Vad gäller då en närstående ska adoptera internationellt?

2020-05-31 i Barnrätt
FRÅGA |Min äldsta dotter som har psykiska problem, har blivit av med sitt barn, en flicka nu 3 år (mitt barnbarn), som nu är fosterhemsplacerad.Jag har en son med stabil familj boendes i Canada. Nu vill vi i familjen att flickan skall adopteras av dem.Det kan tydligen ta upp till 1,5 år med adoptionen. Flickan är nu 3 år och vi vill få över henne så fort som möjligt (bl a för nya språket, innan skolstart)Det finns något som heter "fostran" eller liknande i Canada då man blir som fosterfamilj och under tiden kan ansöka om adoption ske.Både min dotter och pappan till flickan har har också gått med på att flytta flickan t Canada.Jag har kontakt med socialen, men situationen är helt ny för oss alla, så jag undrar hur vi ska gå till väga.Vänligen
Viktoria Tomsson |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga rör sig om en så kallad internationell närståendeadoption. I detta fall undrar Du hur Ni ska gå tillväga då ditt barn som bor i Kanada vill adoptera ditt andra barns barn som bor här i Sverige. Närståendeadoption - barnets bästaFörst och främst bör tilläggas att det går att adoptera barn till en nära släkting (närståendeadoption) men att det inte behöver väga tungt för att få adoptera barnet. Enligt 4 kap. 1 § föräldrabalken (FB), ska nämligen barnets bästa ges största vikt. Detta innebär att en utgår ifrån vad som nyttjar barnet och inte vårdnadshavaren eller adoptantens vilja vid en eventuell adoption av barnet ifråga. Domstolsprocessen - hemvistprincipenProcessen går till på så vis att vårdnadshavaren/-na lämnar in en ansökan till tingsrätten om adoption. Den domstol som blir aktuell i detta fall är allmän domstol här i Sverige, enligt hemvistprincipen (4 kap. 12 § FB). Tingsrätten begär i sin tur yttrande från socialnämnden som utreder vårdnadshavarens och barnets levnadssituation. Målet med denna utredning är att få fram barnets bästa. Ifall socialnämnden finner att det är till barnets bästa att få bli adopterad av det närstående paret i Kanada, ges ett medgivande av socialnämnden. Det är den socialnämnd i den kommun där barnet har hemvist som utför denna utredning (4 kap. 14 § FB). Här bör det även tilläggas att en måste vara 18 år för att få adoptera enligt svensk rätt (4 kap. 5 § FB). Slutligen tar domstolen beslut i ärendet och ansvarar för att ärendet blir tillräckligt utrett (4 kap. 13 § FB).Domstolens bedömning - HaagkonventionenVidare bör nämnas att 1993 års Haagkonvention gäller vid internationella adoptioner som denna (Artikel 1, 1993 års Haagkonvention). Konventionen tillämpas bland annat i fall där ett barn med hemvist i en fördragsslutande stat kommer att överflyttas till en annan fördragsslutande stat (den mottagande staten) på grund av adoption (Artikel 2, Haagkonventionen). I detta fall är både Sverige och Kanada anslutna till Haagkonvention, samtidigt som frågan rör adoption, vilket innebär att konventionen blir tillämplig. Enligt artikel 4 i Haagkonvention ska adoption endast äga rum om de behöriga myndigheterna i ursprungsstaten (Sverige) har fastställt att: barnets kan adopteras, den internationella adoptionen är till barnets bästa och att myndigheterna i mottagarstaten godkänt detta (artikel 4-5 Haagkonventionen).Sammanfattningsvis är det, precis som Du skriver, en tämligen lång process som väntar. Ni kan dock försäkra er om att denna process är till för barnets bästa då en omfattande utredning görs kring barnets och familjens levnadsförhållanden i båda berörda stater. Det Ni bör börja med är att se vad barnets vilja är så långt som det går och skicka in en ansökan till allmän domstol i barnets hemvist, snarast möjligt./Vänligen,

Avtala om var barn ska bo?

2020-05-30 i Barnrätt
FRÅGA |Jag flyttar närmare min dotters mamma, och vi kommer då bo ca 4 km från varandra. Hon vill att min dotter ska vara skriven hos henne. Min farhåga är att hon på sikt ska vilja flytta vidare med min dotter, och att det då blir en dragkamp kring var hon ska gå i skolan, särskilt då jag nu inte bor alldeles nära. Det vill jag försöka försäkra mig emot. Min fråga:Är det möjligt att avtala att min dotters folkbokföringsadress ska vara hos den vårdnadshavare som bor närmast hennes senaste skola/förskola? Dvs. om någon av vårdnadshavarna vill flytta, så ska denne låta folkbokföringen gå över till den som stannar, så att min dotter kan söka sig till skolor där hon nu växer upp. Är det möjligt?
Emilia Nordström |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Om du och din dotters mamma har gemensam vårdnad förväntas ni ta beslut rörande ert barns angelägenheter tillsammans, se 6 kap. 13 § föräldrabalken (FB). Det går att avtala om barnets boende, ett sådant avtal måste vara skriftligt, underskrivet av båda föräldrarna och godkännas av socialnämnden (6 kap. 14 a § andra stycket FB). I ett sådant avtal kan ni avtala rätt fritt, så länge ni är överens. Som sagt måste socialnämnden godkänna avtalet, vilket de baserar på vad som är bäst för barnet.Om ni inte kan komma överens går det också att få ett domstolsbeslut om vem av föräldrarna barnet ska bo hos (6 kap. 14 a § första stycket). Dock får domstolen bara besluta om vem av föräldrarna barnet ska leva med, inte var det ska bo.Hoppas du fick var på din fråga!Med vänlig hälsning,

Kan man begära ensam vårdnad och flytta utomlands med barnen?

2020-05-28 i Barnrätt
FRÅGA |2 personer i ett samboförhållande med 2 barn( 1 år och 2.5 år). Båda födda i Sverige. Mamman är norsk medborgare och pappan svensk. Kan mamman begära ensam vårdnad och flytta till Norge utan faderns samtycke?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningBestämmelser om barns vårdnad, boende och umgänge finns i 6 kap. föräldrabalken (FB). I ert fall har ni, som jag tolkar det, redan gemensam vårdnad om barnet. För att vårdnaden ska anförtros endast en av er krävs det antingen att ni kommer överens om det (6 kap. 6 § FB) eller att en av er vänder sig till domstol och begär det (6 kap. 5 § FB). Om en av föräldrarna vänder sig till domstol ska rätten besluta att vårdnaden ska vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av dem. Vid bedömningen av om vårdnaden ska vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna ska rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig det (6 kap. 5 § första och andra stycket FB). I alla beslut om vårdnad, boende och umgänge ska barnets bästa vara avgörande. I bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet far illa eller utsätts för övergrepp samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (6 kap. 2 a § FB). I ert fall innebär det exempelvis att vid svåra samarbetssvårigheter där det inte finns en realistisk möjlighet att lösa konflikterna inom rimlig tid, kan det vara till barnets bästa att vårdnaden anförtros endast en av er (jfr NJA 2007 s. 382). Att domstolen inte får besluta om gemensam vårdnad innebär att om en av föräldrarna vänder sig till domstol med begäran om enskild vårdnad och barnets andra förälder också begär enskild vårdnad, då måste domstolen välja vem av föräldrarna som ska anförtros vårdnaden om barnet. Då är fortsatt gemensam vårdnad inte att alternativ. Som redogjort för enligt ovan ska det göras en bedömning av vad som är bäst för barnet. Domstolen kan även i vissa andra fall besluta om ändring av vårdnaden, så kan vara om en förälder vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister om omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående men för barnets hälsa eller utveckling (6 kap. 7 § FB). Bedömningen sker på samma sätt som vid ett tvångsomhändertagande enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Domstolen kan även anförtro vårdnaden ensam åt den andra föräldern om den ene föräldern varaktigt är förhindrad att utöva vårdnaden (6 kap. 8 a § första stycket FB). Hindret kan bestå i att föräldern t.ex. försvunnit, eller att föräldern på grund av t.ex. långvarig medvetslöshet eller allvarlig psykisk sjukdom är förhindrad att sörja för sitt barn.Om en förälder får ensam vårdnad, i din fråga mamman, har hon en rättighet och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren ska i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål (6 kap. 11 § FB). Livsavgörande beslut tas av vårdnadshavaren, om barnet har två vårdnadshavare tas sådana beslut gemensamt (6 kap. 13 § FB). Det innebär att vid gemensam vårdnad krävs båda föräldrarnas samtycke för att en förälder ska få flytta med barnet. Har mamman ensam vårdnad kan hon själv bestämma om flytten till Norge. Betänk dock att trots egen vårdnad och trots att mamman har rätt att flytta med barnet, har barnet rätt till båda sina föräldrar. Trots att mamman och barnet flyttar har barnet därmed en rätt till umgänge med sin pappa (jfr 6 kap. 15 § FB).Svaret på din fråga är således att om mamman beviljas ensam vårdnad bestämmer hon ensamt vart barnen ska bo och kan flytta med dem utan pappans medgivande.Om något är oklart är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Kan fadern till mitt barn motsätta sig skolbyte?

2020-05-26 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag har i ett domstolsbeslut skrivet att jag får flytta hur jag vill inom Stockholms län. Fadern till barnet har hela tiden bott två kommuner ifrån oss. Nu har han valt att flytta ännu en kommun från oss.Muntlig överenskommelse var att jag alltid skulle ha rätten att välja förskola och skola. (Han håller aldrig något som är muntligt.) Min fråga är att eftersom barnet är skrivet hos mig och jag har mer tid än fadern, har rätten att flytta. Har han då rätten på sin sida att motsäga sig ett skolbyte?När jag förklarar att jag tycker inte det är för barnets bästa att han och hans nya familj bor så långt bort så svarar han "då får du flytta närmare" om du tycker att det är bäst för barnet.Tack på förhand.
Emilia Nordström |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag utgår ifrån att du och fadern har gemensam vårdnad. Det innebär att beslut rörande ert barn måste tas av er gemensamt för att en åtgärd i fråga om ert barn personliga angelägenheter ska kunna komma till stånd. Av 6 kap. 13 § föräldrabalken (FB) framgår det att om en vårdnadshavare motsätter sig en åtgärd kan den inte genomföras.En eventuell lösning skulle kunna vara att ha s.k. samarbetssamtal hos kommunen för att försöka gå fram till beslut gemensamt (se 6 kap. 18 § FB och 5 kap. 3 § st. 1 p. 1 socialtjänstlagen). En mer drastisk lösning kan vara att väcka talan i domstol om ensam vårdnad – trots att fadern inte vill det. Vid ensam vårdnad är det du som tar beslut kring barnet på egen hand. I en sådan bedömning kommer domstolen att bedöma vad som är bäst för barnet. Beroende på barnets ålder och mognad kommer domstolen i ta hänsyn till barnets vilja (se 6 kap. 2 a § st. 3 FB). Att du och fadern har svårt att samarbeta rörande beslut i ert barns liv är en omständighet som kan tala för att en domstol kan anse att ensam vårdnad är bättre för barnet.Det kan vara svårt att uttala sig om hur rätten skulle bedöma ditt fall, därför skulle jag rekommendera att om du vill föra en sådan tala höra dig med en byrå inriktad på familjerätt. Via länken http://lawline.se/boka kan du vända dig till vår samarbetspartner Familjens Jurist om du vill lägga fram ditt barns situation i större detalj och få en mer tillförlitlig prognos för hur rätten kan ställa sig till en eventuell talan om ändring i vårdnaden.Hoppas du fick var på din fråga!Med vänlig hälsning,

Får man resa med barn utan samtycke av den andra föräldern?

2020-05-31 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Kan barnets (barnet är fem år) far ta med barnet på semester (i Sverige) utan att meddela mamman om detta? Pappan menar att han har fått den informationen från familjerätten att han kan ta med barnet på semester utan att meddela det till mamman. Han får åka närsom och hon behöver inte få veta när, hur, hurlänge eller vart de ska. Detta ska han göra när båda föräldrarna har semester. Föräldrarna bor på samma adress ("ihop") men han anser att de inte längre är ett par och att han har några som helst skyldigheter att meddela mamman något om något utan han gör egna planer med barnet vad gäller förskola och i det dagliga.
Lina Salem |Hej, Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag uppfattar din fråga som att du undrar om den ena vårdnadshavaren utan den andras samtycke får ta med barnet på semester, och även kring den dagliga vådnanden. Den tillämpliga lagstiftningen är Föräldrabalken. Vad innebär de gemensamma vårdnaden? Eftersom du i din fråga nämner att föräldrarna bor ihop kommer jag utgå från att det är gemensam vårdnad över barnet som gäller. Vid gemensam vårdnad har man som vårdnadshavare rätt och skyldigheter att gemensamt bestämma i frågor om barnets personliga angelägenheter, och i takt med barnets stigande ålder och mognad ta hänsyn till barnets vilja och önskemål, 6 kap. 11 och 13 §§ FB. Detta innebär som utgångspunkt att alla beslut som rör barnet ska fattas gemensamt, och att den ena föräldern som utgångspunkt inte kan göra något som gäller barnet utan den andra förälderns medgivande. Det finns undantag från den gemensamma bestämmanderätten, om det är till följd av frånvaro, sjukdom eller på grund av en annan orsak som gör att man är hindrad att ta del av någon angelägenhet rörande barnet. Man är inte förhindrad om meningen av den ena föräldern kan inhämtas utan oskälig omgång. Man får tänka att ju mer ingripande betydelse beslutet har för barnet får det inte fattas enbart av den ena föräldern, om barnets bästa uppenbarligen kräver det. Som ex. kan nämnas barnets skolgång, det är typiskt sätt en sådan åtgärd som är ingripande för barnet och kräver att båda föräldrarna beslutar i en sådan fråga. Boendeföräldern (alltså den föräldern som barnet bos hos) har rätt att bestämma om var barnet ska vistas på sin fritid, detta inbegrips i begreppet "barnets personliga angelägenheter". Den avgörande frågan blir här om det är en angelägenhet av en så ingripande karaktär att det kräver samtycke av den andra föräldern. Just när det gäller resor har det slagits fast att det inte kräver den andres samtycke när det avser kortare utlandsbesök, så länge det inte inkräktar på den andra förälderns umgänge. Eftersom du i frågan nämner att det rör sig om semester inom riket skulle det kunna vara sådan resa som inte kräver ditt samtycke. Det avgörande blir i praktiken hur länge det är borta och om det riskerar att inkränka på den umgängesrätt som du har. Samarbetssvårigheter Precis som pappan i din fråga säger finns det inget krav i lagen på att man måste inhämta samtycke eller lämna information för att få resa med sitt barn, under förutsättningen att det är kortare resor. Dock vid gemensam vårdnad förutsätter lagen att föräldrarna är samarbetsvilliga och har barnets bästa i främsta rummet. Att inte lämna information om den dagliga angelägenheterna eller kortare resor är sådana omständigheter som talar emot en samarbetsförmåga. Uppstår det flera konflikter om hur föräldrarna vill uppfostra barnet, finns det hjälp av få av familjerätten i kommunen. De medlar mellan föräldrarna och kan hjälpa dem att skriva avtal på hur vårdnaden ska bedrivas. Avtalen kan vara olika detaljerade, och är bindande för båda parter. Sammanfattningsvis kan man konstatera att vid gemensam vårdnad ska båda föräldrarna vara delaktiga i alla beslut, men att det finns undantag. Eftersom kortare resor inte bedöms vara av ingripande karaktär krävs det inget samtycke av den andra föräldern. Det uppställs inte heller någon informationsskyldighet mellan föräldrarna i lagen. Dock är utväxling av information mellan föräldrarna i angelägenheter som rör barnet en förutsättning för god samarbete och uppfostran av barnet. Om den ena föräldern fortsätter att inte lämna ut information om barnet rekommenderar jag att upprätthålla ett avtal om hur vårdnaden ska bedrivas som man kan få hjälp med via familjerätten i den lokala kommunen. Har du fler frågor är du välkommen att kontakta oss igen här på Lawline.Vänligen,

Flytta ett barn till grannkommunen vid gemensam vårdnad

2020-05-29 i Barnrätt
FRÅGA |Jag och barnens pappa har gemensam vårdnad och barnen bor varannan vecka hos oss. Båda bor inom staden. Men nu har jag fått information om att de har köpt hus i grannkommunen. Pappan har inte meddelat mig. Kan han göra så? Han menar på att resvägen är näst intill densamma. Skiljer 10 minuter. Men om barnen inte vill nu, eller inom en viss tid, bo där. Vad har jag för rättigheter/ skyldigheter för mina barn? De står skrivna hos mig.
|Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Inledande anmärkningarInledande kan sägas att barn har rätt till en trygg och bra omvårdnad (6 kap 1 § FB), vilket är otroligt viktigt att ha i åtanke när man handskas med dessa frågor.Generellt gäller även att barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut som handlar om vårdnad, boende och umgänge (6 kap 2 a § FB).Rättigheter för vårdnadshavareI erat fall är vårdnaden gemensam, detta innebär att båda föräldrarna gemensamt bestämmer och ska fatta beslut över barnets personliga angelägenheter (6 kap 13 § FB). Detta innebär alltså att alla beslut som har ingripande betydelse för barnets framtid, ska fattas gemensamt av er. Barnets boende är ett sådant ingripande beslut, och här krävs alltså ditt samtycke vid flytt. Ju äldre barnet är desto större hänsyn ska man ta till vad barnen har för åsikter och önskemål i frågorna.Är de så att ena föräldern inte samtycker till en åtgärd och de i övrigt inte kan komma överens gäller att de nuvarande förhållandena ska bestå. Pappan ska med andra ord inte flytta. Socialnämnden kan även besluta om åtgärden får vidtas eller inte (6 kap 13 a § FB).Är det så att barnets pappa flyttar mot din vilja, kan detta vara straffbart. Det gäller alltså att tänka igenom sina handlingar noggrant.Min rekommendationJag råder dig att göra en noggrann överläggning kring ifall du verkligen vill motsätta dig att barnet flyttar till grannkommunen med sin pappa. Vill barnen inte flytta bör du kommunicera detta med pappan och försöka få honom att stanna för deras skull genom att hänvisa till barnets önskemål. Är det så att barnen inte verkar bry sig om flytten, är min rekommendation att inte motsätta dig flytten och inte starta en process genom den, då grannkommunen verkar ligga så nära. Är de så att du vill besluta om barnets angelägenheter ensam får du ansöka om ensam vårdnad.Hoppas de va svar på din fråga,Vänligen

Förälders möjlighet att ta barnets mobiltelefon

2020-05-27 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, mina föräldrar tar ofta min mobil för att se vilka hemsidor jag besöker, vem jag ringer, vem jag smsar och så. Jag köpte mobilen själv efter mitt förra sommarjobb. Av mina kompisar säger ingen att det är vanligt att föräldrar gör så. Men mina föräldrar säger att så länge jag bor under deras tak är det deras regler som gäller. Får de verkligen göra så?
Sohail Niknejad |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Till att börja med beror svaret på om du är omyndig eller inte. Skulle du vara över 18 år har dina föräldrar ingen rätt att ta din mobil från dig. Är du under 18 år är huvudregeln att du inte får råda över din egendom enligt 9 kap. 1 § föräldrabalken. Däremot får du dock råda över det du köpt med pengar du tjänat genom ett jobb efter du fyllt 16 år enligt 9 kap. 3 § föräldrabalken. Det finns dock ett undantag till denna regel vilken låter föräldrar omhänderta egendomen om det krävs med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd.Sammanfattningsvis kan jag inte med exakthet besvara om dina föräldrar får ta din mobil från det inte framgår hur gammal du är eller om det kan anses vara behövligt med hänsyn till din uppfostran (m.a.o. varför de vill se vem du ringer/smsar). Det som står klart är att dina föräldrar kan ta mobilen om du är under 16 år. Med vänliga hälsningar,

Kan förälder med gemensam vårdnad motsätta sig skolbyte?

2020-05-24 i Barnrätt
FRÅGA |Vi har gemensam vårdnad om vår son. Vi har varit skilda sedan sonen var 2 år och bott i samma kommun. Nu har pojkens pappa fått en ny familj och flyttat till en annan kommun. Det går mycket bra för min son i skolan (skall snart börja i 4 klass). Nu tycker hans pappa att han skall börja i skola där han bor för att han tycker att dom är bättre där. Detta skulle innebära att sonen som har jättefina betyg och trivs där han går helt plötsligt skall börja om på något sätt. Har jag någon rätt på min sida att motsätta mig detta? Skolan han går i nu är väl inte den allra bästa men han lär sig det han skall och mer därtill. Man flyttar väl inte ett barn från en skola där det går bra och han trivs? Skolan ligger 5 minuter från vårt boende. Han kan gå både till och från skolan själv. Om han skulle byta skola skulle det för mig innebära 40 minuters resväg till och från skolan samt att hans skoldagar skulle bli mycket längre. Hur går jag vidare för att föra min talan samt få professionell hjälp. Oavsett om jag har rätt eller fel. Jag menar att min exman har medvetet flyttat ifrån vår sons vardag.
Emilia Nordström |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som utgångspunkt måste ni som gemensamma vårdnadshavare fatta beslut gemensamt för att en åtgärd i fråga om er sons personliga angelägenheter ska kunna komma till stånd. Om någon av er motsätter sig en åtgärd så innebär det att den inte kan genomföras (6 kap. 13 § föräldrabalken (FB)).Eftersom ni båda är vårdnadshavare och du inte vill gå med på att låta din son byta skola så kan inte bytet genomföras, det finns inga lagstadgade möjligheter att tvinga någon av er till något ni inte vill.Det finns möjlighet att använda er av kommunens tjänst för samarbetssamtal för att nå fram till enighet i frågan, vilket framgår av 6 kap. 18 § FB och 5 kap. 3 § st. 1 p. 1 socialtjänstlagen.Hoppas du fick var på din fråga!Med vänlig hälsning,