Kan man adoptera en vuxen i avsikt att denne ska ärva ens kvarlåtenskap?

2021-04-23 i Adoption
FRÅGA |Jag heter X och är 80 årJag har inga barn. Min fråga är. Min frus kusin har tagit hand om sin mans dotter ( kusinen man är död) .Hon lever ensam vad jag vet i dag och har inga barn. Hon är alltså vuxen.Eftersom jag inte har några egna barn och när jag går bort så blir det huggsexa om allt som jag efterlämnar.Det jag frågar om har jag aldrig pratat med någon om. Men skulle ja kunna adoptera denna flicka som bor hos min frus kusin. Och hon ärver mina tillgångar. Som sagt ingen har jag pratat med utan det är bara en tanke.Mvh. X
Victoria Ström |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Adoption av vuxenFör att adoptera en person som har fyllt 18 krävs att det finns särskilt anledning med hänsyn till det personliga förhållandet mellan dig och hon som du vill adoptera. Vidare krävs att adoptionen i övrigt är lämplig, 4 kap 4 § 1 stycket föräldrabalken (1949:381) (FB). Vid den här bedömningen ska det särskilt beaktas om du har uppfostrat hon du vill adoptera eller att adoptionen är avsedd att bekräfta en relation motsvarande den relation som barn och förälder i allmänhet har, 4 kap 4 § 2 stycket FB. Utifrån din information framkommer det inte om du har någon sådan relation till tjejen som du vill adoptera. Syftet med adoptionen verkar vara att du vill att hon ska ärva dina tillgångar. Jag skulle således rekommendera dig att istället skriva ett testamente och att hon på så sätt kan ärva dina tillgångar eftersom en adoption troligast kommer vara svår att åstadkomma. TestamenteOm du väljer att inte skriver ett testamente, kommer din fru att ärva alla dina tillgångar om du går bort innan henne, 3 kap 1 § ärvdabalken (1958:637) (ÄB). Genom ett testamente kan du åsidosätta den legala arvsordningen och din kvarlåtenskap kommer att fördelas i enlighet med din vilja, såsom den kommit till uttryck i testamentet, 11 kap 1 § ÄB. Formkrav testamenteEtt testamente ska upprättas skriftligt med två vittnen. Det innebär att du ska underteckna testamentet med två vittnen närvarande. Vittnena ska därutöver underteckna testamentet med sina namn. Vittnena ska även veta om att det är ett testamente handlingen rör men de behöver inte veta innehållet i testamentet, 10 kap 1 § ÄB. Testamentet är ogiltigt om inte vittnena närvarar, eftersom vittnena är s.k. solennitetsvittnen. Syftet med vittnenas närvaro är att de ska intyga att du hade förmågan att med bindande verkan förordna om din kvarlåtenskap. En presumtion för att du har den här förmågan är att vittnena intygar detta på testamentet, 10 kap 2 § 2 stycket ÄB. Vittnena måste vara över 15 år och får inte lida av psykiska störningar. Din fru eller någon annan släkting du har i upp eller nedstigande led kan inte heller vara vittnen, 10 kap 4 § 1 stycket ÄB. Det är därutöver inte heller möjligt att hon du vill testamentera bort din kvarlåtenskap till är vittne, eftersom man vill förhindra att du blir obehörigen påverkad, 10 kap 4 § 2 stycket ÄB. SlutsatsSom nämnt ovan rekommenderar jag dig att skriva ett testamente istället för att adoptera tjejen. Det grundar jag på att det inte är särskilt troligt att en adoption kommer vara möjlig i ditt fall utifrån den information du lämnat. Vidare är det betydligt enklare att bara upprätta ett testamente i ditt fall. Om du vill ha hjälp med att skriva ett testamente kan du kontakta våra betaltjänster så hjälper vi dig att utforma ett testamente utifrån dina önskningar. Det kan ju till exempel vara så att du vill att din fru också ska få ta del av viss egendom i din kvarlåtenskap vid din bortgång. Hoppas du fått svar på din fråga,Mvh

Finns det ett krav på att den som adopterar ska vara gift eller ha sambo?

2021-04-04 i Adoption
FRÅGA |Hej! Har en dotter som födde en liten pojke som bara vägde 500 gram. Hur som helst så överlevde han och är en pigg tre åring idag och det är pappan som har hand om honom och haft sedan första dagen. Hon är sjukskriven och var då också för psykisk ohälsa och blev inte bättre efter att fött fram den "lille". Hon har träffat sonen en gång efter det att han kom hem från sjukhuset och då var han bara några månader. Hon har absolut inga känslor för pojken och vill adoptera bort sonen till pappan men kommunen (där hon varit på mängder med möten för att relationen till barnet och pappan skulle bli bättre) säger att det går inte med motivet att en mamma kan aldrig adoptera bort ett barn till bara pappan utan då måste han ha en flickvän/fru som är med på papperet däremot kan en pappa adoptera bort sitt barn till en mamma. Vi tycker det låter märkligt att det inte är samma regler åt båda hållen. Är det verkligen så? Finns det något vi kan göra så att pappan får adoptera killen?Tacksam för svar
André Blomquist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag uppfattar din fråga som att du undrar om kommunens invändning om att pappan kräver en flickvän/fru är juridiskt korrekt. För att besvara din fråga tänker jag redogöra för vem som kan adoptera och översiktligt hur den bedömningen görs. Din fråga regleras i föräldrabalken (FB). Vem får adoptera? Den som fyllt 18 år får adoptera (4 kap. 5 § FB). Om den som önskar adoptera har make eller sambo måste dessa som huvudregel adoptera gemensamt (4 kap. 6 § FB). Det finns alltså inget legalt krav på att den som adopterar ska ha flickvän eller fru. Varför kan kommunen ha ställt upp detta kravet? För den som vill adoptera ska en ansökan göras hos tingsrätten (4 kap. 12 § FB). Därefter lämnar tingsrätten över bedömningen till socialnämnden (4 kap. 14 § FB). Utredningen som utförs av socialnämnden leder till ett förslag till beslut ( 4 kap. 15 § 2 st FB). I bedömningen ska barnets bästa ges största vikt (4 kap. 1 § FB). Barnet får endast adopteras om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Barnets behov av adoption och sökandes lämplighet ska särskilt beaktas (4 kap. 2 § FB). Även om det inte finns något laga stöd för det kommunen påstår kan det vara så att socialnämnden har satt upp särskilda riktlinjer för när en adoption får beviljas. Socialnämndens yttrande utgör enbart förslag, själva adoptionen godkänns slutligen av tingsrätten. Det innebär praktiskt taget att det inte finns något hinder för att ansöka om adoption hos tingsrätten. Även om kommunen som utgångspunkt är av den uppfattningen som du nämner i frågan finns det inget hinder för tingsrätten att ändå bevilja adoption om det anses ligga i barnets bästa intresse. Slutsats Alla som fyllt 18 år får adoptera. Beslutet om adoption fattas av tingsrätten efter att socialnämnden utrett ärendet. Socialnämndens yttrande utgör förslag och är alltså inte bindande för tingsrätten. Det finns inget som hindrar er från att ansöka om adoption och överlämna beslutsfattandet till tingsrätten. Har du några följdfrågor eller önskar att gå vidare med ditt ärende är du välkommen att maila mig på: andre.blomquist@lawline.se Hoppas du fick svar på din fråga, MVH

Kan man häva en adoption?

2021-03-30 i Adoption
FRÅGA |Hej! Min kompis adopterade ett barn från Sydkorea för 16 år sedan. Barnet var då en nyfödd bebis. Nu har han lyckats komma i kontakt med sina biologiska föräldrar som vill ha honom tillbaka. Barnet själv önskar också det. Han talar flytande koreanska. Min fråga är därför om det är möjligt att upphäva en adoption som vunnit ´´laga kraft´´? På pappret står det att han adopterades bort för att föräldrarna var fattiga och inte kunde försörja honom, men nu har det visat sig att han stals från de av läkare på BB som sedan sålde honom vidare.
Lisa Olsson |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Jag beklagar din kompis situation! Svaret på frågan är att en genomförd adoption inte kan upphävas. Om personen i fråga inte längre vill ha adoptivföräldrarna som sina föräldrar/vårdnadshavare är lösningen att barnet istället får adopteras av någon annan.Av din fråga framgår inte personens ålder exakt. Om denne är 18 år eller över kan han och de biologiska föräldrarna ansöka om adoption själv här i Sverige. Om han är under 18 år krävs som att adoptivföräldrarna samtycker för att någon annan ska kunna adoptera honom, om inte något undantag föreligger. Om de inte har något emot att han vill bli adopterad av sina biologiska föräldrar kan de inleda processen när de önskar. Om de skulle motsätta sig kan processen ta tid eller mest troligt hindras. Om personen snart fyller 18 år skulle de kunna vänta till då för att undvika inblandning av adoptivföräldrarna.I 4 kap föräldrabalken regleras adoption och det är någorlunda lättläsligt och jag rekommenderar dig/er att ta del av bestämmelserna.Mer om regleringen för person under 18 år:4 kap 8 § anger att ett samtycke behövs från barnets vårdnadshavare om denne ska adopteras av någon annan, om inte vårdnadshavaren är förhindrad genom tex psykisk sjukdom, vistas på okänd ort eller om det finns synnerliga skäl. Så om inga särskilda omständigheter föreligger kring vårdnadshavarna och de inte samtycker kommer inte barnet (din kompis) att kunna bli adopterad av de biologiska föräldrarna.Om över 18 år:4 kap 4 § reglerar adoption av vuxna, alltså de som fyllt 18 år. Det ska finnas särskilda anledningar till varför man genomför en sådan adoption. Hänsyn tas till förhållandet som de som ansöker har till varandra. I ert fall torde det inte vara några hinder, det är förståeligtvarför de ansöker om adoption och lämpligt om de önskar detta.Jag kan även råda din vän till att fundera kring de rättsliga konsekvenserna av en adoption. Om din kompis blir adopterad av sina biologiska föräldrar försvinner det rättsliga bandet till hans adoptivföräldrar här i Sverige. Exempelvis kommer han inte längre ärva enligt lag eller ha rätt till sin laglott vid framtida arv. Föräldrarna kan givetvis testamentera eller ge bort egendom till honom ändå, men det är rättsliga verkningar värda att fundera över.Ansökningen om adoption görs hos tingsrätten som ens kommun tillhör. Tingsrätten har ofta blanketter på deras hemsida.Jag hoppas att du fått svar på din fråga. Annars får du gärna återkomma.Med vänlig hälsning

Vuxenadoption

2021-03-28 i Adoption
FRÅGA |Hej!Jag är 53 årsgammal. Jag har aldrig vuxit upp med min biologiska pappa. Han dog när jag var liten. Min styvfar har varit min pappa sedan jag var 5 år och är den enda pappa jag känner till. Min mamma och han fick två barn till senare som är mina halvsyskon. Min mamma och styvfar skilde sig för ett antal år sedan, men vår relation har varit dotter/pappa även efter detta. Vi har länge talat om att han ska adoptera mig för att jag och mina syskon ska ha samma juridiska status och även känslomässigt. Vi skickade en ansökan för några månader sedan och min styvfar blev häromdagen uppringd av tingsrätten i Lund som meddelade att det inte var möjligt med en adoption. Det krävdes isåfall att min biologiska mamma avstod sin föräldrarätt. Nu är vi förtvivlade och undrar om och isåfall hur vi kan kämpa vidare. Finns det ett annat sätt?
Anna Runåker |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler för att besvara din fråga finns i föräldrabalk (FB).En vuxen får adopteras endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till det personliga förhållandet mellan den sökande och den som den sökande önskar adoptera. Särskilt ska beaktas om den sökande har uppfostrat barnet eller om adoptionen avser att bekräfta en barn-föräldrarelation (4 kap. 4 § FB). Ett exempel på en barn-föräldrarelation är ett rättsfall från Högsta domstolen (NJA 2002 s. 425) vilket var avgjort enligt äldre rätt där två makar fick adoptera hustruns 52-åriga dotter, bortadopterad som spädbarn. Tillstånd ges av allmän domstol som har att allsidigt pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum (4 kap. 11 – 14 §§ FB). Av ett annat rättsfall från Högsta domstolen (NJA 2015 s. 546) framkommer att omfattningen av domstols utredningsansvar kan variera. I NJA 2015 s. 546 understryker HD: "Alla ärenden om adoption är emellertid indispositiva på det sättet att domstolen har det slutgiltiga ansvaret för att ärendet blir tillräckligt utrett. Detta innebär inte att domstolen har en skyldighet att allmänt efterforska förhållanden som kan leda till ett bifall till ansökan."Sammanfattningsvis kan jag enbart råda dig påtala för rätten det personliga förhållandet som du har till din styvfar. Beskriv gärna (om du inte redan gjort det) på samma sätt som du gjorde i frågan du ställde till oss, eftersom domstolen i första hand utreder det du framfört. Dessvärre är det dock relativt svårt att adoptera en vuxen person och om man ser till rättspraxis är vuxenadoptioner sällsynt. När det gäller andra juridiska tillvägagångsätt beror det på vilka rättsverkningar du vill få, om det t.ex. handlar om din arvsrätt kan du be din styvfar upprätta ett testamente. Annars finns det tyvärr inte andra sätt för dig att bli adopterad än via ansökan till domstol.Återkom gärna om du skulle ha några ytterligare frågor!Vänliga hälsningar,

Vilka rättsliga konsekvenser har en adoption?

2021-04-16 i Adoption
FRÅGA |Hej, Jag planerar adopterar min icke biologiska dotter som är 18 år och har vuxit upp med mej sen hon var 2 år. Påverkar det juridiskt faderns förhållanden, han har alltid varit ensam vårdnadshavare. Då vi är separerade i dag är min önskan att min dotter ärver även mej i framtiden och även att vi befäster relationen som mor dotter. Mvh
Jonna Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Adoption är ett rättsligt förfarande som ändrar de juridiska banden mellan flera personer. Eftersom din fråga berör en eventuell adoption av en person som är över 18 år blir så kallad vuxenadoption aktuell. Regler härom finns stadgade i föräldrabalken (FB). När kan man adoptera?En person som fyllt 18 år får endast adopteras om det finns särskild anledning med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera och om adoptionen är lämplig. Vid en sådan bedömning ska det särskilt beaktas om sökanden uppfostrat personen eller om adoptionen annars avser att bekräfta en relation som motsvarar den mellan barn och förälder (4 kap. 4 § FB). Det krävs alltså en särskild anledning för att adoption av vuxen ska beviljas. Påverkar adoptionen barnets förhållande till sina biologiska föräldrar?En beviljad adoption får flera rättsverkningar. Adoption innebär att den som har adopterats anses som adoptivförälderns barn och inte som barn till sina tidigare föräldrar (4 kap. 21 § FB). Det innebär exempelvis att den som adopterats får arvsrätt efter adoptivföräldern och inte efter sina tidigare föräldrar. Om du skulle adoptera din icke-biologiska dotter skulle du anses som hennes förälder och inte hennes tidigare föräldrar. Hennes pappa skulle därmed inte längre betraktas som hennes pappa rent juridiskt.Om en make eller sambo adopterar sin makes eller sambos barn ses barnet dock istället som deras gemensamma barn (4 kap. 21 § FB). Eftersom du beskriver att du och barnets pappa är separerade kan det här emellertid inte bli aktuellt eftersom regeln endast gäller för de som lever som makar eller sambor. Om du skulle adoptera barnet skulle du ses som barnets enda förälder.Vad kan vi göra istället?Om adoption inte blir aktuellt kan du ändå möjliggöra att din icke-biologiska dotter ärver dig genom att upprätta ett testamente. I ett testamente kan du ange vem som du önskar ska ärva dig när du avlider samt hur mycket och på vilket sätt. I ett testamente kan du alltså föreskriva att du önskar att din icke-biologiska dotter ärver dig. När man upprättar ett testamente är det viktigt att iaktta de formkrav som lagen ställer upp för att testamentet ska bli giltigt. Ett testamente måste vara skriftligt och undertecknat av testatorn och av två samtidigt närvarande vittnen (10 kap. 1 § ÄB). Med ett giltigt testamente kan alltså din icke-biologiska dotter ärva dig även om ni inte har biologiska band.Jag hoppas du fick svar på dina frågor! Undrar du något mer går det självklart bra att ställa en fråga till. Med vänliga hälsningar

Vad krävs för adoption

2021-03-31 i Adoption
FRÅGA |Hej, jag fyller 18 år i maj och var bott i jourhem två gånger då en period varade i ett år och nu flyttade jag tillbaka till mitt jourhem för två månader sedan få jag bodde i två år i ett familjehem som inte fungerade. Min riktiga pappa har inte vårdnaden över mig men det har min moder som har psykiskt misshandlat mig och jag vill inte ha med henne att göra. Min fråga lyder, kan någon adoptera mig med tanke på att jag bokstavligen är föräldralös med en biologisk mamma som är inkompetent som förälder (också enligt soc)? Eller hur fungerar det? Jag känner dock ingen som vill adoptera mig.
Lisa Olsson |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Adoption är ett alternativ, dock vill jag uppmärksamma dig på att det görs en utförlig prövning av frågan och det ska finnas ett genuint förhållande mellan dig och den som vill adoptera dig och inga nya relationer kommer accepteras troligtvis. Man kan inte heller ansöka generellt och få någon "tilldelad" som ska adoptera en, utan man får vara överens med någon.Hur adoptionsprocessen ser ut beror på din ålder när/om du ansöker. Just nu är du under 18 år och då gäller andra regler, då du är ett barn. När du snart fyller 18 år har inte din mamma längre vårdnaden om dig och du blir vuxen. Nedan kommer jag redogöra för skillnaderna mellan om du ansöker innan du fyllt 18 år och efter. Regler om adoption finner du i 4 kap föräldrabalken. Om du skulle ansöka om adoption medan du är under 18 år:När det gäller adoption av ett barn ska barnets bästa alltid vara viktigast och det ska med tanke på samtliga omständigheter vara lämpligt. Man tittar på barnet behov av att bli adopterad och hur lämplig adoptivföräldern/föräldrarna är (de som ansöker).Om barnet fyllt 12 år krävs barnets samtycke för att bli adopterad. En person får adoptera om denne fyllt 18 år, men det krävs synnerliga skäl för att bevilja en adoption när någon är under 25 år egentligen, men det är möjligt.Huvudregeln är att den som har vårdnaden om barnet ska samtycka till att dess barn adopteras av någon annan om barnet är under 18 år. Undantagen till detta är om vårdnadshavaren är förhindrad varaktigt på grund av en psykisk sjukdom eller liknande, att samtycka, att föräldern är på okänd ort eller om det finns synnerliga skäl. I ditt fall anger du att din mamma behandlat dig dåligt. Det framgår inte om hon är sjuk."synnerliga skäl" ska tillämpas väldigt restriktivt och bestämmelser syftar främst att tillämpas i internationella situationer, men bestämmelsen är ändå tillämpbar på alla situationer.Alltså, det blir troligtvis svårt att få igenom en adoption om din mamma inte samtycker till en adoption.Om du skulle ansöka om adoption när du fyllt 18 år:Nu krävs inte längre din mammas samtycke för att du ska bli adopterad av någon annan. Dock beaktas hennes åsikt i frågan om hon kan lämna en sådan.Kraven för att du ska kunna bli adopterad som vuxen är att det ska finnas en särskild anledning med hänsyn till det personliga förhållandet mellan dig och den som vill adoptera dig och att adoptionen är lämplig i övrigt. Man kollar särskilt på om adoptivföräldern har uppfostrat den som vill bli adopterad eller avser att bekräfta en sådan relation motsvarande den mellan ett barn och en förälder.Man tittar på samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Varför det ligger mycket fokus på förhållandet mellan de som ansöker är att förhindra att personer lätt kan adoptera för att få uppehållstillstånd till exempel. Det har i rättspraxis ansetts inte finnas anledning till att godkänna en sådan adoption när en person endast vill bli adopterad av en ny person medan ena föräldern fortfarande finns kvar i personens närhet och denne motsätter sig adoptionen. Det ska finnas särskilda anledningar.I RH 2016:4 avslogs adoptionsansökan och det var alltså inte tillräckligt. En kvinna ville adoptera sin makes son som var i 20-årsåldern. Pojken hade bott med sin mamma tidigare men hade alltmer bott med pappan och inte haft kontakt med mamman. Mamman motsatte sig adoptionen. I RH 2003:18 avslogs även ansökan om adoption. I detta fall hade sökanden uppfostrat barnet under en större del av uppväxten med barnet mor. Pappan motsatte sig en adoption. Pappan hade haft kontakt med flickan kontinuerligt tills hon var 16 år, efter det försökte pappan upprätthålla en kontakt.I RH 1997:32 ville en ensamstående man adoptera en yngre man från Bangladesh, det ansågs inte finnas särskild anledning till adoptionen.Alltså verkar det som att det krävs att den som vill adopterad och den som vill adoptera har en särskild relation, såsom relationen mellan barn och förälder. Det är inte ok att lära känna någon och sedan ansöka om adoption utan en relation får byggas upp. I de fallen jag tog som exempel motsätter sig vårdnadshavaren att en adoption ska genomföras. Jag vet inte hur det är i ditt fall men om din mamma skulle samtycka underlättar det processen. Om du bott hos henne och haft kontinuerlig kontakt talar det emot adoption. Dock får omständigheterna kring att hon misshandlat dig psykiskt beaktas, men jag kan inte svara på i vilken utsträckning då jag inte har mer information om ditt fall.Jag hoppas att du fått svar på din fråga och fått lite allmän information om adoption.Med vänlig hälsning

Kan jag upphäva en adoption?

2021-03-29 i Adoption
FRÅGA |Hej. Jag har nog en av veckans knasigaste fråga. Jo, så är den nog.. Ska försöka berätta.. Blir lite kort i ord. Pappa flyttade/ försvann när jag var, typ 13. Mamma flyttade när jag var typ 15. Fast hon fanns i närheten. Jag fick då ta hand om lille bror. Vi båda gick i skolan. Jo, det gick, vi/ jag hade inget annat val. Utvecklingen på den historien är lite för lång att ta upp nu. Sorry.. Sedan när jag blev typ 30. Önskade mamma o hennes nye make att han skulle kunna adoptera mig. Jo, ingen direkt fadersgestalt hade jag då så jag valde att bli adopterad. Men nu när jag har fyllt 51 (1969). Nu har jag ingen önskan om att han ska vara min pappa på papper. Inte heller min biologiska pappa. Vad jag önskar är att min mor finns kvar som mor i papper. Arv etc. Nix, jag har ingen önskan av att få något/ ärva något. Jag har rett mig själv i allt för många år. Jag rår om mig själv o min dotter själv.Hur gör jag för att klippa bandet från honom. Hur kan jag välja att bli faders lös?
Olof Funke |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Jag förstår din fråga så som att du undrar hur du kan upphäva adoptionen som har skett. Jag tänker även redogöra för dina möjligheter att avstå arvet från din adoptivfar.Upphäva adoptionenFör att besvara din fråga får ledning sökas i föräldrabalkens (FB) fjärde kapitel. Rättsföljderna av en adoption är att den adopterade ska ses som adoptivförälderns barn och innebär att det rättsligt inte görs någon skillnad mellan adoptivbarn och andra barn. (4 kap. 21 § FB). Det är en i svensk rätt grundläggande likställighetsprincip som bestämmelsen ger uttryck för.Det är i svensk rätt inte möjligt att upphäva adoptioner på annat sätt än att adopteras av någon annan. Det går alltså inte att självmant välja att bli faderlös.Avstå från arvDu nämner även att du inte har någon önskan av att ärva något. För möjligheterna att avstå detta får ledning sökas i ärvdabalken (ÄB).Det görs som nämnts ingen skillnad mellan adoptivbarn och andra barn och du innehar således samma rätt som en bröstarvinge enligt ärvdabalken. Detta innebär att du alltid har rätt till en laglott, vilket är hälften av din arvslott. (7 kap. 1 § ÄB). Arvslotten har du möjlighet att avtala bort, men du kan endast avstå laglotten under förutsättning att skälig kompensation utgår för detta. (17 kap. 2 § ÄB). Vid bedömningen av kompensationens skälighet ska man ta hänsyn till omständigheterna vid tiden för avsägelsen. Exempel på hur kompensationen kan utgå är genom förskott på arv av pengar eller annan egendom.SammanfattningsvisSammanfattningsvis har du ingen möjlighet att upphäva adoptionen på annat sätt än att adopteras av någon annan men du har en möjlighet att avstå din arvslott.Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Adoption av makes barn

2021-03-28 i Adoption
FRÅGA |Hej, min fråga rör sig om möjligheterna till att adoptera bort barn till mitt ex ( barnets mamma) och hennes nya man. Bakgrunden är att barnet har brutit all kontakt med såväl mig, äldre syskon samt farföräldrar och att mamman och hennes nya man inte gör något för att underlätta vare sig kontakt eller kommunikation. I dagsläget får jag ingen information om utveckling på barnet eller något annat. Vid försök till kontakt kommer inga svar tillbaka. Därav min fråga om jag kan adoptera bort barnet, vad krävs för att detta ska kunna genomföras?
Lovisa Lindgren |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Bestämmelser kring adoption finns i 4 kap Föräldrabalken (FB). För att besvara din fråga kommer jag i allmänna men relativt konkreta termer förklara vad som krävs för att en adoption ska kunna äga rum. Förutsättningar för en adoptionDet är domstolen som efter en ansökan från den sökande adoptivföräldern bedömer om en adoption ska beviljas eller ej. Det avgörande vid rätten bedömning är barnets bästa (4 kap 1 § FB). Barn får också endast adopteras om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt (4 kap 2 § FB). I denna lämplighetsbedömningen väger man in både barnets behov av adoption och den sökande adoptivförälderns lämplighet. Stor vikt läggs vid barnets och mannens relation. Barnets egna åsikt tillmäts också betydelse, desto äldre och mognare barnet är, desto mer hänsyn tas till dennes egna åsikter (4 kap 3 § FB).För att ditt ex nya man ska kunna adoptera ditt barn behöver mannen givetvis vara villig att göra det. Samtycke krävs även från barnets mamma (då jag förutsätter att hon när vårdnadshavare) (4 kap 6 och 8 §§ FB). Om barnet har fyllt 12 år behöver även han eller hon samtycka till adoptionen (4 kap 7 § FB). Hur man går tillvägaFör att få adoptionen prövad behöver ditt ex nya man lämna in en ansökan om adoption till tingsrätten i den ort där han har sin hemvist (4 kap 12 § FB). Det är endast den som vill adoptera som kan göra en ansökan (4 kap 11 § FB). Rätten kommer därefter beordra socialnämnden att utföra en så kallad adoptionsutredning, där de inhämtar uppgifter av relevans för lämplighetsbedömningen. Socialnämnden lämnar därefter in ett förslag till beslut till rätten, innan rätten tar det slutgiltiga beslutet (4 kap 14-15 §§ FB). Vid en adoption kommer alla dina rättsliga band till barnet upphöra (4 kap 21 § FB). Det innebär till exempel att barnet kommer ärva av sin nya pappa istället för av dig.Andra rekommendationerI övrigt kan jag rekommendera att försöka lösa situationen genom samarbetssamtal ordnade av kommunen. Detta ska varje kommun kostnadsfritt erbjuda (6 kap 18 § FB).Jag vill också påpeka att mamman som boendeförälder är skyldig att underlätta umgänge med dig och barnet (6 kap 15 § 2 st FB). Barnet har nämligen en rätt till umgänge med dig som vårdnadshavare. Han eller hon har dock ingen plikt att umgås med dig. Mamman gör hur som helst fel om hon försvårar kontakten mellan dig och ditt barn. Hon är skyldig att lämna de upplysningar som krävs för att underlätta umgänget mellan er. Jag hoppas du är nöjd med ditt svar! Om du har ytterligare funderingar är du välkommen att återkomma till oss. Vänliga hälsningar