Jonna Anderberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!ÄrvdabalkenVad som gäller för arv och testamente regleras i ärvdabalken. För det fall arvlåtaren avlider, är dess barn (med undantag för efterlevande make) direkt arvsberättigade enligt den legala arvsordningen (2 kap. 1 § ärvdabalken). För det fall arvlåtaren testamenterat bort delar av eller hela sin kvarlåtenskap, har dess barn ändå alltid rätt till hälften av sin arvslott, den så kallade laglotten (7 kap. 1 § ÄB). LaglottSonen har därmed alltid rätt till hälften av all kvarlåtenskap som arvlåtaren efterlämnar, det vill säga hälften av den egendom som kvarstår efter att eventuella skulder betalats (7 kap. 1 § ÄB). Denna rätt innehar sonen oberoende av hur mycket arvlåtaren har testamenterat bort. Laglotten utgör alltså inte ett anspråk på viss egendom, utan endast ett anspråk på viss kvotdel ur kvarlåtenskapen. Svaret på din fråga är därmed beroende på hur stor kvarlåtenskapen är, det vill säga arvlåtarens efterlämnade förmögenhet. För det fall att förmögenheten är begränsad till lantstället, har sonen enligt sin laglott alltid rätt till en andel om 50% av lantstället. Om det däremot finns annan egendom i kvarlåtenskapen som motsvarar sonens laglott, utgör ett testamente som stadgar att lantstället ska tillfalla sonen och dess barn med hälften var, inget hinder. För det fall att arvlåtaren testamenterat bort all sin kvarlåtenskap, måste sonen för att få ut sin laglott påkalla jämkning av testamentet (7 kap. 3 § ÄB). Hoppas att du fick svar på din fråga! Vänligen,

Jonna Anderberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Lag om redovisningsmedelLagen om redovisningsmedel tillämpas då någon mottagit medel för annan persons räkning och då med redovisningsskyldighet. Medlen kan bestå av pengar eller annan fungibel egendom (generisk egendom som mäts i mått och vikt, exempelvis olja). Lagen blir tillämplig först vid insolvens, då den som är ägare till medlen vill separera dessa från exempelvis en konkurs hos den redovisningsskyldige. För att separationsrätt ska föreligga vid en sammanblandning av egendom, krävs att den som innehar medlen avskiljer dem från annan förmögenhetsmassa som tillhör denne. Detta avskiljande måste ske utan dröjsmål för att beloppet eller den fungibla egendomen ska vara förbehållet huvudmannen, det vill säga den rätte ägaren och därmed inte ingå i en konkurs. Lagen är även tillämplig om ett belopp avskilts senare (dock högst 3-4 dagar) om den redovisningsskyldige inte var på obestånd när beloppet avskildes. Principen om condictio indebitiPrincipen om condictio indebiti innebär att en felaktig utbetalning som huvudregel ska gå åter. En felaktig utbetalning kan bestå i att någon betalat en skuld som inte finns eller betalat en för stor penningsumma. Om man därmed, som du beskriver ovan, gör en utbetalning av misstag till fel person, är denne person skyldig att återbetala pengarna enligt denna princip. Dock tillämpas principen om condictio indebiti med vissa undantag. För det fall att mottagaren av betalningen förbrukat medlen i god tro eller annars har inrättat sig efter betalningen, kan detta räcka för att den som tagit emot en betalning ska ha rätt att behålla pengarna. Det brukar uttalas i rättspraxis att det är av betydelse om den ena eller andra parten förfarit oaktsamt i samband med utbetalningen, vilket förstås då kan bedömas till dennes nackdel. Det är den som felaktigt utbetalat som har bevisbördan för att mottagaren inte var i god tro angående betalningen. Att vara i god tro innebär att mottagaren inte insett eller borde ha insett att det rörde sig om en felaktig utbetalning. Bedömningen av om god tro föreligger görs objektivt utifrån vad en person hade kunnat tro utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.Att annars ha inrättat sig efter en betalning avser situationer då mottagaren fått en för stor penningsumma utbetald till sig. Hur mycket beloppet som betalats ut skiljer sig från det korrekta beloppet kan påverka bedömningen. Om mottagaren saknat vetskap om hur beloppet beräknades eller enbart fått en uppskattat siffra för hur stor utbetalningen kunde tänkas bli, kan mottagaren ha rätt att behålla penningsumman. Endast i de fall man insett eller borde insett en feldebitering (exempelvis vid fakturor) ska man bli återbetalningsskyldig på grund av omsättningens intresse.SlutsatsSom huvudregel ska den felaktiga utbetalningen återgå enligt principen om condictio indebiti. Om mottagaren var i god tro och inrättat sig efter betalningen eller om den som utbetalat förfarit oaktsamt i samband med betalningen, slipper dock mottagaren återbetala och kan därmed behålla pengarna.Hoppas att du fick svar på din fråga! Annars är du varmt välkommen att höra av dig till oss på Lawline igen.Vänligen,

Jonna Anderberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som efterlevande sambo har du ingen lagstadgad arvsrätt (2 kap. 1-4 §§ och 3 kap. 1 § ärvdabalken) e contrario. SambolagenRegleringar av intresse kan dock hämtas från sambolagen, vilken reglerar fall då två personer stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har ett gemensamt hushåll, vilket utgör ett så kallat samboförhållande (1 § SamboL). Ett samboförhållande upphör under vissa i lagen angivna förutsättningar, där bland för det fall någon av samborna avlider (2 § 3 p SamboL). När ett samboförhållande upphörNär samboförhållandet upphör genom den ena sambons död, kan den efterlevande sambon begära att samboegendomen fördelas mellan dem genom en så kallad bodelning (8 § 1 st SamboL). En sådan begäran måste framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde, det vill säga senast ett år efter sambons död (8 § 2 st SamboL). Dödsboet kan ej begära att bodelning ska ske enligt bestämmelsen (8 § SamboL). Vad som ingår i bodelningenEndast samboegendom ingår i bodelningen. Med samboegendom avses sambors gemensamma bostad och bohag, om egendomen förvärvats för gemensam användning (3 § SamboL). Dock undantas egendom som ärvts, erhållits genom gåva eller testamente med villkor att egendomen ska vara mottagarens enskilda samt vad som ersatt sådan egendom (4 § SamboL). Övertagande av bostad och bohagVid bodelningen har den efterlevande sambon, om denne bäst behöver bostaden eller bohaget, rätt att få denna egendom i avräkning på sin lott eller, om värdet är ringa, utan avräkning. En förutsättning för att efterlevande sambo ska få överta bostad eller bohag som tillhör den andra sambon är att ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt (16 § SamboL). Dödsboets behov räknas inte in och som efterlevande sambo kan du därmed kräva att få överta bostaden, vilket förutsätter att du betalar till dödsboet vad bostaden är värd (17 § SamboL). En förutsättning för övertagande är även att bostaden förvärvats för gemensamt bruk samt använts för huvudsakligen detta ändamål och därmed uppfyller kraven på samboegendom och gemensam bostad (3 och 4 §§ SamboL). Vid bodelning har efterlevande sambo alltid rätt att, vid fördelningen av samboegendomen, få ut egendom som täcker två prisbasbelopp, det vill säga i nuläget 46 500 kronor gånger två. Denna rätt gäller i den mån samboegendomen räcker (18 § 2 st SamboL). För det fall bostaden inte utgör samboegendomFör det fall bostaden inte utgör samboegendom, kan övertagande endast ske om bostaden utgör hyresrätt eller bostadsrätt (det vill säga inte fast egendom), samt om efterlevande sambo bäst behöver bostaden. Eftersom ni inte har gemensamma barn kräver detta dock att synnerliga skäl talar för det och sannolikheten är därmed liten att ett övertagande skulle ske enligt denna regeln vid den ena sambons död (22 § SamboL). Upprättande av testamenteEtt annat alternativ, för det fall bostaden inte utgör samboegendom, är att skriva ett testamente som stadgar att bostaden ska tillfalla efterlevande sambo vid den ena sambons död i enlighet med reglerna för upprättande av testamente (10 kap. ärvdabalken). Hoppas att du fick svar på din fråga! Annars är du varmt välkommen att höra av dig till oss på Lawline igen.Vänligen,

Jonna Anderberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Allmänt om skuldsanering och beviljande av skuldsaneringSkuldsanering, det vill säga att en fysisk person helt eller delvis befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen, regleras av skuldsaneringslagen (1 § SKUL). Kronofogdemyndigheten är den myndighet som prövar ärenden om skuldsanering (4 § SKUL). För beviljande av skuldsanering krävs att följande förutsättningar är uppfyllda- Gäldenären (den skuldsatte) ska ha sina huvudsakliga intressen i Sverige, (6 § SKUL), vilket innebär att personen i fråga antingen måste ha hemvist i landet, arbeta här eller ha skulder som härrör från landet. - Gäldenären måste vara kvalificerat insolvent. Kvalificerad insolvens innebär att gäldenären inte kan betala sina skulder och att denna oförmåga med hänsyn till samtliga omständigheter kan antas bestå under överskådlig tid (7 § SKUL). Av ett rättsfall från Högsta Domstolen (NJA 2010 s.496) framgår att för det fall gäldenären kan betala sina skulder inom 15-20 år, är gäldenären i fråga inte att anse som kvalificerat insolvent och därmed inte berättigad till skuldsanering. - Beviljande av skuldsanering kräver utöver ovanstående även att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid denna skälighetsbedömning tas hänsyn till omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsaneringen (9 § SKUL). Hur en skuldsanering genomförs och vad som omfattas Efter beviljande av skuldsanering upprättas ett förslag om skuldsanering av Kronofogdemyndigheten tillsammans med gäldenären (25 § SKUL). Förslaget innehåller en femårig betalningsplan av vilka skulder som ska omfattas av saneringen, vilka belopp gäldenären ska betala, planens längd och när den löper ut samt när och hur gäldenären ska betala (29 § SKUL). Skuldsaneringen innebär därmed att gäldenären betalar en andel av sina skulder under några år och under dessa år lever på ett existensminimum. Vid tidpunkten då skuldsaneringen är färdig och betalningsplanen har löpt ut, är gäldenären helt skuldfri från de skulder som ingick i skuldsaneringen. Exekutiva åtgärder vid skuldsaneringVad det gäller exekutiva åtgärder, i form av att egendom tas i anspråk, kan detta enligt 42 § SKUL ske om skuldsanering är avgjord genom ett beslut som fått laga kraft, samt att utmätning sker för en fordran som omfattas av skuldsaneringen. För det fall utmätning sker tas hänsyn till ett så kallat beneficium, vilket innebär att kläder och andra föremål som används för personligt bruk, möbler, husgeråd och annan utrustning som gäldenären använder för yrkesverksamhet och pengar upp till ett visst förbehållsbelopp inte ska tas i anspråk (5 kap. 1 § utsökningsbalken). Kronofogdemyndigheten gör därmed en bedömning av om gäldenärens olika tillgångar är av skäligt värde och faller under någon av undantagen från utmätning som anförts ovan. Det kan exempelvis hända att föremål som tjänar uteslutande för gäldenärens personliga bruk, som faller under ett undantag från utmätning, har ett oskäligt värde och därmed kan tas i anspråk. Det görs en helhetsbedömning där skälig hänsyn tas till eventuell familj och vad familjen brukar och behöver. Möblerna skulle sannolikt omfattas av undantaget från utmätning om de inte är oskäligt dyra och TV-apparater brukar också gäldenären få behålla om den inte är oskäligt dyr. Bilen råder det större osäkerhet kring. Det är upp till Kronofogdemyndigheten i slutändan att dra gränserna för vad gäldenären och dess familj med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet behöver i sin vardag och vad som därmed kan undantas från utmätning. Det går därmed inte att utifrån de omständigheter jag fått information om i frågan, dra några säkra slutsatser kring huruvida egendomen kan komma att tas i anspråk. Hoppas att du fick svar på din fråga! Annars är du varmt välkommen att höra av dig till oss på Lawline igen! Vänligen,

Jonna Anderberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Lag om anställningsskyddAnställningsförhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare både i allmän eller enskild tjänst regleras av lagen om anställningsskydd (1 § lagen om anställningsskydd).Visstidsanställning och tillsvidareanställningAvtal om tidsbegränsad anställning (visstidsanställning) övergår i en så kallad tillsvidareanställning för det fall arbetstagaren varit anställd hos en och samma arbetsgivare i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år under en period då arbetstagaren haft tidsbegränsade anställningar hos arbetsgivaren i form av allmän visstidsanställning eller vikariat som följt på varandra (5 a § LAS). Detta innebär i ditt fall att du numera innehar en tillsvidareanställning hos din arbetsgivare med efterföljande uppsägningstid och ett förstärkt anställningsskydd. Skillnaden mellan tillsvidareanställning och allmän visstidsanställning är att en tillsvidareanställning kräver uppsägning eller avskedande för att anställningsförhållandet ska upphöra (4 §, 7 §, 18 § LAS).UppsägningFör att uppsägning ska kunna ske krävs saklig grund (7 § LAS). Saklig grund innefattar i allmänhet ett krav på att arbetstagaren ska ha brutit mot en avtalsförpliktelse som rör ett väsentligt arbetsgivarintresse som arbetstagaren varit medveten om eller exempelvis arbetsvägran. Saklig grund kan även innefatta arbetsbrist, det vill säga omstruktureringar i verksamheten, medelsbrist eller önskan att ändra sysselsättningsgrad från arbetsgivarens sida. Trots att det föreligger saklig grund får uppsägning inte ske, om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren istället bereder arbetstagaren annat arbete hos sig (7 § 2 st LAS). Arbetsgivaren är därmed skyldig att utreda om det finns lediga befattningar inom organisationen som arbetstagaren i sådana fall har tillräckliga kvalifikationer för att tillträda. Om uppsägningen kan anses vara sakligt grundad, följer efter uppsägningen en uppsägningstid. Denna uppsägningstid ska vara minst en månad, men arbetstagaren har rätt till en uppsägningstid av två månader för det fall att den sammanlagda anställningstiden hos arbetsgivaren är minst två år men kortare än fyra år (11 § LAS). Under dessa två månader fortsätter arbetstagaren att arbeta för arbetsgivaren som vanligt mot vederlag i form av lön och andra anställningsförmåner (12 § LAS). Om arbetsgivaren har förklarat att arbetstagaren inte behöver stå till förfogande under uppsägningstiden (det vill säga vara redo att rycka in och arbeta), får dock arbetsgivaren från lön och andra förmåner avräkna inkomster som arbetstagaren under samma tid förvärvat i en annan anställning. Detsamma har arbetsgivaren rätt att göra för inkomster som arbetstagaren under denna tid uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan godtagbar anställning (13 § LAS). AvskedandeAvskedande får endast ske från arbetsgivarens sida då arbetstagaren grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det kan röra sig om exempelvis bedrivande av konkurrerande verksamhet i strid mot anställningsavtalet, brottslighet, ohederliga förfaranden mot arbetsgivaren eller kollegor samt grova fall av arbetsvägran (18 § LAS). Vid avskedande skiljs arbetstagaren från anställningen omedelbart. SlutsatsDu innehar en tillsvidareanställning hos din arbetsgivare och har därmed rätt till en uppsägningstid på minst två månader för det fall att din arbetsgivare har saklig grund för att avsluta din anställning genom uppsägning. Din anställning kan även avslutas genom avskedande, men då krävs ett grovt åsidosättande av dina åligganden mot arbetsgivaren. Hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Jonna Anderberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Lagen om godtrosförvärv av lösöreDet rör sig om ett köp i god tro av en gitarr, ett så kallat godtrosförvärv, vilket regleras i lagen om godtrosförvärv av lösöre (1 § GFL). Omständigheter som talar för god troDet faktum att du köpte en gitarr till ett icke märkvärdigt pris, att säljaren hade egendomen i sin besittning trots att denne inte var ägare till gitarren samt under vilka förhållanden den utbjöds talar för att du var i god tro. Utifrån de omständigheter du anfört i frågan tyder inget på att du borde misstänkt något i försäljningssituationen. Det krävs att du som köpare var i god tro tills dess att gitarren kom i din besittning (2 § GFL). Det framgår inte av omständigheterna i frågan hur länge du har innehaft gitarren. Beroende på tidslängden av innehavet blir det olika utfall. Nedan redogörs för bägge scenarierna. För det fall du innehaft gitarren i mindre än tio årFör det fall du innehaft gitarren i mindre än tio år, kvarstår en så kallad vindikationsrätt för den rätte ägaren. Vindikationsrätten innebär att den rätte ägaren inom sex månader från det att denne fick kännedom om ditt innehav av gitarren, kan göra gällande anspråk på att återfå gitarren från dig (3 § GFL). I detta fall är du alltså tvungen att lämna tillbaka gitarren till den rätte ägaren. För de ekonomiska förluster du lider av detta genom att gitarren var belastad med ett rättsligt fel, kan du kräva säljaren på ersättning för (41 § köplagen). För det fall du innehaft gitarren i över tio årOm du däremot innehaft gitarren i över tio år, föreligger hävd. Detta förutsätter att du under hela denna perioden varit i god tro angående att gitarren inte varit belastad med tredje mans rätt (det vill säga någon annans äganderätt). Hävd innebär att du som köpare har fått äganderätt till gitarren och ingen vindikationsrätt föreligger för den rätte ägaren (4 § GFL). Trots att det föreligger hävd, har dock den rätte ägaren en sista möjlighet att återfå sin gitarr om denne väljer att göra möjligheten gällande. Den rätte ägaren kan i utbyte mot ett lösenbelopp återfå sin gitarr (5 § GFL). Lösenbeloppet innefattar kostnader för ditt köp av gitarren samt de utgifter du lagt ut i syfte att förbättra denna (6 § 1 st GFL). Lösenbeloppet ska minst motsvara marknadsvärdet (6 § 2 st GFL). Anspråk att genom lösenbelopp återfå gitarren måste göras gällande gentemot dig inom sex månader efter att den rätte ägaren fick reda på ditt innehav eller måste antas ha fått kännedom om ditt innehav (5 § 2 st GFL). SlutsatsBeroende på hur länge du innehaft gitarren, leder scenariot till olika resultat. Sammanfattningsvis kan du komma att behöva lämna ifrån dig gitarren till den rätte ägaren om ägaren kräver detta, men oavsett om det sker genom lösen eller vindikation, har du rätt till ersättning antingen från den rätte ägaren alternativt från säljaren. Du har inte gjort dig skyldig till något om du varit i god tro fram tills dess att du fick reda på att gitarren var stöldgods. Hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Jonna Anderberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Äktenskap och dess upplösandeMakars rätt i samband med äktenskapsskillnad regleras av äktenskapsbalken. Vid äktenskapsskillnad (skilsmässa) liksom vid den ena makens död, upplöses ett äktenskap (1 kap. 5 § ÄktB). När ett äktenskap upplöses, ska makarnas egendom fördelas mellan dem genom en så kallad bodelning (9 kap. 1 § ÄktB), varigenom samtliga tillgångar som du och din fru har som utgör giftorättsgods, delas lika mellan er. Vilken egendom ska ingå i en bodelning?I en bodelning ska makarnas giftorättsgods ingå (10 kap. 1 § ÄktB), med vissa undantag. Giftorättsgods är samtliga tillgångar som inte utgör enskild egendom (7 kap. 1 § ÄktB). Om en tillgång utgör enskild egendom undantas den från en framtida bodelning vid en eventuell framtida skilsmässa, vilket innebär att enskild egendom är tryggad från att hamna i den andre makens händer vid en eventuell separation. Följande utgör enskild egendom:- Egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild.- Egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra maken med villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda.- Egendom som en make har erhållit genom testamente med villkoret att den ska vara mottagarens enskilda.- Egendom som en make ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren ska vara mottagarens enskilda.- Egendom som en make erhållit genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring eller pensionssparande enligt lagen om individuellt pensionssparande som tecknats av någon annan än den andre maken med villkoret att egendomen ska vara mottagarens enskilda. - Vad som trätt istället för egendom som anförts ovan. Exempelvis om en make skulle sälja en stuga som utgör enskild egendom för att köpa en ny stuga för köpeskillingen, utgör även den nya stugan, som trätt i den gamla stugans ställe, enskild egendom (7 kap. 2 § 1 st ÄktB). Vidare undantas även vissa typer av giftorättsgods från en bodelning, där bland en makes kläder och föremål som en make använder uteslutande för personligt bruk, ersättning som en make erhållit för personskada och kränkning samt avkastning av denna egendom samt rättigheter av personlig art som inte kan överlåtas (10 kap. 2 § ÄktB, 10 kap. 2a § ÄktB och 10 kap. 3 § ÄktB). Slutsats Vid en eventuell skilsmässa och bodelning har din nuvarande fru rätt till hälften av dina besparingar om dessa inte utgör enskild egendom. Därmed krävs det, för att skydda egendom från att ingå i en eventuell framtida bodelning med din nuvarande maka att gemensamt skriva ett äktenskapsförord som stadgar att dina besparingar utgör enskild egendom. Alternativt, för det fall du har fått besparingar i gåva av en utomstående, krävs det att denna utomstående skriver ett gåvobrev som stadgar att egendomen ska vara din enskilda egendom. Hoppas att du fick svar på din fråga! Annars är du varmt välkommen att höra av dig till oss på Lawline igen. Vänligen,

Jonna Anderberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Köplagen reglerar köp av lös egendom mellan näringsidkare och mellan konsumenter (privatpersoner), vilket framgår av lagens 1 §. Dock tillämpas inte lagens bestämmelser för det fall då en näringsidkare säljer en lös sak till en konsument (privatperson), eftersom dessa köp exklusivt regleras av konsumentköplagen (4 § KöpL och 1 § KKL). Det scenario du nämner innefattar ett köp av tjänst. Om en näringsidkare säljer en tjänst till en konsument, då gäller konsumenttjänstlagen (1 § 1 st 1 p KTjL). Avgörande för när konsumentköplagen respektive konsumenttjänstlagen tillämpas är alltså om köpet avser en vara eller en tjänst. Hoppas att du fick svar på din fråga! Annars är du varmt välkommen att höra av dig till oss på Lawline igen!Vänligen,