Elin Giding |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Skadeståndsansvar i ett anställningsförhållande regleras i 3-4 kap skadeståndslagen. När det gäller skador som arbetstagaren orsakar i tjänsten är huvudregeln att det är din arbetsgivare som hålls ansvarig, 3 kap 1§ SkL. Detta kallas principalansvar och innebär alltså att arbetsgivaren ansvarar för arbetstagarens oaktsamhet, trots att arbetsgivaren själv inte varit oaktsam.Däremot finns även undantag. Enligt 4 kap 1§ SkL kan du som arbetstagare själv stå ansvarig när det finns synnerliga skäl. Här tar man hänsyn till din ställning inom företaget, den skadelidandes intresse, handlingens beskaffenhet och övriga omständigheter. Det ställs därmed höga krav för att en anställd ska hållas ansvarig och bli skadeståndsskyldig gentemot sin arbetsgivare. Jag ser det därför som tveksamt att du skulle hållas ansvarig i detta fall för det stulna godset i budbilen. Det skulle isåfall vara om du handlat grovt vårdslöst, vilket inte verkar aktuellt i ditt fall. Dessutom när det gäller frågan om kvittning mot din lön gäller lag (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt. Enligt denna lag får kvittning endast ske med ditt medgivande, om det är avtalat eller om kvittningen avser en skada som vållats genom ditt uppsåt. I detta fall skulle därmed ditt medgivande krävas så länge ni inte avtalat att kvittning får ske. Genomför din arbetsgivare en otillåten kvittning (vilket det troligen är i ditt fall), kan hen istället bli skadeståndsskyldig gentemot dig.Sammanfattningsvis anser jag utifrån din beskrivna situation att du som anställd inte ska hållas ansvarig för det stulna paketet, utan att det går på din arbetsgivares principalansvar. Din arbetsgivare har inte heller rätt att kvitta skadeståndet mot din lön.Hoppas du är nöjd med svaret på din fråga! Du är alltid välkommen att höra av dig igen till vår rådgivning eller boka tid med någon av våra jurister om du vill ha ytterligare hjälp.Med vänliga hälsningar,

David Gardell |Hej!Tack för din fråga! Reglerna för skadestånd regleras i skadeståndslagen (SKL). Jag kommer börja med att gå in på vad det är för skada som har uppkommit. Sedan kommer jag gå in på om förskolan har orsakat skadan och om dem ska anses vara ansvariga för att betala skadestånd till er. Sist kommer jag dig rekommendationer på hur du ska gå till väga. Vad är det för skada som har uppkommit? För att skadestånd ska bli aktuellt krävs det att det har uppstått någon form av skada. I detta fall har ditt barns kläder blivit förstörda av färg som inte går att tvätta bort. Dessa har ett ekonomiskt värde och ska därför räknas som en sakskada, dvs skada på din egendom. Vem är det som ska ansvara för skadan? Det andra som krävs i för att skadestånd ska bli aktuellt är att det finns någon som har vållat skadan, dvs orsakat den. I detta fall så utgår jag ifrån att skadan har uppkommit i samband med att ditt barn har använt färgen när hen målade. Den som har vållat skadan är då som utgångspunkt ditt barn. Men eftersom förskolan har ett sk. principalansvar för att personalen ska ta hand om ditt barn så är det förskolan som ska anses vara ansvarig för att skadan har uppkommit, 3 kap 1 § SKL. Finns det något rimligt orsakssamband mellan förskolans handlande och skadan? Det tredje som krävs är att det finns ett orsakssamband mellan att förskolan inte ger ditt barn skyddskläder eller informerar i förväg om aktiviteten och skadan på ditt barns kläder. Orsakssambandet får inte vara helt slumpartat, utan det måste finnas ett rimligt orsakssamband. Risken för att skadan uppkommer måste öka genom att förskolan inte informerar i förväg eller inte förser barnen med skyddskläder. Förskolan måste kunna förutse att denna risk finns. I detta fall är det väldigt sannolikt att risken ökar för att denna typ av skador uppkommer när barn får leka med färg utan skyddskläder. Det är också rimligt att anta att förskolan insåg det. Det ligger därför nära till hands att säga att det finns ett rimligt orsakssamband. Det är dock du som måste bevisa att orsakssambandet är rimligt. Har personalen agerat vårdslöst? Det fjärde som krävs är att personalen har agerat vårdslöst, 3 kap 1 § SKL. Den grundläggande utgångspunkten i denna bedömning är om personalen borde ha agerat annorlunda. Andra saker som spelar in är hur stor risken för att skadan uppkommer är, hur stor skadan är och möjligheterna att undvika att skadan uppkommer. Utifrån detta ska en helhetsbedömning göras för att komma fram till om personalen har agerat vårdslöst. Även om det med facit i hand låter som att personalen borde ha agerat annorlunda i detta fall så är det svårt att avgöra eftersom det inte finns tillräckligt med omständigheter. Som du framställer det så borde vara relativt stor risk för att skadan uppkommer. I denna bedömning spelar åldern på ditt barn även roll. Ju yngre ditt barn är desto större risk för skada. Förskolan skulle dock kunna hävda att detta var en olycka, engångshändelse eller liknande vilket skulle göra det svårare för dig att bevisa vårdslöshet. Detsamma gäller för möjligheten att undvika skadan. Troligtvis hade den kunnat undvikas med skyddskläder men det är inte säkert. Rekommendationer Det faktum att du ska bevisa att det finns ett rimligt orsakssamband och att personalen har varit vårdslös gör att jag inte kan rekommendera dig att ta detta vidare till domstol. Skadan är inte tillräckligt stor (antar jag) så är det inte värt att gå vidare till domstol. Jag rekommenderar dig i stället att prata med förskolan och se till att dem i framtiden använder sig av skyddskläder. Jag förstår att detta inte är svaret som du vill ha men det är det bästa jag kan rekommendera dig. Eftersom jag inte rekommenderar att du tar detta vidare till domstol så kommer jag inte gå in på beräkning av skadestånd. Tack för att du väljer att höra av dig till Lawline! Hoppas det har varit till hjälp!

Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Om jag förstår frågan rätt så undrar du vad som skulle hända om någon som jobbar som chef på ett åkeri skulle orsaka skada på en arbetsbil, och huruvida denne person måste betala självrisken för att få försäkringspengar för att ersätta skadan. När det kommer till skador som orsakas under tjänst gäller reglerna i 3 kap skadeståndslagen som utgångspunkt (1 kap 1 § skadeståndslagen). Om en arbetstagare orsakar sakskada (skadan på bilen) genom fel eller försummelse i tjänsten ska arbetsgivare, det vill säga företaget ersätta skadan enligt 3 kap 1 § skadeståndslagen. Detta gäller däremot inte om det föreligger synnerliga skäl emot det (4 kap 1 § skadeståndslagen). I detta fall är en chef att betrakta som en arbetstagare i skadeståndslagens mening. Föreligger synnerliga skäl mot att arbetsgivaren ska betala självrisken?Eftersom jag inte har någon information om själva händelseförloppet när bilen skadades kommer jag att ge generella utgångspunkter för bedömningen om synnerliga skäl föreligger. Jag kan börja med att konstatera att om det var fråga om en ren olyckshändelse är inte bestämmelsen över huvud taget tillämplig och arbetsgivaren ska då betala för självrisken. Har skadan orsakats genom att arbetstagaren har varit vårdslös kan bedömningen bli en annan. Man måste då avgöra om omständigheterna kring hur skadan uppkom skulle leda till att synnerliga skäl föreligger. Ett exempel då synnerliga skäl förelåg var i målet NJA 1981 s.302 1, där en soldat hade lämnat en dyr radiostation i en olåst bil. Högsta domstolen fann att synnerliga skäl förelåg och soldaten var därför tvungen att betala. Högsta domstolen motiverade detta med att radiostationen var dyr och att därför stor risk för stöld förelåg. I ett annat fall (NJA 1981 s.302 2), med liknande omständigheter hade en soldat lämnat kvar sin rock i ett tjänsterum. Rocken försvann, men högsta domstolen fann att synnerliga skäl inte förelåg. Soldaten var alltså inte tvungen att betala för den försvunna rocken. Det beror alltså helt på omständigheterna i det enskilda faller för att avgöra om arbetstagaren måste betala för skador som uppkommit i tjänst. Huvudregeln är dock att arbetstagaren inte ska ersätta skadorna. Om skadan på bilen uppkom i ett direkt samband med tjänsten är min bedömning att arbetstagaren inte måste betala för självrisken, inte ens om arbetstagaren varit vårdslös. Jag hoppas mitt svar varit till hjälp! Med vänliga hälsningar,

Pontus Schenkel |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt skadeståndslagen (SkL) har arbetsgivaren ett långtgående ekonomiskt ansvar för skador som arbetstagaren vållat genom fel eller försummelse. Bara om "synnerliga skäl" föreligger kan arbetsgivaren kräva kompensation av arbetstagaren, vilket i praktiken medför att arbetstagaren i allmänhet inte behöver ta ekonomiskt ansvar för skador vållade i tjänsten. Motiven bakom denna ordning är tanken att arbetsgivaren bör sträva efter att organisera arbetet på ett sätt som minimerar skaderisken, samt att arbetsgivaren ofta har större ekonomiska resurser och möjlighet att teckna ansvarsförsäkring. Utgångspunkten är således att du som arbetstagare bara i absoluta undantagsfall kan göras ansvarig om nycklarna kommer bort. Genom kollektivavtal eller det enskilda anställningsavtalet går det emellertid att komma överens om andra regler än de ovan angivna. Jag har mycket svårt att föreställa mig att en facklig organisation skulle acceptera din arbetsgivares förslag och kvar återstår därför att försöka få dig att acceptera förslaget som en del av ert anställningsavtal. Anställningsavtalet fungerar på samma sätt som avtal i allmänhet, dvs. parterna måste komma överens. Någon möjlighet för arbetsgivaren att på egenhand bestämma att du ska betala 1200 kr/ nyckel om nycklarna blir stulna eller borttappade finns inte. Så länge du har ett befintligt anställningsavtal är du således obehindrad att motsätta dig förslaget. Sammanfattningsvis är det inte möjligt för arbetsgivaren att ensamt bestämma att du ska bära det ekonomiska ansvaret för nycklarna. Du bör motsätta dig ett eventuellt förslag om detta och istället rekommendera din arbetsgivare att förebygga den ekonomiska risken genom förbättrade rutiner och en ansvarsförsäkring.Har du några fler frågor, eller vill du komma i kontakt med någon av våra jurister, är du varmt välkommen att återkomma!

Oscar Jansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Först vill jag förstås beklaga sorgen ifall din moster drabbats av magcancer och hoppas hon får den behandling hon behöver för att bli frisk. Har din moster rätt till skadestånd? Du verkar misstänka att din moster drabbats av magcancer på grund av stressen hon fått genom sitt långa arbetsliv inom barnomsorgen. För att få ersättning från förskolorna krävs att de i alla fall varit så oförsiktiga (vårdslösa) att de tagit en otillåten risk så att din moster skadats i arbetet (se skadeståndslagen 2 kap 1§). Ett fall när det skulle kunna bli aktuellt är om förskolorna inte haft en så bra arbetsmiljö som de skulle kunna haft. Men hur arbetsmiljön ska vara beror också såklart på vilket slags jobb den som jobbar har ("arbetets natur", arbetsmiljölagen 2 kap 1§ första stycket). Eftersom att din moster jobbat inom barnomsorgen finns det förstås vissa risker som kommer av att jobba med barn som de inte kan komma ifrån. Jag kan tänka mig att om någon jobbar på en förskola får de ibland stå ut med till exempel högre ljudvolym än på vissa andra arbetsplatser. Jag kan också föreställa mig att det helt enkelt är vissa fysiska och psykiska belastningar som kommer naturligt av jobbet just på grund av att personen jobbar med barn, bland annat vissa stressfulla moment. Dessutom ska det finnas ett klart samband mellan den dåliga arbetsmiljön och magcancern, vilket kanske inte är givet i denna frågan eller i alla fall mycket svårt att bevisa. Eftersom att du inte skriver något om att din moster haft en orimlig arbetsbelastning eller liknande, ser det därför svårt ut för henne att få något skadestånd från förskolorna. Tyvärr måste jag säga att med den lilla information jag har att gå på så ser möjligheten att få något skadestånd från förskolorna små ut. Andra ersättningar från staten din moster kan ha rätt till Det som återstår är de ersättningar din moster kan få från staten, som kan vara till exempel sjukpenning eller pension. För arbetsskador kan du som skadad få rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen (socialförsäkringsbalken (SFB) 39 kap 2§ första stycket). Detta gäller dock inte om arbetsskadan i grunden består i psykiska besvär som till exempel att din moster ogillat sitt jobb eller inte fått den uppskattning hon behöver eller liknande (SFB 39 kap 5§). Det finns alltså en risk att hon inte heller får en sån ersättning. Rätten till sjukpenning är dessutom begränsad till en kortare period för den som uppnått pensionsåldern (se SFB 27 kap 36-37§). Eftersom att du skriver att din moster arbetat i 60 år utgår jag ifrån att hon är gammal nog för att gå i pension, vilket jag skulle rekommendera i hennes fall. Inkomstpension kan din moster ta ut från att hon fyllt 61 (SFB 56 kap 3§ första stycket)Jag förstår att det kanske inte är vad du och din moster vill höra, men av den information jag har att gå på är det tyvärr så jag tror det är. Känner du och/eller din moster att ni vill ha mer kvalificerad juridisk hjälp så kan ni alltid boka tid med oss på vår hemsida. Hoppas du fick svar på dina frågor! Med vänliga hälsningar,

Therese Axén |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som jag uppfattar din fråga så undrar du över skadeståndsansvaret för den anställde som tappade hammaren och dennes arbetsgivare. I mitt svar har jag valt att dela in ansvar för den anställde och ansvar för arbetsgivaren. Är den anställda skadeståndsansvarig? I fallet har uppstått en sakskada eftersom det avser skada på en hund (2 kap 1 § Skadeståndslagen, SKL). Den som är presumtivt ansvarig och som ska utredas är som sagt den anställde som tappade hammaren. Det har skett genom en aktiv handling och inte genom passivitet. Någon ansvarsfrihetsgrund är inte uppfylld i detta fall. Vidare har den anställdes handling att tappa hammaren uppfyllt kravet på adekvat kausalitet. Med detta menas att det finns ett rimligt orsakssamband mellan att den anställde tappade hammaren och att hunden skadades. För att den anställde ska kunna ansvara krävs också att handlingen antingen skedde med uppsåt (avsikt) eller oaktsamhet enligt 2 kap 1 § SKL. Inget i frågan tyder på att det skedde med avsikt, särskilt inte eftersom personen i fråga tappade hammaren till följd av att ha blivit slagen. Huruvida det är oaktsamt är tveksamt eftersom det inte verkar funnits direkt möjlighet att undvika skadan. Vid bedömning av om oaktsamhet föreligger görs en så kallad fri culpabedömning där följande punkter bedöms;1. risken för skadan2. den sannolika skadans storlek3. möjligheten att undvika skadan4. handlandes möjlighet att inse risken I detta fall torde det brista avseende punkten 3 och 4. Det finns dock risk för skada att tappa en hammare uppe på en byggställning på 8:e våningen och den sannolika skadans storlek kan bli stor om någon eller något befinner sig under. Dock kan argumenteras att det vid denna olyckshändelse var svårt att undvika skadan när man får ett slag i ansiktet och att det är svårt att förutse att en hund befinner sig direkt under byggställningen. Det kan därför brista i skadeståndsansvaret om det varken finns uppsåt eller oaktsamhet. Har arbetsgivaren ett skadeståndsansvar?Ifall den anställde bedöms vara ansvarig så finns en så kallad omvänd jämkningsregel i 4 kap 1 § SKL. Krav för att använda den är att det ska finnas en skada, som orsakats av arbetstagare genom fel eller försummelse. För att arbetsgivaren ska ansvara så måste alltså den anställde varit oaktsam. Ett ytterligare krav är att arbetstagaren ska ha varit i tjänst vilket verkar vara fallet i din fråga. Om alla dessa förutsättningar är uppfyllda så får arbetsgivaren betala istället för arbetstagaren enligt 3 kap 1 § SKL (principalansvar). Undantag är om synnerliga skäl föreligger, för då får arbetstagaren betala (4 kap 1 § SKL). Med synnerliga skäl menas att arbetstagaren genom sitt handlande varit nästintill grovt oaktsam eller haft uppsåt. Avslutningsvis utifrån omständigheterna i din fråga är inte den anställde som tappade hammaren troligtvis ansvarig och arbetsgivaren därmed inte ansvarig för den anställdes handling. Däremot är det en annan bedömning ifall arbetsgivaren bär ansvar för den anställde som slog. För fler frågor är du välkommen att ringa vår telefonrådgivning på 08-533 300 04vänligen

Lukas de Bruin |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline!Det korta svaret på din fråga är att du inte har några skyldigheter alls i den här situationen. Det var en anställd på företaget som vållade skadan på garageporten, på grund av detta är det företaget som bär ansvaret. Detta kallas för principalansvar och är en regel som säger att arbetsgivare ansvarar för i stort sett alla skador som dennes anställda vållar i tjänsten (3 kap. 1 § skadeståndslagen).Det faktum att anledningen till att bilskrotsarbetaren befann sig i området var för att du hade beställt en tjänst eller sålt egendom leder inte till att du har ett ansvar att reda ut situationen. Det är upp till din granne och företaget att själva göra upp sinsemellan.Med vänliga hälsningar

Elias Olsson |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline! Jag förstår situationen som att du på jobbet sålt varor till kreditsvaga kunder som ännu inte har betalat. Din (f d) arbetsgivare kräver nu att du ska betala kundernas förfallna skulder. Vad gäller? F d arbetsgivaren, bolaget, menar att du är skyldig att utge ersättning för de dåliga fordringar du skapat. Arbetsgivaren grundar troligen sitt anspråk på mellanmannarätten. En mellanman, alltså någon som genom en fullmakt agerar åt någon annan, kan bli skadeståndsskyldig om denne överträder sin befogenhet. (2 kap. avtalslagen). Som säljare är du fullmäktig åt din arbetsgivare. Din befogenhet – alltså vad du får göra – definieras av arbetsgivarens instruktioner. Har du blivit tillsagd att inte sälja till kreditsvaga kunder och överträdelsen, såsom i förevarande fall, lett till att arbetsgivaren lidit skada, kan du bli ersättningsskyldig. Men! Enligt huvudregeln är arbetsgivare skadeståndsskyldiga för skada som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, om inget annat framgår av det individuella anställningsavtalet (1 kap. 1 §, 4 kap. 1 § skadeståndslagen). Att ge kreditsvaga kunder respit med betalning är visserligen inte önskvärt, men det skedde faktiskt som ett led i din tjänsteutövning. Finns det synnerliga skäl kan skadeståndsskyldigheten övergå från arbetsgivaren till arbetstagaren. Synnerliga skäl är i praktiken illojalitet eller grov vårdslöshet men inget i din fråga tyder på att sådana omständigheter föreligger. Det är alltså din arbetsgivare som ska bära ansvaret för skadan. Mitt rådMitt råd är att bestrida skadeståndsskyldighet med hänvisning till:1) Du har över huvud taget inte åsamkat någon skada. Faktumet att kunderna inte har betalat ännu betyder inte att de inte kommer att betala. Istället för att kräva dig på pengar bör arbetsgivaren försöka inkassera skulderna från kunderna genom Kronofogden. 2) Även om det står klart att kunderna inte kommer att betala, kanske på grund av konkurs eller en kombination av höga skulder och inga tillgångar, är du inte ersättningsskyldig. Eftersom skadan har vållats i tjänsten ska arbetsgivaren bära ansvaret. Skulle arbetsgivaren inte godta invändningarna och istället ansöka om stämning bör du vidhålla ditt bestridande. Eftersom tvistebeloppet understiger ett halvt prisbasbelopp (22 750 kr) riskerar du inte att bära stora advokatkostnader även om du, mot förmodan, förlorar målet. Utöver goda juridiska argument har du alltså inte mycket att förlora, ytterligare några tusenlappar som mest, men 19 000 kr att vinna. Har du följdfrågor eller funderingar kring mitt svar är du välkommen att höra av dig till Elias.Olsson@Lawline.se! Vänligen,