Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Svaret du söker beror nog på vad man menar med att "ta lagen i egna händer". Hämndaktioner generellt är inte okej, men omständigheterna i det enskilda fallet avgör. Men det kan finnas omständigheter som gör att man får agera, exempelvis vid nöd och nödvärn, eller under ett pågående brottsligt angrepp. Men vigilantism i sig är oftast inte varken uppmuntrat eller lagligt.Det finns inget specifikt brott som i sig motsvarar att man just tagit lagen i egna händer. Beroende på vad man har gjort när man har tagit lagen i egna händer, så faller det i sådana fall in på de "vanliga" brottsbestämmelserna, och då gäller de straffen som föreskrivs där. Har man exempelvis slagit någon som har slagit en först, går detta som misshandel och ger fängelse högst två år (3 kap. 5§ brottsbalken). Har man frihetsberövat någon utan direkt anslutning till en brottslig gärning, räknas detta som olaga frihetsberövande och ger fängelse 1-10 år (4 kap. 2§ brottsbalken). Har man tagit tillbaka något som stulits från en utan direkt anslutning till tagandet, är detta självtäkt och ger böter eller fängelse högst sex månader (8 kap. 9§ brottsbalken). Om man begår en gärning i trafiken, så som att köra efter fortkörare eller annat, så gör man sig skyldig till trafikbrotten som man överträder. Vissa omständigheter kring händelsen kan dock leda till förmildrat straff eller ansvarsfrihet helt och hållet, om gärningen företagits under nödvärn eller affekt (24 kap. 1§ brottsbalken). Men detta beror helt på vad det är för brott och omständigheterna kring det man gör. Varje enskild har dock en rätt att envarsgripa någon som företagit en brottslig gärning där fängelse finns i straffskalan, om man påträffar personen på bar gärning med brottet eller på flyende fot, eller om man är efterlyst av polisen (24 kap. 7§ 2st rättegångsbalken). Detta är alltså tillåtet.Det finns alltså inget brott i sig som generellt innebär att man tagit lagen i egna händer, men vissa gärningar förklaras oftast som detta. Det beror på vad man har gjort och vad som föranlett det. Hoppas du har fått någon vägledning i dina frågor!Vänligen,

Hanna Palmkvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Man har inte rätt att avvisa kunder efter hudfärgSom utgångspunkt råder avtalsfrihet, vilket innebär att en restaurangägare är fri att välja vilka kunder hen vill erbjuda sina varor/tjänster till. Det viktiga undantaget mot denna valfrihet är dock att valen inte får utgöra diskriminering. Eftersom en restaurangägare tillhandahåller varor eller tjänster till allmänheten och alltså inte agerar i egenskap av en privatperson omfattas denne av förbudet mot diskriminering i diskrimineringslagen (2 kap. 12 § första stycket första punkten diskrimineringslagen). Det som förbjuds är diskriminering på grund av vissa uttryckligen angivna diskrimineringsgrunder (1 kap. 1 §). En av dessa är etnisk tillhörighet, vilket ska förstås som etnisk eller nationell tillhörighet, hudfärg eller annat liknande förhållande (1 kap. 5 §). Ett agerande utgör diskriminering i lagens mening om det bl.a. medför att någon behandlas sämre än någon annan i samma eller en jämförbar situation och detta har samband med någon av diskrimineringsgrunderna (1 kap. 4 § första punkten). Att neka tillhandahållandet av sina varor och tjänster till alla kineser (och möjligen även dem som restaurangen felaktigt uppfattar som kineser baserat på hudfärg eller liknande förhållande) torde utgöra direkt diskriminering på grund av etnisk tillhörighet i lagens mening, och är alltså förbjudet. Enligt avtalsfriheten skulle de kunnat neka kunder/besökare med symptom på coronainfektion, om det träffade alla lika oavsett etnisk tillhörighet och liknande. Enligt lappens formulering låter det ju dock som att de endast tar sikte på etnicitet, och tillåter andra i restaurangen oavsett hälsotillstånd. Vad har de gjort sig skyldiga till? Som sagt har de agerat på ett förbjudet sätt enligt diskrimineringslagen. Då är de skyldiga att betala diskrimineringsersättning till den som kränkts av överträdelsen (5 kap. 1 §). En rättegång för sådant mål sker i vanlig allmän domstol (6 kap. 1 §) och diskrimineringsombudsmannen tillåts föra talan i målet för dig om du medger detta (6 kap. 2 §) (diskrimineringsombudsmannen får dock in många klagomål, och driver endast en mindre andel till domstol, se rubriken Vi driver ärenden till domstol för att få avgöranden). Du frågar om de gjort sig skyldiga till något brott, det vill säga en gärning som är straffbelagd. Så kan vara fallet, nämligen olaga diskriminering (16 kap. 9 § första stycket brottsbalken). Bestämmelsen rör bl.a. näringsidkares agerande som utgör diskriminering genom att inte bemöta någon på samma villkor som för övriga, på grund av bl.a. ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung. Brottet olaga diskriminering och diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagen kan alltså i vissa fall överlappa varandra. För brottet kan utdömas böter eller fängelse i högst ett år. Vad kan du göra nu? Om du vill gå vidare med detta kan du kontakta diskrimineringsombudsmannen (se här, eller här) för att eventuellt kunna få deras hjälp. Du kan även kontakta en jurist som kan se över ditt fall i mer detalj och hjälpa dig avgöra dina chanser till framgång i domstol. Om du vill kan du exempelvis kontakta juristbyrån här på Lawline. Lycka till, och om du har fler funderingar är du varmt välkommen att ställa en ny fråga. Med vänlig hälsning,

Sofia Granberg |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Begreppet dagsböter syftar på hur man räknar fram summan på bötern. Det görs genom att multiplicera den uppskattade dagliga inkomsten med hur många dagars dagsböter man har dömts till (Brottsbalken 25 kap 2 §). Man betalar dagsböter i klumpsumma. Om man t ex ådöms 30 dagsböter à 200 kr styck innebär det i praktiken en bot på 30 x 200 = 6000 kr. Man får ett inbetalningskort som anger betalningsuppgifterna, och behöver betala in bötern inom 30 dagar från att domen vunnit laga kraft. Hoppas du fick svar på din fråga!

Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Ansvar för misshandelDen som tillfogar annan kroppsskada eller smärta döms för misshandel till fängelse i högst två år (3 kap. 5§ brottsbalken). Detta brott förutsätter uppsåt, vilket innebär att det krävs att man begick gärningen med avsikt, insikt eller åtminstone var likgiltig inför att det hände. Om man lider av en psykisk störning ska uppsåtet bedömas på samma sätt, alltså att man sparkar någon. Dock kan man komma att ifrågasätta medvetenheten när en gärning begås under psykisk störning. Om man inte varit tillräckligt medveten om vad man gjort, kan det vara så att man inte uppnår kravet på uppsåt. Beroende på omständigheterna i ditt fall är det inte säkert att det går att bevisa uppsåtet, och då kommer du inte dömas för brott. StraffetSkulle åklagaren eller tingsrätten dock konstatera att uppsåt föreligger då du varit tillräckligt medveten om vad du gjort, är utgångspunkten att straffet är fängelse högst två år. Men det betyder inte att man blir dömd till fängelse, utan det finns en rad andra påföljder som kan bli gällande. Utgångspunkten är i gärningens art, straffvärde och gärningspersonens tidigare brottslighet (30 kap. 4§ brottsbalken). Att sparka någon på benet skulle jag uppskattningsvis säga motsvarar ett väldigt lågt fängelsestraff, vilket innebär att straffvärdet är ganska lågt. Det är inte heller något högt artvärde för denna typ av misshandel. Så beroende på om du är straffad sedan tidigare kan olika påföljder komma att bli aktuella för dig. I första hand brukar man döma ut villkorlig dom när gärningspersonen inte begått brott tidigare och det inte finns någon anledning att tro att personen kommer begå brott igen (30 kap. 7§ brottsbalken). Har man begått brott under allvarlig psykisk störning får man inte dömas till fängelse, utan då ska man få rättspsykiatrisk vård istället (30 kap. 6§ brottsbalken). Rättspsykiatrisk vård får ges om det med hänsyn till det psykiska tillståndet och personliga förhållandena är påkallat att man är inlåst på psykiatrin (31 kap. 3§ brottsbalken). Om det inte föreligger en allvarlig psykisk störning kan man få skyddstillsyn i kombination med en behandlingsplan eller kontraktsvård istället för fängelse (30 kap. 9§ brottsbalken).SammanfattningsvisDet krävs alltså att man har uppsåt för att bli dömd för misshandel, och om du inte har varit tillräckligt medveten vid handlingen så ska du inte dömas för ansvar. Men det är inget jag kan uttala mig mer om, utan det är upp till åklagaren och domstolen att avgöra. Påföljden beror väldigt mycket på omständigheterna och din bakgrund, och om du kan anses lida av en allvarlig psykisk störning eller inte. Hoppas du har fått någon vägledning i dina frågor!Vänligen,

Viktoria Silfverplatz |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline.Jag tolkar din fråga som att du vill veta hur en prick i belastningsregistret kan komma att påverka ens liv och möjligheter att resa. Prick i brottsregistretAtt "ha en prick i brottsregistret" innebär att man finns registrerad i belastningsregistret, som innehåller uppgifter om den som genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har ålagts påföljd för brott (3§ Lagen om belastningsregister). Hur länge en uppgift finns kvar i registret beror på vilken påföljd man ålagts. Uppgift om en bötespåföljd finns i regel registrerad i 5 år (17§ p. 9 Lagen om belastningsregister)Exakt hur en prick i belastningsregistret kommer att påverka ens liv är naturligtvis svårt att säga och kan sannolikt variera beroende på vilket brott man blivit dömd för. ArbetslivetDet kan bli svårare att få jobb, eftersom många arbetsgivare vill se ett utdrag ur belastningsregistret. Det är möjligt att en prick kan ha avskräckande verkan på arbetsgivare. För vissa yrken, exempelvis inom skola och omsorg, krävs att du kan uppvisa ett belastningsregister där det inte finns uppgifter som gör dig olämplig för tjänsten. Precis som du själv framhåller kan det av liknande skäl bli svårt att få anställning inom Försvarsmakten. Resande Vad gäller fri rörlighet så kan vissa komplikationer uppstå. Jag har svårt att se att det skulle påverka möjligheten att resa inom EU, men däremot kan det bli problematiskt vid ansökan om visum. Således kan komplikationer uppstå vid resa till länder som kräver visum för svenskar. Om brottet är av lindrig karaktär kommer det dock sannolikt inte utgöra ett hinder. SammanfattningHur en prick i belastningsregistret kommer påverka ens liv beror sannolikt på vilket brott vi har att göra med - ett grövre brott kommer förmodligen att ha större påverkan än ett brott av lindrigare karaktär. Potentiellt kan ens möjligheter att få jobb samt att resa till länder som kräver visum påverkas. Att komma ihåg är dock att uppgifterna i registret efter en viss tid kommer att gallras ut. Hoppas att du har fått svar på din fråga och återkom gärna vid ytterligare funderingar. Vänligen,

Sofia Granberg |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Brott preskriberas enligt 35 kap 1 § brottsbalken, efter olika långa preskriptionstider beroende på brottets allvar. Man kan inte dömas för ett brott om man inte häktats eller åtalats innan preskriptionstiden gått ut. Vissa allvarligare brott har dock ingen preskriptionstid, t ex mord (brottsbalken 35 kap 2 §). När ett brott väl har blivit preskriberat kan man aldrig mer dömas för det. De gäller även ifall man har begått nya brott senare, och dessa ska behandlas i en rättsprocess. Hoppas du fick svar på din fråga!

Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det stämmer att förtal utgör ett så kallat enskilt åtal, vilket som huvudregel innebär att man som målsägande själv måste väcka talan. Det finns utrymme för åklagaren att föra talan om det är påkallat ur allmän synpunkt, men det sker förhållandevis sällan. Det är också som du skriver, att om man förlorar målet kan man komma att bli ersättningsskyldig för sina egna och motpartens rättegångskostnader. Rättegångskostnaderna är inte alltid så höga, beroende på vad man själv och motparten har behövt utreda i förväg. Motparten kan begära ersättning för resekostnad och liknande, men dyrare blir det när det finns ombud involverade. Men att brottet skulle utgöra ett enskilt åtal innebär inte att du inte kan anmäla det till polisen för utredning. Du kan kontakta polisen på 114 14 och anmäla brottet, eller gå in på deras hemsida. Polisen får då bestämma om de kommer utreda det, även om det inte faller under allmänt åtal. Det kan finnas aspekter av gärningen som gör att polisen inleder förundersökning, exempelvis om det föreligger hatbrott eller liknande bakom gärningen. Du kan också läsa mer om omständigheterna kring polisens utredning om ärekränkningsbrott på polisens hemsida, och på åklagarens hemsida.Då jag inte vet mer om dina omständigheter är det svårt för mig att säga vad du bör göra, eller om polisen eller åklagaren kommer utreda brottet utifrån om det är påkallat ur allmän synpunkt. Åklagaren kan i alla fall inte åtala om du inte anmäler brottet själv. Jag rekommenderar dig att kontakta en advokat för att rådgöra om du bör väcka åtal eller inte, utifrån omständigheterna i situationen. Du kan också ringa polisen på 114 14 och se om du kan få råd där. Hoppas du har fått någon vägledning i dina frågor!Vänligen,

Hanna Ullerholt |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Huvudregeln är att det inte är brottsligt för någon att ljuga under ett polisförhör eftersom man inte avlägger ed. Att avlägga ed innebär att man lovar att tala sanning och att inte undanhålla fakta. Det finns dock undantag från denna huvudregel. Det är nämligen brottsligt att ljuga under polisförhör på ett sätt som får polis eller åklagare att tro att en oskyldig människa är skyldig till ett brott. Man kan då bli dömd för falsk angivelse eller falsk tillvitelse (15 kap. 6 § brottsbalken och 15 kap. 7 § brottsbalken).Hoppas du fick svar på din fråga!Hälsningar,