Isabella Vasiliou |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När en make dör i ett äktenskap så ska en bodelning göras enligt 9 kap. 1 § Äktenskapsbalken (ÄktB). När en make går bort ärver den andra maken kvarlåtenskapen enligt 3 kap. 1 § ärvdabalken (ÄB) med fri förfoganderätt. Det innebär att maken fritt får förfoga över tillgångarna och spendera dessa hur hen vill, men får alltså inte på något sätt testamentera bort eller på något vis ge bort kvarlåtenskapen i gåva. I ert fall skulle det därför innebär att änkan fick ärva allt efter sin man och fick alltså fritt förfoga över arvet. Nu när hon avlidit har i första hand syskon till den första avlidna maken rätt till så kallat efterarv (enligt 3 kap. 2 § ÄB). Efterarvet beräknas genom en andel av kvarlåtenskapen (en kvot, man kommer fram till kvoten genom att vid bodelningen när första maken avled dividera arvet med den totala summan änkan erhöll (sin andel + makens)) som utgör den del som makan ärvde efter sin make. Det som sker med arvet nu är att kvoten av det som tillhörde maken ska räknas ut från makans totala kvarlåtenskap och sedan tilldelas till makens arvingar. Alltså ska man ta den procentsatsen som kvoten utgjorde och dra av det från det som finns kvar av änkans dödsbo. Om allting delades lika vid bodelningen är alltså kvoten 50 % och då ska alltså änkans kvarlåtenskap delas 50 % mellan hennes arvingar enligt testamentet och hennes makes. Att makan haft fått ett arv efter hennes make avlidit spelar ingen roll då man ändå ska dra av kvoten vid hennes död, man kan som huvudregel alltså inte ta hänsyn till att dessa pengar kommit in "extra" då makan haft äganderätt över den egendomen och således kunnat spendera de pengarna hur hon vill. Man får tänka på att om hon skulle spendera hela makens arv så har man som arvinge till maken ingen rätt att klander det heller. Ett undantaget till huvudregeln skulle dock vara om arvet hon mottog på 350 000 kr däremot hade villkoret att det skulle vara enskild egendom och makan sedan köpt något med det så kan den egendomen genom villkor i arvet också vara enskild egendom (enligt 7 kap. 2 § p. 3 och 6 ÄktB). Om hon dock sammanblandade de pengarna med resterande pengar och inte avskild de skulle det innebära att de ÄVEN om det varit villkorat som enskild egendom, har pengarna förlorat sin karaktär av enskild egendom då det inte går att urskilja vilka pengar som är giftorättsgods och vilka som är enskild egendom (exempel på detta kan man se i rättsfallet NJA 1992 s.773). Sammanfattningsvis så beror det på om pengarna som änkan fick i arv var villkorade som enskild egendom och om hon i så fall har avskilt dessa pengar från resterande. Om det inte varit villkorat eller om hon sammanblandat egendomen ska pengarna räknas som giftorättsgods och alltså ska arvet fördelas enligt kvoten (som då troligen är 50%) mellan hennes arvtagare och er arvingar från den förste avlidne maken. Hon kan nämligen som du säger förverka dessa pengar under sin livstid då hon hade full äganderätt till de. Om du har följdfrågor eller funderingar är du hjärtligt välkommen att kontakta mig på isabella.vasiliou@lawline.se så återkommer jag så fort jag kan! Vänligen,

David Gardell |Hej! Vad trevligt att ni vänder er till oss på Lawline!Jag rekommenderar er att skriva ett skuldebrev där det framgår att svärmor är skyldig er det belopp som de tio procenten i bostadsrätten kostar. Se till att hon skriver på och att det framgår tydligt att det är er som hon är skyldig pengar. I en framtida bouppteckning ska skulderna betalas innan arvet skiftas och på så sätt kommer ni att vara skyddade. Var rädd om skuldebrevet!Hoppas att detta har varit till hjälp! Vänligen,

Marcus Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Till att börja med vill jag säga att din makes dotter från tidigare äktenskap (styvbarn) inte ärver dig. Om du avlider före din make är det i första hand din make som ärver dig enligt 3 kap 1 § ärvdabalken (ÄB). Har du några egna barn har dom dock rätt att få ut sitt arv direkt. Om ni har gemensamma barn så får dom ut sitt arv först efter att den andra maken avlider enligt 3 kap 1 § ÄB. Har ni inga andra barn och inte längre skulle vara gifta så ärver andra släktingar enligt 2 kap. 2-3 § ÄB. Enligt 2 kap. 4 § ÄB så ärver inte någon annan än de som nämns i 2 kap 2-3 § ÄB och styvbarn nämns inte där vilket innebär att styvbarn inte har någon arvsrätt. Om du har något testamente så gäller självklart det om det gjorts på rätt sätt (förutom att eventuella egna barn har rätt till sin laglott). Så om du inte testamenterat bort något och ni fortfarande är gifta kommer alltså din make ärva allt. Enda sättet för din makes dotter att ärva dig är om din make dör före dig och hon avstår från att ta ut sitt arv från din make. Då har hon sedan rätt att få en del i det arv som din make efterlämnar till dig (vilket sällan händer) när du avlider. Detta arv kan du dock använda som du vill men du får dock inte testamentera bort den del som ditt styvbarn har avstått till förmån för dig. Om ni däremot skiljer er delar ni lika på allt som inte är enskild egendom (giftorättsgods), har du då mer tillgångar än din make kan det bli så kan det bli så att han får en del av ditt giftorättsgods (alltså dina tillgångar) och då indirekt ärver tillgångar som tidigare var dina när din make avlider. Om du nu har egna arvingar som du vill ska få dina tillgångar när du dör och inte din make så går det upprätta ett testamente. Vad som gäller juridiskt hittar du kapitel 9-16 i ärvdabalken. Vill du helt enkelt att dina sparpengar ändå ska utgöra enskild egendom trots att ditt styvbarn inte ärver dig är det bästa sättet kan vara ett äktenskapsförord där ni anger vad som ska vara din enskilda egendom enligt 7 kap. 3 § äktenskapsbalken vilket ska vara skriftligt och undertecknas av båda makar. Det ska sedan lämnas in till Skatteverket för registrering. Kort summerat Din makes dotter kommer inte få ta del av ditt arv när du avlider förutsatt att hon inte har avstått sin rätt att få ut sin del innan. Vill du att dina sparpengar ska vara enskild egendom så går det ordna med hjälp av ett äktenskapsförord. Detta kommer dock bara påverka vem som får vad om ni skiljer er och inte vilka som ärver. Vill du inte att din make ärver dig så går det göra så med ett testamente

Julia Amundsson |Hej, stort tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Eftersom du skriver att något äktenskapsförord inte finns, utgår jag från att dina föräldrar är gifta med varandra. Aktuella regler för att besvara din fråga finns därför i äktenskapsbalken (ÄktB) och ärvdabalken (ÄB). Jag börjar med att beskriva vad som händer om din far avlider för att förtydliga vilken egendom som blir hans så kallade kvarlåtenskap, som ska gå i arv. Därefter förklarar jag snabbt vilka som är arvingar och vad ni kan göra för att undvika att gå miste om sparpengarna. Om er far avlider måste först en bodelning görasÄktenskapet upphör när en av makarna avlider (1 kap 5 § ÄktB). När ett äktenskap upphör, ska en bodelning göras mellan den efterlevande maken och den avlidne makens dödsbo (9 kap 1 § ÄktB). Dödsboet är den egendom som finns kvar efter den som avlidit. I ert fall gäller alltså att en bodelning ska göras mellan er mor och er fars dödsbo, om han avlider.I bodelningen ska så kallat giftorättsgods ingå (10 kap 1 § ÄktB). Giftorättsgods är allt som inte är enskild egendom (7 kap 1 § ÄktB). Enskild egendom är huvudsakligen sådant som makarna avtalat om i äktenskapsförord eller som ena maken fått i arv med ett villkor som säger att egendomen ska vara mottagarens enskilda (7 kap 2 § ÄktB). Om det inte finns någon enskild egendom, är allt giftorättsgods och ska tas med i bodelningen. Eftersom du anger att dina föräldrar inte har något äktenskapsförord, förstår jag det som att det inte finns någon enskild egendom. Allt dina föräldrar äger ska därför ingå i bodelningen. Här ingår er mors sparade pengar. Först ska dock eventuella skulder avräknas från dels din mors giftorättsgods, dels din avlidne fars giftorättsgods (11 kap 2 § ÄktB). Den egendom som därefter finns kvar, läggs ihop i en "pott". Värdet av denna "pott" delas sedan på hälften mellan din mor och din fars dödsbo (11 kap 3 § ÄktB). Om er fars egendom är värd mindre än er mors, kommer er mor i praktiken att "ge" av sin egendom till dödsboet, eftersom de delar "potten" på hälften och ska ha lika mycket. Jag förtydligar med ett exempel:Om er mor (efter att eventuella skulder dragits av) har giftorättsgods till ett värde av 1 000 000 kr och er far till ett värde av 500 000 kr, kommer "potten" bestå av 1 500 000 kr. Eftersom "potten" ska delas på hälften mellan er mor och far, kommer de få 750 000 kr var. Man kan alltså säga att er mor i detta fallet indirekt "ger" av sina sparpengar till den egendom som ska gå i arv efter er far. Den egendom som går till er fars dödsbo efter bodelningen, är hans kvarlåtenskap. Det är kvarlåtenskapen som ska fördelas mellan arvingarna. Arvingarna är du, ditt helsyskon och dina två halvsyskon (2 kap 1 § ÄB). Helsyskonens arv kommer dock först gå till er mor, eftersom hon är efterlevande maka (3 kap 1 § ÄB). Ni får därför både arvet efter er far och er mor när hon går bort. Halvsyskonen har dock rätt att begära sitt arv direkt när er far avlider. Vad kan dina föräldrar göra för att "säkra" sparpengarna?Den bästa lösningen är enligt mig om dina föräldrar skriver ett äktenskapsförord där de anger att er mors sparpengar ska vara enskild egendom (7 kap 3 § ÄktB). På så vis kommer sparpengarna inte att ingå i en bodelning och därför inte heller bli en del i er fars kvarlåtenskap, som sedan fördelas mellan arvingarna. Ett testamente kan inte reglera vad som sker i bodelningen, utan bara vad som ska göras med kvarlåtenskapen. Det är därför säkrast att göra pengarna till enskild egendom genom äktenskapsförord.Sammanfattning och rådEr mors sparade pengar kan komma att bli en del av arvet genom bodelningen som måste göras om din far avlider. Detta gäller dock bara om värdet på er mors giftorättsgods överstiger värdet på er fars giftorättsgods. För att undvika detta är det bäst om dina föräldrar skriver ett äktenskapsförord, där det anges att sparpengarna är er mors enskilda egendom. På så vis finns ingen risk att de försvinner i en bodelning.Om dina föräldrar vill ha hjälp att upprätta ett äktenskapsförord, kan ni kontakta någon av våra professionella jurister på Lawline. Det är nämligen viktigt att äktenskapsförordet följer vissa formkrav för att det ska vara giltigt. Hoppas svaret varit till hjälp! Om du har fler funderingar är du även varmt välkommen att ställa en ny fråga! Med vänliga hälsningar

Mikaela Berglind Mäkinen |Hej, och stort tack för att du väljer att vända dig till oss på Lawline med din fråga!För att få svar på din fråga, så får vi gå in i Ärvdabalken (ÄB) och kika. Jag kommer i mitt svar först och främst att redogöra för vad som menas med ett "arv med fri förfoganderätt". Jag kommer sedan att gå igenom de relevanta arvsreglerna.Att ärva med fri förfoganderätt innebär att man inte får testamentera bort egendomen, eller ge bort stora delar av den i gåva Att ärva med fri förfoganderätt innebär att den som ärver i princip får gör vad den vill med arvet. Personen kan exempelvis välja att spendera eller sälja arvet. Det finns dock vissa restriktioner till detta. Den som ärver med fri förfoganderätt får nämligen inte testamentera bort arvet, eller ge bort stora delar av arvet i gåva. Anledningen till detta är att arvet ska gå tillbaka till arvingarna efter den som först efterlämnade arvet, när den som mottog arvet med fri förfoganderätt har gått bort. När arvet går tillbaka till arvingarna, så får det ett så kallat "efterarv" (ÄB 3 kap 2 §). De ska då få en viss kvotdel i den avlidnes totala förmögenhet. De ärver alltså inte en viss summa, utan en beräkning görs för att se hur stor andel ut av den förmögenhet som finns kvar de sedan ska få.Jag kommer nu nedan att svara på din andra fråga.Svaret kan se olika ut beroende på om föräldrarna är gifta eller inte Det är i första hand barn som ärver sina föräldrar, i lika stora delar. Dessa kan även kallas för "bröstarvingar" (ÄB 2 kap 1§). Det är sedan något annorlunda regler beroende på om föräldrarna är gifta eller inte, och jag ska därför gå igenom båda dessa scenarion. En efterlevande maka/make ärver alltid före gemensamma barn En efterlevande make/maka ärver alltid före gemensamma barn (ÄB 3 kap 1 §). Det innebär att de gemensamma barnen får vänta med att få ut hela sitt arv tills dess att båda föräldrarna har gått bort. När det har skett så har de bland annat rätt till ett efterarv efter den först avlidne föräldern, vilket jag förklarade ovan (ÄB 3 kap 2 §). Jag ska förklara detta närmare med hjälp av ett exempel:A och B är gifta och har två barn. Tillsammans har de en total förmögenhet på 400 000 kr. A avlider, och lämnar 200 000 kr efter sig i arv. Detta innebär att barnen ska få varsin arvslott på 100 000 kr var. B kommer dock att ärva dessa före de gemensamma barnen, vilket resulterar i att B alltså får behålla den totala förmögenheten på 400 000 kr. Barnen får sedan ut både efterarvet efter A, liksom arvet efter B, när även B har gått bort.Barn ärver direkt om föräldrarna inte är gifta Om föräldrarna inte är gifta, så ser det dock lite annorlunda ut. Det resulterar nämligen i att den efterlevande makan/maken inte ärver före de gemensamma barnen, och att barnen i regel ska få ut arvet efter den avlidne föräldern direkt. Man kan då istället välja att skriva ett testamente. Det kan dock isåfall vara bra att ha några saker i åtanke.Man kan skriva ett testamente Man kan som sagt skriva ett testamente, som ger den efterlevande föräldern fri förfoganderätt över det som den först avlidne föräldern lämnar efter sig. Viktigt att veta är dock att bröstarvingar alltid har rätt till sin laglott. Laglotten består av halva arvslotten (ÄB 7 kap 1 §). I exemplet ovan så hade barnens laglotter legat på 50 000 kr var, då deras arvslotter låg på 100 000 kr. Detta innebär att barnen kan välja att jämka ett eventuellt testamente och på så sätt få ut sina laglotter, om ni skulle välja att skriva ett testamente som ger den efterlevande makan/maken rätten att ärva med fri förfoganderätt. Resultatet av ett sådant testamente hade nämligen blivit att testamentet hade inskränkt på barnens rätt till sina laglotter. Barnen kan dock givetvis välja att respektera sina föräldrars önskan, och inte jämka testamentet. De får då ut arvet i efterarv när den kvarlevande föräldern går bort. Det finns dock ingen möjlighet att tvinga barnen till att avstå från sin laglott.Sammanfattning Att ärva med fri förfoganderätt innebär att man i princip får göra vad man vill med det som man har ärvt. Det finns dock restriktioner som innebär att man inte får testamentera bort arvet, eller ge bort stora delar av det i gåva.Huruvida det är möjligt att hålla inne på bröstarvingars arvslotter, beror på om föräldrarna är gifta eller inte. En efterlevande makan/maken ärver i princip alltid före gemensamma barn. Barnen ärver dock oftast sin avlidne förälder direkt, om föräldrarna inte är gifta. Man kan då skriva ett testamente som ger den efterlevande makan/maken fri förfoganderätt över det som den avlidne lämnar efter sig. Viktigt att komma ihåg är dock att bröstarvingar alltid kan jämka ett sådant testamente för att få ut sin laglott.Mina rådJag skulle råda dig att ta kontakt med våra duktiga jurister på info@lawline.se, om ni önskar hjälp med att skapa ett testamente.Jag hoppas att jag har kunnat hjälpa dig en bit på vägen med din frågeställning. Om du skulle ha några ytterligare funderingar, så är du varmt välkommen att ställa en ny fråga.Med vänliga hälsningar,

David Gardell |Hej! Vad roligt att du vänder dig till oss på Lawline!Din första fråga handlar om preskription av fordringar. Denna kommer jag inleda med att besvara. Sedan kommer jag att gå in på frågan om vad som händer om krav inkommer efter att arvet är skiftat. Hur lång tid har fordringsägare på sig att inkomma med krav? Preskription innebär att borgenären (den som ska ha betalt) förlorar rätten att kräva ut sin fordran, Preskriptionslagen 8 §. En fordran, inbegripet skuldebrev, preskriberas efter tio år eller tre år om det är fråga om en fordran mot en konsument, om inte preskriptionen har brutits inom denna tid, Preskriptionslagen 2 §. Preskriptionen bryts om den som är skyldig pengar (gäldenären) betalar av en del av fordringen, Preskriptionslagen 5 §. Får gäldenären ett skriftligt krav eller påminnelse av borgenären så bryts också preskriptionen, Preskriptionslagen 5 §. Exempelvis genom att borgenären skickar en faktura. Bryts preskriptionen så börjar en ny preskriptionstid att löpa, Preskriptionslagen 6 §. Detta betyder att det återigen är tio eller tre år tills fordringen preskriberas. Vad händer om krav uppkommer efter arvsskiftet? Har inte den dödes skulder betalats, eller pengar särskilt avsatts till betalning av skulderna, så är huvudregeln att arvsskiftet ska gå tillbaka, Ärvdabalken 21 kap. 4 §. Detta innebär att dödsbodelägarna måste lämna tillbaka det som de har fått eller något till motsvarande värde. Är skulderna inte större än att de hade kunnat betalats av den dödes tillgångar, så kan återgången begränsas till värdet av skulden. Är skulderna högre tillgångarna i boet så är dödsbodelägarna endast skyldiga att betala av så mycket på skulderna som skulle gå med tillgångarna i boet. Dödsbodelägarna behöver alltså inte betala av skulderna med "egna" pengar utan endast de pengar som de har fått i arv.Sammanfattning Fordringsägare har max 10 år på sig att kräva in sin fordran. Är det en konsumentrelation mellan ett företag och en enskild konsument så är det 3 år. Kräver fordringsägarna in sina fordringar efter arvskifte inom denna tid så måste dödsbodelägarna betala. Dock inte mer än vad de har ärvt. De får inte gå minus.Hoppas detta har varit till hjälp!Vänligen,

Lucas Cyrén |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Jag har lite svårt att tolka din fråga när det kommer till de olika begreppen och vem som ärver eller överlåter vad. Jag lägger dock fram en lösning här nedan baserat på hur jag tror att du menar och om det inte stämmer så tar jag gärna emot ett klargörande per mail (min mailadress kan du hitta längst ner i mailet) och så kan vi reda ut det den vägen istället.Jag tolkar din fråga som att en person avlidit, samt att denne efterlämnar ett fritidshus. Dennes arvinge (fortsättningsvis "den förste arvingen") avstår från sitt arv till förmån för arvlåtarens barnbarn (fortsättningsvis "de andra arvingarna"). Man kan alltså säga att ägandet till fritidshuset "hoppar över en generation" i och med arvsavståendet. Jag tolkar det också som att du med "gåvogivaren" menar den som avstår sitt arv (förste arvingen).ArvsavståendeArvsavstående, som inte ska blandas ihop med arvsavsägelse, sker genom att en skrivelse lämnas in till skatteverket om detta (läs mer här) eller att den som avstår meddelar detta till boutredningsman eller testamentsexekutor. Det bör rimligtvis också räcka att avståendet antecknas i bouppteckningen för att det ska vara giltigt. Notera att arvsavstående kan göras först när arvlåtaren avlidit och arvsskifte ska ske.Det bör dock påpekas att ett arvsavstående måste göras villkorslöst, vilket innebär att det inte kan villkoras med att huset ska utgöra enskild egendom (dvs att ingift/sambo inte kan få del i huset), eller att den förste arvingen ska få förfoga över stugan under sin livstid.Transaktion genom gåvaPå grund av ovanstående kan det finnas anledning att titta på andra möjligheter att nå det önskade resultatet. Ett alternativ är att den förste arvingen inte avstår från arvet utan tar emot det och sedan skänker fritidshuset till de andra arvingarna. Gåvan kan nämligen villkoras med att den ska utgöra arvingens enskilda egendom och därför inte tillfalla den ingifte maken vid en eventuell skilsmässa. Detta alternativ får samma praktiska konsekvenser som ett arvsavstående eftersom vi inte längre har gåvoskatt, och i och med den s.k kontinuitetsprincipen blir det heller inte någon skillnad vad gäller kapitalvinstbeskattning vid en eventuell senare försäljning av fritidshuset.Sammanfattningsvis kan sägas att arvsavstående kan ske men det måste göras villkorslöst, vilket innebär att villkor om enskild egendom och den förste arvingens förfoganderätt måste utelämnas. Om ni vill att dessa villkor ska gälla så rekommenderar jag istället lösningen som innebär att transaktionen sker genom en gåva. Då kan ni få med villkoren samtidigt som det inte bli någon skattemässig skillnad mot det att ni avstår från arvet. Jag rekommenderar också att detta sker skriftligen så att det finns bevis på villkoren om förfoganderätt och att huset ska utgöra enskild egendom hos de andra arvingarna.Jag hoppas att du är nöjd med svaret på din fråga! Som sagt, om jag förstått någonting fel eller misstolkat någonting så får du gärna höra av dig till mig på lucas.cyren@lawline.se.

Viktoria Tomsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga är om din morbror har rätt att testamentera bort din arvsrätt.ArvsordningenHuvudregeln vid arv är att det fördelas enligt den s.k. legala arvsordningen. Det innebär att din avlidna morbrors kvarlåtenskap i första hand fördelas till hans arvingar enligt arvsordningen. Om han inte hade några barn, tilldelas arvet hans föräldrar eller annars hans syskon. Om även de är avlidna, träder syskonbarnen in som arvingar och varje gren tar lika lott (2 kap. 2 § äktenskapsbalken). Förutsatt att alla dessa förutsättningar är uppfyllda, har du och dina syskon/kusiner rätt till hela kvarlåtenskapen efter er morbror.Undantag - testamente Undantag görs från arvsordningen ifall arvlåtaren valt att testamentera bort sin egendom. De enda reglerna som kan spärra detta undantag är reglerna om laglottsskyddet (7 kap. 1 § ÄB). Eftersom att detta skydd enbart gäller bröstarvingar, alltså den avlidnes barn, är det inte aktuellt i detta fall. Slutsats: Detta innebär att din morbror har handlat i enlighet med sin testamentsrätt då övriga arvingar kan göras helt arvslösa genom testamente./Vänligen,