Stämningsansökan vid testamentsklander

2021-09-12 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej. Jag undrar om man måste skicka in 2 st. stämningsansökningar till tingsrätten om man ska klandra ett testamente där det finns 2 st. testamentstagare.//Henrik
Gustav Ottebo |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Enligt 7 kap. 3 § ärvdabalken (ÄB) kan en bröstarvinge påkalla jämkning av ett testamente om dennes rätt till laglott kränks genom testamentet. När tal är om "klander" åsyftas dock att man vill försöka ogiltigförklara ett testamente, jag förstår därmed din fråga som att det är din målsättning och utgår från att du är en bröstarvinge samt att det finns 2 st. testamentstagare utöver dig själv. Enligt 14 kap. 5 § ÄB ska den som vill klandra ett testamente väckta talan inom sex månader efter det att han delgavs testamentet. Klander kan ske om någon klandergrund är uppfylld, alla sådana klandergrunder framgår i 13 kap. ÄB. Det är bra att notera att den arvinge som godkänt testamentet anses förlora sin rätt att klandra det.Vad gäller själva stämningsansökan tillhandahålls en blankett som fungerar som en mall du kan utgå från där alla uppgifter rätten vill ha om omständigheterna kring fallet framgår, denna hittar du här. Det minimum av uppgifter som måste framgå i ansökan står att finna i 42 kap. 2 § rättegångsbalken (RB) och 33 kap. 1 § RB. Det finns inget hinder mot att en stämningsansökan skickas in där båda de andra arvingarnas uppgifter framgår, det krävs alltså inte att två separata stämningsansökningarMed vänlig hälsning,

Inte dyka upp på rättegång

2021-09-09 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |HejJag undrar vad som händer om ja t.e.x begått källarinbrott och inte dyker upp på rättegången? Kan polisen hämta mig då?
Anna Manders |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag uppfattar din fråga som att du undrar vad som kan hända om som åtalad inte dyker upp på din rättegång samt om polisen kan hämta dig.Din fråga regleras i rättegångsbalken (RB)Det kan finnas giltig anledning att inte närvara vid rättegångEn giltig anledning att inte infinna sig i rätten kallas för laga förfall. Om det är sannolikt att part i en rättegång på grund av laga förfall inte kan närvara vid rättegång ska det inte leda till påföljd eller på annat sätt ligga parten till last i rättegången (32 kap. 6 § RB).Med laga förfall avses att parten på grund av en giltig ursäkt hindrats från att närvara eller fullgöra sina skyldigheter vid en rättegång. Exempel på giltiga ursäkter är sjukdom eller avbrott i allmänna samfärdseln (32 kap. 8 § RB). I allmänhet är det den som påstår sig ha haft laga förfall som måste bevisa att så har varit fallet. Om laga förfall förelegat kan rättegången skjutas fram.Om tilltalad inte dyker upp vid rättegångOm den tilltalade inte dyker upp vid rättegången ska rätten i första hand pröva om det är möjligt att avgöra målet utan den tilltalades närvaro (46 kap. 15 § RB). Det finns några förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett mål ska kunna avgöras utan den tilltalades närvaro. Saken ska bland annat kunna utredas tillfredsställande och det ska dessutom saknas anledning att utdöma annan påföljd än böter, högst sex månaders fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller en sådana påföljder i förening (46 kap. 15a § RB). Om det inte är möjligt att avgöra målet utan den tilltalades närvaro ska rätten ta ställning till om den tilltalade ska dömas att betala vite. Rätten ska också ta ställning till om den tilltalade ska hämtas till rätten eller häktas (46 kap. 15 § RB).Vad innebär detta för digOm det finns giltig anledning att inte närvara vid rättegång kan det tänkas att rättegången skjuts fram, utan att det kommer att innebära några påföljder för den tilltalade. Det är upp till rätten att avgöra om laga förfall föreligger och i allmänhet är det den som har påstått laga förfall som måste kunna bevisa för rätten att så är fallet. Om den tilltalade inte närvarar vid rättegång utan giltig ursäkt så kan det tänkas att målet avgörs utan den tilltalade om rätt förutsättningar föreligger. Rätten har annars rätt att döma den tilltalade att betala vite eller se till att den tilltalade hämtas till rätten. Rätten kan också ta ställning till om den tilltalade borde häktas. Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Du är varmt välkommen att inkomma med fler frågor till Lawline om du har ytterligare funderingar.Med vänliga hälsningar,

Vad har högst rättskällevärde - rättspraxis eller förarbeten?

2021-09-04 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej. Kan hierarkin variera så att rättspraxis kan ha högre dignitet än förarbeten i vissa fall och tvärtom i andra fall? Tack.
Anahita Harati |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Ja, hierarkin bland rättskällor kan variera. På vilket sätt hierarkin varierar, beror på - vilket stämmer överens med din formulering. I vissa fall kan rättspraxis ha ett högre värde som rättskälla än förarbeten. Det kan också vara tvärtom. Jag tänker börja med att klargöra vad begreppen du använder dig av innebär, för att sedan, mer utförligt, kunna besvara din fråga. Rättspraxis - ett samlingsbegrepp:Rättspraxis är ett samlingsbegrepp för avgöranden från olika instanser. Detta är viktigt att uppmärksamma, eftersom rättspraxis har olika värden som rättskällor beroende på var de kommer ifrån. Praxis från högsta instans (t.ex Högsta Domstolen eller Högsta Förvaltningsdomstolen) kallas prejudikat, och får ett så kallat prejudikatvärde. Ett prejudikat kan användas för att fylla ut "luckorna" när det saknas lagstiftning inom ett visst område. Som huvudregel ska det mycket till för att med rätta kunna avvika från ett prejudikat. Dock behöver inte alla avgöranden från högsta instans ha höga prejudikatvärden. Man ska t.ex utesluta att högsta instans, i nya avgöranden, gjort avsteg från lagtolkningar i vad som då blir ett gammalt prejudikat som man använder sig av. Man ska även vara försiktig med sidoanmärkningar som inte rör själva huvudfrågan i ett prejudikat, eftersom dessa enbart kan likställas med rättskällevärdet av juridisk litteratur. Prejudikatvärdet kan dessutom påverkas av vilken metod som högsta instans använt sig av för att komma fram till något. Man brukar tala om två olika metoder:1. Regelmetoden, som går ut på att högsta instans uttalar en rättsregel. T.ex i NJA 2008 s. 642, då Högsta Domstolen skriver att "det är en grundläggande avtalsrättslig princip att den som ej erhåller avtalad prestation, inte heller är skyldig att betala för denna". Denna generellt utformade rättsregel kommer andra domstolar kunna utgå ifrån och hänvisa till som en högt värderad rättskälla. _2. Med resultatmetoden tittar man istället på vad fallet specifikt handlar om. Man letar efter unika omständigheter i det enskilda fallet. Med denna metod utformas mer snäva rättsregler. En rättsregel inom ett prejudikat som sökts fram via resultatmetoden, blir ofta så snäv och specifik att dess relevans begränsas till det enskilda fallet. Detta påverkar värdet som rättskälla, eftersom det inte alls är säkert att domstolen skulle gjort samma bedömning om omständigheterna såg ut på ett annorlunda sätt._Man måste sammanfattningsvis ta hänsyn till vilken metod som domstolen använt sig av. Hänsyn ska även tas till tiden då prejudikatet skapades för att fastställa dess värde som rättskälla.Rättspraxis som inte kommer från högsta instans:Tingsrättens avgöranden, Hovrättens avgöranden, Förvaltningsrättens avgöranden, Kammarrättens avgöranden och olika myndighetsbeslut utgör exempel på rättspraxis som inte kommer från högsta instans. Praxis från dessa underinstanser har inget prejudicerande värde (dvs - de klassas som hierarkiskt underordnade de avgöranden som kommer från högsta instans).Exempel: ett avgörande från Högsta Domstolen väger tyngre än ett avgörande från Tingsrätten eller Hovrätten. Likhetsprincipen innebär att fall där de sakliga förutsättningarna ser ut på samma sätt, ska bedömas lika. Man kan därför fortsätta vägledas av praxis från underinstanser, så länge man är vaksam på ovan nämnda metoder, ser till att inte analogisera när det finns omständigheter inom avgörandet som inte motsvarar omständigheterna i fallet som man vill applicera rättskällan på, och dubbelkollar så ingen hierarkiskt överordnad rättskälla säger emot vad som framgår av domen. Förarbeten som rättskälla:Om ett avgörande strider mot vad som står i ett förarbete, blir hierarkin svår att fastställa. Om frågan som en underinstans tagit ställning till, senare omprövas av en högre instans, spelar underinstansens bedömning inte längre någon roll. Dock skulle förarbetena i det läget fortfarande kunna anses relevanta. Ett avgörande från en underinstans (som faller inom samlingsbegreppet "rättspraxis"), kan således inte anses ha ett högre rättskällevärde än ett förarbete. Däremot kan ett avgörande från en högsta instans (som också faller inom samlingsbegreppet "rättspraxis"), anses ha ett högre rättskällevärde än ett förarbete. Jag hoppas du fått svar på din fråga.Vid fler frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!Vänligen,

Får polisen göra en husrannsakan utan att fråga mig först?

2021-08-31 i Förundersökning
FRÅGA |Hej. anledningen till varför jag hör av mig till er är för att jag önskar få hjälp gällande en grej som hände igår. Vi blev båda stoppade och tagna av polisen för dom hade misstankar om att vi hade narkotika i vår bostad och därför ville göra husrannssakan. Jag undrar om det här är något dom har rätt att göra så här utan att först kolla med mig om dom får göra en husrannsakan när vi är häktade eller har dom rätt att göra hur dom vill? Vi båda krävde bevis på vad deras orsak var och vad dom hade för bevis men dom har inte gett oss något, känns väldigt förvirrande och orolig och jag hoppas ni kan besvara våra funderingar för att det här känns faktiskt konstigt..
Siva Arif |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag uppfattar din fråga som om du undrar vilka regler som gäller vid husrannsakan. Dels om en husrannsakan kan göras när man sitter häktad utan att först fråga er och om polisen måste förklara varför de valde att göra husrannsakan.De regler som gäller för husrannsakan finner vi i 28 kap. rättegångsbalken (RB).Det krävs anledning att anta att ett brott har begåtts som kan leda till fängelse, för att få göra en husrannsakan. Husrannsakan får göras i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att leta efter föremål som kan tas i beslag/förvar eller för att utröna omständigheter som kan ha betydelse för utredningen om brottet, enligt 28 kap. 1 § RB. Det krävs även att personen är skäligen misstänkt. Husrannsakan får göras hos annan än den som är skäligen misstänkt om brottet begåtts hos hen, om personen gripits där eller om det annars finns synnerlig anledning att vid en husrannsakning hitta föremål som kan tas i beslag/förvar (28 kap. 1 § 2 st. RB). Vad som menas med synnerlig anledning är att det föreligger en faktisk omständighet som påtagligt visar att man kan förvänta sig att hitta föremålet man letar efter. Beträffande samtycke så krävs det inget från din sida. Polisen kan göra en husrannsakan så länge villkoren i lagen är uppfyllda och behöver alltså inte fråga er innan. Däremot har man en rätt att på begäran ta del av bevis om husrannsakan där anledningen ska framgå, (28 kap. 9 § 1 st. RB). Själva bevisningen ska dessutom bestå av uppgifter om det brott som misstanken gäller (28 kap. 9 § 2 st. RB).SammanfattningPolisen har inte agerat felaktigt i detta fall eftersom de inte behöver ditt samtycke för att få kunna göra en husrannsakan. Det polisen utgår ifrån är att villkoren i lagen är uppfyllda. Eftersom ni ansågs som skäligen misstänkta för narkotikabrott som kan leda till fängelse i högst tre år (1 § Narkotikastrafflagen) kan man konstatera att villkoren för en husrannsakan är uppfyllda. Även om ni inte var skäligen misstänkta hade polisen rätt att göra en husrannsakan om någon av förutsättningarna i 28 kap. 1 § 2 st. RB var uppfyllda. Anledningen till husrannsakan och bevis har ni däremot rätt att på begäran ta del av.Om du har fler frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!Vänligen,

Kan man överklaga en godkänd bot?

2021-09-11 i Strafföreläggande
FRÅGA |Hej jag fick böter på 2500:- för inte "Stannat vid stoppplikt" jag var med en kompis i bilen och kollade höger och vänster innan jag svängde. Det fanns inga bilar på vägen.Sen kom en polisbil på andra sidan vägen som svängde och körde efter och stoppade oss. Han säger att vi inte stannad fast att vi sa att vi gjorde. Han gav mig en bot och nu rädd att transportstyrelsen ska ta mitt körkort. Han hade redan bestämt liksom att han ska ge böter och inte brydde sig. Kan man överklaga om man godkänt en bot? Jag ville inte neka för jag ogillar tingsrätt osv vill inte ha med sånt att göra.
Fredrik Nygren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar över om det är möjligt att överklaga en bot som du fick av en polis och som du redan har godkänt. Det korta svaret på din fråga är att det är möjligt att överklaga redan godkända böter, men bara om vissa specifika förutsättningar är uppfyllda. I det följande går jag igenom vad som krävs för att du ska kunna överklaga en bot som du redan har godkänt. Reglerna om polismans rätt att dela ut böter (eller föreläggande av ordningsbot som det heter) återfinns i rättegångsbalken, hädanefter förkortat RB.Föreläggande av ordningsbotOrdningsbot är detsamma som vad man i mer dagligt tal brukar kalla för böter. När du bryter mot något såsom en trafikregel är det möjligt att polisen utfärdar ett förläggande av ordningsbot, vilket är ett förenklat sätt att fastställa ett straff istället för att ta det till domstol och helt enkelt innebär att du blir tilldelad böter. (48 kap. 1–2 § RB)När du har blivit tilldelad en bot kan du välja mellan att godkänna eller inte godkänna den. Genom att skriva under boten erkänner du till brottet och det betraktas då som att det vore en dom som har vunnit laga kraft, vilket innebär att det är ett beslut som inte längre kan överklagas på vanligt sätt. (48 kap. 3 och 9 § RB)När kan du överklaga en redan godkänd botSom sagt går det alltså inte att överklaga en redan godkänd bot genom de vanliga sätten man överklagar genom. Istället måste överklagan göras genom vad som kallas för extraordinära rättsmedel, vilket kan beskrivas som några speciella sätt man kan överklaga på om vissa specifika förutsättningar föreligger.För att på detta sätt få en ordningsbot undanröjd krävs att någon av följande förutsättningar föreligger:1) Om godkännandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring. Det vill säga om du exempelvis intill din underteckning på boten har skrivit en förklaring om att du inte anser att du har begått ett brott.2) Om det vid ärendets behandling har förekommit sådant fel, att föreläggandet bör anses ogiltigt. Denna punkt tar främst sikte på sådana formella fel som att polismannen inte hade någon rätt att utdela böter för den typen av brott som begåtts.3) Om föreläggandet av annan anledning inte överensstämmer med lag. Denne punkt tar, till skillnad från punkt 2, sikte på sådana materiella fel som att polismannen skulle ha tolkat lagen felaktigt och egentligen inte fick tilldela dig en ordningsbot eftersom du inte bröt mot någon lag.(59 kap. 6 § RB)Vad gäller i ditt scenarioFör att du ska kunna överklaga boten krävs alltså att minst en av de tre punkterna ovan är uppfyllda. Huruvida någon är det kan jag tyvärr inte svara på utan det vet nog bäst själv. Angående vad som gäller vid stopplikt kan jag tillägga att det lagen säger är att du ska stanna vid stopplinjen (om stopplinje saknas ska du stanna i höjd med stoppskylten) och att du inte får åka ut på den korsande körbanan innan du försäkrat dig om att det kan ske på ett säkert sätt. Med andra ord måste du stanna bilen så att den står helt stilla och se dig om innan du får fortsätta. (3 kap. 19 och 5 § trafikförordningen)Om du går i tankarna att överklaga kan det vara bra att även fundera på om det är värt att överklaga, vilket jag har skrivit mer om här.Jag hoppas att du fick hjälp med din fråga!Med vänliga hälsningar,

Kan jag överklaga en av åklagare nedlagt förundersökning?

2021-09-07 i Förundersökning
FRÅGA |Jag har anmält polisen för tjänstefel MEN åklagaren lade ned förundersökningen. Detta har jag överklagat. Kan jag överklaga ÄNNU en gång om förundersökningen lägges ned igen? Det är inom ett svårt område.
Izabella Bugsby de la Varga |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Kan jag överklaga en nedlagt förundersökning?Du har inte möjlighet att överklaga ett beslut som åklagaren har tagit men du kan däremot begära en s.k överprövning av beslutet. Om man är missnöjd med en polis eller åklagares beslut att lägga ned en förundersökning kan man begära överprövning av beslutet. En överprövning innebär att ett åklagarbeslut granskas av en högre åklagare (överåklagare/vice överåklagare). En överprövning kan leda till att ett beslut ändras eller att det bedöms vara korrekt och därför inte ändras. Undantagsvis kan beslut också överprövas av riksåklagaren. Hur gör jag för att överpröva beslutet?En begäran om överprövning skickas till den lokala polismyndigheten eller åklagarkammaren där beslutet fattades. För att du ska ha rätt att begära överprövning av beslutet krävs det att du har ett berättigat intresse av att få saken prövad, såsom målsäganden. Det saknas några särskilda tidsfrister för överprövning och det finns inga särskilda formkrav förutom att begäran ska vara skriftlig. En överprövning kan i princip begäras hur många gånger som helst. Jag hoppas att du fick svar på dig fråga och har du fler frågor är du varmt välkommen att kontakt oss på Lawline igen! Med vänliga hälsningar,

Prövas allt som sägs av parterna vid en rättegång som bevisning?

2021-09-02 i Bevis och bevisning
FRÅGA |I enlighet med muntlighetsprincipen i rättegång kan man anse att allt som sägs blir någon typ av bevis för rätten att bedöma?Det vill säga, om målsägande säger något som inte försvaren ifrågasätter, kommer rätten att bedöma den uppgiften som sann eller åtminstone trolig?
Sophie Cronenberger |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Som jag tolkar din fråga undrar du vad muntlighetsprincipen innebär och om allt som sägs vid en rättegång värderas av domstolen som bevisning? Nedan följer en förklaring av vad lagen säger om bevisning i rättegång. I svensk rätt finns några grundläggande principer för rättegång, bland annat omedelbarhetsprincipen och muntlighetsprincipen. OmedelbarhetsprincipenOmedelbarhetsprincipen innebär att domstolen endast får beakta det som framkommit på rättegången när de ska döma i målet (30 kap. 2 § rättegångsbalken). All relevant bevisning ska alltså tas upp på rättegången och domstolen får inte döma över något annat än det som parterna framställt under rättegången. MuntlighetsprincipenPrincipen innebär att bevisningen i regel ska muntligen presenteras, och inte genom hänvisning till tidigare förhör, skriftliga inlagor eller annat material (46 kap. 5 § rättegångsbalken). Om en part avviker från vad som tidigare sagt går det dock att hänvisa till delar i förundersökningsprotokollet. Fri bevisvärdering och fri bevisprövningI Sverige råder det fri bevisvärdering och fri bevisprövning, vilket innebär att all typ av bevisning är tillåten och att domstolen måste värdera bevisningen i varje enskilt fall (35 kap. 1 § rättegångsbalken). Domstolen kan även avvisa bevisning som inte är av betydelse för målet (35 kap. 7 § rättegångsbalken). Sammanfattningsvis, kan allt som sägs vid en rättegång bli föremål för bevisning, då det är upp till domstolen att i det enskilda fallet avgöra om bevisningen ska värderas. Domstolen får endast döma utifrån vad de sett och hört under rättegången, och utifrån sin fria bevisvärdering och bevisprövning, ska rätten avgöra om de finner att det är ställt utom rimligt tvivel. Hoppas du fick svar på din fråga! Vänligen,

Vem är vinnande respektive tappande part i ett tvistemål?

2021-08-31 i Rättegångskostnader
FRÅGA |Om någon stämmer mig på 400 000 kr och vinner målet men skulden beräknas ner av domstolen till endast 350 000 kr, har båda parter vunnit då och vem ska betala rättegångs kostnaderna, ska parterna betala sina egna kostnader i så fall?När generellt har någon part vunnit när käranden begär ersättning eller en prisnedsättning i form av pengar av svaranden?
Marc Linderoth |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du undrar hur en fördelning sker när rättegångskostnaden bestäms till ett visst belopp som understiger det yrkade beloppet, trots att den yrkade parten "vunnit" målet. De relevanta processrättsliga reglerna finns i rättegångsbalken (RB).Vinnande och tappande partNär beslut ska tas om fördelning av rättegångskostnader är den första frågan vem som är tappande part. Den tappande är den part vars talan avvisas eller vars mål avskrivs pga återkallelse eller uteblivelse (18 kap. 4 § RB). Att vara tappande innebär enligt huvudregeln att denne ska ersätta den vinnande partens rättegångskostnader (18 kap. 1 § RB). Undantag från huvudregeln är om vinnande part t ex orsakat onödig rättegång eller försumlig processföring, eller om målet enklare hade kunnat avgöras genom en förenklad processform, s k summarisk process (18 kap. 3 §, 18 kap. 3 a § RB).Situationen förändras om parterna varken vinner eller tappar. Om det är fråga om flera yrkanden och parterna vinner ömsom, eller om käromålet bara bifalles till en del, ska en bedömning göras om vem som "tappade mest" respektive "vann mest". Är kostnaderna klart särskiljbara, dvs att man uppskattningsvis kan dela upp målet i förhållande till kostnaderna, ska en särskild kostnadsfördelning följa utgången i de olika delarna. Om tvisten gäller både storleken på det belopp som ska bedömas och betalningsskyldigheten i sig, ska en fördelning göras utifrån där tyngdpunkten i tvisten legat. Rätten beaktar alltså vilken eller vilka frågor som haft störst tyngd i processen. Om tvisten enbart gäller storleken på beloppet ska kostnaderna fördelas i proportion till hur utgången i målet förhåller sig till parternas yrkanden, dvs om den tvistiga frågan är storleken på det yrkade beloppet.Bedömningen i målet kommer också förändras beroende på vad motparten haft för inställning till yrkandet. Det belopp som käranden yrkar i rättegångskostnader kommer utgöra "taket" för hur mycket som kan dömas ut till dennes fördel. Hälften av det yrkade beloppet kommer utgöra kvittningspunkten (när parterna betalar sina egna rättegångskostnader), vilken sedan kommer vara avgörande för vem som är tappande respektive vinnande part. Om motparten yrkar ogillande av käromålet innebär det att hen yrkar att rättegångskostnaderna till dennes nackdel ska bedömas till 0, dvs att svarandes rättegångskostnader ska ersättas. Svaranden kan också vitsorda (medgiva) ett visst belopp som den anser är rimlig i ljuset av situationen. Vilken inställning motparten har kommer alltså ligga till grund för vilka siffror domstolen har att utgå från. Därefter ska domstolen använda sig av någon av de ovan nämnda kostnadsfördelningsmetoderna. Skulle domstolen i detta fall t ex bedöma kostnadsfördelningen över kvittningspunkten, dvs närmare kärandes yrkade belopp än nollpunkten, innebär det att käranden är vinnande part. Hamnar domstolen under kvittningspunkten kommer således svaranden vara vinnande.Vad innebär det här för dig?Som framgår av det hittills sagda är en rättegångskostnadsfördelning beroende av flera olika komponenter i de enskilda fallen, vilka enskilt kan vara avgörande för frågan om vem som är tappande respektive vinnande part. Det är därför mycket svårt för mig att baserat på din beskrivning förklara vilken part som vunnit målet.Du är varmt välkommen att ställa fler frågor om du vill ha mer specifika svar på din situation.Vänligen,