Får ett företag höja priset på en vara för att det är konkurrenten som vill köpa den?

2021-10-24 i Avtal
FRÅGA |Hej!Jag undrar om det finns ett företag som kallas A som säljer en produkt för 649 kronor (vilket anses vara ett väldigt bra pris) och deras konkurrent som kallas B sedan kommer in och vill köpa dessa filtar (eftersom dem är såpass billiga) får A välja att höja priset på filtarna just B eftersom dem inte vill sälja så billigt till deras konkurrenter, så istället vill dem sälja för 949 kronor. Eller kan dem helt å hållet neka att sälja till B?
Tim Bjärtros |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar om ett företag A får höja priset på en vara när konkurrenten företag B vill köpa den, samt om A får neka att sälja till B.Utgångspunkten i avtalsrätten är avtalsfrihet. Avtalsfrihet innebär att man är fri att bestämma om man vill ingå avtal, med vem man vill ingå avtal, samt vilket innehåll som avtalet ska ha. A och B är alltså fria att välja om de vill ingå avtal med varandra med ett visst innehåll.Därför är A fri att sätta vilket pris denne vill, och B är fri att välja om denne vill acceptera det pris som A sätter. A kan också välja huruvida A vill sälja till B över huvud taget.Avtalsvillkor får dock inte vara oskäliga, de kan då jämkas (justeras) så att de blir skäliga (36 § avtalslagen). I detta fallet blir det dock sällan problem i praktiken, eftersom B är fri att inte acceptera priset som A sätter och istället köpa från någon annan.Enda gången detta skulle medföra problem för A i praktiken är om A har en dominerande ställning på marknaden och höjer priset i syfte att avskärma B från marknaden (2 kap. 7 § konkurrenslagen). Det skulle då vara en förbjuden konkurrensbegränsning. Det är emellertid höga krav för att så ska vara fallet, huvudregeln är att företag alltid ska få vara fria i sin prissättning.Sammanfattningsvis gäller avtalsfrihet som medför att A är fri att sätta sitt pris på sina varor, och B är på samma sätt fri att välja om denne vill acceptera A:s priser eller inte. A får dessutom välja om denne vill sälja till B över huvud taget.Jag hoppas att du har fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Kan man ingå avtal med en omyndig person?

2021-10-21 i Omyndiga
FRÅGA |Hej, en vän till mig blev nyligen kontaktad på snapchat av en tjej som vill sälja sina använda strumpor till honom. Hon säger att hon är 18år men vad vi kunnat se baserat på hennes namn så kan hon vara 17.Skulle det vara olagligt för honom att köpa hennes använda strumpor? (han är 26år).Spelar det någon roll om hon är 17 och ännu inte fyllt 18? Det är alltså hon som tagit kontakt med honom och inte tvärtom. Mvh
Jacob Björnberg |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,UTREDNINGDen lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av din fråga är föräldrabalken (FB). I 9 kap. 1 § FB anges att myndighetsåldern i Sverige är 18 år. Vidare framgår av den nyss nämnda lagparagrafen att en omyndig person genom egen aktivitet inte kan råda över sin egendom, ådra sig skulder eller andra förpliktelser, exempelvis genom att ingå avtal. Rätten att förvalta underårigs förmögenhet och företräda honom eller henne i andra angelägenheter tillkommer förmyndaren, vilket inte sällan brukar vara samma person som är vårdnadshavare. Från ovanstående huvudregel finns dock undantag. Enligt 9 kap. 3 § 1 st. FB gäller att underårig kan rättshandla beträffande sådant som denne genom eget arbete förvärvat efter det han eller hon fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe. Det förutsätter dock att förmyndaren lämnar sitt godkännande till tagandet av arbetet innan anställningsavtalet ingås. Detta innebär att om strumporna från början har införskaffats med pengar som tjejen har uppburit genom eget förvärvsarbete och med sin förmyndares samtycke blir köpet, dvs. avtalet, rättsligt giltigt och därmed bindande för båda parter. I lagtexten stadgas "Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe" och i förevarande fall kommer ju strumporna ha trätt i pengarnas (lönens) ställe.Förmyndaren kan också alltid i efterhand godkänna den rättshandling som vidtagits av den omyndige. I grunden föreligger ingen bundenhet, ynglingen blir först bunden av sitt eget rättshandlande i samband med förmyndarens godkännande. Om något samtycke däremot inte erhålls ska prestationerna, alltså egendomen på vardera sidan, gå åter. Om egendomen inte kan återställas kan den omyndige istället bli skadeståndsskyldig, men endast under förutsättning att denne haft nytta av föremålet för det ogiltiga avtalet, 9 kap. 7 § 1 st. FB. Det ska vidare noteras att det inte finns något utrymme för god tro på det här området, vilket i klartext betyder att den som rättshandlar är skyldig att säkerställa att motparten har uppnått erforderlig ålder, dvs. 18 år. Avslutande ord och ytterligare rådgivningSammanfattningsvis och som svar på din fråga kan sägas att det kan vara civilrättsligt olagligt att köpa de aktuella strumporna. Samtidigt ska tilläggas att det reella värdet på ett par använda strumpor torde vara tämligen blygsamt och den enda egentliga konsekvens som följer av det här agerandet är att avtalet kan komma att ogiltigförklaras. Din kompis gärning är således inte straffsanktionerad, dvs. inte brottslig. Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.Vänligen,

Ångra villkorat köp i butik

2021-10-18 i Avtal
FRÅGA |Hej! Jag var i en möbelbutik och beställde ett matbord som jag gillade och fanns på plats , jag och min dotter efter beställde 8 styckna matstolar till bordet också. Chefen / ägaren sa till oss att stolarna ska beställas hem till oss i med de har inte den i butiken vilket jag accepterade men betonade att min man (som inte har varit på plats då vi beställde ) måste godkänna köpet . Ägaren var så trevlig och enligt honom var inget problem om min man kommer och se bordet samt godkänna andra varor ( matstolarna) . Då jag betalade hela summa båda gör bordet sant 8 matstolar. När jag gick hem visade en bild av stolarna till min man han gillade inte modellen då exakt dagen efter kl 10 på morgonen ringde upp möbelaffären och avbeställde min beställning och han sa ingenting och väntade på oss söndag som vi kom överens att min man skulle titta på matbordet och andra varor . Helgen åkte vi där och min man godkände matbordet men gillade inte något annat . Vid kassan när jag begärde resten av pengarna tillbaka då ägaren nämnde att ni får ingen pengar tillbaka men istället ni få tillgodokvittot för att handla andra varor ?! Han menade i med jag fysisk beställde varorna i butiken då kunde jag inte använda öppetköp eller avbeställning ?! Vilket är väldigt märkligt eftersom vi kom överens med varandra att min man också måste godkänna köpet och exakt dagen efter avbeställde varorna ? Jag undrar hur ska jag gå tillbaka mina pengar i med ägaren var väldigt oärlig och oseriös?!
Vidar Wicklund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag uppfattar det som att problemet är att du har köpt åtta stolar med villkoret att du ska få backa på köpet om din man inte vill ha stolarna. Nu vill alltså inte butiken låta dig få pengarna tillbaka utan vill ge dig ett tillgodokvitto.Skydd av konsumentköprättEftersom du är konsument och har handlat i en butik blir konsumentköplagen (1990:932), KKöpL, tillämplig. De rättigheter du har enligt lag aktualiseras bara om varan blir försenad i leveransen eller om det är fel på varan (KKöpL 13 och 22 §§). Eftersom varan verkar finnas för dig att hämta upp redan nu, och eftersom det inte är fel på stolarna i sig, har du tyvärr ingen rätt att häva köpet på konsumentköprättslig grund.Öppet köpTyvärr finns det ingen lag som säger att butiker måste ha öppet köp. Butiker väljer ofta frivilligt att ge sina kunder den möjligheten, men de måste inte enligt lag. Om det inte står på kvittot eller någonstans i butiken att det är öppet köp har sannolikt inte butiken valt att erbjuda det. Då har du tyvärr inte rätt till öppet köp.ÅngerrättÅngerrätt liknar öppet köp men är rent formellt en rättighet som erbjuds i lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler, DAL. Tyvärr gäller den lagen inte vid köp i butik (DAL 1 kap 1 §). I ditt fall har du alltså ingen ångerrätt.Spelar avtalet någon roll?När man träffar avtal på ett område som omfattas av KKöpL, som i ditt fall, så blir avtalsvillkor till fördel för dig som köpare bindande (KKöpL 3 §). Det innebär att villkoret att din man ska godkänna köpet egentligen är bindande för butiken. Rent juridiskt kan man se det som ett köpeavtal med möjlighet för köparen att ångra sig. Man kan påstå att ni har avtalat fram en rätt att ångra köpet. I så fall har du rätt att få pengarna tillbaka.Problemet med detta är att det blir svårt för dig att bevisa vad ni har sagt. Eftersom du redan har betalat är det du som måste agera rättsligt, du måste stämma butiken i extremfallet. Om du gör det är det du som måste visa att ni har avtalat om ångerrätt. Eftersom ni bara kommit överens muntligt om ångerrätten, och eftersom butiksägaren inte vill erkänna vad som avtalats, kommer det bli ord mot ord. I ett sådant fall kommer sannolikt butiken tyvärr vinna.En liten möjlighetDen lösning jag skulle kunna komma på bygger på vad det står på kvittot. Man kan se ert avtal som ett köp som inte fullbordats, utan som ett avtal om att du eventuellt vill köpa stolarna och att du lämnar en deposition. Om butiken inte har specificerat vad det är du har betalat för skulle du möjligen kunna hävda att du inte köpt något, utan bara lämnat säkerhet för att avgöra om du vill köpa dem senare. I ett sådant fall skulle det sannolikt ligga på butiken att visa ett köpeavtal. Om de inte har dokumenterat allt korrekt kan de få problem att visa det.Lite beroende på hur du har betalat och vilken dokumentation det finns mellan dig och butiken kan det alltså finnas en liten möjlighet att du skulle få rätt i domstol. Du ska då hävda att det inte finns något köpeavtal, varpå butiken måste visa att det finns det.SlutsatsÄven om du har rätt att frånträda köpet kommer det bli mycket svårt för dig att bevisa det i domstol. Anses det som att du har gjort köpet har butiken ingen skyldighet att varken ge pengar eller ett tillgodokvitto. Tyvärr ser det ut som att det bästa alternativet är att acceptera tillgodokvittot. Beroende på vilka bevis butiken har på vad din betalning avser kan det finnas en möjlighet att få tillbaka pengarna.Vad du kan göraOm du har något bevis på att butiksägaren har sagt att din man måste godkänna köpet, eller om du tror det finns en chans att de kommer gå med på att det har hänt, kan du kontakta oss för vidare hjälp. I så fall är chanserna bättre.Om du frågar butiken om de kan visa vad de har för dokumentation på ett avtal er emellan, och det inte uttryckligen står att det rör sig om ett köp, kan det också finnas en möjlighet att nå framgång. I så fall kan du också kontakta oss för vidare hjälp.Till sist vill jag föreslå att du, förutom om du eventuellt ber om dokumentation på avtalet, inte pratar så mycket med butiken. Om du vill agera rättsligt kan det du sagt eller skrivit felaktigt tas upp som bevis på att du har avsett att köpa stolarna.Dessvärre kan jag inte ge dig bättre råd med den information jag har fått, hoppas mitt svar var tillräckligt tydligt. Kontakta gärna oss om du har fler frågor!

Kan en resebyrå kräva vaccinationspass?

2021-10-17 i AVTALSRÄTT
FRÅGA |Hej,Har en svensk resebyrå rätt enligt lag att kräva vaccinintyg, Covid-19 för att få följa med på en resa till ett land som inte kräver vaccinationsintyg.Överhuvudtaget kan någon kräva ett vaccinintyg om man hänvisar till Diskrimineringslag, mänskliga rättigheter m.fl.
My Stenquist |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline. Jag ska göra mitt absolut bästa för att svara på din fråga. I Sverige skyddas de mänskliga rättigheterna i grundlagarna. I regeringsformen finns en rättighetskatalog med våra grundläggande fri- och rättigheter. Enligt regeringsformen är var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp(2 kap 6§ RF). En vaccinering är ett kroppsligt ingrepp. Ingen kan alltså tvinga dig att vaccinera dig. Privata aktörer(såsom en resebyrå) har som huvudregel rätt att bestämma helt själva vem de ingår avtal med, och på vilka villkor avtalet grundas på. Denna rätt finns på grund av avtalsfriheten. Om de har som villkor att en kund för att få åka med på deras resa ska ha ett vaccinationsintyg är detta helt okej. De har ingen skyldighet att låta de som inte har vaccinationsintyg följa med, eftersom de själva bestämmer villkoren för köpet av deras tjänster. De kan inte tvinga dig att vaccinera dig, men de kan neka dig att få följa med på deras resa om du inte har ett vaccinationsintyg. Det finns dock undantag till avtalsfriheten. Diskriminering är en av de undantagen. Diskriminering innebär att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan skulle ha behandlats i en jämförbar situation(Diskrimineringslagen 4§). En sådan särbehandling skulle kunna vara att inte få åka med på en resa anordnad av en resebyrå. Dock så måste särbehandlingen, för att den ska utgöra diskriminering, ha samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Diskrimineringsgrunderna är kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.(Diskrimineringslagen 1§). Att neka någon att följa med på en resa för att de inte har vaccinationsintyg är inte diskriminering, på grund av att särbehandlingen inte har samband med någon av diskrimineringsgrunderna.Hoppas du fick svar på din fråga! Tveka inte att höra av dig om du har fler frågor. Vänliga hälsningar,

Kan affärer neka kontanter?

2021-10-24 i Avtal
FRÅGA |Hej varför kan affärer och butiker förhandla bort kundens rätt att betela med kontanter när det enligt lag är godkända som betalmedel varför skall det alltid finnas små kryphål i svenska lagar varför inte bara säga att alla måste ta imot godkända betal medel
Mikaela Kronmann |Hejsan och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Precis som du säger är sedlar och mynt som getts ut av Riksbanken lagliga betalningsmedel (5 kap. 1 § andra stycket lag om Sveriges Riksbank). Det betyder att var och en i huvudregel är skyldig att ta emot dessa. Det finns dock undantag från det. Alla butiker och affärer måste inte ta emot kontanter som betalningsmedel. I Sverige har vi en princip om avtalsfrihet. Principen innebär att man får välja vem man vill ingå avtal med och med vilka villkor. Detta innebär att butikerna kan ställa upp som ett villkor för att handla av dem att man betalar med t.ex. kort. Det är då upp till personen som ska handla om den vill handla i just den butiken eller inte. Det ser lite annorlunda ut i förhållanden mellan staten och enskilda, där kan de endast i begränsad omfattning avtala bort skyldigheten att ta emot kontanter (läs gärna HFD 2015 ref. 49) På senare tid har det blivit allt fler butiker som ställer upp liknande villkor och väljer att inte ta emot kontanter. De är många gånger tydliga med att de endast tar ett visst betalningsmedel, t.ex. finns ofta skyltar innan man stiger in genom dörren där villkoret framgår. Att butiker väljer att införa sånna här villkor kan bero på flera orsaker men beror ofta på stöld- och rånrisker som kontanthantering medför. Såklart bidrar det till svårigheter att betala för de som endast använder sig av kontant betalning. Varför det finns "kryphål" i svenska lagar är svårt att ge ett rättvisande svar på. Kryphål kan bero på att det är svårt att i lag täcka in alla möjliga tänkbara situationer. Hoppas du fått svar på din fråga! Hälsningar,

Försäljningserbjudanden på sociala medier

2021-10-18 i Avtal
FRÅGA |En person auktionerar ut en vara i en facebook. Ej en köp och säljgrupp. Bud ska lämnas i kommentarerna. Det finns ingen stopptid eller sluttid för auktionen. Finns det några regler som gäller vid sådan auktion? En auktion utan stopptid låter märkligt i mina ögon. Jag gav ett ledande bud. Men efter 4 dager kom ett nytt bud. Hur vet man egentligen när man vinner när det inte finns ngn slut tid. Finns det inget som reglerar?
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Viss ledning kan för din fråga hämtas i ett rättsfall från HD, NJA 2016 s. 1195, vilket handlade om hur internetbaserade auktioner ska regleras, i detta mål på facebook. I målet konstateras först att om det inte finns några närmare regler om auktionsförfarandet i fråga och inte heller någon sedvänja att tillämpa så får frågan om avtalsbundenhet avgöras utifrån vad som gäller generellt för ingående av avtal vid auktion. Då det i detta fall inte rör sig om en köp- och säljgrupp utgår jag från att varken några särskilda regler för auktionsförfarandet eller någon sedvänja för försäljning hos den här personen finns.Auktion eller utbud?HD:s fortsatta resonemang bygger i stort på att buden som ges på en auktion ska likställas med buden som ges i kommentarsfältet på facebook och att auktionens klubbslag ska likställas med den givna stopptiden. I ditt fall finns dock ingen stopp- eller sluttid. Mot den bakgrunden är det möjligt att försäljningsförfarandet i ditt fall inte ska ses som en auktion utan som ett så kallat "utbud". Enligt den juridiska litteraturen ska man med ett "utbud" förstå ett till allmänheten riktat erbjudande i form av annonser, skyltning och liknande som kan vara mer eller mindre bestämt. Utbudet är inte en bindande viljeförklaring för den potentiella säljaren. Det betyder att om någon potentiell köpare skulle "nappa" på erbjudandet och säga sig vara villig att köpa så måste även den eventuelle säljaren förklara sig villig att sälja där efter. Utbudets funktion kan således sägas vara att etablera kontakt och inbjuda till avtalsslut. Således skulle det i ditt fall vara så att avsändaren på facebook inte har någon plikt att sälja till en specifik spekulant efter en viss tid, utan denne väljer själv vems erbjudande denne vill anta.Uppfordran att avge ett anbud?I 9 § avtalslagen (AvtL) sägs att om någon i ett meddelande som egentligen skulle vara att anse som ett anbud (avtalserbjudande) har uttryckt att detta erbjudande inte kommer med någon förbindelse för avsändaren så anses det som en uppfordran att avge ett anbud. Om en spekulant då kommer med ett anbud inom rimlig tid efter uppmaningen så blir avsändaren bunden till detta anbud om han måste inse att anbudet inkom tack vare hans uppmaning och han inte inom rimlig tid avslår det. Om omständigheterna kring försäljningsförfarandet i ditt fall skulle vara sådana att avsändarens inlägg på facebook är att anse som en uppfordran att avge anbud, snarare än ett utbud, så binds denne till den första personens erbjudande, enligt förutsättningarna i ovanstående stycke. Detta skulle dock kräva att meddelandet i grunden skulle anses om ett anbud. För att ett meddelade ska anses som ett anbud krävs exempelvis att det har en tämligen bestämd adressat, i allmänhet en person men eventuellt ett flertal. Givet vad jag vet om försäljningsförfarandet i ditt fall uppfattar jag det som närmare liggande ett utbud än en uppfordran att avge anbud. Detta skulle i sådana fall innebära att det inte finns någon skyldighet för avsändaren på facebook att ingå avtal med någon som uttryckt intresse för det i kommentarsfältet, utan eventuella kommentarer med anbud kan fritt accepteras av avsändaren inom en viss tidsram.Med vänlig hälsning,

Måste ägaren av bilen försäkra den eller kan någon annan göra det?

2021-10-18 i AVTALSRÄTT
FRÅGA |Måste ägaren av bilen stå som försäkringstagare eller går det lika bra med användaren av bilen?
Caroline Arvaeus |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.När det kommer till försäkring av bilar står det i försäkringsvillkoren att försäkringen bara gäller för den som äger bilen. Detta innebär att det bara är den som är registrerad ägare till bilen kan teckna en försäkring. Den som står som ägare av bilen är också den som huvudsakligen ska använda bilen.Så för att svara på din fråga skulle jag säga att den som äger bilen bör vara den som också står som försäkringstagare. Med andra ord, ja det är ägaren av bilen som måste stå som försäkringstagare.Hoppas att du fick svar på din fråga!Hälsningar,

VD köper bil utan styrelsens godkännande

2021-10-16 i Avtals ogiltighet
FRÅGA |Om 2 personer öppnar en second hand butik, och sitter i bolagets styrelse. Man anställer sedan en vd men om då VD:n går och köper en bil på bolagets räkning för att kunna ta sig runt, utan att ha pratat med bolagets styrelse. Men ändå fått igenom bilköpet på bolagets räkning. Och det blir kostsamt för bolaget då man redan har många utgifter. Hur löser man detta? Vilken lag reglerar detta?
Adam Winqvist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Svaret regleras i ABL.En VD har befogenhet att göra sådant som faller inom den löpande förvaltningen av bolaget (ABL 8:29 j. 8:36). Avtal som VDn ingår utanför denna befogenhet kan ogiltigförklaras om motparten var i ond tro (ABL 8:42 2st). För det första är det inte ens säkert att bilköpet var utanför VDns befogenhet eftersom många företag behöver bilar i den löpande förvaltningen och en VD anses ha en långtgående befogenhet.Även om köpet faller utanför befogenheten kan det bli svårt att hävda att motparten var i ond tro. Förvisso är ert företag relativt litet men det är inte något motparten nödvändigtvis visste. Eftersom de flesta företag är i behov av bilar är det rimligt att motparten var i god tro om ert behov. Isåfall kan avtalet inte hävas.Min rekommendation är att ni pratar med säljaren och ser om ni kan komma överrens om att häva avtalet. Om säljaren inte går med på det är det förmodligen inte värt att ta saken till domstol (lär kosta mer än det smakar). istället rekommenderar jag att ni säljer bilen till någon annan. Jag hoppas det svarar på din fråga! Du är varmt välkommen att ställa fler frågor till oss på Lawline.