Lovisa Klein |Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Precis som du skriver så stämmer det att brott mot upphovsrättslagen (URL) kan ge böter eller fängelse i högst två år, jfr 53 § URL. En förutsättning för att kunna bli dömd är att brottet sker med uppsåt eller av grov oaktsamhet.Vilka faktorer påverkar hur sträng påföljden blir?I förarbetena till URL har lagstiftaren inte angett någon grad för hur ett allvarligt brott ska vara för att fängelsestraff ska utdömas. Alla intrång kan ge straffansvar. Lagstiftaren har alltså valt att inte göra någon indelning mellan "brott av normalgraden" och "allvarliga brott". Vad domstolen istället gör är en helhetsbedömning av omständigheterna vid det enskilda fallet. Något som antagligen bedöms som grövre intrång är om de rör sig om omfattande och kommersiella olovliga utnyttjanden av verk så som exempelvis privatkopiering. De faktorer som du nämner i frågan kan säkerligen inverka på bedömningen, men som sagt ser man till helheten. Du undrar även om tidigare domar kan påverka vilket straff det blir och självklart kan praxis på området ge en fingervisning av vad påföljden kan bli om upphovsbrotten är likartade. Den vanligaste påföljden vid upphovsrättsintrång är däremot skadestånd. Det är enbart om någon agerar uppsåtligt eller av grov oaktsamhet som böter eller fängelse kan bli aktuellt - detta sker däremot relativt sällan. Jag hoppas att du fått svar på din fråga, annars får du gärna återkomma!Vänliga hälsningar,

Jesper Eng |Hej och tack för att ni vänder er till Lawline med era frågor!Renommésnyltning kan bara bli aktuellt när det är fråga är om varumärken (eller andra kännetecken vid marknadsföring, som inte är relevant här). Frasen "Nobody puts baby in a corner" (eller er fras) finns inte i patent- och registreringsverkets varumärkesdatabas, vare sig som svensk varumärke, EU-varumärke eller internationellt varumärke. Det kan alltså inte vara varumärkesintrång och därför inte renommésnyltning. I övrigt är Dirty Dancing antagligen skyddad av upphovsrätt enligt 1 § upphovsrättslagen, men inte heller i sådana fall kan ni stöta på några problem. Enligt 2 § samma lag innebär upphovsrätt en ensamrätt till att bl.a. framställa exemplar av verket, oavsett om detta sker delvis. Det är däremot otänkbart att betrakta en – dessutom omskriven – fras ur en film som en partiell exemplarframställning. Frågor om exempelvis bristande god marknadsföringssed enligt 5 § marknadsföringslagen vore ett så långsökt koncept att det inte ens är värt att ta upp. I och med detta är alla immaterial- och marknadsrättsliga hinder för er banner och er frågetävling undanröjda och det är således fritt fram att göra som ni planerat.Jag hoppas att ni fått svar på er fråga, och lycka till!

Amanda Strömblad Larsson |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga kan egentligen delas upp i två delar: * Vad som gäller för överlåtelse av upphovsrätt och vad som händer om det inte finns något avtal som reglerar överlåtelse och* Vad som gäller för betalning när det inte finns något avtalat pris.UpphovsrättDen som har skapat ett konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, däribland filmverk och fotografiska verk, 1 § upphovsrättslagen (1960:729), URL. Upphovsrätten innefattar en ensamrätt till att förfoga över verket genom att i) framställa exemplar av det (mångfaldigande) och ii) göra verket tillgängligt för allmänheten (vilket i ditt fall skulle vara när exempelvis verket säljs, hyrs ut eller på annat sätt visas offentligt), 2 § URL.Upphovsrätten är vidare indelad i i) ekonomiska rättigheter och ii) ideella rättigheter. Den ideella rätten innebär kortfattat att upphovsmannen alltid måste namnges på det sätt god sed kräver. När man talar om överlåtelse av upphovsrätt är det dock alltid den ekonomiska rätten som avses eftersom den ideella rätten inte är överlåtbar. Att den ekonomiska rätten är överlåtbar framgår av 27 § URL. Detta ska då regleras genom avtal, där det framgår vad i upphovsrätten som ska överlåtas. I vissa fall överlåts upphovsrätten i dess helhet och i andra fall kan det exempelvis framgå att bara rätten att producera vissa delar av materialet framgår. Det framgår även 28 § URL att den som har överlåtit en upphovsrätt inte har rätt att varken ändra i verket eller att överlåta verket vidare till tredje part, så länge det inte framgår specifikt av avtal att den som har överlåtit en upphovsrätt har rätt att göra detta.Eftersom ni inte har ett avtal som reglerar att upphovsrätten är överlåten till företaget så äger du fortsatt rätten till verken, innebärande att du har en ensamrätt att både framställa exemplar av verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten. Jag utgår vidare även från att du inte har något uppdragsavtal där du i någon avseende har överlåtit upphovsrätten till uppdragsgivaren. Då du har en ensamrätt till verket kommer företaget att göra sig skyldiga till upphovsrättsintrång om de väljer att tillgängliggöra verket eller på något sätt framställa exemplar av detta. Du har därför möjlighet att antingen kräva att de lämnar tillbaka materialet till dig i sin helhet eftersom du äger de upphovsrättsliga rättigheterna och de får inte heller på något sätt överlåta (sälja vidare) rättigheterna eftersom de i själva verket inte är rättighetsinnehavare av dessa.Vid ett upphovsrättsintrång har rätt att begära skadestånd. Du har då rätt till skälig ersättning för nyttjandet och om utnyttjandet sker uppsåtligen eller av oaktsamhet har du även rätt till ersättning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek ska särskild hänsyn tas till utebliven vinst, vinst som den som har begått intrånget ha gjort, skada på verkets anseende, ideell skada och ditt intresse av att intrång inte begås.BetalningNär det kommer till betalningen är det istället avtalsrättsliga principer som är av vikt. Ett avtal om ersättning för ditt arbete kan ingås såväl muntligen som skriftligen. Skulle det alltså vara så att ni muntligen har överrenskommit om ett pris är det alltså detta som gäller, trots att det i de flesta fall är svårare att bevisa att detta är fallet. Skulle det alltså vara så att ni exempelvis har mailkorrespondens eller smskonversationer som styrker att ni har avtalat om ett pris kan du använda detta för att styrka det avtalade priset för ersättning. Detsamma gäller om de tidigare har betalat fakturor där exempelvis priset per timme är specificerat utan att ha gjort invändningar mot detta.Om företaget väljer att bestrida din faktura har du möjlighet att ansöka om betalningsföreläggande hos Kronefogdemyndigheten. Om företaget bestrider även denna faktura har du möjlighet att stämma in företaget i tingsrätten och domstolen får då ta ställning, utifrån det underlag ni båda kan presentera, huruvida företaget är skyldiga att ersätta dig ytterligare för ditt nedlaga arbete.SammanfattningJag föreslår emellertid att du i första hand väljer att vända dig till företaget och trycka på faktumet att du inte på något sätt har överlåtit upphovsrätten till dem och att du inte heller avser att sälja dem materialet om de inte accepterar det pris du begär. Materialet blir på så sätt "utan värde" för dem eftersom de inte har rätt att överlåta detta till läkemedelsbolaget eller någon annan part. Jag kommer att ringa dig imorgon mån 16/9 kl. 17:30-18:00 för telefonuppföljning där du har möjlighet att få svar på ytterligare följdfrågor eller för att få någonting förtydligat. Om inte denna tiden passar får du gärna maila mig på Amanda.stromblad@lawline.se så löser vi en annan tid som passar bättre.

Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga är tudelad. För det första måste vi ta reda på om något ersättningsgrundande intrång i din upphovsrätt har skett. För det andra måste vi ta reda på om det är försent att framställa dina anspråk nu.UpphovsrättenEnligt 1 § och 49 a § upphovsrättslagen (URL) har du upphovsrätt till ditt fotografi. Det innebär enligt 2 § URL bl.a. att endast du får framställa exemplar av verket. Det är exemplarframställning att ta din bild och lägga upp den på sin egen hemsidan. Detta framgår av 2 § andra stycket URL. T.o.m tillfälliga kopior i en dators arbetsminne utgör exemplarframställning. Inga undantagsbestämmelser i URL – som skulle kunna ursäkta kommunens exemplarframställning – är tillämpliga. Du har därför rätt att enligt 54 § URL begära skälig ersättning för kommunens utnyttjande av ditt fotografi. Utöver det har du enligt paragrafens andra stycke rätt till ytterligare ersättning för den skada intrånget medfört, bl.a. med hänsyn till utebliven vinst och ideell skada. Det sistnämnda kan bli aktuellt om kommunen underlåtit att ange dig som upphovsman till verket, enligt 3 § URL. TidsaspektenP.g.a redogörelsen ovan anser jag att du har ett fordringsanspråk mot kommunen. Fordringar vara dock inte för alltid, utan kan preskriberas. Preskription betyder enligt 8 § preskriptionslagen (PL) att borgenären (du i det här fallet) förlorar rätten att kräva ut sin fordran. Vi måste alltså fråga oss om din fordran blivit preskriberad. PL gäller dock bara om ingen annan lag gäller framför den (1 § PL). I URL finns en bestämmelse om fordringspreskription, men den är inte relevant för ditt fall. Vi måste alltså gå till PL. Enligt 2 § PL preskriberas en fordran tio år efter tillkomsten. När ska då din fordran anses ha tillkommit? Det finns inga generella regler om det, utan det får avgöras i varje enskilt fall. Som tidigast får din fordran anses ha uppkommit när kommunen begick intrånget. Andra tänkbara tidpunkter kan vara dagen då du upptäckte intrånget eller när står helt klart att ett intrång begåtts, exempelvis genom medgivande eller dom. Som jag förstått det ligger din bild fortfarande uppe på deras hemsida. Då kan man argumentera för att intrånget är pågående, vilket vinner stöd av formuleringen i 53 b § URL, i vilken det står att en intrångsgörare kan förbjudas att fortsätta med sitt intrångsgörande utnyttjande. Är det då rimligt att beräkna preskriptionstiden från den initiala tidpunkten för intrångsgörande? Vem vet, det är en argumentationslinje i alla fall. Om vi antar det värsta, dvs. att din fordran uppstod när kommunen begick intrånget, vilket tidigast kan vara någon gång under 2008, har ju vid en första anblick preskriptionstiden löpt ut. Men det måste inte vara så. Preskriptionstiden kan nämligen avbrytas, vilket får den verkan att en ny preskriptionstid börjar löpa (6 § PL). Din mailkontakt med kommunen 2010 kan vara att anse som preskriptionsavbrott. Avbrott kan ske genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären (5 § andra punkten PL). Härtill ställs dock ett visst krav på precision. För att det vara fråga om ett preskriptionsavbrott räcker det enligt Högsta domstolen med att du angett ett huvudsakligt händelseförlopp och klargjort att du har ett anspråk till följd av detta. Du måste ha skrivit något som fått kommunen att plocka ner bilden, men om det du skrivit uppfyller Högsta domstolens krav på precision vet jag inte. Det kan finnas utrymme för att erkänna mindre preciserade erinringar som preskriptionsavbrott, men det kan bli svårt.Oavsett är det av stor vikt att kommunen tagit ner din bild och sedan lagt upp den igen. Enligt mig finns det i vart fall skäl att betrakta återuppladdningen av bilden som ett nytt intrång. Saken rör visserligen samma parter och samma verk, men det rör inte samma tidsrymd. Nytt intrång = ny fordran. Sedan det nya intrånget begåtts har inte tio år förflutit och du kan därför begära ersättning. Dock tror jag inte att du behöver gå den här vägen, dvs. hävda att du antingen avbrutit preskriptionen i tid, eller att nytt intrång uppstått. Jag tror att fordringen ska anses tillkommen senare än 2008, och redan därav befinner du dig inom preskriptionstiden. I och med detta är alla förutsättningar för ersättning uppfyllda och jag rekommenderar därför att du kontaktar kommunen och meddelar ditt anspråk.Jag hoppas att du fått svar på din fråga, och lycka till!

Natasha Fathifard |Hej och välkommen till Lawline med din fråga!Jag förstår att du är upprörd över att inte kunna lösa in din gratis dryck som du blivit belönad med av Flaire. Det jag skulle börja med att göra är att kontakta Flaire exempelvis via Facebook och beskriva det inträffade. Det är möjligt att det blivit något missförstånd mellan Flaire och Pressbyrån eller så var kassörskan inte informerad om att drycken ska vara helt gratis.Angående stämningen, så skulle du kunna polisanmäla Flaire som kommer leda till en förundersökning. Men sedan är det upp till åklagaren att besluta om det är värt att ta det vidare till tingsrätten, vilket det troligtvis inte är då det handlar om 3 kr i detta fall och en rättegång kostar flera tusen kronor.Men om det är så att Flaire inte är villig att komma överens med dig, så kan du anmäla Flaire till Reklamombudsmannen (RO). Då kommer RO se över företaget och sedan bedöma om åtgärder behöver vidtas. Återkom gärna vid ytterligare funderingar.Lycka till!Med vänlig hälsning,

Elin Lindgren |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! Din fråga rör immaterialrätt, och många regler som aktualiseras rörande din fråga finns i upphovsrättslagen (URL). Upphovsrättslagen är en lag med syfte att skydda vissa så kallade verk. Ett verk kan vara litterärt eller konstnärligt (1 § URL). Som exempel på potentiella verk nämns i lagen bland annat datorprogram, skönlitterära alster, musikaliska eller sceniska alster, filmer, och fotografiska alster (1 § URL). För en fullständig uppräkning rekommenderar jag att kika i lagen. För att alstret ska bli ett verk brukar man prata om att alstret ska uppnå verkshöjd. Det innebär enkelt förklarat att det måste har en viss originalitet. Det krävs alltså inte att alstret är av god kvalitet, bara att det är originellt. Om de artiklar du vill använda uppnår verkshöjd är de litterära verk. Det innebär i sin tur att upphovsrättslagen skyddar artiklarna och du måste ta hänsyn till detta faktum. Jag utgår från att de artiklar du vill använda utgör verk, det finns ingen anledning att tänka sig något annat. Den som har skapat ett verk benämns upphovsman. Upphovsmannen har uteslutande rätt att förfoga över sitt verk genom att framställa exemplar av det, och göra det tillgängligt för allmänheten (2 § URL). Om du vill publicerar artiklarna på din hemsida innebär det att du gör dem tillgängliga för allmänheten. Det är alltså ett brott mot upphovsmannens ensamrätt. Det kan dock vara okej att publicera artiklarna på grund av vissa begränsningar i ensamrätten som upphovsrättslagen ställer upp. Citaträtten är en begränsning i upphovsmannens ensamrätt: För din del är den så kallade citaträtten av intresse. Vem som helst får nämligen citera ur redan offentliggjorda verk (22 § URL). Ett verk blir offentliggjort när det lovligen görs tillgängligt för allmänheten, t.ex genom att upphovsmannen har publicerat det (se 8 § URL). I förarbetena till URL uttalades att citering främst godtas inom ramen för egna verk, såsom i uppsatser, eller arbeten där man genom citeringen vill framhålla en viss ståndpunkt, eller framhäva ett perspektiv. Citatet ska närmast ses som ett hjälpmedel i en egen framställning (SOU 1956:25 s.199). Det enda som krävs för denna rätt är att citeringen görs i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet (22 § URL). För att kravet på god sed ska vara uppfyllt måste författarens namn vara angivet i samband med citatet på det sätt som god sed kräver(3 § URL). Du är alltså på rätt spår när du frågar om det är okej att använda någon annans text om du hänvisar till källan. Förutom att författaren måste anges i samband med publiceringen, så får citatet inte förekomma i sammanhang som är kränkande för upphovsmannen (3 § andra stycket URL). Citeringen får inte ske obegränsat. Tjugoandra paragrafen talar om att citeringen ska ske i den omfattning som motiveras av ändamålet, vilket innebär att det inte är möjligt att citera hela verk som är flera sidor, och rättfärdiga det genom att hänvisa till citaträtten. För att det ska vara fråga om citering krävs att texten återges ordagrant. Wikipedia är inte upphovsman till det som står på internetsidan. Upphovsmannen är alltid en fysisk person. Om du vill hänvisa till en korrekt källa rekommenderar jag att du kikar i källförteckningen som finns längst ner på Wikipediasidan. Vill du använda dig av längre artiklar och texter på din hemsida så måste du be om lov från upphovsmannen. Om du håller dig inom vad som är godtagbart enligt citaträtten behöver du inte upphovsmannens godkännande till användningen. Hoppas du har fått svar på din fråga

Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Falsk marknadsföring – i diverse lagar kallat vilseledande marknadsföring – regleras på ett antal ställen. Utöver marknadsföringslagen (ML) märks i detta fall främst paketreselagen, distansavtalslagen och lagen om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster. Ingen av dessa lagar dock är till hjälp när det kommer till att besvara frågan om det utgör vilseledande marknadsföring att göra reklam för något som inte finns. Jag börjar därför i ML. Vilseledande marknadsföring regleras huvudsakligen i 8 § ML. Där står i första stycket: "Marknadsföring som är vilseledande enligt någon av bestämmelserna i 9, 10 eller 12-17 §§ är att anse som otillbörlig om den påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut." Notera att det häri nämns något som kallas för otillbörligt. För att några marknadsrättsliga sanktioner – såsom förbud och marknadsstörningsavgift – ska bli aktuella, räcker det inte med att det har varit fråga om vilseledande marknadsföring. Den måste också varit otillbörlig. Först och främst ska vi alltså reda ut om det är vilseledande marknadsföring att göra reklam för något som inte finns, och sedan måste vi reda ut om sådan marknadsföring är otillbörlig.VilseledandeSom framgår av 8 § radas vilseledande marknadsföring upp i 9 §, 10 och 12 § – 17 §. Relevant i detta fall vore möjligtvis 10 § första punkten ML. Enligt detta lagrum får inte en näringsidkare "använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annans näringsverksamhet. […] Första stycket gäller särskilt framställningar som rör […] produktens förekomst […]". Företaget har marknadsfört en produkt som inte finns. Detta kan anses vara vilseledande ifråga om produktens förekomst. Vilseledandet behöver inte vara direkt, utan det kan räcka med att framställningen eller erbjudandet är otydligt. Tyvärr finns det dock ingen närmare vägledning att få när det kommer till vad som menas med produktens förekomst. Lagförarbetena tiger, och praxis handlar om andra saker, t.ex. att näringsidkare utlovat att en viss artist – som sedan aldrig dyker upp – ska spela på en viss plats. Liknande löften har i de fall jag tittat på förenats med försäljningen av en produkt (i exemplet var det fråga om konsertbiljetter).Hur ser det då ut när produkten aldrig funnits och näringsidkaren aldrig gjort någon ansats att sälja den? Saken måste i stor utsträckning bero på exakt hur företaget marknadsfört det icke-existerande hotellet. Men allt detta är oklart. Det finns andra möjliga ingångsvägar (t.ex. bestämmelser om otillbörliga lockerbjudanden) som kräver väldigt specifika omständigheter för att bli aktuella. Jag kan inte gå igenom alla. Med den information jag har kommer jag inte närmare än att försöka tillämpa 10 § första punkten, och svaret på din fråga kan inte bli något annat än: kanske. Ett definitivt svar kan du få genom att komplettera din fråga med en exakt återgivelse av marknadsföringsmaterialet, eller i värsta fall först i Patent- och marknadsdomstolen.Mot bakgrund av det nyss sagda finns det ingen anledning att gå in på frågan om marknadsföringen varit otillbörlig.Med vänlig hälsning,

Jesper Eng |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!GrundläggandeVi har två immaterialrätter att förhålla oss till här, nämligen företagsnamn och varumärken. Företagsnamn regleras i lag om företagsnamn (FL) och varumärken regleras i varumärkeslagen (VmL) (jag utgår ifrån att din fråga inte avser s.k EU-varumärken). Företagsnamn benämns, när både företagsnamn och sekundära kännetecken avses, med samlingsbegreppet näringskännetecken (1 kap. 1 § FL). Varumärken kallas ibland också för varukännetecken. Begreppen är inte synonyma, men är i princip utbytbara ändå. De exakta benämningarna är inte intressanta i detta fall. Bry dig inte om min användning av alla dessa olika begrepp. I mitt svar är näringskännetecken = företagsnamn och varukännetecken = varumärken.Enligt 1 kap. 3 § FL har "[d]en som innehar ett varumärke eller ett annat varukännetecken […] ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken. Enligt 1 kap. 8 § VmL har "[d]en som innehar ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken […] ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken". Dessa bestämmelser är ett uttryck för det s.k korsvisa skyddet. Om du innehar ett företagsnamn skyddas det också som varukännetecken. Om du innehar ett varukännetecken skyddas det också som näringskännetecken. Det räcker alltså med att du innehar antingen ett företagsnamn eller ett varumärke för att det ska skyddas som båda. Varumärken kommer dock ofta i många olika utformningar (ordmärken, figurmärken mfl.). Företagsnamn lär bara få skydd som ordmärke, vilket kan få betydelse vid en framtida intrångsbedömning.Registreringshinder och inarbetningHur som helst ska jag inte gå händelserna i förväg, utan gå in på saken. Jag vet att vi ska utgå ifrån att du fått "Pantamera" registrerat som företagsnamn och varumärke, men jag vill backa bandet lite. Det är möjligt att en sådan registrering inte kommer gå igenom över huvud taget. Förekomsten av redan befintliga identiska näringskännetecken eller varumärken utgör registeringshinder för såväl företagsnamn som varumärken (2 kap. 3 § FL, 2 kap. 8 § VmL). "Pantamera" och "Panta mera" är inte identiska, men det står i de nämnda lagrummen att registreringshinder också gäller för liknande näringskännetecken och varukännetecken, om det bl.a. finns en förväxlingsrisk. Detta blir givetvis en bedömningsfråga i slutändan. Man kan nog dock ganska säkert utgå ifrån att en förväxlingsrisk föreligger i detta fall. Vi måste då fråga oss: Hur kan XYZ ha korsvist skydd för ett företagsnamn och ett varumärke, när XYZ inte registrerat något sådant? Svaret finns i 1 kap. 2 § FL och 1 kap. 7 § VmL. Både ensamrätt till företagsnamn och varumärken kan uppkomma genom inarbetning. De måste alltså inte registreras. Huruvida XYZ faktiskt inarbetat företagsnamnet och varumärket eller inte beror enligt nämnda lagrums andra stycken på om det här i landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig (omsättningskretsen) är känt som beteckning för (i) den verksamhet som bedrivs under kännetecknet eller (ii) de varor eller tjänster som tillhandahålls under kännetecknet. Detta är så klart också en bedömningsfråga. XYZ har bevisbördan för att inarbetning skett. I annat fallLåt oss säga att XYZ inte förmår visa att inarbetning skett, och att du utan hinder lyckas registrera "Pantamera" som antingen företagsnamn eller varukännetecken. Vad kan du då göra åt XYZ:s användning av "Panta mera"? Som innehavare av "Pantamera" har du ensamrätt att använda företagsnamnet och varumärket i näringsverksamhet. Detta gäller även liknande tecken, med samma förväxlingsrisk jag nämnt ovan (1 kap. 4 § FL och 1 kap. 10 § VmL). Är det f.ö. att anse som "användning" att göra som XYZ gjort? XYZ lär i hävda att "Panta mera" bara är ett generiskt uttryck för en uppmaning att panta mera. Detta kan de mycket väl komma undan med. Det beror bl.a. på hur ditt varumärke ser ut, om det är ett ordmärke, figurmärke eller något annat. Exempelvis är ett ordmärke bara ett ord i ett standardtypsnitt (t.ex. ordet Coca Cola). Ett exempel på ett figurmärke vore Coca Cola:s logga så som den ser ut på burken. I förutsättningarna för din fråga har XYZ använt "Panta mera" i sin logga. Har de bara skrivit ut orden, eller har de använt ditt typsnitt, färg och form? Detta är avgörande för bedömningen. Om vi utgår ifrån att de använt inte bara själva ordet, utan också figuren, är det ganska säkert fråga om intrång i din ensamrätt. XYZ kan på yrkande av dig, vid vite förbjudas att fortsätta med intrånget (5 kap. 3 § FL och 8 kap. 3 § VmL). Dessutom kan både straff och skadestånd bli aktuellt. Svaret på din fråga är alltså – om alla omständigheter föreligger så som jag angett dem – ja, du kan stoppa dem.Det finns en hel del saker att ta ställning till som jag inte gjort. Mitt svar skulle bli för långt om jag exempelvis skulle gått igenom alla grundläggande förutsättningar för registrering också. Jag hoppas ändå att du känner att du fått svar på din fråga!