Frågor & Svar

I ett LVU-ärende har soc. belagt alla information med sekretess, med hänvisning till polisens förundersökning. Föräldrarna får inte veta orsaken till omhändertagandet - förutom att man hänvisar till barnets behov av skydd, så redovisar man inte på vilken grund modern inte kan skydda sitt barn. Soc. säger att omhändertagandet kan vara svårt att förstå pga att underlaget är belagt med sekretess. Modern tvingas överklaga utan att ens få veta grunden för beslutet. Är detta i enlighet med rättssäkerhetsregler? Finns det regler som säger att förundersökningssekretess har företräde framför att man i en annan process ska få allt underlag som behövs för den? Är det förenligt med barnets bästa, att man prioriterar att fälla den misstänkte, före att barnet ska få en riktig bedömning i åtgärder enligt SoL och LVU? LVU går fort, medan brottsutredning går långsamt. Det rätta förhållandet gällande LVU, kan alltså undanhållas i flera månader efter att barnet omhändertagits och går ej att överklaga på en riktig grund.

Vad kallas barn vars angivna far inte är deras biologiska far? Ett barn som är fött inom äktenskapet men har en annan far än sina syskon?

Hej Jag är separerad men vet inte riktigt om vi är skilda. Jag har ingen bra kommunikation med min hustru. Problemet är att vi har en dotter som är 15 år. Det verkar som om det är hon som bestämmer. Hon bor numera endast hos min hustru/barnets mamma och har inte sovit över hemma hos mig på de senaste 5 månaderna. Hon säger att det för tillfället är bättre att bo sin mamma. Vi har delad vårdnad, men jag träffar min dotter ungefär 3 timmar varannan vecka, allt ställt på min dotters villkor om tid och dylikt. Jag är inte kriminellt belastad. Däremot är jag sjukskriven pga depression, orsakad av skilsmässan och att jag dessutom för tillfället är arbetslös. Jag bor ensam i villa. Jag undrar vad jag har för rättigheter när det gäller umgänget med min dotter? Som det nu är verkar det som om jag inte har något att säga till om. Kommunikationen mellan mig och min hustru/före detta hustru är obefintlig. Hon svarar varken på telefon, mail eller sms. Kort sagt känner jag mig överkörd. Tacksam för svar

Hej, Jag har varit skild sedan 5 år tillbaka och jag är boförälder med två söner. Pojkarna har bott med mig på heltid sedan deras mamma flyttade till annan ort, 11 mil bort, för att starta en ny relation. Hon har träffat pojkarna ungefär varannan helg och det har i det stora hela fungerat bra.

Vi delar på bensinkostnaden för resorna men det är hon som umgängesförälder som hämtar och lämnar för det mesta. Den senaste helgen ville hon att en väninna skulle hämta mina söner tillsammans med sina egna söner och sedan sova över i väninnans lägenhet, därmed åka en dag tidigare än planerat. Min äldsta son uttryckte oro och sa att han kände sig otrygg att sova borta och ville sova direkt hos mamma. Efter att ha berättat det det för min exfru, utan att hitta någon lösning kontaktade jag väninnan och sa att min äldsta son vill åka direkt till mamma som det ursprungligen var planerat. Min exfru blev rasande för att jag bestämde över hennes huvud. Hon tänkte minsann inte "Åka och hämta i onödan", som hon skrev i sms. Jag har aldrig hindrat henne från att träffa sina barn utan snarare uppmuntrar till mer tid. Hon ringde dessutom upp min äldsta son och blev arg på honom när han sa att han kände sig orolig att sova borta hos väninnan (fick höra en del av konversationen då min son gav mig luren). Jag hade önskat att hon tagit det med mig istället. Försökte prata med henne efter att min son pratat färdigt men då slängde hon bara på luren. Hon vägrade komma och hämta sina söner på fredagen som är praxis och jag erbjöd mig köra dit dem på lördag förmiddag. Hennes svar, via sms, blev att då blev det för kort tid och om jag kom med dem fick jag också hämta dem på söndag.

Till saken hör att min exfru är gravid med sitt fjärde barn och klagar ständigt på alla resor hon måste göra de helger hon har barnen. "Det är så jobbigt för henne att köra bilen fram och tillbaka alla gånger"....är det som ständigt uttrycks. Hon har ingen kontakt med barnen mellan sina helger utan bara fullt fokus på den nya sonen och det kommande barnet.

Det jag funderar på är: Jag behöver reda ut en gång för alla. Hur långt sträcker sig mitt ansvar som boförälder när det kommer till transport av barnen? Är det mitt ansvar att köra barnen halva tiden/halva sträckan eller ligger det på henne som umgängesförälder? Och hur långt sträcker sig mitt ansvar som boföräldrer att verkar för att barnen får träffa sin mamma och halvsyskon? Kan det krävas att jag ska köra bara för att hon har nya barn i den nya relationen som gör det "jobbigt" för henne att åka? (Jag hjälper gärna till att köra om det frågas men jag behöver veta vad som kan krävas av mig för just nu kräver varannan körning av mig i fortsättningen) Som jag har förstått det är det hennes ansvar för de första 10 milen och sedan är det gemensamt ansvar på det som går över 10 mil. Tar jag helt enkelt tillräckligt ansvar idag när jag betalar halva bensinkostnaden? Vad kan hon kräva av mig som boförälder mer än vad jag redan gör? - Jag betalar halva resekostnaden - Jag låter henne träffa barnen varannan helg som vi kommit överens om från början. - Jag låter henne träffa barnen mer genom att fråga henne om hon vill ha barnen mer på pojkarnas skollov och andra helger. (hittills har hon sagt nej och har pojkarna bara 2 veckor på sommaren) Mina barn vill träffa sin mamma, det vill jag underlätta, och jag vill att de ska ha en bra relation men just nu är diskussionen kring ansvaret ett infekterat ämne. Om hon fortsätter att vara arg på den äldsta för att han gör annorlunda mot vad hon vill, vilken rätt har han att säga nej till att åka dit (han är 11,5 år) och hur ska man då hantera lillebror (8 år). Ibland har han åkt själv när storebror har aktivitet men om det är för att mamma är arg på storebror vilka rättigheter har de? MvH Johan

Hej. Hur ofta säger lagen att förälder som är umgängesförälder till en 3 månaders bebis ska ha umgänge? Umgängesföräldern är nyligen straffad för kvinnomisshandel med barn inne i samma lägenhet som såg allt. Han har någon psykiskt sjukdom, aggressiv, hotfull osv. Jag har ensamvårdnad, o han kan höra av sig sent en kväll o kräva träffa bebisen då. Jag ger alltid förslag på tider på allmänna platser då jag e orolig hur hans mående e. När man minst anar blir han aggressiv och hotfull, han har skrikit o hotat mig mitt på stan två ggr till exempel. Så jag undrar vad lagen säger, hur ofta ska umgängen vara? Mvh

Hej. Har en son på 9 år som jag haft delad vårdnad på i snart 1år. Jag och pappan har haft en del konflikter i början av skillsmässa men det har nu lagt sig. Nu har han ansökt om ensam vårdnad pga att han påstår att jag drar in honom i konflikten. Till saken hör att vi inte har någon konflikt utan samarbetet fungerar bra. Kan ha få ensam vårdnad pga att han tror att jag talar illa om honom? Mvh Maria Olsson

Hej!

Jag har ett barn på två år. Jag och pappan separerade innan födseln och bor i två olika städer. Vi har hittills varit överens om att jag ska vara boendeförälder. Barnet går i förskola här. Nu vill pappan att vi ska flytta till hans stad. Att han flyttar hit menar han är uteslutet. Jag har nyss fått jobb och fast boende här och vill helst inte ge upp det redan. Kötiderna för bostad i hans län är jättelånga och ett förstahandskontrakt ligger många år fram i tiden för mig. Jag står dock i alla bostadsköer som jag kunnat hitta där. Har svårt att tänka mig att flytta omkring i andrahand i flera år och eftersom jag varit arbetslös ganska länge vill jag ju behålla mitt jobb.

Jag behöll barnet mot hans vilja och nu tycker han att det är mitt ansvar att se till att barnet kan bo växelvis hos oss. Kan han "tvinga" mig att flytta dit? Han har nämnt att han kommer att stämma mig ang barnets boende om jag inte gör det. Han har även ekonomisk möjlighet att köpa lägenhet i vår stad och pendla till sitt jobb. Den ekonomiska möjligheten har inte jag. Ibland får jag uppfattningen att han på något sätt vill straffa mig för mitt beslut att behålla barnet.

Jag är på inget sätt en dålig mamma och jag har sedan födseln underlättat för barnets kontakt med pappa, samt deras umgänge.

Hur funkar det, vad säger lagen?

Hej! Jag vill göra en anmälan ang mamman till mina 2 barn. Jag anser att hon inte klarar av att tillgodose deras behov i tillräckligt hög grad. Mitt ena barn, 14år, har inte gått i skola på ca 4 år. Barnet har en neuropsykiatriskt funktionsnedsättning. För mitt andra barn vägrar hon betala underhåll när hen är hos mig. Varannan helg, ibland varje helg och någon gång hela veckor. Jag har inte fått något på hela detta år. Till saken hör att mamman själv har ett handikapp och hon lever tillsammans med en man som inte har något intresse för mina barn. Han har dessutom hotat båda två och rent fysiskt skadat den ena. Anmälan är gjord ang det. Jag är orolig för hur mina barn mår i den nya relationen och eftersom mamman vägrar ha någon kontakt med mig så vet jag inte vad som händer. När mamman och hennes man dessutom har ett levnadssätt som är präglat av religiös övertygelse så vet jag inte heller hur det påverkar mina barn. Mannen ifråga har även varit hotfull mot mig när jag försökt ta kontakt med mina barn i deras hem. Jag vill göra en anmälan ang min oro. Vart vänder jag mig då?

Mitt ex lämnar inte över vårt barn enligt avtal då vi har delad vårdnad. Och nu har hon hittat på en anklagelse om misshandel mot mig. Vet inte hur jag ska lösa detta, är arbetslös! Mvh

Hej,

Jag och min make ska separera. Jag kommer vara den som flyttar från vår gemensamma bostad. Vi har två barn, 2 och 4 år. Han är i dagsläget inte villig att låta ett eller båda barnen vara skrivna hos mig på den ny adressen. Jag läser att lagen säger att om vi är oense om detta så ska barnen vara skrivna på den adress är vi hade vår gemensamma bostad.

Min fråga är; Jag kommer således att bli umgängesförälder och han blir boendeförlder (barnen kommer dock att bo lika mycket hos oss båda). Om han skulle få för sig att flytta, visst krävs min underskrift gällande barnen för detta? Alltså han kan inte bara flytta deras folkbokföringsadress utan min underskrift?