Vilka juridiska fördelar med äktenskap finns det?

2020-02-29 i Äktenskap och äktenskapsförord
FRÅGA |Hej! Vi är sambor och har inga gemensamma barn, vi har vars två barn från tidigare äktenskap. Vi har skrivit samboavtal och testamente. Finns det någon fördel med att vi gifter oss eller det spelar ingen roll ?
Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga aktualiseras bestämmelser som du hittar i äktenskapsbalken (ÄktB), föräldrabalken (FB) och ärvdabalken (ÄB). Som "fördel" tolkar jag de eventuella ekonomiska och administrativa vinster ni kan göra.Äktenskapets effekterJuridiskt sätt har äktenskapet fyra övergripande effekter på parets rättsliga förhållande och ställning. En första effekt av ett äktenskap är att ett barn som föds inom förhållandet då automatiskt betraktas som den gifte mannens barn (1 kap. 1 § FB). Detta kanske inte är betrakta som en större "fördel" då det är relativt enkelt för en sambo att registreras som far.En annan effekt – kanske den viktigaste av dem alla – är giftorätten. I grund och botten innebär giftorätten att parets gemensamma egendom, vilket utgörs av i princip all egendom som inte uttryckligen är enskild, ska delas lika vid skilsmässa eller makes dödsfall (11 kap. 1 § ÄktB). Det är i första hand en trygghetsregel till förmån för den "fattigare" maken i förhållandet. Liknande regler gäller dock även avseende sambor med den skillnaden att sambors gemensamma "giftorätt" endast omfattar den gemensamma bostaden och bohaget (3 § sambolagen). Du skriver emellertid i din fråga att ni upprättat ett samboavtal. Som du antagligen vet kan dessa avtal användas för sambor/makar för att reglera sina egendomsförhållanden som de själva finner lämpligt. Giftorätten är därför kanske inte att betrakta som en fördel för er, då ni verkar ha löst denna fråga på egen hand ändå.En tredje effekt av äktenskapet är arvsrätten. Makar ärver inte varandra direkt, men om de har gemensamma barn kommer den efterlevande maken att ärva barnens andelar av den avlidnes arv i ett första led (3 kap. 1 § ÄB). Det innebär alltså att barnen måste vänta på att båda föräldrar avlider innan de får ut arvet, och den överlevande föräldern får behålla en god ekonomi trots sin makes frånfälle. I ert fall är detta inte omedelbart aktuellt, då ni inte har gemensamma barn. Dessutom har ni skrivit in varandra i era respektive testamenten (som jag förstår dig), vilket gör att ni givit er själva samma fördel ändå.Den fjärde större effekten av ett äktenskap är underhållsskyldighet (6 kap. ÄktB). Trots att det är mycket ovanligt i Sverige, finns faktiskt möjlighet för makar att kräva underhåll av varandra. Denna möjlighet finns både under och efter ett äktenskap. För att detta ska vara aktuellt krävs mycket stora skillnader i parets privata förmögenheter och framförallt att den fattigare maken är oförmögen att försörja sig själv. I ett sådant fall skulle den fattige maken kunna begära underhållsbidrag av sin make, vilket kan betraktas som en fördel.Sammanfattningsvis tyder alltså inte mycket på att ni i er aktuella situation skulle göra några stora juridiska fördelar på att gifta er.Jag hoppas du fick svar på din fråga,Mvh

Förskott på arv från efterlevande förälder

2020-02-29 i Förskott på arv
FRÅGA |kan man få förskott på arv ifrån en levande förälder innan boupptäckningen på den avlidna föräldern är färdig?
Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Jag tolkar din fråga som att en levande förälder – efter att dennes maka/make avlidit men innan bouppteckning förrättats – skänkt bort egendom till en av parets gemensamma bröstarvingar. Jag utgår ifrån att föräldrarna är gifta eftersom den relevanta regeln tar sikte på denna situation, men jag kommer även beskriva vad som gäller om så inte är fallet. Relevanta bestämmelser hittar du i ärvdabalken (ÄB) och äktenskapsbalken (ÄktB).Gåvor från arvlåtarens make kan vara förskott på arvHela regelverket om "förskott på arv" bygger på tanken att föräldern som lämnar arv efter sig (dvs. arvlåtaren) vill att barnen ska ärva lika stora delar av arvet. Av detta skäl utgår lagen ifrån att större gåvor från arvlåtaren till endast ett eller några av arvlåtarens barn, i själva verket utgör förskott på detta eller dessa barns arv (6 kap. 1 § ÄB). Om arvlåtaren – när denne fortfarande lever – skänker en bil till ett av sina två barn är utgångspunkten att det andra barnet ska kompenseras genom att erhålla en större del av det kvarvarande arvet när föräldern väl dör.Samma princip gäller även i vissa fall när arvlåtarens make lämnar en gåva till ett gemensamt barn (6 kap. 1 § stycke 2 ÄB). Om arvlåtarens make (dvs. "den levande föräldern") gett en gåva till ett av de gemensamma barnen ur sitt giftorättsgods (dvs. den delen av makarnas egendom som ska likafördelas vid bodelning), så ska denna gåvas värde avräknas från arvet efter den först avlidne maken. Det som inte kan avräknas från den först avlidne, ska sedermera avräknas den efterlevande maken när denne väl avlider. Man kan ske det som att den överlevande maken "skjuter" över gåvans värde till den avlidne maken i bodelningen, och att man "låtsas" som att gåvan kom ifrån den först avlidne. Regeln innebär i grund och botten att förskottet på arvet avräknas tidigare och att arvsfördelningen mellan barnen således blir jämnare redan vid den första förälderns död – de missgynnade barnen kompenserar annars inte förrän den andre föräldern också avlidit. Bodelning och arvskifte sker på grundval av bouppteckningen. Det är dock viktigt att konstatera att den kritiska dagen vid bodelning på grund av makes död är dödsdagen (9 kap. 2 § ÄktB). Det är egendomsförhållandena på den dagen som ligger till grund för bodelningen. Detta innebär att eventuella gåvor av det gemensamma giftorättsgodset som den efterlevande maken gjort efter dödsdagen inte ska räknas in i bodelningen. Uppdelningen av makarnas egendom anses "låst" så att säga. På så vis borde en sådan gåva från den efterlevande maken anses vara gjord med dennes egen egendom, och bör inte avräknas från den först avlidne makens arv. Det torde innebära att regeln om förskott på arv när arvlåtarens make är gåvogivaren, inte är tillämplig på gåvor som givits efter arvlåtarens död. Har gåvan getts när båda makar är i livet är regeln däremot förstås tillämplig.Är de båda föräldrarna inte gifta, finns ingen sådan regel överhuvudtaget. I så fall kommer förskott på arv ifrån den efterlevande föräldern avräknas först på dennes arv, och utjämningen mellan barnen ske först då.SammanfattningFörskott på arv innebär att en arvinge fått en betydande gåva av en arvlåtare som ännu är i livet. Tanken bakom de särskilda reglerna om förskott på arv är att den arvinge som redan fått en del av "sitt arv" genom gåvan, ska få mindre av det kvarvarande arvet när arvlåtaren väl dör. Då kommer de andra arvingarna inte att få mindre arv totalt sätt. Om den efterlevande maken i ett gift par skänkt en gåva till ett av de gemensamma barnen, kan denna "arvsutjämning" ske redan vid den först avlidna makens arvskifte – de arvingar som fått mindre arv kompenseras då på ett tidigare stadie. Detta bör emellertid inte vara möjligt om gåvan har skänkts först efter den först avlidne makens död. Jag hoppas du fick svar på din fråga,Mvh,

Underhållsskyldighet för barn i gymnasiesärskola

2020-02-16 i Underhåll
FRÅGA |Vad gäller Ang. Underhåll när barnet går i särskola? Gymnasiesärskolan är ju frivillig, är det 18 år som gäller då?
Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Regler om underhållsskyldighet finner du i föräldrabalkens (FB) sjunde kapitel. Föräldrar ansvarar som huvudregel för sina barns underhåll tills den dagen då barnet fyller 18 år. Storleken på underhållet beror på barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga (7 kap. 1 § stycke 1 FB). Har barnet särskilda behov kan det alltså innebära att barnets underhåll måste vara större än sedvanligt.Ett avsteg från huvudregeln om att underhållsskyldigheten endast gäller tills barnet fyllt 18 år, är om barnet fortfarande går på gymnasiet eller annan jämförlig grundutbildning. Då sträcker sig föräldrarnas underhållsskyldighet tills den dagen barnet fyllt 21 år (7 kap. 1 § stycke 2 FB). Såvitt jag förstår anses gymnasiesärskola jämställd med gymnasieskola i detta avseende (som även den är frivillig). Underhållsskyldigheten för en förälder sträcker sig alltså till den dagen barnet fyller 21 år när barnet går i särskola.Jag hoppas du fick svar på din fråga,Mvh

Är det olagligt att gå med i en terrorgrupp?

2020-01-28 i Övriga brott
FRÅGA |Yttrandefrihet ger oss rätt säga vad vi villFöreningsfriheten ger oss rätt att gå med i en förening.Det är olagligt att hota någon.Varför kan inte då vara olagligt att gå med i en terrorgrupp?
Viking Ringstedt |Hej, och tack för du vänder dig till Lawline!Din fråga är ganska allmänt hållen och berör en rad grundläggande rättigheter och politiskt betingande diskussioner. Jag ska försöka besvara din fråga på en grundläggande nivå som kan hjälpa dig förstå varför de politiska argumenten på området ser ut som de gör. I första hand kommer jag att hänvisa till regeringsformen (RF), som är en del av grundlagen, och brottsbalken (BrB).Yttrandefrihet och föreningsfrihet är viktiga grundläggande rättigheterSom du mycket riktigt poängterar är yttrandefriheten och föreningsfriheten respekterade i den svenska grundlagen och åtnjuter ett starkt skydd (2 kap. 1 § RF). Stadgandet i regeringsformen är mycket allmänt och kan egentligen inte "tillämpas" på egen hand – istället kommer dessa principer om opinionsfrihet till uttryck i en mängd olika lagar och bestämmelser (exempelvis i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen, vilka också är del av grundlagen). Men det bör belysas att principerna är just principer, och som nästan alltid inom juridiken finns undantag och specialfall från dem (2 kap. 20 § RF). I regel måste man bedöma situationen beroende på vilken typ av fall det gäller. Frågor om yttrandefrihet och föreningsfrihet kan bli aktuella i allt ifrån fackliga ärenden (rätten att vara med i fack etc.) till förtalsmål. I dessa fall gäller förstås helt olika lagar, men samma principer och avvägningar kommer till uttryck.Utgångspunkten i svensk rätt är dock fortfarande att man har rätt att yttra sig som man vill, samt organisera sig i vilket syfte som helst. Men i det sammanhang du ställer dessa båda rättigheter i – terrorism – måste förstås viktiga avvägningar och undantag göras i förhållande till strafflagarna. Terrorism är nämligen uppenbarligen brottsligt.Straff får endast dömas ut med direkt lagstödVad kan då tänkas ingå i en typisk terrorverksamhet? Mord, misshandel, allmänfarlig ödeläggelse (explosioner), hot och tvång, samt mycket annat. I förhållande till de grundlagsskyddade friheterna till yttrandefrihet och föreningsfrihet anser jag att två huvudsakliga frågor uppstår, nämligen:1. har den enskilde individen i terrorgruppen faktiskt begått ett sådant lagstadgat brott som räknas upp ovan?2. går det att kriminalisera själva samröret med en terrorgrupp?Vid besvarandet av den första frågan är viktigt att poängtera att den s.k. legalitetsprincipen är stark inom svensk straffrätt, vilket innebär att man endast kan dömas för brott om man uppfyller de exakta krav som lagtexten ställer upp. Varje brottslig gärning måste alltså fogas in under rätt "rubrik" och bevisas bortom allt rimligt tvivel. Frågan om en terrorist har begått brott genom att nyttja sin yttrandefrihet kan exempelvis – såsom du nämner – uppstå vid ett hot (4 kap. 5 § BrB). Att hot är olagliga är tekniskt sätt en inskränkning av yttrandefriheten och den gäller förstås även för terrorister. Kan man bevisa att den enskilde terroristen faktiskt har hotat någon, ja då kommer denne att dömas för detta. Yttrandefriheten ger inget skydd i ett sådant läge. Men, det krävs att man faktiskt kan bevisa brott i varje konkret fall, vilket gäller för alla brott. Som utgångspunkt är det därför inte brottsligt att bara vara en del av en terrorgrupp. Du måste också begå ett specifikt brott – och detta måste bevisas.Bland annat därför att det kan vara svårt att bevisa att terrorister har begått brott – trots att vi alla "vet" att de är mer eller mindre brottsliga – har föreslagits att själva samröret med terrorister ska utgöra ett brott i sig. I sådant fall skulle ju lagtextens exakta krav vara uppfyllda om någon helt enkelt gick med i en terrorgrupp. I någon mån strider ju detta dock mot föreningsfriheten, som tillförsäkrar oss rätten att organisera oss som vi vill, oberoende av syfte. I denna typ av särskilda fall – som handlar om att skydda samhället och dess medborgare från våld och bevara ett demokratiskt statsskick bör det dock ses som en tillåten och legitim inskränkning av föreningsfriheten (2 kap. 21 § RF). Det torde därför vara möjligt att lagstifta om att det ska vara olagligt att gå med i terrorgrupper, även om detta ännu inte har gjorts. I övrigt hänvisar jag till den politiska diskussionen i frågan.Sammanfattningsvis kan sägas att i dagens läge är många (nästan alla) terrorister brottslingar och kan straffas om detta kan bevisas, men det är alltså inte ett brott i sig att gå med i sådan organisation. Detta kan dock komma att ändras genom ny lagstiftning.Jag hoppas du fick svar på din fråga,Mvh

Får samma omständighet beaktas vid både brottsrubricering och straffvärdesvärdering?

2020-02-29 i Påföljder
FRÅGA |hej! jag har fastnat på en fråga till min kommande tenta. Jag har som upp att bedöma vilket brott det är och sen sätta ett påföljdsval. - Man misshandlar kvinna i hemmet framför barnen. en örfil i ansiktet. Detta hade normalt räknas som ringa misshandel men med tanke på omständigheter (eftersom det skedde i närheten av barnen) så valde jag att sätta misshandel av normalgraden 3:5§ brbSen vid försvårade omständigheter, Kan jag lägga på ytterligare månader i straffvärdet med samma anledning som jag valde att sätta vanlig misshandel? (alltså att det skedde i närheten av barnen) som är än av punkterna i försvårade omständigheter? 29:2§tacksam för svar.
Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga aktualiserar precis som du nämner bestämmelser i brottsbalken (BrB).Som du mycket riktigt konstaterat brukar en örfil i praxis klassas som ringa misshandel. Vidare stämmer det att brottsrubriceringen kan skrivas upp till normalgraden om misshandeln exempelvis sker inför ett barn, eftersom gärningen anses grövre (3 kap. 5 § BrB). En sådan omständighet kan också i princip hänföras till det brottsexterna hänsynslöshetsrekvisitet och på så vis öka gärningens straffvärde oberoende av om det rör sig om ringa eller normalgraden av misshandel (29 kap. 2 § p. BrB). Däremot – vilket egentligen är det korta svaret på din fråga – kan samma omständighet (att gärningen förövas framför ett barn) inte både ändra brottsrubriceringen och öka straffvärdet på samma gärning. Det skulle nämligen vara att beakta samma omständighet dubbelt om (dels i rubriceringen, dels i straffvärdesbedömningen), vilket inte är tillåtet.I princip står domaren fri att välja vilken väg denne vill i denna situation. Skulle man välja att betrakta brottet som ringa men med en försvårande brottsextern omständighet skulle straffets längd vara i princip detsamma som att betrakta det som misshandel av normalgraden, utan straffvärdeshöjande omständigheter. Min personliga uppfattning i denna fråga är att det vore lämpligast att bedöma det som misshandel av normalgraden, trots att straffets längd skulle bli detsamma oavsett. Att rubricera det som normalgraden av misshandel fångar nämligen brottets betydelse bättre och riskerar inte att förmildra dess allvar.Jag hoppas du fick svar på dina fråga,Mvh

Får föräldrar lägga upp bilder på sina barn utan samtycke?

2020-02-16 i Barnrätt
FRÅGA |Får pappan till barnet lägga ut bilder på barnet utam att fråga mamman? (Han är inte delaktig och har ingen vårdnad om barnet.)
Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga om föräldrars rätt att lägga ut bilder på sina barn på nätet aktualiseras i första hand regler i brottsbalken (BrB).Inget generellt förbud mot att dela foton på andra i svensk rättFörst och främst bör konstateras att det inte finns något generellt förbud mot att ta och/eller dela med sig av foton på andra människor enligt svensk lag. Istället finns ett antal undantagssituationer då detta inte är tillåtet eller då detta är tillåtet endast under vissa villkor. Jag kommer gå igenom de viktigaste av dessa undantag och även förklara barnrättsperspektivet i frågan.I vissa fall kan spridning av bilder anses integritetskränkandeEtt typiskt fall av otillåten spridning av bilder på annan utgörs av bilder tagna på nakna eller delvis blottade kroppar, bilder som avslöjar uppgifter om personens hälsotillstånd eller visar personen i en särskilt utsatt situation. Spridning av sådana bilder kan utgöra brottet olaga integritetskränkning (4 kap. 6c § BrB). Andra situationer då spridning av bilder tagna på andra kan vara olagligt är då bilderna tagits i hemlighet på "trygga platser" – exempelvis i offrets hemmamiljö eller i ett omklädningsrum eller liknande (4 kap. 6a § BrB). Beroende på hur gamla barnen är går det att argumentera för att bilder tagna exempelvis i hemmet kanske därför inte får spridas om barnet inte förstår att det blir fotat, men jag skulle ändå säga att ett "vanligt foto" som tas av barn hemma inte uppfyller kraven för detta förbud. Regeln tar snarare sikte på tydliga fall av smygfotografering.Barnkonventionen och barns rätt till integritetI och med att barnkonventionen blev svensk lag vid årsskiftet har vissa röster höjts för att detta skulle innebära att föräldrars rätt att lägga ut bilder på sina barn utan samtycke har begränsats. Konventionen innehåller visserligen bestämmelser som tydligt framhäver barns rätt till personlig integritet, men dessa artiklar bör betraktas som alltför abstrakta för att direkt grunda ett förbud mot att lägga upp bilder på sina barn i nuläget. Däremot har det spekulerats kring att nuvarande lagreglering på området kanske kommer att behöva ändras och göras striktare med hänsyn till barnkonventionens krav. I så fall kanske ett sådant förbud kommer att införas. Än så länge har detta emellertid inte skett. I detta sammanhang bör det också belysas att det är barnets egen integritet som värnas vilket i grund och botten är en rättighet som endast barnet förfogar över. Det är alltså barnets samtycke som är av störst betydelse i frågan, inte vårdnadshavarens. Med detta sagt har föräldrar och vårdnadshavare naturligtvis ett visst tolkningsföreträde över sina barns känslouttryck, och det ligger närmare till hands att tro att någon som känner barnet bra också lättare kan förstå om barnet känner sig kränkt eller inte.Slutsats i falletSå länge som bilderna pappan tar på barnet är normala och inte opassande (kränkande) finns egentligen inget hinder mot att sprida dessa. Han behöver varken samtycke från mamman eller barnet. En bild tagen på barnet i ett badkar skulle kanske kunna vara ett gränsfall i dagsläget, och om barnet syns naket bör bilden vara förbjuden att sprida oavsett barnets ålder.I framtiden kommer kanske barnens rätt stärkas och samtycke krävas av barnet innan några som helst bilder på barnet läggs upp. Samtycke av den andre föräldern bör inte ha någon direkt betydelse, men kanske i så fall en indirekt betydelse om den andre föräldern som ensam vårdnadshavare har bäst möjligheter att tolka barnets samtycke och på så vis företräda barnets intresse. Detta är dock som sagt ett hypotetiskt framtida scenario.Jag hoppas du fick svar på din fråga,Mvh,

Olagligt att ge amfetamin till annan?

2020-01-28 i Narkotikabrott
FRÅGA |Hej.Jag har en vän som jobbar som personlig assistent åt en man som är gravt cp-skadad.Han ger honom ibland amfetamin, då han ber om att få uppleva nånting mer än att bara sitta hemma i sin fåtölj.Min fråga är; bryter min vän mot lagen och kan få ha fängelse för det här?
Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga aktualiserar narkotikastrafflagen (NSL) och brottsbalken (BrB) som du hittar via hyperlänkarna.Hantering av narkotika i regel olagligtAll typ av befattning med narkotika – bruk, försäljning, innehav etc. – är som utgångspunkt olagligt (1 § NSL). I första hand måste dock utredas vad som egentligen avses med begreppet "narkotika". I lagen finns en kort, generell beskrivning av vad narkotika är, samt en hänvisning till en särskild lista det framgår vilka substanser som anses narkotikaklassade (8 § NSL). Amfetamin är en sådan substans som förklarats olaglig.Detta innebär att din vän högst sannolikt begår brott bara genom att inneha drogen, såvida han inte har en särskilt föreskriven medicinsk rätt (recept) att handskas med drogen. Även om han har det är det fortfarande olagligt för honom att bjuda den cp-skadade mannen på substansen, återigen förutsatt att den cp-skadade mannen inte heller har recept. Viljan kan vara god, men det spelar ingen roll i detta fall. Det är olagligt att obehörigen handskas med narkotika.Viktigt är också att den cp-skadade mannen faktiskt samtycker till narkotikaintaget, om han inte gör det kan din vän nämligen också ha gjort sig skyldig till en form av misshandel (3 kap. 5 BrB). Om dosen ges ofrivilligt och får kraftig påverkan på mannens sinnesuppfattning kan han nämligen anses försatt "i vanmakt eller liknande tillstånd".Avseende eventuellt straffBeroende på mängderna narkotika som din vän hanterar och andra omständigheter kan brottet antingen vara ringa, normalgraderat eller grovt – och ett eventuellt straff kommer skifta därefter. Då det verkar röra sig om återkommande tillfällen och rör utbjudning av narkotika till annan bedömer jag gissningsvis att det rör sig om i vart fall normalgraden av narkotikabrott (1 § NSL). Straffskalan går från böter till fängelse i högst tre år.Att bedöma vilket straff någon riskerar är mycket svårt att göra utan detaljkunskaper både om brottet och själva personen. I regel vågar jag dock påstå att domstolarna är mer försiktiga med att döma ut fängelse än vad folk tror. Beroende på hur mycket narkotika det rör sig om, om din vän tidigare är dömd för liknande brottslighet och liknande kan straffet variera. Det är mycket möjligt att få en fängelsedom för sådan brottslighet du beskriver. Skulle din vän vara tidigare ostraffad bedömer jag det dock troligare att han skulle få villkorlig dom förenat med böter (eller samhällstjänst), men var medveten om att detta är en gissning.Jag hoppas du fick svar på din fråga,Mvh,

Samarbetsovilja i vårdnadstvist?

2020-01-26 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej! Jag har ett ex som trakasserar mig på Messenger o skriver allt ifrån att jag ljuger till att jag har sex med alla mina killkompisar på Fb.Har gjort en orosanmälan mot honom pga att han har problem med alkoholen o jag har även kontaktat en advokat för jag ska stämma honom på vårdnaden av vårt gemensamma barn!Men min Advokat tycker att ja inte ska blocka honom på sociala medier ännu för i stämningsansökan så står de att han har samarbetssvårigheter o skulle ja nu blocka honom så kan han använda det mot mig!Min fråga är kan ja allafall polisanmäla honom för detta eller kan han använda detts mot mig!
Viking Ringstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Som jag förstår har du ett hotfullt ex vars beteende är så pass allvarligt att du vill polisanmäla honom samt blockera honom på sociala medier. Samtidigt avser du att tvista om vårdnaden över ert gemensamma barn och undrar om dessa åtgärder kan vara till nackdel för dig i en sådan tvist. Reglerna som aktualiseras hittar du i brottsbalken (BrB) och föräldrabalken (FB).Samarbetsvilja anses mycket viktig i vårdnadstvisterFörst och främst vill jag bara konstatera att det ditt ex utsätter dig för – även om du inte beskrev särskilt många detaljer – absolut kan vara brottsligt och värt att polisanmäla. I första hand skulle jag misstänka att det utgör ofredande (4 kap. 7 § BrB) eller olaga hot (4 kap. 5 § BrB). I de allra flesta fall skulle det vara lämpligt att blockera honom och polisanmäla direkt.Din advokat har emellertid rätt i att situationen blir lite annorlunda vid en vårdnadstvist. Principen om barnets bästa styr hela barnrätten, och ett av barnens rättigheter som domstolen ofta lyfter i samband med vårdnadstvister är rätten till en nära och god kontakt med båda föräldrar (6 kap. 2 a § FB). Domstolarna, särskilt de senaste åren, har därför lagt stor vikt vid föräldrarnas samarbetsvilja när de avgör vårdnadstvister. Denna "samarbetsvilja" anses speciellt viktig vid tilldelandet av ensam vårdnad, därför att domstolen vill vara säker på att den förälder som får ensam vårdnad ska respektera den andre förälderns umgängesrätt till barnet. Det är alltså mycket viktigt att övertyga domstolen om att man är samarbetsvillig och öppen för att låta den andra föräldern träffa barnet. I vissa avseenden har samarbetsviljan nästan ansetts viktigare än förälderns temperament – en tidigare misshandelsdömd man vann exempelvis vårdnaden över sitt barn, i första hand därför att det ansågs att kvinnan (som inte var våldsam) helt enkelt inte skulle låta honom träffa barnen alls annars. Denna "samarbetsvilja" kan ta skada om man blockerar den andre föräldern på sociala medier och liknande. Det skulle kunna tyda på att man inte "försöker" samarbeta i relationen kring det gemensamma barnet, och därför skada ens chanser att få vårdnaden över barnet. Frågan är dock om samma princip gäller vid polisanmälan av potentiella brott som den andre föräldern har begått. Jag bedömer dock att det inte är fallet – så länge som anmälan är seriös och underbyggd borde det inte kunna skada dina chanser i en vårdnadstvist. En domstol skulle aldrig uttryckligen våga påstå att detta skulle göra dig samarbetsovillig – rätten att anmäla brott måste vara absolut och bör inte påverka synen på dig överhuvudtaget.Känner du att ditt ex verkligen har trätt över gränsen och betett sig brottsligt mot dig bör du absolut anmäla detta. Däremot bör du inte anmäla honom enbart i tron att det skulle hjälpa dig en vårdnadstvist – då riskerar anmälan att undergräva din trovärdighet och uppfattade samarbetsvilja.Jag hoppas du fick svar på din fråga,Mvh