Medhjälp till avvisning och omhändertagande ombord på tåg
Hej! Jag har lite funderingar kring järnvägslagen.
Det står i Kap9 paragraf 3 att En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägssystem får avlägsna eller om det är absolut nödvändigt, omhänderta en person.
Och jag undrar om envar får assistera vid såna tillfällen, tänker mig enligt t.ex Brottsbalken 24:5.
Mvh
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Som du mycket riktigt noterat rör din fråga bestämmelser i brottsbalken (BrB). Utgångspunkten i svensk rätt är ju nämligen att fysiska ingripanden mot andra människor faller under statens våldsmonopol, och vi måste därför finna undantag i brottsbalken som kan rättfärdiga sådan medborgerlig våldsanvändning.
Medhjälp till laga befogenhet
Den rätt som tillkommer befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg att utföra fysiska ingripanden mot ordningsstörande personer får betraktas som "delegerad" från statens våldsmonopol, förlänad personen i egenskap av dennes yrkesmässiga funktion. Tillsammans med exempelvis polisers och ordningsvakters rätt till att bruka visst våld, utgör detta något som kallas laga befogenhet. Utgångspunkten är därmed att endast den person som har sådan laga befogenhet har rätt att nyttja den, men genom bestämmelsen 24 kap 5 § BrB, som du riktigt pekat ut, ges utrymme för var och en att medhjälpa till sådana ingripanden. I lagtexten hänvisas endast till polisens laga befogenhet, men genom ytterligare vidareanvisning i lagtext och med stöd av de åsikter som framkommer i rättslitteraturen på området står klart att var och en får medhjälpa till alla former av laga befogenhet, även sådan i järnvägstjänst du avser (polislag 10 §, polislag 29 §).
Däremot bör poängteras att befattningshavare för säkerhet och ordning i järnvägstjänst har en relativt begränsad rätt till fysiska ingripanden. Av bestämmelsen framgår att våld endast får utnyttjas om inga andra medel hjälper och får inte sträcka sig längre än vad som är absolut nödvändigt. Är hjälp nödvändig ska tågpersonalen som utgångspunkt tillkalla polis. Utrymmet till att medhjälpa till sådana åtgärder torde enligt mig vara relativt begränsat, därför att det avser relativt milda fall av tjänsteutövning som inte borde kräva särskilt mycket våld. Skulle den avvisade eller omhändertagna personen visa sig grovt omedgörlig är det istället andra bestämmelser som aktualiseras.
Nödvärn en vanlig rättfärdigande grund
I första hand blir nödvärn aktuellt, om det skulle vara så att en person löper amok på tåget, med risk för att skada människor eller egendom eller gjort sig skyldig till olaga intrång (BrB 24 kap. 1§ ) Skulle personen visa sig så krånglig och svårhanterlig att personalen inte verkar ha situationen under kontroll, finns goda skäl att tro att nödvärnsrätt blir aktuell. Det går även att medhjälpa till nödvärn. I sådant fall har du och personalen rätt att vidta de åtgärder som är behövliga och proportionerliga för att avvärja det omedelbara hotet. Skulle den omhändertagna personen ha gjort sig skyldig till brott som kan ge mer en ett års fängelse, exempelvis misshandel i samband med ingripandet, har samtliga personer på tåget rätt att göra ett envarsgripande i väntan på polisen (Rättegångsbalk 24 kap. 7 §).
Sammanfattning
Sammanfattningsvis har du teoretiskt sett rätt att hjälpa tågets säkerhetspersonal med alla former av ingripanden, även sådana mildare åtgärder som sker enbart med stöd av deras yrkesutövning. I praktiken misstänker jag dock att sådan hjälp i första hand blir aktuell när situationen redan eskalerat till ett sådant läge där nödvärn och envarsgripanden blir aktuellt.
Jag hoppas du fick svar på din fråga!
Mvh,
