Kan man få delad vårdnad efter den andre fått ensam vårdnad?

2018-11-15 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Vad är viktigast - delad vårdnad och färre umgängestillfällen eller enskild vårdnad för motparten och fler umgängestillfällen? Kan man få tillbaka delad vårdnad om motparten en gång fått enskild vårdnad?
Natalie van den Broek |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Din fråga är dessvärre en sådan fråga som inte går att besvara, i vart fall inte första delen. Det är nämligen så att ingen vårdnadstvist är den andra lik, och framför allt inget barn är den andra lik och det är det som avgör för varje vårdnadstvist tar enorm hänsyn till vad som är bäst för barnet. Principen om vad som är bäst för barnet är definierat i massvis av olika lagar men det innebär rent allmänt att man gör en individuell bedömning i varje enskilt fall. Vårdnaden och umgänget ses dessutom som två helt olika frågor. Vårdnaden tar sikte på rätten att fatta beslut om sina barn och ta del av all information som rör sina barn. Det handlar även om skyldigheten att tillförsäkra sina barn en trygg uppväxt. Umgänge däremot handlar om rätten för barnet att umgås och ha en bra relation till båda sina föräldrar. I många situationer kan delad vårdnad innebära mer umgänge än enskild vårdnad för att man t.ex. i många sådana relationer har ett "varannan-vecka liv", men det beror egentligen bara på den individuella situationen. Man kan även tänka sig en situation där en person inte kan uppfylla skyldigheterna som kommer med att vara en vårdnadshavare (t.ex. okapabel att fatta beslut tillsammans med den andre föräldern), som då mister vårdnaden, men som ändå är fullt lämplig förälder att umgås med och därför har väldigt omfattande umgängesrätt. Det beror helt enkelt på situationen, delad vårdnad innebär inte mindre umgängesrätt än ensam vårdnad och vice versa utan fördelningen görs utifrån den specifika familjens förutsättningar. Däremot kan jag säga att vårdnadshavare är en starkare rättslig ställning till barnet än umgängesförälder, så jag skulle alltid vilja ha vårdnaden av mitt barn framför umgängesrätt. Umgängesrätten utgår även inte från föräldern utan utifrån barnets rätt till umgänge. Som vårdnadshavare har man skyldigheter till barnet som man inte har när man är umgängesförälder, men man har även rättigheter till barnet som vårdnadshavare. Kan man få delad vårdnad efter den andre fått ensam vårdnad? Den frågan är betydligt lättare att besvara tydligt; Ja, absolut kan man det! I andra tvister når man tillslut en högsta instans in domstolshierarkin och då är frågan avgjord, man får inte pröva saken något mer. Men i vårdnadstvister får man göra hur många prövningar som helst. Detta beror på att situationen kan ändras. Anledningen till att någon miste vårdnaden kan förändras med tiden. Exempelvis om miljön hemma hos denne personen var otrygg vid första tvisten men 5 år senare har personen ordnat upp sitt liv och är minst lika lämplig vårdnadshavare som den andre. För att man ska få delad vårdnad efter att man förlorat vårdnaden i ett tidigare beslut så krävs en ny prövning helt enkelt. Man får ansöka om delad vårdnad och så görs en bedömning. Man har definitivt större möjligheter om man faktiskt kan visa på förändrade förhållanden och jag rekommenderar att tänka på att inte söka med för jämna mellanrum då en tvist är jobbigt för barnet och det kommer inte leda till förändring om man inte kan visa att den situationen som resulterade i ensam vårdnad inte längre råder eller är aktuell. Det är en svår process, för det ska mycket till för att man ska döma till ensam vårdnad, och då innebär det att det fanns starka skäl som är svåra att komma tillbaka ifrån, men det är absolut inte omöjligt. Lycka till!Om du vill ha mer rådgivning är du mer än välkommen att vända dig till några av våra andra tjänster:- Gratis telefonrådgivning, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 2.- Ställ en expressfråga och få garanterat svar inom tre dagar för 995 kr, klicka här- Ställ en expressfråga och få garanterat svar inom 24 h för 1495 kr, klicka här- Boka tid med en jurist för 1677,50 kr/h, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 1.Med vänlig hälsning,

Har min son rätt att träffa sin dotter?

2018-11-09 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej.Min son får inte träffa sin 7 månader gamla dotter.Han har haft problem med tablettmissbruk under hela tiden i relationen med mamman.Hon valde trots allt skaffa ett barn, sen flyttade hon ut 3 månader efter dottern föddes.Min son har varit utan droger i 4,5 månader och går i behandling och fungerar utmärkt nu.Han har aldrig uppträtt våldsamt på något vis mot barnet, och hans största önskan är att ha en relation till sitt barn.Inga beslut är fattade från myndighetshåll att han inte ska få träffa sin dotter, utan det är bara vad mamman bestämt. Dom har varit i familjerätten men kommer inte till nån lösning. Mamman hävdar att hon måste skydda sitt barn.
Julia Amundsson |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår din fråga som att du vill veta om det finns något ni kan göra för att din son ska få träffa sin dotter. Regler om vårdnad och umgänge finns i 6 kap Föräldrabalken (FB). Jag börjar med att förklara allmänt hur en bedömning om förälders umgänge med sitt barn går till och kopplar därefter till din son. Sist går jag in på vad ni kan göra för att få ett beslut och därmed någonting att förhålla er till. Ett barn ska få träffa båda sina föräldrarVad jag förstår är din son inte vårdnadshavare till barnet. Även om bara en av föräldrarna är vårdnadshavare, är utgångspunkten att barnet har rätt till umgänge med båda föräldrarna (6 kap 15 § FB). Med andra ord har barnet rätt till umgänge med sin pappa (din son), även om han inte har vårdnaden om barnet. Ett avgörande krav för umgängesrätten är dock att det anses vara barnets bästa (6 kap 2 a § FB). Jag beskriver detta krav närmare nedan. Barnets bästa – barnet får inte riskera att fara illaVid bedömningen av vad som är barnets bästa ser man till vilka risker som finns vid umgänge med föräldern i fråga. Barnet får inte riskera att fara illa. Barnet anses fara illa till exempel om det riskerar att utsättas för misshandel, sexuella övergrepp eller om det måste vistas i en olämplig miljö på grund av umgängesförälderns missbruk. Vad som är barnets bästa bedöms från fall till fall, varför jag inte kan ge ett exakt svar på vad som gäller för just er. Men jag kan säga några ord. Vad gäller för er? Du nämner att din son har en historia av missbruk men att han går i behandling och sedan några månader tillbaka är drogfri. Som nämnt ovan är missbruksproblem något som ofta ses som en risk och inte bra för barnet. Att din son inte längre brukar droger ökar dock hans chanser att få umgängesrätt med sitt barn. Andra omständigheter kommer såklart också tas med i bedömningen och vägas mot barnets intresse att träffa sin pappa. Tyvärr kan jag inte ge ett närmare svar än så, eftersom jag inte vet mer om situationen. Men säkert är att umgänge med båda föräldrarna normalt anses vara barnets bästa. Det ska därför ganska mycket till för att domstolen ska besluta annat. Vid liten risk kan umgänge ske med stödpersonOm det finns en liten risk eller tveksamhet kring umgänget, kan det beslutas att din son och hans barn får träffas tillsammans med en stödperson (6 kap 15 c § FB). Detta beror såklart på vad risken består i, men utifrån hur du beskriver er situation tänker jag att det kan vara ett alternativ. Stödpersonen ska fungera som en trygghet för barnet och i ert fall även barnets mamma som är orolig för sitt barn. Att denna möjlighet finns tyder på att det allmänt sett anses viktigt att barn har en relation till båda sina föräldrar. Ni kan vända er till socialtjänsten Du nämner att det inte finns något beslut från en myndighet gällande umgänge. Mitt råd är därför att din son tar kontakt med socialtjänsten och berättar om situationen. Om han och mamman inte redan gjort det, kan de ansöka om så kallade samarbetssamtal där (6 kap 18 § FB). Tanken med ett sådant samtal är att din son och barnets mamma ska få hjälp att komma fram till en lösning som är bäst för deras barn. Detta är dock frivilligt, men om saken därefter går till domstol är det ofta fördelaktigt om föräldrarna deltagit, eftersom det visar på vilja att samarbeta för barnets skull. I sista hand kan din son ta saken till domstolOm det inte fungerar med ett samarbetssamtal, kan din son väcka talan i domstol (6 kap 15 a § FB). Det görs genom att en ansökan skickas in till tingsrätten i den kommun där barnet är folkbokfört. En sådan talan kan även väckas av socialnämnden. Domstolen kommer då besluta om och i så fall under vilka omständigheter din son får träffa sin dotter. Beslutet måste föräldrarna sedan följa. Sammanfattning Din son har rätt att träffa sin dotter om det anses vara dotterns bästa. Normalt tycker man att det är barnets bästa att ha umgänge med båda sina föräldrar. Omständigheter som kan vara riskfyllda för barnet kan dock göra att umgängesrätt nekas, till exempel om föräldern har missbruksproblematik. Mitt råd är att din son tar kontakt med socialtjänsten och ansöker om samarbetssamtal som kan mynna ut i ett avtal mellan föräldrarna som är för barnets bästa. I sista hand kan saken tas upp i domstol som tar ett formellt beslut. Det bästa är dock om de lyckas komma överens på egen hand genom ett samarbetssamtal, eftersom en process i domstol ofta är tröttsam. Hoppas ni får lite vägledning genom mitt svar och att situationen löser sig! Hör gärna av dig igen om ni har fler funderingar eller frågor. Med vänliga hälsningar

Ensam vårdnad och krav på umgänge

2018-11-07 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej! Min dotter har inte träffat sin pappa på ca 3 månader, det har aldrig någonsin hänt. Vi har haft varannan vecka och nu på slutet varannan helg hos honom. Men nu sa han bara upp kontakten helt över en dag och hör aldrig mer av sig. Våran dotter är 8 år och vi separerade för ca 5 år sedan, jag lever med en ny sedan 3 år tillbaka utan andra barn, pappan lever med en ny sedan 2 år tillbaka med 3 till barn. Jag ringer, min dotter ringer men han svarar knappt, när han väl svarar henne så pratar dem i ca 5 min, lite om vad dem gjort och att hon saknar honom och sedan lägger dem på. Han nämner ingenting om att "ska vi träffas någon dag" eller "jag älskar dig" ingenting som gör att hon känner sig värdefull. Jag får varenda eviga dag, kväll och natt ha henne nära mig för att hon känner sig dålig och att han inte vill träffa henne mer. Så min fråga är egentligen, kan man kräva att den andra föräldern träffar sitt barn? Hon saknar honom enormt och är ledsen varenda dag och ringer men får inget svar. Hur går man vidare med detta? Vill också tillägga att pappans nuvarande har en dotter i min dotters klass så hon blir påmind om honom varje dag i skolan.. Är det möjligt att få ensam vårdnad när den ena föräldern inte bryr sig? Vi har idag nämligen gemensam vårdnad och han skriver gärna inte på papper som har med t.ex skolan att göra. Så jag är ganska orolig över framtiden med hur allt blir för henne.
Therese Wibrink |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor som rör vårdnad, boende och umgänge regleras i 6 kap. i Föräldrabalken (FB).I alla beslut som rör dessa frågor ska man se till barnets bästa enligt 6:2a FB.Enligt 6 kap. 15 § Föräldrabalken ska barn ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Utgångspunkten för reglerna om umgänge är att det är viktigt att barnet har kontakt med båda föräldrarna, även om dessa inte bor tillsammans. Det innebär dock inte att det alltid är bäst för barnet att umgås med den förälder som det inte bor tillsammans med. Umgängesvägran innebär alltså att det är umgängesföräldern själv som hindrar eller begränsar barnets möjligheter att träffa honom eller henne och det trots att barnet kanske vill träffa sin förälder. barnet på detta sätt utestängs från umgänge med föräldern kan det vara till stor nackdel för barnet. För barnets skull är det varken lämpligt eller möjligt att tvinga en förälder, som inte är intresserad av sitt barn, att ta sitt ansvar i de situationer vi nu talar om. Man kan inte kräva att en förälder träffar sitt barn mot dennes vilja. Vill han inte träffa barnet finns det tyvärr inget ni kan göra. När det kommer till ändring av vårdnaden finns det två vägar att gå. För det första är det att avtala med den andra vårdnadshavaren, i ditt fall pappan, om att du ska ha ensam vårdnad över det gemensamma barnet enligt 6:6 FB. Kan ni inte komma överens finns det en möjlighet där rätten/domstolen beslutar om vårdnadsförhållandet enligt 6:5 FB. De kan antingen besluta om att du får ensam vårdnad eller om det fortfarande ska vara gemensam vårdnad. Det föreligger en presumtion om gemensam vårdnad och det är således det man strävar efter. Om föräldrarna inte kan komma överens leder det ofta till stora konflikter och barnet kan fara illa. Vid en bedömning om ensam vårdnad ska föreligga gör domstolen en allsidig bedömning av föräldrarnas och barnets situation.Avvägningen består bl.a. av följande:- En förälders lämplighet som vårdnadshavare,- Föräldrarnas samarbetsförmåga. En gemensam vårdnad kräver ett bra samarbete mellan föräldrarna, annars kan det tyckas vara bättre med ensam vårdnad. HD har i rättsfallet NJA 2007 s. 382 framhållit att det inte ska finnas en realistisk möjlighet för föräldrarna att inom en rimlig tid lösa konflikter för att ensam vårdnad i en sådan situation ska föreligga.- Hur stora konflikterna är, vilket hänger ihop med ovanstående punkt.I ditt fall råder stora samarbetssvårigheter då han inte vill ha kontakt med er överhuvudtaget. Detta kan utgöra en stor faktor till att du skulle kunna få ensam vårdnad. Den största utgångspunkten vid en vårdnadstvist är att barnets bästa sätts i första rummet. För ensam vårdnad krävs alltså att gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.Domstolen måste beakta alla omständigheter som kan ha betydelse för barnets bästa. Detta är bara några exempel på vad som beaktas.Sammanfattningsvis finns det många omständigheter som måste vägas in vid en bedömning av ensam vårdnad. Jag vill inte gå in på ditt enskilda fall, då jag inte har möjlighet att göra den övergripande bedömningen som krävs, men vill han inte ha kontakt överhuvudtaget har du en stor förutsättning till det. Med vänliga hälsningar

Vem är upplysningspliktig angående umgänge?

2018-11-03 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej. Jag har en son på 4 år. Han bor hos mig som är boendeföräldern på heltid förutom den helg pappan har umgänge med honom.Vi har gemensamvårdnad. Jag informerar om allt, sjukhusbesök, bvc, dagis m.m Ska flytta den 25/1 vilket jag meddelat pappan som godkänt detta.Fick reda på idag att pappan ljugit om vart han bor i över 1.5 månad, bor numera i en annan by. Detta gör mig inget förutom det faktum att pappan vägrar ge mig sin nya adress för han säger jag inte har med att göra var han bor sålänge barnet umgås med honom.Stämmer det att jag inte har rätt att veta var min son bor den helgen han är hos sin pappa?Tacksam för svar / en ledsen o bekymrad mamma
Joar Lindén |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Min utgångspunkt för svaretSåsom du anger i frågan har ni gemensam vårdnad över barnet som stadigvarande bor hos dig såsom boendeförälder. Pappan har härvid umgängesrätt till ert gemensamma barn. Med detta som utgångspunkt besvarar jag frågan vilken upplysningsplikt pappan har gentemot dig. Allmänt om upplysningsplikt mellan föräldrarFörälders och barns rätt till umgänge med varandra följer av 6 kap. 15 § föräldrabalken (FB) samt den i Europakonventionen stadgade rätten till respekt för privat- och familjeliv (art. 8 i Europakonventionen). Angående umgängesrätten råder viss upplysningsplikt mellan föräldrar, vilken primärt syftar till att underlätta den andre förälderns umgänge med barnet. Påpekas bör att umgängesrätten primärt handlar om barnets rätt till umgänge, varvid barnets bästa beaktas (se 6 kap. 15 § fjärde stycket samt 6 kap. 2 a § FB). I rättsfallet NJA 2007 s. 382 har till och med stadgats att inga intressen kan gå före barnets bästa. Föräldrabalkens regler om vårdnad, boende och umgänge kretsar således inte kring föräldrarnas preferenser och behov utan om barnets, och det är med detta perspektiv reglerna om upplysningsplikt mellan föräldrarna bör beaktas. Vem är upplysningsskyldig enligt lagen?I föräldrabalken stadgas enbart en skyldighet för boendeföräldern att lämna upplysningar till underlättande för den andre förälderns umgänge med barnet, och inte tvärtom (se 6 kap. 15 § fjärde stycket första meningen FB). Upplysningsplikten omfattar enbart viktiga händelser som har betydelse för umgänget såsom byte av barnets bostadsort, barnets hälso- och sjukdomstillstånd, barnets skolgång, kamratrelationer, mobbningsproblem eller fritidsintressen. Kan även den andre föräldern åläggas upplysningsplikt?Det är inte helt entydigt huruvida bestämmelsen i 6 kap. 15 § ska tolkas uttömmande med innebörden att den förälder som inte är boendeförälder inte har någon upplysningsplikt alls. Rimligen bör upplysningsplikt inte fullkomligt uteslutas; exempelvis beslutades i rättsfallet NJA 1969 s.455 att umgängesrätten enbart fick utövas i Sverige, vilket torde grunda viss plikt om upplysning garanterande att umgängesvillkoret inte överträds. Vidare stöd för detta ges genom stadgandet att bägge föräldrarna gemensamt ska främja barnets umgänge med den förälder barnet inte stadigvarande bor hos (6 kap. 15 § andra stycket FB). Samtidigt råder att rätten, genom att ursprungligen bevilja förälder vårdnad och umgängesrätt, anser risken för att barnet far illa som försumbar samt därvid att föga anledning föreligger för att problem ska uppstå; detta talar emot åläggande av upplysningsplikt (jfr NJA 1992 s. 93 om förälder funnen olämplig till umgänge). Mer bestämt kan däremot konstateras att det för annat än mer väsentliga uppgifter inte finns utrymme att ålägga den andre föräldern med upplysningsplikt. Upplysningspliktens främsta syfte är att främja möjligheten för föräldern som umgås minst med barnet att få ut mest av umgänget, till nytta för barnet (se lydelsen i 6 kap. 15 § fjärde stycket första meningen FB). Härav må slutsatsen dras att den förälder som inte är boendeförälder ej är upplysningspliktig gentemot den andre. Tilläggas kan dock att bristande samarbete mellan föräldrar angående frågor som rör barnet utgör omständighet som talar mot gemensam vårdnad. Gemensam vårdnad förutsätter en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt och i rimlig tid lösa de frågor som rör barnet och hantera delade meningar som kan finnas, utan att de regelmässigt behöver hjälp utifrån för att fatta beslut utan att det uppstår ständiga konflikter som drabbar barnet. Konflikt bör inte utesluta gemensam vårdnad om de kan antas vara av övergående natur (se NJA 2007 s. 382). Förälder kan väcka talan om att enskild vårdnad ska förordnas (6 kap. 5 § FB), detta hindrar dock inte umgängesrätten för den andre föräldern (jfr 6 kap. 15 § om umgänge). SlutsatsBoendeföräldern har viss upplysningsplikt gentemot den andre föräldern i syfte att främja dennes umgänge med barnet (6 kap. 15 § fjärde stycket FB). Skyddsintresset är "barnets bästa" (6 kap. 2a §) och inte att tillse föräldrarnas preferenser. Föga stöd föreligger således för att ålägga den förälder som inte är boendeförälder med upplysningsplikt såtillvida att det inte strider mot barnets bästa. Sådan uppenbar samarbetsovilja som verkar råda i detta fall talar dock för eventuellt framtida beslut om ensam vårdnad till förmån för dig såsom samarbetsvillig part (se 6 kap. 5 § andra stycket FB samt NJA 1989 s. 335 om så kallat umgängessabotage). Enligt min bedömning stämmer det således att du inte har rätt till ifrågavarande information. Dock föreligger potentiellt skäl för att vid framtida vårdnadstvist tilldela dig ensam vårdnad. Hoppas jag har bringat viss klarhet angående omständigheterna! Vänlig hälsning,

Ändring i vårdnaden när barnet föds

2018-11-12 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej! Jag undrar om man kan överföra vårdnad av barnet (när den födds) till pappan. Vi är båda överens om detta.
Matilda Hetlesaether |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Av din fråga förstår jag inte riktigt om du vill överlåta hela vårdnaden på pappan eller om du vill att ni ska dela på ansvaret [s.k gemensam vårdnad]. Som jag förstod det vill du överlåta vårdnaden till pappan och därmed alltså att pappan ska vara den som har ensam vårdnad om barnet och att du inte har vårdnaden kvar. Jag kommer basera mitt svar på din fråga utefter utgångspunkten att du vill att pappan ska få ensam vårdnad. Oavsett vad kommer det inte spela någon roll att jag har den utgångspunkten eftersom jag kommer beröra bestämmelser som handlar om "ändring i vårdnaden" vilket innefattar både att ändra till gemensam vårdnad och att ändra till ensam vårdnad.Ändring i vårdnadenSvaret på din fråga regleras i föräldrabalken [FB]. Som huvudregel är det både mamman och pappan som är vårdnadshavare över ett barn som fötts, förutsatt att mamman och pappan är gifta. Om mamman inte är gift vid barnets födsel kommer vårdnaden direkt läggas på mamman [6 kap. 3 § FB]. Till denna huvudregel finns det givetvis undantag som jag nu kommer ta upp.Det finns alltid en möjlighet för dig och pappan att antingen avtala om ändring i vårdnaden eller gå till domstol och ändra vårdnaden. Eftersom ni är överens om ändring i vårdnaden behöver ni inte gå till domstol eftersom domstolsförfarandet främst tas till när det finns oenighet mellan parterna [dig och pappan]. För att avtalet mellan dig och barnets pappa ska vara giltigt krävs det att avtalet är skriftligt och att socialnämnden godkänner det [6 kap. 6 § FB]. Det är socialnämnden i din kommun som ska sköta ärendet [6 kap. 17a § FB].En liten parentes: Om det är så att du nu ville ändra vårdnaden så att pappan OCKSÅ får vårdnad om barnet [gemensam vårdnad] ska socialnämnden godkänna avtalet så länge inte en gemensam vårdnad uppenbart skulle stå i strid med barnets bästa [6 kap. 6 § andra stycket].Min slutgiltiga bedömningBaserat på vad du skrivit och den information jag skrivit här ovan gör jag följande bedömning: Du behöver inte göra något alls om du och pappan är gifta eftersom han då automatiskt ses som vårdnadshavare tillsammans med dig. Det är först om ni inte är gifta som ni måste gå till domstol eller avtala om ändring i vårdnaden. Jag skulle rekommendera er att avtala om vårdnaden då det blir mindre kostsamt än en domstolsprocess. För att avtalet ska vara giltigt måste det vara skriftligt och godkännas av socialnämnden. Om du vill avtala om gemensam vårdnad får socialnämnden bara neka ert avtal om en gemensam vårdnad uppenbart skulle stå i strid med vad som är bäst för barnet.Hoppas du fick svar på din fråga. Hör gärna av dig om du undrar något mer!Med vänliga hälsningar,

Hur går jag tillväga om jag vill att mitt barns andra förälder ska få ensam vårdnad, men jag vill behålla umgänget?

2018-11-09 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Hej. Jag har två söner, vilka jag har gemensam vårdnad över. Den ena sonen bor hos mig varannan vecka och allt flyter bra. Den andra sonen bor heltid hos mamman undantaget en helg i månaden då han bor hos mig. Även där finns gemensam vårdnad på papperet men tyvärr har jag ändå inte mycket att säga till om. Ett exempel är att han har ADD och medicineras för det. Helt plötsligt tar hon honom av medicin för att HAN inte gillar den. Detta är inget jag har fått någon som helst info om eller deltagit i. Problemet är också att han hamnar i trubbel när han inte medicinerar. Något jag drabbas av. Soc och skola är inkopplade men jag har ingen talan då jag bara är "pappa". En mammas ord är alltid rätt i de sammanhangen. Nu vill jag därför ge mamman ensam vårdnad över gällande sonen, men självklart behålla min rätt att träffa honom på samma premisser som nu. Dock vill jag slippa dessa eviga bråk och diskussioner som kommer upp gällande hans liv där jag ändå i slutändan är helt maktlös. Hur ansöker jag om ensam vårdnad hos mamman utan att förlora umgänget?
Natalie Accord |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att du undrar hur du ska gå tillväga för att din sons mamma ska få ensam vårdnad om er son, men att du får behålla det umgänge du haft innan. Reglerna om vårdnad om barn hittar du i Föräldrabalken (FB) Innan jag går in på vilka olika tillvägagångssätt det finns för att få till en ändring i vårdnaden kommer jag att nämna något kort om vad vårdnadsansvaret innebär. Vårdnadshavarens uppgiftEn vårdnadshavare har ansvar för barnets personliga förhållanden och ska bland annat se till att barnet får en god fostran, trygghet, försörjning och utbildning (FB 6:1 och 6:2). Som vårdnadshavare har du rätt att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, men ju äldre barnet blir desto mer måste du som vårdnadshavare lyssna på vad barnet självt har att säga (FB 6:11). Du och din sons mamma har gemensam vårdnad, vilket innebär att ni ska fatta beslut som rör er son tillsammans (FB 6:13). Du har som vårdnadshavare alltså lika mycket att säga till om som sonens mamma. Avtal om vårdnad och umgängeDet är möjligt för föräldrar att avtala om vårdnaden om sina barn. Om du och din sons mamma är överens om att ni vill att hon ska ha ensam vårdnad om sonen är det alltså möjligt för er att komma överens om det (FB 6:6). Avtalet ska vara skriftligt och måste godkännas av Socialnämnden på orten där ni bor. Socialnämnden ska godkänna avtalet om det inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa att ge ensam vårdnad till den ene föräldern. Ni kan även avtala om din sons umgänge med dig utifrån samma premisser (FB 6:15 a).Du kan vända dig till domstolenOm du och din sons mamma inte kan komma överens kan du även vända dig till domstol för att få vårdnaden ändrar genom en dom istället (FB 6:5). Föräldrars förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet är någonting som domstolen ska beakta i sitt beslut om vårdnad. Föräldrarna ska kunna ha ett någorlunda konfliktfritt samarbete i frågor som rör barnet, men behöver inte alltid vara överens för att gemensam vårdnad ska anses lämpligt. Att du och din sons mamma har problem att samarbeta i frågor som rör er son kan vara någonting som talar för att ni inte ska ha gemensam vårdnad, men domstolen kan mycket väl komma fram till en annan slutsats beroende på hur er relation ser ut. Barnet har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor hos (FB 6:15), vilket är du i det här fallet. Om du väcker talan om umgänge kan en domstol alltså även besluta om hur din sons umgänge med dig ska se ut (FB 6:15 a). Barnets bästa ska vara avgörandeAlla beslut om vårdnad, boende och umgänge ska dock fattas med utgångspunkt i barnets bästa (FB 6:2 a). Inga andra intressen, exempelvis vad som är mest rättvist eller bekvämt för föräldrarna, får gå före vad som är bäst för barnet. En faktor som har särskilt stor betydelse är barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Om din sons kontakt med dig skulle äventyras av att du inte längre har vårdnaden om honom skulle alltså kunna tillmätas betydelse. Detta innebär dock att så länge det inte är skadligt för din son på något sätt att ha umgänge med dig i den utsträckning ni haft innan så kommer ni sannolikt att ha rätt till åtminstone samma typ av umgänge även i fortsättningen. En annan aspekt som kan tillmätas betydelse är att det i många fall anses vara det bästa för barnet att få vara tillsammans med sina syskon. Eftersom ni har en boendesituation där det ena barnet bor växelvis hos dig respektive mamman även nu när ni har gemensam vårdnad och ni inte avser att detta ska förändras, så är det inte säkert att det ens blir ett problem. Din sons åsikt om vem som ska ha vårdnaden kommer också att spela in, men hur stor betydelse hans egen vilja får varierar lite beroende på hur gammal han är och vilken mognadsgrad han uppnått.Sammanfattningsvis kan alltså du och sonens mamma avtala om att hon ska ha ensam vårdnad och att sonen ska bo hos dig en helg i månaden, men om ni inte kan komma överens kan du vända dig till domstol. Både Socialnämnden (avtal) och domstolen (dom) ska dock göra en samlad bedömning av er specifika situation, så det är därför svårt för mig att ge någon prognos av vad vilket utfall som skulle vara mest sannolikt. Kom även ihåg att det är barnets bästa som ska vara avgörande för hur vårdnaden och umgänget bestäms.Hoppas att du fick svar på din fråga. Vänliga hälsningar,

Överlåtelse av vårdnad vid långvarig, psykisk sjukdom

2018-11-06 i Vårdnadstvist
FRÅGA |God morgonKan man som förälder överlåta vårdnaden av sitt barn till någon annan typ vid långvarig psykisk sjukdom. Om man har ensam vårdnad om barnet?
Matilda Hetlesaether |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Svaret på din fråga hittar du i sjätte kapitlet i föräldrabalken [FB] som berör vårdnad, boende och umgänge.En person som lider av en långvarig, psykisk sjukdom kan omfattas av 6 kap. 8a § andra stycket föräldrabalken som berör vårdnadssituationen där en förälder är varaktigt förhindrad att utföra vårdnaden. Enligt den bestämmelsen finns det två vägar du kan gå för att överlåta vårdnaden av barnet till en annan:1.Den första vägen är att rätten bedömer att du ska lämna över vårdnaden till den andre föräldern om en sådan finns i livet och om personen är lämplig att utöva vårdnaden. I bedömningen om den andre förälderns lämplighet kommer hänsyn tas till vad som är bäst för barnet vilket innefattar att barnet har en god kontakt med båda föräldrarna och inte riskerar att fara illa [6 kap. 2a § FB]. Beroende på hur gammal och mogen ditt barn är kommer rätten värdera dennes åsikter mer eller mindre. I förarbeten till lagen har man talat om att en tolvåring oftast är tillräckligt mogen och gammal för att rätten ska ta stor hänsyn till dennes åsikter. 2.Den andra vägen kan användas om din f.d inte är vid livet eller annars inte är lämplig som vårdnadshavare. Då kan rätten istället besluta att du ska överlåta vårdnaden till en särskilt förordnad vårdnadshavare [6 kap. 8a § andra stycket FB]. Den särskilt förordnade vårdnadshavaren utses av socialnämnden i den kommun där ditt barn har sin hemvist. Oftast är den platsen den ort där ditt barn är folkbokfört.Det är socialnämnden som väcker talan i domstol om att ändra vårdnaden, oavsett om du vill att din f.d ska ha barnet eller en särskilt förordnad vårdnadshavare. I första hand ska vårdnaden överlåtas på din f.d och det är först om hen ses som olämplig, är avliden eller okontaktbar som vårdnaden i andra hand kan överlåtas på en särskilt förordnad vårdnadshavare.Om du inte vill gå till domstol Ovan har jag bara nämnt vad som gäller om du vill lösa situationen i domstol. Om du inte vill gå till domstol med hela detta ärende finns det en möjlighet för dig och din f.d att avtala om ändring i vårdnaden. För att avtalet ska vara giltigt krävs det att det är skriftligt och att socialnämnden godkänner det [6 kap. 6 § FB].Min slutgiltiga bedömningUtefter den information du givit mig och utefter den information jag presenterat för dig i min text gör jag bedömningen att du antingen kan gå till domstol och ändra vårdnaden eller ändra vårdnaden genom att ingå ett avtal med din f.d om att hen ska få ta över vårdnaden. Om du väljer domstol är det i sådana fall socialnämnden som väcker talan i domstol. Då ska vårdnaden överlåtas på din f.d såvida hen inte ses som olämplig, ej är i livet eller är okontaktbar. Det är endast då som en särskilt förordnad vårdnadshavare kan utses istället. Om du väljer att avtala med din f.d krävs det enbart att ni skriver ett avtal som godkänns av socialnämnden. När detta är gjort får i sådana fall din f.d vårdnaden. Om det skulle vara så att du skulle tillfriskna finns det alltid en möjlighet att avtala om att få gemensam vårdnad igen. Om din f.d inte skulle gå med på detta kan du alltid gå till domstol.Hoppas du fick svar på din fråga! Hör gärna av dig om du undrar något mer.Med vänliga hälsningar,

Hur går bedömningen till vid vårdnadstvister?

2018-11-01 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Jag har för ca fyra månader sedan fått ett barn tillsammans med en man jag inte har en relation med. Pappan valde att inte vara delaktig under graviditeten, men har nu börjat argumentera för att han vill ha delad vårdnad. Han har ännu inte träffat barnet.Han menar att han kommer dra det till domstol, och min fundering är hur stor risk det är att han i detta fall faktiskt vinner, och kommer få delad vårdnad om barnet? Jag menar att han är välkommen att vara en aktiv del av barnets/vårt liv, men vill inte att vi ska ha delad vårdnad eftersom vi inte har en relation, och i dagsläget inte samarbetar problemfritt.Vad kan komma att ske i detta fall?
Tina Hashem |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Föräldrabalken skiljer mellan två vårdnadsformer, gemensam vårdnad och ensam vårdnad. I mitt svar kommer jag att förklara vilka faktorer domstolen tar hänsyn till vid tvister om vårdnaden.Principen om barnets bästaVid alla tvister om vårdnad, boende och umgänge tar domstolen hänsyn till barnets bästa. Vad som är barnets bästa avgörs i varje enskilt fall. Domstolen tittar då på barnets behov av kontakt med båda föräldrarna och risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller annars far illa. Domstolen ska också ta hänsyn till barnets vilja med hänsyn till barnets ålder och mognad (6 kap. 2 a § föräldrabalken) (FB). Föräldrarnas förmåga att samarbetaVid prövningen av vårdnaden ska domstolen beakta föräldrarnas förmåga att samarbeta. Gemensam vårdnad bör normalt förutsätta att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete. Gemensam vårdnad ska dock inte användas för att tvinga föräldrarna att samarbeta. Domstolen får inte besluta om gemensam vårdnad, om båda föräldrarna motsätter sig det (6 kap. 5 § FB).Det finns en dom från Högsta Domstolen (HD) som tar upp frågan om vårdnaden ska vara gemensam eller ensam (NJA 2007 s. 382). Fallet handlade om två föräldrar som hade en liten flicka. Föräldrarna hade dock aldrig levt tillsammans utan bara haft en kort relation med varandra. Eftersom mamman var ogift fick hon ensam vårdnad men pappan begärde gemensam vårdnad. HD fastställde att det fanns samarbetssvårigheter mellan föräldrarna och att det inte var till barnets bästa att vårdnaden var gemensam. Mamman fick ensam vårdnad då hon tagit det huvudsakliga ansvaret för barnet sedan barnets födsel. Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,