Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler för vårdnadshavare och föräldrar hittas i föräldrabalken (FB) och vad som gäller för vårdnad, boende och umgänge regleras i 6 kap. FB. Utifrån informationen i din fråga tolkar jag det som att du och din dotters pappa har gemensam vårdnad för er dotter och att er dotter idag bor heltid hos dig. Vidare tolkar jag din fråga som att du och dotterns pappa inte kan komma överens om vart er dotter ska bo och att du och dottern önskar flytt till Mallorca, pga arbete och studier. Mitt svar kommer därför att besvaras utifrån detta.Kan dotterns pappa stoppa dotterns flytt?Den som är vårdnadshavare ska bestämma i frågor som rör barnets angelägenheter, enligt 6 kap. 11 § FB. I ert fall, har ni gemensam vårdnad och därmed ska sådana beslut tas av er tillsammans, enligt 6 kap. 13 § första stycket FB. Ni vårdnadshavare ska gemensamt besluta om större och mer ingripande beslut, som er dotters skola, boende och eventuella längre utlandsresor. Vidare innebär det att mer vardagliga beslut rörande er dotter, inte behöver tas gemensamt. Med detta sagt har din dotters pappa rätt att tycka till och stoppa hennes flytt, med anledningen av att det rör er dotters skola och boende. Om boende och umgängeMed tanke på att er dotters pappa kan stoppa er flytt, kan rätten (domstolen) besluta om vem av er, som er dotter ska bo hos, om ni inte kan komma överens om er dotters boende, enligt 6 kap. 14 a § FB. Lagen säger också att ni alternativt kan avtala om er dotters boende, genom att det sker skriftligen och med socialtjänstens godkännande. Vid denna bedömning utgår lagstiftaren från att det är barnet som har rätt att umgås med föräldern, inte att det är föräldern som har rätt att umgås med barnet. Vid bedömningen om er dotters boende, vårdnad och umgänge ska alltid barnets bästa vara avgörande för den bedömningen. Detta medför att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar, kommer att beaktas vid bedömningen för barnets bästa och därmed dennes boende, enligt 6 kap. 2 a § FB. Om domstolen skulle finna att er dotter ska bo hos dig och att er flytt till Mallorca är okej, utifrån er dotters bästa, har dottern fortfarande rätt till umgänge med hennes pappa. Ni som föräldrar har ett gemensamt ansvar för att er dotters behov till umgänge av båda föräldrarna tillgodoses, enligt 6 kap. 15 § FB. När får ett barn själv bestämma över umgänge och boende?Idag finns det ingen lagstadgad ålder för när ett barn själv får bestämma om sitt umgänge eller boende. Några få praxis (avgöranden från högsta domstolen) har dock grundat en tanke om att barnet har en rättighet att bestämma själv när hen har fyllt 12 år. Men observera att detta inte är en utskriven rättighet, utan endast något som kan användas som en utgångspunkt och att denna utgångspunkt tillämpas olika från varje enskilt fall, beroende på vad som blir bäst för barnet i den enskilda situationen, utifrån fallets enskilda omständigheter. Därmed som ovan redogjort, ska alla beslut fattas med utgångspunkt i principen om barnets bästa, enligt 6 kap 2 a § första stycket FB. Principen om barnets bästa beaktas med hänsyn till barnets egen vilja i takt med dess ålder och mognad, enligt 6 kap. 2 a § tredje stycket FB. Detta innebär att större hänsyn tas till vad barnet själv vill, ju äldre och mognare barnet är. I ditt fall innebär det att din dotter får en större bestämmanderätt i er situation med tanke på att hon snart är 16 år, men inte någon totalbestämmanderätt, eftersom hon inte är myndig. Tips och råd om vad just du kan göraEnligt informationen i din fråga har din dotter och hennes pappa kontakt med socialtjänsten idag, där de går på samtal. Dottern och pappans samtal är ett mycket bra första steg i er situation, då de under samtalen kan få rådgivning om vårdnad, boende och umgänge, utifrån er situation. Om du också skulle vilja vara med i dessa samtal finns det en möjlighet för det genom samarbetssamtal, som är frivilliga och om dotterns pappa går med på det kan ni träffas för sådana samtal. Med hjälp av socialtjänsten kan ni genom dessa samarbetssamtal samtala och eventuellt avtala om hur umgänget med er dotter ska se ut framöver. Under dessa samtal råder jag dig till att berätta om dagens situation, vart står ni idag och vad vill ni åstadkomma med era samtal. Lyssna även på pappans situation, hur han känner och vad som ligger till grund för att han motsätter sig er flytt. Samarbetsavtal kan vara en bra väg att gå, om ni inte själva kan diskutera och samtala om er dotters umgänge och boende på egen hand. För att få kontakt med familjerätten och socialtjänsten kan du ringa till din kommuns växel och be om att bli kopplad till rätt avdelning.Om ni inte skulle kunna enas i samarbetssamtal, eller att pappan inte vill delta, rekommenderar jag dig att du kontaktar en jurist, som kan hjälpa dig att utforma ett förslag till avtal om boende och umgänge för er dotter. Ett sådant avtal börjar gälla när både du och dotterns pappa undertecknat det. Juristen kan även hjälpa dig att företräda dig för det fall att ni inte kommer överens och du blir tvungen att gå till domstol för att få det avgjort. Om du är intresserad av att träffa en jurist rekommenderar jag dig till att vända dig till Lawlines Juristbyrå, där du kan bli tilldelad en jurist anpassad efter just ditt ändamål. Jag hoppas att du fick svar på din fråga och lycka till med ditt ärende. Tveka inte på att höra av dig till oss på Lawline igen, om du önskar mer hjälp!Med vänliga hälsningar,

Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder sig till Lawline med din fråga!I Sverige kan man leva under skyddad identitet på tre olika nivåer och därmed blir "skyddad identitet" ett samlingsnamn för åtgärder att skydda personer som av någon anledning inte ska kunna hittas av personer som hotar dem. Här nedan kommer därför en presentation av de tre typer av skyddade personuppgifter som finns och som sedan tillämpas utifrån vad som anses bäst för dig, utifrån just ditt fall.Nivå 1 – Sekretessmarkering, 22 kap, 1 § Offentlighets - och sekretesslagSekretessmarkering innebär att det blir svårare för andra att ta del av dig i folkbokföringsregistret. Vanligtvis är alla personuppgifter som namn, personnummer och adress offentliga och något som alla kan få tillgång till, men inte om du har en sekretessmarkering. Detta innebär att om uppgifter ska lämnas ut av någon myndighet måste myndigheten först kontrollera och avgöra om uppgifterna kan lämnas ut utan att det medför någon risk för dig som har sekretessmarkering.För att få en sekretessmarkering ansöker du om det hos Skatteverket. För att få din ansökan beviljad brukar Skatteverket kräva ett intyg från polisen eller socialtjänsten. Avgörandet för att medge en sekretessmarkering är att en person eller dennes närstående är utsatta för konkreta och aktuella hot och innebär att den enskilda eller närstående har drabbats av skada (kan vara både psykiskt och fysiskt).Sekretessmarkeringen prövas sedan en gång per år. Nivå 2 - Kvarskrivning, 16 § FolkbokföringslagMed kvarskrivning menas att du fortfarande står skriven på den tidigare adressen men att man bor på en annan ort. Den nya adressen finns endast tillgänglig på skattekontoren. Detta är ett starkare skydd än en sekretessmarkering eftersom din nya adress aldrig förs in i folkbokföringen och lämnas aldrig ut till andra myndigheter. För att skatteverket ska medge kvarskrivning kärvs det som motsvaras för kontaktförbud och innebär att det ska finnas en klar och tydlig risk för att en person trakasserar, förföljer eller begår brott mot dig. Nackdelen med kvarskrivning är att personen är skriven i en stad, men bor i en annan. Detta innebär att ett flertal samhällstjänster, som sjukvård exempelvis, är knuta till den staden där du är skriven. Gällande sjukvård bör du därför kontakta hälsocentralen och berätta om din situation för att i förväg skapa enklare vårdinsatser den dagen du behöver det.Nivå 3 – Fingerade personuppgifter, Lag om fingerade personuppgifterOm du är särskilt allvarligt utsatt och hotas så att ditt liv, hälsa och frihet är i fara kan du få något som heter fingerade personuppgifter. Detta är den högsta nivån av skyddad identitet och innebär att personen får en helt ny identitet gällande namn och personnummer. Här skapas en ny identitet som inte har någon anknytning till ditt tidigare liv du levt. Det här skyddet söker du om hos Rikspolisen och används endast i undantagsfallen efter att andra former av åtgärder har prövats. Detta beror på att detta skydd kan innebära en stor förändring för din livssituation. Sammanfattande svarOm du är utsatt för brott, hot eller känner dig rädd av någon anledning bör du alltid kontakta polisen eller brottsofferjouren för hjälp och råd. Om du inte skulle vara bekväm med att själv kontakta polisen, kan det vara bra att prata med någon i din omgivning, som du känner dig trygg med och som kan hjälpa dig att kontakta polisen. Det rekommenderas därför att börja kontakta polisen och diskutera ditt fall, för att sedan se till vilken åtgärd av ovan nämnda nivåer av skyddad identitet som passar dig. Vidare har din kommun det yttersta ansvaret för att du ska få stöd och den hjälp som du behöver, enligt 2 kap. 1 § socialtjänstlagen. Relevanta och viktiga nummer vid brott, hot och våld:Polisen: 112Brottsofferjouren: 0200-21 20 19.Barnens rätt i samhället, BRIS: 116 111Hoppas du fick svar av din fråga och lycka till!Med vänliga hälsningar,

Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Då du i frågan nämner dig och din kille som sambos, antar jag att ni är sambos och inte gifta, vilket gör Sambolagen (SamboL) tillämplig för att besvara din fråga, enligt 1 § SamboL. Er gemensamma bostad och bohag är det som utgör er samboegendom, enligt 3 § SamboL. Med er gemensamma bostad anses den bostad som någon av er eller båda äger, som är avsedd som ert gemensamma hem och att egendomen används för detta ändamål, enligt 5 § SamboL. Men enligt informationen i din fråga bor du och din sambo i ett hus som din sambo har ärvt som enskild egendom, vilket gör att huset inte anses som samboegendom enligt 4 § SamboL. När det kommer till den tomt som din sambo har köpt, kan den anses som samboegendom, om den har köpts för ert gemensamma bruk, enligt 3 § SamboL. Det som är er samboegendom är den egendom som kommer att ingå i er bodelning om ert samboförhållande upphör, enligt 8 § SamboL. Med anledningen av att era gemensamma saker som gräsklippare, cykel, bil och annat ska utnyttja förrådsutrymmet på tomten, kan det argumenteras för att tomten ska anses ha köpts för ert gemensamma bruk. Att förrådet på tomten ska utnyttjas för era gemensamma gäster skulle också kunna vara en anledning till att tomten köptes för ert gemensamma bruk. Det som talar emot att tomten inte skulle anses som er samboegendom är för att din sambo ska utnyttja förrådet på tomten för sitt företag, vilket skulle kunna vara en anledning till att han köpte tomten för sitt företags ändamål och inte ert gemensamma. Det jag kan råda dig till är att fråga din sambo om hans avsikt med köpet av tomten. Var köpet av tomten till för ert gemensamma bruk, eller var det för din sambos egna bruk, med tanke på hans företag? Anledningen till att jag råder dig om detta beror på att tomten i ditt fall kan ses som både samboegendom och icke-samboegendom, beroende på din sambos avsikt när han köpte tomten. Detta gör att det är svårt att göra en bedömning om tomten ska anses som samboegendom eller inte utan att veta din sambos avsikt. Sammanfattande svarTomten kan utgöra en del av er samboegendom och ingå i er bodelning vid upphörande av ert förhållande, om din sambos avsikt var att köpa tomten för ert gemensamma bruk. Om din sambo inte köpte tomten för ert gemensamma bruk, anses inte tomten som er samboegendom och ingår därmed inte i er bodelning. Prata gärna med din sambo om köpet och om du har några vidare funderingar eller frågor om detta är det bara att du hör av dig till oss igen.Lycka till!Med vänliga hälsningar,

Maja Trygg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!På grund av att din fråga handlar om avtal, blir Avtalslagen tillämplig för att besvara din fråga. För att muntliga avtal ska gälla kärvs det att anbud-accept modellen uppfylls. Anbud-accept modellen innebär att anbudsgivaren lämnar ett anbud, på ett förslag på avtal. Sedan är det upp till anbudstagaren att acceptera anbudet, för att avtalet ska anses som giltigt och bindande för de avtalade parterna. Vid muntliga avtal krävs det att anbudet från anbudsgivaren accepteras omedelbart, enligt 3 § 2 stycket Avtalslagen. För att ett muntligt avtal ska ses som ogiltigt krävs det att någon av de avtalade parterna saknar rättslig handlingsförmåga. Rättslig handlingsförmåga innebär möjligheten att själv ingå avtal. En person som saknar rättslig handlingsförmåga kan vara en person som inte är myndig (dvs. någon som inte är över 18 år), någon som är satt under förvaltare eller har en psykisk störning. Till damen i din fråga, är det inte troligt att hon skulle anses sakna rättslig handlingsförmåga och därmed inte kunna ingå avtal, eller gör ett avtal ogiltig på grund av att hon är senil/dement. Damens ålder skulle inte heller anses vara ett argument för att hon saknar rättslig handlingsförmåga, enligt lag (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning. För att få ett muntligt avtal med en senil/dement person oskäligt, dvs göra ett sådant avtal ogiltigförklarat, finns chans för att jämka ett sådant avtal enligt 36 § Avtalslagen. Vid en sådan jämkning med att hjälpa av 36 § Avtalslagen räknas alla omständigheter in vid avtalets ingående och innebörd. Denna regel är antagligen den störta möjligheten för att frångå eller jämka ett muntligt avtal med en senil/dement person. Ett annat sätt att frångå ett avtal med en dement/senil person skulle vara om någon hade utnyttjat personens tillstånd för att få till avtalet. Ett sådant avtal hade också ansetts som ogiltigt, enligt 31 § avtalslagen. Annars är ett muntligt avtal bindande med en person som är senil/dement. Hoppas ni fick svar på er fråga.Med vänlig hälsning,

Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Med anledning av att din fråga berör arv och testamente, blir ärvdabalken (ÄB) tillämplig för att besvara din fråga. För att ett testamente ska vara giltigt krävs det att vissa formkrav i 10 kap. 1 § ÄB är uppfyllda. Dessa formkrav är:- Testamentet ska vara skriftligt.- Två vittnen ska närvara när testamentet skrivs.- Du som ska testamentera ska skriva under testamentet i vittnenas samtidiga närvaro.- De båda vittnena ska skriva under testamentet med namn, yrke, hemvist och tid för bevittnande, eller övriga omständigheter som kan vara av betydelse för testamentets giltighet, enligt 10 kap. 2 § ÄB. - Vittnena ska även ha kännedom om testamentets egenskap, men behöver inte veta dess innehåll.Enligt 10 kap. 5 § ÄB kan du återkalla ditt testamente och i samband med detta är det möjligt att göra tillägg eller ändringar i testamentet, enligt 10 kap. 6 § ÄB. Återkallande och ändringar av ett testamente kan göras genom att antingen förstöra det gamla testamentet och skriva ett nytt, eller genom att göra ändringar i det redan existerande testamentet. Ett villkor för att dina ändringar eller tillägg i testamentet ska bli giltiga, är att samma formkrav följs som vid upprättandet av testamentet. Alltså de ovan uppskriva normkraven som hittas i 10 kap. 1 § ÄB. Detta innebär att ändringen/tillägget ska göras skriftligen och undertecknas av dig som testator och två vittnen. Undantag för att formkraven i 10 kap. 1 § ÄB ska vara uppfyllda är om du som testator inte skulle kunna uppfylla dessa formkrav genom sjukdom eller annan nödsituation. Du kan då förordna din kvarlåtenskap muntligen inför två vittnen eller utan vittnen genom att skriva ner din vilja och underteckna handlingen, enligt 10 kap. 3 § ÄB. I ditt fall innebär detta att om dina ändringar/tillägg om att lägenheten ska vara enskild egendom, uppfyller de krav som redovisas i svaret och i enlighet med 10 kap 1 § ÄB, är giltiga. Det samma gäller tillägget om dina möbler som ska anses som enskild egendom i testamentet. Om du skulle vara osäker ifall ändringarna/tillägget är i enlighet med formkraven i 10 kap. 1 § ÄB, skulle jag rekommendera dig att förstöra det gamla testamentet och sedan skriva ett nytt testamente, för att vara helt säker på att din kvarlåtenskap fördelas så som du önskar. Om du skulle skriva ett nytt testamente, gör det i enlighet med ovan uppställda formkrav som också redovisas i 10 kap. 1 § ÄB. När du sedan har ett giltigt testamente, behöver du inte vara orolig för att det ska tolkas fel, då testamentet alltid ska läsas och tolkas efter din, testatorns vilja och önskningar, enligt 11 kap. 1 § ÄB. Hoppas att du fick svar på din fråga, annars är det bara att höra av dig till oss på Lawline igen. Lycka till!Med vänliga hälsningar,

Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det stämmer att yttrandefriheten fortfarande råder i Sverige och är en av våra grundlagar enligt 1 kap. 3 § Regeringsformen (RF). Det stämmer också att var och en är tillförsäkrad att i tal och skrift uttrycka sina tankar, åsikter och känslor fritt, enligt 2 kap. 1 § första punkt RF. Dock kan yttrandefriheten i 2 kap. 1 § första punkt RF begränsas, då den är en relativ rättighet, enligt 2 kap. 20 § första punkt RF och får begränsas för att tillgodose de ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, enligt 2 kap. 21 § RF. Detta innebär att ett yttrande som kan kränka andra och som är emot vårt demokratiska samhälle kan begränsas enligt lag, för att se till rikets säkerhet och enskildas avseende, enligt 2 kap. 23 § RF. Så i ditt fall kan ditt yttrande om religioner begränsas enligt lag, om yttrandet riktar sig på ett sätt som kan kränka andra eller vårt demokratiska samhälle. Något som i ditt fall också kan vara bra att veta är att religionsfriheten i Sverige är en absolut rättighet och får därmed inte begränsas, enligt 2 kap 1 § sjätte punkt RF. Sammanfattningsvis får du tycka och tänka som du vill. Men att dina yttranden om dina tankar kring religion kan begränsas enligt lag, vilket beror på att religionsfriheten är en absolut frihet och får därmed inte begränsas, medan yttrandefriheten kan begränsas för vårt rikes och enskildas säkerhet. Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vid hyreslägenheter är huvudregeln att du som hyresgäst har rätt till ersättning om renoveringen innebär att du inte kan bo i lägenheten eller att din användning av lägenheten begränsas pga renoveringen. Detta framkommer av 12 kap 15 § JB. Dock kan denna rätt ha avtalats bort genom att du skrivit ett hyresavtal eller accepterat villkor om att du som hyresgäst själv ska ersätta hyra eller annat boende vid renoveringsarbete i din hyreslägenhet. Men med tanke på er långa renoveringstid och det omfattade arbete som ska göras i er lägenhet kan du bli befriad från att du själv ska stå för ersättning av annat boende eller hyra, genom att rätten ogiltigförklarar avtalet då det anses som oskäligt enligt 36 § Avtalslagen. Vidare är hyreslagen ett socialt skyddssyfte för dig som hyrestagare. Därför är en annan huvudregel att reglerna är tvingade till hyresgästens förmån om inget annat sägs i lag, se exempelvis 12 kap. 7 § sista stycket JB. Därför kan du som hyresgäst alltid åberopa lagregeln till din förmån, mot ett avtal som träffas i förväg och som strider mot denna tvingade regel. För dig är dock ersättningen i ditt fall relevant med hänsyn till det arbete som ska göras i din lägenhet och därför bör du få rätt till ersättning. Speciellt med hänsyn till att renoveringen omfattar ditt bad- och sovrum. Vad beloppet för din ersättning kan vara är oklart och bestämts från fall till fall, utifrån det specifika fallets omständigheter. Du kan vända dig till din hyresvärd och fråga om detta och om hyresvärden inte skulle gå med på dina krav för ersättning kan du vända dig till hyresnämnden. Hoppas svaret besvarar din fråga och lycka till!Med vänliga hälsningar,

Maja Trygg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Då din fråga handlar om arv, blir Ärvdabalken (ÄB) tillämplig för att besvara din fråga.Man kan inte testamentera bort sitt barns laglott. Laglotten utgör halva arvslotten, det vill säga hälften av de arv som barnet skulle få om inget testamente finns, enligt 7 kap 1 § ÄB. Om du skulle skriva ett testamente och där testamentera bort dina barns arvsrätt, kan barnen begära jämkning av testamentet för att få ut sin laglott och den del som de har rätt till, enligt 7 kap 3 § ÄB. Vidare finns ett laglottskydd, för dina bröstarvingar (barn), för att du som förälder inte ska kunna ge bort dina tillgångar i gåva och kringgå laglotten från dina barn. Denna regel hittas i 7 kap 4 § ÄB. För att denna bestämmelse ska bli tillämplig måste gåvan kunna likställas med ett testamente och där två typer av gåvor avses, dels dödsbäddsgåvor och gåvor som inte är betungande för givaren. Med dödsbosgåvor förstås egendom som skänkts när givaren ligger för döden eller då man trott att döden varit nära. Icke betungande gåvor är sådana som ges som gåva, men som inte medför någon förändring av dispositionen förrän efter givarens död. Om du skulle ge bort alla dina tillgångar, som avses i 7 kap 4 § ÄB, till dina barnbarn, kan dina barn sedan kräva tillbaka de gåvor från dina barnbarn när du sedan dör. Den viktigaste förutsättningen för detta är att gåvan ska ha kränkt dina barns rätt till laglott. Och för att ta reda på detta ska man undersöka om hur kvarlåtenskapen hade beräknats om dina tillgångar inte hade givits bort och se till det värde som gåvan har vid tiden för dödsfallet (och inte vid gåvotillfället). För att dina barn sedan ska kunna göra sin rätt mot dina barnbarn och begära tillbaka gåvorna, ska det göras inom ett år från det att bouppteckning efter dig avslutades. Men om dina tillgångar som du ger dina barnbarn inte skulle räknas in under ordalydelsen i 7 kap 4 § ÄB, kan dina barn inte göra någonting åt detta. Därmed kan du ge bort dina tillgångar till vem du önskar utan begränsningar. Vidare innebär dessa gåvor som förskott av arv till dina barnbarn. Men detta förskott på arv kan självklart tas bort genom att det i gåvobrev anges att gåvan inte ska ses som ett förskott på arv. Sammanfattande svarDu kan under din livstid fritt förbruka dina tillgångar eller ge bort dem till vem du vill, om de berörda tillgångarna inte faller in under det förstärkta laglottskyddet och som därmed kan återgå till dina barn efter din bortgång.Hoppas du fick svar på din fråga om tveka inte på att höra av dig till oss igen om juridiken krånglar!Med vänliga hälsningar,