Elin Andrén |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Kommer du bli av med ditt körkort "för gott"?Frågan om du blir av med ditt körkort "för gott" beror på vilken spärrtid som har inträtt. Efter att ett körkort har återkallats (5 kap. 3 § körkortslagen) inträder en spärrtid och under denna spärrtid får inget nytt körkort utfärdas. Den maximala spärrtiden är 3 år (5 kap. 6 § körkortslagen) Om spärrtiden efter återkallelsen av ditt körkort var längre än ett år (12 månader) måste du göra ett nytt körkortsprov, det vill säga ett kunskapsprov och ett körprov, för att kunna få ett nytt körkort. För att kunna göra ett körkortsprov måste du dessutom ansöka om körkortstillstånd och genomföra en riskutbildning. Du måste ha ett körkortstillstånd om du ska övningsköra (4 kap. 1 § körkortslagen).Har tiden för körkortets ogiltighet efter återkallelse (alltså spärrtiden) bestämts till högst ett år får ett nytt körkort utan ytterligare prövning utfärdas efter en ansökan hos transportstyrelsen (3 kap.14 § körkortslagen). Om spärrtiden var högst 12 månader behöver du alltså inte ta ett nytt körkortsprov utan det räcker med en ansökan om ett nytt körkort.Hur lång spärrtiden är beror på allvarligheten av överträdelsen och om du har begått andra överträdelser tidigare. Min rekommendation är att du kontaktar transportstyrelsen och tar reda på vilken spärrtid du har, eftersom det är avgörande för om du behöver ta ett nytt körkortsprov eller ej. Du kommer alltså inte bli av med ditt körkort för alltid, dock kan du behöva ta ett nytt körkortsprov i vissa fall. Kontakta transportrelsen: https://transportstyrelsen.se/sv/kontakta-oss/Hur du kan överklagaOm du anser att ett beslut av transportstyrelsen angående återkallelse av ditt körkort är felaktigt kan du enligt 8 kap 1 § första stycket första punkten körkortslagen överklaga det. Du ska skicka in överklagandet till transportstyrelsen, som sedan kommer att skicka den vidare till förvaltningsrätten. Det kostar ingenting att överklaga (om du inte anlitar ett ombud). Oavsett vilken spärrtid du har så kan du överklaga.I din överklagan kan du argumentera att transportstyrelsen borde besluta om varning istället för att återkalla ditt körkort( 5 kap. 9 § körkortslagen) Du kan argumentera att dina personliga förhållanden utgör särskilda skäl som talar för att du inte borde få ditt körkort återkallat. Med personliga förhållanden syftar jag på att ditt körkort är väsentligt för att du ska kunna fortsätta arbeta. Du kan därför argumentera att en återkallelse av ditt körkort inte är en proportionerlig åtgärd i förhållande till den aktuella trafiköverträdelsen eftersom det är en oskäligt betungande påföljd för dig med tanke på dina levnadsförhållanden. Jag kan tyvärr inte ge besked om hur sannolikt det är att din överklagan kommer att bifallas då jag inte vet särskilt mycket om din situation. På domstolsverket hemsida kan du hitta mer information om vad ditt överklagande ska innehålla, klicka här.Jag hoppas du fick svar på din fråga och att situationen löser sig! Om det är något mer du undrar över är du varmt välkomna att ställa en ny fråga. Lawline kan också upprätta ett överklagande åt dig till ett fast pris (6 995 kr): https://www.lawline.se/fixed_price Om du är i behov av fortsatt vägledning så kan du också kontakta en av Lawlines jurister,(https://www.lawline.se/boka).Med vänliga hälsningar,

Elin Andrén |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Allmänt om förskott på arvSom huvudregel är gåvor som getts från föräldrar till barn att anse som förskott på arv om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett (6 kap. 1 § ärvdabalken [ÄB]). "Annat har föreskrivets" syftar på att det exempelvis har gjorts en anmärkning i ett testamente eller någon annan typ av skriftlig handling att föräldern inte vill att gåvan ska utgöra förskott på arv. "Med hänsyn till omständigheter" avses exempelvis att det finns faktorer som tyder på att föräldern inte ville att den aktuella gåvan skulle utgöra förskott på arv (även om inte det har sagts uttryckligen). Att uttrycka det muntligen är också giltigt. Men om föräldern som gett gåvan går bort är det oftast mycket svårt att fastställa vad hen ville och då brukar man utgå från huvudregeln att gåvor till barn utgör förskott på arv.Ett undantag från huvudregeln är att kostnader, som en förälder har lagt ned på ett barns uppehälle och utbildning, inte avräknas från barnets arv, om föräldern därmed endast fullgjort sin underhållsskyldighet. Inte heller ska sedvanliga gåvor av mindre värde anses som förskott på arv (exempelvis julklappar) (6 kap. 2 § ÄB). Hur ska ni göra för att det inte ska räknas som förskott på arv? Det finns en risk att dessa gåvor på några tusen kronor kommer anses som förskott på arv särskilt om det har skett flera gånger. Jag rekommenderar därför för säkerhets skull att din mor upprättar ett testamente som föreskriver att dessa betalningar på 2000-3000 kronor inte ska anses som förskott på arv (9 kap, 1 § ÄB). Men din bror kan eventuellt klandra detta testamente om det inskränker på hans laglott (14 kap. 5 § ÄB). En laglott är ett barns rätt till halva arvslotten.Exempel: Om din mors kvarlåtenskap när hon går bort är totalt 100 000 kr skulle du och din bror få 50 000 var, vilket kallas för er arvslott (förutsatt att din mor inte har några andra barn och att det inte finns något upprättat testamente). Men denna arvslott kan inskränkas till hälften det vill säga 25 000 kr genom upprättande av testamente. 25 000 kr är alltså laglotten som din bror har rätt till, oavsett vad som är föreskrivet i ett upprättat testamente.Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om du vill veta mer om hur man upprättar ett testamente kan du läsa min kollegas svar om du klickar här. Du är också varmt välkommen att ställa en ny fråga. Lawline kan också hjälpa dig att upprätta ett testamente till ett fast pris: https://lawline.se/fixed_priceMed vänliga hälsningar,

Elin Andrén |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Allmänt om straffmätning och påföljderFör att avgöra vilken påföljd som är lämplig behöver domstolen först avgöra straffvärdet genom en straffmätning (29 kap. 1 § brottsbalken [BrB]. Domstolen måste alltid hålla sig inom straffskalan för det aktuella brottet. Exempelvis vid brottet stöld av normalgraden kan den tilltalade dömas till fängelse i högst 2 år enligt 8 kap. 1 § BrB, då kan straffvärdet vara allt mellan böter och två års fängelse. Domstolen kommer alltså att börja med att göra en straffmätning i enlighet med 29 kap. BrB för att sedan kunna välja en lämplig påföljd i enlighet med 30 kap. BrB. Vid bedömningen kan ålder, återfall och omständigheten att man är tidigare ostraffad få betydelse. Nedan kommer jag beskriva hur dessa omständigheter kan påverka straffmätningen och påföljdsvalet. Om W är tidigare ostraffadAtt en tilltalad är tidigare ostraffad brukar oftast beaktas som en förmildrande omständighet vid straffmätningen (29 kap. 1 § 2 st BrB), vilket innebär att den omständigheten kan sänka straffvärdet. Vid påföljdsvalet kan omständigheten att man är tidigare ostraffad beaktas igen till fördel för den tilltalade. Det är bland annat ett skäl som talar emot fängelse (30 kap. 4 § BrB). Att man är tidigare ostraffad kan vara skäl för att döma den tilltalade till villkorlig dom (30 kap. 7 § BrB). Förutsatt att W är 22 år gammal, begår en butiksstöld genom att stjäla en mobil och är tidigare ostraffad kan en lämplig påföljd vara villkorlig dom i förening med dagsböter (30 kap. 7 och 8 §§ BrB ). Eventuellt kan påföljden stanna vid böter (27 kap. 1 § BrB), vilket kan bero på att det föreligger så kallade billighetsskäl (30 kap. 4 § BrB). För att se exempel billighetsskäl kan du titta på 29 kap. 5 § i BrB.Om W är 17 år gammalHar någon begått brott innan han eller hon fyllt tjugoett år, ska hans eller hennes ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Rätten får då döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. (29 kap. 7 § BrB). Straffreduktionen för unga brukar beräknas enligt schabloner. Ungdomsrabatten vid fängelse kan se ut såhär: 20 år → 20-30 % reduktion i procenttal 19 år → 30-40 /% reduktion i procenttal 18 år → 45-55 % reduktion i procenttal17 år → 55-65 % reduktion i procenttal16 år → 65-75 % reduktion i procenttal15 år → 75-85 % reduktion i procenttal Om W är 17 år gammal och begår ett brott som har straffvärdet 1 års fängelse kan alltså detta straffvärde reduceras med över ett halvår. När det kommer till påföljdsvalet för unga tillämpas 30 kap. 5 § BrB som innebär att rätten endast får döma till fängelse om det föreligger synnerliga skäl, vilket är ett väldigt högt ställt krav. En lämplig påföljd för W skulle kunna vara ungdomsvård enligt 32 kap. 1 § BrB. W är tidigare dömd för narkotikabrott och stöldNär det kommer till återfall kan det anses vara en försvårande omständighet som i vissa fall kan skärpa straffvärdet (29 kap. 4 § BrB). Dock brukar omständigheten att man har återfallit först beaktas vid påföljdsbestämningen, alltså beaktas inte återfall vi den inledande straffmätningen (30 kap. 4 § BrB). Om återfallet dock inte kan beaktas i tillräcklig grad vid påföljdsbestämningen kan det orsaka att straffmätningsvärdet skärps. Vid påföljdsvalet är återfall en omständighet som talar för fängelse (30 kap. 4 §). Det kan dock inte vara vilket typ av återfall som helst, utan brottsligheten måste vara nära i tiden (en tumregel är cirka fyra år sedan brottsdatumet). Dessutom ska brottsligheten vara likartad (exempelvis att båda brotten utgör våldsbrott eller trafikbrott). Brottslighetens allvarlighet beaktas också, helst ska det handla om brott med straffvärde på sex månader eller mer i båda fallen. (29 kap. 4 § BrB). Att W tidigare är dömd för narkotikabrott kan inte påverka valet av påföljd eller straffmätningen då de inte handlar om likartad brottslighet. Att W tidigare är dömd för stöld kan däremot göra det förutsatt att det är en stöld som begåtts nära i tiden och att det inte handlar om ett alltför ringa brott. Att W återfallit i brottslighet kan vara skäl för fängelse (30 kap. 4 § BrB), om skyddstillsyn dock är mer lämpligt för W kan det utdömas istället för fängelse enligt 30 kap. 9 § BrB.Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om det är något mer du undrar över är du varmt välkommen att ställa en ny fråga.Med vänliga hälsningar,

Elin Andrén |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! När jag besvarar frågan jag utgår ifrån att gåvomottagaren inte har utgett någon typ av ersättning för någon del av fastigheten. I Sverige är gåvor skattefria (8 kap. 2 § inkomstskattelagen). Alltså behöver den som får en fastighet i gåva inte betala någon kapitalvinstskatt på det förvärvet. Gåvomottagaren behöver inte heller betala en stämpelskatt. Den utgiften som finns är alltså expeditionsavgiften på 825 kronor för lagfarten som utfärdas av lantmäteriet. Om man däremot övertar lån för fastigheten som man får i gåva kan man bli skyldig att betala stämpelskatt, du kan läsa mer om det på lantmäteriets hemsida. Om gåvomottagaren senare säljare fastigheten kommer hen bli skyldig att betala kapitalvinstskatt på vinsten som uppstår av försäljningen. Då räknas den beskattningsbara vinsten ut genom att man tar skillnaden mellan mottagarens försäljningspris och gåvogivarens anskaffningspris/inköpspris.(se 44 kap. 13 § och 14 § inkomstskattelagen) Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om det är något mer du undrar över är du varmt välkommen att ställa en ny fråga! Om du vill ha hjälp med att upprättandet ett gåvoavtal kan kontakta Lawline för yttligare vägledning: https://lawline.se/fixed_price Med vänliga hälsningar,

Elin Andrén |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Konsumentjänstlagen och påföljderJag tolkar din fråga som att felet på dörren beror på att en tjänst har utgjorts felaktigt, och därmed blir konsumenttjänstlagen (KTjL) tillämplig (1 § KTjL). Eftersom resultatet av tjänsten du har beställt är felaktig har du rätt till ett antal påföljder (9 § KTjL). Du har därmed möjlighet att kräva att näringsidkaren (säljaren) avhjälper felet, det vill säga byter ut den felaktiga karmen till en ny, så länge detta kan ske utan olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt stora i förhållande till felets betydelse för dig som konsument (20 § KTjL). Din möjlighet att få ersättning för inkomstbortfall följer av näringsidkarens eventuella skadeståndsskyldighet. Näringsidkaren är skyldig att ersätta konsumenten skada som denne tillfogas på grund av fel, om inte näringsidkaren visar felet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid avtalets ingående och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. (16 och 31 § § KTjL). Hur du kan gå tillvägaJag rekommenderar att du kontaktar säljaren, gärna skriftligt exempelvis via mail eller sms, och meddelar att du har rätt till ersättning för inkomstbortfall enligt lag. Om företaget inte vill göra rätt för sig kan du göra en anmälan till den allmänna reklamationsnämnden (ARN). ARN kan ge en rekommendation för hur tvisten ska lösas. Handläggningstiden brukar dock tyvärr vara ganska lång. För mer information om hur du kan göra en anmälan klicka här. Du kan också upprätta en stämningsansökan hos tingsrätten, att upprätta en ansökan kostar dock pengar och om du förlorar i tingsrätten kan du bli skyldig att betala motpartens rättegångskostnader. Jag rekommenderar därför att du försöker lösa tvisten genom ARN.Jag hoppas du fick svar på din fråga och att situationen löser sig! Om det är något mer du undrar över är du varmt välkomna att ställa en ny fråga. Om du är i behov av fortsatt vägledning så kan du också kontakta en av Lawlines jurister (https://www.lawline.se/boka).Med vänliga hälsningar,

Elin Andrén |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Den så kallade grå listan framgår i en bilaga till rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal. Listan gäller endast för avtal mellan konsumenter och näringsidkare (företag). Den är inte uttömmande utan är endast vägledande för vad som kan anses utgöra oskäliga avtalsvillkor (art 3.3 direktiv 93/13/EEG) Om innehållet i ett avtal stämmer överens med ett eller flera exempel på listan innebär detta inte automatiskt att villkoret är att anse som oskäligt, dock talar det starkt för det. Listan kan ses som en indikation på vilka avtalsvillkor i konsumentförhållanden som i allmänhet är oskäliga enligt EU-rätten. Om du refererar till den gråa listan i ett juridisk sammanhang är det bra att samtidigt hänvisa till direktivet och bilagan. I själva direktivet används inte termen "grå lista" men i allmänhet brukar listan att kallas för det.Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om det är något mer du undrar över är du varmt välkommen att ställa en ny fråga.Med vänliga hälsningar,

Elin Andrén |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt förarbeten till 5 kap. 1 § riksbankslagen är var och en skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning (prop. 1986/87:143 s. 64). Denna regel kan dock avtalas bort på grund av den långtgående avtalsfriheten som gäller inom svensk rätt, vilket innebär att du inte kan begära att en person eller ett företag överför pengar till dig i form av kontanter. Du har alltså ingen rättighet att begära kontanter. Exempelvis är en butik inte skyldig att ta emot eller ge ut kontanter och det räcker med att butiken meddelar detta till dig muntligt. När det kommer till relationen mellan enskilda och myndigheter finns det ett undantag från huvudregeln om avtalsfrihet. Högsta förvaltningsdomstolen har nämligen uttalat att landstinget ska ge patienter möjlighet att betala med kontanter (HFD 2015 ref 49). Om du betalar för vård av landstinget har du alltså en rättighet att få betala med kontanter, antagligen har du därför också rätt att begära betalt i kontanter om någon typ av värdeöverföring ska ske från landstinget till dig (förutsatt att överföringen gäller sjukvård).Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om det är något mer du undrar över är du varmt välkommen att ställa en ny fråga.Med vänliga hälsningar,

Elin Andrén |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I Sverige har vi en långtgående yttrandefrihet som följer av grundlagen. Att använda "n-ordet" kan därför vara lagligt även om det i vissa fall kan upplevas som mycket kränkande för personer som hör det eller för personen/personerna som uttalandet riktas mot. Dock finns det brott som eventuellt skulle kunna bli relevanta för situationen, nämligen hets mot folkgrupp (16 kap. 8 § Brottsbalken [BrB]) och förolämpning (5 kap. 3 § BrB).Hets mot folkgruppDen som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp. För att ett meddelande eller uttalande ska anses ha fått spridning måste det ha yttrats utanför den privata sfären och dessutom nått mer än ett fåtal personer. I rättsfallet NJA 1999 s. 702 var tre till fyra personer inte tillräckligt för att anses utgöra "mer än ett fåtal". I situationen som beskrivs i frågan verkar det endast vara tre personer som har tagit del av uttalandet och därför uppnås antagligen inte spridningskravet. Men om det däremot var så att spridningskravet ansågs uppfyllt blir frågan om yttrandet skulle kunna anses utgöra missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras/hudfärg. Att uttrycka missaktning innebär att man indirekt eller direkt uttrycker sig kränkande/nedsättande gentemot någon av de grupper som skyddas av bestämmelsen. Alla uttalanden som är negativa kan inte omfattas av bestämmelsen, utan det handlar om yttranden som klart överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen i fråga. Att använda n-ordet på ett nedsättande sätt med anspelning på på hudfärg borde kunna anses utgöra missaktning enligt bestämmelsen, detta är dock en bedömning som får göras i varje enskilt fall. I frågan framgår det att person 1 har använt ordet "allmänt" och inte riktade det mot någon. Även om uttalandet inte riktade sig mot någon specifik person skulle användandet av ordet indirekt kunna anses vara kränkande eller nedsättande och därmed utgöra missaktning.FörolämpningEnligt 5 kap. 3 § brottsbalken är det straffbart att rikta beskyllning, nedsättande uttalanden eller förödmjukande beteende mot någon annan förutsatt att gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet. Om man gör detta kan man dömas för brottet förolämpning. Det straffrättsliga skyddet avser yttranden eller beteenden som typiskt sett kan anses kränka en persons självkänsla, det avgörande är alltså inte den angripnas subjektiva upplevelse av uttalandet eller beteendet. I förarbeten till bestämmelsen konstateras att inte alla nedsättande uttalanden omfattas av bestämmelsen och att det krävs att uttalandet träffar den utsatte på ett "personligt plan". Med "personligt plan" avses exempelvis uttalanden som anspelar på en persons etniska ursprung, sexuella läggning, könstillhörighet eller på något särpräglat drag i utseendet.För att fällas till ansvar för brottet förolämpning krävs det som nämnt ovan att man riktar nedsättande uttalanden mot en specifik person. I fallet som beskrivs i frågan står det att person 1 endast använder ordet mer allmänt och inte riktar det mot någon, vilket borde innebära att förutsättningarna för brottet förolämpning inte är uppfyllda. Detta gäller även om några personer har sagt att de tar "illa upp". SlutsatsAntagligen har person 1 inte begått ett brott eftersom varken förutsättningarna för hets mot folkgrupp eller förolämpning är uppfyllda i situationen som beskrivs. Med det sagt är det inte alltid lagligt att använda n-ordet och det finns flera rättsfall där personer dömts till ansvar då de har använt ordet på ett nedsättande sätt. Exempelvis har en person dömts för brottet förolämpning när hen använde n-ordet på ett nedsättande sätt gentemot en person (Hovrätten för Nedre Norrland, mål nr B 1131-08). I ett fall dömdes en person för brottet hets mot folkgrupp efter hen hade uttryckt missaktning mot en grupp individer med en viss hudfärg genom att använda n-ordet (Hovrätten för Nedre Norrland mål nr B 906-15) Om man döms till ansvar eller ej beror helt enkelt på kontexten och på vilket sätt ordet används.Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om det är något mer du undrar över är du varmt välkommen att ställa en ny fråga. Med vänliga hälsningar,