Kommer min sambo behöva ta över mitt borgensansvar om jag avlider?

2019-11-11 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Jag och min sambo har inga barn men jag har en son sen tidigare. Nu har jag gått i borgen för hans lån om jag avlider. Måste min sambo ta över skulden från min son?
Johanna Persson |Hej!Tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga. Jag tolkar det du har skrivit som att du har gått i borgen för din sons lån, samt att du undrar om din sambo kommer behöva ta över borgensansvaret om du avlider.Det framgår inte vilken typ av borgen som du har ingått, så jag kommer att beskriva vad som gäller för båda sorterna. De två typerna kallas för enkel borgen och proprieborgen.När jag använder begreppet borgenär syftar jag på den person eller det företag som din son har tagit ett lån av. Det är inte detsamma som borgensman, vilket är den person som har gått i borgen för någon annan. Du är alltså en borgensman.Jag kommer att hänvisa till handelsbalken (HB), ärvdabalken (ÄB) och sambolagen (SamboL) i mitt svar. Det kan vara bra att veta att handelsbalken är en mycket gammal lag, så lagtexten är skriven med ett gammaldags språk. Den innehåller dock flera juridiska principer som fortfarande används.Din sambo behöver inte ta över borgensansvaretDet korta svaret på din fråga är nej – din sambo kommer inte behöva ta över borgensansvaret för din sons skuld om du avlider. Däremot kan hen komma att påverkas av borgensansvaret om hen blir dödsbodelägare i ditt dödsbo.Jag kommer nu att beskriva hur jag har kommit fram till detta.Borgensansvaret går över på ditt dödsboNär du avlider kommer ett dödsbo att uppstå, bestående av den egendom som du har ägt i livet samt dina eventuella skulder. Det är ditt dödsbo som kan bli skyldigt att betala din sons skuld till följd av ditt borgensansvar. Det är då typen av borgen som avgör i vilken utsträckning ditt dödsbo tar över ditt borgensansvar.Enkel borgen eller proprieborgenSom jag nämnde i inledningen finns det två sorters borgen:- En enkel borgen är begränsad till ett "bristtäckningsansvar". Det innebär att borgenären inte kan vända sig direkt till dig för att få hela skulden betald. Det är först om din son inte kan betala skulden som du kan bli betalningsskyldig i hans ställe (10 kap. 8 § HB).- En proprieborgen är inte begränsad likt en enkel borgen, utan innebär att du ansvarar för betalningen precis som om det var din egen skuld. Borgenären kan därför vända sig direkt till dig för att få hela skulden betald. Denne behöver alltså inte först kräva att din son betalar skulden (10 kap. 9 § HB). Din borgen är bara en proprieborgen om du uttryckligen ansvarar "såsom för egen skuld". Annars är den en enkel borgen. Borgensansvaret är olika omfattande beroende på typ av borgenFör de två borgenstyperna gäller följande i fråga om ditt dödsbos borgensansvar:- För en enkel borgen går borgensansvaret över på ditt dödsbo, men bara i den mån som din son inte kan betala skulden. Borgen är alltså fortfarande begränsad till ett "bristtäckningsansvar" för skulden (10 kap. 10 § andra meningen HB).- För en proprieborgen går borgensansvaret över på ditt dödsbo direkt. Borgenären kan då välja fritt mellan att kräva full betalning från din son eller från ditt dödsbo. Det bestämdes i en dom från Högsta domstolen (NJA 2000 s. 97). Din sambo kan påverkas av borgensansvaret om hen blir dödsbodelägareVad innebär då detta för din sambo?Jo, som jag nämnde inledningsvis kan din sambo komma att påverkas av ditt dödsbos borgensansvar om hen blir dödsbodelägare i ditt dödsbo. Som dödsbodelägare är hen delägare i ditt dödsbo, alltså i den egendom som du har efterlämnat. Därmed finns det en risk för att hen går miste om egendom i dödsboet, om den måste användas till betalning av din sons skuld. Din sambo kommer att bli dödsbodelägare i två fall:- Om hen inte uttryckligen avstår från att begära bodelning till följd av er samborelation (2 § första stycket, tredje punkten samt 8 § SamboL och 18 kap. 1 § andra stycket ÄB).- Om du har testamenterat all din egendom eller en viss andel av den till hen (11 kap. 10 § andra stycket och 18 kap. 1 § andra stycket ÄB). Förutom din sambo kan även din son och/eller någon som du har testamenterat egendom till bli dödsbodelägare (18 kap. 1 § första stycket och 2 kap. 1 § första stycket ÄB).Det går inte att ärva skulderI regel betalas ett dödsbos skulder innan några tillgångar delas ut i form av arv. Det är därför endast de tillgångar som eventuellt blir över efter skuldbetalningen som går till arv.En mycket viktig sak är att ditt dödsbo endast är betalningsskyldigt i den mån som dess tillgångar räcker till. Det värsta som kan hända är därmed att tillgångarna i ditt dödsbo töms ut, så att det inte blir något kvar till arv. Slutsatsen av detta blir då att delägarna i ditt dödsbo riskerar att inte få ut någon egendom om ditt dödsbos borgensansvar blir aktuellt. De kan även bli tvungna att lämna tillbaka eventuellt arv, om det har delats ut innan skulderna har betalats (21 kap. 4 § första stycket ÄB). De kan dock inte bli skyldiga att själva betala din sons skuld eller vad som eventuellt återstår av den om ditt dödsbos tillgångar har tömts ut. Det går nämligen inte att ärva skulder. SammanfattningSvaret på din fråga är nej – din sambo kommer inte behöva ta över borgensansvaret för din sons skuld om du avlider. Hen kan inte kan bli personligt ansvarig för den borgen som du har ingått. Hen kan inte heller bli skyldig att betala resten av skulden om ditt dödsbos tillgångar inte räcker för att betala hela din sons skuld. Däremot kan borgensansvaret leda till att din sambo går miste om egendom i ditt dödsbo, som hen eventuellt skulle ha fått tilldelat sig som dödsbodelägare. Typen av borgen och borgenärens agerande i situationen avgör hur hen kommer att påverkas.Jag hoppas att du har fått svar på din fråga! Om du har fler funderingar så får du gärna skicka in en ny fråga till oss.Med vänliga hälsningar,

Vem har bäst rätt till egendom vid obehörigt förfogande?

2019-10-31 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej. Om någon har sålt en bil som har ett giltigt återtagandeförbehåll och det i avtalet är för denne förbjudet att sälja bilen vidare innan bilen är betald. Om personen säljer den obetalda bilen ändå trots förbud till någon som köper i god tro. Vem har mest rätt till bilen?
David Ekenberg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att bilköpet gjordes på avbetalning, och att det är av denna anledning som säljaren har förbehållit sig äganderätten till bilen tills dess att den är slutbetald.Genom att sälja bilen trots att den inte är slutbetald kan man eventuellt ha gjort sig skyldig till brottet olovligt förfogande (Brottsbalken 10 kap. 4 §), och därmed riskera straffrättsligt ansvar. Utöver det straffrättsliga ansvaret så kvarstår att besvara den sakrättsliga frågan som du ställer, det vill säga vem som har bäst rätt till bilen. För att den nya förvärvaren – köparen – ska anses ha bäst rätt, krävs att denne har gjort ett godtrosförvärv. Bilen är ett lösöre, dvs. lös egendom och godtrosförvärv av lös egendom regleras i Godtrosförvärvslagen (2 §).Eftersom jag inte får några mer detaljerade omständigheter av din fråga är det svårt för mig att bedöma om köparen har gjort ett godtrosförvärv eller inte. Du skriver att personen var i god tro, vilket är en del utav bedömningen. Utöver den goda tron (som dessutom skall gå att bevisa), krävs det att det har skett en tillräcklig besittningsövergång, det vill säga att den nye köparen har fått full tillgång till bilen och att säljaren till bilen inte längre kan bruka denna. Om köparen har flyttat bilen och är den enda personen som har bilnycklar till denna, skulle man kunna säga att kravet på tillräckligt rådighetsavskärande är uppfyllt och i sådana fall har personen gjort ett godtrosförvärv och har därmed också bäst rätt till bilen. Bedömer man istället att köparen inte var i god tro och att bilen inte har överflyttats i tillräcklig utsträckning till den nye köparen, är det den ursprungliga ägaren till bilen (i det här fallet bolaget som sålde bilen på kredit), som har bäst rätt till denna.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Får arbetsgivaren dra av lön på grund av tidigare felaktig utbetalning av lön?

2019-10-27 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Jag har månadslön och har i god tro tagit emot min lön varje månad utan att ha märkt något fel. Perioden januari-mars hade jag både semester, obetald ledighet och sjukdomar vilket gjorde att den utbetalda lönen varierade. När april månad betalades ut utan avvikelser tog jag emot min månadslön i god tro om att det var rätt, likaså följande månader då summan var ungefär samma. När jag nu fick min lön i oktober var det bara halv månadslön. Löneadministratören har dragit av för tidigare felaktig utbetald månadslön. Dvs hon har haft en högre månadslön from april till augusti och bara dragit av den felaktiga summan utan att meddela, alltså utan min vetskap. Är jag återbetlaningsskyldig, trots att jag inte märkt något fel? Kan hon bara dra av summan på min lön utan att meddela?
Alexandra Madsen |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du vill få reda på om du egentligen är återbetalningsskyldig vid ett återkrav från din arbetsgivare och om arbetsgivaren självmant kan dra av den felaktiga utbetalningen vid senare löneutbetalning. Återkravsrätt vid felaktig utbetalningInom svensk rätt finns det ingen lagreglering angående en felaktig utbetalning, dock finns det en del praxis (domstolsavgöranden) på området som används för vägledning. Den juridiska termen som beskriver situationen är principen om condictio indebiti och innebär att din arbetsgivare har återkravsrätt vid felaktig utbetalning, alltså att den som gjort en felaktig utbetalning har rätt att få tillbaka beloppet från den som mottagit den felaktiga utbetalningen.Undantag från återkravsrättenEftersom condictio indebiti enbart är en princip görs alltid en samlad bedömning i varje enskilt fall. Det finns vissa undantag från principen, och domstolarnas samlade riktlinjer är följande:- Mottagaren måste vara i god tro, vilket innebär att mottagaren inte ska ha upptäckt eller haft skäl att upptäcka att betalningen var felaktig.- Tillhörande rekvisit till första punkten är även att mottagaren ska ha inrättat sig efter utbetalningen, exempelvis genom att ha förbrukat pengarna eller genom att aktivt spara dem.- Förhållandet mellan parterna, det vill säga om någon av parterna har en starkare ställning och därav kan tänkas ha större ansvar och krav på sig (exempelvis en bank som dagligen hanterar pengar och en näringsidkare i förhållande till en konsument).- Passivitet från utbetalaren. Om en längre tid (3 år enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen) har gått utan att utbetalaren återkräver pengarna får mottagaren behålla beloppet.Möjligheten för arbetsgivaren att göra avdragArbetsgivarens rätt att kvitta ett krav mot arbetstagaren regleras i lagen om arbetsgivares kvittningsrätt (kvittningslagen). Arbetsgivaren får göra en kvittning om arbetstagaren ger sitt medgivande till det (2 § kvittningslagen).Om arbetstagaren bestrider arbetsgivarens krav bör arbetsgivaren pröva om ovan nämnda undantag om återbetalningsskyldighet kan vara tillämpligt. Finns inte arbetstagarens medgivande får arbetsgivaren endast kvitta om den fordran som uppkommit är klar och inte råder något tvivel om att fordran är riktig. Den måste även vara förfallen till betalning, samt grundas på anställningsförhållandet. Om du som arbetstagare bestrider fordran är den inte att betrakta som klar (3 § kvittningslagen).Din skyldighet att återbetala den felaktigt utbetalda lönenJag kan inte ge dig något exakt svar på hur en domstol hade dömt eftersom domstolsavgöranden inom detta område inte ger en specifik riktlinje och varje situation bedöms enskilt.Huruvida du är skyldig att återbetala beloppet är beroende av om du haft skäl att förstå att beloppet blivit felaktigt utbetalt, och bevisbördan för din onda tro faller på den som betalat ut beloppet, alltså din arbetsgivare. I ditt fall hade du skäl att förvänta dig en lägre lön i februari-april eftersom du var borta från jobbet under en period i januari-mars månad. Om du däremot jobbade som vanligt under april-augusti månad så bör dessa månadslöner representera din avtalade månadslön för att du ska vara i god tro. Din goda tro skulle kunna motiveras av om du fått utbetalningarna som inte avvek från din lönespecifikation. Om du själv var medveten om att arbetsgivaren betalat ut felaktig lön till dig i samband med sjukdom och obetald ledighet, bör du dock ha vänt dig till arbetsgivaren för att säkra din goda tro. Var du dock i god tro angående att lönen du fick stämde, och att du därefter inrättade dig efter pengarna, torde arbetsgivaren inte ha rätt till återkrav på de felaktigt utbetalda lönerna.Visserligen är det oaktsamt av någon som brukar hantera löner att betala ut en felaktig lön, men det bör inte vara tillräckligt för att det ska påverka arbetsgivarens rätt till återbetalning.Däremot kan förhållandet mellan dig och din arbetsgivare vara till fördel för dig, då arbetsgivaren är den starkare parten i förhållandet och bör anses ha större krav på sig att betala ut rätt lön till rätt arbetstagare.Enligt rättspraxis kan arbetsgivare anses ha agerat passivt om hen dröjt för länge med att korrigera en för stor löneutbetalning. För länge anses då vara mellan nio månader till drygt ett år, vilket inte är fallet för dig. Passivitet föreligger inte heller enligt preskriptionsregeln som tidigare nämnts.SammanfattningsvisDet är arbetsgivaren som har att bevisa att du varit i ond tro angående utbetalningen och att summan på återkravet stämmer överens med summan på den felaktiga utbetalningen för att betalningen ska återgå. Situationen framstår som fördelaktig för dig om du mottagit utbetalningarna i god tro, men eftersom jag inte vet detaljerna kring händelseförloppet är det inte med säkerhet jag skriver det.För att arbetsgivaren ska kunna kvitta den felaktiga utbetalningen måste kvittningsrätten följa av kollektivavtal om du som arbetstagare inte ger ditt medgivande. I annat fall har arbetsgivaren inte rätt till kvittning, (1 § kvittningslagen). Det är dock alltid bästa att göra rätt ifrån sig. Är du medveten om att du eventuellt visste om att lönerna var felaktigt utbetalda vid tidpunkten för utbetalningarna, bör du inrätta dig efter arbetsgivarens återkrav. Är du däremot säker på att du inte förstod att du fick felaktigt utbetalda löner, och att du inrättade dig efter att de utbetalade lönerna var i sin ordning är du inte återbetalningsskyldig. Arbetsgivaren har då inte rätt att göra avdrag.Skulle din arbetsgivare göra avdrag trots att du inte ger ditt medgivande och inte anser dig själv vara återbetalningsskyldig är du varmt välkommen att söka dig till någon av våra betaltjänster för juridisk rådgivning på info@lawline.se.Hoppas att du fick svar på din fråga.Med vänliga hälsningar,

Har arbetsgivaren rätt att kräva tillbaka felaktigt utbetald lön?

2019-10-06 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej!Jag och min närmaste chef KOMMA överens att jag går ner i tid från 100 till 80%, och jag har antecknat på ett litet överenskommelse papper att jag kan när som helst kan återkomma tillbaka till 100 %,.Efter 9 månader kom min chef till mig och meddelat att jag hade jobbat under sista 9 månaderna 80% Tid mässigt men fått lön för 100% i stället.Nu de begära at jag ska lämna tillbaka alla penger som är över 80% tillbaka inom 2 månader.Det var inte mitt fel men min närmaste chef hen har inte anmält förändringar till lönekontoren, jag har ingen aning om och jag trodde Hella tiden detta var min månads lön. Vad ska jag göra.
Alexandra Madsen |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du vill få reda på vem som har ansvaret vid felaktigt utbetald lön och om du är återbetalningsskyldig vid ett återkrav från din arbetsgivare.Återkravsrätt vid felaktig utbetalningInom svensk rätt finns det ingen lagreglering angående en felaktig utbetalning, dock finns det en del praxis (domstolsavgöranden) på området som används för vägledning. Den juridiska termen som beskriver situationen är principen om condictio indebiti och innebär att din arbetsgivare har återkravsrätt vid felaktig utbetalning, alltså att den som gjort en felaktig utbetalning har rätt att få tillbaka beloppet från den som mottagit den felaktiga utbetalningen.Undantag från återkravsrättenEftersom condictio indebiti enbart är en princip görs alltid en samlad bedömning i varje enskilt fall. Det finns vissa undantag från principen, och domstolarnas samlade riktlinjer är följande:- Mottagaren måste vara i god tro, vilket innebär att mottagaren inte ska ha upptäckt eller haft skäl att upptäcka att betalningen var felaktig.- Tillhörande rekvisit till första punkten är även att mottagaren ska ha inrättat sig efter utbetalningen, exempelvis genom att ha förbrukat pengarna eller genom att aktivt spara dem.- Förhållandet mellan parterna, det vill säga om någon av parterna har en starkare ställning och därav kan tänkas ha större ansvar och krav på sig (exempelvis en bank som dagligen hanterar pengar och en näringsidkare i förhållande till en konsument).- Passivitet från utbetalaren. Om en längre tid (3 år enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen) har gått utan att utbetalaren återkräver pengarna får mottagaren behålla beloppet.Din skyldighet att återbetala den felaktigt utbetalda lönenJag kan inte ge dig något exakt svar på hur en domstol hade dömt eftersom domstolsavgöranden inom detta område inte ger en specifik riktlinje och varje situation bedöms enskilt.Huruvida du är skyldig att återbetala beloppet är beroende av om du haft skäl att förstå att beloppet blivit felaktigt utbetalt, och bevisbördan för din onda tro faller på den som betalat ut beloppet, alltså din arbetsgivare.Din goda tro skulle kunna motiveras av att du och din arbetsgivare hade ett avtal om att du gått ner till 80 % istället för 100 % och att du haft skäl att tro att arbetsgivaren reglerat lönesumman efter överenskommelsen. Om du själv var medveten om att arbetsgivaren betalat ut felaktig lön till dig, bör du dock ha vänt dig till arbetsgivaren för att säkra din goda tro. Var du dock i god tro angående att lönen du fick stämde, och att du därefter inrättade (dig efter pengarna, torde arbetsgivaren inte ha rätt till återkrav på de felaktigt utbetalda lönerna.Visserligen är det oaktsamt av någon som brukar hantera löner att betala ut en felaktig lön, men det bör inte vara tillräckligt för att det ska påverka arbetsgivarens rätt till återbetalning.Däremot kan förhållandet mellan dig och din arbetsgivare vara till fördel för dig, då arbetsgivaren är den starkare parten i förhållandet och bör anses ha större krav på sig att betala ut rätt lön till rätt arbetstagare.Enligt rättspraxis kan arbetsgivare anses ha agerat passivt om hen dröjt för länge med att korrigera en för stor löneutbetalning. För länge anses då vara mellan nio månader till drygt ett år. Passivitet föreligger dock inte enligt preskriptionsregeln som tidigare nämnts.SammanfattningsvisDet är arbetsgivaren som har att bevisa att du varit i ond tro angående utbetalningen och att summan på återkravet stämmer överens med summan på den felaktiga utbetalningen. Situationen framstår som fördelaktig för dig, men eftersom jag inte vet detaljerna kring händelseförloppet är det inte med säkerhet jag skriver det.Det är dock alltid bästa att göra rätt ifrån sig. Är du medveten om att du eventuellt visste om att lönerna var felaktigt utbetalda vid tidpunkten för utvetalningarna, bör du inrätta dig efter arbetsgivarens återkrav. Är du däremot säker på att du inte förstod att du fick felaktigt utbetalda löner, och att du inrättade dig efter att de utbetalade lönerna var i sin ordning (till exempel genom att du köpt något för pengarna eller överfört pengarna till ett aktivt sparkonto) är du inte återbetalningsskyldig.Du är varmt välkommen att söka dig till någon av våra betaltjänster för juridisk rådgivning på info@lawline.se om du inte kommer överens med din arbetsgivare. Hoppas att du fick svar på din fråga.Med vänliga hälsningar,

Kan jag bli återbetalningsskyldig till min tidigare arbetsgivare?

2019-11-01 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Kan jag bli återbetalningsskyldig i pengar till ett företag som själv räknat ut och gett mig (x) antal semesterdagar, som dom flera månader efter jag slutat kommit på var för mycket .
Alexandra Madsen |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du vill få reda på om du kan bli återbetalningsskyldig vid ett återkrav från din tidigare arbetsgivare.Återkravsrätt vid felaktig utbetalningInom svensk rätt finns det ingen lagreglering angående en felaktig utbetalning, dock finns det en del praxis (domstolsavgöranden) på området som används för vägledning. Den juridiska termen som beskriver situationen är principen om condictio indebiti och innebär att din gamla arbetsgivare har återkravsrätt vid felaktig utbetalning, alltså att den som gjort en felaktig utbetalning har rätt att få tillbaka beloppet från den som mottagit den felaktiga utbetalningen.Undantag från återkravsrättenEftersom condictio indebiti enbart är en princip görs alltid en samlad bedömning i varje enskilt fall. Det finns vissa undantag från principen, och domstolarnas samlade riktlinjer är följande:- Mottagaren måste vara i god tro, vilket innebär att mottagaren inte ska ha upptäckt eller haft skäl att upptäcka att betalningen var felaktig.- Tillhörande rekvisit till första punkten är även att mottagaren ska ha inrättat sig efter utbetalningen, exempelvis genom att ha förbrukat pengarna eller genom att aktivt spara dem.- Förhållandet mellan parterna, det vill säga om någon av parterna har en starkare ställning och därav kan tänkas ha större ansvar och krav på sig (exempelvis en bank som dagligen hanterar pengar och en näringsidkare i förhållande till en konsument).- Passivitet från utbetalaren. Om en längre tid (3 år enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen) har gått utan att utbetalaren återkräver pengarna får mottagaren behålla beloppet.Din skyldighet att återbetala en felaktig utbetalningJag kan inte ge dig något exakt svar på hur en domstol hade dömt eftersom domstolsavgöranden inom detta område inte ger en specifik riktlinje och varje situation bedöms enskilt.Huruvida du är skyldig att återbetala beloppet för de felaktiga semesterdagarna är beroende av om du haft skäl att förstå att antalet semesterdagar och lönen efter detta blivit felaktigt utbetalt, och bevisbördan för din onda tro faller på den som betalat ut beloppet.Din goda tro skulle kunna motiveras av att det var företaget själv som räknade ut dina semesterdagar. Något annat skulle också kunna vara om summan för utbetalningen inte avvek från lönespecifikationen. Om du själv var medveten om att arbetsgivaren räknat fel på antalet semesterdagar, bör du dock ha vänt dig till arbetsgivaren för att säkra din goda tro.Visserligen är det oaktsamt av någon som brukar hantera löner att räkna fel på semesterdagar och betala ut en felaktig lön, men det bör inte vara tillräckligt för att det ska påverka arbetsgivarens rätt till återbetalning. Däremot kan förhållandet mellan dig och din gamla arbetsgivare vara till fördel för dig, då arbetsgivaren är den starkare parten i förhållandet och bör anses ha större krav på sig att räkna ut rätt antal semesterdagar och betala ut rätt lön.Angående passivitet kan jag inte riktigt diskutera, eftersom jag inte vet vilka datum som gäller. Men om det som sagt har gått 3 år från utbetalningen innan arbetsgivaren kom med återkrav, får du som mottagare behålla beloppet. Enligt rättspraxis kan arbetsgivare anses ha agerat passivt om hen dröjt för länge med att korrigera en för stor löneutbetalning. För länge anses då vara mellan nio månader till drygt ett år.SammanfattningsvisDet är arbetsgivaren som har att bevisa att du varit i ond tro angående utbetalningen och att summan på återkravet stämmer överens med summan på utbetalningen. Situationen framstår som fördelaktig för dig, men eftersom jag inte vet detaljerna kring händelseförloppet är det inte med säkerhet jag skriver det.Det är dock alltid bästa att göra rätt ifrån sig. Är du medveten om att du eventuellt visste om att antalet semesterdagar var felaktigt, bör du inrätta dig efter arbetsgivarens återkrav och betala tillbaka summan. Är du däremot säker på att du vid tidpunkten för utbetalningen inte tänkte att det var felaktigt, och att du inrättade dig efter att den utbetalade lönen var i sin ordning är du inte återbetalningsskyldig.Hoppas att du fick svar på din fråga.Med vänliga hälsningar,

Dödsbo driva in skulder

2019-10-29 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej, vi håller på med ett dödsbo och den avlidnes arbetsgivare har ännu inte betalat ut slutlönen till dödsboet. Hur ska vi gå vidare eller vad kan åtgärdas? Arbetsgivaren är heller inte kontaktbar längre och svarar ej på samtal eller meddelanden från oss.
Ida Hellsten |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Nedan hänvisas till Äktenskapsbalken (ÄB). Likaså hänvisas till Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (BFL). Tillgångar i dödsboet och vem företräder dödsboet?Tillgångar som en avliden person har ingår i dödsboet, lika väl som skulder. Den avlidnes tillgångar, ex. lön, är en del av den dödes egendom och det ska enligt 18:1 ÄB ska dödsbodelägarna (d.v.s efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare) gemensamt förvalta under boets utredning. Dödsbodelägarna företräder dödsboet mot tredje man samt har rätt att tala och svara i mål som rör boet. Detta förutsatt att det inte finns någon boutredningsman, se 19:1 ÄB. I sådant fall sköter boutredningsmannen detta. Om det finns önskan att en dödsbodelägare ensam ska föra dödsboets talan, rekommenderas att en fullmakt upprättas. Hur gå tillväga för att driva in lönen? Som första steg för att driva in lönen är självklart att dödsbodelägarna, eller annan som företräder dödsboet (se ovan) kontaktar Arbetsgivaren och kräver att utbetalning till dödsboet görs. Nästa steg att kontakta Kronofogden (KFM) och ansöka om ett betalningsföreläggande. En sådan ansökan kan avse åläggande för svaranden att betala en penningfordran som är förfallen till betalning, 2 § BFL. Ett betalningsföreläggande går kort till så att efter en ansökan har skickats in till KFM skickas ett betalningsföreläggande till arbetsgivaren som då har viss tid på sig att bestrida detta. Om ingen bestridnings gjorts, meddelar KFM ett utslag i enlighet med ansökan, 25 och 42 § BFL. Utslaget fungerar sedan som en exekutionstitel, som KFM använder för att driva in pengarna. Om arbetsgivaren skulle bestrida betalningsföreläggandet, kan ärendet avgöras i tingsrätten som första instans, 33 § BFL. Hur själva förfarandet går till och hur du gör en ansökan om betalningsföreläggande kan du läsa om här: https://www.kronofogden.se/Ansokaombetalningsforelaggande.html Sammanfattning Mitt råd är att inledningsvis se över vem som företräder dödsboet och låta hen ännu en gång kontakta arbetsgivaren och kräva in lönen. Lönen är en tillgång i dödsboet och den ska tillfalla dödsboet. Det kan vara värt att upplysa arbetsgivaren om att dödsboet har för avsikt att ta ärendet vidare om ingen utbetalning görs. Om dödsboet och arbetsgivaren ändå inte kan komma överens kan ni ta hjälp av KFM driva in pengarna. Jag hoppas att du fick svar på frågan och lycka till! Med vänlig hälsning,

Vad innebär vindikationsrätt?

2019-10-13 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |när blir vindikation aktuell vid godtrosförvärv??? snälla förklara på enkelt språk och exemplifiera gärna. Ni får mer än gärna juridiska begrepp, men förklara de gärna i svaret som ni anger.väldigt tacksam för svar.
Jakob Osmo |Hej!Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Din fråga Så här har jag förstått din fråga: Du undrar när så kallad vindikationsrätt vid godtrosförvärv kan bli aktuellt. Jag utgår från att du menar vindikationsrätt enligt lagen om godtrosförvärv av lösöre (GFL). Jag kommer först förklara vad ett godtrosförvärv är, och ge ett exempel på när ett sådant kan bli aktuellt. Jag kommer sedan att förklara vad som menas med vindikationsrätt, och ge ett exempel på när sådan rätt kan bli aktuell. Vad är ett godtrosförvärv?GFL innehåller regler om när man kan göra ett godtrosförvärv av lösöre (1 § GFL). Lösöre är lösa saker som till exempel bilar, mobiltelefoner eller kläder. Ett godtrosförvärv innebär att man får äganderätt till något som man till exempel har köpt, trots att säljaren inte hade rätt att sälja egendomen. Det behöver dock inte vara ett köp. Även något man bytt till sig eller fått som gåva kan förvärvas i god tro. I lagen används begreppet förvärv genom överlåtelse, vilket betyder köp, byte eller gåva. Förutsättningarna för att göra ett godtrosförvärv framgår av 2 § GFL. Där står: "Har någon förvärvat lösöre genom överlåtelse från någon annan som hade egendomen i sin besittning men varken var ägare till den eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får förvärvaren äganderätt till egendomen, om han har fått den i sin besittning och var i god tro". Det krävs alltså att personen man förvärvade egendomen från hade den i sin besittning. Vi kan för enkelhetens skull säga att besittning betyder att "man har något i sin hand". Den man förvärvade egendomen från ska varken ha varit ägare eller behörig att förfoga över egendomen på det sätt som skett. Ett exempel på detta är att saken som såldes var utlånad till säljaren. Det krävs slutligen att man fått saken i sin besittning och var i god tro. Att man fått egendomen i sin besittning innebär att man "fått den i sin hand". Man anses vara i god tro om man inte borde ha misstänkt att personen man förvärvade egendomen från saknade rätt att förfoga över egendomen. Vid bedömningen av någons goda tro tittar man på egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt (2 § andra stycket GFL). Exempel: A lånar ut sin bil till B. B säljer sedan bilen till C. B hade bilen hemma hos sig när C köpte den. Vem av A och C har bäst rätt till bilen? Bilen är lösöre. C har köpt bilen av B, det har alltså skett ett förvärv genom överlåtelse. Bilen fanns hemma hos B vid köpet. B hade alltså bilen i sin besittning. B hade lånat bilen av A. B var alltså inte ägare till den. Förutsättningarna för godtrosförvärv är hittills uppfyllda. Det krävs dock också att C i god tro har fått bilen i sin besittning. Om C tagit hand om bilen och kört iväg med den har bilen kommit i C:s besittning. Då återstår att bedöma om C vad i god tro vid köpet. Här måste en bedömning göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Man får till exempel ställa sig följande frågor: Borde C ha misstänkt/förstått att B inte var ägare till bilen? Borde C ha misstänkt/förstått att bilen egentligen tillhörde A? Om man kommer fram till att C var i god tro, gör C ett godtrosförvärv av bilen. C får då bättre rätt till bilen än A. Vad innebär vindikationsrätt?I vissa fall kan den ursprunglige ägaren ha kvar äganderätten, trots att förutsättningarna för godtrosförvärv är uppfyllda. Så kan till exempel vara fallet om egendomen stals från den ursprunglige ägaren. Den som egendomen stals från har då vindikationsrätt. Förutsättningarna för vindikationsrätt framgår av 3 § GFL. Där står: "Även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt 2 § är uppfyllda, består ägarens rätt till egendomen, om egendomen har frånhänts honom genom att någon olovligen tagit den eller tilltvingat sig den genom våld på person eller genom hot som innebar eller för den hotade framstod som trängande fara. Kräver ägaren inte tillbaka egendomen från innehavaren inom sex månader från det att han fick eller måste antas ha fått kännedom om dennes innehav, får förvärvaren dock äganderätt till egendomen".För att vindikationsrätt ska uppkomma krävs alltså att den ursprunglige ägaren blev av med egendomen genom de typer av brott som räknas upp. Stöld och rån omfattas av regeln. Den ursprunglige ägaren måste kräva tillbaka egendomen inom sex månader från det att han fick reda på eller måste antas fått reda på "den nye ägarens" innehav. Annars förlorar han/hon sin vindikationsrätt. Ett exempel: B stjäl A:s mobiltelefon. B säljer sedan mobiltelefonen till C. Vem av A och C har bäst rätt till mobiltelefonen? Eftersom A blivit av med telefonen genom att någon olovligen tagit den har A vindikationsrätt. Det spelar ingen roll att C inte visste att A blivit av med telefonen genom stöld. A har alltså rätt att få tillbaka sin telefon.Hoppas att du fick svar på din fråga, annars får du gärna återkomma till oss!

Måste jag acceptera ett personligt borgensåtagande om lokalhyreskontraktet överlåts till mitt aktiebolag?

2019-10-02 i FORDRINGSRÄTT & EXEKUTIONSRÄTT
FRÅGA |Hej!Jag försöker få min hyresvärd att gå med på att överlåta hyreskontraktet för en butikslokal som jag hyr sedan 2004. Kontraktet tecknades när jag drev mitt företag som enskild firma. 2010 registrerade jag ett AB och tog kontakt med värden redan då med en förfrågan att överlåta kontraktet på AB:t. Svaret blev ja om jag tecknade en personlig borgen för hyran, jag hade då hyrt lokalen i 6 år utan några betalningsproblem. Jag struntade i överlåtelsen då men har nu fört det på tal igen, samma svar nu 9 år senare, han går med på att överlåta kontraktet mot personlig borgen. Jag har alltså hyrt lokalen i drygt 15 år utan betalningsproblem. Är det rimligt att han ställer krav på personlig borgen för att överlåta lokalkontraktet till mitt AB?
Hanna Lindqvist |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!En viktig regel i hyreslagen (jordabalkens (JB) 12:e kapitel) är att lokalhyreskontraktet inte får överlåtas då hyresvärdens samtycke saknas. Om verksamheten som bedrivs i lokalen överlåts, där hyresavtalet hör till, har hyresvärden ett större krav på sig att acceptera den nya hyresgästen på samma villkor som överlåten hade. Lokalhyresgästen kan dessutom skaffa sig hyresnämndens tillstånd till överlåtelse (JB 12 kap. 36 §). Hyresvärden måste inte acceptera att enbart hyreskontraktet överlåtsI ditt fall förstår jag det som att du ska fortsätta verksamheten du bedriver i lokalen, men vill att bolaget ska stå som hyresgäst i kontraktet. Det rör sig då om en överlåtelse endast av hyreskontraktet, varför din hyresvärd inte är tvingad att acceptera bolaget som (ny) hyresgäst, på samma villkor. Borgensåtagandet är en extra säkerhetsåtgärd från hyresvärdens sidaAtt gå i personlig borgen för bolagets förpliktelser är inte ovanligt, men är självklart ett allvarligt åtagande.Från hyresvärdens sida är det en försäkring på att faktiskt kunna kräva betalt för hyran, även om bolaget som är hyresgäst hamnar i betalningsproblem. Hyresvärden får nämligen inte något prioriterat anspråk på betalning vid bolagets konkurs, och riskerar då att eventuella hyresskulder inte täcks. Efter avslutad konkurs är bolaget avvecklat och går inte längre att kräva på betalning. Annorlunda förhåller det sig med en fysisk person, där betalningsansvaret består, med förbehåll för eventuella preskriptionsfrister och dylikt. Möjligen anser sig hyresvärden ta en större risk med ett aktiebolag som hyresgäst. Det kan dessutom vara en mindre risk att bolaget missköts, om ägaren riskerar betalningsansvar för bolagets skulder. Att ägaren till bolaget ställer upp på ett personligt borgensåtagande är säkerligen en extra säkerhetsåtgärd från din hyresvärds sida, även om du skött dina hyresbetalningar oklanderligt sedan många år tillbaka. Enkel borgen och proprieborgenJag vill upplysa dig på att det finns två olika former av borgensåtagande.-Enkel borgen innebär att borgensmannen kan krävas på betalning när gäldenären (den som står i skuld) inte kan betala. Vid enkel borgen måste hyresvärden först vända sig till bolaget för att få betalt för hyran (handelsbalken 10 kap. 8 §). -Proprieborgen innebär att borgensmannen kan krävas på betalning på samma villkor som gäldenären kan krävas. En sådan borgen kan betecknas med frasen "så som för egen skuld", eller liknande. Vid proprieborgen kan hyresvärden välja om de ska kräva borgensmannen eller bolaget på hyran (handelsbalken 10 kap. 9 §). Borgensmannen har rätt till återkrav om borgensansvaret blir aktuelltOm borgensmannen genom åtagandet betalat en skuld för gäldenärens räkning, får borgensmannen kräva gäldenären på samma summa. Det kallas för regressrätt. I ditt fall kan du utöva regressrätten mot ditt bolag, om du genom borgensåtagandet har betalat bolagets hyresskulder. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga. Ställ gärna en ny fråga till oss på Lawline om du har fler funderingar. Med vänlig hälsning,