Vilken betydelse ska barnets vilja tillmätas i boendefrågor?
Min dotter är 12 och fyller 13 år i mars. Hon bor varannan vecka hos mig och varannan vecka hos sin pappa. Hon har under några månaders tid berättat att hon vill bo mindre hos sin pappa (fre-ons istället för fre-fre) och både jag och hon har pratat med hennes pappa om det vid ett flertal tillfällen. Han säger dock nej till det här eftersom han anser att hon har det lika bra hos honom som hos mig. Hon själv säger att hon vill bo mer hos mig eftersom hon mår bättre där. Hon har dessutom sin ponny hos mig och hon kan gå, cykla eller ta bussen till sina kompisar. Det kan hon inte från sin pappa som bor ute i skärgården utan bussförbindelser förutom till och från skolan.
Enligt lagen ska man ta hänsyn till barnets vilja utifrån ålder och mognad. Jag anser att man bör ta hänsyn till hennes vilja om att bo nio dagar hos mig och fem dagar hos sin pappa under en tvåveckorsperiod. Hon blir trots allt snart tonåring och bör kunna påverka var hon bor. Hennes pappa säger att jag misstolkar lagen.
Vad säger domar i liknande fall och vad bör jag tänka på för att lösa boendefrågan för min dotter?
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag uppfattar det som att du undrar över vilken betydelse din dotters vilja bör tillmätas i er situation, och vad du bör tänka på för att kunna lösa boendefrågan.
Reglerna om barns boende finns i föräldrabalken (FB) 6 kap. Jag kommer först presentera lite allmänna utgångspunkter som gäller i frågor om barns boende som är bra att ha koll på, sedan mer specifikt om barnets vilja och vad du kan göra.
Barnets bästa
I alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge med barn ska barnets bästa vara avgörande (FB 6 kap. 2 a §). Det innebär att inga andra intressen kan gå före barnets bästa, t.ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet. Även om andra hänsyn naturligtvis kan finnas med i övervägandena, är det barnets bästa som till slut ska vara bestämmande. Vad som är barnets bästa finns inte reglerat i lag, utan avgörs i varje fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. Bedömningen ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med att barnet självt får komma till tals. Hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Så långt det är möjligt ska såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet beaktas. En allmän utgångspunkt i frågor som dessa är att barn har behov av nära och goda relationer till sina föräldrar, även om föräldrarna bor isär.
Barnets vilja
Precis som du säger ska hänsyn i frågor som rör barns boende tas till barnets vilja utifrån ålder och mognad (FB 6 kap. 2 a § tredje stycket). Någon klar riktlinje för vilken betydelse barnets vilja ska ges vid en specifik ålder har inte getts i någon dom, eftersom barnets mognad och de särskilda omständigheterna kan variera stort från fall till fall. Det är därför svårt att med säkerhet säga hur mycket betydelse en domstol skulle tillmäta er dotters vilja vid ett eventuellt beslut kring boendefrågan.
Dock kan det rent generellt sägas att det normalt fästs mer avseende vid de äldre barnens inställning än de yngre. Medans ett litet barn kan ha svårt att förstå konsekvenser av sitt val och ens uttrycka en viss vilja, brukar viljan hos ett barn i yngre tonåren tillmätas betydligt större vikt. Om barnet till exempel är nära myndighetsåldern lär en dom om boende som strider mot barnets egen vilja knappast få någon faktisk effekt på förhållandet mellan förälder och barn. Det är svårt att genom domstolsbeslut tvinga ett äldre barn att bo hos en förälder den inte vill bo hos.
Tidigare gällde att ett domstolsbeslut inte fick verkställas mot barnets vilja om barnet var över 12 år. Denna regel är borttagen, men man kan ändå mot bakgrund av den uttyda en allmän utgångspunkt om att barnets vilja ska ges förhållandevis stor betydelse, i frågor om exempelvis boende, om barnet är 12 år eller äldre. Högsta domstolen har i ett par fall (exempelvis NJA 1995 s. 398) tagit stor hänsyn till barnets vilja i vårdnadsfrågor när barnet varit 13 år.
Allmänna råd
Utan att veta något om era familjeförhållanden och övriga omständigheter som kan påverka, bedömer jag med utgångspunkt i vad du beskrivit, din dotters ålder och det jag beskrivit ovan, att hennes vilja bör tillmätas stor betydelse i boendefrågan. Jag bedömer alltså att du tolkat lagen rätt, och tror att du kan föra en rimlig argumentation för varför dotterns vilja ska tas hänsyn till. Du kan till exempel hänvisa till hennes ålder och mognad, samt att det är av vikt för hennes psykiska välbefinnande att ha närhet till vänner och så vidare. Hur en domstol skulle bedöma saken, kan jag som sagt inte uttala mig om, men som jag ser det finns det goda möjligheter för att en domstol skulle tillmäta dotterns vilja stor betydelse.
En samförståndslösning mellan dig, din dotter och dotterns pappa vore självklart det bästa. Ni kan även välja att avtala om boendefrågan, avtalet ska godkännas av socialnämnden för att gälla (FB 6 kap. 14 a § andra stycket).
Skulle ni inte komma överens, kan du väcka talan om att tingsrätten ska besluta i boendefrågan (FB 6 kap. 14 a § första stycket). Du kan läsa mer om hur du i sådant fall kan gå tillväga här.
Hoppas du fått svar på din fråga!
Med vänlig hälsning,
