Har jag rätt till nödvärn?

2017-05-29 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej! Jag har en fråga gällande nödvärn.Jag körde bil i förrgår och hamnade bakom en människa som vägrade flytta sig så jag kunde köra om honom. När jag väl kom om, så stannade jag framför honom och skulle gå fram och prata med honom för att berätta att hans beteende i trafiken inte är okej. När jag kommer fram till honom så blir jag slagen på hakan och min naturliga reaktion är att jag tar tag i honom och trycker upp honom mot bilen. Jag håller honom så ett tag för att sedan släppa honom. Jag undrar om min handling kan stödja sig på nödvärnslagen? Eftersom jag själv blev utsatt för ett angrepp i form av ett slag och jag försvarade mig själv?
Marie Gergy |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline.Nödvärn är en ansvarsfrihetsgrund som innebär en rätt att bruka våld i syfte att försvara sig själv, någon annan eller något (egendom) mot ett pågående brottsligt angrepp som är överhängande. Nödvärnsgärningen får dock inte vara uppenbart oförsvarlig. (Brottsbalken 24 kap 1 §). I Brottsbalken 24 kap 1 § andra stycket anges fyra situationer där nödvärnsrätten gäller. Dessa tar sikte på brottsliga angrepp som riktar sig mot en person, dennes egendom, bostad eller lokal.Om nödvärnsgärningen varit uppenbart oförsvarlig kan ansvarsfrihet beviljas genom nödvärnsexcess med stöd av BrB 24 kap 6 §. Det krävs emellertid att den angripne inte kunnat besinna sig pga. omständigheterna i det enskilda fallet. Vid nödvärnsexcessbedömningen ska bl.a. farans art, tiden som den angripne har haft på sig att överväga sitt agerade och dennes individuella egenskaper beaktas. Huruvida det brottsliga angreppet varit av ett oväntat slag har även betydelse vid bedömningen. Det kan inte ställas höga krav på en person som har varit tvungen att snabbt ta ställning till hur hon eller han ska agera.I ditt fall (med de förutsättningar som du anger) verkar det som att din gärning faller under ansvarsfrihetsgrunden nödvärn. Din gärning går inte över vad som anses vara försvarlig (tillåtet). Detta beror på att du har blivit utsatt för ett pågående brottsligt angrepp som varit överhängande. Ditt agerande skedde direkt efter att du fick slaget. Detta betyder att det brottsliga angreppet fortfarande var pågående. Ditt agerande var dessutom försvarligt eftersom du använde inte dig av mer våld än vad nöden krävt. Ifall du exempelvis hade gått därifrån efter att du fått slaget och sedan kommit tillbaka för att slå han som slog dig, då skulle det inte längre röra sig om ett pågående brottsligt angrepp. Det brottsliga angreppet skulle anses vara avslutat och din gärning skulle inte längre kunna räknas som nödvärn.Även den som själv försätter sig i en farlig situation har rätt till nödvärn. Av praxis framgår att den angripne får stanna kvar på brottsplatsen och bruka våld om denne blir överfallen. Detta gäller även om det inte finns någon särskild anledning att vistas just där. Se exempelvis NJA 1999 s. 460. Fallet handlar om ett bråk som uppstod i en taxikö mellan två män som tillfogat varandra kroppsskador. Högsta domstolen sa att den angripne hade rätt till nödvärn eftersom han blivit utsatt för ett brottsligt angrepp. Även om den angripne skulle ha haft möjlighet att lämna brottsplatsen så var det våld som han använt inte uppenbart oförsvarligt menade Högsta domstolen. Hoppas du fick svar på din fråga!Mvh

Nödvärn vid misshandel

2017-04-29 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej! Häromdagen blev jag slagen av en jämnårig kille på ett sportevenemang, slog tillbaka med två slag efter han först hade slagit och sedan fick han näsblod. Han anmälde sedan händelsen till polisen, har jag gjort fel?
Patrick |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Din fråga är straffrättslig och regeleras i brottsbalken. Svaret på din fråga beror på omständigheterna kring vad som inträffade. Om man bil fysikt angripen med våld har man rätt att försvara sig. Det som kan vara knepigt är att bedöma vart gränsen mellan självförsvar och övervåld går. Vart denna gräns går beror till stor del på hur du har uppfattat situationen och hur långt ditt motangrepp sträcker sig.Utgångspunkten är att det inte är acceptabelt att använda sig utav våld som t.ex. misshandel enligt, 3 kap 5 § brottsbalken (BrB). Misshandel kräver att gärningsmannen har agerat med uppsåt, d.v.s. medvetet enligt, 1 kap 2§ BrB.Det finns dock situationer som kräver att man försvarar sig, t.ex. om man blir fysiskt attackerad. I dessa situationer kan ansvarsfrihet aktualiseras, vilket regleras i 24 kapitlet brottsbalken. Orsaker som leder till att en påföljd (d.v.s. straff) inte längre kan vara aktuell, är att man agerar i nöd eller nödvärn enligt 24 kap 1 § BrB. Nöd agerar man i om man räddar någon annan från en kristik situation. Nödvärn blir aktuellt när man försvarar sig själv i en kritisk situation, vilket verkar vara aktuellt i detta fall.För att se om nödvärnet är ursäktande, måste göra en försvarlighetsbedömning. Detta innebär att man undersöker om agerandet som är gjort i nödvärn var proportionalitet. Det är viktigt att poängtera att man inte har en nödvärnsrätt mot någon som i sin tur agerar i nödvärn, utan det är den som först har nödvärnsrätt som står sig. Om den som agerar i nödvärn inte agerar proportionerligt övergår agerande från nödvärn till misshandel och då kan man döms för det. Utgångspunkten är därför att nödvärn endast gäller då man försvarar sig i situationen, men inte om man fortsätter att använda våld när gärningsmannen är oskadliggjord. Gränsdragningen är hårfin för när våldet övergår från nödvärn till misshandel. Den slutliga bedömningen ligger hos domstolen, som avgör frågan utifrån varje enskilt fall.Du bör polisanmäla personen som slog dig om du inte redan har gjort det. Eftersom man har en rätt att försvara sig vid fysiska angrepp från andra personer har du enligt min uppfattning inte gjort något fel, förutsatt att du inte gick för långt i ditt försvarsagerande. Ifall åtal väcks mot dig rekommenderar jag att du tar hjälp av en offentlig försvarare eller privat brottmålsadvokat.Med vänliga hälsningar,

Nödvärnsrätt vid obeväpnat angrepp

2017-04-25 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Detta är ett teoretiskt scenario. Jag går på gatan, jag har en multi-tool swiss army pocket kniv i fickan. Lagligt enligt knivlagen. Det kommer två eller flera män mot mig. Dem här personerna hotar mig verbalt och jag ser ingen utväg. Jag försöker kommunicera med männen och lugna ner dem. Men det funkar inte. Deras avsikt är att skada mig med dödligt våld. Jag vet inte om personerna är beväpnade eller inte. Har jag rätten att använda mitt redskap i fickan i självförsvar även om personerna inte är beväpnade? Isåfall vad händer om en av personerna avlider av skador efter att jag har flytt från platsen. Blir jag dömd för dråp? Om jag inte har ett föredetta kriminellt register hur ser scenariot ut? Kommer jag att hamna i fängelse?
Cecilia Lenman |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Bärandet av knivInledningsvis vill jag kommentera påståendet om att det är lagligt enligt knivlagen att bära en swiss army pocket knife på gatan. Enligt knivlagen får knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa inte innehas på allmän plats (1 § 1 st. knivlagen). Detta förbud gäller inte om kniven ingår som utrustning i ens arbete eller om innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat (1 § 2 st.). Det stämmer visserligen att en mindre fickkniv i många fall skulle anses tillåten att bära på allmän plats, vilket jag utgår från att ”gatan” i detta scenariot är. Däremot finns det exempel där en person dömts för brott mot knivlagen på grund av att ha burit just en multi tool swiss army knife, som då innehållit ett blad på ca 9 cm. Huruvida du i detta scenario bryter mot knivlagen genom att bära ett sådant föremål på allmän plats, kan alltså bero dels på storleken på bladet men även platsen du befinner dig på. Skulle denna plats vara i centrum anses det sällan befogat att bära kniv – att bära kniv för att man ska känna sig trygg anses exempelvis inte som befogat. Det kan däremot anses befogat att jägare eller friluftsmänniskor har med sig kniv eller att man har med sig kniv på utflykt eller picknick (såvida inte kniven är av sådan beskaffenhet att den är mer ägnad att använda som vapen).Nödvärnsrätt vid angreppOm man står under ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp har man rätt att försvara sig. En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig (24 § 1 st. brottsbalken). Man måste alltså titta på omständigheterna runt omkring angreppet för att avgöra om du i detta scenario gör dig skyldig till brott. Nödvärnsbedömningar är väldigt svåra att göra och det finns utrymme att göra olika tolkningar. Det bör dock tveklöst vara så att du har rätt att ta upp ett vapen och ”hota” dina angripare som en form av självförsvar. Detta kan inte anses uppenbart oförsvarligt. Att försvara sig med dödligt våld mot någon som i angreppet inte använder vapen måste dock i de flesta fall enligt min mening anses uppenbart oförsvarligt. Rör det sig om ett större antal personer som attackerar dig är det dock mer troligt att ditt handlande anses falla inom nödvärnsrättens gränser. Min slutsats är ändå att det är troligt att du kan komma att dömas för ett brott om du använder dödligt våld, i synnerhet mot en obeväpnad person.Vilket brott som i så fall är aktuella beror på ditt uppsåt, men grov misshandel, vållande till annans död och dråp skulle kunna komma ifråga. Grov misshandel, vållande till annans död och dråp är allvarliga brott och det finns endast fängelse i straffskalan. Ett eventuellt kriminellt register kan dock medföra att straffet skärps. Skulle det vara så att du hållit dig inom den ram som nödvärnsrätten ställer upp har du inte begått något brott och straffas givetvis inte. Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Vilka ansvarfrihetsgrunder kan man åberopa om man slagit ihjäl en attackerande hund?

2017-03-20 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Om man joggar en kväll i parken, där flera hundägare är ute samtidigt och rastar sina hundar. Och man i parken plötsligt blir attackerad av en schäfer. Och Hunden biter sig fast i ens arm, varvid man råkar dödar hunden med ett välriktat karateslag. Vad kan man då åberopa till sitt försvar i avsikt att undgå ansvar för brott, om hunden hade slitit sig från sin ägare? eller om hunden var kommenderad av hundägaren att gå till anfall för hundägaren ville skada henne?alltså har varit med om liknande och undrar vad som gäller..
Christian Sörqvist |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag inleder med att reda ut vilket eller vilka brott det objektivt sett det skulle kunna röra sig om att slå ihjäl en hundI 16 kap. 13 § BrB så finns en bestämmelse som kriminaliserar djurplågeri. Där stadgas att om en person genom misshandel otillbörligen utsätter djur för lidande så kan denna dömas till fängelse i upp till två år. I 12 kap. 1 § BrB så finns en bestämmelse som kriminaliserar skadegörelse. Om en person förstör eller skadar egendom till men för annans rätt därtill så kan man dömas till fängelse i upp till ett år. I juridisk mening så är en hund lös egendom och skadar man någon annans hund så kan denna därför göra sig skyldig till skadegörelse. Objektivt sett så skulle det alltså kunna röra sig om att du begår något av dessa två brott när du slår ihjäl hunden, alternativt båda två. Nästa fråga blir då om det finns någon ansvarsfrihetsgrund som personen som blivit attackerad av hunden kan åberopa till sitt försvar och därmed gå fri från ansvar för brott?I den situationen att hunden slitit sig från sin ägare så kan man åberopa ansvarsfrihetsgrunden nöd till sitt försvar. Personen som blir attackerad av hunden befinner sig i en nödsituation eftersom denna riskerar personskada. För att en gärning ska vara straffri genom nöd så krävs att den inte är oförsvarlig. Bedömningen blir då alltså om det är oförsvarligt att slå ihjäl en schäfer som biter en i armen. I denna bedömning så får man bland annat ta ställning till om det som räddas är värt mer än det som skadas och om faran kunnat avvärjas på något annat sätt. 24 kap. 4 § BrB.I den situationen att hundägaren med uppsåt att skada personen kommenderat hunden att gå till anfall så finns det ytterligare en ansvarsfrihetsgrund att åberopa, nämligen nödvärn. Rätt till nödvärn föreligger mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person. När hundägaren uppsåtligen kommenderar hunden att attackera personen så påbörjas det brottsliga angreppet genom misshandel. Hundägaren använder sin hund som redskap för att begå brottet misshandel. I detta läge så får personen använda mer våld för att freda sig, att slå ihjäl hunden måste nämligen vara uppenbart oförsvarligt för att utgöra ett brott. 24 kap. 1 § BrB. Det ska tilläggas att det går att använda nöd i denna situation också, nödvärn är dock en ”bättre” ansvarsfrihetsgrund eftersom det är tillåtet att använda mer våld för att stoppa ett brottsligt angrepp än att avvärja en nödsituation. Det finns ytterligare en sak som är viktig att nämna i sammanhanget. Även om våldet som du använde mot hunden var uppenbart oförsvarligt eller oförsvarligt så kan du ändå gå fri från ansvar för brott på grund av så kallad nödvärnsexcess. Den bedömning som görs handlar då om ifall du "svårligen kunnat besinna dig". Rädsla för hundar och ifall angreppet har ägt rum på ett överraskande sätt är omständigheter som ha betydelse in i denna bedömning. 24 kap. 6 § BrBSammanfattningsvis så kan man därför säga att det finns två ansvarsfrihetsgrunder som kan bli aktuella, nöd och nödvärn. Nöd kräver att det föreligger nödsituation och nödvärn kräver överhängande eller påbörjat brottsligt angrepp på person. Nödvärn tillåter oförsvarliga handlingar för att stoppa det brottsliga angreppet, nöd gör inte det. Det går därför att använda mer våld för att freda sig mot ett brottsligt angrepp än för att avvärja en nödsituation. Har du använt mer våld än vad ansvarsfrihetsgrunderna tillåter så kan du ändå vara ursäktad på grund av nödvärnsexcess.

Kan nödvärn föreligga vid ett ömsesidigt angrepp?

2017-05-13 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Jag och minn ex flickvän bråkade. Jag hade massa grejer kvar hemma hos henne som jag ville hämta. Men en dag säger hon att hon ska bränna upp allt och slänga det. Så jag åker dit och hon vägrar släppa in mig, så dum som jag är slår jag sönder rutan på altandörren för att gå in och hämta mina saker. Hon öppnar dörren och börjar kasta glas på mig, slår mig i huvudet medan jag går in, jag puttar bort henne, men hon fortsätter, jag puttar bort henne igen och då tappar hon balansen och slår i diskbänken. Jag tog mina saker och gick. Till min fråga nu, hon har anmält mig för misshandel bland annat. Kan jag göra en motanmälan då jag aldrig slog henne utan bara puttade bort henne? Vad är det värsta jag kan få? Olaga intrång? Skadegörelse? Det är fullt förståligt och räknade med att få betala rutan innan jag gjorde det. Nu skriver hon till alla mina vänner och andra personer och ljuger och skriver massa saker jag verkligen inte ha gjort. Så tänkte anmäla henne för förtal då också.
|Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!SkadegörelseEnligt BrB 12:1 ska den som förstör eller skadar annans egendom, till men för dennes rätt, döms för skadegörelse. Då du slog sönder hennes ruta med uppsåt är min bedömning att rätten troligtvis kommer att bedöma dig som skyldig.Omständigheter som kan rättfärdiga en gärningOm du befann dig i en så kallad "nödvärnssituation" och gärningen inte var uppenbart oförsvarlig kan din gärning dock rättfärdigas (BrB 24:1). En nödvärnssituation föreligger bland annat då ett angrepp på egendom är överhängande. Frågan är om den eventuella skadegörelsen av dina saker kan anses vara överhängande i den mening som lagen avser. Ett angrepp kan vara överhängande om det inte är omedelbart förestående. En fartygsbefälshavare som vet att besättningen tänker döda honom när fartyget kommer till en viss plats kan således befinna sig i en nödvärnssituation. Samtidigt är så kallad preventiv nödvärn inte tillåtet. Det är till exempel inte tillåtet att slå någon på grund av att man vet att personen senare kommer att misshandla sin fru. Det är således svårt att med säkerhet påstå huruvida angreppet var överhängande. Min samlade bedömning är dock att angreppet inte var överhängande. En nödvärnssituation förelåg därmed inte, varför din gärning inte kan anses rättfärdigad i detta hänseende.Min slutliga bedömning är att du troligtvis kommer att dömas för skadegörelse.HemfridsbrottDen som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, döms för hemfridsbrott (BrB 4:6 st. 1). Rätten kommer med största sannolikhet att anse att du handlade med uppsåt till gärningen. Min bedömning är att du troligtvis kommer att dömas för detta brott.Misshandel/ringa misshandelDen som tillfogar annan kroppsskada, sjukdom eller smärta, eller försätter hen i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, begår misshandel (BrB 3:5). Att putta någon så att den gör illa sig medför att bestämmelsen blir tillämplig. Möjligtvis bedömer domstolen att det endast rör sig om ringa misshandel. Det kan dock ifrågasättas om du handlade med uppsåt, vilket är ett krav för att straffrättsligt ansvar ska utdömas. Det är möjligt att rätten anser att du handlade med insiktsuppsåt, d.v.s. att du med säkerhet kunde förutse att du skulle tillfoga henne smärta om du puttade henne. Hur en domstol skulle avgöra frågan dock är svårt att säga. Det beror på vilken bevisning som kan stödja din uppfattning av händelseförloppet.Omständigheter som kan rättfärdiga en gärningNödvärnsbedömningen skiljer sig här åt från den som gjorts ovan. En nödvärnssituation föreligger visserligen då gärningsmannen har påbörjat ett brottsligt angrepp på person, vilket stämmer överens med ditt fall då ditt ex hade påbörjat en misshandel innan du knuffade henne. Dock vill jag påstå att hon handlade i en nödvärnssituation då hon började slå dig. Du hade påbörjat skadegörelse samt hemfridsbrott, vilket innebär att en nödvärnsgärning förelåg. Vidare var gärningen inte uppenbart oförsvarlig. Då hon befann sig i en nödvärnssituation kan du inte anses ha befunnit dig i en sådan.Min slutliga bedömning är att du troligtvis kommer att dömas för misshandel, eller i vart fall ringa misshandel.FörtalDet är svårt för mig att göra en bedömning huruvida förtal föreligger, då jag inte har tillgång till de särskilda uttalandena. Nedan kommer jag att redogöra för de allmänna förutsättningarna för förtal.Om uttalandet skett i en tryckt skrift gäller förtalsbestämmelsen i TF 7:4 p 14. Den säger att förtal är straffbart om någon lämnar en uppgift som är nedsättande. Förtal är dock inte straffbart om det var försvarligt att lämna uppgiften, uppgiften är sann, eller att uppgiftslämnaren hade skälig grund för den.Då uttalandet skett i annat format än tryckt skrift gäller istället förtalsbestämmelsen i BrB 5:1. Den säger att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, döms för förtal.Uppgiften måste även vara spridd i en vidare krets. Med en vidare krets avses till exempel fallet då du skriver om uppgiften i en tidning där du använder personens namn på sätt som gör att personen blir identifierbar för vissa läsare. Att uppgiften ska vara spridd på detta sätt är en grundförutsättning för att förtal över huvudtaget kan anses föreligga. Frågan är om ett sms till några personer kan medföra att spridningskravet anses uppfyllt.Om uppgiften är sann eller om det annars var försvarligt att sprida den föreligger inte straffrättsligt ansvar.__________________________________________________________________________________________Om du anser att situationen fortfarande är oklar är du välkommen att återkomma på min mail anna.hovstadius@lawline.se.Med vänlig hälsning,

Invändning om nöd då olovlig körning begåtts pga hot

2017-04-26 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hejsan, om det bevisas av polis, efter hen blivit stoppad, att en minderårig blivit fysiskt hotad till olovligkörning i bil, vad blir påföljderna?. Den minderåriga har också uppkörning för lätt-motorcykel månaden efter, Med vänlig hälsning.
Viktor Lennartsson |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Påföljden vid olovlig körning är vanligtvis böter. Om man tidigare innehaft körkort som blivit återkallat eller om brottet skett vanemässigt eller om brottet i övrigt är att anse som grovt, kan man dömas till fängelse i högst sex månader (se 3 § lagen om straff för vissa trafikbrott). Om man däremot har begått brottet på grund av att man blivit hotad till det kan man göra en invändning om nöd som är en så kallad ansvarsfrihetsgrund. Om domstolen finner att man handlat i nöd ska man frias.För nöd krävs att det funnits en fara som hotar liv, hälsa, egendom eller annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Det ska dock påpekas att bestämmelsen är avsedd att tillämpas endast i undantagsfall. Faran för det skyddade intresset (t.ex. fara för ens eget liv) ska vara relativt akut för att nöd ska föreligga. Vid prövningen ska också beaktas vilka andra handlingsalternativ, förutom att olovligen köra fordronet, som den hotade kunde ha valt.Det måste alltså bevisas att: 1. Hotet var allvarligt menat (reell fara för ens liv t.ex.)2. Faran var fortfarande akut när personen satte sig i fordonet och under hela färden samt 3. Det fanns inga andra realistiska handlingsalternativ än att köra fordonet.Jämför gärna rättsfallet RH 2010:69 där en man dömdes för stöld trots att han invände att han blivit hotad till att begå stölden.Hälsningar

Nödvärn vid slagsmål

2017-04-24 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |En kille på krogen slog mig med ett ölglas i huvudet och jag försvarar mig genom att slå tillbaka och råkar slå ut en tand på honom.Jag undrar vad följderna kan bli?
Johan Håkansson |Hej,Tack för att du har vänt dig till oss på Lawline med din fråga. Din fråga behöver besvaras i två delar, men initialt finner du svaret på din fråga och därefter finner du en djupare redogörelse i vilket jag har grundat mitt svar på. Det blir troligtvis inga direkta följder för din del; Du kan hänvisa till nödvärnsrättenDu känner säkerligen till reglerna om nödvärn, och i din situation har du visserligen begått en brottslig gärning (ditt slag) men denna gärning kan rättfärdigas då du har befunnit dig i en s.k. "nödvärnssituation". Utifrån den information du har gett mig, skulle jag påstå att det var ett befogat våld du använde dig av och du kan då inte dömas för något brottsligt.Nedan finner du en mer utförlig beskrivning om reglerna om nödvärnNödvärnsrättenKan din gärning anses som brottslig?Ditt slag, där du råkar slå ut en tand på den andra killen, kan utgöra brott. I 3 kap 5 § Brottsbalken finns reglerna om misshandel. "Den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta, döms för misshandel". Jag antar att ditt slag uppfyller de kriterier som ställs upp, och du borde således dömas för misshandel. (Denna förklaring är dock otroligt förenklad. Det är även en del andra krav som ska vara uppfyllda för att du ska kunna dömas för misshandel, men dessa är inte aktuella att ta upp för min redogörelse om nödvärnsrätt. Se nedan). Kan din brottsliga gärning rättfärdigas? Även om själva handlingen i sig är otillåten, och skulle kunna leda till misshandel, så kan ditt slag rättfärdigas om du var i en s.k. "nödvärnssituation". För att sådan situation ska föreligga krävs bland annat: 1. Att gärningsmannen (dvs. den andra killen) har påbörjat ett brottsligt angrepp på dig, vilket stämmer väl överens med tanke på att han slog dig med ett ölglas i huvudet. 2. Vidare får din försvarsgärning inte klart avvika från vad som hade varit behövligt i situationen. Det innebär att gärningen du har begått, dvs. slaget som leder till att han förlorar sin tand, inte får vara uppenbart oförsvarlig och att du har använt dig av mer våld än vad som är behövligt i situationen. Min personliga bedömning är, att under förutsättning att du inte fortsatte att skada den andra killen, så var det okej för dig att använda våld. Slutsats: Nödvärnssituationen rättfärdigar således din gärning. Jag kan tyvärr inte uttala mig exakt om hur en domstol skulle bedöma situationen. Allt handlar om bevisning i form av vittnen, läkarutlåtanden och annat som kan stödja din version av händelseförloppet. Det väsentliga är att du kan styrka att du har agerat i självförsvar och inte använt mer våld än nödvändigt!Hoppas att du har fått svar på din fråga. Finner du något oklart eller önskar vidare hjälp är du välkommen att kontakta oss på bokning@lawline.se. Allt gott och stort lycka till med ditt ärende,Med vänliga hälsningar

Ansvarsfrihet vid hundattack

2017-03-03 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Min moster joggar varje kväll 3 km i stadsparken. Flera hundägare är samtidigt ute och rastar sina hundar. Efter tre varv i parken blir min moster plötsligt attackerad av en svart schäfer. Hunden biter sig fast i min mosters arm, varvid hon dödar hunden med ett välriktat karateslag. Vad kan hon åberopa till sitt försvar i avsikt att undgå ansvar för brott, oma) hunden hade slitit sig från sin ägare?b) hunden var kommenderad av hundägaren att gå till anfall för hundägaren ville skada henne?
Hanna Karlsson |Hej!Jag kan inte hjälpa med dig vad hon ska åberopa till försvar men jag kan gå igenom bestämmelserna om nöd och nödvärn. a) Hunden har slitit sig från sin ägare Om hunden råkar slita sig från sin ägare och går till attack blir bestämmelsen om nöd tillämplig enligt 24 kap. 4 § brottsbalken (se https://lagen.nu/1962:700#K24P4S1 ). Här får man inte göra mer än absolut nödvändigt för att handlandet ska ses som försvarligt. I första hand ska utredas om en brottslig gärning begåtts eftersom man i första hand använder nödvärn än nöd. Nöd har en lite striktare försvarlighetsbedömning än nödvärn, dvs man har mindre möjlighet att använda våld när det gäller nöd. Denna försvarlighetsbedömning kräver att det är en akut nödsituation (dvs ej i förebyggande syfte), som är påkallad av ett intresse av betydligt högre vikt än det som offras och att handlandet var behövligt för att avvärja faran. Om din moster hade kunnat göra något annat än att döda hunden borde hon alltså ha gjort det för att det ska anses försvarligt. b) Hunden var kommenderad av hundägaren att gå till anfall för hundägaren ville skada henne. Om hundägaren bussar sin hund på dig är det självklart en brottslig gärning, t ex misshandel. Enligt bestämmelsen om nödvärn i 24 kap. 1 § brottsbalken (se https://lagen.nu/1962:700#K24P1S1 ) får du försvara dig mot ett överhängande hot av en brottslig gärning. Nödvärnsgärningen får inte vara uppenbart oförsvarlig. Det innebär att försvarsgärningen får inte klart avvika från vad som har varit behövligt och det får inte råda ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnsgärningen och den skada som hotar genom angreppet. Notera att skillnaden mellan försvarlighetsbedömningen mellan nödvärn och nöd är alltså "uppenbart" oförsvarlig eller oförsvarlig.Frågan i båda fallen är om hunden verkligen hade behövt dö för att förhindra dess anfall och det är en bedömning domstolen måste göra. Vad som händer då, om hon skulle ansetts ha begått mer våld än nödvändigt är dels skadestånd pga sakskada (eftersom en hund är lös egendom i lagens mening) och dels djurplågeri. Enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen (se https://lagen.nu/1972:207#K2P1S1 ) är du skyldig att ersätta den skada som uppkommer på annans lös egendom. Skadeståndet för sakskada blir hundens värde vilket kan vara svårbedömt eftersom värdet ändras beroende på hur gammal hunden är och om den anses särskild värdefull av någon anledning. Det är alltså inte inköpspriset utan det aktuella dagsvärdet.Om hon skulle anses ha plågat hunden mer än nödvändigt kan hon också bli ansvarig för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § brottsbalken (se https://lagen.nu/1962:700#K16P13S1 ). Angående det finns det ett hovrättsavgörande från 1993 (RH 1993:163) där en lösspringande hund attackerade en kopplad hund och där den kopplade hundens ägare hade lyft upp hunden och kastat den i marken vilket lett till flera benbrott. Det ansågs som oförsvarligt och hundägaren blev dömd till djurplågeri med dagsböter.Till sist vill jag tillägga att det råder ett strikt skadeståndsansvar för hundägare när det gäller skador som hundar orsakar. Det innebär att de är skyldiga att ersätta armskadan oavsett varför den uppstod. Den regleringen finns i 19 § lagen om tillsyn över hundar och katter (se https://lagen.nu/2007:1150#P19S1 ).Det finns alltså flera olika poster som gäller här för båda parterna. Det är svårt att avgöra vad som egentligen hänt och det går inte att bygga upp ett försvar från den informationen du angett. Det låter som att våldet din moster använde var överdriven och att det inte är särskilt troligt att hon blev utsatt för ett brott (eftersom du inte nämnde något om någon konflikt mellan henne och hundägaren). Då det finns poster om skadestånd åt båda hållen skulle det kunna vara ett bra läge att kvitta eller jämka de kostnaderna mot varandra istället för att inleda en dyr rättegångsprocess då summorna det handlar om ändå lär vara förhållandevis låga.Lycka till!Vänligen,