Frågor & Svar

Min dotter är 12 och fyller 13 år i mars. Hon bor varannan vecka hos mig och varannan vecka hos sin pappa. Hon har under några månaders tid berättat att hon vill bo mindre hos sin pappa (fre-ons istället för fre-fre) och både jag och hon har pratat med hennes pappa om det vid ett flertal tillfällen. Han säger dock nej till det här eftersom han anser att hon har det lika bra hos honom som hos mig. Hon själv säger att hon vill bo mer hos mig eftersom hon mår bättre där. Hon har dessutom sin ponny hos mig och hon kan gå, cykla eller ta bussen till sina kompisar. Det kan hon inte från sin pappa som bor ute i skärgården utan bussförbindelser förutom till och från skolan.

Enligt lagen ska man ta hänsyn till barnets vilja utifrån ålder och mognad. Jag anser att man bör ta hänsyn till hennes vilja om att bo nio dagar hos mig och fem dagar hos sin pappa under en tvåveckorsperiod. Hon blir trots allt snart tonåring och bör kunna påverka var hon bor. Hennes pappa säger att jag misstolkar lagen.

Vad säger domar i liknande fall och vad bör jag tänka på för att lösa boendefrågan för min dotter?

Hej, Kan jag som mormor söka umgänge med mitt ena barnbarn? Jag anmälde pappan till flickan som då var 3 år för våldtäkt mot barn. Nu hämnas han genom att vi inte får träffas. Dom stora barnen får komma som vanligt och ha ett normalt umgänge men inte den lilla som nu är 5 år. Jag är en trygg person för henne och hon blir ledsen varje gång jag hämtar de stora men hon inte får följa med. Barnen bor mest hos deras farmor. Min dotter mår dåligt och har inte barnen alls. Pappan blev inte dömd för antagligen pratade hon inte på förhöret när hon var 3 år. Pappan har fått flertalet orosanmälningar från olika källor men socialtjänsten verkar inte göra något. Jag är mån om att hon ska få lika rättigheter som de stora får och inte bli straffad och "mobbad"

Tack på förhand

Hej, en fråga om försörjningsplikt: Min dotter (20 år), fyller 21 år våren 2020, studerar den här hösten två kurser via Komvux för att förbättra sina betyg från gymnasiet (efter ej fullständig gymnasiexamen i Naturvetenskapliga programmet). Hon får studiebidrag. Hennes pappa anser att han inte ska betala mig för det vår dotter kostar (varken mat, boende eller annat), då han menar att hon borde kunna både jobba och studera. Det anser hon sig inte mäkta med än så länge. Hon siktar på att söka till universitet till nästa höst och kämpar med studierna. Hon har bott hos mig i princip heltid sedan vi separerade, och utan avbrott sedan cirka tre år tillbaka. Vad har jag/dottern rätt till?

hej, jag har skillda föräldrar och enligt tingsrätten ska jag bo varannan helg hos mamma, men har nyligen blivit 18 kan jag välja själv vilka dagar jag ska bo hos mina olika föräldrar ?

Hej!

Jag bor 13 mil enkel resa ifrån min son på 9 år, och betalar underhållsbidrag till hans mamma på 998kr efter vad beräkningsverktyget på försäkringskassans hemsida visar.

Både jag och hans mamma har jobb och bor tillsammans med sambos som också har jobb, så att ekonomiskt så ser det relativt lika ut.

Anledningen till att jag flyttade så långt bort ifrån min son var att jag har 3 stycken till barn med min sambo och hon var bestämd på att flytta till sin hemort och då följde jag med henne för att inte splittra vår familj.

Han kommer till oss varannan helg och i dagsläget är det jag som sköter hämtning/lämning.

Min fråga är om umgängesresorna som jag står för idag, är om hans mamma är skyldig att bidra till eller ej?

Alltså att köra honom alternativt vara med på den kostnad som blir för mig om jag hämtar/lämnar varje gång? eller är det något jag får stå för själv?

Hej,

När vi separerade för 10,5 månad sedan skulle vinna delad vårdnad och växelvis boende för barnen (varannan vecka hos mig, varannan hos honom)

Första veckan han skulle ha dem, hade han bara sex dagar ("tvungen" att jobba/hjälpa en kompis en av dagarna)

Nästa vecka han har dem, kontaktar han mig på lördagskvällen och säger typ "för att det inte ska vara så jobbigt för dig i början, så får du ha dem mina söndagar om du vill" Jag tackar ja direkt, då jag vill vara med barnen så mycket som möjligt.

På söndagen jag ska hämta dem, säger han "kanske bättre du har dem mina söndagar-måndagar. Så det inte blir så hattigt för barnen. Bara en övergångsperiod alltså"

Jag tackar ja.

Sen efter någon/några månader ändrar vi upplägg så jag har nio dagar i rad och han fem dagar i rad (istället för han hade tre+två och jag två+sju)

Så har vi nu haft det i ca sju månader. Sånär som på att han nästan varje månad bytt bort några av sina dagar till mig för att han prioriterat att jaga, jobba mm istället för att ha barnen. Han har haft dem i snitt ca 10-11 dagar i månaden.

Nu helt plötsligt vill han ha barnen varannan vecka, eller minst sex dagar per tillfälle. Han säger att jag inte har något val om detta, utan att han har rätt till det och bara varit schysst när jag har fått ha dem mer.

Har han rätt att ändra så? Har jag inget att säga till om? (Vi har inget skriftligt avtal)

Har pappan rätt att neka mamman vistelse med barnen om han är orolig för barnens tillstånd när dem träffar sin mamma? Dem har delad vårdnad men mamman har dem bara varannan helg och pappagn resterande tiden

Hej

Jag och mitt ex har gemensam vårdnad över vårt barn. Hon vill ta hem en man som jag anser är väldigt olämplig att vara nära vår son.

Kan jag neka hans vistelse hos henne?

Hej, jag och mitt ex separera för ett år sedan. Vi har gemensam vårdnad om våra två barn. Nu är det så att vi båda har olyckligtvis blivit arbetslösa. Jag har idag akassa, mitt ex inte för han hade slarvat med det där. Mitt yrke är snävare och därför måste jag leta i andra städer för att få jobb, mitt ex kan leta bredare men är inte så sugen på det utan vill helst hålla på just inom akademin där det är svårt att få jobb. Jag vet dock inte hur jag ska göra för han vägrar gå med på att barnen flyttar. Jag tycker att vi alla kan flytta till en närliggande stad (som vi bott i tidigare) där hans föräldrar och syskon bor för det skulle ge bättre pendlingsmöjligheter, både för honom och mig. Men han tycker att barnen har det så bra i staden där vi bor så han vill inte flytta på dom och menar att dom skulle bli traumatiserade av allt, plus att han menar att han själv inte skulle trivas i den andra staden. Jag har svårt att se hur jag ska lyckas få ett jobb där vi bort nu och känner som att jag sitter i en rävsax och att han även straffar mig. Det var jag som lämna och jag som har gått vidare. Han mår fortfarande dåligt och tycker väldigt synd om sig själv. Hur tusan ska jag göra? Måste jag skaffa något helt annat typ av jobb. Detta skulle innebära mycket lägre lön för mig.

Mitt ex håller på att hota o tjata på att jag ska med på samtal hos familjerätten. Vi har delad vårdnad och vartannan vecka. Att hon vill detta är eftersom hon vill ha på papper vilka tider som gäller, men hon håller på att försäka ändra hela tiden, och nu vill hon byta veckor. Jag har intw bestämt om jag vill det ännu för jag tycker det funkar bra som det för. Kan hon tvinga mej dit?