra att de lämnas tillbaka?
Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Ja, det är inga problem. Se bara till att reglera den saken innan den anställde skriver på sitt anställningsavtal. Det går inte att tvinga en anställd att, sedan han blivit anställd, lämna pant för nycklarna. Det följer av avtalsfriheten. Jag vill därför föreslå att ni upprättar ett separat pantavtal, vilket den anställde får skriva på före det att han skriver på sitt anställningsavtal. I pantavtalet bör det också framgå att det bara är giltigt om anställningen går igenom.Jag hoppas att du fått svar på din fråga!

Vad gör jag när registreringsbeviset stulits och ägarbyte skett?

2019-05-01 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |hej, jag är utsatt för bedrägeri.Min bil blev under påskhelgen utsatt för inbrott. Tjuven fick med sig registreringsbeviset (låg i bilen - mycket klantigt av mig). Han förfalskade min underskrift och sände in till transportstyrelsen. Jag begärde nytt registreringsbevis men detta registrerades inte innan de hann registrera ny ägare. Efter det har han ställt av bilen. Ärendet ligger nu för utredningen hos Fordonsregistret och verkar kunna göra det länge.Allt är polisanmält. Eftersom jag fortfarande har bilen och nycklarna ser jag två saker som tjuven kan göra.1) hämta ut en ny nyckel (det går med lite trixande) och köra iväg (han kan se på gps-online var den är)2) ta lån med bilen som säkerhet. Lånet ärver jag som jag förstår det om bilen skrivs över på mig igen.Jag har mailat till de flesta långivarna och berättat om situationen men tänker att han kanske redan hunnit göra det.Vad kan jag göra ?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningInledningsvis vill jag klargöra att du har gjort helt rätt som har handlat snabbt med att såväl polisanmäla som att överklaga ägarbytet hos Transportstyrelsen. Det är ju, som du uppmärksammat, dessvärre en risk att ha registreringsbeviset liggande i bilen. Du är däremot sannolikt varken den första eller sista som gör det misstaget.Det är dessvärre svårt att ge dig något råd för hur du ska förhindra att tjuven eventuellt försöker kvittera ut en ny nyckel. Min rekommendation är att du tar kontakt med ditt försäkringsbolag angående det. Jag utgår från att du redan upprättat en kontakt avseende bilinbrottet. Eventuellt är det möjligt att försäkringsbolaget kan hjälpa dig att vända dig till en verkstad för omkodning av nyckeln eller att du kan använda annan låsanordning som gör att bilen ändå inte kan flyttas. Jag vet tyvärr inte exakt hur det går till när man begär ut en ny nyckel och om det är möjligt att kontakta kontoret för det bilmärke du har och informera dem om vad som skett.I fråga om lån har du rätt i att billån kan "följa med bilen". Däremot är det i regel endast möjligt att ta ett billån med bilen som säkerhet vid inköp av bil hos en auktoriserad återförsäljare. Ett billån med bilen som säkerhet är i praktiken ett kreditköp, vilket antecknas i bilregistret. Ofta finns det ett återtagandeförbehåll kombinerat med kreditköpet. Eftersom bilen inte är fullbetald vid ett kreditköp så "följer lånet med bilen". Om man vill belåna en bil man redan äger (vilket tjuven gör enligt bilregistret) handlar det om en pantsättning av bilen. Pantsättning innebär att man lånar pengar och som säkerhet lämnar något i pant. För pantsättning av lös egendom (såsom t.ex. en bil) gäller reglerna om handpant; det krävs tradition. Tradition innebär att man måste lämna ifrån sig föremålet man pantsätter. För att tjuven ska kunna pantsätta bilen krävs det således att hen har den i sin besittning och kan lämna den ifrån sig. Så är det inte i ditt fall varför det sannolikt inte finns någon möjlighet för vederbörande att belåna den så det belastar dig.Sammanfattningsvis har du gjort helt rätt i som har såväl polisanmält som överklagat ägarbytet. Om bilmärket har ett centralt register för när man begär ut ny nyckel är min rekommendation att du kontaktar det och uppvisar din polisanmälan. Det kan även vara en möjlighet att du vänder dig till ditt försäkringsbolag för hjälp.Du ska däremot inte vara orolig för att bilen kan belånas trots att den står hemma hos dig och att du sedan "ärver" lånen. Lån kan följa med bilen och det är om den köps på kredit. Vid kreditköp antecknas det i bilregistret att bilen är såld på kredit. För att däremot pantsätta en bil man redan innehar krävs det tradition av objektet. Det krävs således att bilen lämnas in till ett företag som lånar ut pengar mot pantsättning och att bilen förvaras där under låneperioden.Om du behöver vidare hjälp av någon av våra jurister med t.ex. vidare överklagan om ägarbytet, är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se för en offert och tidsbokning.Med vänliga hälsningar,

Har jag rätt att få tillbaka felaktiga utbetalda belopp?

2019-04-27 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej, jag är något av en ekonomisk idiot. För övrigt tämligen välutrustad, men det gick fel vad det gäller papper och pengar för mig!Mitt dilemma: Jag har en bil med handikapptillstånd, eftersom jag är rörelsehindrad.Jag lånade en garageplats av en god vän när jag flyttade in här. Den kostade 1500:_/mån, som jag betalade till henne och hon betalade parkeringsbolaget. Jag satte utgiften på autogiro och det skötte sig självt. Tyvärr även efter att hon hade flyttat härifrån och sagt upp garageplatsen och jag hade fått en egen plats. Jag märkte helt enkelt inte att det gick ut 1500:-/mån från mitt konto som hon inte skulle ha haft!!!!Jag har alla datumen och summorna nu. Det blev ca 54.000:- sammanlagt som hon har mottagit från mitt konto, efter att hon flyttat utan att säga något om det! Och nu vägrar hon att betala tillbaks ett öre. Jag har erbjudit henne avbetalning. Jag har ju felat, som betalat henne pengarna, men tycker också att hon som arbetar och tjänar 600.000:-/år, äger 3 fastigheter osv. kunde betala tillbaka pengar, som hon har tagit emot för en garageplats hon inte har!Jag har inte gjort något åt detta, så länge jag har klarat mig, men jag har en dotter med två neurologiska handikapp, som blir allt sämre. Och jag måste hjälpa henne även ekonomiskt. Och börjar få det svårt!Tror ni att jag har en möjlighet att få tillbaka mina pengar?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningDen situation du beskriver hanteras enligt principen om condictio indebiti och innebär kortfattat att den som av misstag utbetalt ett belopp till någon har rätt att få beloppet återbetalt.Principen om condicitio indebiti finns inte lagstadgad utan är en allmän rättsprincip, vars utveckling över tid utvecklats genom rättspraxis. Utvecklingen innebär att det finns undantag till principen. Utgångspunkten är att du har rätt att få tillbaka pengarna, däremot måste det göras en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Det finns en del övergripande riktlinjer till ledning för hur domstolarna kan resonera i bedömningen för att du inte ska ha rätt att få tillbaka de utbetalda pengarna. För att mottagaren inte ska bli återbetalningsskyldig krävs det att hon:- Varit i god tro, dvs. hon måste varit omedveten om att betalningen varit felaktig. - Det krävs även att mottagaren inrättat sig efter betalningen. Med det menas att hon i princip även måste ha förbrukat pengarna för att inte bli återbetalningsskyldig.I bedömningen tittas även på partsförhållandet, t.ex. kan en bank som betalar ut pengar felaktigt ha strängare krav på sig än en privatperson. Slutligen tittar man på passivitet från betalaren, vilket är det som främst kan ligga dig till last. Med passivitet avses att en längre period passerar utan att betalaren reagerar. I ditt fall har det enligt mina beräkningar skett felaktiga utbetalning under en tidsperiod om tre år.Sammanfattning och rådUtgångspunkten enligt principen om condictio indebiti är att du har rätt att få tillbaka det du betalt ut felaktigt. Däremot kommer det, för det fall att ni löser tvisten i domstol, göras en helhetsbedömning. För att din motpart inte ska vara skyldig att återbetala beloppet krävs det dels att hon varit i god tro, dels att hon förbrukat pengarna. I bedömningen kan det ligga dig till last att utbetalningarna skett felaktigt under lång tid utan att du reagerat.Min rekommendation är att du kontaktar den du utbetalt summan till felaktigt och informerar henne om att du har rätt till att få återbetalt det du felaktigt betalt henne. Om hon vägrar att återbetala henne kan en jurist på Lawlines juristbyrå hjälpa dig vidare. Juristen kan då å dina vägnar tillsända henne ett krav, och om hon vägrar kan juristen å dina vägnar lämna in en stämningsansökan för att få tvisten prövad i domstol. Givetvis kan juristen företräda dig i tvisten om du så önskar. Om du är intresserad av detta är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se för en offert och vidare kontakt.Med vänliga hälsningar,