Hur länge kan man vänta med att lämna in hittegods?

2020-06-10 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hejsan. Hittade en cykel för 1 vecka sedan, slöngd i ett dike, med punktering och tradig kedja. Tog hem cykeln satte ihop kedjan och lagade punkteringen. Enkel match då jag jobbat med cykelreparation förut. Cyklade på cykeln 2 ggr innan jag lämnade den till polisens hittegods. Finns det något olagligt i det förfarandet? Tänker på om det inte är ok att cykla på den innan jag cyklade ner den till polisen.
Ida Tylhammar |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Den som hittar något ska utan oskäligt dröjsmål anmäla fyndet till polisen (1 § HittegodsL). Vad som är oskäligt dröjsmål får avgöras från fall till fall, men att cykla på cykeln två gånger innan du lämnar in den är nog ett gränsfall och skulle kunna bedömas som oskäligt dröjsmål. Om man inte lämnar in hittegodset till polisen utan oskäligt dröjsmål gör man sig skyldig till fyndförseelse, vilket är ett bötesbrott (5 § HittegodsL samt 10 kap. 8 § BrB).Det finns dock ett undantag som kan vara tillämpligt på din fråga. I praxis har fastställt att hittegodslagens regler inte ska vara tillämpliga på bortkastade och övergivna föremål. En cykel med punktering och trasig kedja som hittas i ett dike får nog anses vara bortkastad och/eller övergiven. I ett sådant fall är du inte skyldig att överlämna cykeln till polisen och har inte gjort dig skyldig till något brott genom att cykla på cykeln två gånger innan du lämnade in den.Hoppas att du fick svar på din fråga! Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att kontakta oss på Lawline igen!Vänliga hälsningar,

Trolöshet mot huvudman

2020-05-19 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Jag har tyvärr blivit varse, att en gammal och sjuk dam lämnat sitt bankkort (+legitimation) till sin son, för att handla och även ibland ta ut kontanter till damen. Nu visar det sig, att sonen med stor sannolikhet har använt kortet till egen konsumtion, främst genom omfattande kontantuttag. Är det meningsfullt att polisanmäla, och vilken är den troliga brottsrubriceringen? Förskingring och trolöshet mot huvudman förefaller bara vara aktuellt när det handlar om en mera formell huvudman, t ex arbetsgivare.
Måns Hellberg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline.Jag har förståelse för att situationen är svårhanterlig, och att det finns andra hänsynstaganden är juridiska som kanske måste beaktas i en sån här familjesituation. Jag har dock hållit mig till juridiken i mitt svar, och hoppas att det kan vara till nytta.Min bedömningEnligt min uppfattning faller din beskrivning av händelseförloppet in under brottet trolöshet mot huvudman. Förskingringsbrottet som har vissa likheter är enligt min mening inte aktuellt. Dessa förmögenhetsrättsliga brott består av en rad svårtolkade begrepp. Det finns dock en del vägledande avgöranden från Högsta domstolen som anger hur dessa begrepp och regler ska tolkas, men det blir alltid en bedömningsfråga i det enskilda fallet. Nedan följer min tolkning av hur dessa regler förhåller sig till din fråga.Det är inte förskingringSom du är inne på kan huvudmanna- och sysslomannaskapet grunda sig på en anställning, men det kan även grunda sig på en dylik ställning (BrB 10 kap 1 §). Det kan t.ex. vara en fullmakt (muntlig som skriftlig), likt den sonen hade för att inhandla varor åt sin mor. Det faller alltså inte på den delen av bestämmelsen, utan på hur han fick pengarna i sin besittning. Något förenklat betyder besittning innehav. BesittningskravetFör att förskingring ska ha förövats krävs att sonen, med anledning av fullmakten, har anförtrotts egendom av modern och därför fått den i sin besittning (BrB 10 kap 1 §). Det krävs alltså att han ska ha fått kontanterna med anledning av fullmakten, och inte kommit över kontanterna olovligen. Som jag förstår din fråga har sonen anförtrotts med moderns bankkort, men inte med de kontanter som han tog ut. Att inneha och bruka någon annans bankkort för dennes räkning, innebär inte att man har pengarna i sin besittning. Dessa kontanter fick han alltså i sin besittning först när han olovligen tog ut dem från en bankomat, och därmed inte med anledning av, eller i enhetlighet med fullmakten. Denna bedömning stödjer jag på ett avgörande från HD (se NJA 2011 s. 524 p. 5).För att sammanfatta innebär det här att sonen på grund av brister i besittningskravet inte har gjort sig skyldig till förskingring. Hade sonen fått kontanter av sin mor hade besittningskravet varit uppfyllt. Brottet hade sedan fullbordats om han därefter underlåtit att betala tillbaka samma belopp, eller underlåtit att leverera matvarorna till henne. Denna bokstavstrogna tolkning av paragrafen anser jag stämma väl överens med det krav på förutsebarhet som är särskilt viktigt inom straffrätten (RF 2 kap 10 §, 1 kap 1 § och BrB 1 kap 1 §). Tanken är att man ska kunna bilda sig en uppfattning av vad som är brottsligt genom att läsa lagtexten, även om många lagregler som framgått lämnar en del att önska.Det är trolöshet mot huvudmanBrottet trolöshet mot huvudman förutsätter att gärningsmannen har missbrukat sin förtroendeställning till skada för huvudmannen (BrB 10 kap 5 §). Även i detta fall lägger den muntliga fullmakten, eller överenskommelsen om man så vill, grunden för den förtroendeställning som sonen intog gentemot modern. Här uppställs inte något komplicerat besittningskrav. Det är tillräckligt att sonen genom att missbruka sin förtroendeställning orsakar modern skada. Utifrån den redogörelse du har lämnat anser jag att han har gjort det. Ett annat brott som skulle kunna aktualiseras är olovligt förfogande. Det är dock ett brott som enligt den juridiska doktrinen konsumeras av trolöshet mot huvudman. Det innebär att om sonens agerande faller in under båda brotten, man kan bara döma honom för trolöshets mot huvudman. Vidare innebär det att åklagaren i andra hand kan yrka på ansvar för olovligt förfogande i det fall domstolen inte skulle döma för trolöshet mot huvudman. Det är nämligen så att många av de förmögenhetsrättsliga brotten överlappar med varandra i förmildrande riktning.Sammanfattning och avslutande kommentarDet kan vara en bra idé att anmäla händelsen till polisen. För att åklagaren ska kunna väcka åtal krävs det nämligen att modern har angett brottet, eller att åtal är påkallat ur allmän synpunkt (BrB 10 kap 10 § och 8 kap 13 §). Skulle brottet anses vara grovt kan åklagaren däremot åtala sonen utan att modern anger sonen, eftersom gärningen då faller under allmänt åtal. Vid bedömningen av om det är grovt har storleken på beloppet betydelse.Beslutar åklagaren att väcka åtal kan den även föra en skadeståndstalan åt modern i form av ett enskilt anspråk. En förutsättning är dock att det inte skulle medföra en väsentlig olägenhet för åklagaren (RB 22 kap 1 och 2 §). Eftersom ett skadeståndsanspråk sannolikt skulle grundas på samma utredning och bevisning som ansvarstalan för brottet, borde det inte medföra några väsentliga olägenheter för åklagaren att föra en sådan talan. En sådan lösning har fördelen att modern inte behöver föra en separat skadeståndstalan och riskera att få betala sina och sonens rättegångskostnader.Hoppas att du fick svar på dina frågor.

Vilket straff får man vid förskingring?

2020-04-22 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Jag är en kille på 29år. Har ett nytt jobb sen ett år tillbaka men har fått kallelse till ett förhör angående förskingring från min förra arbetsgivare. Jag kommer erkänna allt såklart för jag har nästan väntat på detta ska komma så jag kan göra rätt för mig.Jag har förskingrat mellan 200-300 tusen med återköp till mitt eget bankkort. Jag har aldrig varit dömd eller gjort något brott men med skulder till privat personer så trodde jag att jag kunde "låna" sen betala tillbaka innan nån märkte det. Men såklart kom det fram och jag önskade att det skulle komma fram tidigare så det inte gick så långt.... hamnade i en ond cirkel. Vill göra rätt för mig såklart nu och jag vet att det blir konsekvenser av detta.Va tror ni vad som kommer att hända och hur stor chans är det att hamna i fängelse? Har ett barn på 7 månader och bor tsm med sambo och har aldrig gjort något brott tidigare och ångrar verkligen djupt detta pga det är inte den jag är men man lät det hända.
Elin Giding |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! Förskingring kan ske antingen genom sakförskingring eller penningförskingring och innebär att gärningspersonen tidigare fått besittning till egendomen som hen överför med ett tillägnelseuppsåt som innebär att gärningspersonen blir rikare och offret fattigare. Detta förutsätter att gärningspersonen har haft ett ansvar för egendomen och fått tillgång till den genom exempelvis ett avtal eller att det ingått i personens tjänst. Personen ska därefter ha missbrukat den positionen genom att ta hela eller delar av egendomen och omvandla den till sin egen. Är rekvisiten för förskingring uppfyllda kan det leda till mellan sex månader och sex års fängelse, beroende på brottets allvar. Generellt krävs det att det handlar om ett miljonbelopp för att grov förskingring ska bli aktuellt. I ditt fall skulle det därför högst troligen räknas som ett brott av normalgraden, vilket leder till fängelse mellan 14 dagar och två år, 10 kap 1§ Brottsbalken. Straffet för förskingring är därmed fängelse. Detta innebär dock inte automatiskt att du faktiskt hamnar i fängelse, utan domstolen vill i högsta möjliga mån undvika fängelsestraff. Domstolen kommer dels att ta hänsyn till att det är första gången du begår ett brott och även andra faktorer som att de bedömer att det finns en risk för fortsatt brottslighet. Istället för fängelse kan villkorlig dom utdömas tillsammans med böter. Detta innebär att man inte skulle frihetsberövas, utan få en prövotid på två år där ytterligare brott inte får begås, 27 kap. 1 § BrB. Alternativt kan domstolen döma till skyddstillsyn tillsammans med böter eller samhällstjänst med en prövotid på tre år där även övervakning sker det första året. Hoppas du är nöjd med ditt svar! Du är alltid välkommen att höra av dig till oss igen vid fler frågor. Med vänlig hälsning,

Olovligt förfogande

2020-02-28 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej. Mitt ex har haft mina saker hos sig, vi kom överens om muntligt att han skulle ha dom kvar tills jag kan hämta dom. Nu håller både han och hans flickvän på att försöka sälja mina saker utan godkännande från mig. Jag har bett dom ta bort mina saker från köp och sälj sidor på Facebook utan några resultat just nu. Är det ett brott? Kan jag anmäla?
Måns Hellberg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vilket brott kan det vara?Jag tolkar din fråga som att dina saker har legat kvar hos honom från den tid som ni var tillsammans, och inte att de har överlämnats till honom på grund av er överenskommelse om att du ska förvara sakerna där tills vidare. Om jag har tolkat dig rätt har han sannolikt gjort sig skyldig till olovligt förfogande som regleras i 10 kap 4 § brottsbalken.Olovligt förfogandeFör att detta brott ska vara begånget är det tillräckligt att han har dina saker i sin besittning, och att han vidtar åtgärder för att du ska berövas din rätt. Att han har sakerna i sin bostad innebär att han har dem i sin besittning. För att han ska ha berövat dig din rätt räcker det med att han förfogar över sakerna som om han vore ägare till dem. Det krävs inte att han ska ha sålt sakerna eller överlämnat dem till någon annan, utan en annons kan vara tillräckligt för att brottet ska anses vara begånget, 10 kap 4 § 1 st. brottsbalken.Hur du kan gå vidareDet verkar som att han har gjort sig skyldig till olovligt förfogande. Jag rekommenderar att du tar en print screen på annonsen och gör en polisanmälan. Det kan även vara en god idé att kontakta Facebook för att be dem ta ner annonsen, alternativt kommentera på inlägget att sakerna tillhör dig så att andra kan se det.Hoppas du fick svar på din fråga.

Hör olovligt förfogande under allmänt åtal?

2020-05-25 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Brottsbalken 10kap. 4 §. Faller den under allmänt åtal.
Alice Nordlund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Huvudregeln är att alla brott hör under allmänt åtal så länge som det inte finns en specialregel med ett undantag från huvudregeln (20 kap. 3 § 1 st brottsbalken). Beträffande brottet olovligt förfogande (10 kap. 4 § brottsbalken) finns två bestämmelser som begränsar en åklagares åtalsrätt. Dessa åtalsbegränsningar kommer att beskrivas nedan.Olovligt förfogande mot närstående personerDen första åtalsbegränsningen för brottet olovligt förfogande är det är ett angivelsebrott när det begåtts mot en närstående person till gärningsmannen (10 kap. 10 § 1 st. brottsbalken). Att det är ett angivelsebrott innebär att den brottsutsattes angivelse av brottet är en förutsättning för att åtal ska kunna väckas. Det krävs alltså att den som utsatts för brottet anger brottet till polisen. Begränsningen gäller som tidigare nämnt endast om personen som blivit utsatt är närstående till gärningsmannen. Med närstående menas någon som varaktigt bor ihop med, är make, förälder, barn, syskon, i svågerlag eller på liknande sätt närstående med gärningsmannen (8 kap. 13 § brottsbalken). Tanken bakom begränsningen är att polis och åklagare inte ska beblanda sig i familjeangelägenheter av ekonomisk art om man själv inte vill det.Motsatsvis gäller inte denna begränsning om den brottsutsatte inte är närstående med gärningsmannen. Olovligt förfogande genom avbetalningsköp med återkallelseförbehållEn annan åtalsbegränsning gällande brottet olovligt förfogande aktualiseras om gärningsmannen fått egendom genom avbetalningsköp med återkallelseförbehåll eller genom hyra, men inte betalat för egendomen (10 kap. 10 § 2 st brottsbalken). Åtalsbegränsningen innebär att en åklagare i dessa fall endast får väcka åtal i sällsynta undantagsfall, då det olovliga förfogandet är på gränsen till bedrägeri. Syftet med begränsningen är att förhindra att åklagaren utnyttjas kostnadsfritt för att driva in utestående betalning eller förhyrd egendom. På detta vis måste uthyrare och säljare vara noggranna i sin kundkontroll.Motsatsvis gäller inte denna begränsning om det olovliga förfogandet inte avser egendom som gärningsmannen besitter genom avbetalningsköp med återkallelseförbehåll eller genom hyra.Enskilt åtalEnskild åtalsrätt aktualiseras vid angivelsebrott, då den brottsutsatte anger brottet till polisen men åklagaren väljer att lägga ned åtalet (20 kap. 8 § 1 st rättegångsbalken). Om åklagaren väljer att lägga ned åtalet kan alltså den enskilde som blivit utsatt för olovligt förfogande själv åtala gärningsmannen genom enskilt åtal.SammanfattningOm ingen av de nämnda begränsningarna är tillämpliga i ditt fall, så hör brottet olovligt förfogande under allmänt åtal.Hoppas du fick svar på din fråga! Har du fler frågor är du välkommen att höra av dig till Lawline igen!Med vänlig hälsning,

Begränsade möjligheter att polisanmäla förskingring m.m mot anhörig

2020-05-18 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |En son har hand om en åldrad mors ekonomi med betalningar,överföring mellan hennes egna konton mm. Nu har det kommit fram att han under några månader fört över pengar till sitt eget konto samt betalat egna räkningar via moderns konto. Det handlar om ca 30.000 kr. Vad kan man göra ? Modern är förtvivlad men vill inte gå vidare. Kan jag som nära anhörig göra en polisanmälan ?
Henrik Witt-Strömer |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga regleras av brottsbalken (BrB).Något beroende på omständigheterna bör gärningarna utgöra förskingring (10 kap. 1 § BrB) eller – mer sannolikt – olovligt förfogande (10 kap. 4 § BrB).I den mån dessa brott begåtts mot en gärningspersons mor, är det i huvudsak enbart om modern själv polisanmäler brottet som åklagare kan väcka åtal för brottet. Enbart om det är påkallat ur allmän synpunkt kan åklagare i annat fall väcka åtal. Utgör brottet grov förskingring (dock ej grovt olovligt förfogande) kan åklagare väcka åtal utan att det anmälts av din mor eller att det är särskilt påkallat ur allmän synpunkt (10 kap. 10 § BrB. Jfr 8 kap. 13 § BrB). Det framstår dock inte för mig som sannolikt att brotten, om de ens utgör ett förskingringsbrott, skulle vara att betrakta som grova ens om de är att betrakta som ett och samma brott (10 kap. 3 § BrB).Det du kan göra är istället att uppmana och stötta din mor att själv polisanmäla det brottsliga förfarandet.Vänligen,

Ex-make vägrar sälja våra saker

2020-03-01 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Jag och mitt ex skildes för tre år sedan. Vi har saker kvar i hans hem som är våra gemensamma. Han har lovat att lägga ut dom på blocket så att vi kan dela på pengarna. Han gör inte detta och dessutom använder han sakerna, det mesta är elverktyg. Jag får inte gå hem till honom o hämta sakerna (han förbjuder mig att gå på hans mark) så att jag kan lägga ut dom på blocket. Har han rätt att dra ut på försäljningen i flera år och dessutom bruka våra saker? Har jag rätt att hämta våra saker från hans hem? Vad kan jag göra för att få ut min rätta del i våra sakerna?
Sohail Niknejad |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Bestämmelserna som reglerar din situation finns i brottsbalken. Vill du läsa paragraferna parallellt med detta svar får du gärna klicka på länkarna eller söka upp de på internet! Nedan kommer jag stycka upp de viktigaste omständigheterna och förklara vilka rättigheter och skyldigheter du har.Får du gå hem till honom och hämta sakerna?Då du inte längre är bosatt i bostaden så får du inte gå in i din ex-makes hem utan dennes samtycke. Om du skulle gå in i bostaden utan tillåtelse kan du göra dig skyldig till hemfridsbrott, (4 kap 6 § brottsbalken). Detta förutsätter dock att bostaden inte längre är er gemensamma utan att du faktiskt flyttat ut. Har han rätt att dra ut på försäljningen i flera år och dessutom bruka era saker?Du har rätt till elverktygen lika mycket som ditt ex. Det betyder att han inte har rätt att vägra dig åtkomst till verktygen. Genom att bruka sakerna och inte låta dig ha tillgång till dessa blir brottet olovlig förfogande aktuellt, (10 kap 4 § brottsbalken). Med tanke på att detta pågått i flera år är risken hög att ditt ex faktiskt gjort sig skyldig till detta. Han har lovat att lägga ut dom på blocket så att ni kan dela på pengarna.Er överenskommelse var alltså att han skulle sälja verktygen för att dela på pengarna med dig. Detta räknas som ett bindande avtal mellan er och i och med att ditt ex inte gjort som ni kommit överens om har han brutit mot ert avtal. Det finns inga rättsliga regler som reglerar påföljderna vid avtalsbrott. Detta innebär att en juridisk process måste drivas för att lösa konflikten i detta hänseende.Vad kan du göra för att få ut din del?Det enklaste sättet är att komma överens med ditt ex. Det finns en chans att han blir mer villig att fullgöra det han lovat om han blir medveten om det brott han riskerar att göra sig skyldig till vid en polisanmälan. Om detta inte går är min rekommendation att antingen anlita en jurist som hjälper dig starta en juridisk process eller att du kontaktar polisen. Med vänliga hälsningar,

Min släkting hämtar inte sina saker – kan jag slänga dem eller skulle det räknas som stöld?

2020-02-26 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |En släkting till mig har använt mitt förråd till att förvara sina saker i. Detta skulle vara tillfälligt i några veckor. Dock har det nu gått ett år och personen i fråga vägrar tömma ut sina saker som tar upp så gott som hela utrymmet. Kan jag då själv tömma förrådet och slänga allt på tippen eller skulle det räknas som stöld då det inte är mina saker?
Johanna Persson |Hej!Tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga. Mina utgångspunkterJag kommer att hänvisa till brottsbalken (BrB) och lagen om betalningsföreläggande och handräckning (BfL) i mitt svar.Du kan göra dig skyldig till olovligt förfogande eller skadegörelse om du slänger sakernaDu kan tyvärr inte tömma förrådet själv och slänga sakerna, eftersom du då skulle begå ett brott mot din släkting. Det är dock inte stöld som blir aktuellt, eftersom stöld förutsätter att du tar sakerna från din släkting för att behålla dem själv (8 kap. 1 § BrB). Däremot skulle du göra dig skyldig till olovligt förfogande, eftersom din släkting "berövas sin rätt" till sakerna om du slänger dem (10 kap. 4 § första stycket BrB). Du gör dig istället skyldig till skadegörelse om sakerna blir skadade eller förstörs när du kastar bort dem (12 kap. 1 § BrB).Ansök om vanlig handräckning hos KronofogdenVad kan du då göra för att få bort sakerna från förrådet, utan att samtidigt begå ett brott? Jo, du kan ansöka om vanlig handräckning hos Kronofogden. Myndigheten kan då besluta att din släkting måste flytta sina saker från ditt förråd (3 § andra punkten BfL). Det kostar i nuläget 300 kronor att göra en sådan ansökan (februari 2020).Som utgångspunkt kommer Kronofogden att verkställa sitt beslutKronofogden kommer att verkställa sitt beslut mot en kostnad, förutsatt att du inte uttryckligen anger i din ansökan att du inte vill att det ska ske (16 § och 45 § BfL). Vid verkställigheten kan myndigheten träda in och flytta sakerna från förrådet i enlighet med beslutet. En förutsättning för verkställigheten är förstås att Kronofogden har beslutat i enlighet med vad du önskar, det vill säga att din släkting måste flytta sina saker.Du kan välja att avvakta med att begära verkställighet och göra en separat ansökan vid ett senare tillfälle om du vill. Kronofogden kommer dock att försöka få din släkting att betala för verkställigheten i första hand.Du kan begära ersättning för ansökningsavgiftenDu gör din ansökan i skriftlig form, antingen på papper eller elektroniskt (9 § BfL). Oavsett vilken väg du väljer så får du fylla i ett formulär med den information som Kronofogden behöver för att kunna fatta ett beslut. Du ska slutligen skriva under din ansökan (19 § BfL).I ansökan kan du begära ersättning för utgifter som du har haft i ärendet, till exempel för ansökningsavgiften (17 § och 48 § tredje stycket BfL). Det är din släkting som får betala dina kostnader om Kronofogden beslutar till din fördel (46 § BfL).Ansökan ska innehålla ett yrkande och grunden för detDin ansökan måste innehålla ett yrkande och en grund för yrkandet (10 § BfL). I ditt yrkande begär du att Kronofogden ska besluta att din släkting måste flytta sina saker från ditt förråd.Grunden för ditt yrkande bör inriktas på det faktum att du och din släkting kom överens om att hen skulle hämta sina saker inom en viss tid, att så inte har skett och att förutsättningarna för en vanlig handräckning därmed är uppfyllda enligt 3 § andra punkten lagen om betalningsföreläggande och handräckning.Din ansökan kommer att beviljas så länge din släkting inte bestrider denNär din ansökan är inskickad kommer din släkting att uppmanas att meddela hur hen ställer sig till ditt anspråk (25 § BfL). Kronofogden kommer att besluta i enlighet med ditt yrkande så länge din släkting inte bestrider din ansökan (42 § BfL).Bestrider hen däremot din ansökan får du ta ställning till om du vill ta saken till domstol, vilket kan leda till stora kostnader för dig (31 § och 33 § BfL). Vill du inte gå till domstol kommer ärendet att avskrivas (37 § BfL).SammanfattningDu kan inte tömma förrådet och flytta på din släktings saker på egen hand, eftersom du då kan göra dig skyldig till brottet olovligt förfogande. Skadas hens saker kan du göra dig skyldig till skadegörelse.För att få bort sakerna från förrådet får du istället ansöka om en vanlig handräckning hos Kronofogden. Myndigheten kan då besluta att din släkting är skyldig att flytta på sina saker. Du kan göra en elektronisk ansökan eller använda Kronofogdens blankett för vanlig handräckning. Det finns också en blankett för ansökan om separat verkställighet som du kan använda längre fram om du inte vill ansöka om verkställighet samtidigt som du gör din ansökan om handräckning.Innan du gör en ansökan råder jag dig att läsa Kronofogdens information om vanlig handräckning samt myndighetens broschyr om detsamma.Du får själv avgöra om du först bör kontakta din släkting och meddela hen att du tänker begära vanlig handräckning om hen inte hämtar sina saker. Kanske kommer hen då och hämtar dem frivilligt, så att du slipper göra någon ansökan.Lawline har en egen juristbyrå som kan hjälpa dig om du behöver mer ingående rådgivning eller praktisk hjälp med exempelvis din ansökan. Vid intresse kan du boka en tid på Lawlines hemsida eller kontakta byrån via mail på info@lawline.se.Jag hoppas att du har fått svar på din fråga! Om du har fler funderingar så får du gärna skicka in en ny fråga till oss.Med vänliga hälsningar,