Föreligger nödvärnsrätt?
Har man rätt att slå någon om man blir utsatt för stöld. Låt säga, att jag skulle gå med min väska och så skulle någon springa fram och försöka rycka den ur handen på mig, har jag då rätt att slå denna person. Tacksam för svar.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Att slå en annan person skulle i vanliga fall utgöra brott enligt 3 kap. 5 § brottsbalken (BrB) i form av misshandel, då man genom en sådan handling ”tillfogar en annan person kroppskada/smärta”. För att det ska vara ett brott enligt nämnda paragraf förutsätts därutöver att slaget utdelas uppsåtligen. I den situation som du nämner i din fråga skulle jag säga att dessa förutsättningar är uppfyllda. Objektivt sett utgör slaget alltså ett brott.
Det finns emellertid ett antal undantag uppställda i lag, som kan föranleda att en gärning, som normalt betraktas som ett brott, inte utgör ett sådant. Ett sådant undantag föreskrivs i 24 kap. 1 § BrB och benämns nödvärn. Rätt till nödvärn föreligger enligt paragrafens andra stycke bl.a. mot:
- ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom- den som med våld eller hot om våld hindrar att egendom återtas på bar gärning
I den situation som du beskriver i din fråga kan alltså tämligen enkelt konstateras att rätt till nödvärn föreligger, eftersom ett brottsligt angrepp har påbörjats på åtminstone egendom. Den gärningen som tjuven begår skulle nämligen kunna anses vara grov stöld, enligt 8 kap. 4 § BrB (eller försök till sådant brott om det inte lyckas).
Om rätt till nödvärn föreligger, begår du då ett brott genom att slå till tjuven?
I 24 kap. 1 § 1 stycket stadgas att en gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig. Man har alltså "rätt” att slå en tjuv, under förutsättning att nödvärnshandlingen inte är uppenbart oförsvarlig.
Bedömningen om en gärning i nödvärn har varit uppenbart oförsvarlig, innefattar enligt HD:s praxis två moment. För att gärningen ska anses tillåten krävs att ”det inte förelegat ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotat genom angreppet” (Se t.ex. NJA 2009 s. 234). Detta innebär att det ska råda någorlunda jämvikt mellan skyddsintressena, d.v.s. mellan att du inte blir av med egendom och tjuvens intresse av att inte bli slagen. Min bedömning är att det inte råder något sådant missförhållande i den situation du skriver.
Vad beträffar det andra momentet i bedömningen, så innebär det enligt praxis att ”det våld som använts inte får stå i klar disproportion till vad som erfordrats för att avvärja den hotande faran”. Detta avser helt enkelt att minsta möjliga våld ska användas för att avvärja angreppet. Viss marginal ges emellertid den som angrips, vilket förstås av att våldet inte får stå i ”klar” disproportion och vidare av att nödvärnshandlingen inte får vara ”uppenbart” oförsvarlig. Även här anser jag att ett slag mot en angripare inte är mer våld än vad som krävs för att avvärja angreppet.
Den gärning som du beskrivit skulle alltså enligt min bedömning anses ha begåtts i nödvärn, vilket innebär att gärningen inte är brottslig. Du har således ”rätt” att slå en person som försöker rycka väskan ur handen på dig.
Hoppas du anser att jag besvarat din fråga. I annat fall är du välkommen att ange synpunkter eller ställa ytterligare frågor i kommentarsfältet nedan.
Med vänlig hälsning,
