Får jag som vårdnadshavare åka bort med barnet utan att prata om det med den andra vårdnadshavaren?

2018-04-19 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej. Jag har en son på drygt 4 månader, och har delad vårdnad med pappan. Min släkt bor ganska långt bort och skulle vilja åka bort för att få en paus och att tänker över saker. Kan han som pappa säga emot att jag inte får ta med mig sonen? Och måste jag som mamma o vårdnadshavare säga till att vi åker? Eller kan man åka utan hans vetskap och bara säga att vi ska till min släkt och att jag inte vet riktkgt när vi kommer tillbaka utan vill vara lite ifrån varandra? Eller kan jag på något vis bli dömd eller amnmäld för detta?
Beatrice Krig |Hej!Tack för att du vänt dig till Lawline med din fråga.Bestämmelserna som blir aktuella i detta fall finns i föräldrabalken (FB) och brottsbalken (BrB). Bägge vårdnadshavare har rätt (och skyldighet) att bestämma gemensamt i frågor som rör barnetI och med att ni har gemensam vårdnad innebär detta att ni båda har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, FB 6 kap 11 § och 13 §. Det bör i den här situationen medföra att pappan har rätt att vara med och bestämma om ifall barnet ska åka bort med dig, och hur lång tid. Ingen av er har givetvis mer rätt än den andra att bestämma.Det som stadgas i lagen är att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut som rör barnet och dess vårdnad, boende och umgänge, FB 6 kap. 2 a§. Det är kanske främst en instruktion till domstolar och socialnämnder i den mån de är inkopplade och ska göra en bedömning. I ert fall är det inte så men det kan likaväl ses som en påminnelse om vad som är viktigast, att barnets bästa alltid ska gå först. Egenmäktighet med barn är ett brott enligt BrB 4 kap. 7 §Eftersom du undrar om du skulle kunna bli anmäld och senare dömd för något, kommer jag att redogöra för brottet egenmäktighet med barn. Regeln innebär att den som gemensamt med annan har vårdnaden om ett barn inte får skilja barnet från den andra vårdnadshavaren eller undanhålla barnet. Det krävs att vårdnadshavaren ska ha "beaktansvärda skäl" för att ta med sig barnet och undanhålla det, för att det ska vara ett tillåtet bortförande. (BrB 7 kap. 4 §.) Högsta domstolens förklaring av uttrycket "beaktansvärda skäl" och bortförande av barnI rättsfallet NJA 1983 s 750 har Högsta domstolen förklarat två viktiga saker i regeln om egenmäktighet med barn, för att förtydliga när den kan användas.Vad "beaktansvärda skäl" betyder:Tydligt är att det som ovan nämnt är barnets bästa som ska vara i fokus vid bedömningen av om det är fråga om ett tillåtet eller otillåtet bortförande av barnet. Det innebär att det ska bortses från föräldrarnas egna intresse att ha barnet hos sig. Exempel på när det är tillåtet att föra bort barnet för att man alltså har beaktansvärda skäl, är för att skydda det från övergrepp eller skadliga intryck. Vad ett bortförande av barn innebär:Ett bortförande innebär att barnet skiljs från den miljö det tidigare varit i och där det även varit under vårdnad av även en annan person. Istället flyttas barnet till en ny miljö där avsikten är att det ska vistas tills vidare eller åtminstone längre tid än tillfälligt.Högsta domstolen tar vidare med i bedömningen att det enligt barnexperter är viktigt för barn att ha varaktiga förhållanden till människor och miljö, och att detta behov ofta spelar större roll ju yngre barnet är.Jag vet inte hur barnets boendesituation ser ut i ditt fall, eftersom jag inte vet säkert om ni bor ihop. Tydligt är att du vill åka ganska långt bort från där du bor för att komma till släkten. Jag förstår det som att där du bor har även pappan nära till att umgås med barnet, vilket tyder på att det här skulle röra sig om ett bortförande i lagens mening. Du är inte säker på hur länge du skulle vilja stanna vilket medför att det skulle kunna vara längre tid än bara tillfällig och kort tid som barnet är skild från hemmiljön.Eftersom att du inte har nämnt något om att barnet skulle fara illa med pappan utgår jag ifrån att ingen sådan situation föreligger. Det verkar alltså inte vara så att du behöver skydda barnet utan du vill snarare ta med barnet när du åker bort för att ha tid isär och fundera över saker.Därmed verkar inte några sådana beaktansvärda skäl föreligga som skulle göra att det är ett tillåtet bortförande av barnet. Sammanfattning och rådI mitt svar har jag utgått från att barnet inte är i någon situation där det riskerar att fara illa när det är med pappan.Alldeles oavsett om pappan skulle anmäla till polisen att du åkt bort med barnet eller inte, är slutsatsen att du nog inte bör åka bort utan att ha pratat med pappan först. Ni behöver gemensamt besluta om det eftersom det är en fråga som rör barnets personliga förhållanden och ni båda är vårdnadshavare, FB 6 kap. 11 § och 13 §.Det finns ett brott som heter egenmäktighet med barn och som återfinns i BrB 7 kap. 4 § Om du skulle föra bort barnet utan pappans vetskap och samtycke skulle han kunna anmäla det till polisen. Att den möjligheten finns innebär naturligtvis inte med säkerhet att han skulle göra det, men jag rekommenderar dig alldeles oavsett att kommunicera med pappan i denna fråga. Med vänlig hälsning,

Avtal om vårdnad

2018-04-17 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Om en kvinna är gravid, är det möjligt att skriva ett juridiskt bindande avtal med barnets pappa om att hon får flytta utomlands när barnet är fött men ändå behålla gemensam vårdnad om barnet?
Jacqueline Björklund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor om vårdnad regleras i 6 kapitlet i föräldrabalken.Där finns bland annat en uttrycklig rätt för föräldrar att själva bestämma och avtala om gemensam vårdnad (6 kap 6 § föräldrabalk). Förutsättningen för att ett sådant avtal ska gälla är att det är skriftligt och att socialnämnden godkänner det. Socialnämnden ska godkänna ett sådant avtal om det inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa (6 kap. 6 § andra stycket föräldrabalk) Mitt svar på din fråga är alltså att det är möjligt att skriva ett juridiskt bindande avtal om gemensam vårdnad för ett barn, om detta är skriftligt och om det har godkänts av socialnämnden. Hoppas detta svar var av hjälp.Vänligen,

Blir särkullbarn arvslösa när förälder/sambo avlider?

2018-04-15 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej!Vår far har lämnat oss. Han var sambo och hade två gemensamma barn. Vi är två särkullbarn. Min fråga är: far med sambo har (hade) en gård. Kan han ha skrivit över den på sambon, och vi särkullbarn blir arvlösa??
Joakim Hassini |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag går rakt på sak nedan om vad som kan gälla i ditt fall!Tillämpligt lagrumÄrvdabalken (ÄB).Vad gäller?Sambos har ingen legal arvsrätt. Detta innebär att sambos inte ärver av varandra när den ena går bort, detta framgår av 2 kap. 4 § ÄB (sambos nämns inte bland de som får ärva vilket således betyder att de inte har en legal arvsrätt). Det enda sättet för sambos att faktiskt ärva av varandra är genom ett testamente (eller om de gifter sig). Men även här blir inte gemensamma eller (i ert fall) särkullbarn arvslösa eftersom de har rätt till laglott. Laglotten motsvarar halva arvslotten, vilket framgår av 7 kap. 1 § ÄB. Om det är så att sambon ärver av er far så har ni alltså rätt till en del av det arvet (en del av gården i ert fall borde det innebära). SlutsatsNej, ni blir inte arvslösa trots att er far hade testamenterat arvet till sin sambo. Ni har rätt till en del av arvet på basis av laglotten. Om er far däremot inte har testamenterat bort sitt arv har ni rätt till hela arvet eftersom ni är bröstarvingar till er far enligt 2 kap. 1 § ÄB. Hoppas du/ni fick svar på er fråga!Välkomna tillbaka med nya frågor till oss på Lawline!Med vänlig hälsning,

Underårig som sålt mobiltelefon

2018-04-13 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Min son sålde telefon utan mitt godkännande han är under 18
Claudio van der Touw |Hej! Tack för att du vänt dig till Lawline! Jag ser inte någon direkt fråga i det du skickat in, men jag tolkar det som att du vill veta om du har någon möjlighet att återfå en telefon som din omyndige son sålt. Vad lagen säger Nionde kapitlet i föräldrabalken (FB) beskriver vad omyndighet för en underårig innebär. I 9:1 FB framkommer att den som är under 18 år är omyndig och alltså som huvudregel inte själv får råda över sin egendom eller ingå förbindelser. Det finns några undantag från denna huvudregel, till exempel i 9:3 FB framkommer att den omyndige som fyllt 16 år själv får råda över egendom som han förvärvat genom eget arbete. Detta betyder i korthet att han får ingå avtal som berör egendom han förvärvat genom arbete. Bedömningen i detta fall Det framkommer inte i din fråga hur gammal din son är, eller om han fått telefonen av dig eller köpt den själv med pengar han fått från arbete. Detta har betydelse för om 9:3 FB är tillämplig i detta fall. I korthet kan sägas att om han fyllt sexton och köpt mobilen själv med pengar han tjänat på sitt jobb så har han rätt att råda över (och därmed att sälja telefonen) Om dessa kriterier inte är uppfyllda, det vill säga om han fått mobilen av dig och/eller inte fyllt 16 är det istället huvudregeln i 9:1 FB som gäller, försäljningen är i så fall inte giltig. Vad du kan göra Om vi utgår från att försäljningen inte är giltigt rekommenderar jag att du kontaktar personen som din son sålt telefonen till och informerar denne om detta. Du kan sedan kräva att få tillbaks telefonen samtidigt som du betalar tillbaks den summa pengar som din son tog emot. Om den som köpt telefonen vägrar kan det visa sig nödvändigt att vända sig till domstol för en så kallad fastställelsetalan. Om det går så långt rekommenderar jag att du vänder dig till en praktiserande jurist. Jag hoppas att du härmed fått svar på din fråga! Om det är något mer är du varmt välkommen att återkomma. Med vänlig hälsning,

Vad är skillnaden mellan ett samboavtal och ett testamente?

2018-04-18 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej,Var är skillnad mellan samboavtal och testamente? Tack
Emma Liberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I svaret tänkte jag först förklara vad ett samboavtal respektive testamente är för att sedan svara på vad som är skillnaden mellan dessa.Vad är ett samboavtal?Regler om sambor finns i sambolagen.Om du och din sambo skaffar bostad och bohag(till exempel möbler, elektronikprylar, husgeråd) för gemensamt bruk säger sambolagen att värdet av detta ska delas lika om ni separerar. Saker ni inte behöver dela lika är allt som inte är bostad och bohag, som exempel kan nämnas pengar på banken och bilen.Med ett samboavtal kan sambor avtala bort sambolagens regler om likadelning och själva komma överens om hur bostaden och bohaget ska fördelas vid en separation. Den ena sambon kanske har köpt bostaden själv och vill därför inte att värdet ska delas lika vid en eventuell separation. Då kan samborna upprätta ett samboavtal som säger att bostaden ska tillfalla sambon som köpt den.Syftet med samboavtal är alltså att avtala bort sambolagens regler om likadelning för att istället komma överens om hur bostad och bohag ska fördelas.Vad är ett testamente?Regler om testamenten finns i ärvdabalken.Om en person avlider delas arvet ut i enlighet med ärvdabalkens regler. Kort sagt delas arvingar in i tre klasser.Den första arvsklassen består av bröstarvingar (den avlidnes barn och barnbarn). Arvet ska delas lika mellan bröstarvingarna vilket innebär att om det finns två barn ska dessa ärva 50 % var.Finns inga bröstarvingar går man vidare till den andra arvsklassen som består av den avlindas föräldrar eller syskon om föräldrarna gått bort. Det innebär att om båda föräldrarna är vid liv ska arvet delas lika mellan dom.Finns inte föräldrar eller syskon vid liv går man vidare till tredje arvsklassen som består av den avlindas far- och morföräldrar och deras barn. Samma gäller här angående likadelningen.Det kan tilläggas att om man är gift och endast har gemensamma barn med sin partner, eller inga barn alls, ärver den efterlevande maken allt. Om den avlidna har barn från ett tidigare förhållande får de barnet ut sitt arv direkt. Det finns inga motsvarande regler för sambor som inte har någon arvsrätt enligt lag.Med ett testamente kan man sätta arvsordningen helt eller delvis ur spel. Som exempel kan man:-Testamentera så att sin sambo får en del av arvet-Ge en del av arvet till en organisation eller liknande-Ge mer åt en arvinge och mindre till en annanDet finns dock vissa begränsningar. Det går till exempel inte göra sina barn helt arvslösa.Du skriver alltså ett testamente om du vill att arvet ska delas ut på annat sätt än enligt ärvdabalkens regler.Vad är skillnaden mellan ett samboavtal och ett testamente?Som framgått ovan används samboavtal för att avtala bort sambolagens regler för att vid en eventuell separation inte behöva dela bohag och bostad lika. Testamente används istället för att sätta ärvdabalkens regler ur spel och själv bestämma hur arvet ska fördelas.Ska du upprätta antingen ett samboavtal eller ett testamente kan vi på Lawline hjälpa dig med det (klicka här för mer information). Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Vilka regler gäller för bodelningsförrättaren?

2018-04-16 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Vid ett arvskifte, får en bodelningsförättare då ge bort lösöre? Och i så fall finns det några regler om vilket värde som gäller?
Joakim Hassini |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag är lite osäker på vad du menar med "ge bort lösöre", så jag tänker redogöra lite kring bodelningsförrättarens uppgifter och befogenheter. Om du har fler frågor eller om du inte känner dig tillfreds med mitt svar så är du välkommen att skicka in en ny fråga!Tillämpligt lagrum 17 kap. Äktenskapsbalken (ÄktB).Vad gäller?En bodelningsförrättare ska av domstolen förordnas (efter ansökan från någon av makarna) då bodelning inte kan göras dem emellan, vilket framgår av 17 kap. 1 § ÄktB.Bodelningsförrättaren kallar parterna till möte där det diskuteras kring möjligheterna till bodelning. Därefter är det parterna som ska skicka in information om vilken egendom som ska ingå i bodelningen. En bodelningsförrättare har inte någon befogenhet att gå in på makarnas bankkonton för att se eventuella skulder och tillgångar. Dessa ska makarna uppge till bodelningsförrättaren, vilket framgår av 17 kap. 5 § ÄktB. Om någon av makarna underlåter sig att göra detta kan domstolen meddela maken/makan att lämna uppgifterna mot ett vite (ett penningbelopp), eftersom denne underlåtit sig att meddela detta tidigare till bodelningsförrättaren. Befogenheten är alltså relativt begränsad hos bodelningsförrättaren. Om en part inte är nöjd med bodelningen så har denne fyra veckor på sig att överklaga bodelningsförrättarens förslag till bodelning innan den vinner laga kraft, vilket framgår av 17 kap. 8 § andra stycket ÄktB.Jag hittar ingen specifik bestämmelse som rör att en bodelningsförättare kan ge bort lösöre. SlutsatsBefogenheterna är relativt begränsade hos en bodelningsförrättare. Jag hittar inget lagrum som ger denne rätt att ge bort något specifikt lösöre. Jag vill dock lämna en liten reservation för mitt svar då jag kanske har missförstått din fråga.Hoppas du fick hjälp med mitt svar!Önskar dig allt gott!Med vänlig hälsning,

Vem är närmast anhörig?

2018-04-14 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Vem är närmast anhörig: Föräldrarna till sin dotter eller en pojkvän som hon inte lever i en samborelation med?
Emma Andersson |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Närmast anhörig kan betyda olika saker i olika sammanhang men vanligtvis syftar man då på makar, sambor, barn och föräldrar. Däremot kan detta regleras fritt utifrån dotterns önskemål. Om någon ber om dotterns närmaste anhörig brukar personen vilja veta vem som kan snabbt vara på plats och som har insikt i dotterns liv. När det gäller arv och om din dotter inte har barn då blir föräldrarna arvsberättigade. (2 kap 2§ Ärvdabalken) Pojkvännen står då inte som nära anhörig i den bemärkelsen. En annan aspekt där närmast anhörig kan bli aktuell är på en arbetsplats när arbetsgivaren ber om sådana uppgifter och då är det dottern som får besluta om detta. Arbetsgivare brukar fråga om närmast anhörig för att veta vem de ska vända sig till om det skulle hända något på arbetstid och då får dottern besluta vem som är mest lämpad att kontakta först. Skulle det däremot vara så att dottern är under 18 år så är hon fortfarande omyndig. Föräldrarna har då en rättighet och en skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenhet (6 kap 11§ Föräldrabalken). Detta innebär att föräldrarna har rätt till insyn inom vissa områden av barnets liv. Däremot, ju äldre barnet är, desto mer självbestämmanderätt har hen. Föräldrarna kan då ses som närmast anhörig eftersom de har rätt till viss insyn, något som en pojkvän inte har på samma sätt. För att svara på din fråga så skulle jag säga att det är upp till din dotter att bestämma vem som är närmast anhörig eftersom det inte är en juridisk titel. Att enbart vara närmast anhörig är på pappret ger inte rätt till insyn eller inflytande utan då krävs det eventuellt ett släktskap, en fullmakt eller liknande beroende på vilket situation frågan blir aktuell.Hoppas det var svar på din fråga!

Hur kan jag få kommunikationen mellan mig och pappan till mina barn att fungera i frågor om barnen?

2018-04-13 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej,Jag och min fd man har varit skilda i 4 år och vår kommunikation fungerar inte alls. Vi har delad vårdnad.Det som inte fungerar är att han pratar illa om mig inför barnen, har bett honom flera ggr att sluta, drar in barnen i våra konflikter och även där har jag bett honom att sluta. Han svarar inte på mail eller sms. Jag har kontaktat familjerätten och det är han inte intresserad av. Vad kan jag göra för att vår kommunikation ska fungera och för att barnen inte ska vara inblandade i detta? Barnen är 13 och 9 år.Tex om jag frågar om semesterveckor och han inte svarar, är det svårt att meddela arbete och skola om ledighet, då det inte är något som är bestämt sedan tidigare.Ett annat exempel, vår dotter slog huvudet i helgen så de fick åka till sjukhuset och limma. Jag frågade dagen efter hur det var med henne, inget svar, frågade igen på kvällen, inget svar, även dagen efter det och inget svar. Hoppas på svar från er i alla fallMvh
Beatrice Krig |Hej! Tack för att du vänt dig till Lawline med din fråga. Jag förstår att det är en komplicerad situation för dig att planera din vardag när den andra föräldern inte vill kommunicera om era gemensamma barn. Det är bra tänkt att ta kontakt med familjerätten. Som alltid är det bra att försöka komma överens i första hand, innan man tar till vidare åtgärder. Utifrån det du har berättat verkar det som att du verkligen ansträngt dig för att kommunicera och försökt nå honom på flera olika sätt. Du efterfrågar en fungerande kommunikation och att barnen ska slippa bli inblandade, så jag tänker här redogöra för dina möjligheter att gå vidare med detta. Som jag har tolkat situation bor barnen växelvis hos dig och honom. En ändring i vårdnaden från gemensam till att tillfalla ena föräldern behöver inte vara alltför drastiskJag vet att du inte frågar om ändring av vårdnaden från gemensam till att tillfalla bara dig, men jag kommer ändå att informera om vilka möjligheter du har på den punkten också om det skulle bli aktuellt. En ändring i vårdnaden är naturligtvis inget enkelt och hastigt beslut utan något du behöver fundera på. Om vårdnadshavare inte kommer överens på egen hand, och den andra vägrar delta i samarbetssamtal blir det dock svårt att se en annan utväg. Det går också att väcka talan om boendesituationen, medan vårdnaden fortsätter vara gemensam, FB 6 kap. 14 a §. Kanske skulle ett beslut om att barnen ska bo hos dig permanent (med undantag för umgänge med den andra föräldern) underlätta planeringen i ditt dagliga liv och på ett vis kännas mindre drastisk än att ensamt ha vårdnaden om barnen. Å andra sidan vill du inte att barnen ska blandas in eller kanske beröras alltför mycket och det lär de ju göra om de ska bo permanent hos dig. En ändring i vårdnaden kan låta drastisk eftersom någon av vårdnadshavarna då ska sluta vara det. Att vara vårdnadshavare ensam innebär dock inget mer dramatiskt än att du ensamt kan besluta om saker som rör barnens personliga förhållanden, utan att behöva kommunicera med honom och invänta svar om vad han tycker i frågan. (FB 6 kap. 11 § och 13 § 1 st) Det ska också sägas att det finns mer än ett sätt att ändra i vårdnaden, det behöver inte göras genom att väcka talan i domstol. Det är förstås möjligt att det med anledning av hans ovilja att kommunicera blir omöjligt att göra en sådan ändring på annat sätt än genom att gå till domstol. Två vårdnadshavare kan avtala om att vårdnaden ska tillfalla bara den ena av demEtt sätt att ändra vårdnaden från gemensam till att tillfalla dig ensam, är att avtala om det. Ett sådant avtal ska vara skriftligt, undertecknat av både dig och den andra vårdnadshavaren och godkännas av Socialnämnden. FB 6 kap. 6 § 1 st.Eftersom du har berättat att det är svårt att samarbeta och kommunicera med honom kan det bli svårt att få till stånd ett sådant här avtal på egen hand med honom. Ett sådant avtal kan ni då få hjälp med att utforma hos Familjerätten under samarbetssamtal, FB 6 kap. 17 a §. Det kan förstås också vara så att han inte är intresserad av att gå med på ett avtal där han frånsäger sig sin del av vårdnaden. Med anledning av att du också berättat att det är svårt att få kontakt med honom överhuvudtaget och att han inte är intresserad av att få hjälp av familjerätten blir detta kanske inte ett genomförbart alternativ. Att väcka talan om ensam vårdnad När vårdnaden är gemensam kan den ena vårdnadshavaren väcka talan om att ensamt vara vårdnadshavare, FB 6 kap. 5 § 1 st och 3 st. Barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge, FB 6 kap. 2 a § 1 stDet som rätten tar ställning till i en vårdnadsfråga är vårdnadshavarnas samarbetsförmåga. Ett bra samarbete mellan vårdnadshavarna är viktigt när den ska vara gemensam. Det innebär naturligtvis inte att vårdnadshavare alltid måste vara överens om allting, men det ska gå att hantera delade meningar utan att barnet drabbas. Det behöver inte röra sig om en svår konflikt för att gemensam vårdnad ska anses vara olämpligt, det kan räcka med att det går väldigt dåligt att samarbeta. (FB 6 kap. 5 § 2 st.)Det är oftast den vårdnadshavare som visat sig samarbetsvillig som tilldelas vårdnaden ensamt . Detta då en vårdnadshavare som samarbetar med den andra föräldern i frågorna som rör barnet troligen också kommer se till att barnet fortsatt har en god och nära kontakt med den andra föräldern. Föreläggande om samarbetssamtal kräver att en av vårdnadshavarna väckt talan om vårdnad, boende eller umgängeDet är möjligt att väcka talan om ändring i vårdnaden och sen ändå sträva efter att nå en samförståndslösning med den andra vårdnadshavaren utan att en ändring i vårdnaden behöver genomföras.Det krävs dock att en vårdnadshavare har väckt talan om antingen vårdnad, boende eller umgänge för att rätten ska kunna ge uppdrag åt familjerätten att hålla samarbetssamtal, FB 6 kap. 18 § 2 st. Det krävs också för att rätten ska ge uppdrag åt en medlare att försöka hjälpa er, FB 6 kap. 18 a § 1-2 st. Samarbetssamtal hos familjerätten har fokus på vårdnad, boende och umgänge och borde kunna hjälpa er att komma överens om några rutiner för er kommunikation. Även medling har det här syftet, att ni ska nå en samförståndslösning. Ibland väljer en domstol att förelägga vårdnadshavarna om att delta i medling i fyra veckor för att se om det går att hjälpa dem att nå en samförståndslösning. Om det fungerar kanske ni kan komma överens om en lösning, utan att ni måste fullfölja vårdnadstvisten genom huvudförhandling om den. Då kan ni alltså återgå till att ha gemensam vårdnad och kommunicera enligt några hållpunkter ni kommit överens om. Råd och sammanfattningDet är tydligt att du har gjort vad du kan för att kommunicera och samarbeta, och att ta kontakt med familjerätten var en mycket bra idé.Det kan vara svårt att få den andra vårdnadshavaren att kommunicera om den inte vill det.Det går att genomföra en ändring i vårdnaden från gemensam till att ensamt tillfalla dig genom att antingen avtala med honom om detta, eller att väcka talan i domstol om ändring av vårdnaden. Om du väcker talan i domstol om ändring av vårdnaden medför det sen två andra viktiga möjligheter. Domstolen kan då förelägga om att ni ska delta i samarbetssamtal eller ge i uppdrag åt en medlare att hjälpa er nå en samförståndslösning. Du kan självklart i din stämningsansökan begära att du vill att domstolen ska besluta om samarbetssamtal eller medling. Om ni skulle delta i samarbetssamtal eller medling som för ert samarbete och kommunikation framåt, skulle det kunna medföra att ni inte måste fortsätta med vårdnadstvisten. Kanske skulle ni kunna få hjälp att komma överens eller skriva avtal om hur ofta ni ska kommunicera om barnen och saker som rör dem, och fortsätta ha gemensam vårdnad. Skulle det inte fungera att komma överens görs en vårdnadsutredning, och sen sker huvudförhandlingen som ska mynna ut i ett beslut om vårdnaden. Domstolen har en utredningsskyldighet i frågor som rör barn, vilket gör att de inväntar vårdnadsutredningen för att kunna fatta ett beslut som är i enlighet med barnets bästa. Oftast är det den förälder som visat sig samarbetsvillig som har goda chanser att tilldelas vårdnaden ensamt. Detta eftersom det tyder på att den föräldern kommer se till att barnen har en fortsatt nära och god kontakt även med den andra föräldern. Du har också möjlighet att boka ett möte med Lawlines jurister om du känner att du behöver mer hjälp. Jag hoppas att du har fått lite vägledning i dina funderingar. Med vänlig hälsning,