Provokation vid misshandel

2015-04-28 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hejsan jag har funderat över en anmälan för misshandel jag fått har bott på en behandlingshem för personer Aspergers vilket jag också har, enligt dom på behandlingshemmet så var det okej för dom att provocera patienten för att sedan ta ner dom med våld. Det hände mig två gånger ett exempel är när jag skulle få min natt medicin så kom dom in med fel och då kastade jag iväg dom, sen så kallade dom en dum i huvudet och trakasserade mig tills jag fick nog och knuffade iväg honom sen och efter det så hoppade han på mig och tog strypgrepp till man tuppade av samtidigt som dom har gett ut alkohol samt droger till patienter.Så min fråga är, är detta okej för dom att göra enligt mig så borde dom bryta mot lagen.MVH Felix
|Hej och tack för din fråga,Jag tolkar det som att de har gjort en anmälan att du ska ha misshandlat dem? Några möjligheter att komma undan ansvar finns då, exempelvis:1. Nödvärn: Det ger en ansvarsfrihet. Då måste dock ett brottsligt angrepp från deras kommit först och att du försökt värja det från detta, till exempel ifall du blir påhoppad av någon och knuffar bort dem.2. Nödvärns excess: Det ger en ansvarsfrihet. Det är när man i en nödvärnssituation använt för mycket våld, alltså mer än vad som kan anses accepterat, till exempel ifall man utsatts för en väldigt chockartad upplevelse.3. Provokation: Det ger inte ansvarsfrihet men det mildrar ett straff. Om brottet föranletts av någons uppenbart kränkande beteende, till exempel de förolämpningarna du fick höra.Din situation ser väldigt speciell ut i och med att du har bott på ett behandlingshem med utbildad personal som borde veta bättre än att provocera patienterna så här. Förhoppningsvis blir det inget av det, men skulle det leda till åtal borde du kontakta en försvarsadvokat som kan hjälpa dig ytterligare. Svårt att svara utan att veta alla omständigheter, att de exempelvis tog strypgrepp på dig låter i sig som misshandel också (det kan till och med räknas som grov misshandel). Lycka till och återkom ifall du undrar något mer!Vänliga hälsningar,

Olaga intrång och kameraövervakning på arbetsplats

2015-02-10 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |vilken rätt har man att avvisa någon obehörig från en arbetsplats och krävs det tillstånd för att via kameraövervakning hålla koll på att inte någon obehörig är på arbetsplatsen? Det kan handla om flera syften; arbetsplatsen kan innebära faror, behöva förhindra smitta, brottspreventivt/bevis vid begånget brott etc.
Daniel Nykvist |Hej och tack för din fråga!Om någon med uppsåt tränger in eller kvarstannar obehörigen exempelvis på ett kontor eller fabrik eller annan arbetsplats, dit allmänheten inte äger tillträde, så rör det sig om olaga intrång enligt Brottsbalk (1962:700) 4:6 andra stycket. Eftersom denne person i det ena fallet olovligen tränger in i ett hus eller rum som inte utgör bostad så föreligger det rätt till nödvärn (Brottsbalk 24:1 andra stycket, punkt 3). Visserligen är "olovligen" och "obehörigen" inte samma sak rent juridiskt, men eftersom en inkludering av olaga intrång under nödvärnsrätten är till fördel för den som med våld tvingar bort inkräktaren så anses enligt rättspraxis nödvärnsrätt föreligga vid olaga intrång. Observera dock att nödvärn inte omfattar det fall där någon kvarstannar obehörigen. Om denne person på lovligt sätt kom in i rummet så kan han inte handgripligen avlägsnas med stöd av nödvärnsreglerna. Personalen på arbetsplatsen får i detta fall därför ringa polisen för att kunna avlägsna personen.Om allmänheten inte äger tillträde till arbetsplatsen och övervakningen där bedrivs av en fysisk person som ett led i den privata verksamheten så är inte Kameraövervakningslag (2013:460) tillämplig, varav tillstånd inte behövs (Kameraövervakningslag 5 §). Eftersom det dock rör sig om ljud- och bilduppgifter, hänförliga till levande personer, som behandlas på uppdrag av en arbetsgivare som är etablerad i Sverige och som bestämmer ändamålet för personuppgiftsbehandlingen så är däremot Personuppgiftslag (1998:204) tillämplig (Personuppgiftslag 4 § första stycket). Eftersom ljud- och bilduppgifter upptagna med kamera normalt anses som ostrukturerat material, det vill säga material som inte ingår eller är avsedd att ingå i en samling som är strukturerad för att påtagligt underlätta sökning efter eller sammanställning av personuppgifter, så är behandling av sådana personuppgifter tillåten så länge man inte kränker någons personliga integritet (Personuppgiftslag 5 a §). För att det inte ska anses kränkande så bör det finnas ett tydligt syfte och ett konkret behov av åtgärden. Ett sådant syfte kan vara att förhindra brott och olycksfall. De anställda bör ges fullgod information om att övervakning genomförs, uppgifter som insamlas bör inte vara av känslig natur och så få som möjligt bör få tillgång till materialet. Också samtycke från anställda och representerad fackförening understödjer att åtgärden inte ska anses som kränkande. Datainspektionen har vidare uppställt tydliga rekommendationer för vad arbetsgivare bör iaktta under rubriken "Kameraövervakning på arbetsplatser." Med vänlig hälsning

OK att skydda hund från attackerande hund?

2015-01-19 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Om jag rastar min hund i koppel och grannes hund smiter ut och springer lös på gatan och det hela slutar med att min hund blir biten och den attackerade hunden biter sig fast och vägrar släppa min hund. Vad får jag göra? Har just varit med om detta och sparkade den attackerande hunden i ljumskarna för att få honom släppa taget om min hund min sambo brottade ner hunden och höll hunden nere genom att hålla en hand på hundens hals. Nu blir vi beskyllda för att ha misshandlat deras hund trots att våran hund har skador och sambon blev biten så det har krävts både dyr veterinärvård för hunden och sjukvård med sjukskrivning och diverse mediciner för sambon.
|Hej och tack för din fråga!Inledningsvis vill jag bara förtydliga att även om hundar är djur så ses dom juridiskt som lösa saker. Det innebär att man inte kan misshandla en hund utan det "värsta" brottet man kan begå är skadegörelse.Av 19 § Hund- & kattlagen framgår att ägaren ska ersätta de skador ens hund orsakar, oavsett oaktsamhet eller uppsåt. Det innebär att ni har rätt till ersättning av de de skador som grannens hund orsakat er.Angående frågan om vad du får göra för att försvara din hund finns svaret i 24 kap. BrB, om attacken på er hund är att se som brottslig (t.ex. om grannen aktivt uppmanar hunden att attackera er hund aktualiseras 24 kap. 1 § BrB, så tycks dock inte vara fallet nu). I stället aktualiseras 4 § i kapitlet, av den framgår att du har rätt till att utföra en gärning som inte är oförsvarlig. Exakt vad som anses oförsvarligt beror på omständigheterna och är en bedömningsfråga beroende av samtliga omständigheter i fallet. Att brotta ner den attackerande hunden torde inte vara oförsvarligt, inte heller torde lättare sparkar vara det. Beroende på hur hårda sparkarna var och hur stor faran för eran hund var kan dock bedömningen bli annorlunda. Om deras hund inte fått några egentliga skador var ert/ditt agerande rimligen tillåtet.Det finns ett hovrättsavgörande från 1993 där situationen var liknande, där ansågs dock inte attacken vara särskilt allvarlig (inga skador på den kopplade hunden uppstod). Det ansågs där oförsvarligt att den angripne hundens ägare hade lyft upp den lösspringande hunden till huvudhöjd och därefter kastat den i marken med flera benbrott som följd. Som framgått beror det således på omständigheterna om agerandet varit tillåtet eller inte, av det du skrivit är dock min uppfattning att du har handlat inom vad som får anses ursäktat enligt bestämmelsen om nöd.

Rätt att avvisa person från offentlig plats

2014-10-16 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej, På en offentlig plats, i detta fall receptionen i ett kommunhus, vad har personalen för rättigheter att avvisa någon om denna rätt finns? Det bör vara ordningslagen som är relevant här om jag är rätt på det. Tack så mycket.
Emilia Ohlin |Hej och tack för din fråga!I detta fall är Brottsbalken, som du finner här, av störst intresse.Eftersom receptionen till ett kommunhus enligt praxis har bedömts som en offentlig plats dit allmänheten har tillträde (under dess öppettider) kan en person som går in på en sådan plats inte bedömas ha trängt in eller stannat kvar varken olovligen (finns inget förbud mot att vara där) eller obehörigen (alla medborgare är behöriga att vistas på allmänna platser).Med stöd av detta resonemang kan inte ett olaga intrång enligt Brottsbalken 4:6 andra stycket anses föreligga. För olaga intrång krävs nämligen att någon intränger eller kvarstannar obehörigen i kontor, fabrik eller annan byggnad. Eftersom receptionen i kommunhuset är en plats som är tillgänglig för allmänheten är personen inte obehörig.I Brottsbalken 16:16 däremot stadgas om förargelseväckande beteende. Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende. Här kan – beroende på personens agerande – argumenteras för att brott har begåtts.För att du som personal skall ha rätt att ingripa krävs att du har rätt till nödvärn. Förutsättningarna för detta finner du i 24:1 Brottsbalken. Den punkt som passar in på annan lokal än bostad är punkt 3. Där sägs dock att för att du ska ha rätt till nödvärn, krävs att någon olovligen trängt in i eller försöker tränga in i ett rum. Domstolar har även godtagit en rätt till nödvärn då någon obehörigen trängt in i eller försökt tränga in i ett rum eller liknande. Som konstaterats ovan har en person som gått in i ett kommunhus varken trängt in olovligen eller obehörigen och rätt till nödvärn föreligger då inte.Trots att ett brott (förargelseväckande beteende) kan föreligga, har du som personal alltså inte rätt att själv ingripa om du inte har rätt till nödvärn. Du måste då ringa på polisen, som tillexempel med stöd av 13 § Polislagen kan avvisa eller avlägsna en person som stör den allmänna ordningen.

Åberopa nödbestämmelsen vid hastighetsöverträdelse?

2015-03-04 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej, jag fastnade på en fartkamera på väg 25 mellan Hyltebruk och Halmstad.Jag satt i bilen med en bekant som har allvarligt psykiska problem och han han våldsam och hotfull, han tog tag i armen som jag höll ratten med och hota att ta livet av mig/oss om jag inte körde snabbare hem till hans medicin. Jag körde 120-125 på en 90 väg, trafikintensiteten var relativt låg och jag körde för fort i en kilometer tills fartkameran blixtra till innan jag sakta ner till 85. Kan jag åberopa lagen om nöd? Jag kommer göra en polisanmälan mot min vän och han har sagt att han kommer erkänna det han har gjort och bekräfta att jag personligen inte ville överskrida hastigheten.
Anes Sabic |Hej,Tack för att Du vänder dig till oss med din fråga!Jag kommer nedan att redogöra för nödbestämmelsen i brottsbalken samt ge dig svar på om den är tillämplig. Kort skall bara sägas att grunden för att straffa någon för fortkörning finns i trafikförordningen. Straffet för den som bryter mot en av Trafikverket beslutad hastighetsbestämmelse är penningböter. Nödbestämmelsen i brottsbalkenNödbestämmelsen regleras i 24 kap. 4 § brottsbalken(BrB), se https://lagen.nu/1962:700. Nöd brukar normalt kallas för en allmän straffrihetsgrund, men eftersom att den endast inte utesluter straff utan även utesluter att gärningen anses som brott, är det mera rättvisande att kalla den som en allmän grund för brottslighetens uteslutande. En gärning som någon vidtagit, i ditt fall körande av bilen över en viss angiven hastighet, skall endast anses utgöra brott om det med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkats annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Detta framgår direkt ur det ovan nämnda lagrummet! Nödbestämmelsen kan endast aktualiseras då det föreligger en situation som exempelvis hotar liv eller hälsa(som i ditt fall). Min uppfattning är att det i ditt fall förelåg en prekär situation med tanke på att medpassageraren var i väldigt illa skick och att Du därför kände dig tvungen att föra ditt fordon snabbare än vad som är tillåtet. Vidare gäller att en gärning som någon begår i nöd endast utgör brott om det efter en proportionalitetsbedömning visar sig ha varit oförsvarligt. Kort sammanfattat, innebär detta att om Du har gjort för mycket för att hantera situationen i fråga, så skall detta ses som ett oförsvarligt beteende och således ej betraktas som nöd. I ditt fall, utan att känna till alla omständigheter, så skulle jag säga att din handling måste betraktas som behövlig för att skydda ett av samhället skyddat intresse, nämligen medpassagerarens liv/hälsa. Svensk rättspraxis ger en indikation på att nödbestämmelsen skall tillämpas restriktivt och att gärningen, för att vara straffri, måste vara framtvingad av situationen i fråga. Det kan dock inte krävas att en person i en nödsituation väljer det bästa handlingsalternativet, det räcker om alternativet är rimligen motiverat av situationen. Min bedömning, utifrån de uppgifter Du angett, är att nödbestämmelsen skulle kunna aktualiseras! Hoppas att Du har fått svar på din fråga! Om Du känner att någonting är oklart, alternativt om Du har några frågor i övrigt, så är Du mer än välkommen att höra av dig till mig. Jag nås bäst via Anes.Sabic@lawline.seMed vänlig hälsning,

Nödvärn vid inbrott

2015-02-05 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej! Jag har en ganska knepig fråga angående Misshandel på förövare, har ett exempel som jag tänkt på. Om jag och min gravida sambo skulle ligga hemma och sova så tar sig någon in i min lägenhet. Då jag har både pilbåge i tävlingssyfte och knivar ligger hemma & framme i mitt sovrum skulle jag då bryta mot någon lag om jag använde något av dessa tillhyggen mot förövaren. (Då jag fruktar både för mitt och min sambos liv) kan situationen bli knepig och därmed kan man hugga/stjuta vid första anblick av förövaren. Hoppas ni förstod min fråga. Det är ju inte direkt så man stannar upp och frågar förövaren vad han gör i min bostad mitt i natten eller ens på dagen.
Katarina Andersson |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga. Din fråga handlar om du har en rätt till nödvärn när någon gör intrång i din bostad. Rätt till nödvärn föreligger bland annat mot den som olovligen tränger in i din bostad (24 kap. 1 § 2 st. 3 p. brottsbalken). Det är även en nödvärnssituation när någon inte lämnar din bostad efter din tillsägelse (24 kap. 1 § 2 st. 4 p.). Rätten till nödvärn innebär emellertid inte att du kan tillgripa vilka medel som helst för att försvara dig. Du anses ha överskridit din nödvärnsrätt om ditt våld med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt (24 kap. 1 § 1 st). Vid försvarlighetsbedömningen fäster domstolen avseende vid om det förelegat ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnsgärningen och den skada som hotar den angripne. Vidare fordras att det våld som använts inte stått i klar disproportion till vad som krävts för att avvärja den hotande faran (jfr NJA II 1962 s.344 ff. och NJA 2005 s.237). Det är berättigat av den angripne att bruka allvarligare våld om angriparen är i färd med att utföra ett livsfarligt angrepp. Vid bedömningen av försvarligheten ska inte bara den skada som nödvärnsgärningen medföra beaktas, utan även de risker som gärningen inneburit. Vid användning av tillhyggen, som exempelvis en kniv, föreligger normalt en beaktansvärd risk för att angriparen skadas allvarligt. Att försvara sig med kniv eller pilbåge torde därför kräva att angriparen gör något mer än att enbart bryta sig in i någons bostad, men det beror på hur omständigheterna ser ut. Huruvida nödvärnsgärningen är uppenbart oförsvarlig beror även på om angriparen varit berusad, haft hög ålder, varit psykiskt instabil, varit fysiskt överlägsen och så vidare. Om angriparen är stark och uppjagad kan det rättfärdiga den angripne till att använda mer våld. Om nödvärnsgärningen är uppenbart oförsvarlig, har en otillåten gärning förövats. Dock kan den angripne fortfarande undgå ansvar om han eller hon svårligen kunde besinna sig (24 kap. 6 §). Enligt praxis ska bedömningen av "svårligen kunde besinna sig" inkludera en värdering av farans art (om den exempelvis var stor eller överhängande), den tiden som den angripne hade till förfogande för en adekvat reaktion samt så är den angripnes individuella egenskaper (ex. nervositet, lättskrämdhet) och tillfälliga subjektiva tillstånd (ex. akut rädsla, panikkänsla) av relevans.Sammanfattningsvis så har du rätt att till nödvärn om någon gör inbrott i din bostad. Emellertid får nödvärnsgärningen inte vara uppenbart oförsvarlig. Att använda tillhyggen är riskfyllt och det torde krävas att angriparen var aggressiv och möjligen hotade din hälsa eller ditt liv för att det inte ska anses vara uppenbart oförsvarligt. Om nödvärnsgärningen anses vara uppenbart oförsvarlig, kan du ändå gå fri om du hade svårt att besinna sig för att angriparen exempelvis angrep plötsligt och kraftfullt. Vänliga hälsningar,

Rätt till nödvärn

2014-11-05 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Var på en fest tillsammans med 4 kompisar. Under natten anfölls vi av 10 personer som bröt sig in i huset. Vi låste in oss i ett rum och ringde genast polisen. Dörren blev snabbt nerslagen då flera av personerna hade kniv eller tillhyggen. De skrek att de skulle döda oss. Vi blev misshandlade i cirka 10 min innan polisen kom.Hur hade vi kunnat agera i nödvärn? Tolkas detta som ett brott mot hemfriden? Vad hade hänt om jag varit beväpnad och slagit tillbaka? Vi hade ingenstans att fly samtidigt som inkräktarna trängde in oss.Vilket våld hade varit acceptabelt i nödvärn?
|Hej och välkommen till LawlineDen som olovligen intränger i annans bostad gör sig skyldig till hemfridsbrott (4:6 Brottsbalken). Ett sådant brott verkar ha begåtts i ditt fall.Nödvärn innebär att en gärning som annars är att betrakta som olovlig, blir tillåten om den företas i en nödvärnssituation (24:1 Brb). En nödvärnssituation föreligger vid påbörjat brottsligt angrepp på person eller egendom, men också som i ditt fall, då någon olovligen tränger sig in i annans hus. Vidare krävs för att nödvärnsgärningen ska vara tillåten att våldet inte är uppenbart oförsvarligt. Det finns således en gräns för hur mycket våld som får brukas i en nödvärnssituation. Hur denna gräns ska dras är dock svårt att säga eftersom det tillåtna är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Av betydelse för bedömningen är bl.a. vilket intresse som hotas (liv och hälsa tillåter ett större mått av våld än exempelvis hot mot egendom), samt hur stor skada och risk som nödvärnsgärningen orsakar. I det fall som du beskriver med 10 personer som bryter sig in i hus för att utföra misshandel, borde ett ganska stort mått våld kunna brukas utan att gärningen betraktats som "uppenbart oförsvarlig".Att tillgripa vapen för att försvara sig kan falla inom ramen för vad som är tillåtet i nödvärn. Att skada något till liv eller hälsa med vapen borde dock typiskt sett kunna vara ett sådant "uppenbart oförsvarligt" våld som faller utanför vad som är tillåtet i nödvärn. Bärande av vapen är också många gånger i sig ett brott enligt vapenlagen eller knivlagen. Slutligen är det viktigt att betona att rätten till nödvärn endast föreligger under det brottsliga angreppet. Det är således inte tillåtet att i efterhand bruka våld som hämningsaktion eller liknande.Vänlig hälsning

Frivilligt tillbakaträdande

2014-07-22 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej har en fråga gällande frivilligt tillbakaträdande. Vad är det som gäller för detta? Vad är det som gäller för yttre omständigheter och som inte leder till att det anses frivilligt. När försvinner möjligheten till att tillbakaträda? Om det diskuterats om en tjänst och den ene parten inser sitt misstag och sedan inte är villig att fullfölja men blir hotad att information läggs ut räknas detta som yttre omständighet. Killen har insett sitt misstag men säger först efter hotet om att information ska läggas ut att han inte är intresserad är det då ett frivilligt tillbakaträdande då tjänsten ej är aktuell att ske längre?Tack på förhand.
|Hej och tack för ditt svar.Frivilligt tillbakaträdande regleras i BrB 23:3 och gör att ansvar för försök, förberedelse eller stämpling inte blir aktuellt om gärningsmannen frivilligt tillbakaträder från att fullborda brottet. Att det ska vara frivilligt innebär, precis som du skrev i din fråga, att tillbakaträdandet inte ska ha varit framtvingat av yttre omständigheter. Exempelvis kommer en person som försöker begå stöld dömas för försök till stöld även om han avbröt försöket när han såg polissirener.Ett klassiskt sätt att tänka kring frivilliga tillbakaträden är att gärningsmannen kan begå brottet, men vill inte. I sådana fall föreligger det en ansvarsbefriande grund.Jag måste tyvärr be dig omformulera din fråga eftersom att jag inte är helt riktigt med på noterna.Hoppas mitt svar hjälpte dig ändå.