Röka en joint

2020-02-29 i Narkotikabrott
FRÅGA |Tjenare.Stog precis ute och rökte lite gräs och så kommer piketen förbi, så ser jag dom och kastar jointen och tar sönder den med foten. Jag erkände till allt eftersom dem såg, så dem tog in mig på pisseprov och de visade negativt. Jag är lite chockad. Hur fungerar det, jag har rökt tidigare också men det visade negativt. Vad kan hända, för dem sa att dem ska skicka in det någonstans bla bla.
Karl Montalvo |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på lawline. Jag hoppas att jag kan hjälpa dig. Jag tolkar din fråga som den handlar om ifall du har begått något brott, isåfall vad samt vad bevisläget är. Vad kan de vara för brott?Regler om cannabis finns i narkotikastrafflagen(NSL). I den lagen finns regler om all form av innehav av narkotika, samt bruk av narkotika, 1§ NSL. Vad som är narkotika definieras i en bilaga till F 1992:155, 8§ NSL. Som sagt är all form av innehav av narkotika straffbelagt, 1§ 6p NSL. Eftersom de i fallet rör sig om cannabis vilket betraktas som en ganska mild drog samt de är fråga om en joint, som du har brukat själv, d.v.s du har inte haft den för att sälja den vidare så är brottet ringa. 2 § NSL. De avgörande vid en bedömning av om de är ringa är (1) Är de för eget bruk? (2) Vad är de för typ av narkotika, hur allvarlig och vanebildande anses den vara? (3) Hur stor är mängden? Vad är bevisläget?Som sagt är de brottsliga innehavet eller bruket av narkotika. Den allmänna bevisbördan är att de är åklagaren som måste ställa det utom rimlig tvivel att du har brukat narkotikan, samt att du gjort det med vilje, 1 kap. 2§ BrB. Ifall de inte har något prov som visar att du har narkotika i kroppen så är bevisläget svårt för åklagaren, även fast vid så ringa brott som detta så kan beviskravet sänkas ifall gärningsmannen erkänner. I detta fallet har dock polisen sett dig krossa jointen, de har alltså bevis för att du har rökt genom vittnesmål. De i sig skulle kunna vara tillräckligt för att anse de ställt utom rimlig tvivel att du har brukat narkotikan. PåföljdPåföljden för ett sådant brott är böter som dominerande huvudregel, 2 § NSL. I vart Fall om de inte rörde sig om stora mängder, över 50 g.

Vem ska bevisa att jag inte visste om att jag hade narkotika i väskan?

2020-02-23 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Om någon vill mig illa och har gömt narkotika i min resväska tex och den upptäcks vid tullfiltret av hund eller människa, hur bevisar man sin oskuld
Karl Montalvo |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på lawline! Jag hoppas jag kan besvara din fråga. Innehav av narkotika är brottsligt, 1 § Narkotikastrafflagen (NSL). Vidare är de brottsligt att föra in narkotika i Sverige, 6§ Lag om straff för smuggling(Smugglingslagen), om man inte har ett särskilt tillstånd för detta, 3§ 1992:860. Vad de gäller narkotikasmuggling så är även gärningen straffbelagd om den sker med grov oaktsamhet, 7§ Smugglingslagen. Oaktsamhet är tillräckligt för alla former av narkotikabrott om de inte enbart är innehav, 1§ 6p, 3a§ NSL. Vid brott enligt 1§ narkotikastrafflagen och 6§ smugglingslagen, vilket är huvudregeln för alla brott, så behöver man uppsåt till att vad man gjort, 1 kap. 2§ BrB. Förenklat är detta att man måste veta om vad man gör. Detta följer av skuldprincipen. Man ska inte dömas för något som man inte kunde göra något åt eller inte har gjort medvetet. Vidare är det enligt konformitetsprincipen orättfärdigt att straff den som inte kunnat rätta sig inför lagen. Ifall någon har lagt ned något i ens väska utan att man vet om detta så har man inte uppsåt till att man innehar eller inför narkotika i landet. Den nedre gränsen för uppsåt är likgiltighetsuppsåt. De är att. (1) Man förstod att de var en risk att man hade narkotika på sig (2) Man var likgiltig inför de faktumet, d.v.s att ifall man hade narkotika på sig eller inte var inte ett beaktansvärt skäl för att inte åka in i landet, Se NJA 2004 s. 176. De krävs att båda dessa stegen är uppfyllda så om man inte kan visa att personen verkligen insåg risken, så kan man inte ha uppsåt. De är dock oftast de andra kravet som är svårast att bevisa för åklagaren. Nuvarande Justitieråd Peter Asp skriver i Kriminalrättens Grunder att de finns ett begränsat utrymme för domstolen att bedöma att någon har likgiltighetsuppsåt och de krävs oftast att man kan visa att personen hade vad som kallas insiktsuppsåt. D.v.s i detta fallet att man hade insikt om att de fanns narkotika i väskan. Kriminalrättens grunder s. 292 och S. 297. Vad de gäller oaktsamhet så är finns de två former av oaktsamhet. Medveten och omedveten oaktsamhet. Medveten oaktsamhet är samma som första delen av prövning ifall någon har likgiltighetsuppsåt, d.v.s insåg du att de fanns en risk för något. De är denna form som oftast kräv för att de ska vara grov oaktsamhet.Omedveten oaktsamhet är att du inte insåg risken, men du borde ha insett risken. De kan delas i en tvåleds prövning. För det första fanns de något som du kunde ha gjort för att inse risken, t.ex tänka efter, se efter i väskan osv. För de andra var detta något som du borde ha gjort. Kan du klandras för att du inte gjorde detta. När man bedömer vad någon borde ha gjort ska man göra en så personlig prövning som möjligt. Man ska alltså beakta om personen t.ex var stressad, ifall den var i ett tillstånd av rädsla eller hade bristande kunskap. Märk dock att enbart innehav av narkotika inte är straffbart ifall man enbart är oaktsam, där krävs uppsåt för att man ska straffas. De behöver nämligen vara särskilt angivet för att oaktsamhet ska vara tillräckligt, 1 kap. 2 § BrB. Så ifall vi utgår från att du inte alls vet om att narkotikan fanns i väskan och de inte fanns några omständigheter som borde medföra att misstanke om detta så ska man inte dömas. De är inte du som ska visa att så är fallet. De är åklagaren som har bevisbördan. Han eller hon ska ställa det "utom rimlig tvivel" att du hade uppsåt till att du hade narkotika i väskan. Eller om de är så att du fört in narkotika in landet att du var grovt oaktsam till att de var narkotika i väskan, 7§ Smugglingslagen. Detta betyder inte att åklagaren måste göra det 100 % säkert att så är fallet men de ska inte finnas någon annan rimlig förklaring. De är alltså åklagaren som måste visa att du visste om eller var likgiltig till ifall de fanns narkotika i väskan. Så som svar på din fråga, de är inte du som ska bevisa något. De är åklagaren som ska bevisa eller ställa de utom rimlig tvivel att de du säger inte är sant. Är de så att det finns vissa saker som pekar på att de du säger är sant så hjälper de dig såklart men som sagt de är åklagaren som har bevisbördan. Bevisbördan är lika stor för att bevisa uppsåt som för att bevisa att de är du som gjort själva gärningen. Åklagaren har en skyldighet att även ta upp saker som är till den misstänktes fördel. T.ex om åklagaren under utredningen finner saker som pekar på att de faktiskt finns någon som vill dig illa så måste han ta upp detta. Jag hoppas jag besvarat din frågaMed vänliga hälsningar

Har man rätt till hittelön?

2020-02-16 i Stöld och rån m.m., 8 kap BrB
FRÅGA |Hej, för ca 2.5 år sedan tappade jag min mobil, som sedan var upphittad och lämnad till polisen. När jag kom för att hämta upp min mobil så krävde dom att jag betalade en (i min åsikt) slumpmässig summa av vad dom trodde min mobils värde var som hittelön till upphittaren, då upphittaren hade begärt hittelön.Jag undrar om det är korrekt att vid begäran av hittelön måste jag betala för att återfå min egendom?Om personen i fråga inte lämnat in den och jag hittat hen med min mobil hade det väll varit stöld?I min åsikt känns detta som laglig utpressning. Och ät väldigt simpelt sätt att "sälja" "stöldgods".Vilket är varför jag undrar nu.
Karl Montalvo |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline. Jag hoppas att vi kan hjälpa dig besvara din fråga. Dispositionen i mitt svar kommer vara följande Vad är stöld? Hade de varit stöld om personen inte lämnat in mobilen?Vad gäller angående hittelön vid hittegods? Och vad gäller allmänt angående hittegods?Vad är stöld? Hade de varit stöld om personen inte lämnat in mobilen? Regler om stöld finns i Brottsbalkens (BrB) 8:nde kapitel. 8 kap. 1 § BrB. Där framgår att: "Den som (1) olovligen (2)tager vad (3) annan tillhör med (4)uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär (5)skada,". Vad skulle hänt om personen inte lämnat in mobilen? Ifall upphittaren inte hade lämnat in mobilen till polisen så är de inte säkert att han hade gjort sig skyldig till stöld. Han hade visserligen tagit något genom att ta hand om mobilen(2). Vidare hade mobilen ett värde och därmed anses tagandet utgöra en skada (5) och den tillhör ju dig så de var inte hans mobil (3). Samt han hade ju i detta scenario behållit mobilen så han hade haft vad som brukar kallas tillägnelseuppsåt(4). Vilket enkelt förklara är en avsikt att behålla mobilen som sin egen. Men det hade nödvändigtvis inte varit stöld ändå eftersom han i vissa fall hade haft lov att ta mobilen. Ifall du hade tappat mobilen ute på stan eller i skogen så får i regel vem som helst ta hand om saken. Övergivna eller borttappade saker som inte är någons besittning ( En juridisk term som förenklat betyder att en sak antingen finns på någons person, i någons bostad/fastighet eller på ett ställe där någon sett normalt lämnar saker, läs en bil på en parkering) får vem som helst ta hand om den.Detta betyder dock inte att man får ta saken och göra vad man vill med den. Ifall saken har något värde, vilket en mobil har, så måste personen som hittar den och tar hand om den anmäla detta till polisen eller ägaren, 1§ Lag om hittegods (HittegodsL). Ifall man inte följer denna skyldigheten, så döms man dock inte till stöld utan istället för olovligt förfogande eller fyndförseelse, 10 kap. 4 och 8 § BrB. Man döms inte till stöld eftersom själva tagandet inte var olovligt. De var handlingen att behålla mobilen och inte anmäla tagandet som var de olovliga. Är de däremot så att du tappat din mobil hemma hos dig, någon annan eller i en butik så var fortfarande saken i någons besittning. Då hade tagandet varit olovligt, och då hade stöldbrottet blivit aktuellt. Detta innebär att reglerna om hittegods inte hade gällt eftersom hittegods kräver att saken inte är i någons besittning. Jag hoppas att detta förklara den delen av din fråga och jag går nu över till hittegods och hittelön. Vad gäller angående hittelön vid hittegods? Och vad gäller allmänt angående hittegods?De framgår att personen har lämnat in mobilen till polisen vilket är den skyldigheten han har, 1 § HittegodsL. De ska dock återigen poängteras att han endast har rätt att ta hand om saken om de är hittegods, d.v.s om de inte är i någons besittning. Är den i någons besittning så blir som sagt stöldbrotten aktuella, se ovan. När en upphittad sak lämnas in till polisen så har ägaren rätt att få tillbaka den. Ägaren har dock endast rätt att få saken om den betalar. Den ska för de första betala "Polismyndighetens och upphittarens skäliga kostnader i anledning av fyndet ". För de andra betala " skälig hittelön", 3 § HittegodsL. Först: "kostnader i anledning av fyndet". Detta är kostnader som polisen haft i administration och kostnader för upphittarens transport till polisen och tillbaka. Detta måste vara faktiska kostnader och kravet på att de ska vara skäligt sätter gränser på hur mycket de kan vara fråga om. Upphittaren kan inte ta taxin för att lämna in mobilen. "Skälig hittelön" är svårare. Men man brukar generellt sett säga att de är ca 10 % av mobilens marknadsvärde. Ifall de hade blivit en tvist om detta får de ytterst lösas av domstolen, men polisen får dock själva beslut att lämna ut saken mot en hittelön som de anser vara skälig, 3 § HittegodsL. Sammanfattning För att sammanfatta. Ifall personen inte hade lämnat in mobilen så hade de varit brottsligt. Vad de gäller hittelönen så har polisen och ägaren en rätt till hittelön. Din reflektion att kostnaden var "slumpmässig" är inte felaktig, vad som är skäligt i olika frågor är en mycket vanlig och omdebatterad juridisk fråga. Hoppas de hjälper dig. Med vänliga hälsningar

Har Make alltid rätt till 4 prisbasbelopp?

2020-02-09 i Bodelning
FRÅGA |Hej!Kan man avtala bort prisbasbeloppet om jag skulle avlida under äktenskapets gång?Min ev make har inga tillgångar. Däremot har jag det. Jag har två egna vuxna barn. Jag vill att mina barn skall ärva allt. Mvh Carola
Karl Montalvo |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline. Jag hoppas vi kan besvara din fråga. När ena maken i ett äktenskap avlider så har den andra maken (B) rätt till minst 4 prisbasbelopp, d.v.s 189 000 :- år 2020, (47 300 * 4= 189 200). Detta följer av 3 kap. 1 § Ärvdabalken (ÄB). Är de så att B inte har egna några tillgångar så kommer han alltså få minst 189 000:- från den avlidne (A). Är de däremot så att B har vissa tillgångar så kommer de dras av från 189 000:-. Vilket innebär att om B har egna tillgångar som överstiger ett värde på 189 200 så kommer inte regel att få någon effekt vid arvs delningen. Denna rätt går före både testamente och särkullbarns arvsrätt, 3 kap 1 § 2 stycket ÄB. Eftersom testamente är de enda sättet att med bindande verkan avtala om arv och testamente inte får inskränka på 3 kap 1 § 2 stycket ÄB så kan man inte avtala bort regeln med bindande verkan. Dina två vuxna barn kommer istället få ta del av den delen av arvet när din make dör. 3 kap 2 § ÄB En sak som kan vara värd att fundera på om du vill att dina tillgångar tillfaller dina barn och inte din make är att fundera på äktenskapsförord, 7 kap. 3 § ÄktB. Utan sådan kommer de nämligen vid din död vara så att du och din make delar hälften på era tillgångar vid den äktenskapsskillnad som ska ske innan man delar ut ditt arv, 23 kap. 1 § ÄB. Detta är visserligen något som din make isåfall behöver gå med på, 7 kap. 3 § ÄktB. Hoppas vi besvara frågan Med vänliga hälsningar

Är det olagligt att fråga om sex?

2020-02-29 i Sexualbrott, 6 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Jag har två frågor till er; "Att fråga om sex är det ett brott?" Och "Krävs det ett skriftligt samtycke innan att ha sex?"Enligt BrB (kap 5, $ 3), Den som kan bli dömd till böter för förolämpning. Det innebär att när man fråga om sex som kan anses en förolämpning i juridik sett. Stämmer det? Enligt nya lagar, Den som skall ställa fram en fråga om någon vill ha sex än att försöka avläsa av fysiska signaler av ett samtycke. Behövs det ett skriftigt samtycke?
Karl Montalvo |Hej, Tack för att du vänder dig till oss på lawline jag hoppas att vi kan besvara dina frågor! Dina frågor handlar främst om brottet förolämpning som finns i brottsbalkens(BrB) femte kapitel, men utöver detta berör även dina frågor brottsbalkens sjätte kapitel som handlar om sexualbrotten, 6 kap. BrB. Jag definierar dina frågor på följande sätt. 1. Kan de utgöra en förolämpning i lagens mening att fråga någon om att ha sex? D.v.s utgör de en förolämpning rent juridisk eller eventuellt något annat brott, t.ex sexuellt ofredande?2. Behövs de skriftligt samtycke för innan man ska få ha sex? Du nämner enbart förolämpning men jag utgår från att de även är en fråga gällande de nya kravet på frivillighet i reglerna om våldtäkt, 6 kap. BrBKan en fråga om att ha sex vara ett brott? I så fall enligt vilken regel? En förolämpning är en beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande som är riktat mot en annan person om den är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet, 5 kap. 3 § BrB. Eftersom en fråga om sex är riktad mot en annan person så har vi alltså ett uttalande som är riktad mot någon annan vilket gör att de i teorin faller inom tillämpningsområdet för regeln. En annan regel som måste nämnas i sammanhanget är sexuellt ofredande. Främst andra stycket som tar sikte på handlingar som är ägnad att kränka andra personens sexuella integritet, 6 kap. 10 § 2 stycket BrB. Enligt den regeln är agerande som, är ägnat att kränka den andra personens sexuella integritet, straffbart. Normalfallet av detta är om gärningsmannen berör offrets kön, eller liknande. Brottet kan dock genomföras genom att uttalande, men som sagt "handlar (brottet) framför allt om beröring av en annan persons könsdelar", NJA 2018 s. 443. Är frågan att sex ett brott enligt någon av dessa regler? Förolämpning Enligt HD måste vad som är en förolämpning bedömas mot situationen och vem de yttras mot, d.v.s de spelar stor roll vart du ställer frågan, till vem du ställer frågan och hur "passande" frågan kan vara. De borde spela stor roll om de är riktad mot en kvinna på bussen som du aldrig har träffat i jämförelse med att frågan ställs till en man i baren. De ska vara fråga om en gärning som typiskt sett kränker den andra personen. Denna bedömningen ska dock ske med hänsyn till relationen parterna emellan, vad som är de normala språkbruket samt om agerandet framstår som ett opåkallat angrepp, Prop 2016/17:222 s. 101. Med denna bakgrunden så ser jag att de finns möjlighet att en fråga om sex skulle kunna betraktas som förolämpning, men att de som utgångspunkt inte är det. Situationer där de är en förolämpning kan vara t.ex om frågan ställs på ett sätt som i sig är förödmjukande, inför människor eller i en situation där den sexuella inviten är uppenbarligen ovälkommen. Men detta anser jag vara undantagsfall och en normal missbedömning av det sexuella intresset hos motparten bör inte vara tillräckligt. Ställs frågan inte i en situation där de är den är uppenbarligen opassande så anser inte jag att den kan bedömas som ägnad att kränka någons självkänsla eller värdighet, 5 kap. 3 § BrB. Här kan nämnas att i praxis har förolämpning använts mot "j*vla sv*rtskalle" ( NJA 1989 s. 374) och i ett fall från 1994 friades gärningsmannen från ansvar för följande uttalande: "Era jävla as, jag hatar er, era j*vla fascistj*vlar" då de i den situationen, riktat mot en polis, inte kunde anses vara menat att kränka polisen självkänsla utan mer ett aggressions uttalande, NJA 1994 s. 557. Sexuellt ofredande Detta är nog brottet som man skulle dömas för ifall gärningen är brottslig. Detta brottet kan explicit begås genom ord, d.v.s en fråga kan falla inom spannet, 6 kap. 10 § 2 stycket BrB. Men återigen så blir det en fråga om kontexten av uttalandet. En vanlig fråga om personen vill ha sex kan inte normalt betraktas som att de är ägnat att kränka personens sexuella integritet. Men återigen är som sagt, miljön, vem de är riktat mot samt sammanhanget av avgörande betydelse, NJA 2018 s. 442. Här är värt att poängtera att de krävs uppsåt hos förövaren, d.v.s han måste i vart fall inse risken för att de skulle kränka den andra personens sexuella integritet. Min bedömning av rådande rättsläge är att kravet är relativt högt ställt. I ett nyligt avgjort HD fall så ansågs smekningar utanpå kläderna, på underbenet, inte ha en tydlig sexuell inriktning och prägel och kunde därmed inte utgör sexuellt ofredande. Detta trots att gärningsmannen i sammanhanget sa till den yngre flickan att de var "mysigt att hon var där". NJA 2018 s.443. Sammanfattning Min bedömning är att som utgångspunkt är de inte brottsligt att fråga om sex, men det hela beror på sammanhanget. Är det totalt oväntad kommentar, i en situation där den inte kan förväntas och där den inte är normal så skulle de kunna vara ett brott. Men som utgångspunkt skulle jag inte anses att så är fallet. Behöver man ett skriftligt samtycke innan sex?De korta svaret på den frågan är nej, 6 kap. 1 § BrB. Visserligen bygger de nya reglerna på frivillighet, men det behöver inte komma till uttryck med ord. Men även om de gör det, d.v.s även om personen i fråga säger ja, så utesluter inte de ansvar för våldtäkt, se 6 kap. 1§ punkt 1 till 3. Enligt de nya reglerna måste samlaget vara frivilligt. Utgångspunkten är att frivillighet uttrycks på något sätt, d.v.s ifall personen inte på något sätt har uttryckt att den vill ha sex så är området för att inte betrakta det som en våldtäkt mycket begränsat, NJA 2017/18:177 s. 80. Bedömningen av frivillighet tar nämligen sikte på "de faktiska handlandet och inte på personens inre inställning", Prop 2017/18:177 s.34. Ett brist på sådant uttryck får normalt förstås som att deltagandet inte är frivilligt. Här är även värt att nämna att frivillighet måste finnas genom hela samlaget, d.v.s vad som börjar frivilligt kan bli en våldtäkt om offret inte längre deltar frivilligt. Men återigen tar bedömningen utgångspunkt i personen faktiska handlande och inte på personens inre inställning, Prop 2017/18:177 s. 34. Enbart att personen är negativt inställd, spelar ingen roll ifall den aktivt deltar. Ifall där man inte längre deltar frivilligt, så måste de på något sätt komma till uttryck genom de faktiska handlandet för att de ska vara rättsligt relevant. Frivillighet behöver inte komma till uttryck genom ord. Lagtexten nämner utöver ord även uttryckt genom handling, 6 kap. 1 § BrB. Vidare framgår av rättslig litteratur att de kan ske genom kroppsspråk och mimik, Asp, Lexino (2019). Som man kan avläsa är ett skriftligt kontrakt inte nödvändigt, de uttalas av Regeringen i förarbetena att den som "gett uttryck för en vilja att delta normalt kan förlita sig på den uppgiften", Prop 2017/18:17 s. 33. De får ses som att de finns ett mycket begränsat utrymmet för att döma någon för våldtäkt ifall någon aktivt deltar i en sexuell handling och inte någon av specialfallen föreligger. De finns nämligen 3 situationer där de anses vara våldtäkt oavsett ifall personen i fråga har samtyckt, detta inkluderar även ett skriftligt samtycke. De är följande situationer,1. Olaga tvång fallen: Detta är när offret på grund av våld, eller annat tvång deltar i samlaget. De kan vara fråga om hot om våld, hot om att annars sprider jag bilder på dig på internet eller hot om att annars avslöjar jag att du varit otrogen. De krävs här ett orsakssamband mellan våldet/hotet och samlaget, de ska vara "till följd av" det som samlaget sker, 6 kap. 1 § 1 punkt BrB.2. Man utnyttjar personens särskilt utsatta situation: I lagtexten framgår vissa typiska situationer när detta kan ske, t.ex om offret p.g.a Medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning är i en särskilt utsatt position. De typiska för denna situationen är att offrets valmöjligheter är klart begränsade, d.v.s de krävs inte att offret är totalt utslaget av alkohol men personen möjligheter att freda sin sexuella integritet och undgå övergrepp ska vara begränsad, Prop 2012/13:111 s.112. Som exempel kan nämnas att offret överrumplas under en massage eller att offret är påverkad, ensam och tror sig kunna utsättas för något värre ifall hon inte går med på sex, NJA 1997 s. 538. Ett annat exempel är att offret är så pass berusad att den inte är medveten om sina handlingar och därmed har begränsade möjligheter att undkomma ett sexuellt övergrepp., Skulle offret i ett sådant fall förledas att skriva på ett avtal om att de var frivilligt så skulle avtalet vara rättsligt irrelevant om domstolen ansåg att offret var i en särskilt utsatt position, 6 kap. 1§ punkt 2 BrB. 3. Man förmår offret till samlag genom utnyttjande av dess beroende situation: Detta tar sikte på när offret är beroende av dig och de är avgörande eller åtminstone starkt påverkar personens handlande, 6 kap 1§ punkt 3 BrB. De kan vara p.g.a ekonomisk beroende, anställningsförhållande eller lydnadsförhållande. Som exempel kan nämnas den betygsättande lärare i förhållande till eleven eller en intagen på en kriminalanstalt och en tjänsteman. Prop 2004/05:45 s. 141. SammanfattningEtt skriftligt samtycke är ibland inte tillräckligt, men de är heller aldrig nödvändigt eftersom frivillighet tar sikte på personens agerande och faktiska handlande och inte dess inre inställning. Jag hoppas jag har besvara din fråga. Tack för att du vände dig till oss.Med vänliga hälsningar

Ansvar för innehav av narkotika

2020-02-23 i Narkotikabrott
FRÅGA |Detta är en väns scenario:Hon har blivit stoppat av polisen med 0.89 gram kokain i trosorna. Proverna visade negativt för att hon inte har knsumerat det. Men däremot har hon sagt att hon skulle ge det till en vän. Kommer hon då att bli misstänkt för övertillåtelse? Hon har helt ordnade förhållanden och är ostraffad sen tidigare.
Karl Montalvo |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline. Jag hoppas vi kan hjälpa dig och din vän genom att besvara er fråga. Jag tolkar frågan som om du undrar ifall din vän kan ha brutit mot lagen, samt vad som kan bli konsekvenserna av detta. Så de är det som jag kommer gå igenom och försöka att besvara. För att besvara frågan behöver vi gå in i: -Brottsbalken (BrB) för generella regler om ansvar och påföljder -Narkotikastrafflagen (NSL) för reglerna om vad som är en brottsbeskrivningsenlig handling, d.v.s vad som är brottsligt -Förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika, för att se vad som är "narkotika, specifikt bilaga 1. Är de brottsligt? I Narkotikastrafflagen finns de 6 former av befattning och innehav av narkotika som är brottsligt, 1 § NSL. I 8 § hänvisar man till ovan nämnda förordning för vad som är narkotika. I den förordningen finns Kokain. Genom att hon hade kokainet i trosorna och sa att hon ska ge dem till en vän så har hon förvarat narkotikan för att någon annan ska bruka den, d.v.s för annat än eget bruk, 1§ 4p NSL. Ansvar enligt fjärde punkten ska dock enligt förarbetena tolkas restriktivt, Prop. 1982/83:141 s. 18 f. s. 33. Att tillfälligt förvara den i trosorna t.ex om vännen bara var borta i någon minut faller troligtvis inte under denna punkten. Att hon gömmer kokainet, eller de iallafall framstår som det kan dock tala i motsatt riktning och kan medföra att de faller in under "annan sådan befattning". Alldeles oavsett så har din kompis innehaft narkotikan och kan därmed dömas enligt 1 § 6p NSL. Hon har haft direkt kontroll över narkotikan vilket är kravet. Vidare så har hon ett uppsåt som täcker brottet, 1 kap. 2 § BrB. Du behöver nämligen bara veta om att du innehar narkotikan, vilket din vän vad de verkar har. Samt att de är fråga om kokain, du behöver inte veta att kokain i lagens mening är narkotika, Zila, Specialstraffrätten- En introduktion s. 66. Så svaret är att bara inneha narkotika är brottsligt. De faktum att hon inte har konsumerat narkotikan är inte avgörande utan innehav är tillräckligt. Syftet med innehavet, att lämna över de till annan kan dock påverka enligt vilken regel som de är olagligt. Är det grovt, ringa eller av normalgraden och vad kan straffet bli? Kokain anses vara en mycket farlig drog som både är mycket vanebildande och beroendeframkallande. Detta medför att allt innehav i princip anses vara minst brott av normalgraden ifall de inte är en helt obetydliga mängd. Visserligen ska man beakta även andra omständigheter vid avgörande av ifall brottet är grovt, jfr 2§ NSL, men allt som oftast så är arten av drogen och mängden helt avgörande. Vilket även Högsta domstolen har sagt att de ska vara, se NJA 2012 s. 849 6p . Vad de gäller kokain prövade domstolen (i NJA 2008 s. 653) ifall 0.73 g Kokain var ett ringa brott. Svaret var nekande och man sa att generellt går gränsen vid 0.6 g. Eftersom din kompis hade .89 g på sig, samt gömde de i trosorna och hade de för annan så är min bedömning att de är brott av normalgraden, 1 § NSL, och inte ringa brott, 2 § NSL. Detta medför en straffskala på upp till 3 års fängelse. Vad påföljden blir bestämmer domstolen efter att de bedömer gärningens straffvärde, 29 kap. 1 § BrB, och vilken typ av påföljd som är lämplig, 30 kap BrB. Din vän har enbart haft en mindre mängd, de framgår som att de inte är en del av en organiserad verksamhet och hon verkar inte haft någon tidigare brottslighet. Detta talar för att påföljden skulle bli enbart en villkorlig dom samt dagsböter. I NJA 2008 s. 653 så bedömde domstolen att straffvärdet låg kring fängelse minimum och dömde då till villkorlig dom jämte 90 dagars dagsböter, 30:8 BrB. De finns inget behov vad de verkar att din kompis ska sitta i fängelse för att man har särskild anledning att förvänta sig fortsatt brottslighet, 30:7 BrB. I motsatt riktning talar dock att normalt anses narkotikabrott av normalgraden vara av den art att påföljden ska bli fängelse, se bl.a NJA 2001 s. 86 . Vidare bedöms ofta innehav för andra värre än för eget bruk som de var fråga om i NJA 2008 s. 653. Enligt nuvarande påföljdstabell ligger påföljden för innehav av mellan 0.6-1 g kokain på mellan en halv till en månads fängelse. Jag kan tyvärr inte göra en mer precis bedömning givet informationen, men brottet torde ledare antingen till en kortare fängelsedom eller villkorlig dom i kombination med böter. Tack för att du vände dig till oss på Lawline.Med vänliga hälsningar

Slag eller spark?

2020-02-09 i Brott mot liv och hälsa, 3 kap. BrB
FRÅGA |Om en person har protes för ben och använder dessa proteser för att slå. Räknas det som spark eller slag?
Karl Montalvo |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på lawline Juridisk sett så spelar de ingen roll om du sparkar eller slår någon. De kan man se om man analysera de olika verben som finns alla regler som handlar om våld mot person. se bl.a: Vid mord ska man "beröva annan livet", 3 kap. 1 § BrB.Vid misshandel är det "tillfogar annan person" skada, 3 kap. 5 § BrB.Vid vållande av annans död är det "orsakar annans död", 3 kap. 7 § BrB. De är ganska tydligt att alla dessa brott kan uppfyllas både genom spark och slag. Då kan t.ex både beröva annan livet genom sparkar och slag eller tillfoga annan smärta både genom att sparka dem på benet eller slå dem i magen. En intressant fråga är dock om vederbörande tar av protesen och använder den som ett slagträ så torde de betraktas som ett tillhygge. Vilket är en faktor som kan spela in om man ska bedöma om ett brott är grovt eller inte, 3 kap. 6 § BrB. Min personliga svar på den filosofiska frågan om de ska räknas som ett slag eller en spark är nog följande: Att de ska räknas som ett slag. Att tillhygget i detta fallet liknar ett ben borde inte skilja situationen från fall där personen t.ex använder ett slagträ. Med vänliga hälsningar

Rätt att få ersättning för fel på hus

2020-01-18 i Fel i fastighet
FRÅGA |Hej!Vi köpte ett hus år 2015 där vi utförde en besiktnings kontroll innan huset köptes. Det var ingen noggrannare besiktning och det var godkänt. Vi köpte huset och tecknade kontraktet där det står att taket var helt nytt sedan 2012, samt att dräneringen var utfört år 2012. Säljaren har skrivit under kontraktet och godkänt att uppgifterna stämmer. Efter flytt upptäckte vi att vattendagsröret är sönder och att den hade reparerats genom att sätta cement runt om. Vi grävde runt om röret och såg att det var sprucket under marken. Då upptäckte vi att det inte var någon dränering utförd! Därför utförde vi en dränering själva istället. Nu har vi även upptäckt att taket inte heller var helt nytt som kontraktet medgav; utan den är tejpat med silvertejp vilket besiktningsmannen ej upptäckte. Idag har vi besiktat taket igen då vi hade en vattenskada, och det visar sig att plåttaket var gammalt sedan husbygget (år 65), men att endast tegeltaket var nytt. Vad bör vi göra? Har vi rätt att kräva ersättning från köparen samt besiktningsmannen pga alla utgifter vi har lagt ned? Bör vi anmäla de? Vad säger lagen?
Karl Montalvo |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline. Jag hoppas att vi kan hjälpa dig genom att besvara din fråga. I din fråga identifierar jag två olika problemområden. Lagrum för dessa kommer vara två olika och de kommer därmed att behandlas var för sig. Jag vill börja med att säga att jag inte har tillräckligt med information för att fullständigt besvara vad du kan göra. Mitt svar kommer därmed främst fokusera på att visa tillämpliga lagar. - Kan du kräva säljaren på pengar?- Kan du kräva besiktningsmannen på pengar? Kan du kräva säljaren på pengar för de kostnader som ni har haft? Regler om köp av fastighet, som köp av hus är, regleras i Jordabalken (JB), 4 kap. 1§ JB. Detta särskiljer köp av fastighet från t.ex köp av bilar som regleras i Köplagen. Den intressant delen av JB för er är främst 4 kap. 19 § JB och 4 kap. 12 § JB. Det är där som ansvar för fel regleras. Avviker varan från vad ni hade fog att förvänta er? Ni har alltså köpt huset och köparen har alltså sagt att de skulle varit dränerat. Vidare framgår att taket inte var av den kvaliteten som kunde förväntas. Med beaktande av den stora inverkan som detta har på husvärdet, hur snabbt felet upptäcktes och att de har framgått av kontraktet att de skulle vara i ett annat skick så hade ni nog inte fog att förvänta er dessa fel. Ni har således rätt att få prisavdrag om de inte var något som borde upptäckt vid en undersökning av fastigheten, 4 kap. 19 § JB. Borde felet upptäcktes vid en undersökning innan köpet? De framgår i förarbetena att man vid en undersökning inte ska behöva anlita en besiktningsman även fast de numera är normen. Hur långt undersökningsplikten sträcker sig beror på de allmänna skicket av fastigheten, 4 kap. 19 § JB. Enligt NJA 1980:555 inkluderar undersökningsplikten svåråtkomliga delar av huset, men oftast krävs inte att man t.ex bryter upp golv. Omfattningen påverkas om säljaren har lagt kommentarer som pekar på att en undersökning inte är nödvändig vilket de framgår att säljaren har gjort. Se NJA 1981 s. 894 där säljarens lugnade kommentar medförde en minskad undersökningsplikt. I sin helhet så måste de därmed givet den informationen jag fått, ses som tydligt att felen inte är något som ni borde ha upptäckt vid en undersökning. Därmed anser jag att ni har rätt att påkalla det. Märk väl att här kan de variera och skilja sig mellan de olika problemen som ni funnit. Har ni påkallat felet i tid? Ett krav för att ni ska få påkalla felet är dock att ni gjort det inom en skälig tid från att ni märkte eller borde märkt felet, 4 kap. 19 a § JB. Ni måste även ha gjort de inom 10 år, 4 kap 19 b § JB. Då ni köpte det 2015 så är det inom 10 år. Vidare anser jag inte att ni borde ha upptäckt felet innan ni gjorde, se ovan om undersökningens plikten. Frågan blir då om ni har påkallat de inom skälig tid. Ni har hunnit utföra en dränering. Detta pekar de på att de har gått en längre tid än vad som är skäligt. I NJA 2008 s. 1158 ansåg man att 4.5 månader var en skälig tid. Enligt förarbetena är det dock en bedömning från fall till fall där man ska beakta t.ex om köparen är en privat person, vilken typ av sakkunskap köparen har, samt om köparen behöver hjälp av en sakkunnig för att veta om de föreligger ett fel, Prop 1989/90:77 s. 62. Då ni hunnit utföra en dränering pekar mycket på att en skälig tid har passerat och att ni därmed inte kan påkalla felet. Det beror dock såklart på hur mycket tid som faktiskt passerat. De andra felet med taket borde ni kunna påkalla eftersom de verkar som ni upptäckt det nyligen och jag inte finner att ni borde upptäckt de tidigare, 4 kap. 19 a § JB. Strider det mot tro och heder? De skulle dock kunna vara så att ni ändå har rätt att påkalla felet. Detta eftersom säljaren har sagt att de ska ha genomförts en dränering. Då säljaren borde vetat om att så inte var fallet så har han agerat grovt vårdslöst genom att skriva in det i kontraktet. Vilket medför att ni har rätt att påkalla felet trotts att de passerat en längre tid, 4 kap. 19 § JB. Detta beror dock mycket på omständigheterna i er situation. Vad som kan påverka är om man kan visa att säljaren visste att en dränering inte hade genomförts. Jag anser nämligen att säga att en dränering har gjorts när så inte är fallet vore sådant illojalt handlande som nämns i förarbetena, Prop 1989/09:77 s. 64. I så fall ska ni ändå ha rätt att påkalla felet även fast de passerat mer än en skälig tid, 4 kap. 19 a §. Vad innebär detta för er? Detta betyder att ni ska få göra avdrag på köpeskillingen, d.v.s att ni ska få pengar för de utgifter som ni har lagt ut för att fixa felen i fastigheten, 4 kap. 12 § JB. D.v.s den "skada" som det medfört.De kommer dock vara så att ni kommer behöva betala för allting som gör att fastigheten får ett högre värde än den var värd innan. SammanfattningJag anser att de finns fel i fastigheten. Detta felet borde inte upptäckts vid en undersökning vidare anser jag att då säljaren agerat grovt vårdslöst så kan ni påkalla felet. Detta innebär att ni ska få pengar från säljaren. Kan ni kräva pengar av besiktningsmannen? De finns ingen lag som hanterar immateriella tjänster, d.v.s tjänster som inte handlar om arbete på fast egendom, lösa saker eller är förvaring av lösa saker, 1 § Konsumenttjänstlagen. Detta medför att när frågor på dessa områden uppstår får man ta ledning av andra lagar. Eftersom ni är privatpersoner som köpt en besiktningstjänst av en firma så är det en konsumenttjänst. Ni, konsumenter, köper en en tjänst av en näringsidkare. Detta medför,enligt Praxis från NJA 2013 s.1174, att det är främst Konsumentköplagen(KKL), köplagen (KöpL) och Konsumenttjänstlagen (KtjL) som man ska vända sig till. Fel i tjänsten? Den största frågan är om tjänsten har avvikit från vad ni hade fog att förvänta er, 9 § KtjL, 16 § KKL, 17 § KöpL. Om inte tjänsten uppfyller detta kravet så är det en avtalsrättslig princip att man kan påkalla felet och kräva ersättning för det. Här blir de en fråga om felet var av den natur att en besiktningsman borde ha upptäckt det, eller juridisk sagt om ni hade fog att han skulle upptäcka det. Detta beror på möjligheterna han hade, hur tydligt felet var, vad som stod i kontraktet etc. Vi kan dra viss ledning från 4 § konsumenttjänstlagen som säger att tjänsten ska utföras fackmässigt. Man får alltså jämför med vad som typiskt sett kan förväntas av en besiktningsman. Jag kan inte från den informationen ni gett mig ge svar på om besiktningsmannen borde ha upptäckt felen, visar saker talar för detta. Såsom att ni upptäckte felet inom en kort tid samt att de är ett stort fel. Men jag kan inte helt svara på det. Ifall han borde hittat felet så anser jag att det medför att ni har rätt att kräva han på kostnaden för besiktningen men även för extra kostnader som ni fått till följd av felet i tjänsten. De kan alltså finnas grunder för er att kräva honom på ersättning, 21- 30 § KtjL 30 § KöpL, 16 § KöpL. För kostnader utöver priset för besiktningen finns stödet bl.a i 31 § konsumenttjänstlagen.Detta kan dock påverkas av vad som som stod i erat kontrakt med besiktningsman. De kan vara så att de finns former av ansvarsfriskrivningar här eller att de finns reglerat hur frågor av denna typ ska hanteras. Det är dock något jag inte kan besvara av uppenbara skäl. Jag hoppas att detta har besvarat din fråga. Med vänliga hälsningar