Frågor & Svar

Hej, Jag har en fråga när det gäller ensam vårdnad. Just nu lever jag separerad från min dotters pappa. Vår gemensamma dotter är två år och vi har levt skilda sedan hon var ett år gammal. Under ett års tid har hans reaktion på vår separation växlat väldigt mycket. Ibland kan han ha varit svår att prata med och gemensamma beslut har varit svåra. Ibland kan han ha gjort saker emot min vilja, vilket har både gjort mig både upprörd och ledsen. Han har många bra sidor, men det som får mig att tänka på en enskild vårdnad är att han under en stor del av denna tid har lidit av självmordstankar och ångest. Jag lät hans mamma konfrontera honom angående hans självmordstankar, men han slängde bara ut henne ur hans hem. Han tror inte på att någon är duktig nog att hjälpa honom även om han erkänner att han har problem. Sen denna händelse har han inte pratat om självmord igen, men ångesten har ökat. Jag kan inte se att denna miljö kan vara tillgodo för henne då barn känner av föräldrars känslor väldigt väl. Vår dotter är hans allt, och han skulle aldrig gå med på att jag fick vårdnaden om henne, men jag anser att denna situation är ohållbar. Hur kan jag gå vidare med detta?

Jag och min sambo ska separera efter 28 år vi har en gemensam villa och den ska delas, men bohaget har hon börjat dela själv under tiden jag och barnen var på semester och hävdar att hon bara tagit det som är hennes, är det rätt? Sedan avtal typ tv, bredband som är tecknade i hushållet, räknas dom som samboegendom även fast bara en står som tecknare av avtalet? Avtalet är låst i 1,5 år och måste betalas av. Till sist, bil införskaffad som står på mig tycker jag rent moralisk ska delas. Med ex sambon ska till varje pris ha hälften av vad en handlare skulle ta betalt för bilen, medans jag ringde i det här fallet Volvo och frågade vad dom skulle köpa in bilen för vilket var klart mindre än vad hon kräver.