Ta ner reklam: Egenmäktigt förfarande eller skadegörelse?

Question

Hej jag hatar reklam och plockar alltid ned reklam som skymmer utsikten på t-banan & pendeltåg….. är detta något som jag kan bli dömd för ?….. tycker personligen att jag borde slippa bli påtvingad div åsikter och reklam på kollektiv trafiken…. Jag vet hur mycket det påverkar mig , och undviker tex. Tv kanaler utan möjlighet att betala för att slippa skiten…Med vänlig hälsning, Willy Jansson Wall

Answer 1

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline!

Din frustration beträffande reklam och dess inverkan på utsikten är helt förståelig. Tyvärr är det dock inte tillåtet att på egen hand ta ner sådan reklam, även om den upplevs som störande. Att göra det kan nämligen utgöra brott: antingen egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 § brottsbalken) eller skadegörelse (12 kap. 1 § brottsbalken), beroende på omständigheterna.

Egenmäktigt förfarande

Brottet egenmäktigt förfarande regleras i 8 kap. 8 § brottsbalken och förutsätter att någon olovligen tar och brukar eller på annat sätt tillgriper något. Denna fråga har varit uppe i hovrätten beträffande två personer som i samförstånd olovligen tillgripit en valplansch som tillhörde Sverigedemokraterna samt slängt den på en återvinningscentral, se HovR B 764-20 meddelad 1 oktober 2020. Åtal väcktes för egenmäktigt förfarande, men på grund av bristande bevisning i form av ett svagt vittnesmål ledde det inte till en fällande dom. Fallet illustrerar å andra sidan att det är fullt möjligt att handlingen i fråga kan utgöra egenmäktigt förfarande.

Skadegörelse

Skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken innebär att någon förstör eller skadar egendom till men för någon annans rätt till den. Det förutsätts därmed att egendom har förstörts eller skadats. Även detta har varit uppe i hovrätten med liknande omständigheter som fallet ovan, se HovR B 10804-19 meddelad 30 november 2021. Personen i fråga hade rivit ner affischer som tillhörde samma parti. Eftersom det inte kunde styrkas att affischerna hade förstörts eller skadats kunde personen inte dömas för skadegörelse. Detta visar att det krävs tydlig bevisning om faktisk skada för att fällande dom ska kunna utdömas enligt denna paragraf.

Huruvida en åklagare i det senare fallet i stället borde ha väckt åtal för egenmäktigt förfarande är svårt att svara på, men det är tänkbart att en sådan rubricering hade kunnat leda till en annan utgång. Till skillnad från skadegörelse krävs det nämligen inte att egendomen förstörs, utan det räcker att man olovligen tar eller flyttar något som tillhör någon annan.

Sammanfattning

Att ta ner reklam som satts upp med tillstånd kan utgöra ett brott, även om syftet är att återställa en fri utsikt. Beroende på om reklamen skadas eller bara tas ner kan det röra sig om skadegörelse eller egenmäktigt förfarande. Det är dock upp till domstol och åklagare att göra den slutliga bedömningen i det enskilda fallet.

Jag hoppas att detta gav dig klarhet i vad som gäller!

Vänliga hälsningar,