Jesper J Silow |Hej! Dessa frågor avgörs i enlighet med föräldrabalkens regler om delat vårdnad om barn. Utgångspunkten är att vårdnaden skall bestämmas i enlighet med barnets bästa. Vanligtvis innebär detta delad vårdnad då det endast i undantagsfall blir aktuellt att begränsa barnets umgänge med ena föräldern. Föräldrarna uppmanas även ivrigt av domstolarna att lösa dessa frågor på icke-juridisk väg, så Ni gör helt rätt i att försöka föreslå alternativa lösningar till barnets fader innan domstolsförhandlingen. Jag vill helst inte försöka mig på att göra någon gissning om huruvida varannan vecka kommer att godtas av domstolarna, men om fadern inte träffat barnet på fem år samt att barnet har sitt stadigvarande hem hemma hos sig låter varannan vecka rent spontant för mycket i mina öron. Varannan helg och gradvis ökande är en mer rimlig gissning. Mvh

Magdalena Åhlberg |Hej! Eftersom du är bröstarvinge till din mamma, men inte till henes efterlevende make är du att se som särkullbarn. När en person avlider ska bouppteckning förrättas, dvs. en uppteckning göras av de tillgångar och skulder som den döde hade. Bouppteckning ska normalt göras inom tre månader från dödsfallet. Första frågan är vem som ska ta hand om och förvalta den dödes bo, dödsboet. Med förvaltning menas bl.a. betalning av skulder som t.ex. hyran för den avlidnes bostad så länge den inte har sagts upp. Finns en efterlevande make (som har giftorätt i den avlidnes egendom) eller sambo är efterlevande maken eller sambon dödsbodelägare tillsammans med arvingarna, dvs. i första hand bröstarvingar (alltså du). Gemensamma barn är dock inte dödsbodelägare i den först avlidna förälderns dödsbo. Dödsbodelägarna företräder och förvaltar dödsboet gemensamt. Dödsboförvaltningen börjar med en boutredning för att ta reda på vilka tillgångar och skulder den avlidne hade. Vill dödsbodelägarna inte själva sköta förvaltningen eller kommer de inte överens kan de - eller någon av dem - begära hos tingsrätten att en särskild boutredningsman tillsätts. Boutredningsmannen genomför boutredningen, vilket ibland innebär att vidta åtgärder mot en eller flera av dödsbodelägarnas vilja. Detta är vad jag skulle rekommendera dig att göra. När boutredningen är klar upprättas en bouppteckning. En bouppteckning är två saker. Dels är det en genomgång av den avlidnes tillgångar och skulder, dels är det den handling som upprättas vid genomgången. Två personer ska förrätta bouppteckningen och intyga att boet har värderats på rätt sätt. Den person (t ex efterlevande make) som bäst känner till boets egendom ska lämna uppgift om boet. Bouppteckning ska förrättas inom tre månader efter dödsfallet. Det är möjligt att söka anstånd med upprättandet. Alla dödsbodelägare ska kallas till bouppteckningstillfället. Inom en månad efter bouppteckningen ska bouppteckningshandlingen vara insänd till skattemyndigheten i den region där den avlidne var folkbokförd. Efter ev. bodelning avslutas dödsboförvaltningen med arvskifte. Dödsboets återstående tillgångar delas upp på arvingarna och ev. testamentstagare. Kan dödsbodelägarna inte enas om dödsboförvaltningen och hur arvskiftet ska göras kan tingsrätten på dödsbodelägares begäran förordna en skiftesman. Även om din mamma skrivit ett testamente till fördel för efterlevande maken har du som bröstarvinge alltid rätt till din laglott. Dvs halva arvslotten. Eftersom du är särkullbarn tillfaller inte dessa pengar efterlevande maken med fri förfoganderätt, utan du har rätt till dem direkt. Hoppas du har fått svar på din fråga, annars är du välkommen att höra av dig igen! Mvh

Daniel Svensson |Hej, Enligt samäganderättslagen (se http://lagen.nu/1904:48_s.1) så har varje delägare som du säger rätt att kräva att huset utbjuds på offentlig auktion där högsta bud vinner (6§). För att undvika den offentliga auktionen är ju det bästa att ni kommer överrens sinsemellan om en köpeskilling, förslagsvis en intern auktion där den som bjuder mest får köpa ut de andra? Visserligen har ni vid en eventuell offentlig auktion rätt att gemensamt anta eller förkasta bud (12§) samt att be rätten att förordna om ett minimipris som fastigheten kan säljas för (9§) men det går inte att komma ifrån att en offentlig auktion medför kostnader och om ni alla tre är ense om att huset skall stanna i familjen så hade det optimala givetvis varit om ni försökte nå ett avtal genom en intern budgivning. Återkom gärna om något är oklart. Mvh

Fia Berg |Hej! Som jag förstår det har ni stått för hälften var, dvs ni har köpt huset tillsammans. Det framgår inte heller av din fråga huruvida ni har lån eller inte på huset. Jag utgår då bara från att ni stått för hälften var och att ni då äger lika mycket var. Ofta brukar man i dessa fall, om någon vill bo kvar, låta den personen köpa ut den andre. På vilket sätt man gör detta bestämmer ni ju själva. Om ni köpt huset för inte så länge sedan kan ditt ex betala dig den summa som du betalade från början eller så värderar ni huset och låter den summan bestämma vilken summa du skall få ut. Att tänka på är också, om ni har lånat pengar, att ditt ex tar över din del av lånen på huset. Lycka till och hör av dig om det är något mer du undrar! Vänligen,

Marcus Berglie |Hej! Ett äktenskap kan upplösas under makarnas livstid endera genom att den ena maken avlider eller genom lagakraftvunnen dom på äktenskapsskillnad (1 kap. 5 § Äktenskapsbalken). Det särskilda regelverket om äktenskapsskillnad, som kommer att behandlas nedan, återfinns i 5 kap. Äktenskapsbalken (se http://www.lagen.nu/1987:230#K5). De nuvarande bestämmelserna om äktenskapsskillnad infördes på mitten 1970-talet för att förenkla förfarandet vid skilsmässa. Reglerna ger vardera maken rätt att få sitt äktenskap upplöst utan att behöva uppge någon särskild grund för ätenskapsskillnaden och utan något krav på s.k. hemskillnad (särlevnad). Om båda makar är överens om att äktenskapet skall upplösas är huvudregeln att de efter gemensam ansökan har rätt till omedelbar äktenskapsskillnad (5 kap. 1 § Äktenskapsbalken). I följande fall gäller dock att äktenskapsskillnad skall föregås av en betänketid på sex månader: 1) Betänketid begärs av båda makar (5 kap. 1 § Äktenskapsbalken). 2) Enbart den ena maken vill ha äktenskapsskillnad (5 kap. 2 § Äktenskapsbalken). 3) Någon av makarna har rättslig vårdnad om och bor varaktigt tillsammans med barn under 16 år. Det saknar härvid betydelse om barnet är makarnas gemensamma eller om det enbart är den ena makens barn (5 kap. 1 § Äktenskapsbalken). Vid gemensam ansökan om äktenskapsskillnad löper betänketiden från och med den dag ansökan inkom till domstolen (5 kap. 3 § Äktenskapsbalken). I det fall att endast den ena maken ansöker om äktenskapsskillnad räknas betänketiden istället från och med den dag då den andre maken delgavs yrkandet om äktenskapsskillnad. Att betänketiden löper ut innebär inte att äktenskapsskillnad meddelas per automatik. När betänketiden löpt ut måste nämligen ansökan om äktenskapsskillnad fullföljas av endera make (5 kap. 3 § Äktenskapsbalken). Det spelar ingen roll om ansökan fullföljs av båda makar eller endast en av dem. Om inte någon av makarna fullföljer ansökan inom ett år från betänketidens början (eller med andra ord: inom sex månader från och med betänketidens slut) förfaller yrkandet om äktenskapsskillnad, vilket innebär att målet avskrivs utan att äktenskapet upplöses. I det fall att makarna levt åtskilda i minst två år bortfaller kravet på betänketid helt i ovan angivna fall; vardera make har under sådana omständigheter en oinskränkt rätt till omedelbar äktenskapsskillnad (5 kap. 4 § Äktenskapsbalken). Särlevnad kan följaktligen ha betydelse för handläggningen av ett mål om äktenskapsskillnad, även om det inte finns något krav på att makarna skall leva åtskilda för att deras äktenskap skall kunna upplösas. Kravet på betänketid bortfaller också under vissa andra, mindre vanliga, omständigheter. En make har sålunda rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid om det görs sannolikt att denne tvingats att ingå äktenskap eller om denne ingått äktenskap före arton års ålder och utan myndighets tillstånd (5 kap. 5 § 1 st. Äktenskapsbalken). Detsamma gäller om äktenskap ingåtts trots att makarna är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon, liksom vid tvegifte. De processuella reglerna om äktenskapsskillnad återfinns i 14 kap. Äktenskapsbalken (se http://www.lagen.nu/1987:230#K14) och innebär i korthet följande. Ett mål om äktenskapsskillnad tas upp av tingsrätten på den ort där mannen eller kvinnan har sin hemvist (14 kap. 3 § Äktenskapsbalken) Med hemvist avses här i första hand den ort där personen är folkbokförd. Om makarna är överens om att upplösa sitt äktenskap kan de skicka en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad till tingsrätten (14 kap. 4 § Äktenskapsbalken). I annat fall får den make som önskar skilja sig ansöka om stämning på den andre maken hos tingsrätten och yrka att rätten måtte meddela äktenskapsskillnad. Ett fullföljande av ansökan om äktenskapsskillnad efter betänketid kan ske antingen muntligen inför rätten (om huvudförhandling hålls) eller skriftligen (14 kap. 10 § Äktenskapsbalken). Mallar för ansökningshandlingar och mer information om handläggningen av mål om äktenskapsskillnad finns på Domstolsverkets webbplats, se http://www.dom.se/templates/DV_InfoPage____765.aspx. Med grund i de bestämmelser som ovan redogjorts för blir svaret på den aktuella frågan följande. Om båda makar skriftligen ansökt om äktenskapsskillnad behöver de inte återkomma med en skriftlig begäran (fullföljdsansökan), under förutsättning att de är överens och att ingen av dem har vårdnad om och är sammanboende med barn under 16 år. Någon skriftlig begäran, utöver gemensam ansökan om äktenskapsskillnad, behövs inte heller om makarna levt isär i minst två år före dagen för ansökan. I det fall att betänketid är föreskriven för det aktuella målet om äktenskapsskillnad, måste någon av makarna muntligen inför rätten eller – och vad som är mera vanligt – skriftligen begära hos tingsrätten att dom på äktenskapsskillnad skall meddelas. Båda makarna behöver inte göra fullfölja ansökan om äktenskapsskillnad; det räcker att någon av makarna företar en sådan rättshandling inom sex månader från betänketidens slut. Mvh

Magdalena Åhlberg |Hej! 6§ i LAS (lagen om anställningsskydd) fastslår endast att för att förhindra att en provanställning övergår i tillsvidareanställning måste arbestsivaren ge arbetstagaren meddelande om detta innan tiden för provanställningen gått ut. 31§ handlar om uppsägningstid. Arbetsgivaren måste ge arbetstagaren meddelande om uppsägning minst två v i förväg. För att förhindra att anställni gen övergår i tillsvidareanställning krävs dock bara meddelande samma dag som anställningstiden går ut. Vad gäller din andra fråga, så får du förklaringen jag hittade i KARNOV som är förklaring till lagtext. Begreppet är vidsträckt och innebär kort att ett beslut om stridsåtgärd som tagits i enlighet med en organisations stadgar: "När en organisation har slutit avtalet är det bara denna som kan besluta om stridsåtgärder, och s.k. vilda aktioner blir därmed olovliga. Organisationens beslut skall fattas enligt dess stadgar, se Olauson/Holke, 2001, s. 264. Jfr dock AD 1999 nr 65 där domstolen godtog att en förbundsordförande utan stöd i arbetstagarorganisationens stadgar, men enligt en intern praxis, beslutade om stridsåtgärder under förutsättning av att det behöriga föreningsorganet därefter godkänt beslutet. Utrymmet för att anse att ett beslut är fattat i behörig ordning är således vidsträckt." Hoppas du fått svar på dina frågor, återkom gärna annars! Mvh

Andreas Heed |Hej! Det finns två olika typer av skuldebrev som kan användas vid penninglån. Dessa olika typer utgörs av enkla och löpande skuldebrev. Ett enkelt skuldebrev formuleras så att gäldenären skall betala skulden till en viss namngiven borgenär. Detta innebär att skuldebrevet inte är avsett att överlåtas till ny borgenär (möjlighet till överlåtelse finns dock). Ett enkelt skuldebrev kan t.ex. utformas på följande sätt: ”Till NN betalar jag 10 000 kr senast den 30 juli 2006. 8000 kr avser återbetalning av lån och 2000 kr utgör ränta beräknad från och med den 5 maj 2005.” Ankeborg den 5 Maj 2005 _______________________ XX Ett löpande skuldebrev är avsett att kunna överlåtas. Lagen erbjuder två typer av löpande skuldebrev i form av s.k. ”orderskuldebrev” och ”innehavarskuldebrev”. Ifråga om orderskuldebrev skall överlåtelsen skrivas direkt på skuldebrevet. Denna typ av skuldebrev utformas på samma sätt som det ovan angivna exemplet med skillnaden att man skriver: ”Till NN eller order betalar jag…” Ett innehavarskuldebrev gäller i innehavarens hand och behöver därmed inte överlåtas genom ett skriftligt överlåtelseavtal. Meningen blir då: ”Till innehavaren betalar jag…” Vilken typ av skuldebrev man skall välja är beroende av olika faktorer. Vill borgenären ha ökade möjligheter att omsätta skuldebrevet används någon form av löpande skuldebrev. Som gäldenär är det fördelaktigt att skriva på ett enkelt skuldebrev då du inte är skyldig att betala till en ny borgenär om inte denne kan styrka avtal om överlåtelse. Vid löpande skuldebrev kan du lättare bli skyldig att betala en gång till om du t.ex. betalt till en ny borgenär utan att skuldebrevet är överlåtet på rätt sätt. Mvh

Joel Laack |Lag om samäganderätt är tillämplig (SamL). (Lagtexten finner du här http://lagen.nu/1904:48_s.1 .) Lagen är dispositiv och kan alltså sättas ur spel helt eller delvis genom avtal som upprättas mellan ägarna till det samfällda godset. Enligt lagen finns ingen rätt att köpa ut övriga ägare. Om alltså ingen sådan är avtalad saknas en sådan möjlighet. För förfoganden över godset krävs i princip samtliga ägares samtycke. (2 §) 6 § SamL stipulerar en rätt för varje delägare att, om den så önskar, ansöka om att godset för gemensam räkning försäljs på offentlig auktion. I brist på avtal som säger annat får i övrigt endera part förfoga över sin del som vilken förmögenhetstillgång som helst, utan att annan delägare har något att säga till om.