Frågor & Svar

Rättigheter och skyldigheter avseende umgängesrätten

Hej, Jag har varit skild sedan 5 år tillbaka och jag är boförälder med två söner. Pojkarna har bott med mig på heltid sedan deras mamma flyttade till annan ort, 11 mil bort, för att starta en ny relation. Hon har träffat pojkarna ungefär varannan helg och det har i det stora hela fungerat bra.

Vi delar på bensinkostnaden för resorna men det är hon som umgängesförälder som hämtar och lämnar för det mesta. Den senaste helgen ville hon att en väninna skulle hämta mina söner tillsammans med sina egna söner och sedan sova över i väninnans lägenhet, därmed åka en dag tidigare än planerat. Min äldsta son uttryckte oro och sa att han kände sig otrygg att sova borta och ville sova direkt hos mamma. Efter att ha berättat det det för min exfru, utan att hitta någon lösning kontaktade jag väninnan och sa att min äldsta son vill åka direkt till mamma som det ursprungligen var planerat. Min exfru blev rasande för att jag bestämde över hennes huvud. Hon tänkte minsann inte "Åka och hämta i onödan", som hon skrev i sms. Jag har aldrig hindrat henne från att träffa sina barn utan snarare uppmuntrar till mer tid. Hon ringde dessutom upp min äldsta son och blev arg på honom när han sa att han kände sig orolig att sova borta hos väninnan (fick höra en del av konversationen då min son gav mig luren). Jag hade önskat att hon tagit det med mig istället. Försökte prata med henne efter att min son pratat färdigt men då slängde hon bara på luren. Hon vägrade komma och hämta sina söner på fredagen som är praxis och jag erbjöd mig köra dit dem på lördag förmiddag. Hennes svar, via sms, blev att då blev det för kort tid och om jag kom med dem fick jag också hämta dem på söndag.

Till saken hör att min exfru är gravid med sitt fjärde barn och klagar ständigt på alla resor hon måste göra de helger hon har barnen. "Det är så jobbigt för henne att köra bilen fram och tillbaka alla gånger"....är det som ständigt uttrycks. Hon har ingen kontakt med barnen mellan sina helger utan bara fullt fokus på den nya sonen och det kommande barnet.

Det jag funderar på är: Jag behöver reda ut en gång för alla. Hur långt sträcker sig mitt ansvar som boförälder när det kommer till transport av barnen? Är det mitt ansvar att köra barnen halva tiden/halva sträckan eller ligger det på henne som umgängesförälder? Och hur långt sträcker sig mitt ansvar som boföräldrer att verkar för att barnen får träffa sin mamma och halvsyskon? Kan det krävas att jag ska köra bara för att hon har nya barn i den nya relationen som gör det "jobbigt" för henne att åka? (Jag hjälper gärna till att köra om det frågas men jag behöver veta vad som kan krävas av mig för just nu kräver varannan körning av mig i fortsättningen) Som jag har förstått det är det hennes ansvar för de första 10 milen och sedan är det gemensamt ansvar på det som går över 10 mil. Tar jag helt enkelt tillräckligt ansvar idag när jag betalar halva bensinkostnaden? Vad kan hon kräva av mig som boförälder mer än vad jag redan gör? - Jag betalar halva resekostnaden - Jag låter henne träffa barnen varannan helg som vi kommit överens om från början. - Jag låter henne träffa barnen mer genom att fråga henne om hon vill ha barnen mer på pojkarnas skollov och andra helger. (hittills har hon sagt nej och har pojkarna bara 2 veckor på sommaren) Mina barn vill träffa sin mamma, det vill jag underlätta, och jag vill att de ska ha en bra relation men just nu är diskussionen kring ansvaret ett infekterat ämne. Om hon fortsätter att vara arg på den äldsta för att han gör annorlunda mot vad hon vill, vilken rätt har han att säga nej till att åka dit (han är 11,5 år) och hur ska man då hantera lillebror (8 år). Ibland har han åkt själv när storebror har aktivitet men om det är för att mamma är arg på storebror vilka rättigheter har de? MvH Johan

Boka jurist

Behöver du hjälp? Våra duktiga jurister kan hjälpa dig.

0 / 1000