Vindikationsrätt avseende lös egendom
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! Jag tolkar det som att du har två frågor (1) vem av dig och den nya markägaren som har rätt till veden och (2) hur denna fråga skulle påverkas om den nya markägaren säljer vidare/ brukar veden.
Den nya markägaren har inte rätt till veden
Att lös egendom råkar stå på någon annans mark innebär inte per automatik att markägaren får rätt till den lösa egendomen. Istället krävs ett köpeavtal som reglerar en äganderättsövergång av den lösa egendomen (vilket kan ske formfritt) eller alternativt att den lösa egendomen ingått i fastighetsköpet (jfr 4 kap 1 § 1 st. tredje meningen jordabalken (1979:994)). I ditt fall verkar det inte ha gjorts något specifikt avtal för veden och det verkar inte heller ha reglerats vid fastighetsköpet, utan istället har det enbart upprättats ett köpeavtal avseende marken, alltså den fasta egendomen. Eftersom det inte finns något stöd för att klassificera veden som fastighetstillbehör (se 2 kap jordabalken) är veden att betrakta som lös egendom och kan således inte anses omfattas av köpeavtalet. Av detta följer att den nya markägaren inte har rätt till veden och du har rätt att begära tillbaka veden. (Om det skulle ha funnits ett köpeavtal avseende veden krävs det dock att markägaren gjort ett godtrosförvärv eftersom veden tillhör dig).
Vad som gäller om den nya markägaren har sålt vidare veden (vem har rätt till veden?)
Utgångspunkten är alltså att du har äganderätten till veden. Om den nya markägaren utan ditt samtycke sålt vidare veden har han eller hon då inte inte haft rätt till det. Om så emellertid skett är utgångspunkten att du mot den som gjort förvärvet kan begära tillbaka veden (s.k. vindikationsrätt). I vissa fall kan dock den nya köparen ha gjort ett godtrosförvärv. Förutsättningarna för godtrosförvärv regleras i lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (hädanefter GFL).
I 2 § GFL framgår att ett godtrosförvärv i princip ställer fyra krav, (1) förvärvet ska ha skett genom en överlåtelse (2) säljaren (markägaren i detta fall) ska ha haft egendomen i sin besittning utan att ha varit ägare eller behörig att förfoga över den och (3) köparen ska därefter ha fått egendomen i sin besittning och (4) att köparen var i god tro.
Gällande det första kravet innebär det att det ska röra sig om ett köp, byte eller gåva (här utesluts bla fall när man fått egendom på grund av arv). Det andra kravet vet vi är uppfyllt i ditt fall eftersom veden vid förvärvet (antagligen) stått på den nya markägarens mark. Det tredje kravet innebär att det ska ha skett en besittningsövergång. I detta krav har det ansetts att det inte räcker att köparen fysiskt fått saken i sin besittning utan dessutom att köparen ska ha inrättat sig efter förvärvet, jfr SOU 1965:14 s 83 f (rättsläget är dock inte helt klart). Utifrån detta skulle man möjligen kunna utesluta godtrosförvärv i fall där det gått väldigt kort tid mellan köpeavtalet och det att du begär att få tillbaka det (alltså även om köparen vid förvärvet skulle vara i god tro). Detta leder oss på det sista fjärde kravet, alltså att köparen vid förvärvet ska ha varit i god tro. Med god tro i GFL:s bemärkelse menas att köparen varken ska ha insett att markägaren inte hade rätt att sälja veden (subjektiv god tro) eller borde ha misstänkt detta (objektiv god tro). Hur denna bedömning ska göras beskrivs närmare i bestämmelsens andra stycke där det framgår att bedömningen kommer variera beroende på (a) egendomens beskaffenhet (b) de förhållandena under vilka den utbjöds och (c) omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen bygger på att sådana faktorer som kan leda till att köparen blir misstänksam utökar köparens undersökningsplikt. Bedömningen på om köparen är i god tro kommer således variera mycket från fall till fall men övergripande för ditt fall kan sägas att köparen i många fall troligen kommer vara i god tro eftersom gemene man sällan skulle misstänka att ved som finns på en persons mark ägs av någon annan.
Om man skulle komma fram till att köparen gjort ett godtrosförvärv blir alltså köparen att se som den rättmätige ägaren. Det framgår dock av 5 § GFL att du trots detta har rätt att köpa tillbaka veden från den som gjort ett godtrosförvärv (s.k. lösenrätt). Denna regel fyller främst sitt syfte när egendomen som godtrosförvärvet avser har ett affektionsvärde för den ursprungliga ägaren och jag kan därför tänka mig att denna regel är mindre intressant för dig. Istället skulle du eventuellt kunna rikta ett krav avseende ett penningbelopp motsvarande vedens värde mot markägaren (se nedan).
Om egendomen har sålts vidare/ brukats har du också en möjlighet att rikta krav mot markägaren
En annan (kanske mer effektiv) möjlighet du har är att i stället rikta kravet mot den nya markägaren. Som framgått ovan har du möjlighet att utöva en vindikationsrätt mot markägaren, vilket skulle innebära att du får tillbaka veden. Om markägaren skulle ha brukat veden / sålt vidare den (men du kan inte hitta köparen) innebär det att du inte kommer kunna få tillgång till veden varför man kan se det som att du lidit en sakskada. Förutsatt att markägaren agerat uppsåtligt eller med vårdslöshet ska han eller hon då enligt 2 kap 1 § skadeståndslagen (1972:207) ersätta skadan. Även om en domstol skulle bedöma att markägaren inte agerat vårdslöst finns det dock enligt min bedömning ett utrymme att trots detta nå framgång med ett krav avseende penningbeloppet på vedens värde genom att man helt enkelt ser frågan på ett annat sätt. Enligt allmänna principer har du ju nämligen som ovan framgått en vindikationsrätt mot markägaren, utifrån detta skulle du också – om veden inte finns hos markägaren – ha en surrogaträtt till egendomens värde (jfr SvJT 1986 s 170 och 174). Detta skulle alltså innebära att du - oberoende av om markägaren agerat vårdslöst - kan rikta ett krav mot honom eller henne motsvarande vedens värde.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis har jag alltså kommit fram till att du fortfarande har äganderätten till veden trots att den nya markägaren köpt upp marken. Eftersom veden utgör lös egendom omfattas det inte av fastighetsköpet (det blir därför inte aktuellt att utreda om markägaren gjort ett godtrosförvärv). Om veden finns kvar hos markägaren har du då möjlighet att föra en vindikationstalan mot markägaren vilket skulle innebära att du får tillbaka veden. Om däremot markägaren sålt vidare / brukat veden har du möjlighet att rikta flera olika typer av krav. Om veden sålts vidare men finns kvar hos en identifierbar köpare kan du föra en vindikationstalan mot denna men det är då möjligt att köparen kan ha gjort ett godtrosförvärv. Om veden i stället brukats eller annars inte går att få tag på kan du framställa ett skadeståndsanspråk mot markägaren. Ett sådant anspråk hade dock förutsatt att markägaren agerat vårdslöst. Även om man bedömer att markägaren inte agerat vårdslös är dock min bedömning att du utifrån allmänna principer har en vindikationsrätt inte bara till veden utan även till en surrogatprestation i form av värdet för veden.
Mitt förslag till dig är att du i första hand kontaktar markägaren en gång till och (förslagsvis) för fram några av de argument jag här lagt fram. I många fall löses situationer smidigast och bäst på det sättet. Om markägaren trots detta inte ger med sig kan du eventuellt föra saken vidare i domstol om du anser att den kostnad och tid som detta medför är värt det.
Hoppas jag har varit till hjälp!
