När har jag rätt till nödvärn?

2018-04-08 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej!Jag har en fråga gällande två ovänner och ett slagsmål. Person A utdelar två knytnäveslag mot person B som får en blåtira och svullen läpp. A åtalas då senare för misshandel. Kan domen bli annorlunda eller domstolen agera på annat sätt ifall person A hävdar att person B hade en kniv och hotade honom så person A tog till självförsvar? Finns detta i någon grund i lagboken?
Linn Nyberg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga regleras i brottsbalken. Nödvärn Bestämmelsen om nödvärn regleras i 24 kap. 1 § och säger att en gärning som någon begår i nödvärn är endast ett brott om det med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt. Detta innebär att man får använda sig av självförsvar så länge det dels är något av vikt som hotas, t.ex. din person, och man inte agerar oförsvarligt: exempelvis kan det anses vara uppenbart oförsvarligt att försvara sig genom att hugga någon med en kniv som har slagit dig på armen. Vidare har man rätt till nödvärn vid fyra situationer däribland en är att man har rätt till nödvärn vid ett påbörjat eller överhängande brottsligt, fysiskt angrepp på person eller egendom. Man har alltså rätt till nödvärn vid ett påbörjat brottsligt angrepp på person, som scenariot som beskrivs i din fråga. Att det ska vara påbörjat eller överhängande Att angreppet måste vara påbörjat innebär att man inte har rätt att ta till nödvärn om man misstänker eller tror att någon exempelvis kommer attackera dig. Du får alltså inte slå någon förrän personen i fråga har attackerat dig eller angreppet är direkt överhängande. Att det ska vara ett brottsligt angreppAtt angreppet måste vara brottsligt innebär att det måste vara en gärning som är olaglig enligt brottsbalkens regler, exempelvis misshandel.Bedöms man ha agerat i nödvärn är det en så kallad ansvarsbefriande grund – man har alltså inte begått ett brott. Har man agerat i nödvärn men gått längre än vad som inte är uppenbart oförsvarligt, exempelvis försvarat sig med skjutvapen mot knytnävsslag, så är det en brottslig gärning. ExcessBestämmelsen om excess regleras i 24 kap. 6 § och innebär att om någon agerat ibland annat nödvärn men har gått längre än vad som kan anses vara inte uppenbart oförsvarligt så kan man ändå gå fri från ansvar om omständigheterna var sådana att man svårligen kunde besinna sig. SammanfattningsvisVåldsam handling genom självförsvar är stadgat i brottsbalkens bestämmelse om nödvärn. För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs att det handlar om ett överhängande eller påbörjat brottsligt angrepp och att man inte gjort mer än vad som kan anses vara inte uppenbart oförsvarligt för att skydda sig själv. Har man gjort mer än så och man har bedömts vara i en nödvärnssituation kan bestämmelsen om excess bli tillämplig om man bedöms agerat på detta sätt för att man svårligen kunnat besinna sig i den situationen man befann sig i. Vänlig hälsning,

Samtycke, berusning och nödvärn i samband med misshandel

2018-04-02 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej!För några år sen hamna mina bägge två kompisar i slagsmål, vi kan kalla de X och Y. Y gav två knytnävsslag som ledde till att X fick blåtira och svullen läpp. Y blev åtalad för misshandel.1.Skulle domen vara annorlunda om de både två var överens om att slåss?2. Y som gav knytnävsslag hävdade att hen var berusad och att hen skulle aldrig agera sånt vid ett nyktert tillstånd, skulle domen se annorlunda ut?3. Om X hade en kniv och var påväg mot Y, skulle Y fortfarande åtalas för misshandel eller är det självförsvar?
Christoffer Tolf |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Avgörande för domslut inom straffrätten grundar sig på en rad omständigheter i det enskilda fallet och är föremål för en omfattande bedömning av domstolen. I svaret nedan beskriver jag vad som gäller generellt avseende dina frågor. Svaret behöver därför nödvändigtvis inte vara direkt tillämpligt i ditt fall då det kan finnas omständigheter i ditt nämnda mål som inte framgår av frågan. Skulle domen vara annorlunda om de båda två var överens om att slåss? I 24 kap 7 § Brottsbalken (BrB) finns en bestämmelse om samtycke som utgör en rättfärdigande omständighet. Att samtycke utgör en rättfärdigande omständighet innebär att den vanligtvis otillåtna gärningen accepteras. För att ett giltigt samtycke ska föreligga ska den utsatte ha samtyckt till hela gärningen och under hela dess utförande. Den samtyckande ska vara behörig att förfoga över det ifrågavarande intresset. Detta innebär att en annan person inte kan samtycka till att motta slag på någon annans vägnar. Vidare ska den samtyckande ha förmåga att förstå innebörden av gärningen. Samtycke ska ha lämnats frivilligt (får inte finnas inslag av tvång) och under insikt om relevanta förhållanden. Den samtyckande måste vara kapabel att förstå innebörden av vad denne samtycker till. Slutligen ska samtycket vara allvarligt menat. Ett giltigt samtycke föreligger inte vid exempelvis skämt.Av NJA 1993 s. 553 framgår att så länge ett bråk eller slagsmål hålls på en viss nivå (tillfogar varandra smärta och ringare skador exempelvis i form av blåmärken och mindre blåmärken) behöver ett misshandelsbrott inte anses föreligga med anledning av allmänna straffrättsliga grundsatser om samtyckes ansvarsbefriande verkan. Personerna i rättsfallet var unga och hade varit så inställda på att inlåta sig bråk att samtycke från parterna ansågs föreligga. Rättsfallet visar att samtycke kan föreligga vid mildare grader av misshandel. Sammanfattningsvis kan sägas att domen i din fråga hade kunnat se annorlunda ut om parterna varit överens om att utdela slag. Utfallet är dock i hög grad beroende av de eventuellt uppkomna skadornas art då det inte är möjligt att samtycka till grövre grader av misshandel. Skulle domen se annorlunda ut om Y, som utdelade slag, hävdade att denne var berusad och aldrig skulle agera likadant i ett nyktert tillstånd? För att ett brott ska anses föreligga krävs som huvudregel att gärningen begåtts uppsåtligen enligt 1 kap 2 § 1 st. BrB. Att gärningen begåtts under självförvållat rus (exempelvis berusning vid intag av alkohol) ska inte föranleda att gärningen inte ska anses som ett brott enligt 1 kap 2 § 2 st. BrB. Bestämmelsen tillsammans med avgöranden från Högsta domstolen visar att berusning inte utgör en ursäkt att exempelvis utdela slag mot någon. I det enskilda fallet kan det däremot bli så att rätten anser att den berusade personen inte förstod vad denne gjort och att personen i fråga därför ska frias eftersom att det inte föreligger något uppsåtligt handlande. För att frias på grund av bristande uppsåt bör det enligt min mening föreligga en kraftig form av berusning. Detta beror på att rätten nästan alltid kan visa på uppsåt trots att gärningsmannen varit berusad.Om rätten skulle komma fram till att uppsåt till handlandet inte förelegat kan man dock bli dömd för oaktsamhetsbrott. Till exempel kan den som av oaktsamhet orsakar annan person kroppsskada dömas för vållande till kroppsskada enligt 3 kap 8 § BrB.Om X hade en kniv och var på väg mot Y, skulle Y fortfarande åtalas för misshandel eller är det självförsvar?Handlande i nödvärn utgör en grund för ansvarsfrihet och ger således en person rätt att försvara sig i exempelvis ett slagsmål. En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt enligt 24 kap 1 § BrB. Rätt till nödvärn föreligger mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person enligt 24 kap 1 § 2 st. 1 p. BrB. Huruvida självförsvaret anses vara en godtagbar nödvärnssituation beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Om förövaren har vapen eller dylikt eller om den drabbade inte kan lämna platsen ökar möjligheterna att åberopa nödvärn (se NJA 2005 s. 237). Om den drabbade däremot haft möjlighet att lämna platsen, tillkalla hjälp eller har ett omfattande fysiskt övertag talar detta emot att nödvärn godtas som ansvarsfrihetsgrund. Om X varit på väg mot Y med en kniv talar detta för en godtagbar nödvärnssituation och som således hade föranlett ansvarsfrihet.Trots att man skulle komma fram till att den angripne, i den specifika situationen, haft rätt att agera i nödvärn kan denne ha missbrukat denna rätt genom att bruka övervåld mot X. Exempel på ett sådant missbruk är att man delar ut fler slag än nödvändigt för att försvara sig. Om den angripnes gärning anses vara oförsvarlig med hänsyn till hotet finns en bestämmelse om nödvärnsexcess i 24 kap 6 § BrB. Bestämmelsen tillämpas bland annat i fall då en person haft rätt att agera i nödvärn men gjort mer än vad som är tillåtet i en nödvärnssituation. Y skulle i detta fall kunna gå fri från ansvar om omständigheterna i situationen var sådana att han svårligen kunnat besinna sig. Bestämmelsen gör det möjligt att gå fri från ansvar då det kan vara svårt att i stridens hetta göra en rationell övervägning av möjliga medel i situationen. Vid bedömning av om nödvärnsexcess föreligger beaktar man främst farans art och tiden för övervägande som stått den angripne till förfogande. Exempel är om X hastigt eller plötsligt tagit upp en kniv och angripit Y vilket skulle tala för nödvärnsexcess.Sammanfattningsvis kan sägas att det finns en rätt att försvara sig mot brottsliga angrepp i den mån det våld man tillämpar inte är uppenbart oförsvarligt. Skulle rätten komma fram till att våldet är uppenbart oförsvarligt kan man trots detta gå fri från ansvar om omständigheterna varit sådana att personen i fråga svårligen kunnat besinna sig. Hoppas att du fått svar på dina frågor. Du är välkommen att återkomma om du har fler frågor eller önskar att jag förtydligar någon del i mitt svar. Med vänlig hälsning,

Om en person hamnar i slagsmål och ger den andra skador har han brutit mot någon lag?

2018-03-29 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej!Om en person hamnar i slagsmål och ger den andra skador har han brutit mot någon lag?OBS: han är berusad och skulle aldrig göra det i nykterttillstånd
Emma Frost |Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Om en person ger någon annan skador i ett slagsmål så kan personen ha gjort sig skyldig till misshandel (3 kap. 5 § brottsbalken.).Det beror på omständigheterna runtomkring. En person kan göra sig skyldig till misshandel trots att hen är berusad eller onykter (1 kap. 2 § 2 st. brottsbalken.). Däremot har man rätt att försvara sig själv genom nödvärn. Nödvärn tillåter en annars brottslig handling, t.ex. ett slag, om det behövs för att skydda sig mot ett brottsligt angrepp. För att ha rätt till nödvärn krävs att ett brottsligt angrepp mot ens person som sker nu eller kommer ske straxt. Gärningar som begås i nödvärn måste vara försvarliga sett till omständigheterna och våldet i angreppet (24 kap. 1 § brottsbalken.). När HD har bedömt fall av nödvärn har de tittat på omständigheter såsom kroppsvikt, kunskap om kampsport, möjligheter att tillkalla hjälp, hur miljön vid angreppet sett ut med mera (se NJA 2005 s. 237). Generellt kan man säga att man får bemöta våld med lika våld men endast om det inte finns något annat sätt att avvärja angreppet, såsom att tillkalla hjälp eller lämna platsen. Som exempel kan vi tänka oss att Anna och Bea börjar bråka och så riktar Anna ett slag mot Bea och träffar henne på kinden en gång. Har Bea möjlighet att gå ifrån eller tillkalla hjälp är det i första hand det hon ska göra. Om Bea står trängd och Anna riktar ytterligare våld mot Bea, kan man tänka sig att Bea i nödvärn kan knuffa undan Anna för att kunna lämna platsen. Beas knuff skulle i exemplet vara nödvärnsgärning. Så för att besvara din fråga krävs mer kunskap om omständigheterna men generellt om en person A har åsamkat person B skador skulle A kunna ha begått misshandel vilket är olagligt. Om A åsamkat person B skador i nödvärn är A:s gärning ursäktad och kommer inte dömas till något straffansvar. Men som sagt, det beror på omständigheterna i fallet. Om du vill kan du boka en tid hos en av våra jurister. Du kan boka tid direkt på http://lawline.se/boka.Hoppas du fick svar på din fråga!

Ursäktande omständigheter

2018-03-10 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej,Kan en person som t.ex blivit drogad och begår ett allvarligt brott under tiden hen är påverkad, fortfarande hållas juridiskt ansvarig för de skador denna person åsamkar på människor eller egendom?Eller kan en domstol fria pga de faktiska omständigheterna, trots att brottet i sig varit grovt eller t.om haft en dödlig utgång?
|Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Allmänt om straffrättsligt ansvarI brottsbalken (BrB) regleras bland annat bestämmelser om sådana brott som innebär åsamkande av skador på person eller egendom. Vid bedömningen av om någon kan dömas för ett brott (och således anses ansvarig) tittar man först på gärningen i sig, och sedan på om gärningsmannen varit personlig ansvarig för brottet. Här kan kort nämnas att en gärning i sig (själva handlingen) är otillåten om den uppfyller kraven i en specifik bestämmelse (t. ex ett slag i ansiktet, som utgör misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB). Utöver detta krävs det, som ovan nämnts, att den som begått en otillåten gärning också kan hållas personligt ansvarig för denna. Här tittar man således på gärningsmannen som person. Personligt ansvarFör att anses personligt ansvarig för en gärning ska gärningen dels ha begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet (vilket framgår av den specifika bestämmelsen, annars gäller 1 kap. 2 § BrB). Utöver detta krävs det också att det inte finns några ursäktande omständigheter. Har gärningen alltså begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet tittar man på om några ursäktande omständigheter föreligger. Ursäktande omständigheter kan vara:* Tillfällig sinnesförvirring* Psykisk störning (se 30 kap. 6 § BrB) * Excess (24 kap. 6 § BrB) * Straffrättsvillfarelse (24 kap. 9 § BrB) och * Frivilligt tillbakaträdandeI ditt fall blir den första kategorin (tillfällig sinnesförvrring) av intresse. Tillfällig sinnesförvirring finns inte reglerad i lag, och kan därmed anses vara en oskriven regel. Med tillfällig sinnesförvirring avses sådana situationer när gärningsmannen begått en gärning i ett tillstånd där han eller hon inte är sig själv. Exempel på detta är när gärningsmannen är i chock, är under hypnos eller när gärningsmannen är påverkad av alkohol eller narkotika. Dock krävs det att gärningsmannen inte själv orsakat detta tillstånd. Gärningsmannen kan således endast ursäktas om tillståndet han eller hon befinner sig i inte varit självförvållat. Exempel på en sådan situation kan vara när gärningsmannen blivit drogad utan att veta om detta och sedan begår ett brott. Vad som således krävs för ett friande i domstol är att det kan visas att den som begått en otillåten gärning under påverkan av droger inte själv satt sig i det tillståndet. Oavsett vad det rör sig om för typ av brott kan ursäktande omständigheter medföra att gärningsmannen går fri. Hoppas du fick svar på din fråga! Tveka inte att vända dig till oss på Lawline om du har ytterligare funderingar. Med vänliga hälsningar,

Kan vissa påståenden leda till ansvarsfrihet från misshandel?

2018-04-06 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej!Jag har en fråga gällande två ovänner och ett slagsmål. Person A utdelar två knytnäveslag mot person B som får en blåtira och svullen läpp. A åtalas då senare för misshandel. Kan domstolen bedöma situationen straffrättsligt ifall person A säger att båda var med på slagsmålet? Det har även kommit upp ett påstående från person A att han inte visste om att man i Sverige inte fick göra upp "man mot man", finns det något som kan motsätta detta i lagen?
Henrik Åkesson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Svaret på din fråga hittar vi i brottsbalken (BrB). Påståendena från A kommer troligen inte ha någon betydelse. Det finns dock främst två omständigheter som kan spela roll. För en väldigt kort sammanfattning hänvisar jag dig till rubrik 3, annars följer här en mer utförlig redovisning. 1. Får det någon betydelse om A säger att båda var med på slagsmålet? I brottsbalkens 24 kap. finns olika bestämmelser om ansvarsfrihet, dvs. omständigheter som kan göra olagliga handlingar godtagbara. Jag är lite osäker vad du menar med "att båda var med på slagsmålet". Jag kommer därför dela upp svaret under två underrubriker. I den första underrubriken kommer jag utreda om samtycke för misshandeln och under den andra kommer jag ta upp frågan om självförsvar. 1.1 SamtyckeOm det finns samtycke till skadan, dvs. att både A och B samtyckt till de skador som uppkommer genom slagsmålet, så är detta en sådan grund för ansvarsfrihet. Det blir ändå fråga om brott, trots att samtycke finns, om det är oförsvarligt med hänsyn till B:s skada, kräkning, fara, syftet med slagen och övriga omständigheter (BrB 24 kap. 7 §). För att ett samtycke från B ska vara giltigt krävs deta) att det är just den som är berörd av handlingen, alltså B, som har samtyckt till skadan; b) att samtycket lämnats före eller senast vid slagsmålet och ska omfatta hela gärningen. Det går inte att lämna samtycke i efterhand; c) att B måste ha förstått innebörden av gärningen som denne samtyckt till; d) att B måste lämnat samtycket frivilligt, alltså inte på grund av att någon annan tvingat B till att samtyckae) att samtycket varit allvarligt menat. Huvudprincipen i svensk rätt är att det går att samtycka till en ringa misshandel (en mildare form av misshandel där exemplet ofta brukar vara en örfil). Däremot går det inte att samtycka till misshandel av normalgraden. Det beror här alltså här en fråga om vilken grad av misshandel A är åtalad för. Eftersom du skriver i din fråga att det rörde två knytnävslag så är det troligen misshandel av normalgraden A kommer att åtalas för, och därmed har det inte någon betydelse om båda var med på slagsmålet. Högsta domstolen har i ett fall uttalat att samtycke kan finnas när två ungdomar bråkar med varandra och båda varit inställda på att ofreda den andra, och i någon grad tillfoga varandra smärta och mindre övergående skador (t.ex. i form av blåmärken mindre svullnader). Det krävs dock att bråket hålls på denna låga nivå (NJA 1993 s. 553). 1.2 SjälvförsvarTolkar jag istället det som att A agerat i självförsvar blir det inte fråga om samtycke, utan istället en fråga om nödvärn. Har A slagit B för att skydda sig är detta endast brottsligt om det är uppenbart oförsvarligt med hänsyn till B:s angrepp och omständigheterna i övrig (BrB 24 kap. 1 § första stycket). Detta betyder att så länge inte A handlat på ett sätt som är uppenbart oförsvarligt kommer A inte straffas. Det kallas då att A handlat i nödvärn. A:s slag får inte vara uppenbart oförsvarliga. I detta fall betyder det att A:s slag inte gått längre än var som varit nödvändigt för att försvara sig. Rätten till nödvärn kan här bli aktuellt om det finns ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp från B mot A (BrB 24 kap. 1 § andra stycket 1 p). 2. Har det någon betydelse att A inte visste om att det var olagligt? En annan grund för att inte dömas för en annan olovlig gärning är straffrättsvillfarelse. Detta innebär att A inte ska dömas för en handling om A inte visste om att handlingen var olaglig på grund av att det skett ett fel när bestämmelsen om misshandel meddelats till allmänheten eller att det kan finnas andra omständigheter som gör att handlingen uppenbart är ursäktligt (BrB 24 kap. 9 §). Det finns en gammal rättsprincip som säger att okunnighet om att något är olagligt inte är ursäktligt. Att A inte visste om att man inte fick göra upp "man mot man" i Sverige har alltså ingen betydelse. Det som jag skrivit ovan om straffrättsvillfarelse är ett undantag från denna princip. Från rättspraxis och förarbetena till brottsbalken kan grunderna för att gå fri från ansvar på grund av straffrättsvillfarelse sammanfattas med ett antal punkter men det som är relevant i just detta fall är om A saknade möjlighet att känna till att misshandel var olagligt i Sverige. Denna grund är främst tillämpbar i situationer då utländska personer kommer till Sverige och då möter en helt främmande lagstiftning. Dock har praxis visat att detta väldigt sällan gör att handlingarna är tillåtna. Kommer inte A från ett annat land än Sverige så kan det alltså misshandeln knappast bli ursäktlig endast genom att A inte kände till lagen. Kommer A istället från Sverige blir det inte fråga om straffrättsvillfarelse här. Att A inte visste om att det var olagligt har alltså ingen betydelse. 3. SlutsatsA:s båda påstående kommer troligen inte ha någon betydelse. Detta betyder att A kommer att dömas för misshandeln. Det är dock upp till åklagaren i fallet att bevisa att det är ställt utom rimligt tvivel att det är A som begått misshandeln. Det finns dock två omständigheter som kan ha betydelse:1. Vilken typ av misshandel det rör sig om. Om det är misshandel av ringa grad kan det finnas samtycke, om det verkligen varit på det sätt som A påstått. Rättsfallet från Högsta domstolen som jag nämnt kan också bli aktuellt (se rubrik 1.1).2. Om A utdelat slagen för att skydda sig kan A gå fri från misshandel på grund av att han handlat i nödvärn (se rubrik 1.2). Jag hoppas att mitt svar varit till vägledning. Har du några fler frågor är du varmt välkommen att återkomma! Med vänliga hälsningar

Har man brutit mot någon lag om man försvarar sig själv i ett slagsmål?

2018-03-29 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej!Har man brytit mot någon lag om man försvarar sig själv i ett slagsmål?Exempelvis om motståndaren hade kniv, har man inte rätt och försvara sig själv?Vad säger lagen?
Emma Frost |Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Det beror på omständigheterna i det enskilda fallet. En person får försvara sig i ett slagsmål genom nödvärn. Nödvärn ger ansvarsfrihet för annars olagliga gärningar som t.ex. slag eller knuffar. För att ha rätt till nödvärn krävs det dels, att ett brottsligt angrepp mot person sker nu eller kommer ske straxt. Dels att våldet som används inom ramen för nödvärn inte är uppenbart oförsvarligt (24 kap. 1 § brottsbalken.). Omständigheter som talar mot nödvärn som en ansvarsfrihetsgrund är om den angripne har möjlighet att lämna platsen, att tillkalla hjälp, har kunskap om kampsport eller varit mycket större än angriparen. Om förövaren är mycket större än den som blir angripen, har vapen eller om den angripne inte kan lämna, ökar möjligheterna att åberopa nödvärn (se t.ex. NJA 2005 s.237). Om den angripnes gärning anses oförsvarlig och därför inte anses vara gjord i nödvärn finns ytterligare en ursäktande omständighet kallad nödvärnsexcess. Nödvärnsexcess kallas det när en gärning i självförsvar anses vara oförsvarlig men där omständigheterna varit sådana att personen inte rimligen kunnat besinna sig (24 kap. 6 § brottsbalken.).Är slagsmålet uppgjort i förhand, så kan man inte åberopa nödvärn om inte motståndaren går utanför det man bestämt om slagsmålet. Exempelvis om man bestämt att göra upp utomhus klockan 17 och ska slåss med knytnävarna så får man inte åberopa nödvärn om inte motståndaren tar fram vapen. Om nödvärn eller nödvärnsexcess inte anses föreligga, kan även den angripne göra sig skyldig till misshandel (3 kap. 5 § brottsbalken.).Hoppas du fick svar på din fråga!

Försvarlighetsbedömning i nödvärn

2018-03-15 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hejsan hade en fundering gällande "nödvärn". Är det lagligt att slå någon en eller flera gånger så personen tuppar av/dör om den våldtar någon annan? (under själva våldtäkten)
Jakob Perä |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Nödvärn i denna situation är reglerad i 24 kap. 1 § BrB som stadgar En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.Rätt till nödvärn föreligger mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom.Av 24 kap. 5 § BrB framgår det att inte bara offret har nödvärnsrätt utan även tredje man. En person som hjälper offret har därmed samma nödvärnsrätt som offret.En våldtäkt som pågår är ett påbörjat brottsligt angrepp på person. Detta innebär att enbart uppenbart oförsvarliga handlingar är straffbara. Från praxis har det framkommit att dödligt våld inte alltid är straffbart. Förutsättningen för att bruka dödligt våld är dels att den angripne befinner sig i ett så trängt läge att våldet inte klart avviker från vad som krävs för att avvärja angreppet, dels att det brottsliga angreppet som våldet avser att avvärja är livshotande eller ett annat mycket viktigt intresse (NJA 2005 s. 237). Min slutsats från HD:s resonemang är att det beror på varje situation om ett brukande av dödligt våld är uppenbart oförsvarligt. I vissa situationer kanske det inte finns andra alternativ från att bruka dödligt våld och man kan då befinna sig i ett så trängt läge som HD beskriver.Som det framgår av lagrummet behöver angreppet vara pågående eller överhängande. Om våldtäktsförsöket var avvärjt, t.ex eftersom gärningsmannen blev medvetslös till följd av en nödvärnshandling, finns ingen nödvärnsrätt längre (NJA 1990 s.370).Även om en persons handling är uppenbart oförsvarlig kan han ändå vara fri från ansvar enligt 24 kap. 6 § BrB (excess) som anger att en persons handling kan anses tillåten om personen svårligen kunde besinna sig. En person som i nödvärn gör något uppenbart oförsvarligt kan därmed ändå gå fri från ansvar. De faktorer som spelar roll för att bedöma om personen svårligen kunde besinna sig kan vara om gärningen utfördes under ett långt eller kort händelseförlopp. En person som gör något uppenbart oförsvarligt under ett kort händelseförlopp anses ha svårare att besinna sig än under ett långt händelseförlopp då personen hinner fundera över sina handlingar. Man kan även beakta gärningsmannens sinnesnärvaro, t.ex kan man beakta att en person svårligen kunde besinna sig eftersom han agerade i panik. ( se NJA 2009 s.234)Svaret på din fråga blir därmed att en sådan bedömning behöver göras från fall till fall. Fanns det alternativ till det dödliga/grova våldet kan det peka på att våldsgärningen var uppenbart oförsvarligt. Även om gärningen anses som uppenbart oförsvarlig kan personen ändå gå fri om han agerade i t.ex panik enligt excessbestämmelsen.Hoppas du fick svar på din fråga.

Är det brottsligt att ta någon annans bilnycklar för att förhindra rattfylleri?

2018-03-09 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej! Min mamma är alkolist och har erkänt samt blivit påkommen av anhöriga att hon kör full. Då vi fick denna informationen tog vi hennes bilnycklar. Hon hotar nu med att anmäla oss för stöld fast hon gav nycklarna till oss utan protest. Kan vi bli dömda för detta?
|Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag kommer att dela upp mitt svar med rubriker som behandlar de olika relevanta rättsliga aspekterna av din situation.Att ni har tagit din mammas bilnycklar innebär som jag förstår det att hon inte har tillgång till att använda bilen. Ett av de brotten som då skulle kunna aktualiseras i denna situation är egenmäktigt förfarande, vilket jag kommer att behandla senare. Först ska jag behandla möjligheten för privatpersoner att omhänderta någon annans bilnycklar.Rätt att omhänderta nycklar för att förhindra rattfylleri?Inledningsvis kan nämnas att det inte finns någon generell rätt för privatpersoner att (olovligen) omhänderta någon annans bilnycklar för att förhindra t.ex. rattfylleribrott. En sådan rätt finns till viss del för poliser. I polislagen 24 a § stadgas en rätt för poliser att tillfälligt omhänderta fordonsnycklar för att förhindra rattfylleribrott.Vad gäller privatpersoner finns som däremot ingen sådan rättighet. Detta innebär att man får falla tillbaka på den generella bestämmelsen om nöd. Bestämmelsen om nöd finns i brottsbalken 24 kap 4 § och lyder såhär:"En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig.Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse."Denna bestämmelse skulle i vissa fall kunna användas för att rättfärdiga att en privatperson olovligen omhändertar en annan persons fordonsnycklar för att förhindra rattfylleribrott. Det som är problematiskt i detta fall är att det ska föreligga en faktisk nödsituation för att denna bestämmelse ska kunna tillämpas. Med en nödsituation menas det som står i sista meningen i bestämmelsen: Att nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Detta innebär också att den hotande faran måste vara åtminstone överhängande. Det måste finnas en faktisk fara för att detta hot förverkligas. Därmed borde det till exempel föreligga en nödsituation om man tar bilnycklarna från en person som hoppat in i sin bil, startat den och som avser att köra den, samtidigt som man vet att denne är tydligt onykter. Det skulle dock kunna räcka med att en onykter person tydligt visar en avsikt att faktiskt köra iväg. Redan då borde en nödsituation kunna föreligga.Det som är problematiskt i ditt fall är att en sådan nödsituation kanske inte förelåg när ni omhändertog hennes bilnycklar. Det går exempelvis inte att säga att en fara för rattfylla (i lagens mening) föreligger bara för att någon är alkoholist eller ens berusad. Det krävs att det föreligger en konkret situation med en risk för att faran förverkligas.Om en nödsituation föreligger, kallas det att det finns en ansvarsfrihetsgrund. Detta gör att en gärning som skulle varit brottslig inte är det. Om en nödsituation inte föreligger, kan brott ha begåtts. Detta behandlas i det följande.Egenmäktigt förfarandeBrottet egenmäktigt förfarande regleras i brottsbalken 8 kap 8 §. Detta brott kan aktualiseras i denna situation för att ni rubbat er mammas besittning till hennes bil. Med det menas att ni genom att ta hennes bilnycklar olovligen har fråntagit henne möjligheten att använda och få tillträde till sin bil. Detta räcker för att brottet egenmäktigt förfarande ska anses begånget.SammanfattningDet som gäller är således att brottet egenmäktigt förfarande kan ha begåtts i denna situation, såvida inte en nödsituation kan anses ha förelegat vid omhändertagandet. Men för detta krävs även att ni återlämnar nycklarna när nödsituationen inte längre föreligger.Tyvärr kan lagen anses vara ganska hård i detta avseende. Jag förstår ju självklart att ni inte gjort detta för någon annan anledning än att hjälpa, skydda och ta hand om er mamma. OM det skulle vara så att åtal väcks, skulle straffet på grund av sådana här förmildrande omständigheter bli mycket lågt. Jag hoppas att detta löser sig utan ytterligare svåra situationer för er att hantera.Jag hoppas att mitt svar är belysande. Tveka inte att ställa en ny fråga eller att kommentera nedan om du har fler funderingar!Med vänliga hälsningar,