Adam Winqvist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Som jag förstår situationen har du och dina anställda inte avtalat om vad som gäller om en nyckel tappas bort. Det innebär att skadeståndslagen (SkL) blir tillämplig. Utgångspunkten vad gäller skadestånd är att den som genom vårdslöshet vållar en sakskada - dvs en skada som har koppling till ett fysiskt föremål, i detta fall en bil - ska ersätta denna skada (SkL 2:1). Dock blir situationen annorlunda när det finns ett anställningsförhållande. Om en arbetstagare vållar en skada i samband med sitt arbete så blir denne ersättningsskyldig endast om "synnerliga skäl" föreligger (SkL 4:1). Detta är ett högt ställt krav och att tappa bort en nyckel uppfyller förmodligen inte kravet - det skulle snarare vara om arbetstagaren medvetet slängde bort nyckeln. Notera att det måste finnas ett samband med tjänsten för att denna begränsning av ansvaret ska bli aktuellt. Tappade den anställda bort nyckeln under tjänstetid så gäller begränsningen definitivt. Skedde det istället på dennes fritid skulle en domstol kanske anse att det inte skedde i samband med tjänsten. Det finns dock en stor risk att eftersom det rör jobbyncklar som inte behövs annars än i samband med arbetet så kommer det anses finnas ett samband.Alltså lär du inte kunna kräva att din anställde ersätter kostnaden.

Ida Tylhammar |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!De brott som skulle kunna komma på fråga är brotten skadegörelse eller åverkan (12 kap. 1 och 2 § BrB). För att dömas för skadegörelse krävs dock att personen som orsakat skadan haft uppsåt att skada din bil. Besiktningsteknikern lär troligtvis inte orsakat skadan med flit, och därför blir brotten inte aktuella. Jag ser därför inte någon anledning att polisanmäla händelsen.Bilprovningen kan bli skadeståndsskyldig endast om besiktningsteknikern varit vårdslös. Om det rör sig om en ren olyckshändelse som inte beror på vårdslöshet är de inte skyldiga att betala skadestånd (2 kap. 1 § SkL). För att bilprovningen ska bli skadeståndsskyldiga krävs dessutom att skadan uppstått på grund av besiktningsteknikerns fel och försummelse i tjänsten (3 kap. 1 § SkL). Den enskilda besiktningsteknikern kan bli skadeståndsskyldig endast om synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, hans ställning, ditt intresse och övriga omständigheter (4 kap. 1 § SkL). Med fel eller försummelse förstås att arbetstagaren varit oaktsam i förhållande till hur man kan förvänta sig att en besiktningstekniker handlar. Kravet på att synnerliga skäl ska föreligga är en relativt hög tröskel som betonar att utgångspunkten är att besiktningsteknikern inte är ersättningsskyldig. Synnerliga skäl kan exempelvis anses föreligga om en besiktningsteknikern orsakat skada uppsåtligen, genom grovt brott eller genom grov vårdslöshet.SammanfattningJag ser inte någon anledning att polisanmäla händelsen. Om du har skadeståndskrav rekommenderar jag dig att i första hand rikta kravet mot bilprovningen.Hoppas att du fick svar på din fråga! Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att kontakta oss på Lawline på nytt!Vänliga hälsningar,

Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du beskylls för att ha haft sönder egendom tillhörande företaget du jobbar för, dvs din arbetsgivare. Arbetsgivaren kräver nu dig på ersättning som de menar ska dras av från din lön. Kravet grundar sig på din påstådda oaktsamhet till att inte iakttagit erforderliga försiktighetsåtgärder.Beträffande sakskador på annans egendom tillämpas, som utgångspunkt skadeståndslagens (SKL) bestämmelser. Jag vill göra dig medveten om att skadeståndslagen kan avtalas bort. För dig innebär det att om ditt anställningsavtal eller annat avtal skulle säga något annat än vad som framgår i mitt svar så gäller det avtalet i första hand. I mitt svar kommer jag utgå från skadeståndslagens bestämmelser. Det blir då upp till dig att undersöka om du har avtalat om något som gör att lagens bestämmelser inte kan tillämpas. PrincipalansvarSkadeståndslagens utgångspunkt när det kommer till skador orsakade av en arbetstagare är att det är arbetsgivaren som ska svara för skadorna. Det kallas för principalansvar och innebär att en arbetsgivare inte kan kräva ersättning för uppkomna skador av arbetstagaren. Det principalansvaret framgår av 3 kap. 1 § SKL. Det finns dock undantag till principalansvaret, vilket framgår av 4 kap. 1 § SKL. Där stadgas att en arbetstagare bara kan bli skyldig att betala om vissa förutsättningar är uppfyllda. För det första krävs det att arbetstagaren agerat fel eller försumligt (oaktsamt) i tjänsten. Skulle det bara vara fråga om en olycka kan inte arbetstagaren bli skyldig att betala. I ditt fall kan jag inte göra någon självständig bedömning om huruvida du agerat försumligt. Men som jag förstår det har skadorna uppkommit genom att du bröt mot någon typ av säkerhetsregel när du hade hund med dig i hytten. Baserat på det drar jag slutsatsen att du har agerat försumligt i tjänsten. Utöver försumlighetskravet krävs det att synnerliga skäl föreligger. Det är något som talar till din fördel. Synnerliga skäl föreligger i situationer när det inte är rimligt att låta arbetstagaren ansvara för skadorna. Det skulle kunna vara om du medvetet saboterat. Utöver det kan synnerliga skäl även föreligga om du själv skulle ha ett särskilt stort ansvar för arbetet eller om du har arbetsledande uppgifter. Observera dock att det i sig inte nödvändigtvis medför skyldighet att ersätta skador. Med hänsyn till att det bara är då synnerliga skäl föreligger, som arbetstagare ska behöva ersätta för uppkomna skador, drar jag slutsatsen att du inte ska krävas på ersättning i detta fall. Det gäller även om det konstateras att du agerat oaktsamt.Arbetsgivares kvittningsrättUtöver skadeståndslagen finns ett till hinder för din arbetsgivare vilket är att de inte hur som helst får dra av från arbetstagares lön. Att dra av lön med anledning av en skada kallas för kvittning. Kvittning skulle vara möjlig i detta fall om det är fråga om en klar och förfallen fordran som avser ersättning för skador som uppsåtligen har vållats av arbetstagaren (3 §). I ditt fall har du inte haft för avsikt att något skulle gå sönder, dvs du har inte agerat uppsåtligen. Skadan har snarare uppstått genom oaktsamhet. Det innebär att arbetsgivaren inte genom tvång kan dra av från din lön. Skulle det ändå ske blir arbetsgivaren skadeståndsskyldig gentemot dig (8 §). SlutsatsDin arbetsgivare har principalansvar. Principalansvaret innebär att arbetstagaren inte ska bli ersättningsskyldig för skador som uppkommit i tjänsten genom fel eller försummelse. Skulle synnerliga skäl föreligga kan arbetstagaren ändå bli ersättningsskyldig. Min bedömning är dock, baserat på vad jag vet om händelseförloppet, att sådana synnerliga skäl inte föreligger. Även om det skulle föreligga får arbetstagaren inte dra av från din lön. Skulle arbetstagaren göra detta blir denna skadeståndsskyldig gentemot dig. Jag hoppas mitt svar har varit till hjälp. Med vänliga hälsningar,

Adam Novak |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Situationen du beskriver bedöms olika beroende på den specifika situationen. Det viktiga är att se om arbetet utfördes för arbetsgivarens räkning och hur sambandet med eventuell skada ser ut.Frågan är mycket invecklad, så om du bara söker ett kort svar finns det i slutet av texten.Vem är ansvarig för eventuella skador hos beställaren av arbetet?Den första frågan som uppkommer är om arbetet utförts för arbetsgivarens räkning. Om arbetet utfördes i arbetsgivarens tjänst är det arbetsgivaren som ska betala skadestånd. I sådana fall kan inte den anställda krävas på pengar, men sakliga skäl för uppsägning(7 § LAS) eller tom. avsked(18 § LAS) kan tänkas uppstå.Mycket beror på arbetsgivarens och arbetsgivarens praxis sinsemellan. Ju mer självständighet arbetstagaren har i sitt arbete desto större sannolikhet för att arbetsgivaren blir ansvarig för skadan som arbetsgivaren orsakat. Detta grundar sig på det s.k. principalansvaret som arbetgivare har för sina anställda (3 kap 1 § Skadeståndslagen). Fasta arbetstider, vilka uppgifter den anställda har, om arbetet utförs på särskild plats, etc. kan ha betydelse på om arbetstagaren betraktas vara i arbetsgivarens tjänst.Den viktigaste aspekten av detta är om arbetstagaren har kunnat ingå avtal för arbetsgivarens räkning s.k. ställningsfullmakt (10 § 2 stycket Avtalslagen). Om arbetstagaren har haft denna rättighet genom sin position som anställd gäller avtalet de ingått, även om just det avtalet inte var ett sådant som de hade rätt att ingå(11 § Avtalslagen). Det enda fallet detta inte gäller är om det kan antas att den som beställde arbetet hade skäl att misstänka överskridande av fullmakten.Frågan om vem som är ansvarig är den svåra för en arbetsgivare i det här fallet, eftersom arbetsgivare antas ansvara för sina anställda. Det är endast vid synnerliga skäl arbetstagare är ansvariga för skadan de orsakar i tjänsten(4 kap 1 § Skadeståndslagen). Detta brukar vara ifall arbetstagaren begått brott i tjänsten, eller upprepade gånger orsakat skada utan att ändra på sitt beteende. Detta kan komma att bli aktuellt ifall arbetstagaren vetat om att de inte får göra det de gjort.Oavsett vem som ses som skyldig att ersätta skadan hos beställaren kommer den att behöva betala skadestånd i enlighet med Konsumenttjänstlagen.Ansvar för skadan och skadestånd till arbetsgivarenOm man förutsätter att arbetstagaren ses som ansvarig för skadan kommer de tre centrala frågorna inom skadeståndsrätten som nästa steg. Dessa följer av 2 kap 1 § Skadeståndslagen och praxis."Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan". Nyckelorden är kursiva.1. Hur stor är skadan för den som kräver ersättning? Frågan här är om det faktiskt har skett en mätbar skada. Licenserna som arbetsgivaren betalar kommer arbetstagaren troligen att förlora, vilket leder till en förlorad kompetent anställd för arbetsgivaren. Detta leder i sin tur minskade vinster för arbetsgivaren.Skada på arbetsgivarens varumärke är ytterst svårt att prissätta, vilket kommer resultera att denna fråga kommer falla på denna punkt.Sist kan man tänka sig att arbetstagaren skadat arbetsgivarens utrustning. Denna punkt är lätt att bedöma, och kan lösas med en undersökning av utrustningen. Man värderar utrustningen, och jämför med vad den var bokförd för för att mäta skadan.2. Har svarande varit klanderlig i sitt agerande?Just i det här fallet är denna fråga given. Eftersom den som utfört arbetet inte följt regler har den uppenbarligen varit försummlig eller till och med uppsåtlig i sitt agerande.3. Finns det ett tillräckligt samband mellan det som svarande gjort och skadans uppkomst?Denna fråga är den som brukar förbises ofta i situationer som denna. Om arbetstagagaren förlorar licenserna och därför förlorar arbetsgivaren kapacitet att ta an sig arbete i sin verksamhet finns ett samband mellan skadan och arbetstagarens agerande. Det här sambandet är dock inte tillräckligt för att motivera skadeståndskyldighet eftersom osäkerheten kring om det faktiskt finns mer arbete att ta sig an bryter kedjan av orsakssamband. Om skada uppstått på utrustningen medan arbetstagaren hanterade den är denna fråga lätt att hantera. Det är bara att värdera den skadade utrustningen och jämföra med det tillståndet utrustningen var i innan skadan uppstod. Om skillnaden är väsentlig och den uppstod när arbetstagaren hanterade den finns ett starkt orsakssamband.SammanfattningDet är ytterst svårt för en arbetsgivare att kräva skadestånd från en anställd. I normala fall behöver en arbetsgivare i ett fall som detta snarare värja sig mot krav från beställaren, inte själv begära skadestånd. Om arbetsgivaren mot förmodan skulle lyckas lägga över ansvaret på den anställda är det fortfarande en minst lika kraftig uppförsbacke att sedan avkräva den anställda ett skadestånd för egen del.Mitt korta svar är därför: Tyvärr, det finns nästan inga möjligheter för arbetsgivaren att kräva skadestånd i den här situationen. Jag hoppas du har fått svar på din fråga, även om det troligen inte var det svar du ville haMed vänliga hälsningar,

Lucas Rasmusson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar din fråga att det rör sig om ditt skadeståndsansvar mot din arbetsgivare för en skada som hände i tjänst och det regleras i skadeståndslagen (SkL). Ja, det finns ett skadeståndsansvar för dig som arbetstagare mot din arbetsgivare men det är relativt begränsat. Det som krävs för att din arbetsgivare ska kunna få skadestånd är att det föreligger synnerliga skäl. Då att bedöma från den informationen du gett mig bör du inte behöva ersätta skadan. Dock går den regeln att avtala bort så den inte gäller genom exempel ditt anställningsavtal eller kollektivavtal. Då kan din arbetsgivare ha rätt att dra av pengar från din lön. Men om det inte är avtalsreglerat borde ditt ansvar att betala vara relativt låg då skyddet är ganska omfattande. Arbetsgivarens ansvarArbetsgivaren ansvarar för sina anställdas agerande genom ett så kallat principalansvar och det kommer i uttryck i 3:1 SkL. Då ansvarar arbetsgivaren för de skador en arbetstagare orsakat i tjänst. Dock finns det skadeståndsansvar för arbetstagaren mot sin arbetsgivare enligt 4:1 SkL (se nedan).Hur fungerar skadeståndsbedömningen för en arbetstagare?Skadeståndsansvar regleras i 4:1 SkL för arbetstagare. Där står det att en arbetstagare ska ersätta skadan till arbetsgivare, då om personen har vållat, alltså orsakat skadan genom fel eller försummelse och det föreligger synnerliga skäl. Fel eller försummelse betyder att arbetstagaren ska ha gjort skada med uppsåt (vilja) eller vårdslöshet. När det kommer till synnerliga skäl är det svårt att göra en bedömning på vad som anses vara synnerliga skäl och därmed görs det en bedömning i det enskilda fallet. Där man beaktar bland annat arbetstagarens ställning (exempelvis arbetsuppgifter). Vid bedömningen ska man också beakta handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes (arbetsgivarens) intresse och övriga omständigheter. Denna regel ger ett större skydd för arbetstagaren då krävs relativt mycket för skadestånd ska utges jämfört med vanligt skadeståndsansvar.Exempel på vad som kan anses vara synnerliga skäl (dock behöver det inte vara det): Grövre brottGrov handlingUpprepad handlingEtt exempel där domstolen ansåg att det förelåg synnerliga skäl var när en anställd militär lämnade en dyrbar radiostation i en olåst bil och radiostationen stals (NJA 1981 s. 302).När 4:1 SkL inte gäller.Enligt 1:1 SkL är skadeståndslagen dispositiv och det betyder man kan avtala att skadeståndslagens bestämmelser inte ska gälla i vissa avtalssituationer som exempel genom anställningsavtal och kollektivavtal. Det betyder att det kan stå i ditt anställningsavtal eller kollektivavtal (som företaget är bundet till) att skadeståndslagens bestämmelser inte ska gälla för din situation, eller som exempel att man har utvidgat eller minskat ansvaret. Det kan resultera till att du kan ha fullt skadeståndsansvar och din arbetsgivare har rätt att ta ersättning ur din lön.Slutsats och rekommendationDu har ett skadeståndsansvar mot din arbetsgivare men dock bara när det finns synnerliga skäl, alltså vid undantagsfall. Så som du skriver råkade du skada bilen och därmed borde du inte ha ett skadeståndsansvar enligt 4:1 SkL men inget som kan garanteras. Då som poängterat kan det ha avtalats bort via anställningsavtal eller kollektivavtal och du kan ha fullt skadeståndsansvar.Min rekommendation är att du kollar i ditt anställningsavtal och eventuellt kollektivavtal för att undersöka hur skadeståndsansvaret ser ut för din situation och kontaktar eventuellt fackförening. Sedan att du kollar upp om det finns eventuella försäkringar som är tecknade som kan täcka skadan eller minimera kostnaderna.Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att höra av dig till oss.Med vänliga hälsningar,

Axel Helgesson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Som arbetsgivare har man något som kallas principalansvar. Principalansvar innebär i princip att man som arbetsgivare i vissa situationer är skyldig att ansvara för skador som arbetstagaren vållar. Denna princip föreskrivs i 3 kap. 1 § skadeståndslagen. För att en arbetsgivare ska anses vara ansvarig krävs det att arbetstagaren vållat skadan genom fel eller försummelse, samt att detta sker i tjänsten.Att arbetstagaren vållar skadan innebär att denne har varit vårdslös och att detta vårdslösa beteende har lett till skadan i fråga. I arbeten där det finns stora skaderisker och där det krävs större inslag av individuella bedömningar ställs större krav på arbetstagaren, i dessa situationer föreligger det alltså mer sällan principalansvar. Städningsarbeten ses dock troligtvis inte som ett sådant arbete.Att skadan har skett i tjänsten innebär att skadan har skett när arbetstagaren har utfört sina arbetsuppgifter "på arbetsplatsen". I frågan framkommer att skadan uppkom när arbetstagaren utförde städning för företagets räkning, därmed har skadan skett i tjänsten.Sammanfattningsvis har skadan vållats av en arbetstagare i tjänsten och principalansvar föreligger således. Det betyder att det är arbetsgivaren som anses vara ansvarig för skadan.Hoppas detta gav svar på din fråga.

Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningDå din fråga består av två delar; dels skadeståndsansvar för arbetstagare, dels vittensskyldigheten, kommer jag att besvara dessa var för sig.Huvudregeln är att arbetstagare inte är skadeståndsskyldigBestämmelser om arbetstagares skadeståndsansvar finns i 4 kap. 1 § skadeståndslagen. Bestämmelsen stadgar att "För skada, som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter". Bestämmelsen är aktuell i tre typfall; (1) när den skadelidande direkt kräver skadestånd från en arbetstagare i stället för att begära ersättning från arbetsgivaren, (2) där arbetstagaren skadar arbetsgivaren och (3) där arbetsgivaren till följd av principalansvaret (arbetsgivarens ansvar för arbetstagaren) ersatt en skada orsakad av arbetstagaren och som arbetsgivaren regressvis begär ersättning för. I ditt fall är det typfall 2 som är aktuellt, dvs där arbetstagaren skadar arbetsgivaren.Att det krävs synnerliga skäl är ett högt ställt krav och huvudregeln är att en arbetstagare som vållar en skada genom fel eller försummelse i tjänsten inte är ersättningsskyldig. Vad som ska utgöra synnerliga skäl är dock inte helt enkelt att besvara utan får avgöras i det enskilda fallet. Regeln innebär däremot ett betydande skydd för arbetstagaren mot skadeståndsansvar för skadevållande som sker i tjänsten. Enligt lagkommentarer till bestämmelsen går det inte att knyta rekvisitet synnerliga skäl direkt till det ansvarsgrundande beteendet, t.ex. på så sätt att grov vårdslöshet eller uppsåtligt skadevållande alltid ska anses innebära att synnerliga skäl föreligger. Praxis på området är mycket sparsam, vilket kan tala för att det är sällsynt att arbetstagare krävs på skadestånd från arbetsgivaren.Sammanfattningsvis finns det en möjlighet att kräva en arbetstagare på skadestånd. Kravet är dock högt ställt och min bedömning, utifrån det du beskrivit, är att det sannolikt inte föreligger synnerliga skäl. Synnerliga skäl är ett högt ställt krav och uttrycker närmast en presumtion för att arbetstagaren ska gå fri från skadeståndsansvar.Det finns en vittnesplikt i svensk rättI Sverige råder allmän vittnesplikt vilket innebär att i princip alla kan bli skyldiga att inställa sig i domstol och avlägga vittnesmål under ed. Vittnesplikten framkommer uttryckligen av 36 kap. 1 § rättegångsbalken genom stadgandet "Var och en, som inte är part i målet, får höras som vittne". I 36 kap. 3 § rättegångsbalken finns vissa undantag från vittnesplikten (för t.ex. den som är gift med en part eller är släkt i rakt uppåt- eller nedstigande led). Den som kallas som vittne ska vid vite kallas att infinna sig (36 kap. 7 § rättegångsbalken). Det stadgade innebär att du kan bli tvungen att betala vite om du vägrar att komma till rätten. Det finns även i vissa fall möjlig till polishämtning av den som vägrar att inställa sig som vittne (36 kap. 20 § rättegångsbalken).Sammanfattningsvis är du skyldig att inställa dig och vittna om du blir kallad av domstolen.Om något är oklart är du varmt välkommen att återkomma till mig. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Jakob Westling |Som du säger hamnar vi i skadeståndslagen. Denna skada förorsakades inte inom ett kontrakt, vilket innebär att det är utomobligatoriskt skada,som regleras i SKL. Mer specifikt så regleras skador arbetstagare gjort i 4:1. "För skada, som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter." kort sagt så innebär paragrafen att det huvudsakliga ansvaret ligger på arbetsgivaren. Endast under synnerliga skäl kan presumtionen brytas och överföra ansvaret till arbetstagaren. Det sker relativt sällan.Denna bedömning gör man från fall till fall och väldigt många faktorer kan spela in i beslutet om det finns synnerliga skäl eller inte. Oftast ( men inte alltid) så krävs ett brottsligt förfarande, eller upprepade culpöst beteende för att paragrafen ska slå in. Min bedömning av situationen är att det inte skulle uppnå gränsen till synnerliga skäl, då det varken var brottsligt samt upprepade culpösa handlingar. Hoppas det besvarade din fråga.