Frågor & Svar

Hej, vi har en vårdnadsöverflyttad flicka hos oss som kom när hon var tre år, idag är hon 15 år. Vi har idag vårdnaden om flickan och hon har en stark önskan om att vi ska adoptera henne. Vi vill gärna göra det om det finns möjlighet. Hennes båda biologiska föräldrar finns i livet, mamman har inte haft kontakt med flickan sen hon var 9 år och den biologiska pappan har besöksförbud gentemot hela vår familj samt skolan. Måste de biologiska föräldrarna godkänna eller gäller vi som vårdnadshavare?

Finns det några möjligheter för adoption och hur går man tillväga?

Varma hälsningar

Jag heter X och är 80 år

Jag har inga barn. Min fråga är. Min frus kusin har tagit hand om sin mans dotter ( kusinen man är död) .Hon lever ensam vad jag vet i dag och har inga barn. Hon är alltså vuxen.

Eftersom jag inte har några egna barn och när jag går bort så blir det huggsexa om allt som jag efterlämnar.

Det jag frågar om har jag aldrig pratat med någon om. Men skulle ja kunna adoptera denna flicka som bor hos min frus kusin. Och hon ärver mina tillgångar. Som sagt ingen har jag pratat med utan det är bara en tanke.

Mvh. X

Hej,

Jag planerar adopterar min icke biologiska dotter som är 18 år och har vuxit upp med mej sen hon var 2 år. Påverkar det juridiskt faderns förhållanden, han har alltid varit ensam vårdnadshavare.

Då vi är separerade i dag är min önskan att min dotter ärver även mej i framtiden och även att vi befäster relationen som mor dotter.

Mvh

Hej! Har en dotter som födde en liten pojke som bara vägde 500 gram. Hur som helst så överlevde han och är en pigg tre åring idag och det är pappan som har hand om honom och haft sedan första dagen. Hon är sjukskriven och var då också för psykisk ohälsa och blev inte bättre efter att fött fram den "lille". Hon har träffat sonen en gång efter det att han kom hem från sjukhuset och då var han bara några månader. Hon har absolut inga känslor för pojken och vill adoptera bort sonen till pappan men kommunen (där hon varit på mängder med möten för att relationen till barnet och pappan skulle bli bättre) säger att det går inte med motivet att en mamma kan aldrig adoptera bort ett barn till bara pappan utan då måste han ha en flickvän/fru som är med på papperet däremot kan en pappa adoptera bort sitt barn till en mamma. Vi tycker det låter märkligt att det inte är samma regler åt båda hållen. Är det verkligen så? Finns det något vi kan göra så att pappan får adoptera killen?

Tacksam för svar

Hej, jag fyller 18 år i maj och var bott i jourhem två gånger då en period varade i ett år och nu flyttade jag tillbaka till mitt jourhem för två månader sedan få jag bodde i två år i ett familjehem som inte fungerade. Min riktiga pappa har inte vårdnaden över mig men det har min moder som har psykiskt misshandlat mig och jag vill inte ha med henne att göra. Min fråga lyder, kan någon adoptera mig med tanke på att jag bokstavligen är föräldralös med en biologisk mamma som är inkompetent som förälder (också enligt soc)? Eller hur fungerar det? Jag känner dock ingen som vill adoptera mig.

Hej! Min kompis adopterade ett barn från Sydkorea för 16 år sedan. Barnet var då en nyfödd bebis. Nu har han lyckats komma i kontakt med sina biologiska föräldrar som vill ha honom tillbaka. Barnet själv önskar också det. Han talar flytande koreanska. Min fråga är därför om det är möjligt att upphäva en adoption som vunnit ´´laga kraft´´? På pappret står det att han adopterades bort för att föräldrarna var fattiga och inte kunde försörja honom, men nu har det visat sig att han stals från de av läkare på BB som sedan sålde honom vidare.

Hej. Jag har nog en av veckans knasigaste fråga. Jo, så är den nog.. Ska försöka berätta.. Blir lite kort i ord. Pappa flyttade/ försvann när jag var, typ 13. Mamma flyttade när jag var typ 15. Fast hon fanns i närheten. Jag fick då ta hand om lille bror. Vi båda gick i skolan. Jo, det gick, vi/ jag hade inget annat val. Utvecklingen på den historien är lite för lång att ta upp nu. Sorry.. Sedan när jag blev typ 30. Önskade mamma o hennes nye make att han skulle kunna adoptera mig. Jo, ingen direkt fadersgestalt hade jag då så jag valde att bli adopterad. Men nu när jag har fyllt 51 (1969). Nu har jag ingen önskan om att han ska vara min pappa på papper. Inte heller min biologiska pappa. Vad jag önskar är att min mor finns kvar som mor i papper. Arv etc. Nix, jag har ingen önskan av att få något/ ärva något. Jag har rett mig själv i allt för många år. Jag rår om mig själv o min dotter själv.

Hur gör jag för att klippa bandet från honom. Hur kan jag välja att bli faders lös?

Hej!

Jag är 53 årsgammal. Jag har aldrig vuxit upp med min biologiska pappa. Han dog när jag var liten. Min styvfar har varit min pappa sedan jag var 5 år och är den enda pappa jag känner till. Min mamma och han fick två barn till senare som är mina halvsyskon. Min mamma och styvfar skilde sig för ett antal år sedan, men vår relation har varit dotter/pappa även efter detta.

Vi har länge talat om att han ska adoptera mig för att jag och mina syskon ska ha samma juridiska status och även känslomässigt. Vi skickade en ansökan för några månader sedan och min styvfar blev häromdagen uppringd av tingsrätten i Lund som meddelade att det inte var möjligt med en adoption. Det krävdes isåfall att min biologiska mamma avstod sin föräldrarätt. Nu är vi förtvivlade och undrar om och isåfall hur vi kan kämpa vidare. Finns det ett annat sätt?

Hej, min fråga rör sig om möjligheterna till att adoptera bort barn till mitt ex ( barnets mamma) och hennes nya man. Bakgrunden är att barnet har brutit all kontakt med såväl mig, äldre syskon samt farföräldrar och att mamman och hennes nya man inte gör något för att underlätta vare sig kontakt eller kommunikation. I dagsläget får jag ingen information om utveckling på barnet eller något annat. Vid försök till kontakt kommer inga svar tillbaka. Därav min fråga om jag kan adoptera bort barnet, vad krävs för att detta ska kunna genomföras?

Jag undrar vid vilken ålder man har laglig rätt till adoptions handlingar?