Underhållsskyldighet för barn

2010-09-29 i Barnrätt
FRÅGA |Jag är sambo med min kvinna, och vi har inga barn gemensamt, men hon har två som har egna lägenheter, sedan tidigare, dom är i åldern 19-22. Är hon försörjningsskyldig till dem (den yngre går i skola, och har socialbidrag) vilket också min sambo (mamman) har?
Jens Lidén |Hej! Frågor om föräldrars underhållsskyldighet för sina barn regleras i 7 kap. föräldrabalken (FB). Jag tolkar din fråga som att din sambos två barn är 19 respektive 22 år. Av 7 kap. 1 § 1 st FB framgår att en förälder ska svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och förälderns samlade ekonomiska förmåga. Enligt 7 kap. 1 § 2 st FB varar en förälders underhållsskyldighet i princip till dess att barnet fyllt 18 år. Om barnet går i skolan efter det att han eller hon har fyllt 18 år är föräldern underhållsskyldig under den tid som skolgången pågår, dock längst till dess att barnet fyller 21 år. Märk väl att begreppet skolgång i detta fall avser studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig utbildning. Universitets- eller högskolestudier omfattas ej. Din sambo är med andra ord i princip underhållsskyldig för det barn som är 19 år och som inte har avslutat sin skolgång, under förutsättning att barnet genomför en grund- eller gymnasieutbildning eller liknande. Underhållsskyldigheten ska enligt 7 kap. 1 § 1 st FB motsvara barnets behov och din sambos samlade ekonomiska förmåga. Underhållskyldighetens omfattning är alltså beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Det är svårt för mig att dra några slutsatser om underhållsskyldighetens omfattning med ledning av informationen i din fråga. Underhållsskyldigheten för det barn som är 22 år har upphört enligt 7 kap. 1 § 2 st FB. FB hittar du här: https://lagen.nu/1949:381 Vänligen,

Vårdnad om barn vid vårdnadshavares bortgång

2010-09-22 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag och min sambo har ett barn ihop och planerar på skriva över vårdnaden till min syster och hennes pojkvän ifall vi dör. Det svåra är att dom bor i London. Hur kan jag enklast ordna detta?
Caroline Nilsson |Hej och tack för din fråga! Regler om vårdnad om barn återfinns i föräldrabalken (FB) 6 kap, se https://lagen.nu/1949:381#K6. Enligt FB 6 kap 9 § gäller följande. ”Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och en av dem dör, ska den andra föräldern ensam ha vårdnaden. Om båda föräldrarna dör, ska rätten på anmälan av socialnämnden eller när förhållandet annars blir känt anförtro vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare." Därvid bör särskilt beaktas under vilka förhållanden barnet har levt och vilka relationer som barnet haft och har till den efterlevande föräldern eller någon annan vuxen person (t.ex. en släkting eller styvförälder). I denna situation tar man hänsyn till om föräldrarna före sin bortgång uttryckt några önskemål om vem de vill se som särskilt förordnad vårdnadshavare, om detta inte är olämpligt, se 6 kap 10a§ 4 st. FB 6 kap 2 a § anger att hänsyn till barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är för barnets bästa, tar man hänsyn till en mängd olika omständigheter i det enskilda fallet. Beroende på hur gammalt barnet är, tar man också hänsyn till barnets önskemål. Man kan således ej ”överlåta” eller testamentera vårdnaden om sina barn i händelse av dödsfall. Sammanfattningsvis är det således en god idé att du och din sambo gör känt att ni önskar att din syster och hennes pojkvän ska få vårdnaden om ert barn i händelse av er bortgång. Ni kan t.e.x. nedteckna era önskemål i en handling som ni förvarar på ett tryggt sätt, men med vetskap om att detta önskemål inte är rättsligt bindande, utan en omständighet som rätten kommer att väga in vid bedömningen av vem som ska anförtros vårdnaden om ert barn. Utgångspunkten är att föräldrarnas önskemål ska följas, om det inte bedöms som olämpligt. Som ovan nämnts är det barnets bästa som är avgörande för beslutet. Hoppas svaret varit till hjälp, Med vänlig hälsning

Har boendeförälder skyldighet att transportera barn till den andra föräldern för umgänge?

2010-08-20 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, har delad vårdnad av tvillingpojkar med deras pappa som bor i Sthlm. Pojkarna bor hos mig i Sälen och vi har en rutin att han ska ha dom varannan tors-sön. Har jag någon skyldighet att transportera barnen till honom i Sthlm? Vi bodde här i sälen när vi separerade.
Caroline Nilsson |Hej och tack för din fråga! Regler om vårdnad och umgänge med barn återfinns i föräldrabalken (FB) kapitel 6, se https://lagen.nu/1949:381#K6. 6 kap 15 b § anger att om barnet bor tillsammans med endast en förälder, ska den föräldern ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Det ska ske efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. I RH 1999:30 uttalade hovrätten att ett beslut om skyldighet för ena föräldern att skjutsa barnet till den andra föräldern ska likställas med ett beslut enligt FB 6 kap 15 b § (se https://lagen.nu/dom/rh/1999:30). Enligt förarbetena är utgångspunkten att den förälder som barnet skall umgås med, har det primära ansvaret för kostnaderna men att den andra föräldern skall ta del i kostnaderna i den mån hans ekonomiska förmåga så tillåter. Även andra omständigheter än de ekonomiska förhållandena kan emellertid beaktas vid skälighetsprövningen. En sådan omständighet kan vara att en förälder utan någon godtagbar anledning flyttar långt bort. Givetvis är det dock ett godtagbart skäl att flytta exempelvis om en arbetslös förälder har fått arbete på annan ort. Enligt förarbetena krävs det dessutom i princip för att kostnaderna ska fördelas mellan föräldrarna att det är frågan om kostnader av någon betydenhet. Som en riktpunkt nämns att avståndet mellan bostadsorten och umgängesorten bör överstiga tio mil. Sammanfattningsvis torde det i detta fall röra sig om umgänge med fadern, snarare än växelvis boende. Detta medför att 6 kap 15 b § FB blir tillämplig. Det torde i detta fall inte heller råda tvivel om att det rör sig om sådana betydande kostnader som avses i förarbetena. Enligt rättsfallet RH 1999:30 kan det aktuella lagrummet tillämpas även på boendeförälders skyldighet att medverka till umgänge i form av transport till umgängesföräldern. Huvudansvaret för kostnaderna ligger dock på umgängesföräldern, d.v.s. barnens pappa. Dock kan du alltså av rätten åläggas att enligt FB 6 kap 15b § bidra till transport, eller kostnad för denna, till barnens pappa, men endast i den mån det anses skäligt. Här beaktar man, som ovan nämnts, din ekonomiska förmåga samt bl.a. om umgängesföräldern flyttat långt bort utan godtagbart skäl. Hoppas svaret varit till hjälp, Med vänlig hälsning

Förmyndare och god man

2010-07-29 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Har barn, 13 och 15, som ärver efter mig. De bor hos sin mamma. I händelse av min död, förvaltas deras arv av en okänd förmyndare eller mamman? I mitt fall vill jag att mamman ska bli förmyndare. Är det möjligt?
Sonja Rodhe |Hej! Tack för din fråga! I föräldrabalkens (FB) 10:e kapitel finns regler om förmyndare, se https://lagen.nu/1949:381. Förutsatt att barnens mamma likväl är barnens vårdnadshavare är hon enligt huvudregeln i FB tillika barnens förmyndare. Är dina barn fortfarande omyndiga i händelse av din bortgång kommer alltså mamman att förvalta barnens tillgångar fram till dess att de blir myndiga. Är det så att värdet på barnens respektive tillgångar överstiger åtta prisbasbelopp (339 200 kronor år 2010) måste barnens mamma anmäla detta till överförmyndaren i den kommun hon bor i, se FB 13 kap 2 och 3 §§. Skulle situationen vara sådan att barnens mamma och barnen har del i samma dödsbo kan mamman inte företräda barnen. I ett sådant fall måste barnen företrädas av en god man för att förhindra eventuella intressekollisioner, se FB 11 kap 2 §. Jag hoppas att du fick svar på dina frågor!

Samtycke till flytt vid delad vårdnad

2010-09-28 i Barnrätt
FRÅGA |Har två döttrar på 14 och 15 år som bor heltid hos mig. Väldigt få helger hos sin far som bor 30 mil bort. De vill inte åka till honom p g a mycket bråk. Nu vill jag och döttrarna flytta utomlands (2-3 år är tanken). Jag och fadern har gemensam vårdnad. Om tjejerna vill - får de flytta med mig fast pappan inte tillåter? Eller måste jag ansöka om ensam vårdnad för att få ta dem med?
Cajsa Hansen |Hej! Delad vårdnad förutsätter ett långtgående samarbete mellan föräldrarna då i princip alla beslut skall tas gemensamt. Detta följer av 6:13 Föräldrabalken (1949:381, FB), se https://lagen.nu/1949:381#K6P13S1. Ett beslut om flytt räknas som ett beslut av ingripande betydelse för barnets framtid. För att ett dylikt beslut skall kunna tas utan medgivande från den andre vårdnadshavaren krävs att barnets bästa uppenbarligen kräver detta enligt 6:13 2 st FB, se https://lagen.nu/1949:381#K6P13S2. Av de förhållanden du anfört i frågan framgår ej att barnens bästa kräver att beslutet om flytten tas på detta sätt. Då domstol ej kan avgöra frågor som rör själva vårdnadens utövande (frånsett frågor om boende/umgänge) är utvägen att ansöka om ensam vårdnad av barnen. Det skall dock framhållas att det krävs mycket för att en domstol skall döma ut ensam vårdnad. Domstolen torde endast upplösa den delade vårdnaden om starka skäl talar för det.

Umgängesrätt

2010-09-02 i Barnrätt
FRÅGA |Är det möjligt för en fader att avsäga sig umgängesrätt?
Louise Albertson - Witting |Tack för din fråga! Utgångspunkten när det gäller umgängesfrågor tas i Föräldrabalken (FB), 6 kap. 15 §. Där stadgas att barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Detta umgänge kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt. Med "annan kontakt" avses att umgänge mellan barnet och en förälder kan ske inte bara genom att barnet och föräldern träffar varandra utan också genom exempelvis kontakt per telefon eller brev. I situationer där ett vanligt umgänge i någon egentlig utsträckning inte kan komma till stånd, t.ex. när den ena föräldern bor långt ifrån barnet, kan telefonsamtal eller brev kan vara ett sätt att upprätthålla en kontakt och umgänge. Tanken bakom denna bestämmelse är att tillhandahålla ett sätt att åstadkomma kontakt när ett vanligt umgänge inte kan komma i fråga. I paragrafens andra stycke anges att barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Boendeföräldern har en skyldighet att informera umgängesföräldern om sådant som är viktigt och som har betydelse för ett fungerande umgänge. Lagkommentaren till paragrafen anger att umgänget i första hand är till för barnet. Det är därmed barnets intressen och behov som skall vara avgörande. Barnet kan aldrig åläggas någon plikt att umgås och föräldrarna har inte någon absolut umgängesrätt. För att avgöra innehållet i barnets rätt till umgänge skall hänsyn tas till barnets bästa, jämför 6 kap. 2 a § FB. Det måste göras en individuell prövning i varje enskilt fall för att avgöra vad som skall anses vara bäst för barnet. Hänsyn tas då exempelvis till såväl långsiktiga som kortsiktiga effekter. Även fysiska och psykiska konsekvenser av umgänget beaktas. Utgångspunkten för reglerna om umgänge är att det är viktigt för barnet att upprätthålla en god kontakt med båda föräldrarna, även om dessa inte bor tillsammans. Det anses dock inte alltid vara bäst för barnet att umgås med en förälder som det inte bor tillsammans med. Svaret på din fråga är således beroende av prövning av vad som i er situation skall anses vara bäst för ert barn. Det är helt och hållet individuella förhållanden som avgör utfallet. Resulterar prövningen i att umgänge är det som är förespråkas, har du som förälder ingen rätt att motsätta dig umgänge. Vänder man på det har du som förälder ingen rätt till umgänge i det fall umgänge anses strida mot vad som är bäst för barnet. Avslutningsvis skall poängteras att det i praxis ( NJA 1995 s. 398) har stadgats det i bedömningen av vad som är bäst för barnet ska tas hänsyn till barnets vilja och åsikt. Hur tungt barnets åsikt väger i bedömningen beror på barnets ålder och mognad. Lycka till! Med vänlig hälsning,

Kommunikationsproblem mellan föräldrar vid utövande av umgänge

2010-08-05 i Barnrätt
FRÅGA |hej..jag har ensam vårdnad om min son på 2,5 år..har alltid haft det..pappan o jag har aldrig kommit överens..många fula ord o rentav kränkning från honom har pågått hela tiden sen min son föddes...har har umgänge varannan helg.men nu har det varit så mycket tjaft vid överlämningen att jag inte orkar ta mer skit..och på mötena hos familjerätten dyker han aldrig upp..vi har haft kontaktfamilj men nu har vi ingen..jag som mamma vill inte ta all skit som ja får höra från honom mer..hur ska jag göra..? familjerätten säger att dom inte kan göra nåt..helst av allt vill jag ta bort umgänget med pappan tills den dagen han kommer på mötena vi har avtalat med familjerätten då vi inte kan kommunicera med varann..??
Lina Radovic |Enligt 6 kap. 15 § föräldrabalken (FB) har barnet rätt till umgänge med en förälder som han eller hon inte bor tillsammans med. Umgänget är i första hand till för barnet. Det är barnets intressen och behov som är avgörande. Se https://lagen.nu/1949:381 Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses oavsett om föräldrarna beter sig illa mot varandra t.ex. genom kränkningar. Detta innebär att du har ett ansvar att se till att ditt barn umgås med sin pappa, trots att ni föräldrar har kommunikationsproblem. Detta är en situation som är svår att komma tillrätta med. Barnet har rätt till umgänge med föräldern han eller hon inte bor med oavsett föräldrarnas relation. Du som mamma får alltså stå ut med att pappan beter sig oansvarigt genom att inte dyka upp på möten osv. Eftersom det är barnet behov som kommer i första hand, kan umgänget inte tas bort på grund av att ni inte kommer överens. Jag rekomenderar dig att ta upp frågan om överlämning med familjerätten, kanske kan dom eller socialtjänsten erbjuda stöd vid överlämningen?

Umgängesrätt vid delad vårdnad

2010-06-08 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag och mitt ex har precis varit i tingsrätten angående boendet om vår son(8 år).Det är så att hon ska flytta 8 mil härifrån och vill ta med sig J,vilket jag inte samtyckte till.Domstolen gick på familjerättens utredning så nu ska han bo hos mig och träffa mamma varannan helg och varannat lov.Hon säger nu att vi ska åka halva vägen var för att hämta å lämna.Är det så?Hon säger också att morföräldrarna ska ha J en gång i veckan.Har jag som boendeförälder ansvar att se till att dom träffas?Och till sist..måste jag lämna ut min son till vem som helst om hon skickar nån annan för att hon inte kan?Måste hon inte åtminstone informera mig om vem som kommer? Tacksam för svar!Mvh Lasse
Louise Albertson - Witting |Tack för din fråga! Huvudregeln i samband med skilsmässa är att den gemensamma vårdnaden består samt att gemensam vårdnad ej är möjligt endast underden omstämdigheten att båda föräldrarna motsätter sig det, se 6 kap 3§, 2st FB samt 6 kap. 5§ , 2st FB. Ni skall som föräldrar besluta gemensamt och i det fall en av er motsätter sig ett beslut kan detsamma inte genomföras. Detta stadgas i 6 kap. 13 § FB samt 6 kap. 11 § FB. Som boendeförälder kan du dock besluta enskilt i frågor som för det dagliga livet. Barnet har enligt 6 kap. 15 § FB rätt till umgänge med den förälder med vilken barnet inte bor. Viktigt att poängtera är att umgängesrätten utgår från barnets behov vilket innebär att barnet inte har någon plikt att träffa föräldern.Föräldern har därmed inte har någon rätt att träffa barnet. Utgångspunkten är barnets bästa. Ni har som föräldrar ett gemensamt ansvar för att ert barns behov av umgänge med den av er som barnet inte bor med tillgodoses så långt som möjligt. Likaså har ni som vårdnadshavare ett gemesamt ansvar för att barnets behov av umgänge med någon annan som barnet står särskild nära med tillgodoses, såsom exempelvis far- och morföräldrar. Boendeföräldern har skyldighet att lämna den andra föräldern sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget. I 6 kap. 15b § FB stadgas att i det fall barnet bor med endast en förälder , skall den föräldern ta del i kostanderna för de resor som föranletts av barnets behov av umgänge med den andre föräldern. Kostandsansvarets omfattning beror på vad som anses skäligt utifrån respektive förälders ekonomiska förmåga. Det primära ansvaret ligger dock på umgängesföräldern. Generellt kan det av 6 kapitlet FB utläsas en omfattande samarbetsskyldighet föräldrarana emellan.Huruvida detta samarbete sker genom att ni delar på reskostanderna eller om ni väljer att ordna det praktiskt genom att köra halva vägen var är upp till er. Avslutningsvis vad gäller att överlämna barnet till annan än barnets mamma i samband med de helger/lov som barnet skall vistas hos henne gäller sunt förnuft. Den grundläggande tanken är återigen att ni har skyldighet att samarbeta - både genom att informera om vem som skall hämta men även genom att inte motsätta sig överlämnandet till någon pålitlig och för barnet känd person. Umgänget skall som sagt ske så smidigt som möjligt för barnet. Lycka till! Med vänlig hälsning,