Frågor & Svar

Konkurrerande avtalsvillkor och konkludent handlande

Hej!

Jag äger och driver en tech-startup med två partnerkollegor där ägandet fördelar sig på följande sätt: jag och en av kollegorna äger 30 % var, den andra kollegan äger 40 %. Min fråga gäller tolkningsföreträde i aktieägaravtalet. Jag vill dra mig ur bolaget och har då en önskan att de övriga två partnerkollegorna förvärvar mina andelar.

En skrivning i aktieägaravtalet gör gällande att en part kan avyttra sina aktier efter att först ha erbjudit dem till försäljning till övriga två nuvarande partnerkollegor, varpå dessa två personer då har två månader på sig att ta ställning till om de vill förvärva eller inte. Vill de inte det står det mig fritt att avyttra dem till vem jag vill. Vad gäller försäljningspriset så ska det baseras på substansvärde, alternativt genomsnittlig årsvinst. Jag uppfattar det här som en ganska klassisk skrivning som återfinns i de flesta aktieägaravtal.

En annan skrivning i avtalet stipulerar att om jag inte fullgjort mina åtaganden beskrivna i en bilaga till aktieägaravtalet så ska övriga två parter köpa tillbaka mitt innehav (som jag ursprungligen köpte av dem då jag gick in i bolaget) till 50 % av priset jag köpte innehavet för. Det råder inga som helst tvivel om att jag INTE har fullföljt mina överenskomna åtaganden - något även de två andra aktieägarna har konfirmerat.

Så min fråga till er blir då - vilken av de två olika principerna ska tillämpas, och varför ska den ena väljas före den andra?

Vänliga hälsningar,

Har vi rätt att kräva att leasinggivaren erbjuder det bilmärke vi vill ha när vi ska ingå nytt avtal?

Privatleasade en ny Alfa Romeo av ett lokalt bilföretag. I juli/augusti går kontraktet ut. Under tiden som det har löpt har bilföretaget bytt ägare och de säljer inte längre Alfa Romeo. Vi la mycket pengar i kontantinsats för vi trodde det gynnade oss. Det har det inte alls gjort. Känns som att vi har blivit grundlurade. Bilen vi leasar kostade i nyskick 310 000. Vi betalade 190 000 kontant och har sedan levt i någon konstig värld där vi trott att vår insats skulle föras vidare till den nästa bil vilket det inte alls är. Nu erbjuder bilföretaget oss att byta in mot en Peugot vilket inte alls är vårt bilmärke. Vår tanke har hela tiden varit att vi ska byta till en annan Alfa modell. Banken som är tredje part säger nu att vi ska betala 100 000 kronor alternativt att vi får 24 månader på oss att betala resterande skuld.

Vi var tydliga med att vi ville byta upp oss när det hade gått tre år. Men det alternativitet finns inte kvar när de har bytt bilmärke. Vad kan vi göra? Kan vi säga att bilföretaget har brutit mot Avtalslagen genom att inte tillhandahålla vad som har varit förväntan? Hade de inte haft Alfa Romeo hade vi inte köpt/leasat bilen, hur konstigt som helst tycker vi. De kan säkert tillgodose vårt önskemål men vill sannolikt sälja sitt eget märke. Har pratat med Alfa centralt och bilföretaget är fortfarande auktoriserad verkstad för bilmärket.

Boka jurist

Behöver du hjälp? Våra duktiga jurister kan hjälpa dig.

0 / 1000