Cancellation of a commercial lease

2019-10-17 i KOMMERSIELL RÄTT
FRÅGA |Hi I have a shop that I rented on 2016-12-01.I need to move to other place by the owner says the contract is already extended for 3 years and I have to have the "Lokal" until that time.Is there any way to force them to cancel the contract?This is what is written in our contract: (Hyrestid: Från och med den: 2016-12-01 Till och med den: 2019-11-30Uppsägning av detta kontrakt ska ske skriftligen minst 9 månader före den avtalade hyrestidens utgång.I annat fall är kontraktet för varje gång förlängt med 3 år månader)Thanks
Jesper Eng |Hi and thank you for turning to Lawline!Unfortunately the answer is no. There are of course many possible scenarios in which a contract could be cancelled, but from the information that you've given me, I can't see that any such scenario is a reality in this case. I'm therefore forced to answer your question from a strictly contractual standpoint. The cited provision doesn't violate contract law (neither general or specific) and therefore the landlord can't be forced to cancel the contract. Again, this conclusion is drawn only from a contractual standpoint. I should also note that the cited provision is most certainly inaccurate, because it reads "[…] extended by 3 years months", which as I'm sure you understand doesn't make grammatical sense. I suggest that you take a second look at that provision.I hope that you and your landlord can figure this out.Sincerely,

Angående förtal

2019-07-29 i KOMMERSIELL RÄTT
FRÅGA |Hej. Får en hyresvärd berätta för någon annan hyresgäst om min ekonomiska situation? Vad kan han åka på isåfall? Mvh XX
Carl Trolle Olson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Det beror på helt på om uppgifterna som hyresvärden har lämnat är korrekta eller felaktiga. Om uppgifterna är korrekta finns det inga regler som hindrar hyresvärden från att lämna dessa uppgifter (såvida ni inte har skrivit ett avtal som förhindrar hyresvärden att göra detta). Om uppgifterna däremot är felaktiga, och är avsedda för att få dig att ''se dålig ut'', kan hyresvärden ha gjort sig skyldig till förtal enligt 5 kap 1 § Brottsbalken. Hoppas att du fick svar på din fråga. Tveka inte på att höra av dig om du har fler frågor.

Ersättning vid konkurrerande verksamhet och utnyttjande av varumärke

2019-07-02 i KOMMERSIELL RÄTT
FRÅGA |Efter ett köp på en verksamhet inom servis har säljaren börjat jobba som konsult åt en av mina nuvarande konkurrenter. Men inte som anställd, Den använder min verksamhets gamla namn som är känt i vårt område då när kunder söker på nätet kommer de fram till den konkurrerande ställets adress. Det vilseleder kunder. Innan var det så att när de sökte på gamla namnet kom de till mig.Det har inte ens gått 1år sen jag köpte. Nu tingas kunder till andra stället. Jag har köpt en verksamhet med kundregister och anställda. Jag har inte råd att riskera så att kunder går till andra stället. Men om så då vill jag Få tillbaka pengar för kundregister. Eller?
Vega Schortz |Hej, kul att du har valt att vända dig till oss på Lawline för att få svar på din fråga!För att du ska förstå mitt svar är det viktigt att vi är överens om vilken fråga som ska besvaras och utifrån vilken situation. Jag kommer därför inleda med att förklara hur jag uppfattat din fråga och situation för att sedan besvara frågan utifrån den uppfattningen.Hur jag uppfattat din fråga och situation Jag förstår det som att du har köpt en hel verksamhet där den förre ägarens anställda nu jobbar hos dig och där du, inkluderat i köpet, fick tillgång till den förre ägarens kundregister. Säljaren av verksamheten arbetar nu som konsult inom samma bransch hos dig och tar uppdrag hos en av dina konkurrenter. Säljaren marknadsför sig under sitt förra firmanamn, den firma du tagit över. Sammantaget leder detta till att du förlorar kunder som finns med i det kundregister du övertagit. Kunderna väljer att anlita säljaren istället för dig. Din fråga gäller om du kan kräva säljaren på skadestånd med ett belopp som motsvarar kundregistrets värde eftersom de kunder som finns med i registret väljer, på grund av säljarens vilseledande beteende, att anlita säljaren istället för dig?Vad står det i ert aktieöverlåtelseavtal?Om säljaren är ersättningsskyldig gentemot dig på grund av att säljaren bedriver en konkurrerande verksamhet med sitt gamla firmanamn är en fråga som i första hand går att besvara efter en läsning av ert aktieägaravtal. Det är vanligt att kommersiella parter vid verksamhetsöverlåtelser, i överlåtelseavtalet, kommer överens om att säljaren under en tidsperiod om 2–3 år från försäljningen inte får bedriva konkurrerande verksamhet. Detta kallas för en konkurrensklausul. Finns det en konkurrensklausul brukar den vanligtvis vara förenad med ett vite. Det är vanligt att man skriver att vid varje överträdelse av konkurrensklausulen ska säljaren till köparen betala ett vite om t.ex. 50 000 kr. Saknar ert avtal en konkurrensklausul är det fritt fram för säljaren att fortsätta inom samma bransch. Ersättning för rena förmögenhetsskador kan inte krävas inom svensk rätt om det inte går att konstatera att säljaren har brutit mot ert avtal. Möjligen skulle det gå att argumentera för att säljaren har brutit mot avtalet eftersom företagsöverlåtelsen inkluderade en överlåtelse av firmanamnet och kundregistret. En så omfattande överlåtelse talar för att syftet med avtalet var att säljaren skulle avsluta marknadsföra sig under sitt gamla firmanamn och vilseleda tidigare kunder till sin nystartade konsultverksamhet. Det du kan kräva ersättning för i sådana fall är ett ersättningsbelopp som motsvarar den ekonomiska förlust du kan bevisa att du har lidit. Brott varumärkeslagen Du anger att säljaren marknadsför sin konsultverksamhet med sitt gamla firmanamn, ett firmanamn som du också använder för den verksamhet du har köpt. Du nämner också att firmanamnet är känt på orten där du arbetar och förknippas med den verksamhet du bedriver vilket leder till att kunder missvisande söker sig till säljaren. Jag uppfattar det som att säljaren inte har låtit varumärkesregistrera firmanamnet men att firman kanske har erhållit varumärkesskydd genom inarbetning på den ort du bedriver din verksamhet. Om den firma du köpt har ett inarbetat varumärkesskydd, och du övertog ensamrätten till varumärket i samband med verksamhetsöverlåtelsen, får säljaren inte bedriva verksamhet under det namnet. Gör säljaren det bryter denne mot varumärkeslagen. Har säljaren gjort sig skyldig till varumärkesintrång har du rätt till skälig ersättning för utnyttjandet av varumärket samt rätt till ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Detta följer av 8 kap. 4 § varumärkeslagen. Du kan även väcka talan i domstol och kräva att domstolen vid vite ska förelägga säljaren att sluta använda ditt varumärke (8 kap. 3 § varumärkeslagen). Brott mot marknadsföringslagen Vilseledande marknadsförings om påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut är förbjuden. Du nämner att säljarens marknadsföring leder till att kunder vänder sig till säljaren istället för till dig även om kunderna egentligen efterfrågar den service som är associerad med den verksamhet du har köpt. Detta är typiskt sett en sådan vilseledande marknadsföring som är förbjuden enligt marknadsföringslagen. Du kan då ha rätt till skadestånd motsvarande den skada som därigenom uppkommer (37 § marknadsföringslagen). Sammanfattning Din situation är komplex och det är svårt att fastställa huruvida du har rätt till skadestånd och till vilket belopp detta skadestånd i sådana fall ska bestämmas. Jag rekommenderar dig att ta kontakt med vår juristbyrå (info@lawline.se) där våra jurister kan granska överlåtelseavtalet avseende verksamheten samt sätta sig in i alla detaljer i ditt ärende. Du har även begärt 30 minuters telefonuppföljning. Jag kommer att ringa dig onsdagen den 3 juni kl. 9.30. Om tiden inte passar får ni vänligen maila mig: vega.schortz@lawline.se. Jag ringer via dolt nummer.

Förlikningsavtal i strid med konkurrensbestämmelser?

2019-05-06 i KOMMERSIELL RÄTT
FRÅGA |Hej!Jag undrar över huruvida det är tillåtet med förlikningsavtal som rör immateriella rättigheter eller om det skulle kunna anses otillåtet ur ett konkurrenshänseende? Tack för svar
Jesper Horndahl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När du säger konkurrenshänseende kommer jag att utgå från att du syftar på konkurrenslagen. När man talar om tvister så delas de ofta upp i antingen tvistemål där förlikning är tillåten (dispositiva tvistemål) och tvistemål där förlikning inte är tillåten (indispositiva tvistemål). Tvister rörande immateriella rättigheter är dispositiva vilket medför att parterna kan komma överens om en lösning privat. Som svar på din fråga är alltså förlikning tillåtet. Däremot finns det fortfarande teoretisk risk för att ett förlikningsavtal (precis som de flesta rättshandlingarna) kan falla inom vad som är olagligt ur ett konkurrenshänseende. Vad som skulle kunna hända då är att förlikningsavtalet som sådant blir ogiltigt enligt 2 kap 6 § konkurrenslagen och de inblandade parterna skulle kunna ådömas vite eller konkurrensskadeavgift enligt 6 kap respektive 3 kap 5 § konkurrenslagen. Kan ett förlikningsavtal vara konkurrensbegränsande?I teorin är det möjligt men min uppfattning är att det ska mycket till för att vara så. Konkurrensrättsligt finns det två utgångspunkter för när ageranden är otillåtna. Det är antingen när två företag träffar avtal om att begränsa, snedvrida eller på annat märkbart sätt påverka konkurrensen på marknaden enligt 2 kap 1 §. Detta är vad som brukar kallas kartell. Ofta handlar det om att företag pressar upp priser på varor eller delar upp marknaden mellan sig. Det kan vara genom att ett avtal träffas mellan företag A och företag B där de kommer överens om att företag A bara får ta emot kunder från norra delen av staden och företag B bara får ta emot från den södra delen. På så sätt begränsas konsumenternas valmöjlighet på marknaden och den fria konkurrensen skadas, vilket är skäl till varför detta är olagligt. Jag ser inte hur ett förlikningsavtal varken skulle ha till syfte eller kunna få sådana effekter att det skulle vara förbjudet enligt 2 kap 1 § konkurrenslagen. Missbruk av dominerande ställningDen andra möjligheten finner vi i 2 kap 7 § konkurrenslagen. Bestämmelsen stadgar förbud för företag med dominerande ställning att missbruka denna ställning. Att ett förlikningsavtal skulle ske i strid mot denna är också osannolikt, men i min mening mer trolig än första grunden. För att veta om denna kan bli aktuell måste vissa omständigheter utredas i det enskilda fallet. Det första är hur stor andel på marknaden som företaget som eventuellt missbrukar sin ställning har. Det finns inget i lagen som stadgar någon särskild procentandel men i praxis har det visat sig att om företaget har en marknadsandel om minst 40 % talar det för dominans. Det ska tilläggas att det är mycket svårt att nå så höga andelar på marknaden. Det andra som måste utredas är om företaget i så fall missbrukar sin ställning som dominerande aktör på marknaden. Höga krav ställs på företag med stora marknadsandelar att de ska spela schysst mot sina konkurrenter och mot konsumenterna. Med utgångspunkt i förlikningsavtalet ser jag hur någonting sådant i teorin eventuellt skulle kunna innebära missbruk av dominerande ställning. Det skulle kunna vara om företaget har över 40 % på marknaden och har tillgångar (kan vara immateriella eller andra tillgångar) som företaget man vill förlikas med har stort behov av för att kunna driva sin verksamhet. Som utgångspunkt får även dominerande företag välja vilka de vill sälja sina produkter till men om produkterna är nödvändiga för ett annat företags verksamhet måste det finnas objektiva grunder för att man ska kunna vägra leverans till det andra företaget. Det skulle kunna vara att det andra företaget smutskastar varumärket eller på annat sätt inte uppfyller de sakliga affärskrav som bör kunna ställas på dem. Att ett företag har gjort ett immateriellt intrång skulle kunna vara sådan objektiv grund. Säg att företaget man vill förlikas med är i stort behov av det det dominerade företagets produkter. Därför hotar det dominerade företaget med att vägra fortsätta leverera varor till det andra företaget om de inte går med på en oskälig förlikning. Detta är mycket långdraget och även ganska orealistiskt scenario och sannolikt krävs det att förlikningsavtalet är oskäligt eller att man hittar på att det skulle ha skett ett immateriellt intrång vilket man använder som ett påtryckningsmedel för att få igenom ett förlikningsavtal som skulle innebära att en penningsumma överförs till det dominerande företaget.Observera att det normalt ska mycket till för att förlikningsavtalet dessutom ska vara oskäligt, det är inte otillåtet att ingå "bra" förlikningar. Däremot kan det vara alltså otillåtet hur man ingår förlikningen. Slutsats Det ska mycket till för att ett förlikningsavtal skulle träffas i strid mot konkurrensbestämmelser. Såvida inte företaget missbrukar sin dominerande ställning så är det absolut ett giltigt förlikningsavtal.Jag hoppas mitt svar har varit till nytta!Med vänlig hälsning,

När har företag rätt att göra en kreditupplysning?

2019-09-30 i KOMMERSIELL RÄTT
FRÅGA |Undrar om Halebop har rätt att ta kreditupplysning?Jag har förnyat mitt Halebop abonnemang och i samband med det kom en kreditupplysning från Sergel. Det blev inga bekymmer för jag har inkomst och inga skulder. Det stod att Telia beställt kreditupplysningen men så var det inte utan de hänvisade till Halebop. På Halebop svarar de att kreditupplysning togs eftersom jag ingått ett avtal med dem (förlängning av mobilabonnemang, Rubbet liten). Det gjordes ett misstag att försäljaren som ringde mig glömde att berätta om kreditupplysningen. Tidigare har jag varit med om att kreditupplysning har tagits i samband med något större inköp på avbetalning men jag tycker det är konstigt att ta kreditupplysning när det handlar om ett par hundralappar i månaden. Kan det verkligen vara riktigt?
Sofia Edvardsson |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler kring kreditupplysningar finns i kreditupplysningslagen (här). Kreditupplysningar om privatpersoner får endast lämnas ut om det mellan parterna finns ett legitimt behov av en sådan upplysning, se 9 § (här). Ett legitimt behov finns man om någon ska, eller är på väg, att ingå ett kreditavtal med ett företag eller om man i annat fall har anledning att göra en ekonomisk riskbedömning.Om Halebop begär en kreditupplysning och de saknar ett legitimt behov är det kreditupplysningsföretaget som bär ansvaret för att inte ha kontrollerat om legitima behov funnits, se 19 § första stycket (här). Halebop ansvarar endast om de lämnat oriktiga uppgifter till kreditupplysningsföretaget och på så vis fått ut upplysningen, eller om det skulle föreligga ett klart missbruk av möjligheten att få ut personupplysningar. Jag skulle säga att de flesta mobiloperatörer gör en kreditkontroll i samband med att en kund tecknar ett mobilabonnemang, oavsett månadskostnaden, och det är det faktum att det är fråga om ett mobilabonnemang som gör att det finns ett legitimt behov från operatörens sida. Sen har de olika operatörerna förmodligen olika rutiner för när upplysningen tas, dvs. vid förnyande av abonnemang eller endast vid nya kunder.Vänligen,

Vad gäller vid uppsägning av konsumentförsäkring?

2019-07-29 i KOMMERSIELL RÄTT
FRÅGA |Hej! Får ett försäkringsbolag skicka ut en betalningspåminnelse / uppsägning samtidigt? Alltså att de skickar en första betalningspåminnelse och också märker den "uppsägning" så att de ska slippa vänta ytterligare 14 dagar vid uppsägning om inte påminnelsen betalas.
Ted Winström |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga.Jag utgår i mitt svar att du har tecknat försäkringen i egenskap av privatperson. Kap. 2-7 i försäkringsavtalslagen (FAL) blir då tillämpliga.Dröjsmål med premiebetalningenOm premien inte betalas i rätt tid får försäkringsbolaget säga upp försäkringen (se 5 kap. 2 § första stycket FAL). Oftast får försäkringstagaren först en betalningsavi med en viss betalningsfrist. Denna frist är 14 dagar när den första premien ska betalas, alltså när man precis har tecknat försäkringen (se 5 kap. 1 § första stycket FAL). Om det inte rör sig om den första premien ska betalningsfristen vara 30 dagar (se 5 kap. 1 § andra stycket FAL). Efter utgången av dessa frister befinner sig försäkringstagaren i dröjsmål om hen inte har betalat och försäkringsbolaget har då alltså en rätt att säga upp försäkringen.En uppsägning får verkan 14 dagar efter den dag då den avsändes till försäkringstagaren, om inte premien betalas inom denna frist (se 5 kap. 2 § andra stycket FAL). Som försäkringstagare kan man alltså alltid "rädda" sin försäkring genom att betala premien inom 14 dagar även efter att försäkringsbolaget har skickat en uppsägning. SlutsatsFörsäkringsbolaget måste alltså inte först skicka en betalningspåminnelse till försäkringstagaren sedan hen hamnat i dröjsmål, utan de kan direkt säga upp försäkringen. Jag skulle tro att försäkringsbolaget i ditt fall även märkt uppsägningen med "betalningspåminnelse" eftersom de vill klargöra för dig att om du ändock betalar premien inom 14 dagar sägs försäkringen inte upp.Om det i ditt fall istället rör sig om den första betalningsavin, alltså att du inte ens befinner dig i dröjsmål med premiebetalningen, kan försäkringsbolaget givetvis inte skicka med en uppsägning i samband med denna.Hoppas att detta gav svar på din fråga.Med vänliga hälsningar,

Måste man ha tillstånd för att sälja levande tobaksplantor?

2019-05-08 i KOMMERSIELL RÄTT
FRÅGA |Hej!Jag har en undran angående plantor. Jag är en entusiastisk hobbyodlare av tobak men har lite många tobaksplantor. Är det möjligt för mig att sälja levande tobaksplantor (dvs. de är inte torkade, så tekniskt sätt inte tobak) utan något tobakstillstånd?mvh
Lukas de Bruin |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline!Reglerna om försäljning av tobak i Sverige tar sikte på försäljning av så kallade tobaksvaror. Med detta menas olika produkter innehållande tobak som kan förbrukas så som genom rökning, tuggning, eller på liknande sätt. Vad som avses att träffas är cigaretter, tuggtobak, snus och den typen av varor. En levande tobaksplanta är inte en sådan vara som förbrukas genom exempelvis rökning eller tuggning och ska alltså inte omfattas av regelverket kring tobaksvaror. Du behöver följaktligen inga tillstånd för att sälja dina tobaksplantor.Med vänliga hälsningar

Betallösningar på internet, vilka regelverk gäller och är vi under granskning av Finansinspektionen?

2019-03-21 i KOMMERSIELL RÄTT
FRÅGA |Vi siktar på att skapa en marknadsplats på internet där privatpersoner kan sälja fysiska varor mellan varandra. Marknadsplatsen kommer att hålla pengarna från köparen tills båda parter är nöjda för att sedan betala ut till säljaren. Transaktionerna är planerade att ske enligt följande:Köparens betal/kreditkort -> Företag för kortinlösen (ex. stripe eller klarna) -> Marknadsplatsens företagskonto -> Säljarens privata kontoVi har lite svårt att tolka det nuvarande regelverket som finns. Min fråga är därmed om man hamnar under lagen om betaltjänster och/eller lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter, och därmed hamnar under tillsyn av finansinspektionen?
Vega Schortz |Hej, kul att ni har valt att vända er till oss på Lawline för att få svar på er fråga!För att ni ska förstå mitt svar är det viktigt att vi är överens om vilken fråga som ska besvaras och utifrån vilken situation. Jag kommer därför inleda med att förklara hur jag uppfattat er situation för att sedan besvara er fråga utifrån den uppfattningen. Hur jag uppfattat er fråga och er situation Jag uppfattar det som att ni avser starta upp en marknadsplats på internet där privatpersoner kan köpa och sälja fysiska varor sinsemellan. Ni vill ordna med en smart betallösning och undrar under vilken lag er verksamhet kommer att bedrivas. Ni undrar specifikt om er verksamhet kommer att bedrivas under lag (2010:751) om betaltjänster (betaltjänstlagen) och/eller under lag (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter. Er fråga ställer ni särskilt med hänsyn till att ni undrar om ni kommer vara under Finansinspektionens granskning. När ni omfattas av betaltjänstlagen och måste ansöka om tillstånd för registrering som betaltjänstleverantör omfattas ni inte av lag om viss verksamhet för konsumentkrediter; ni står under tillsyn av FinansinspektionenJag uppfattar det som att ni planerar att bedriva en verksamhet där medel (pengar) tas emot från köparen och hålls avskilda för att sedan betalas ut till säljaren eller åter till köparen beroende på om de kommer överens. Detta är en betaltjänst enligt lagen (2010:751) om betaltjänster och kräver tillstånd som betaltjänstleverantör, se 1 kap. 2 § och 2 kap. 1 § betaltjänstlagen. Innan ni startar er verksamhet ska ni ansöka hos Finansinspektionen om att bli registrerade som betaltjänstleverantör. Har ni tillstånd av Finansinspektionen som betaltjänstleverantör behöver ni inte ett ytterligare tillstånd enligt lag om viss verksamhet med konsumentkrediter.Tillämpningsområdet för lag om viss verksamhet med konsumentkrediter framgår av dess 1 kap. 1 §. I andra stycket framgår att "lagen gäller inte verksamhet med konsumentkrediter som drivs med tillstånd enligt andra författningar." Bedriver ni er rörelse efter tillstånd från Finansinspektionen som registrerad betaltjänstleverantör omfattas ni alltså inte av lag om viss verksamhet med konsumentkrediter. Finansinspektionen utöver tillsyn även när det gäller betaltjänstlagen. Enligt 8 kap. 3 § betaltjänstlagen får Finansinspektionen t.ex. genomföra undersökningar av registrerade betaltjänstleverantörer. Avslutningsvis vill jag säga att er fråga är komplex, regelverket är krångligt och ni kan behöva ta hjälp av en jurist för att reda ut vilka tillstånd ni bör söka och vad ni bör tänka på just för er verksamhet. Inom ramen för expresstjänsten har jag inte möjlighet att sätta mig in mer i just er situation än utifrån de uppgifter ni lämnat i frågan. För att boka tid med mig eller någon av mina kollegor inom ramen för vår juristbyrå, vänligen kontakta: vega.schortz@lawline.se Lycka till!