Löfte om arv
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är ärvdabalken (ÄB). Och notera gärna att språkbruket i lagtexten är något ålderdomligt.
Löfte om arv - Vad gäller?
Ett löfte om arv betraktas som ett testamente. I 10 kap. 1 § ÄB återfinns formkraven för testamenten, dvs. vad som gäller vid upprättande av ett sådant, och däri sägs att testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen. I deras samtidiga närvaro skall testator underskriva testamentshandlingen eller vidkännas sin underskrift därå. Vittnena skola bestyrka handlingen med sina namn. De skola äga kännedom om handlingens egenskap av testamente, men det står testator fritt att låta dem veta dess innehåll eller ej. Vidare anges i 10 kap. 2 § 1 st. ÄB att testamentsvittnena böra vid sina namn anteckna yrke och hemvist. De böra ock å handlingen teckna intyg rörande tiden för bevittnandet samt övriga omständigheter som kunna vara av betydelse för testamentets giltighet. I andra stycket uttalas att hava vittnena å handlingen intygat att vid testamentets upprättande så tillgått som i 1 §sägs, skall intyget, där klander väckes, äga tilltro, såframt omständigheter ej förekomma som förringa intygets trovärdighet.
Inledningsvis ska sägas att bestämmelsen i 2 § inte innehåller några formkrav utan snarare är att se som praktiska råd ifrån lagstiftaren sida för att underlätta vid en eventuell framtida tvist. Bestämmelsen är med andra ord fakultativ. I den nyss nämnda bestämmelsens andra stycke framgår en regel om bevisbördans placering, vilken innebär att den som hävdar att formkraven i 1 § inte är uppfyllda, trots intygen från vittnena, bär bevisbördan för sitt påstående. Lagtexten är som sagt något ålderdomlig, men när det gäller formkraven kan sammanfattningsvis följande anföras. Den som upprättar ett testamente benämns testator och rättshandlingen är ett slags förordnande om hur testators kvarlåtenskap ska fördelas efter dennes frånfälle. Testamentet ska, förutom att vara ett uttryck för testators yttersta vilja, upprätts skriftligen och i samtidig närvaro av två vittnen undertecknas av testator eller genom vittnenas försorg "vidkännas sin namnteckning", vilket återigen följer av 10 kap. 1 § ÄB.
I det här fallet rör det sig om ett muntligt löfte från arvlåtaren, dvs. din pappa, och ett sådant accepteras bara under vissa i lag angivna förutsättningar och ingen av dessa gör sig gällande här. Det måste nämligen föreligga en nödsituation, vilket inte var fallet för 23 år sedan. I 10 kap. 3 § 1 st. ÄB sägs att är någon av sjukdom eller annat nödfall förhindrad att upprätta testamente på sätt i 1 § sägs, må han förordna om sin kvarlåtenskap muntligen inför två vittnen eller ock utan vittnen genom egenhändigt skriven och undertecknad handling. Den förstnämnda varianten kallas muntligt testamente och den senare holografiskt testamente och båda formerna utgör olika slags nödtestamenten. Vidare behöver framhållas att den här typen av testamenten endast är giltig under en begränsad tid, se 10 kap. 3 § 2 st. ÄB vari anges att ett sådant testamente är ogiltigt om testator sedermera under tre månader varit i skicka att förordna om sin kvarlåtenskap såsom i 1 § är stadgat.
Finns det någon annan möjlig angreppsvinkel för din del?
Som bröstarvinge (barn) har man rätt till sin laglott, vilken utgör halva arvslotten, se 7 kap. 1 § ÄB. Andra arvingar kan dock göras helt arvlösa genom exempelvis ett testamente. Men för det fall en förälder genom ett testamente bestämmer att tillgångarna efter dennes död ska fördelas på ett sätt som kränker en bröstarvinges laglott kan den sistnämnda personen inom sex månader påkalla jämkning av testamentet, 7 kap. 3 § ÄB. Emellertid gäller laglottsskyddet endast vid testamentariska förordnanden, inte vid gåvor. Men om en gåva kan likställas med ett testamente kan den under vissa förutsättningar återvinnas och då genom det s.k. förstärkta laglottsskyddet.
Generellt ska dock sägas att det i grunden står envar fritt att förfoga över de tillgångar man själv äger, vilket i klartext betyder att din pappa har rätt att överlåta egendom i hans ägo genom försäljning, byt och/eller gåva och i förhållande till vem som helst. Däremot kan hänsyn behöva tas till vissa regler i ärvdabalken. Trots laglottsskyddet är det fullt möjligt för en arvlåtare att under sin livstid kringgå laglottsreglerna och då genom att överlåta egendom genom gåvor. Det s.k. förstärkta laglottsskyddet syftar till att förhindra just detta och det handlar då om gåvor vars syfte går att likställa med ett testamentariskt förordnande, se 7 kap 4 § ÄB. Det kan handla om gåvor strax innan ett frånfälle, men även gåvor långt innan givaren avlider när denne har behållit nyttjanderätten till egendomen. Men i allmänhet gäller att om särskilda skäl kan visas kommer det förstärkta laglottsskyddet ändå inte att aktualiseras.
Vad som menas med särskilda skäl anges dock inte i lagtexten varför en enskild bedömning är påkallad från fall till fall. Vidare ska tilläggas att om givaren har haft "ett på förhållandena under livstiden riktat intresse" ska regeln inte heller tillämpas. Som exempel på detta kan Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 1998 s. 534 nämnas. I det här rättsfallet hade en kvinna tio år före sin död skänkt en större lantegendom till en skogs- och lantbruksakademi i syfte att bevara egendomen för forskning. Hennes barn åberopade det förstärkta laglottsskyddet i 7 kap. 4 § ÄB, men deras talan ogillades eftersom det kunde fastställas att deras mamma hade haft ett riktat intresse av att genomföra rättshandlingen, alltså att överlåta lantegendomen kostnadsfritt. Det sistnämnda är dock inte riktigt applicerbart på din situation, men domen är fortfarande lika intressant som den är pedagogiskt skriven.
Kan du som förfördelad bröstarvinge få gåvan av bostadsrätten till din bror ogiltigförklarad genom det förstärkta laglottsskyddet?
Det korta svaret lyder; Ja, eventuellt. Men det förutsätter först och främst att din laglott har kränkts. Huruvida gåvan av bostadsrätten kommer att utgöra en laglottskränkande gåva är dock inte alltid helt enkelt att svara på. För det beror av förklarliga skäl på hur din pappas förmögenhetsställning i övrigt ser ut, dvs. vad det samlade värdet på hans tillgångar uppgår till. Det bör noteras att någon konkret avsikt hos givaren att kringgå laglottsreglerna inte krävs för en tillämpning av 7 kap. 4 § ÄB. För att en laglottsberättigad arvinge ska kunna angripa ett testamente fordras alltså inte att testator hade för avsikt eller ens räknade med att laglotten kunde komma att kränkas genom dennes testamente. Detsamma gäller vid gåva.
Om det möjligen kan påvisas att en benefik rättshandling (benefik rättshandling = rättshandling utan krav på motprestation, dvs. en gåva) syftade till att göra en arvinge arvlös talar det naturligtvis för att givaren, alltså arvlåtaren, vid gåvotillfället hade arvsreglerna i åtanke och att gåvans syfte är (var) att jämställa med ett testamente. Beviskraven är dock högt ställda och det ska normalt mycket till för att man ska kunna rucka på den frihet en arvlåtare har i kraft av sin äganderätt. Och även om gåvan rättsligt kommer att likställas med ett testamente behöver laglotten inte ha kränkts. Men det beror som sagt på er pappas förmögenhetsställning liksom på värdet av den överlåtna egendomen, dvs. bostadsrätten, i förhållande till övriga tillgångar. Värt att nämna är också att gåvor, till skillnad från förskott på arv, ska tas upp till nuvärdet, dvs. marknadsvärdet, när det är dags för arvskifte och dödsboets upplösning, men endast givet att det förstärkta laglottsskyddet kan åberopas vill säga. Och här gäller en tidsfrist på ett år när det förfördelade barnet (du) i egenskap bröstarvinge vill påtala en laglottskränkning, se 7 kap. 4 § ÄB.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område samt i vissa offentligrättsliga ärenden och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning likt denna och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
