Amanda Boqvist Thiel |Hej och tack för att ni vänder er till Lawline med er fråga!Till att börja med vill jag säga att jag beklagar det som hänt er. De lagar som är aktuella i ert fall är brottsbalken och godtrosförvärvslagen. Ni har gjort helt rätt i att polisanmäla händelsen. I mitt svar till er kommer jag beskriva vilket brott jag tror att det rör sig om, vem som har rätt till hunden om den sålts och om ni kan göra något mer än att polisanmäla. Vilket brott det rör sig om Jag har inte alla omständigheter om vad som hänt, men utifrån vad du beskriver så verkar händelsen utgöra brottet olovligt förfogande. I lagens mening är en hund egendom. Familjen hade egendomen hos sig med er tillåtelse, eftersom de skulle vara hundvakter. Eftersom familjen vägrar ge tillbaka er egendom till er så är det fråga om brottet olovligt förfogande (10 kap 4 § brottsbalken). Om dina misstankar stämmer, att familjen har sålt hunden, så har de berövat dig din äganderätt till hunden och även i denna situation gjort sig skyldiga till brottet olovligt förfogande (10 kap 4 § brottsbalken). Vilket brott det är frågan om är dock upp till polisen att avgöra, men det kan vara bra för er att känna till vilket brott det rör sig om. Personen som köpt hundenJag antar att ni vill ha tillbaka er hund. Om era misstankar stämmer, att familjen sålt hunden till någon annan, så ska man avgöra vem som har bäst rätt till egendomen. Antingen är det ni eller personen som köpt hunden av familjen. Kanske är det så att ni hittar personen som köpt hunden, eller redan vet vem det är. Utgångspunkten är att personen som köpt hunden får behålla den om de var i god tro om att familjen fick sälja hunden (2 § godtrosförvärvslagen). God tro föreligger om köparen inte hade någon anledning att misstänka att familjen inte fick sälja hunden. Om någon omständighet kring köpet är suspekt och något pekar på att familjen inte fått sälja hunden så föreligger inte god tro. Har ni registrerat hunden i Jordbruksverkets hundregister och ni står som ägare där, så kan ni argumentera för att köparen borde ha undersökt detta vid köpet och då insett att familjen inte hade rätt att sälja hunden. Då föreligger inte god tro och ni har bäst rätt till hunden. Vad ni kan göra nuPrecis som jag skrev i inledningen av mitt svar har ni gjort helt rätt i att polisanmäla. Skulle det vara så att polisen lägger ner förundersökningen kan ni begära en överprövning av polisens beslut. En sådan begäran om överprövning ska ni skicka tillbaka till den lokala polismyndigheten som fattade beslutet. Det som ni och familjen kommit överens om, att de ska vara hundvakter, är ett avtal. Genom att inte lämna tillbaka hunden bryter de mot avtalet och på så sätt är detta också en civilrättslig tvist. Avtalsbrottet kan vara grund för en civilrättslig tvist i domstol. Det skulle i och för sig inte ge er hunden tillbaka, men ni skulle kunna få ett skadestånd om ni vinner tvisten. Min rekommendation till er är att försöka samla på er bevis för att styrka att hunden är er och att familjen vägrar ge tillbaka den, samt för att de eventuellt sålt hunden. Det kan till exempel vara en sms-konversation mellan er och familjen där det framgår att hunden är er och att de vägrar ge tillbaka den. Om hunden inte är registrerad i Jordbruksverkets hundregister kanske ni har något annat bevis för att ni äger hunden.Hoppas ni känner att ni fått lite vägledning i er fråga och att detta löser sig för er! Med vänlig hälsning,

Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag vill börja med att säga att jag beklagar att detta har hänt dig.Föreligger brottslig handling?Händelsen som du beskriver skulle jag säga utgöra brottet olovligt förfogande. Detta är ett brott när någon har haft egendom i sin besittning lovlighen, alltså då du lånat ut hunden till personen för att vakta den, men denna person har då såld hunden vilket berövat dig av din äganderätt (10 kap. 4§ brottsbalken). Det låter konstigt att polisen har lagt ned detta. Sannolikt är det nedlagt på grund av bevissvårigheter. Alternativt skulle brottet bedrägeri kunna vara aktuellt, men det förutsätter att personen vilselett dig att överlämna hunden till henne, för att hon sen med avsikt om detta skulle sälja den (9 kap. 1§ brottsbalken). Det är dock lite svårare att bedöma utifrån dessa omständigheter. Du behöver dessutom veta vilket brott som föreligger för att kunna anmäla till polisen, utan det är polisen jobb att utreda det. Ett sista alternativ till brottslig grund skulle vara egenmäktigt förfarande, om någon utan tillgrepp olovligen rubbar någon annans besittning och detta medfört en svårighet för ägaren att disponera över egendomen (8 kap. 8§ brottsbalken). Detta är dock lite osäkert, då det som utgångspunkt också innefattar ett olovlig tagande, men det behöver inte vara så.Relationen till köparen av hundenDet är en svår situation när någon har köpt något som man tror säljaren har varit behörig att sälja. Då ska man avgöra vem som har bättre rätt till egendomen. Om du skulle hitta vem som har köpt hunden, eller redan vet, så kan det vara svårt att få tillbaka hunden. Utgångspunkten är att köparen av hunden får behålla hunden, om denne var i god tro om att säljaren fått sälja hunden (2§ godtrosförvärvslagen). Om köparen har god grund för att det är sannolikt att säljaren har fått sälja hunden, utifrån omständigheterna kring köpet och liknande, och denne inte borde misstänkt att säljaren inte fått sälja hunden, så föreligger god tro för köparen. Om du dock har registrerat hunden i Jordbruksverkets hundregister där du står som ägare, kan man argumentera för att köparen borde undersökt detta vid köpet och då insett att säljaren inte var den rättmätiga ägaren. Den rättmätiga ägaren har dock ett litet utrymme att få tillbaka egendomen även om köparen är i god tro, om den fråntagits ägaren olovligen och om ägaren kräver tillbaka den inom sex månader från det att man fått kännedom om var hunden finns (3§ godtrosförvärvslagen). Här är dock det problematiska att hunden inte tagits ifrån dig olovligen, utan du lämnat över hunden frivilligt, även om det inte var för syftet att personen skulle sälja den. Vid olovligt förfogande är det alltså svårt att få rättslig rätt att kräva tillbaka av hunden tyvärr… Kan man dock konstatera att brottet egenmäktigt förfarande skett, skulle det kunna gå att kräva tillbaka hunden. Vad kan du göra nu?Det låter underligt att polisen har lagt ned ärendet, och jag kan inte riktigt säga varför. Det du kan göra är att begära överprövning av polisens beslut att lägga ner förundersökningen. Denna begäran ska du skicka till den lokala polismyndigheten som fattade beslutet. Det är bra om du har något som kan styrka gärningen, exempelvis sms-konversationer mellan dig och den andra personen, få henne att erkänna i sms att hon såld hunden mot din vilja eller liknande, som kan utgöra en bättre grund för polisen att utgå ifrån. Det är dock tråkigt om du ska behöva göra detta arbete, då polisen borde utreda händelsen i första hand. Generellt så är skyddet vid frivillig överlåtelse sämre än för olovligt tagande när det gäller köparens goda tro och rätt att behålla egendomen. Det föreligger också en civilrättslig tvist i grunden för detta, alltså att din kompis har begått ett typ av avtalsbrott er emellan genom att bryta mot vad ni avtalat om. Detta kan utgöra grund för en civilrättslig tvist i tingsrätten, men jag skulle säga att det inte riktigt löser dina problem med att få tillbaka hunden, utan om du skulle vinna tvisten skulle du kunna få skadestånd. Jag önskar verkligen att jag kunde hjälpt dig mer i denna situation. Du kan alltid försöka vända dig till olika Facebook grupper och liknande nätverk för att försöka lokalisera den som köpt hunden. Har du tur så vill den självmant lämna tillbaka hunden. Tänk dock på att inte "hänga ut" någon i onödan i inlägget, utan var saklig, då det kan vara brottsligt att göra detta. Hoppas du har fått någon vägledning i dina frågor och att det verkligen löser sig för dig!Vänligen,

Sara Pedersen |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!På ditt medgivande svarar jag på svenska, du får återkomma om du önskar svar på engelska istället! Jag tolkar det som att din före detta kollega har överfört pengar från ert företag till sitt privata konto, och att du nu undrar om detta kan utgöra något brott. Stöld (theft)Den som olovligen tar något som tillhör annan (företaget) i syfte att tillägna sig det, kan dömas för stöld om tagandet innebär skada för den andra. Straffet är fängelse högst två år (8 kap. 1§ brottsbalken). Att en arbetstagare eller anställd stjäl pengar från ett företag kan utgöra stöld, och utifrån summan utgör det inte ett grovt brott. Bedrägeri (fraud)Brottet bedrägeri förutsätter att man på något sätt lurar någon annat att företa en handling som är till vinning för en själv och till skada för den andra (9 kap. 1§ brottsbalken). I detta fall skulle jag inte tro att så är fallet då din kollega har överfört pengarna själv, såvida personen inte lurat klienter eller kunder att överföra pengar för något de inte fått. Förskingring eller trolöshet mot huvudman (embezzlement)Det är mer troligt att gärningen utgöra brottet förskingring, om man på grund av exempelvis anställningsförhållande har ställning i företag som gör att man får egendom i sin besittning men är skyldig att redovisa för den till sitt företag, men istället tillägnar sig egendomen själv. Straffet är fängelse högst två år (10 kap. 1§ brottsbalken). Det största skillnaden mellan stöld och förskingring är främst att förskingring innefattar att man fått något i sin besittning genom sin arbetsställning, och stöld innebär att man tar något till sin besittning. Om han innehaft någon typ av förtroendeställning på företaget gentemot klienter eller liknande, exempelvis fått i uppgift att sköta ekonomiska angelägenheter för någon annan, men missbrukat denna uppgift genom att skada denne, kan han dömas för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse högst två år (10 kap. 5§ brottsbalken). Detta gäller dock inte om förskingring föreligger och blir främst gällande om ert företag hanterar medel från andra personer, ex. om ni bedrivit en advokatfirma eller liknande. På din beskrivning skulle jag säga att det inte rör sig om detta brott.Beroende på vilken ställning din kollega haft på ert företag, kan han alltså gjort sig skyldig till olika typer av brott. Mest sannolikt utifrån din beskrivning, kan han gjort sig skyldig till brottet förskingring. Kan du vidta åtgärder?Det finns goda grunder för dig att misstänka att din kollega har begått ett brott. Du kan då anmäla det till polisen och uppge vad som har hänt, ge in underlag för transaktionen och liknande som kan styrka brottet. Du behöver inte själv veta vilket brott som har begåtts, utan det är polisen som ska utreda detta. Via en eventuell brottmålsprocess kan du då begära att få tillbaka dina pengar genom skadeståndsanspråk mot gärningspersonen. Du kan läsa mer om hur man anmäler brott på polisens hemsida (du kan välja ett annat språk på deras hemsida).Jag beklagar att det tagit tid innan du fått svar på dina frågor. Jag hoppas ändå att mitt svar kan vara till någon hjälp för dig! Har du fler frågor är du välkommen att återkomma till oss!Vänligen,

Jennifer Embretsen |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Mutbrott kallas i lagen för "tagande av muta" respektive "givande av muta" och regleras i brottsbalkens tionde kapitel.Brottsbalken 10 kap. 5 a §: "Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt anordnad vadhållning och det är fråga om en otillbörlig förmån för hans eller hennes fullgörande av uppgifter vid tävlingen.Första stycket gäller även om gärningen har begåtts innan gärningsmannen fått en sådan ställning som avses där eller efter det att den upphört.För tagande av muta enligt första och andra styckena döms också den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär förmånen för någon annan än sig själv."Brottsbalken 10 kap. 5 b §: "Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till böter eller fängelse i högst två år."Mutbrott kan alltså vara att någon person i sin tjänsteutövning hos myndighet, företag eller i tjänst hos privatperson, för sin egen eller någon annans vinning, får ekonomisk eller annan ersättning av någon, som vill skaffa sig en otillbörlig tjänst, egendom eller handling av något slag. En enskild person som har tjänst i företag eller organisation, som ger eller utlovar muta av något slag, kan fällas för givande av muta.Ett försök att ge eller få en muta är ett fullbordat brott oavsett om det lyckas eller inte. Den som blir erbjuden en muta måste aktivt säga nej för att undvika risken att begå ett brott.ExempelEtt exempel på mutbrott är en dom från hovrätten där tre offentliganställda chefer fälldes för mutbrott. Trion hade låtit sig bjudas på flera exklusiva middagstillställningar. Även de som bjudit cheferna fälldes för givande av muta.Här kommer även några exempel på gåvor som i lagens mening betraktas som mutor (i den offentliga sektorn, där det tillämpas något strängare regler än i den privata sektorn enligt domstolspraxis):- Penninggåvor i kontanter, värdepapper eller liknande - Penninglån på särskilt gynnsamma villkor- Borgensåtaganden eller skuldsättning - Köpeskilling eller fordran, amortering eller ränta som efterskänks - Bonusarrangemang t ex vid varuinköp eller flygresor och hotellvistelser om förmånen tillfaller den anställde och inte arbetsgivaren - Att förfoga över fordon, båt, fritidsbostad eller liknande för privat bruk - Helt eller delvis betalda nöjes- eller semesterresorDu kan läsa mer om de särskilda rekvisiten för mutbrott här.Du är varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline vid ytterligare frågor!Vänligen,

Erika Redelius |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När någon gör sig av med saker någon annan äger gör de sig skyldiga till brottet olovligt förfogande. Straffet för olovligt förfogande är böter eller fängelse i upp till ett år (10 kap 4 § brottsbalken). Att hon gjort försök att ringa dig spelar ingen roll.Vad kan du göra?Om du verkligen inte kan få tag på din gamla chef och säkerställa att hon faktiskt slängt sakerna så kan du begära handräckning hos kronofogden (4 § lag om betalningsföreläggande och handräckning). Hur detta går till kan du läsa närmare om på kronofogdens hemsida. Det kostar 300 kronor att ansöka om handräckning, vilka du kan ansöka om att få tillbaka i själva ansökan. Om din ansökan beviljas kommer kronofogden att kontakta din chef och kräva tillbaka dina saker. Likväl kan din chef ansöka om handräckning för att tvinga dig komma och hämta sakerna (förutsatt att hon inte slängt dem).Ta fallet till polisen och domstolOm sakerna är slängda och chefen gjort något brottsligt kan du polisanmäla detta. Om det ändå inte löser sig via förlikning (utanför domstol) och om bevisningen är tillräcklig kan fallet gå till domstol. Om du vinner i domstol kan du få skadestånd för egendomen du förlorat. Oavsett om du tror att du kan vinna i domstol eller ej så kan du polisanmäla händelsen, så kommer någon annan att titta närmare på saken.Hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Andrea Vrcic |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Frågan regleras i Lagen om hittegods. Enligt huvudregeln utgör all egendom hittegods (även kontanter) som påträffas utan att rätt ägare är i närheten. Hittegods ska anmälas till polisen enligt 1 § Lag om hittegods. Om man själv behåller hittegodset kan det leda till skyldighet till bötesbrottet fyndförseelse enligt 10 kap. 8 § Brottsbalken. Det ovanstående gäller alla hittegods (även kontanter), oavsett värdet på godset. Framträder inte ägaren inom tre månader från det att godset hittas tillfaller godset till den som hittat det. Alternativt en månad om ägaren inte hämtar godset efter att personen blivit meddelad av polisen enligt 4 § Lag om hittegods. Ägaren till sedeln måste betala polisen och upphittaren för skäliga kostnader för att tillvarata godset samt en skälig hittelön (3 § första stycket Lag om hittegods). Hälsningar,

Orysia Sich |Hej och tack att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Om ditt ex slänger dina saker gör han sig skyldig till olovligt förfogande (10 kap. 4§ BrB). Om han däremot vägrar att släppa in dig för att hämta dina saker gör han sig skyldig till egenmäktigt förfarande eftersom han rubbar din besittning till sakerna (8 kap. 8 § BrB).I detta fall bör du ansöka om särskild handräckning hos Kronofogden. I ansökan ska du ange att du vill att ditt ex lämnar tillbaka saker som tillhör dig. Om det visar sig att ditt ex har slängt dina saker har du rätt till ersättning.Du får beskriva vilka saker du kräver tillbaka. Har du några bevis (till exempel kvitton, fotografier på saker du äger) ska du skicka dem också eftersom du måste bevisa att du är ägaren till sakerna.Kronofogden ska prova om du har rätt till särskild handräckning. Det kostar 300 kronor att ansöka om handräckning. Blanketten för att ansöka om särskild handräckning finns här.Hoppas att du har fått svar på din fråga och lycka till!Med vänliga hälsningar,

Mathias Nilsson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Att göra sig av med annans egendom är som huvudregel inte tillåtet. Ägaren till en viss sak har rätt att förfoga över föremålet. Den som gör sig av med annans egendom genom att slänga egendomen kan göra sig skyldig till olovligt förfogande (10 kap. 4 § brottsbalken).Barnen kan inte anses ha avsagt sig sin äganderätt med tanke på att de vill ha tillbaka sina saker. De har inte heller fått möjlighet att hämta sakerna. Egendomen är därför inte övergiven och markägaren kan inte hävda sin äganderätt till föremålen genom ockupation (fynd).Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,