GJH
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är lagen om skuldebrev (skuldebrevslagen, SkbrL) och lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL).
Och det korta svaret på din enda fråga lyder nej, eller rättare sagt så här; bolaget kan ju alltid försöka att ställa den här typen av motkrav, men det får ändå inte, i vart fall inte utifrån informationen i din ärendebeskrivning, någon bäring på den rättsliga bedömningen och bolagets skyldighet gentemot dig i egenskap av borgenär (borgenär = fordringsägare, icke att förväxla med rättsfiguren borgensman, vilken är en garant och således någonting helt annat).
Rättsligt bindande avtal uppstår när anbud (erbjudande om att ingå avtal) och accept (svar på ett sådant erbjudande) överensstämmer och är bekräftad av båda parter, se 1 § AvtL. Därefter gäller i stort sett den gamla devisen pacta sunt servanda (avtal ska hållas). Vad som närmare är manifesterat i avtalet är dock för mig ovisst och hur den skriftliga skuldförbindelsen, dvs. det skriftliga avtalet, ska definieras är inte heller helt klart. Antingen är det fråga om ett enkelt skuldebrev eller ett löpande sådant, se 11och 26 §§ SkbrL, men gissningsvis rör det sig om ett enkelt skuldebrev. I 26 § SkbrL sägs nämligen att enkelt skuldebrev är det som ställs till viss man. Oavsett vilket har detta egentligen ingen direkt betydelse för när skulden slutligen ska regleras.
I 5 § 1 st. SkbrL anges att om förfallotiden inte avtalad är gäldenären (den skuldsatte, gäld = skuld) pliktig att infria skuldebrevet när borgenären så fordrar och denne äger också rätt att betala så snart han eller hon själv vill det. Vidare uttalas att räntebetalning varde, så länge huvudstolen inte är förfallen, fullgjord årligen på dag som efter kalendern motsvarar dagen för skuldebrevets utfärdande. Med huvudstol avses för övrigt kapitalbelopp.
Språkbruket i lagen är något ålderdomligt, men ovanstående innebär i klartext att om en förfallodag inte har avtalats mellan parterna har borgenären (du) rätt att kräva betalt när som helst. Det betyder också att gäldenären (bolaget) kan välja att reglera skulden utan att borgenären har framställt något krav på betalning. Genom en motsatsvis läsning av 5 § SkbrL kan det därför konstateras att om det finns en överenskommen förfallodag gäller den, vilket betyder att borgenären bara kan kräva att skulden ska betalas först efter att den har förfallit till betalning enligt skuldebrevet (avtalet).
Som exempel från praxis kan Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 1991 s. 217 nämnas. I det här rättsfallet hade en utbetalning från ett bankkonto skett först mellan en till två timmar efter den framställda begäran. Dröjsmål ansågs föreligga och banken blev skyldig att ersätta uppkommen skada till följd av dröjsmålet. Domen vittnar om att även mycket korta förseningar kan strida mot bestämmelsen i 5 § SkbrL (en behållning på ett bankkonto utgör en fordran, i samband med en insättning uppstår ju ett skuldförhållande mellan banken och kunden för vilket kunden erhåller ränta, en s.k. inlåningsränta).
Oavsett vilket står det för mig klart att det aktuella bolaget inte kan undkomma sitt betalningsansvar och därutöver kan bolaget också bli skyldigt att erlägga dröjsmålsränta. Även ett skadeståndsansvar kan, beroende på omständigheterna, komma att aktualiseras för det fall du skulle lida någon skada till följd av bolagets passivitet. Min uppfattning är sammanfattningsvis och mot bakgrund av vad som ovan anförts att du ska gå vidare med din ansökan om ett betalningsföreläggande. Om bolaget sedermera väljer att göra rätt för sig ska du naturligtvis återkalla din ansökan, men inte innan så har skett.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område samt i vissa offentligrättsliga ärenden och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning likt denna och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
