Adoption av barn placerad i familjehem

2018-04-19 i Adoption
FRÅGA |Är familjehem till en tjej som varit placerad hos oss sedan BB. Hon är 1 1/2 år idag. Biomamman lider av allvarlig psykisk sjukdom och är ensam vårdnadshavare. Med i bilden finns en biopappa samt mormor som båda två har ansetts inte lämpliga att ta hand om barnet. Vi vet att efter tre år görs en övervägning om vårdöverflytt till oss men kan vi ansöka om adoption som läget är nu?
Jacqueline Björklund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!De huvudsakliga reglerna vid vad som gäller för adoption finns i föräldrabalkens fjärde kapitel. Där finns ett flertal förutsättningar för att adoption ska få ske. Bland annat ska adoptivföräldrarna vara gifta om de vill adoptera tillsammans (4 kap 4 § föräldrabalk). En huvudregel är också att adoptanten ska vara över 25 år (4 kap 1 § föräldrabalk). Däremot finns inga regler eller hinder om när någon får ansöka om adoption. Som jag tolkar din fråga är det just möjlighet till ansökan som du vill ha svar på, inte hur man sedan bedömer själva adoptionsansökan. Mitt svar på din fråga blir alltså att det inte finns något rättsligt hinder för att ni inte kan ansöka om adoption. Däremot kan det vara tveksamt om en sådan adoption skulle godtas, då ni har rollen som familjehem. Familjehem är ju främst till för att barnet i slutändan ska återförenas med sin biologiska familj. Vid en ansökan om adoption ska domstolen bland annat bedöma om det är lämpligt att en adoption ska få ske (4 kap 6 § föräldrabalk). Om ert syfte som familjehem främst är att ta hand om barnet till dess att hon kan återförenas med sin biologiska familj finns det risk för att domstolen inte tycker att det är lämpligt att ni får adoptera. Hoppas detta gav svar på er fråga! Vänligen,

Är adoption utan faderns samtycke möjlig?

2018-04-17 i Adoption
FRÅGA |Hej, jag undrar om det är så att min man får adoptera min dotter utan den biologiska pappans samtycke och hur ser chanserna ut för att det ska gå igenom? Jag har ensamvårdnad om den 8 åriga dottern, pappan har inte varit med i bilden på cirka 7,5 år förutom vid två tillfällen som han har träffat henne.Min man har varit pappa åt henne sedan hon var 2 år och hon kommer inte ens ihåg en tid utan honom, det är hennes "psykologiska" pappa och dom älskar varandra precis som att det inte finns någonting annat.Jag frågade om den biologiska pappans godkännande men han godkänner inte, men han gör inte en enda kraftansträngning att lära känna dottern. Hur ser våra chanser ut om man går in i tingsrätten?
Elinor Berg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Adoptions regleras i föräldrabalkenVanligtvis brukar krävas att båda de biologiska föräldrarna samtycker till adoptionen. Du beskriver dock i din fråga att du har ensam vårdad om din dotter och att pappan inte har varit med i bilden på cirka 7,5 år. För denna situation finns en undantagsregel. Eftersom din dotters biologiska pappa inte har någon del i vårdnaden, kommer inte hans samtycke krävas för att en adoption ska vara möjlig (4 kap. 5a § föräldrabalken). Trots att det inte är ett regelrätt krav att din dotters biologiska pappa i detta fall måste ge sitt samtycke kan hans åsikt vara av viss betydelse för genomförandet av adoptionen. Rätten ska nämligen inhämta hans åsikt även fast denna inte är avgörande. Hans åsikt ska nämligen vägas in i den lämplighetsbedömning som genomförs vid en aktuell adoption (4 kap. 10 § 3 st. föräldrabalken).Lämplighetsbedömning vid adoptionRätten ska som jag ovan har beskrivit bedöma om det kan ses som lämpligt att en adoption genomförs (4 kap. 6 § föräldrabalken).Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet. Därtill krävs att det antingen finns "särskild anledning" till adoptionen med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet eller att sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det. Endast om barnet kan antas få goda levnadsvillkor beviljas adoptionen. Det prövas noga att den eller de adopterande kan ge barnet god uppfostran. Även barnets förhållande till de naturliga föräldrarna är av betydelse. Vid bedömningen av om det är lämpligt att adoptionen äger rum skall rätten ta hänsyn till barnets vilja.SammanfattningsvisI vanliga fall hade din dotters biologiska pappas samtycke krävts för att en adoption skulle vara möjlig. Eftersom du har ensam vårdnad om din dotter finns dock inte krav på att hans samtycke ges. Rätten kommer dock inhämta hans åsikt och väga in den i den lämplighetsbedömning som görs vid beslutet om adoption. Eftersom din dotter och din man verkar ha en nära relation samt att han till stor del verkar ha uppfostrat henne tror jag att adoptionen kommer beviljas! Jag kan dock inte intyga detta med säkerhet eftersom jag inte har alla omständigheter i just detta fall.Lycka till och hoppas du har fått svar på din fråga!

Att adoptera en vuxen asylsökande är svårt eftersom det ställs höga krav på hur relationen ser ut mellan den asylsökande och den som vill adoptera

2018-04-15 i Adoption
FRÅGA |Hej!Jag är en 18 årig asylsökande från Afghanistan som har bott 2,5 år i Sverige och fick avslag på min asylansökan. Frångan är att är det möjligt att någon adoptera mig ? och isåfall vilka förutsättningar hen/jag ska uppfylla?Med vänliga hälsningar
Louise Bergstrand |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Den lag där det finns bestämmelser om adoption är föräldrabalken. Föräldrabalken förkortas FB. Jag kommer berätta vad som krävs enligt lag för att du ska kunna bli adopterad. På en del ställen hänvisar jag till var i lagen bestämmelserna finns. Den som vill adoptera dig måste ha fyllt 25 år och göra det tillsammans med sin maka/make om hen är giftEftersom du har fyllt 18 år så behövs inte dina biologiska föräldrars tillstånd för adoption utan det räcker att du själv samtycker. Den person eller de personer som ansöker om att adoptera dig måste ha fyllt 25 år, FB 4 kap 1 §. Om det är ett par som vill adoptera dig så måste de vara gifta med varandra. De måste även ansöka om adoption tillsammans, det innebär att inte bara en av personerna kan ansöka om adoption själv, FB 4 kap 3 §.Kraven för att få adoptera är höga eftersom du har fyllt 18 år Domstolen ska göra en prövning om det är lämpligt att genomföra en adoption, FB 4 kap 6 §. Det som krävs är bland annat att någon av punkterna nedan är uppfyllda: Den eller de som vill adoptera dig ha uppfostrat dig, vill uppfostra dig i framtiden eller att det med hänsyn till förhållandet mellan dig och den/de som vill adoptera dig finns en särskild anledning. Eftersom du är arton år så är du myndig, detta innebär att du räknas som vuxen. Det är svårare att få igenom en adoption av en vuxen person än ett barn. Adoption av vuxna kräver att det klart ska framgå att det finns ett personligt förhållande mellan den som ska adopteras och den som ansöker om att få adoptera. Förhållandet mellan dig och den eller de som vill adoptera dig behöver i princip vara likadant som ett förhållande brukar vara mellan föräldrar och barn. Detta tillsammans med att personen ska ha uppfostrat dig eller villl uppfostra dig i framtiden gör att det kan bli svårt att få igenom en adoption. Sammanfattningsvis krävs att personen eller personerna är 25 år för att de ska kunna ansöka om att adoptera dig. Om det är två personer som vill ansöka om det så måste dem vara gifta med varandra. Eftersom du har fyllt 18 år är kraven höga för att få adoptera dig. Relationen mellan dig och den som ansöker om att adoptera dig måste vara nästan som en relation mellan föräldrar och barn brukar vara. Mer information om vad en adoption innebär och vad som krävs finns här. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga, lycka till!Med vänliga hälsningar,

Erkänns thailändsk adoption i Sverige?

2018-04-11 i Adoption
FRÅGA |Jag, svensk medborgare 65 år, är sedan många år bosatt i Thailand. Jag är gift (i Thailand) med en thailändsk medborgare. Min hustrus biologiska dotter, thailändsk medborgare 22 år, har jag i praktiken haft vårdnad om sedan hon var åtta år. Numera är hon även i juridisk mening (åtminstone i Thailand) min dotter. På hennes eget initiativ står jag som fader i hennes papper och hon bär mitt svenska efternamn. Denna förändring skedde genom en ganska enkel process för bara några år sedan. Hennes myndighetsdag väntades in för att det hela blev så mycket enklare, snabbare och billigare då. Jag och dottern skrev under vår vilja, hennes biologiska far (thailändsk medborgare) skrev under sitt medgivande och därefter behövdes bara ett enkelt myndighetsbeslut.Nu är då frågan: Är min thailändska dotter enligt svensk lag min dotter? Jag frågar för att jag, om nödvändigt, vill försöka stärka hennes situation efter min död. Alltså - ärver hon "automatiskt" min kvarlåtenskap i Thailand och även i Sverige i egenskap av bröstarvinge?Jag har skrivit ett testamente, men det finns potentiella situationer där det inte hjälper. T ex om jag avlider före min bror som saknar bröstarvingar. Om han inte skrivit testamente delar väl vår avlidna systers barn på ena hälften av hans kvarlåtenskap medan min dotter i ett normalfall skulle ärva "min" hälft? Kommer det att ske eller måste något göras åt min dotters legala status i Sverige för att säkra hennes arvsrätt i t ex en sådan situation?
Malin Gustavsson |Hej och tack för att du valt att vända dig till oss på Lawline med din fråga!Jag kommer inledningsvis att ge ett kort sammanfattande svar på din fråga för att sedan mer utförligt beskriva vad som gäller. Längst ned finner du kontaktuppgifter till mig om du har några frågor angående svaret.---------------Sammanfattande svar på din frågaEn adoption som gjort på korrekt sätt i Thailand är fullt giltig i Sverige. Din adoptivdotter likställs därmed, enligt svensk rätt och såvitt jag förstår även enligt thailändsk rätt, med en biologisk dotter till dig och några ytterligare åtgärder krävs inte för att tillförsäkra henne sådana rättigheter som följer av förhållandet förälder-barn. ---------------Är min thailändska dotter enligt svensk lag min dotter?Jag uppfattar det som, och förutsätter, att den process du beskriver uppfyller de krav som krävs för att utgöra en giltig adoption enligt thailändsk lagstiftning. I och med att du länge varit stadigvarande bosatt i Thailand anses du, såväl nu som vid tidpunkten för adoptionen, ha din hemvist där. Därmed gäller att att myndighetsbeslut om adoption som meddelats i Thailand också är giltigt i Sverige. Din thailändska dotter är alltså din adoptivdotter även enligt svensk lag. (3 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption)Är svensk eller thailändsk lag tillämplig i arvsfrågor?När det gäller arvsfrågor i internationella sammanhang måste en först och främst ta ställning till vilket lands lagstiftning som ska tillämpas. Det är i allmänhet domstolarna i det land där den avlidne hade sin hemvist som är behörig att fatta beslut om arv och det är också det landets lagstiftning som är tillämplig. Förutsatt att du vid din död fortfarande har din hemvist och starkaste koppling till Thailand säger alltså de regler som gäller i Sverige att Thailändsk lag ska tillämpas. Skulle du hellre vilja att svensk lag tillämpas kan detta bestämmas genom testamente. Som huvudregel är behörigt lands lag tillämplig på arvet i dess helhet, oavsett i vilket land egendomen finns. I och med att Thailand inte är ett EU-land kan svenska domstolar ändå vara behöriga att pröva arvsfrågor förutsatt att du vid din död har egendom i Sverige som ingår i kvarlåtenskapen. (artikel 4, 10, 21 & 22 EU:s arvsförordning) Sammanfattningsvis säger alltså de regler som gäller i Sverige att thailändsk lag ska tillämpas vid ett framtida arvsskifte. Vad de thailändska reglerna säger har jag tyvärr inte kunskap om, men jag har svårt att tänka mig att thailändska regler inte skulle vara tillämpliga vid din bortgång i och med att det är där du har din hemvist och starkaste koppling. Vill du ha närmre information om vad de thailändska regelverket säger råder jag dig att kontakta de nationella myndigheterna.Ärver hon "automatiskt" min kvarlåtenskap i Thailand och även i Sverige i egenskap av bröstarvinge?Som framkommit ovan kan, beroende på vad de thailändska reglerna säger, thailändsk lag vara tillämplig på all din framtida kvarlåtenskap – såväl den som finns i Thailand som den som finns i Sverige.Svenska reglerSkulle de svenska reglerna enligt ovan tillämpas gäller att din adoptivdotter har jämställs med en bröstarvinge (4 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption, 4 kap 8 § föräldrabalken). De svenska reglerna säger därmed att din kvarlåtenskap i första hand skulle tillfalla din fru och därefter din adoptivdotter.Thailändska reglerÅterigen råder jag dig att vända dig till thailändska källor för att få full klarhet i vad som gäller i thailändsk rätt. Vad jag förstår gäller dock att adoptivbarn jämställs med biologiska barn även i Thailand (section 1598/28 civil code), samt att din dotter och fru vid din bortgång skulle få dela lika på din kvarlåtenskap (section 1629 & section 1635 civil code). Testamentets påverkanI såväl Sverige som Thailand kan kvarlåtenskap fördelas i enlighet med ett korrekt upprättat testamente istället för enligt lagens arvsordning. Under förutsättning att du testamenterar allt till din dotter kommer hon alltså att bli berättigad hela din kvarlåtenskap.Hur fördelas din brors kvarlåtenskap i en situation där han du avlidit före honom?Jag utgår från att din bror är och vid sin död kommer vara bosatt i Sverige. Därmed tillämpas svensk lag vid fördelning av hans kvarlåtenskap.Förutsatt att din bror vid sin bortgång är ogift och saknar bröstarvingar tar i första hand era föräldrar arvet. Är bara en eller ingen av dessa i livet vid den aktuella tidpunkten kommer den avlidne förälderns del av arvet istället att fördelas lika mellan din syster och dig. Under premisserna att ingen av er är i livet kommer den del som skulle tillfallit din syster att delas lika mellan hennes barn och den del som skulle tillfallit gå till din adoptivdotter istället – detta oberoende av om hon bor i Sverige eller Thailand. (1 kap 3 §, 2 kap 1-2 §, 3 kap 1 § ärvdabalken)Måste något göras åt min dotters legala status i Sverige för att säkra hennes arvsrätt?Som framgått ovan är din dotter att anse som din dotter i såväl Thailand som Sverige. Hon har alltså samma arvsrätt som ett biologiskt barn till dig hade haft – inga vidare åtgärder krävs avseende hennes legala status.---------------Hoppas du fått klarhet i dina funderingar även om jag tyvärr inte kunnat ge ett fullständigt svar angående vad som gäller enligt thailändsk rätt. Du når mig på malin.gustavsson@lawline.se om något känns oklart och behöver redas ut.Vänliga hälsningar,

Kan min sambo adoptera mitt barn?

2018-04-19 i Adoption
FRÅGA |Hej!Kan min sambo adoptera mina 2 barn då deras biologiska pappa är död? Hur går det till och hur gör vi?
Simon Wikström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Svaret på din fråga finns i 4 kap. föräldrabalken (FB). För att åstadkomma en adoption utan att ditt det rättsliga bandet mellan dig och din dotter upphör krävs det att du och din sambo gifter er. Av lagen framgår det nämligen att det är möjligt att adoptera sin makes barn utan att de rättsliga banden mellan maken och barnet upphör. (4 kap. 7 § FB). SamtyckeDina barns inställning till adoptionen har betydelse. Huvudregeln är att den som har fyllt tolv år får inte adopteras utan eget samtycke. Samtycke behövs däremot inte om barnen är under 16 år och de skulle skadas att bli tillfrågade, eller om barnen inte kan lämna ett giltigt samtycke till följd av en psykisk störning. I vanliga fall krävs också den andre förälderns samtycke.LämplighetsprövningRätten gör alltid en lämplighetsprövning av adoptionen. En adoption får endast äga rum om adoptionen är till fördel för barnet. För att adoptionen ska anses vara lämplig krävs det att din sambo vill uppfostra barnen eller att det annars finns en särskild anledning till adoptionen med hänsyn till det personliga förhållandet mellan barnen och din sambo. Även om samtycke inte krävs därför att barnen är under tolv år tar rätten hänsyn till barnets egen vilja med utgångspunkt i deras ålder och mognad. Är barnen över 18 år ska rätten, i sin prövning av adoptionen, inhämta upplysningar om din sambo och dina barn från socialnämnden (4 kap. 10 § FB). Om det inte är olämpligt ska socialnämnden i sin tur utreda barnens inställningar till adoptionen. Hur ni går tillvägaFör att adoptera dina barn måste din sambo lämna in en ansökan om adoption till tingsrätten i den ort där han har sin hemvist (4 kap. 9 § FB). Mer information om vad ansökan ska innehålla hittar du här.Med vänlig hälsning,

Adoption av myndig person.

2018-04-17 i Adoption
FRÅGA |Min mor bor I Finland och är gift.Jag bor i Sverige och är 50 år.Nu vill mammas man adoptera mej.Finns det några problem med det.
Alexia Kavaleff |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Om du adopteras i SverigeEnligt svensk lag går det att adoptera en myndig person förutsatt att man har personens samtycke (4 Kap 5 § Föräldrabalken). Det sker genom att man skickar en adoptivansökan till den tingsrätt som den som man ska adoptera har sin hemvist i (4 Kap 9 § Föräldrabalken). Till ansökan ska bifogas ett personbevis både på den som ska adopteras och den som ska adoptera. Personbeviset ska beställas från skatteverket och det får inte vara äldre än 3 månader. Adoption medges om tingsrätten anser att adoptionen är lämplig (4 Kap 6 § Föräldrabalken).Adoption får göras av en svensk medborgare eller av en utländsk medborgare som har sin hemvist i Sverige.Om du adopteras till FinlandI Finland får adoption av en myndig person ske under förutsättning att personen som minderårig vårdats och uppfostrats av adoptionssökanden eller att det mellan personen och sökanden när personen var minderårig uppstod en fast relation som är jämförbar med ett förälder–barn-förhållande (2 Kap 4 § Adoptionslagen i Finland). SammanfattningDetta ärende kommer antagligen tas upp i Finland eftersom din mamma och hennes make verkar vara bosatta där. Då kommer även de finska reglerna att aktualiseras. Jag rekommenderar att ni söker hjälp av någon har en finsk juridisk utbildning.Vill du ha mer rådgivning eller hjälp av en jurist? Då kan du använda dig av någon av våra andra tjänster:- Gratis telefonrådgivning, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 2.- Ställ en expressfråga och få garanterat svar inom tre dagar för 995 kr, klicka här- Ställ en expressfråga och få garanterat svar inom 24 h för 1495 kr, klicka här- Boka tid med en jurist för 1677,50 kr/h, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 1.Vänligen,

Adoption av myndig asylsökande

2018-04-11 i Adoption
FRÅGA |Hos mig, som är född och uppvuxen svensk i Sverige, bor en afghansk pojke som är bedömd av Migrationsverket till 18 år och fortfarande inte fått slutlig bedömning i sitt asylsökande av Migrationsverket. Han har bott hos mig och delat hushållets omkostnader med mig sedan slutet av november 2017. Vi har bestämt att han ska ingå i vår svenska familj som består av min dotter med make och 2 barn. Hur kan jag ansöka om att få adoptera honom?
Anduena Krasnigi |Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Bestämmelser om adoption hittar du i fjärde kapitlet i Föräldrabalken (FB). Förutsättningar för adoptionI 4 kap. 4 § FB framgår det att personer som är gifta ska adoptera gemensamt.I 4 kap. 6 § FB hittar du vad som krävs för att få tillstånd till adoption.1. Om det är till fördel för barnet samt om sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet.eller2. Om det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.I ert fall rör det sig inte om en person som ni har/vill uppfostra då han enligt Migrationsverket är myndig och han flyttade in hos er ganska nyligen. Adoption enligt punkt 1 (se ovan) lär därför inte godkännas. Punkt 2 är alternativet som finns kvar och som är mest relevant för adoptioner av asylsökande som är 18 år eller äldre. Särskild anledning (se punkt 2)Hur begreppet "särskild anledning" rörande adoptioner av vuxna ska tolkas har bedömts av Högsta Domstolen i NJA 1989 s.67. "Särskild anledning" finns endast om det klart framgår att det mellan sökande och det tilltänkta adoptivbarnet föreligger ett personligt förhållande av väsentligt samma slag som det som föreligger mellan en förälder och dennes barn.För att få adoptera en myndig asylsökande krävs det därför att ni som ansöker om att få adoptera har ett förhållande till den asylsökande som liknar det förhållande som finns mellan föräldrar och barn. Adoptionens syfteI din fråga framgår det att pojken har bott hos er sedan november 2017 och att ni har delat hushållets kostnader men det är förmodligen inte tillräckligt. För att adoptionen ska bedömas lämplig krävs det att det huvudsakliga syftet med adoptionen inte är att möjliggöra eller underlätta för den adopterade att få uppehållstillstånd eller arbetstillstånd i Sverige. För att undvika missbruk av adoptionsinstitutet i sådana syften ställs det höga krav på den relationen som krävs för att den ska anses jämställbar med en sådan som typiskt sätt föreligger mellan föräldrar och barn.TingsrättenDet är tingsrätten som bedömer om adoptionen är lämplig. Ifall pojken ni vill adoptera inte är nordisk medborgare ska tingsrätten dessutom vid prövning av en adoptions lämplighet inhämta yttrande från Migrationsverket. Detta framgår av Lag (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption 2 §.Kort sagt kan adoption av en myndig asylsökande vara möjligt. Det är dock mycket svårt eftersom ni som sökande måste kunna styrka att ni har en relation till den asylsökande som ska kunna bedömas jämställd med den typiska relation som finns mellan föräldrar och barn.Hur ansöker ni om adoption?Vänd er till er hemkommun för att få ett medgivande för adoptionen. Därefter får ni all information ni behöver för att kunna adoptera.Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Adoption av sambos barn

2018-04-09 i Adoption
FRÅGA |Hej! Jag har ett barn på två år som blivit uppfostrad med min fästman sedan han var fyra månader gammal. Fadern vägrar ge upp sonen men har inte träffat sonen på snart sju månader och hör inte av sig till mig när han inte kommer till bestämt umgänge. Nu till frågan är om min fästman kan få adoptera min son och hur vi kan gå tillväga. Jag har ensam vårdnad om sonen och vi har även ett gemensamt barn och vi vill inte behöva separera på barnen om något skulle hända mig.
Lovisa Wanhatalo |Hej och tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!Reglerna om adoption hittar vi i Föräldrabalken (FB).När det handlar om att adoptera barn gemensamt dvs att barnet kommer få två vårdnadshavare så gäller den rätten endast för makar. Detta innebär därmed att det endast är en make som kan adoptera den andre makens barn (förutsatt att vårdnaden inte ska övergå utan bli gemensam). För sambor finns därmed ingen rätt att adoptera den andre sambons barn (se 4 kap. 3-4 §§ FB).Vidare gäller att föräldrarnas samtycke till adoption krävs när det rör barn som inte fyllt arton år. Detta krav på samtycke gäller däremot inte från förälder som inte har någon del i vårdnaden (se 4 kap. 5 § 2 stycket FB). Detta innebär att även om din sons far, som inte är vårdnadshavare, motsätter sig adoptionen så kan den trots detta genomföras.Om det rent processuella kan kort sägas att ansökan om adoption sker hos domstol där en bedömning gällande lämpligheten i adoptionen kommer prövas (se 4 kap. 6 FB). Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar