Rätt till egen bild

2007-03-31 i Reklam och marknadsföring
FRÅGA |Hej! Om man upptäcker sig själv på bild i tidningen utan att ha gett sitt tillstånd till det, vad kan man göra? Journalisten säger att dom enligt grundlagen har rätt till att publicera bilder så länge dom inte är kränkande och inte för reklam. Vilken grundlag och paragraf skulle det vara i såfall? Bryter inte tidningen mot PUL?
Lisa Swanson |Hej!Frågan om rätten till egen bild är minst sagt omdiskuterad och har medfört svåra juridiska gränsdragningsproblem. Utgångspunkten i Svensk rätt har varit att den enskildes rätt får stå tillbaka till förmån för yttrandefrihet och tryckfrihet. Det finns dock en del viktiga begränsningar där exempelvis näringsidkare förbjuds att använda sig av namn och bild i reklam utan samtycke från personen i fråga (se här Lag om namn och bild i reklam http://www.lagen.nu/1978:800). Även Personuppgiftslagen (http://www.lagen.nu/1998:204) medför skydd för den personliga integriteten.I ditt fall är Lag om namn och bild i reklam inte tillämplig då icke-kommersiella bilder faller utanför regleringen. Personuppgiftslagen blir däremot tillämplig på så sätt att en bild räknas som en personuppgift (se 3 § http://www.lagen.nu/1998:204) och får inte användas på ett sätt som är kränkande (se 2 § som i ditt fall får anses syfta till Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen och jämför med 13 och 15 §§ http://www.lagen.nu/1998:204).I Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) stadgas i artikel 8 rätten till privatliv. Svenska domstolar är skyldiga att tillämpa EKMR och vid dömandet bortse från svenska rättsregler som strider mot denna konvention (se bland annat RF 2:23 och Europadomstolens praxis). Europadomstolen har bland annat slagit fast att det enligt artikel 8 finns en skyldighet för EU: s medlemsstater att vidta åtgärder för att skydda respekten för familjelivet och detta även inom sfären för relationer individer emellan. I ett fall som var uppe i Europadomstolen bedömdes bilder tagna på prinsessan Caroline av Monaco ha passerat gränsen för vad tryck- och yttrandefriheten tillåter. Detta är i och för sig ett mycket speciellt fall men det fastslås ändock att tryck- och yttrandefriheten ibland skall stå tillbaka till förmån för den personliga integriteten.I ditt fall tror jag tyvärr ändå att det är svårt att angripa bilderna i tidningen då de inte är av kommersiell eller kränkande art. Även i tveksamma fall så torde tryck- och yttrandefriheten ha företräde och omöjliggöra ett angripande av bilden. Som du märker är rättsområdet något oklart och kompliceras. Tillämplig, svensk lagstiftning hittar du i alla fall här:Tryckfrihetsförordningen (http://www.lagen.nu/1949:105)Yttrandefrihetsgrundlagen (http://www.lagen.nu/1991:1469)Lag om namn och bild i reklam (http://www.lagen.nu/1978:800)Personuppgiftslagen (http://www.lagen.nu/1998:204)Är du även intresserad av att läsa mer om Europakonventionen och Europadomstolens praxis kan du göra det här (http://europa.eu.int/).Med vänlig hälsning,

Skillnaden mellan vilseledande och otillbörlig reklam?

2006-06-14 i Reklam och marknadsföring
FRÅGA |Vad exakt menas med otillbörlig reklam? Någon skillnad med vilseledande reklam?
Marie Wahlin |Hej!Förbud mot otillbörlig reklam regleras i 4 § Marknadsföringslagen, se http://lagen.nu/1995:450. Exempel på vad som avses med den så kallade generalklausulen regleras i förbudskatalogen, närmare bestämt 5-13 §§. Allt som anges där är otillbörlig reklam och således förbjudet, som exempelvis att snylta på annans välkända och särpräglade produkter vid sin marknadsföring ( 8 §). Detta faller även under vilseledande reklam ( 6 § ),då man ger konsumenter en felaktig uppfattning om reklamens ursprung. Reklam som är vilseledande är således även otillbörlig. Skillnaden består sedermera i att vilseledande reklam är en del av vad som anses som otillbörlig marknadsföring.Vänligen

Användning av enskilds personbild i marknadsföring

2006-08-05 i Reklam och marknadsföring
FRÅGA |Hej! För två år sedan togs 7-8 bilder på mig i syfte att hängas upp som tavlor i en nattklubb. För ett år sedan användes ett av dessa motiv på klubbens vip-kort och jag godkände och fick betalt för detta. Under året som gått har samma motiv som användes till vip-korten använts vid flera tillfällen, dock utan min vetskap. Reklamkampanjer, afficher "flyers" och andra trycksaker har regelbundet använts i marknadsföring utan mitt godkännande och jag har fått förklaringen att nattklubben vill använda denna bild på mitt ansikte för att "profilera" sig. För ca en månad sedan gjordes även två väggmålningar ca1,5x1,5m i samma nattklubb. Det råder inga tvivel om vem bilden föreställer. Kan detta verkligen ha gått rätt till? Jag har fram till nyligen trott att de kan göra vad de vill med bilderna och att jag inte har något att säga till om, men när jag hör mig för verkar det ju inte vara fallet. Kan ni ge råd om hur man kan gå vidare, eller helt enkelt om det kan anses lagligt?
Carl Beyer |Hej,Det förbud som finns i svensk rätt mot utnyttjande av enskilds personbild stadgas i lagen om namn och bild i reklam (SFS 1978:800 http://www.lagen.nu/1978:800). I lagens 1 § fastslås att näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet inte får använda framställning i vilken annans bild utnyttjas utan dennes samtycke. För lagens tillämplighet krävs således att användningen av bilden har skett av en näringsidkare samt att bilden använts i kommersiell reklam, något som utifrån din beskrivning tydligt är fallet åtminstone med de affischer, flyers och trycksaker du nämner.Skyddet mot bildanvändning avser varje bildåtergivning av en identifierbar individ, även om denne är helt okänd för allmänheten. Det klandervärda ligger i att näringsidkaren s a s åberopar den andre som argument för den nyttighet han marknadsför och därmed söker dra vinning av dennes utseende, anseende eller dyl. I förarbeten till lagen anges att begreppet bild skall tolkas i vid mening. Hur bilden tekniskt framställs bör inte ha någon avgörande betydelse. Bestämmelserna bör omfatta bilden i alla utförandeformer (konstarter) och gälla naturtrogna återgivanden likaväl som karikatyrer som associerar till viss person. Således omfattas även de väggmålningar du nämner av begreppet bild i lagens mening. Mer tveksamt är dock om även väggmålningarna anses utgöra marknadsföring då de mer verkar vara avsedda som utsmyckning inne i klubben.Det avgörande för om användningen av bilderna på dig skall anses otillåten är emellertid att du inte har samtyckt till detta, se 1 §. Du nämner att det ursprungliga syftet med bilderna just var att de skulle användas som tavlor, liksom att du godkände att ett av motiven användes på klubbens vip-kort. Det är möjligt att klubben kan argumentera för att detta inneburit samtycke från ditt håll att medverka i de följande, liknande reklamsammanhangen. Ett samtycke kan givetvis vara begränsat till ett visst reklamsammanhang eller villkorat av att reklamen ges viss utformning. Detta är något du får argumentera för.Om det skulle anses att samtycke inte har förelegat kan bildutnyttjandet resultera i att näringsidkaren drabbas av böter eller skadestånd (se 2 § och 3 §) om utnyttjandet har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Även om uppsåt eller oaktsamhet inte förelegat kan näringsidkaren bli skyldig att erlägga skäligt vederlag för utnyttjandet, se 3 §. Dessutom kan rätten på yrkande av den utnyttjade personen förordna att reklamen ändras och att reklammaterialet förstörs, se 4 §. För att gå vidare med ärendet krävs i princip att du anger brottet till åtal, se 5 §. Lagens främsta funktion brukar emellertid vara att den fungerar som ett påtryckningsmedel, vilket innebär att uppgörelser brukar ske utanför domstol genom att man kommer överens om ett skäligt ersättningsbelopp. Förhoppningsvis kan även du lösa situationen på det senare viset genom att påminna klubben om ovan redogjorda rättsregler.Med vänlig hälsning,