Har förrättningen av samfällighet gått rätt till?

2020-02-26 i Alla Frågor
FRÅGA |Jag bor i ett område i Norrtälje tätort. Det är detaljplanerat som sk kvartersmark vilket innebär att fastighetsägarna (ett antal brf-föreningar i flerfamiljshus och ett antal småhusägare - totalt ca 270 hushåll) skall ta det ekonomiska och administrativa ansvaret för gator, vägar och grönområden. Huvudregeln är ju att kommuner skall vara huvudman i en tätort men i det här fallet vill man istället lägga alla underhållskostnader på de boende. Det kan man tycka är fel men det finns så vitt jag förstår ingen lag som säger att man inte får göra så, tvärtom är det ett vanligt sätt för kommuner att spara pengar. En Lm-förrättning är genomförd, dock är ännu ingen vägsamfällighet bildad - det kommer att ske snart. Den mark där grönområdena och vägarna finns ägs av och kommer fortsatt att ägas av exploatören, dvs det bolag som med kommunen tecknat det exploateringsavtal som reglerar exploateringen. Ett avtal som kommunen tyvärr säger är undermåligt, ett sådant skulle inte tecknas idag. Illa, men så är det. Vi fastighetsägare är inte ens omnämnda i avtalet trots att det ju är vi som skall ta hand om resultatet av exploateringen. Till min fråga: Det har kommit till min kännedom att det kanske inte är korrekt enligt lag att bilda en samfällighet för mark som föreningen/medlemmarna inte äger. Stämmer det? I så fall är ju förrättningen felaktig, eller åtminstone bildandet av en vägsamfällighet inte tillåten enligt lag. Skulle uppskatta er kommentar kring detta.
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningHuvudregeln i plan- och bygglagen (PBL) är att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet istället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser (4 kap. 7 § PBL). Om kommunen inte är huvudman för allmän plats innebär att det är upp till fastighetsägarna inom planområdet att bestämma hur den allmänna platsen ska ordnas och underhållas. Normalt hanteras detta genom att man i enlighet med anläggningslagen bildar en gemensamhetsanläggning, som sedan förvaltas av en samfällighetsförening. En gemensamhetsanläggning är en rättighet som flera fastigheter kan dra nytta av och kan vara t.ex. vägar, parkeringsplatser, vatten- och avloppsanläggningar och grönytor. Om någon av fastighetsägarna eller kommunen ansöker om en förrättning enligt anläggningslagen bildas det en gemensamhetsanläggning som omfattar de allmänna platserna (jfr 18 § anläggningslagen). En sådan gemensamhetsanläggning förvaltas normalt av en samfällighetsförening. I beslutet om att inrätta en gemensamhetsanläggning anges närmare hur vägar och andra allmänna platser ska utformas. Beslutet får inte strida mot detaljplanens bestämmelser, men mindre avvikelser får göras i den mån som syftet med planen inte motverkas (9 § anläggningslagen). Vid förrättningen beslutas även om andelstal, som reglerar hur kostnaderna för utförande och drift av de allmänna platserna ska fördelas mellan de fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggningen. I ert fall kan jag inte finna att det skulle vara lagstridigt att bilda en samfällighet för mark som föreningen/medlemmarna inte äger. Marken (fastigheten) kan ägas av någon annan; kommunen, privatperson eller ett företag. Villkor för inrättande av gemensamhetsanläggning framkommer i 5-11 § anläggningslagen. Det grundläggande är inte om fastigheterna äger anläggningen utan om den är till nytta för dem. Fastigheterna blir delägare i samfälligheten, inte i själva fastigheten. Med gemensamhetsanläggning avses anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för fastigheterna. En gemensamhetsanläggning får inte inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen. En samfällighet förvaltas antingen direkt av delägarna (delägarförvaltning) eller av en särskilt bildad samfällighetsförening (föreningsförvaltning) (4 § lagen om förvaltning av samfälligheter). Vid delägarförvaltning beslutar delägarna i samfälligheten gemensamt (6 § lagen om förvaltning av samfälligheter). En samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom att de antar stadgar och utser styrelse. Sammanträde ska, om någon delägare begär det, hållas av lantmäterimyndigheten eller den myndigheten förordnat. Märk väl att när det i lagtexten anges delägare avses inte ett delägande i själva fastigheten utan ett delägande i samfälligheten.Sammanfattningsvis kan jag inte finna något hinder mot att det inrättas en samfällighet (gemensamhetsanläggning). Gator, vägar, grönområden är sådant flera fastigheter kan ta del av, även om ingen av dem är ägare av själva fastigheten. Huruvida det begåtts några felaktigheter när den aktuella samfälligheten inrättats kan jag tyvärr inte ta ställning till. Det krävs en närmre genomgång av beslutet och fler omständigheter att ta hänsyn till. Däremot finns det såvitt jag kan finna inget krav att någon av fastigheterna ska äga fastigheten som är föremål för samfälligheten.För det fall att du anser att något i beslutet som tagits är delaktigt kan givetvis en av våra jurister gå igenom materialet. Om så är intressant är du välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Då du beställt telefonuppföljning kommer jag att ringa dig i ärendet på fredag, den 28 februari, klockan 9.30. Observera att jag ringer från skyddat nummer. Om den föreslagna tiden inte är lämplig är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post dessförinnan så bokar vi en annan tid. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Måste arbetsgivaren säga upp någon som fyllt 67 år?

2020-02-26 i Uppsägning och avskedande
FRÅGA |Har arbetsgivaren en absolut skyldighet att säga upp en arbetstagare som fyllt 65 (67) år även om arbetsgivaren vill behålla personen?
Ted Winström |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga.Arbetsgivaren har ingen skyldighet att säga upp en arbetstagare som fyllt 67 år. Tvärtom har arbetstagaren istället en rätt att kvarstå i anställningen tills denna ålder är uppnådd. Åldern har även i år höjts från 67 år till 68 år (se 32 a § LAS). När arbetstagaren uppnår denna ålder försvagas dock personens anställningsskydd. Bland annat kan personen sägas upp utan saklig grund (se 33 § LAS) och personen har inte rätt till längre uppsägningstid än en månad, oavsett hur länge hen har arbetat hos arbetsgivaren (se 33 b § LAS).Svaret på din fråga är alltså att arbetsgivaren inte har någon skyldighet att säga upp en arbetstagare som fyllt 68 år. Om både arbetsgivaren och arbetstagaren vill att anställningsförhållandet ska fortsätta är det inget som tvingar arbetsgivaren att säga upp arbetstagaren.Hoppas att detta gav svar på din fråga.Med vänliga hälsningar,

Vad händer om säljaren inte skickar in ägarbytet på bil efter köp?

2020-02-26 i Alla Frågor
FRÅGA |Vad händer om säljaren inte skickar in ägarbytet på bil efter köp? Skrivit kvitto finns.
Erika Redelius |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vems är bilen?Trots att ägarbytet inte är inskickat av säljaren så tillhör bilen ändå köparen så länge det finns ett köpekontrakt, vilket ett kvitto utgör. Den som står i Trafikverkets register är den som ansvarar för bilen. Det är personen står som ägare hos Trafikverket som står som ansvarig för kostnader som skatt och parkeringsböter bilen skulle få.Det ligger alltså i säljarens intresse att så snabbt som möjligt skicka in ägarbytet på en bil. Som köpare kan det ändå vara skönt att veta att din bil är registrerad korrekt, så att du kan lösa trafikförsäkring (även om straffkostnader på grund av brist på försäkring skulle tillfalla säljaren tills det att ägarbytet gått igenom). Vad kan du göra?Först bör man kontakta säljaren och prata med denne. Ofta kan sådana här situationer uppstå på grund av ett missförstånd, särskilt eftersom säljaren med största sannolikhet inte vill stå kvar som ansvarig för bilen. Vad man annars kan göra är att försöka få igenom ägarbytet på egen hand. Köparen kontaktar då Trafikverket och förklarar situationen. Det är möjligt, men inte säkert, att ditt kvitto är tillräckligt för att de ska registrera över bilen. I annat fall kan fallet gå till domstol, där de utreder köpet och vem som är den korrekta ägaren till bilen. Efter processen kommer Trafikverket att ha tillräckliga bevis för att registrera rätt ägare.Hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Vilka möjligheter finns för bröstarvinge att begära jämkning av kapitalförsäkring/gåva?

2020-02-26 i Laglott
FRÅGA |Hej. Jag har en fråga angående arv, gåvor och kapitalförsäkringar. Min mor är gammal 88 år. Hon sålde sin lägenhet för 3 år sedan. Pengarna satte hon in på en kapitalförsäkring med mig som förmånstagare (1,5 milj). Till saken hör att jag har en bror, som jag inte träffat på 20 år. Han har heller inte brytt sig om vår mor. Därför vill hon att jag ensam får pengarna i framtiden. Vi har nu hört att min bror kan stämma mig och i rätten begära hälfen av pengarna. Är det så, trots mitt förmånstagarskap? Om det är så, säger min mor att vi skriver ett gåvobrev där hon skänker mig pengarna redan nu, och vi skriver in i gåvobrevet att pengarna inte är förskott på arv. Vad är fördelaktigast för min mor och mig? Vad säger lagen? Kvittar det hur vi gör, och min bror kommer över hälften? Jag har stått min mor nära alla år och de senaste 10 åren skött och hjälpt henne, medan min bror inte brytt sig de senaste 20 åren. Min mor har inte god man, och är mentalt frisk. Hela detta ärendet är ju olustigt då man talar om en levande människas ev död. Men både min mor och jag vill redan nu ordna till detta.
Axel Bellander |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag kommer i mitt svar utgå ifrån att din mor vill att så mycket som möjligt av sin kvarlåtenskap ska gå till dig. Eftersom din fråga handlar om arv och kapitalförsäkring blir ärvdabalken (ÄB) och försäkringsavtalslagen (FAL) tillämpliga. Vad gäller kring kapitalförsäkringen?Eftersom du är förmånstagare till din mors kapitalförsäkring ska de pengarna som utgångspunkt inte ses som en del av hennes kvarlåtenskap, se 14 kap. 7 § 1 st. FAL. Som utgångspunkt gäller alltså att du har rätt till de pengarna vid din mors död utan att din bror har rätt till de. Om detta skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot din bror finns det dock möjlighet för honom att begära jämkning av förmånstagarförordnandet, se 14 kap. 7 § 2 st. FAL. Exakt vad som skulle kunna ses som ett oskäligt resultat är svårt att svara på då rättsläget här inte är helt klart. Som utgångspunkt gäller alltså att du har full rätt till kapitalförsäkringen som förmånstagare och att detta inte ska ingå i arvet efter din mor, men din bror har alltså vissa möjligheter till att begära jämkning, alltså att han begär att få en del av kapitalförsäkringen. Vad gäller om din mor skänker dig pengarna?Om din mor skänker dig pengarna istället och hon skriver ett gåvobrev där det tydligt framgår att pengarna inte ska ses som förskott på arv så ska de som utgångspunkt inte göra det. Detta innebär alltså att de pengarna din mor skänkt dig inte ska ingå i arvet och att din bror inte har rätt till de. Din bror har dock återigen vissa möjligheter att begära jämkning av gåvan, se 7 kap. 4 och 7 §§ ÄB. Dessa möjligheter har din bror om gåvan från din mor har givits bort under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan går att likställa med ett testamente. Exempel på situationer när möjlighet till jämkning av gåva finns är när arvlåtaren gett bort en gåva på sin dödsbädd eller när arvlåtaren gett bort en gåva som hen ändå själv kunnat använda fram till sin död. Vilken rätt har din bror till arv?Som utgångspunkt har din bror och du rätt till hälften var av din mors kvarlåtenskap, eftersom ni båda är hennes bröstarvingar (barn). Däremot har din mor rätt att exempelvis skriva ett testamente där hon skriver att du ska få tre fjärdedelar (¾) och din bror ska få en fjärdedel (¼) av hennes kvarlåtenskap. Detta är helt i enlighet med lagen eftersom din bror enbart har rätt till sin laglott, vilket i det här fallet är en fjärdedel (¼) av kvarlåtenskapen efter din mor. Som utgångspunkt har alltså din bror alltid rätt till sin laglott (¼) även om din mor skriver något annat i sitt testamente. Skulle exempelvis din mor testamentera all sin kvarlåtenskap till dig så kan din bror begära jämkning av testamentet och i sådana fall få en fjärdedel av arvet, se 7 kap. 7 § ÄB. Vilket alternativ är bäst? Både kapitalförsäkrings- och gåvoalternativet är bra möjligheter för dig att få hela beloppet utan att din bror ska ha rätt till någon del av den summan. I båda fallen har dock din bror jämkningsmöjligheter, men i inget av fallen kommer han i min bedömning ha särskilt goda möjligheter att få igenom en jämkning. Båda alternativen är alltså bra möjligheter som med största sannolikhet kommer fungera som ni vill. Utifrån min bedömning är dock gåvoalternativet lite säkrare. Detta eftersom att din bror enbart kan begära jämkning av gåvan om den går att likställa med ett testamente. Förutsatt att din mor ger dig gåvan så snart som möjligt medan hon fortfarande är frisk och att det faktiskt är du som får pengarna och din mor inte har rätt att använda de längre gör detta att det antagligen kommer saknas jämkningsgrund för din bror. Jag vill dock vara tydlig med att detta är min personliga bedömning av situationen. Eftersom de två olika alternativen båda är bra möjligheter och det är svårt för mig att med säkerhet bedöma vilket som är bäst rekommenderar jag starkt att ni vänder er till en jurist för att bedöma vilket alternativ som är bäst för er i denna specifika situation. Mina rådMitt första råd är att din mor skriver ett testamente där hon föreskriver att din bror ska få sin laglott och att du ska få resten av hennes kvarlåtenskap. Detta är för att säkerställa att även om din bror skulle kunna begära jämkning av antingen kapitalförsäkringen eller gåvan skulle han max kunna ha rätt till en fjärdedel av pengarna. I testamentet bör din mor också skriva in att hon avser att kapitalförsäkringen inte ska ingå i hennes kvarlåtenskap överhuvudtaget och att hela den summan ska gå till förmånstagaren, alltså dig. Testamentet gör också att du får en större del än din bror av det som din mor faktiskt lämnar efter sig, d.v.s. det som hon inte satt in i kapitalförsäkringen eller skänkt i gåva till dig. Min andra rekommendation är att ni tar kontakt med en jurist för att rådgöra om vilket alternativ som är bäst för er i denna specifika situation. Som sagt är båda alternativen bra, men i min bedömning borde gåvoalternativet vara det säkraste. Om ni väljer det alternativet är det viktigt att ni skriver ett skriftligt gåvobrev där det tydligt framgår att gåvan inte ska ses som ett förskott på arv. Det är också viktigt att din mor för över pengarna till dig och att hon inte har någon möjlighet att använda de, d.v.s. att gåvan faktiskt sker på riktigt. Om ni istället skulle använda kapitalförsäkringsalternativet behöver ni inte göra så mycket mer. Det enda jag ytterligare rekommenderar är att din mor skriver ett testamente (se ovan) där hon tydligt skriver att det är hennes vilja att hela kapitalförsäkringens ska gå till dig och att den inte ska ingå i arvet efter henne. Om ni vill rådgöra med en jurist kan Lawlines juristbyrå hjälpa er med detta. Detta rekommenderar jag starkt för att säkerställa att ni väljer det alternativet som är bäst för er. Det kan även vara bra att rådgöra med en jurist kring utformandet av ett testamente och/eller gåvobrev. Ifall detta skulle vara intressant är det bara att höra av sig till mig på axel.bellander@lawline.se så återkommer jag omgående med en offert. Hoppas mitt svar varit till hjälp för er! Ifall ni skulle ha ytterligare frågor eller funderingar är ni också välkomna att höra av er till mig på axel.bellander@lawline.se. Vänliga hälsningar

Misstänkt för brott - vad kan jag göra?

2020-02-26 i Alla Frågor
FRÅGA |Jag är mistänkt för mishandel utan konkreta bevis hur stor risken är att jag blir dömt poliser och domaren har bara min dotters berettelse bara för att min dotter säiger att jag skulle ha slagit henne betyder inte att jag skulle ha gjort den Får sos behandla folk som skräp på väggen bara för att man är rom vi har aldrig blivit så illa behanlade av non som vi har blivit illa behanhdlat av sos och även poliser är så rasistiska mot oss är de så värlikgen samhället funkar
Paula Zackrisson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Jag förstår att din situation är jobbig och att du givetvis är orolig inför vad som eventuellt kommer att hända med brottsmisstankarna och din framtid. Jag vill därför upplysa sig om vilka rättigheter man har som misstänkt för ett brott.Först och främst vill jag dock uppmärksamma dig på att inte alla förundersökningar leder till åtal, det vill säga att en domstol prövar huruvida brott har begåtts eller inte. Det är alltid åklagaren som har hela bevisbördan för att styrka att brott har begåtts, åklagaren måste alltså oavsett bevisa att du har begått den aktuella misshandeln. Beviskravet är dessutom högt ställt, det ska vara "ställt utom all rimlig tvivel" att personen ifråga (du) har begått brott enligt vad som sägs i gärningsbeskrivningen, för att du ska kunna dömas och därmed bli straffad för brottet. Utan konkreta bevis kan det därför vara svårt att bevisa vad som har hänt. Rätten till försvarDu skriver att du är misstänkt för misshandel. I Rättegångsbalken (RB) finns bestämmelser rätt till offentlig försvarare. I vissa fall, har den misstänkte, alltid rätt efter begäran få en offentlig försvarare tillförordnad. Av 21 kap. 3 a § RB framgår att offentlig försvarare, på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, som inte har lindrigare straff än sex månaders fängelse. Misshandel har inte lindrigare straff än 6 månader fängelse, om inte brottet anses som ringa.Dessutom kan en offentlig försvarare utses om den misstänkte är i behov av en försvarare med hänsyn till utredningen om brottet, om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.Det finns alltså utifrån uppgifterna i din fråga, förutsättningar för dig att få en offentlig försvarare tillförordnad. Om du är skäligen misstänkt för brottet och om du delgivits misstanke om det, har du rätt att få en försvarare utsedd, se 23 kap. 18 § RB. Du ska då ha blivit underrättad om din rätt att under viss förutsättningar få en offentlig försvarare, 12 § förundersökningskungörelsen (1947:948).Det är då inte tillåtet att hålla förhör med dig som misstänkt eller att låta dig sväva i ovisshet om misstanken är så stark att den når upp till "skälig misstanke". Om du blivit delgiven skälig misstanke, kan du när som helst vända dig till förundersökningsledaren (det kan vara åklagaren eller en polis) för att begära en offentlig försvarare. Förundersökningsledaren har då en skyldighet att vidarebefordra din begäran till tingsrätten, som fattar beslut om en försvarare ska utses eller inte, 23 kap. 5 § RB. Det krävs inte att du fyller i någon blankett, utan det är helt formlöst och du kan lättast göra begäran muntligt genom att ringa till polisen. Även om domstolen bedömer att du inte har rätt till en offentlig försvarare, har du har alltid rätt att anlita en privat försvarare som kan hjälpa dig med försvaret, 21 kap. 3 § RB. Däremot får du själv stå för kostnaderna för en privata försvarare. Om du förordnas en offentlig försvarare, betalar staten kostnaderna.Vad kan du göra?Jag skulle rekommendera dig att kontakta polisen (förundersökningsledaren) så snart som möjligt för att begära en offentlig försvarare. Ofta är det första förhöret hos polisen viktigast, det finns alltså ingen anledning att vänta med din begäran. Försvaren hjälper dig att förbereda förhöret på bästa sätt. Du kan antingen begära en försvarsadvokat som du känner till eller så kan du överlämna det till tingsrätten som sedan utser en försvarsadvokat åt dig.Vid misstanke av mindre allvarliga brott, som vanligtvis endast medför böter i straff, kan det vara så att polisen inte anser att du behöver en försvarsadvokat eller att de försöker övertala sig att du kan förhöras utan försvarare. Det är dock i slutändan tingsrätten som avgör om du ska få en offentlig försvarare eller inte. Förundersökningsledaren har som sagt även en skyldighet att vidarebefordra din begäran till tingsrätten, som fattar beslut om en försvarare ska utses eller inte, 23 kap. 5 § RB. Om du begär en offentlig försvarare, måste polisen som sagt kontakta domstolen för ett beslut och får då vänta med att förhöra dig. Flera advokatbyråer erbjuder sig även att kontakta domstolen med en begäran om offentligt biträde åt dig, men ta i första hand kontakt med polisen eller åklagare. Lycka till!Hoppas du fick svar på din fråga!Vänliga hälsningar

Hur länge får orosanmälningar finnas kvar hos socialtjänsten?

2020-02-26 i Myndigheter
FRÅGA |Har socialtjänsten rätt att behålla en orosanmälan samt information angående orosanmälan när beslut fattats att inte gå vidare till utredning ? Ärendet är ca: 2- år gammalt. En ny orosanmälan har nu 2- år efter första orosanmälan kommit till Socialtjänsten och man beslutade att påbörja utredning som nu är klar. I denna utredning så refererar man många gånger till orosanmälan nr. 1.
Pegah Fazli |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Enligt 12 kap. 1 § socialtjänstlagen ska uppgifter gallras efter fem år om de faller under de uppgifter som avses i lag om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Enligt 1 § lag om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten är de uppgifter som omfattas av lagstiftningen de som kan anses vara personuppgifter. Med personuppgifter menas all typ av information som direkt eller indirekt kan knytas till en viss levande människa. Följande handlingar är dock undantagna och ska alltså inte gallras efter fem år: 1. handlingar rörande utredning om föräldraskap,2. handlingar rörande adoption, och3. handlingar rörande ett barn som placerats i ett fosterhem och liknande (12 kap. 2 § socialtjänstlagen).Orosanmälningar av att barn far illa omfattas därför inte av de tre undantagen, och ska gallras först efter fem år. Har det gått endast två år är det därför en uppgift som finns kvar i socialtjänstens system, och som de också har rätt att ha kvar. Vänligen,

Förordnande av egendom genom testamente

2020-02-26 i Testamente
FRÅGA |jag skulle vilja veta var jag kan få tag på papper och skriva att det är mina barns enskilda egendom när jag dör
Mellin Sahin |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du vill upprätta ett testamente där du föreskriver att det som ska tillfalla dina bröstarvingar (barn) i arv ska vara enskild egendom. Jag kommer nedan att beskriva formkraven för ett testamente och hur det blir giltigt. Formkrav för testamenteRättsregler om upprättande av testamente återfinns i 10 kap. ärvdabalken (ÄB). För att ett testamente ska vara giltigt måste det uppfylla ett antal formkrav som är angivna i lagen.För det första måste ett testamente vara skriftligt (10 kap. 1 § första stycket ÄB). Det kan till exempel skrivas på ett helt vanligt papper. För det andra finns det ett samtidighetskrav, vilket innebär att testatorn måste skriva under testamentet i samtidig närvaro av två vittnen (10 kap. 1 § första stycket ÄB). Testatorn är en benämning på den som upprättar testamentet. Kravet på att vittnena ska vara samtidigt närvarande när testatorn undertecknar testamentet framgår av nämnda bestämmelse och tydliggörs även i praxis. I NJA 1978 s. 189 var testamentsvittnena i samma byggnad som testatorn, men de var däremot inte samtidigt närvarande i samma rum som testatorn när denne undertecknade testamentet. Vittnena satt i angränsande rum. Testamentet underkändes således på grund av formfel och ansågs inte vara giltigt. Slutligen ska även två vittnen bestyrka testamentet med sina namn (10 kap. 1 § första stycket ÄB). De bör också anteckna yrke, hemvist, tid för bevittnandet samt andra omständigheter som kan vara av betydelse för testamentets giltighet (10 kap 2 § första stycket ÄB). Testamentsvittnena måste inte skriva under testamentet vid den tidpunkt då testatorn undertecknar det, men de måste göra det i nära anslutning. I NJA 1994 s. 145 hade vittnena varit samtidigt närvarande när testatorn underskrivit testamentet. Det ena vittnet bestyrkte därefter testamentet i omedelbar anslutning till testators undertecknande. Det andra vittnet skrev däremot på testamentet först fyra år efter denna tidpunkt. Testamentet bedömdes vara ogiltigt. Domstolen ansåg att fyra år var för lång tid för att det kravet skulle vara uppfyllt. Vittnets påskrift ska göras i nära anslutning till att testatorn undertecknar testamentet. Vittnena måste känna till att det är ett testamente som de bevittnar, men de behöver inte känna till innehållet i testamentet (10 kap. 1 § första stycket ÄB). Om testatorn vill kan han eller hon förklara innehållet i testamentet för vittnena, men det är inget krav för testamentets giltighet. Vidare behöver ett testamente inte registreras hos någon myndighet för att bli giltigt. Testamentet bör däremot förvaras på en säker plats där det inte finns en risk för att det försvinner. Ett alternativ till detta är att förvara det på ett bankfack.Vem får inte vara testamentsvittne?Som jag inledningsvis redogjort för, ska två vittnen vara närvarande när testatorn undertecknar testamentet samt bestyrka testamentet för att det ska kunna bli giltigt. Lagen anger däremot en viss personkrets som inte får vara vittne.Den som är under 15 år eller saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen på grund av en psykisk störning, får inte vara testamentsvittne. Testators make, sambo, syskon eller annan som står denne i rätt upp- och nedstigande släktskap eller svågerlag får heller inte vara vittne (10 kap. 4 § första stycket ÄB). I första stycket anges alltså de personer som inte kan vara testamentsvittne på grund av ålder, psykisk sjukdom eller relation till testatorn. Vidare anges i bestämmelsens andra stycke vilka som inte får vara vittne på grund av testamentets innehåll. Ingen får bevittna ett testamente som är förordnat till en själv, ens make eller sambo. Man får heller inte vara vittne till ett förordnande som är till förmån för den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till en. Den som är framtida fullmaktshavare, förmyndare, god man eller förvaltare får heller inte bevittna ett förordnande till någon som han eller hon företräder. Slutligen får en ledamot av styrelsen för ett bolag, förening, trossamfund eller stiftelse får heller inte bevittna ett förordnande till den juridiska personen som han eller hon företräder (10 kap. 4 § andra stycket ÄB).Rätt upp- och nedstigande släktskap till testatorn kan till exempel vara dennes föräldrar eller barn. Med rätt upp- och nedstigande svågerlag till testatorn avses exempelvis testators styvföräldrar, styvbarn eller svärföräldrar och svärsöner/ svärdöttrar. Sammanfattningsvis, kan du skriva att ditt arv ska vara dina bröstarvingars enskilda egendom genom att upprätta ett testamente. Ett testamente kan skrivas på ett helt vanligt papper, men måste uppfylla ovan formkrav för att vara giltigt. Handlingen behöver inte registreras för att bli giltigt, men bör förvaras på en säker plats. Testamentsvittnen får heller inte vara någon av de angivna personer i lagen. Om du vill få hjälp med att upprätta ett testamente kan du kontakta Lawlines jurister här eller ringa oss för att få mer information.Kontaktuppgifter till vår telefonkontakt:Telefon: 08-533 300 04Öppettider: Mån-fre kl. 10.00−16.00Hoppas att du har fått svar på din fråga, annars är du välkommen att vända dig till oss på Lawline igen!Med vänlig hälsning

Kan klanderfristen för testamente förlängas av boutredare?

2020-02-26 i Testamente
FRÅGA |Min moster avled i mars 2019 och då hon aldrig var gift eller fick några egna barn och hon och jag alltid stått varandra mycket nära så utsåg hon mig till sin universalarvinge. Hon skrev testamentet 14 juni 2014 hos en jurist på banken och personal på banken undertecknade det. Hon som skötte bouppteckningen skickade den 10 juli 2019 till alla efterlevande via rek ut kallelse och kopior på testamente och de önskemål min moster hade. De flesta skrev under och godkände min mosters önskan men några svarade inte alls. En efterlevande bror och två syskonbarn till min moster skrev inte på, så jag lämnade till Tingsrätten en begäran om en boutredare och de utsåg en advokat som jag inte förstår. Han kallade till möte den 14 januari i år och efter ca 3 tim sjafs mellan oss anhöriga frågade advokaten om någon klandrade testamentet vilket ingen gjorde sa de. Men då säger advokaten att om någon har något att tillföra/klandra skulle de göra det innan den 14 februari. Då undrar jag efter att ha läst på skattemyndighetens sida att klandertalan mot testamentet ska göras inom 6 månader till Tingsrätten, så om klandertiden är 6 månader så borde det väl vara den 10 jan 2020 som gäller? Jag ifrågasatte denna förlängning och advokaten svarade mig "Jag avvaktar den svarsfrist som jag angav". Får denna advokat förlänga tiden som han gör? Det känns inte som att han är opartisk. Vad borde/kan jag göra?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningEnligt ärvdabalkens (ÄB) regler ska skriftligt testamente delges arvinge genom överlämnande av testamentshandlingen i bestyrkt avskrift (14 kap. 4 § ÄB). Om en arvinge vill göra gällande att testamentet är ogiltigt ska hen väcka klandertalan inom sex månader efter att hen erhöll del av testamentet. Försitts tiden är rätt till talan förlorad (14 kap. 5 § ÄB). Frågan i ditt fall är helt enkelt när arvingarna tog del av testamentet. De tog inte del av det per automatik genom att den den 10 juli 2019 skickades ut ett rekommenderat brev. Högsta domstolen har i praxis ställt höga krav på delgivning av testamente. Det är först genom delgivningen som det framställs ett formellt krav på att testamentet ska följas. Genom delgivningen anses arvingarna uppmanade att framställa eventuella invändningar mot testamentets verkställande. Av rättssäkerhetsskäl bör en arvinge därför anses ha fått del av testamentet på sådant sätt att klanderfristen börjar löpa endast om det klart framgår att syftet varit att delge testamentet. Det har uttalats att med hänsyn till klanderfristens betydelse är det tillrådligt att delgivning sker genom att mottagaren vid överlämnandet med angivande av datum kvitterar mottagandet och att postförsändelse sker med mottagningsbevis. Även om det i normala fall är tillräckligt att testamentstagaren skickar testamentet eller kopia därav till arvingarna i syfte att delge det och att arvingarna mottagit handlingen genom att kvittera ut densamma, måste det dock av rättssäkerhetsskäl klart framgå att detta varit testamentstagarens syfte.Som exempel på praxis kan nämnas NJA 2014 s. 996 II i vilket en testamentstagare till en arvinge översänt en testamentshandling vilken arvingen kvitterade ut på posten. Försändelsen innehöll även ett följebrev från testamentstagaren som uppmanade arvingen att antingen godkänna testamentet eller att erkänna att hon tagit emot det för att sedan skicka in en handling som bevis för detta. Arvingen gjorde inget av det utan väckte i stället talan om klander av testamentet omkring åtta månader senare. Eftersom arvingen hade anledning anta att hon skulle vidta vissa åtgärder för att klanderfristen skulle börja löpa och det därmed inte klart framgick att hon delgivits testamentet genom att motta försändelsen ansåg HD att arvingen väckt talan i rätt tid.Det kan helt enkelt vara så att någon av arvingarna anses delgiven först i mitten av månaden efter och att sexmånadersfristen därför löper ut först den 14 februari. Det är i sådana fall klanderfristen för den arvingen. Det vore anmärkningsvärt om alla som inte skrev under anses delgivna först i mitten av efterföljande månad. Jag kandäremot inte finna att det skulle vara möjligt att förlänga fristen för boutredare då det är ärvdabalkens regler som gäller. Nu framkommer det inte av din fråga om någon klandrade testamentet innan den 14 februari eller ej. Om så inte skedde har de försuttit sin möjlighet att klandra testamentet och du behöver inte göra något. Om klander skedde finns det alltid en möjlighet för dig att göra invändning om att klandertiden löpt ut och att talan väckts för sent. Det blir i sådana upp till domstol utifrån den bevisning som finns att avgöra (1) om klander skett i tid och (2) om klandertalan ska bifallas eller ej.Om det har väckts klandertalan och du behöver en jurist som företräder dig, eller om något är oklart, är du varmt välkommen att återkomma till mig för kostnadsförslag, tidsbokning och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,