Frågor & Svar

Kan man kräva staten på skadestånd för domstolars fel och försummelser?

Kan man kräva staten på skadestånd för domstolars fel och försummelser?

Närmare bestämt; kan man i allmän domstol stämma staten för att förvaltningsdomstolar fattat felaktiga avgöranden?

Det gäller tre olika processer i förvaltningsdomstol om en produkt för vilken jag var handelsagent och marknadsförde via ett känt distributionsbolag i branschen.

Saken: en central förvaltningsmyndighet förbjöd produkten med hänvisning till ett yttrande av myndighetens expert

MÅL 1: jag påpekade för myndigheten att expertens yttrande innehöll flera sakfel och önskade information om hur gå till väga för att överklaga beslutet att förbjuda produkten. Myndigheten ingav min förfrågan till länsrätten utan att meddela mig och påstod att det var ett överklagande av expertens yttrande. Domstolen skiljde inte på myndighetens beslut (som var överklagbart) och myndighetens expertyttrande (vilket inte var överklagbart) och avvisande därför min talan. Jag hade ingen kännedom den processen överhuvudtaget, förrän jag per post fick länsrättens avgörande. Det gick inte att överklaga eftersom det inte gick mig emot, då jag aldrig överklagat. Vad kunde jag göra?

Efter några år begärde jag, med hänvisning till nya fakta, en omprövning av förbudet men myndigheten beslutade att det ska fortsätta gälla och avslog min begäran. Det beslutet överklagade jag.

MÅL 2: Länsrätten kom fram till att myndigheten fattat ett formellt beslut som fått rättsverkningar samt gått mig emot och därmed var överklagbart och att jag hade talerätt i målet. Men mot bakgrund av myndighetens tillsynsansvar och kunskap i sakfrågan fanns ingen anledning att ifrågasätta beslutet. Därför avslogs mitt överklagande i länsrättens dom.

MÅL 3: Kammarrätten fastslog att länsrättens avgörande i MÅL 1 var korrekt eftersom det avgörandet vunnit laga kraft. Därmed kunde myndighetens första förbudsbeslut inte prövas. Myndighetens beslut att avslå min omprövningsbegäran var dock överklagbart. Men eftersom min ekonomiska verksamhet rörande produkten upphört i samband med första förbudet kan jag sen dess inte haft ekonomiskt intresse av produkten. Följaktligen kan beslutet inte påverkat min ekonomiska ställning så attt det angick mig på ett sådant sätt att jag enligt 22 § förvaltningslagen hade haft rätt att överklaga detta länsrättens dom i MÅL 2. Länsrätten skulle därför inte ha tagit upp mitt överklagande av beslutet till prövning i sak. Därför kan mina yrkanden i överklagandet till kammarrätten inte prövas på det sätt som jag begärt. Kammarrätten undanröjde därför länsrättens dom och avvisade mitt överklagande.

Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Således en Moment-22 situation: på grund av effekterna av ett beslut kan man inte överklaga beslutet (förbudet medförde att jag inte kunde tjäna pengar på produkten och eftersom jag inte tjänade pengar på produkten så angick förbudet inte mig, och därför fick jag inte överklaga)

Självfallet har detta diskuterats med berörda domstolar. Extraordinära rättsmedel som resning, domvilla och nullitetsbesvär har varit på tapeten. Domstolarna säger nej, men utan att förklara varför.

Det som har hänt är precis så tokigt som det låter! Produkten är fortfarande förbjuden. Kan en stämning vara ett sätt att få rätsida på alltihop.

Berätta om ditt ärende

Fyll i dina kontaktuppgifter och beskriv ditt ärende i korthet, så kommer vår partner Juridium att kontakta dig inom ett dygn nästkommande vardag. Din bokningsförfrågan är inte bindande.

0 / 1000