Får part ut ljudupptagning av vittnesförhör efter slutdelgivning?

2021-09-28 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Min son är misstänkt för brott och har i samband med s.k. slutdelgivning fått en kopia av förundersökningsprotokollet. Protokollet innehåller bl.a. utskrift av ljudupptagningar av förhör med vittnen. Min son vill gärna lyssna på ljudupptagingarna får att förvissa sig om att allt det vittnena sagt har skrivits ut korrekt. Har han rätt att få ta del av ljudupptagningarna?
Alexandra Madsen |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Se slutet för en sammanfattning av vad som framkommer nedan samt varför det egentligen inte har en betydelse för din son att få ut de faktiska ljudinspelningarna av förundersökningsförhören. Alla har en grundlagsskyddad rätt att ta del av allmänna handlingar enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF). En allmän handling kan exempelvis vara en text, bild, film eller ljudinspelning. För att ljudinspelningen ska vara en allmän handling ska den vara förvarad hos polisen och antingen ha kommit in till myndigheten eller skapats där, (2 kap. 3-4 §§ TF).Begränsning av rätten att få ut allmänna handlingarRätten att få ta del av allmänna handlingar får dock i undantagsfall begränsas i lag bland annat med hänsyn till intresset av att förebygga eller lagföra brott, (2 kap. 2 § TF). Pågående förundersökningar är med hänsyn till detta intresse i princip hemliga och omfattas av förundersökningssekretess enligt främst 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL), till skydd för det allmännas intresse av att förebygga och lagföra brott, samt 35 kap. 1 § OSL till skydd för enskilda i brottsutredande myndigheters brottsförebyggande och lagförande verksamhet.Det är dock av betydelse för den som misstänks för brott att kunna få fortlöpande kännedom om resultaten av olika utredningsåtgärder, med anledning av dennes möjligheter att göra sina synpunkter gällande. Den misstänkte måste få en möjlighet att i ett tidigt skede kunna förhindra ett obefogat åtal, (SOU 1926:32 s. 72).Rätten för den misstänkte att få ut utredningsmaterialTrots att en förundersökning är hemlig kan den som misstänks för brott ändå ha rätt att ta del av utredningsmaterial enligt regler och principer om partsinsyn. Regleringen av rätten att ta del av vad som förekommit vid förundersökningen (insynsrätten) är central för den enskildes rättssäkerhet och möjlighet för att kunna försvara sig mot misstankarna.Den misstänktes rätt till insyn inträder dock först när denne i samband med förhör underrättas om skälig misstanke om brott, (23 kap. 18 § rättegångsbalken, RB). Den misstänkte får då såsom part gentemot åklagaren insyn i utredningen och möjlighet att påkalla utredningsåtgärder (se SOU 1926:32 s. 48). Som framgår av 23 kap. 18 § RB varierar emellertid insynsrätten beroende på i vilket skede en förundersökning befinner sig. Rätten till insyn i vad som kommer fram under en pågående förundersökning gäller även endast i den mån den kan ske utan skada för utredningen. Begränsningen innebär att den misstänkte inte ska få del av utredningsmaterial som gör att denne kan anpassa sina uppgifter, förstöra bevisning eller på annat sätt sabotera utredningen om den misstänkta brottsligheten. De brottsutredande myndigheternas intresse av att kunna bedriva utredningen effektivt väger därmed tungt.Bedömningen av rätten att få ut en handlingBedömningen blir i normalfallet beroende av i vilket skede en förundersökning befinner sig. Det är förundersökningsledaren som under en pågående förundersökning har, med beaktande av objektivitetsprincipen, att pröva om uppgifter kan lämnas till den misstänkte i det enskilda fallet. Någon skyldighet att motivera varför ett röjande av en viss uppgift skulle vara till nackdel för utredningen finns inte enligt rättegångsbalken. Justitieombudsmannen (JO), har dock ansett att ett avslag om att få del av uppgifter bör motiveras, (JO 1992/93 s. 202).Under pågående förundersökning anses insynsrätten inte innebära en rätt att läsa eller på motsvarande sätt få tillgång till primärmaterial, förhörsutsagor, undersökningsprotokoll eller annat förundersökningsmaterial. Det är alltså inte fråga om någon rätt till aktinsyn. Inte heller kan den misstänkte göra gällande någon rätt att få kopior av materialet, (Regeringens lagrådsremiss - Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar s. 34). Vid slutdelgivningen, när åtal har beslutats, har den misstänkte eller försvararen enligt 23 kap. 21 § fjärde stycket RB rätt att på begäran få en papperskopia av förundersökningsprotokollet (NJA 2015 s. 693). Om en offentlig försvarare är förordnad ska denne få förundersökningsprotokollet utan särskild begäran. Det är alltså först i och med att åtal väcks som den misstänkte får en rätt enligt rättegångsbalken till egna kopior av förundersökningsmaterial, se NJA 2008 s. 650, (Regeringens lagrådsremiss - Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar s. 37).Hela utredningsmaterialet omfattas av insynsrätten vid slutdelgivningen, vilket är anledningen till att din son fick ta del av utskrifterna för vittnesförhören. Detta har betydelse för den misstänktes möjligheter att enligt 23 kap. 18 § andra stycket RB avgöra om ytterligare utredningsåtgärder behövs eller om andra vittnen än de som redan hörts behöver höras (JO 2007/08 s. 87). Däremot kan den misstänktes och försvararens rätt till insyn fortfarande begränsas genom sekretessbestämmelser.Ljudupptagningar av förhör ska dock bevaras till dess att förundersökningen har lagts ned eller avslutats eller målet slutligt har avgjorts, (23 kap. 21 § c RB). Sammanfattning av det ovan angivnaDen misstänktes fortlöpande rätt till insyn i förundersökningen inträder vid den tidpunkt då denne underrättas om skälig misstanke om brott. Det är förundersökningsledaren som bedömer hur den misstänktes rätt till fortlöpande insyn i förundersökningen lämpligen ska tillgodoses i det enskilda fallet. Förundersökningen bedrivs dock på ett objektivt sätt och innebär att omständigheter både till fördel och nackdel för den misstänkte beaktas. Vid slutdelgivning, det vill säga väckandet av åtal, får den misstänkte en rätt till egna kopior av förundersökningsmaterialet. Ljudupptagningar av förhör bevaras dock tills målet är avgjort. Den faktiska betydelsen av att få ut ljudupptagningen är dock inte storDet spelar dock inte någon större roll huruvida det skulle kunna förekomma fel i transkriberingen av vittnesförhören i förundersökningsprotokollet som din son har fått. Anledningen till detta är att domstolarna i Sverige dömer enligt muntlighetsprincipen, vilken framkommer i 46 kap. 5 § RB. Enligt bevisomedelbarhetens princip ska all bevisning och annat material läggas fram muntligen vid huvudförhandling i domstolen, (35 kap. 8 § RB). I huvudförhandlingen ska alltså förundersökningsledaren lägga fram all bevisning inför rätten. Det innebär att vittnesutsagor får läggas till grund för domstolens dom om dessa hörs direkt inför domstolen vid personlig inställelse. I normalfallet kan alltså berättelser ur förundersökningen inte användas som bevis vid rättegången i domstol, (36 kap. 16 § RB). Hoppas att du fick svar på din fråga och lite hjälp på vägen! Är det så att du inte hr fått svar på frågan får du gärna återkomma med mer specifik information för ett bättre svar. Med vänliga hälsningar,

Hur ser bevisläget ut när jag har bevis på att p-biljetten legat framme väl synlig, men parkeringsövervakaren har motbevisning angående detta?

2021-09-28 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Jag parkerade min bil 2020-09-05 på Smyckegatan V. Frölunda och löste en parkeringsbiljett som täckte tiden fram till kl 09:012020-09-06.Trots att biljetten låg väl synlig och läsbar på den del av instrumentpanelen som är placerad som en del av framrutan fick jag två kontrollavgifter a 600,00 kr. Parkeringsvakterna hävder att ingen biljett fanns. Det hade endast behövds att parkeringsvakterna tog 2 steg och tittade in genom sidrutan i framdörren för att kunna se biljetten ovan för ratten vid framrutan. Mitt vittne och jag hade igen besvär med att se biljetten. Jag tog en bild som visade biljettens placering trots detta hamnade ärendet i Göteborgs Tingsrätt. Vid huvudförhandlingen kommer båda parkerings vaktarna att förhöras under sannings ed.Hur tycker ni rättsläget ser ut för mig.?Mvh
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du tar hjälp av Lawline!Din fråga handlar i princip om rena bevisrättsliga frågor, och av den anledningen kommer jag att fokusera på gällande rätt angående bevisning samt vad detta innebär i ditt fall, snarare än att gå in (mer än vad som är absolut relevant) på själva trafikjuridiken. Eftersom du anger att du fått en kontrollavgift utgår mitt svar i vart fall huvudsakligen från detta, till skillnad från om det hade varit en parkeringsanmärkning du fått.När det gäller kontrollavgifter fungerar dessa rättsligt som vilken faktura eller betalningskrav som helst, och hör till civilrätten (den del av juridiken som handlar om förhållanden mellan enskilda, i detta fall du som bilist och parkeringsövervakaren/p-bolaget som motpart). Utgångspunkten är att den som påstår sig ha ett civilrättsligt krav på någon (t.ex. betalning såsom en kontrollavgift) är den som ska bevisa detta, alltså parkeringsövervakaren i detta fall. Frågan om vilka beviskrav som ställs på parkeringsövervakaren respektive den som betalningskravet riktas mot har tagits upp i ett antal rättsfall. I NJA 2013 s. 711 uttalar HD att det som en parkeringsvakt har antecknat i samband med att en kontrollavgift (eller parkeringsanmärkning) har utfärdats har ett starkt bevisvärde till förmån för parkeringsövervakaren. Det räcker normalt sett inte bara med ett påstående från fordonsägaren om att felparkering inte har skett för att betalningsansvaret ska undanröjas. Fordonsägaren kan dock motbevisa parkeringsövervakaren om det framställs en befogad invändning såsom att kontrollrutinerna inte varit tillförlitliga eller att stark bevisning lagts fram till stöd för fordonsägarens uppgifter. Såsom just Göteborgs tingsrätt uttalat i ett tidigare mål (Ä 9176-08) i linje med HD:s uttalande ska det som en parkeringsvakt rapporterar i sin tjänsteutövning (t.ex. att biljett saknats) frångås om det finns "stark bevisning" till stöd för motsatsen.I klartext betyder det att parkeringsövervakaren/p-bolaget (om det rört sig om en kontrollavgift såsom du anger att det är, som utfärdas på privat mark/tomtmark) så att säga startar med en bevisfördel, som du behöver övervinna. För att påpeka att du haft biljetten väl synlig bör du alltså ta fram så mycket bevisning som du kan för att försöka visa detta. Hur "stark" eller hur "mycket" bevisning som krävs (beviskrav) för att du ska ha fullgjort din bevisbörda dvs. motbevisat polisen alternativt p-bolaget kan mot bakgrund av domstolens resonemang här ovan tolkas som att det krävs ganska mycket. En bild föreställande det du beskriver angående vindrutan, i förening med din och ditt vittnes utsaga skulle kunna vara tillräckligt i detta sammanhang eftersom sådana uppgifter kan sägas visa mer tydligt och trovärdigt hur det ligger till jämfört med en (eller flera) parkeringsvakt(er)s anteckning och utsaga. Detta skulle dock lika gärna kunna vara otillräckligt om t.ex. p-bolaget kan visa upp egna foton (vilket är brukligt) där biljetten inte syns. Det du skulle kunna göra är att be dem att visa upp sådana foton, senast under huvudförhandlingen, just eftersom fotografering får sägas i allmänhet tillhöra standardrutinerna vid parkeringsövervakning numera och frånvaron av sådana skulle kunna betraktas som en bevisnackdel för parkeringsövervakaren (särskilt då ett sådant bolag typiskt sett är den "starkare parten" jämfört med den enskilde parkören/bilisten, och har såväl anledning som förmåga/resurser att samla in så mycket bevisning som möjligt för sitt betalningskrav – detta är påpekanden som är relevanta i civilrättsliga bevisfrågor som denna och som utgör argument som du kan trycka på). Man kan alltså säga att frånvaron av ett fotografi – som annars skulle kunna användas för att motsäga ditt eget foto och din övriga bevisning – innebär att parkeringsövervakarens kontrollrutiner "inte varit tillförlitliga" i linje med HD:s ovanstående resonemang.Det bör även nämnas vad HD uttalat i fallet NJA 2014 s. 755 där en parkeringsanmärkning utfärdats när det påståtts att en p-skiva inte varit väl synlig (resonemanget är dock relevant även beträffande kontrollavgifter och hur parkeringsbiljetter ska användas eftersom regelsystemen vid parkering på allmän mark respektive tomtmark så långt som möjligt ska tolkas enhetligt, enligt bl.a. HD:s resonemang i fallet NJA 2013 s. 711). Där fastslog HD, kort sagt, att en parkeringsskiva "eller motsvarande" (ett begrepp som kan sägas även innefatta parkeringsbiljetter) anses ligga väl synlig framtill i fordonet oavsett var på instrumentbrädan den ligger, och dessutom även om den ligger "vid en ruta i någon av de främre dörrarna". Varför den ska ligga väl synlig motiveras med att parkeringsövervakningen ska kunna ske någorlunda snabbt och effektivt (dvs. en p-vakt ska inte behöva ödsla tid på att leta alltför länge efter en p-skiva, p-biljett eller liknande), men kraven får inte heller ställas onödigt högt med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet. Här skulle du alltså kunna argumentera att det (särskilt utifrån den bild du säger dig ha tagit) hade varit tämligen lätt för p-vakten att kontrollera din väl synliga biljett genom att ta någon/några sekunder extra på sig att kika lite mer noggrant.Det är, till syvende och sist, mycket svårt att på förhand svara exakt på hur en viss domstol kommer att döma avseende bevisfrågor av det här slaget. Svaret jag gett bör därför tolkas som en ungefärlig fingervisning eller prognos och möjliga råd/tillvägagångssätt snarare än en exakt och pricksäker analys av hur det kommer att gå.Hoppas mitt svar varit till någon hjälp för dig! Lycka till!Med vänlig hälsning,

Kan min son vägra vittna?

2021-09-27 i Vittna
FRÅGA |Hej! Min son skulle vitnar till en tjej som var tillsammans med henne mot hennes x nu är han inte med henne pga att han fick ett helvete pga det han vill inte vitn nu hon försöker att förstöra för honom allt vad kan han göra i sån situation kan han vägra att vitnaMvhMerima
Marlene Zouzouho |Hej och tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Av omständigheterna förstår jag att du vill veta om din son kan vägra vittna.LagenI Sverige finns det en allmän medborgerlig skyldighet att vittna inför domstol, d.v.s. vittnesplikt. Det innebär att man är skyldig att vittna när man blir kallad till det, om man inte är part i målet. Detta finns i 36 kap. 1 § rättegångsbalken, RB.Det är dock en plikt med undantag. För närstående och för vissa yrkesgrupper med tystnadsplikt gäller inte denna vittnesplikt, se 36 kap. 3 § och 36 kap. 5 § RB. Det innebär att man inte behöver vittna om man är gift, har varit gift eller är släkt med en part i rättegången. När det kommer till barn som är under 15 år och för någon som lider av psykisk störning, kan de höras som vittne om rätten med hänsyn till omständigheterna tillåter det, 36 kap. 4 § RB.Enligt 36 kap. 7 § RB ska den som ska höras som vittne kallas att vid vite, infinna sig vid förhandling. Det innebär att om vittnet får betala vite om den inte kommer till förhandlingen. I undantagssituationer kan förhöret med vittnet hållas över telefon eller helt utanför förhandlingen, 36 kap. 19 § RB. Det kan vara fallet när någon till exempel är svårt sjuk och kan således inte ta sig till förhandlingen.Dyker vittnet inte upp till förhandlingen trots att den blivit kallad att göra så vid vite, kan rätten bestämma att vittnet ska hämtas till förhandlingen, 36 kap. 20 § RB. Enligt förarbetena, ska själva åtgärden att hämta någon bedömas som proportionerlig med hänsyn till bland annat vittnets person, vad målet gäller och omständigheterna i övrigt. Det anges däri även att hämtning får göras om det kan antas vittnet inte kommer att följa en ny kallelse. I annat fall ska en ny kallelse skickas (givetvis även vid vite).Ett vittne som inte är under 15 år eller lider av någon psykisk störning, ska avlägga ed enligt 36 kap. 11 § RB. Den senare gruppen, och även närstående, kan välja att göra det ändå enligt 36 kap. 13 § RB.Ett vittne som, utan giltigt skäl, vägra att avlägga ed, vittna i helhet, svara på frågor o.s.v. kan komma att föreläggas vite. Vittnet riskerar även att bli häktad i högst tre månader eller fram tills målet är klart enligt 36 kap. 21 § RB.Om rättegångskostnaden påverkas av att man vägrat vittna kan vittnet i skälig omfattning bli skyldig att ersätta kostnaden, 36 kap 23 § RB.SammanfattningDin son blir tyvärr tvungen att vittna om han inte tillhör de undantagna grupperna. Annars finns det medel som rätten kan använda sig av för att tvinga honom till det. De medel som rätten kan använda sig av för att få någon att inställa sig till förhandlingen/vittna är just vite, hämtning och i vissa fall, häktning. Utöver detta kan han komma att bli ersättningsskyldig för de ökade kostnader detta inneburit, dvs om rättegången flyttats fram och advokatkostnader o.s.v. ökats till följd av detta.Vittnesskydd?De övriga omständigheterna i ditt fall har jag inte riktig förstått. Blir din son hotad eller riskerar han att bli det p.g.a. förhandlingen kan det som kallas vittnesskydd aktualiseras.Detta finns i 2a § polislagen. Däri ges att polismyndigheten har möjligheten att bedriva särskilt personsärkerhetsarbete i fråga om vittnen och andra hotade personer. Vilka skyddsåtgärder som ska vidtas bestäms utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Det kan till exempel handla om skyddat boende, larmanordningar av skilda slag och hjälp med olika myndighetskontakter. I särskilt allvarliga fall kan det bli fråga om biträde med att bosätta sig utomlands under fingerad identitet. I personsäkerhetsverksamheten kan även ingå en personsäkerhetsersättning till den skyddade personenJag hoppas att du fick svar på fråga.Vänligen,

Kan jag stämma ett företag och i så fall hur går jag till väga?

2021-09-25 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |HejJag var på fotvård med en vän. personen som skötte mig var ägaren till företaget. När hon hyvlade fötterna råkade hon hyvla så det blev ett djupt sår. Hon plåstrade om det på salongen, vi betalade och gick. Dagen äfter när jag skulle byta plåster insåg jag hur djupt såret var. Jag plåstrade om det men var sedan tvungen att söka vård på vårdcentralen. Jag har diabetes och jag går var tredje dag till sköterska som byter på såret. Nu 10 dagar senare har jag ett öppet sår. Jag gick till salongen och pratade med ägaren, jag bad om att få tillbaka pengarna jag betalade för hennes behandling och den kostnad jag lagt ut i form a plåster och besök till vårdcentralen. Hon nekade att betala nåt och sa att jag kom för sent !! Hade jag kommit tidigare hade hon betalat , sa hon! Jag fick ingen betalning av henne men möttes med stor otrevlighet.Nu vill jag bara stämma henne och få ersättning för sveda och värk, kan jag det är min fråga och hur går jag tillväga ?Jag har bild av mig under behandlingen, plus kvitton.Mvh
Karin Pihl |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar över om du kan stämma företaget och därutöver hur du ska gå till väga för att göra det. För att svara på din fråga kommer jag använda mig av rättegångsbalken (förkortas RB).Kan jag stämma företaget?Utifrån de uppgifter du lämnat i din fråga ser jag inga hinder för dig att lämna in en stämningsansökan mot företaget. Det som bör beaktas är att om en stämning inte innefattar laga skäl eller om det annars är uppenbart att stämningen är ogrundad så kan rätten genast meddela dom i målet utan att någon stämning utfärdas (42 kap. 5 § RB). Av din situation verkar risken för ett sådant utfall vara liten och min slutsats är därför att du kan göra det som i dagligt tal kallas för att stämma företaget.Hur ska jag gå till väga?När du vill stämma någon annan så måste du börja med att skriftligen ansöka om stämning hos tingsrätten (42 kap. 1 § RB). Det finns då flera krav på vad en stämningsansökan ska innehålla. En stämningsansökan måste innehålla ett bestämt yrkande, en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet, uppgifter om de bevis som åberopas och då direkt kopplat till vad som ska styrkas med varje bevis, samt information om sådana omständigheter som gör rätten behörig (t.ex. att det är rätt tingsrätt du vänder dig till) (42 kap. 2 § RB).Om du lämnar in en stämningsansökan som inte uppfyller de kraven jag skrivit ovan så ska rätten i första hand förelägga dig om att avhjälpa den aktuella bristen (42 kap. 3 § RB). Om du därefter inte följer detta föreläggande så kommer din stämningsansökan att avvisas, förutsatt att den är så ofullständig och att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång (42 kap. 4 § RB).Det finns alltså en del krav på en stämningsansökan, kraven kan vara lite svåra att förstå och framförallt kan det vara knepigt att veta hur man ska uppfylla dem. Dessutom är det ju viktigt att kraven faktiskt uppfylls, för annars kan ju ansökningen om stämning komma att avvisas. Mitt råd är därför att det kan vara bra att ta hjälp vid utformandet av din stämningsansökan, här är du varmt välkommen att kontakta vår juristbyrå på följande länk: https://lawline.se/boka.SammanfattningDu kan stämma företaget men för det krävs att du skickar in en skriftlig stämningsansökan till tingsrätten som uppfyller alla de krav som ställs på en stämningsansökan. Det kan vara svårt att veta hur man ska göra och därför är mitt råd att ta hjälp.Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Vad gäller om man blivit frihetsberövad av väktare i butik och väntar på polis?

2021-09-28 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej,Vad gäller om man blivit frihetsberövad pga snatteri av väktare i butik och väntar på polis?- fick inte svar på frågan hur länge man kan vara frihetsberövad/inte veta hur länge jag skulle sitta där- fick inte stå upp, måste sitta på en pall 'annars kastar vi ner dig på golvet'- fick inte gå på toalettenVänliga hälsningar
Kevin Läräng |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Ringa stöld (det brott som förr kallades snatteri) är enligt brottsbalken (BrB) 8 kap. 2 § belagt med böter eller fängelse i högst sex månader. När någon begår ett brott som man kan få fängelse för i straffskalan (såsom detta brott) har vem som helst – alltså även en väktare – rätt att "envarsgripa" (som det kallas) bl.a. den som ertappas på bar gärning eller flyende fot. Detta framgår av rättegångsbalken (RB) 24 kap. 7 § andra stycket och det är detta lagstöd som väktaren i ditt fall lutat sig mot.Av bestämmelsen framgår därtill att den gripne "skyndsamt" ska överlämnas till närmaste polisman, alltså i princip direkt (eller åtminstone så snabbt det är möjligt). Frihetsberövandet som väktaren stått för får alltså i regel inte vara särskilt länge alls, utan denne är skyldig att snabbt överlämna ärendet till polisen som prövar gripandet och avgör om du antingen ska släppas på plats eller delges misstanke om brott.Under den tid som du är gripen och under övervakning av väktaren (eller av vem som helst för den delen, t.ex. en vanlig person eller en polis) har denne rätt att vidta de åtgärder som krävs – med våld om nödvändigt – för att se till att du inte flyr. Lagstödet i det läget finns i BrB 24 kap. 2 § och anger kort sagt att ifall den som t.ex. på något sätt gör motstånd mot någon som denne står under uppsikt av, när denne ska "hålla [den frihetsberövade] till ordningen", får det våld användas som med hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att rymningen ska hindras eller ordningen upprätthållas. Att vara tvingad att sitta ner för att den som genomfört gripandet ska kunna säkerställa att man t.ex. inte flyr eller gör motstånd kan alltså vara en åtgärd som i lagtextens mening är "försvarlig". Även att vägra toalettbesök kan vara en nödvändig säkerhetsåtgärd för att förhindra flykt, motvärn eller liknande, vilket framgår av t.ex. JO:s beslut nr 4945-2016 och 5864-2016. Utifrån den relativt knapphändiga beskrivningen av det här fallet kan jag tyvärr inte göra någon mer exakt bedömning huruvida åtgärderna du beskriver varit försvarliga eller inte.Om du av någon anledning anser dig ha blivit orättvist/oförsvarligt behandlad under detta händelseförlopp (detta kan jag dock som sagt inte bedöma) t.ex. om du tycker att väktaren frihetsberövat dig alltför länge och låtit bli att lämna över dig till polisen i tid, kan du vända dig till polisen och be att få göra en anmälan om (utifrån vad som lär vara relevant här) olaga frihetsberövande enligt BrB 4 kap. 2 §. Brottet aktualiseras när någon för bort eller spärrar in någon annan eller på annat sätt berövar honom eller henne friheten, alltså exempelvis när någon griper en person utan att ha haft lagstöd för det eller ha gått utanför det lagstöd som använts.Jag hoppas min information varit till hjälp för dig!Med vänlig hälsning,

Varför behöver inte målsägande och tilltalad avlägga någon ed?

2021-09-27 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Hej!Har en fundering gällande vittnens, målsägandes och tilltalades roll i en rättegång. Som målsägare och tilltalad är det i praktiken okej att ljuga i en rättegång, dvs det medför inget straffrättsligt ansvar om man inte talar sanning. Det är dock annorlunda för vittnen som måste svära en ed innan de vittnar och om det visar sig att de ljuger så medför det ett straffrättsligt ansvar och man har gjort sig skyldig till mened, ett väldigt grovt artbrott. Finns det någon juridisk förklaring/anledning till att vittnen måste svära en ed innan de vittnar och att inte målsägaren eller den tilltalade måste göra det? Tänker att det är parterna som har den största skyldigheten att tala om för rätten vad som har hänt, så varför har man gett vittnen en så stor roll att tala sanning istället för parterna? Tack på förhand.
Anahita Harati |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline.Din intressanta fråga har behandlats i förarbeten till rättegångsbalken.Tilltalad:Åklagaren har bevisbörda och måste ställa det utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till vad som anförts i gärningsbeskrivningen, se artikel 6 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. En tilltalad avlägger ingen ed eftersom han eller hon har rätt att avstå från medverkan i utredningen, se SOU 1938:44 s. 389.Man vill alltså undvika att ge den tilltalade skäl till att underlätta åklagarens jobb.Man vill vidare motverka att det straffrättsliga ansvaret som följer av t.ex mened, ska ställa den tilltalade inför ett val mellan att försvara sig själv eller "försvara sig själv" (tala sanning, som kan förebygga risken för att straffas, genom att erkänna sig skyldig till det straffbelagda brott som man åtalats för där och då), se SOU 1938:44 s. 407. Med andra ord: någons sätt att lägga fram sitt försvar, ska inte begränsas av att på rättegången behöva beakta risken för att straffas i enlighet med någon annan rubricering än den/de man åtalats för. En tilltalad kan ha anledning att uppge en annan berättelse än den sanna, utan att för den sakens skull vara skyldig till det han eller hon blivit åtalad för. Det kan vara intressant att kolla på 29 kap. 5 § femte punkten i brottsbalken. Där står det att rätten i skälig omfattning ska ta hänsyn till om tilltalad medverkat till utredningen när straffet bestäms. Lagstiftaren kan alltså anses ha velat uppmuntra ärlighet, men av rättssäkerhetsskäl bestämt att den tilltalade ej ska avlägga någon ed. Målsägande:Målsäganden avlägger inte heller någon ed. Detta har motiverats av viljan att upprätthålla en jämvikt mellan parterna. Jämvikten kan anses vara av betydelse eftersom parterna ofta har skilda förhoppningar om utfallet. Det betonas att man vill motverka att den tilltalade ska missgynnas av att målsägandens berättelse garanteras en sanning genom eden, se SOU 1938:44 s 389 och SOU 1926:32 s 267. Den målsägande kan, genom att lämna falska uppgifter om att någon har begått ett brott, göra sig skyldig till falsk tillvitelse, se 15 kap. 7 § brottsbalken. För att dömas för falsk tillvitelse räcker det med att målsäganden under en rättegång förnekar vad domstolen hade kunnat klassa som en mildrande omständighet (t.ex om målsäganden felaktigt svarar nej på en fråga som ställs av den tilltalades försvarare).Möjliga problem:Det ovan nämnda kan anses vara problematiskt, både för tilltalad (se exempel 1) och målsägande (se exempel 2).Exempel 1: det kan vara vetskapen om att målsäganden inte riskerar att dömas till mened eller osann partsutsaga som gör att hon eller han ljuger till den tilltalades nackdel. Syftet om att inte missgynna den tilltalade kan därför anses gå förlorat, eftersom hänsyn även kan tas till den målsägandes berättelse när rätten gör en fri bevisprövning, se 35 kap 1 § rättegångsbalken. Notera dock det ovan nämnda om falsk tillvitelse, som i och för sig är en annan rubricering med ett lägre straffvärde än mened, se 15 kap. 1 § brottsbalken. Exempel 2: motiveringen om att det är på grund av eden som den tilltalade riskerar att missgynnas, kan anses sända ut budskapet att man räknat med att en målsägande som inte talar under sanningsförsäkran kommer att ljuga. Så är det oftast inte. Jag hoppas du fått svar på din fråga.Vid fler frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!Vänligen,

Hur kan jag bevisa att jag inte kört för fort?

2021-09-27 i Strafföreläggande
FRÅGA |Hej! Om jag har kört på en 100 väg med 120km/timme som polisen säger och jag vet precis att det var inte sant och vill gå vidare till tingsrätten. Hur gör jag vidare för att kunna bevisa att jag har rätt?Tack på förhand!
Erica Lager |Hej, Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Behöver jag bevisa att jag inte har kört för fort?Ett påskrivet föreläggande om böter för fortkörning anses som en dom, och du behöver själv kontakta en tingsrätt för att överklaga den. I brottmål är det åklagaren som har bevisbörda, dvs den som ska bevisa att du har kört på sådant sätt att du är berättigad det föreläggandet. Du behöver alltså inte bevisa din oskuld. En anledning till varför fördelningen ser ut på det viset är just för att det många gånger är svårt för en enskild att bevisa vad som har hänt eller inte hänt. Här blir det istället åklagaren som ska kunna presentera bevis för att du körde i den hastigheten, t.ex genom att framföra polisens handlingar om uppmätt hastighet eller annat som de kan ha haft till grund för sitt beslut om föreläggandet. Ifall åklagaren inte lyckas visa det så kan domen/ föreläggandet undanröjas och du behöver inte betala. Jag hoppas att detta besvarade din fråga! Med vänliga hälsningar,

Får polis beslagta alkohol från tonåring som denne har hittat?

2021-09-24 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Får en polisman beslagta alkohol från en sjuttonåring som hittat alkoholen i en buske?
Benjamin Lindholm |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Att bära på alkohol är inte olagligt, detta gäller även om en minderårig innehar alkoholdrycker. Om det finns anledning att anta att alkoholen som tonåringen bär bå har anskaffats olagligt genom t.ex langning så ska, enligt alkohollagens 12 kap. 1 §, dessa drycker då förverkas. Men då det här är fråga om alkohol som hittats i en buske finns det inga skäl till att anta att någon olaglig gärning ska ha inträffat. Beslagtagandet av alkoholen enligt de omständigheter du har angivit ska enligt min bedömning därför anses olovlig. Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att kontakta våra jurister på Lawline.Vänliga hälsningar,