Hur gör man för att ge bort ett hus, kan det bli enskild egendom och vem skulle ärva det om gåvomottagaren avlider?

2019-12-08 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej, min far har ett hus som han vill ge till min son.Jag har en ogift bror utan barn som inte har några synpunkter till detta.Jag har bara ett barn, dvs min son som skall få huset.Jag undrar dels hur man skall formulera ett avtal för att detta skall bli min sons egendom även om han gifter sig eller skaffar sambo samt även om något skulle hända honom så att huset "går" tillbaka till mig och min bror och inte till min sons mor som jag ej lever med.
Emma Johannesson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I mitt svar kommer jag hänvisa till jordabalken (JB), äktenskapsbalken (ÄktB), sambolagen (SamboL) och ärvdabalken (ÄB)En gåva blir giltig genom ett gåvobrevFör att överlåta huset till din son måste ni skriva ett så kallat gåvobrev. Detta eftersom överlåtelser av fast egendom, alltså hus, måste vara skriftligt för att vara giltigt (4 kap. 1 § JB). I gåvobrevet ska givarens namn, mottagarens namn, egendomen noga beskriven, ort och datum samt underskrift från båda parter finnas med. I gåvobrevet kan ni skriva in att huset ska vara din sons enskilda egendom. Detta innebär att om din son i framtiden blir sambo eller gifter sig, ska huset hållas utanför en eventuell bodelning (10 kap. 1 § och 7 kap. 1 § ÄktB samt 9 § och 4 § SamboL). Det går bra att själv upprätta ett gåvobrev, så länge innehållet är korrekt. Om ni känner att ni behöver hjälp kan ni enkelt och till ett fast pris upprätta ett gåvobrev via får avtalstjänst. Den finner ni här. Hur kan ni göra för att huset inte ska tillfalla din sons mor?Om din son skulle avlida efter att han fått huset finns det flera olika situationer som skulle kunna bli aktuella. Jag ska försöka förklara så gott jag kan hur det fungerar. Huvudregeln inom svensk rätt är att bröstarvingar, det vill säga den avlidnes barn, ska ärva (2 kap. 1 § ÄB). Jag kommer i exemplen utgå ifrån att din son inte har några barn. Om han har barn ska de ärva efter honom. Bröstarvingar har alltid rätt att få ut sin laglott, vilken motsvarar hälften av arvslotten (7 kap. 1 § ÄB). Det kan alltså bli lite svårare för er om ni vill att du och din bror ska ärva istället för din sons barn. Om du vill veta mer om detta är du välkommen att ställa en ny fråga. Om din son avlider utan att vara sambo eller giftOm detta är fallet, och din son inte heller har några barn, ska hans föräldrar dela på arvet (2 kap. 2 § ÄB). Föräldrarna ska då få hälften var. I denna situation skulle alltså du och din sons mor ärva hälften var av huset. Om detta inte är vad din son önskar kan han upprätta ett testamente (9 kap. 1 § ÄB). Om han i sitt testamente skriver att du och hans farbror ska ärva hälften var av huset kommer detta gå före hans mors rätt att ärva. Om din son avlider och är giftOm detta är fallet finns en rätt för efterlevande make att ärva allt (3 kap. 1 § ÄB). Detta gäller även före eventuella gemensamma barn. Gemensamma barn får vänta på sitt arv tills båda föräldrarna avlidit. Även om huset enligt gåvobrevet är din sons enskilda egendom innebär detta inte att en framtida make inte kommer ärva det. Att huset är enskilt innebär endast att det ska hållas utanför en bodelning. Om din son avlider kommer huset alltså inte ingå i bodelningen mellan honom och hans make, men eftersom maken ärver kommer maken ärva även hans enskilda egendom. Om din son inte vill att hans make ska ärva kan han även här skriva ett testamente på samma sätt som ovan. Det som är viktigt att tänka på här är att en efterlevande make alltid har rätt att efter bodelningen ha egendom som motsvarar minst fyra prisbasbelopp (3 kap. 1 § andra stycket ÄB). Ett prisbasbelopp är ett fastställt belopp som används för beräkning av olika förmåner och avgifter. 2019 är ett prisbasbelopp 46 500 kr. Om den efterlevande maken inte uppnår detta efter bodelningen har hen rätt att få ut så mycket ur arvet efter den avlidne att hen uppnår det, även om det inskränker testamentstagarnas rätt. Om din son avlider och är samboSambor ärver inte varandra. Detta innebär att om din son avlider och är sambo, och inte har några barn, kommer det även här bli du och din fru som ska ärva. Precis som ovan har din son här möjligheten att skriva ett testamente. Det som är viktigt att tänka på här är att den efterlevande sambon, likt den efterlevande maken ovan, har rätt att efter bodelningen ha egendom som motsvarar minst två prisbasbelopp (18 § andra stycket SamboL). Formkrav för testamenteEtt testamente måste bland annat upprättas skriftligen, undertecknas samt bevittnas av två vittnen (10 kap. 1 § ÄB). Det går bra att upprätta ett testamente själv. Men om ni känner att ni behöver hjälp, och vill vara säkra på att det blir helt rätt, är ni välkomna att boka en tid hos en av våra jurister. Det kan ni göra här. SlutsatsSammanfattningsvis kan sägas att ni behöver upprätta ett gåvobrev för att din far ska kunna ge sitt hus till din son. Om din son vill att du och din bror ska ärva huset istället för att hans mamma ska ärva det kan han upprätta ett testamente. Jag hoppas att detta var svar på din fråga! Mvh,

Skolfråga familjerätt

2019-12-04 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej, jag har en skoluppgift som är lite svårtolkad och jag tycker att det är svårt att hitta svar på mina frågor. Bifogar uppgiften ifall att ni kan hjälpa mig.Lena och Niklas har varit ihop i 15 år och har en dotter, Pia, som idag är 13 år. De har även en son, Per, som är 5 år. De gifte sig för 3 år sedan. Lena har i drygt ett år velat lämna Niklas pga hans spelberoende och alkoholmissbruk. Han har även vid några tillfällen betett sig våldsamt mot Lena. Hon har dock stannat kvar eftersom hon hoppats på att det ska bli bättre då Niklas påbörjat behandling via kommunen. Niklas har även hotat med att begära ensam vårdnad om hon lämnar honom. Han säger att han kommer få det eftersom Lena inte har någon inkomst så hon kan inte ta hand om Pia och Per. Pia har uttryckt att hon gillar mamma Lena mer än pappa Niklas, som hon är lite rädd för.Frågan är: Hjälp Lena att reda ut vad som gäller beträffande henne och barnen vid en skilsmässa. Ge lagstöd för ert resonemang, dvs hänvisa till de ställen i lagen som kan hjälpa er att lösa frågan.
Catarina Franco Edlund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Eftersom Lawline inte besvarar skolfrågor, kan jag tyvärr inte hjälpa dig med din fråga.Jag kan istället hänvisa dig till lagkommentarer eller förarbeten (motiv och syften till lagen) till äktenskapsbalken och föräldrabalken.Lycka till!Med vänlig hälsning,

Vem står för begravningskostnaderna?

2019-11-21 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Min bror har nyligen gått bort. Han har stora skulder hos Kronofogden, men lämnade efter sig en mindre summa på sitt bankkonto. Kan jag använda de pengarna till hans begravning?
Alexandra Madsen |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Du undrar vem som står för begravningskostnader. Begravningakostnaderna är kostnader som typiskt sätt betalas av dödsboet (som förvaltar över den avlidnes egendom). När tillgångarna i dödsboet inte räcker till för att betala både för begravningen och alla räkningar och skulder, brukar begravnings- och bouppteckningskostnader anses ha företräde framför andra skulder.Om den avlidnes tillgångar inte täcker begravningskostnaderna så kan du ansöka om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten i den avlidnes kommun. Kommunen kan ge bidrag till en enkel men värdig begravning. Vad som tolkas som en värdig begravning varierar dock mellan olika kommuner. För att ansöka om ekonomisk hjälp till begravning och för att ta reda på vilka kostnader som omfattas ska du alltså vända dig till socialkontoret i den avlidnes kommun. Men med andra ord är inte tanken att du ska behöva betala din brors begravning med egna ekonomiska medel på något sätt. Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Hur räknas arv som är enskild egendom i en bodelning?

2019-11-21 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej!Min svärmor planerar att skriva att ett arv från henne (pengar), ska bli min makes enskilda egendom.Jag har inget emot detta, och har inget behov av att få hennes pengar.Jag undrar dock vad det kommer att innebära för min och min makes gemensamma ekonomi.I dagsläget så skiljer vi inte på något, utan räknar att vi äger allt tillsammans. Vi har inga planer på att skilja oss, men jag vill ändå veta vad som skulle hända om vi ändå skulle göra det.Säg att min man ärver 1 miljon kronor. Kommer han alltid att ha rätt till en miljon mer än mig vid en bodelning?Skulle det kunna innebära att han har rätt till mer än halva huset om vi skulle använda pengarna till en renovering?Kommer vi bli tvungna att redovisa vilka pengar som gått vart. T.ex om han köper en bil till sig själv för dem, så måste det ju minska andelen som han har rätt till vid en bodelning. Eller tänker jag fel?Just nu känns det som jag bara vill stoppa in pengarna på ett konto, och låta dem sitta där och i framtiden ge dem till våra barn.
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Enligt Äktenskapsbalken (ÄktB) är en makes egendom giftorättsgods i den mån den inte är särskild egendom (7 kap. 1 § ÄktB). Enskild egendom är bland annat egendom en make fått genom testamente eller arv med villkoret att egendomen ska vara enskild. Även det som träder i stället för egendomen är enskild (7 kap. 2 § ÄktB).För er innebär det att om din man ärver 1 miljon kronor kommer de pengarna att vara hans enskilda egendom. Skulle han ha pengarna insatta på sitt eget bankkonto och ni skiljer er ska de pengarna inte ingå i bodelningen, utan faller utanför. Om han köper en bil för pengarna har den trätt istället för egendomen, innebärande att bilen är hans enskilda egendom och inte ska ingå i en bodelning er emellan.I vissa fall kan däremot enskild egendom sammanblandas med giftorättsgods, vilket gör att den förlorar sin karaktär av enskild egendom. Så kan vara t.ex. fallet om han skulle använda pengarna för att renovera er gemensamt ägda bostad. Då har pengarna förlorat karaktären av enskild egendom och är inget som tillgodoräknas honom. Detsamma kan gälla om han skulle sätta in pengarna på ett gemensamt konto ni redan har pengar på. Även i det fallet finns det en risk att pengarna förlorar sin karaktär av enskild egendom och ska ingå i en eventuell bodelning.Din man kommer således inte att alltid ha rätt till en miljon mer än dig vid en bodelning. Om han sätter in pengarna på ett eget konto och t.ex. köper en bil för 500.000 kronor. Då är kvarvarande pengar och bilen hans enskilda egendom. Om han använder en del av pengarna för att renovera huset kommer de att sammanblandas och bli giftorättsgods som ska ingå i bodelningen (medan det som är kvar på hans konto är hans enskilda). Om han förbrukar pengarna – vi antar att han t.ex. förbrukar 700.000 kronor på resor och nöjen och det finns 300.000 kronor kvar på kontot; då är det bara de kvarvarande 300.000 kronorna som är hans enskilda egendom och inte ska ingå i bodelningen.Hoppas du fått svar på din fråga! Vänligen,

Kan en make ändra ett inbördes testamente?

2019-12-07 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Om jag och min fru har skrivit ett testamente, att den som dör först ger alla sina ägodelar (giftorättsgods, skulder och enskild egendom) till partnern. När den andra av oss dör så ska resten då gå till min bror. Om jag är den som dör först, kan min fru då skriva om testamentet och då ge alla pengar till någon förening som röda korset istället?
Linnéa Lind |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Först kommer jag att kommentera testamentets innehåll för att sedan besvara frågan om din frus och brors rätt som testamentstagare. För frågor som rör testamenten är det ärvdabalken (ÄB) som är tillämplig lag. Då skulder betalas innan arvet skiftas är det inte möjligt att testamentera om skulder (23 kap 2 § ÄB). Din bror har rätt att vara testamentstagare (9 kap 1 § ÄB). Då ni har testamenterat till den andre maken för att din bror sedan ska ärva utgör ert testamente ett förordnande om sekundosuccession (12 kap 1 § ÄB). Om du dör först innebär det att din fru får din del av det belopp brodern är arvsberättigad till med fri förfoganderätt (3 kap 2 § ÄB). Den fria förfoganderätten innebär att testamentstagaren – din fru – inte kan testamentera över den delen (NJA 1937 s 243). Skulle din fru ändra ert inbördes testamente och skriva över hela sin del till t.ex. Röda korset skulle hon förlora sin rätt enligt testamentet (10 kap 7 § ÄB). Till följd av detta förlorar hon rätt till din del och denna tillfaller din bror. Din fru kan dock ändra sin del av testamentet då testamenten inte kan vara utformade som avtal (17 kap 3 § ÄB).Sammanfattningsvis kan din fru inte testamentera över den del hon ärver av dig som sedan kommer att ärvas av din bror. Inte heller kan din fru ändra ert inbördes testamente utan att hon förlorar sin rätt till din del. Din fru kan dock ändra testamentet för sin egen del så att denna går till t.ex. Röda korset.Hoppas att du fick svar på din fråga!

Kan en vårdnadshavare stoppa att barnet reser utomlands?

2019-11-24 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej! Jag har två barn på 2 och 3 år och bor fortfarande tillsammans med pappan till barnen. Vi är ogifta. Varje år kommer samma fråga upp, kan min pappa ta med den äldsta sonen utomlands. Det skulle då vara farfar som själv åker iväg med 3-åringen. I min mening är man alldeles för liten för att åka utomlands utan de man bor med i den åldern. Har jag lagen på min sida eller räcker det med ena förälderns medgivande? Frågan kommer säkerligen tillbaks även till nästa sommar. Tack på förhand!Vänligen,
Liv Nyström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att din sambo samtycker till att er gemensamma son ska åka utomlands med sin farfar men att du inte tycker att det är lämpligt. Eftersom du och barnens pappa har gemensam vårdnad om barnen så ska ni fatta samtliga beslut om barnen i samförstånd. Dessvärre regleras inte just situationen att en vårdnadshavare samtycker till att barnet reser utomlands men att den andra vårdnadshavaren inte gör det. I praxis har en vårdnadshavare inte kunnat motsätta sig kortare semesterresor om det inte funnits en uppenbar omständighet som talar för att det skulle vara emot barnets bästa att åka iväg. Utrikesdepartementet (UD) har ståndpunkten att en utrikesresa med barn kräver båda vårdnadshavarnas godkännande. Du kan läsa UD:s publikation om det här. Många länder och flygbolag kräver att barnet har skriftligt medgivande från båda vårdnadshavare om att barnet får resa utomlands. Detta för att hindra olovliga bortföranden av barn och trafficking. Vid utfärdande av pass till barn under 18 år måste Polisen ha fått båda vårdnadshavarnas skriftliga medgivande. Om du inte vill att er son ska få ett pass så behöver du alltså inte ge ditt medgivande. Läs mer om pass här.Hade det varit fråga om en kortare semesterresa och om din sambo hade följt med hade det i normalfallet varit svårt för dig att utan sakliga skäl motsätta dig resan. Eftersom det i ert fall istället rör sig om en resa där ingen av er vårdnadshavare utan bara farfar följer med och då er son bara är 3 år talar det för att du kan motsätta dig att barnet reser utomlands. Om inte du ger ditt medgivande är det troligt att flygbolaget inte skulle låta er son åka. Hoppas du fick svar på din fråga!Vänliga hälsningar,

Har jag rätt att umgås med ett barn som jag inte är förälder till?

2019-11-21 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |hej jag var tillsammans med en kvinna sedan augusti 2016 och det tog slut nu oktober 2019.När jag träffade henne så va hon ensamstående mamma med en dotter på 1,5år.idag är hon fyllda 5 år i september.barnets biologiska pappa har aldrig funnits med i bilden, jag har aldrig själv träffat honom och barnet har inte heller gjort det.jag har levt med dom i nu 3,5år, från att dottern gick med blöja, napp och inte kunde prata fram till nu då hon är 5 år gammal och stor tjej, hon ÄLSKAR mig och detsamma, hon säger pappa till mig och jag tror att hon tror att jag är den biologiska pappan.nu har vi separerat efter en tid av gräl och tråkigheter. barnet trivs med mig och verkligen älskar mig, det märks klart och tydligt.nu när vi gått skilda vägar så har hennes mamma "min ex sambo" klippt allt mellan mig och barnet helt utan anledning, och det är förkrossande.barnet har inte ringt mig på en månad, jag får inte träffa henne eller ha någon slags kontakt med dom.jag är säker på att barnet saknar mig och undrar vart jag tagit vägen.hennes mamma ser bara allt utifrån hennes vilja och glömmer bort barnets bästa.jag VET att barnet älskar att vara med mig och vill vara med mig,det är helt oacceptabelt i min värld att en människa som vill separera från mig även vill separera på min och barnets relation!!! min fråga är!! vad har jag för rättigheter eller finns det någonting jag kan göra för att få ha ett umgänge med dottern i rättslig mening?
Emil Bengtsson |Hej! Tack för att du vänder dig med din fråga till Lawline!Vad är problemet? Det framgår av din fråga att du varit tillsammans med en kvinna i lite mer än tre år och att du även bott med henne och hennes barn under denna period. Du har under dessa åren kommit väldigt nära din ex sambos dotter och vill därför fortsätta umgås med henne även efter du separerat med dotterns mamma. Jag kommer i mitt svar utgå från att du inte är rättslig förälder eller att adoption skett. Möjligheten för dig att få umgås med din ex sambos dotter regleras i föräldrabalken (FB). Vad säger lagen? Vid alla beslut som gäller vårdnad, boende och umgänge gäller att barnets bästa ska vara avgörande (6 kap. 2 a § FB). Det finns alltså inga intressen som kan gå före barnets bästa, t.ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet. På talan av socialnämnden får rätten besluta om umgänge mellan barnet och någon annan en förälder. Vid denna bedömning ska socialnämnden särskilt beakta barnets behov av umgänge med andra som står särskilt nära (6 kap. 15 a § andra stycket FB). Jag rekommenderar dig att vända dig till socialnämnden i din kommun alternativt den kommunen som din ex sambo bor i för att få hjälp med att starta en eventuell umgängestalan. Hoppas du fått svar på din fråga!

Måste en vårdnadshavare gå med på krav om umgänge från den andra föräldern?

2019-11-19 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej!Jag har en dotter som är 7 år. Jag har ensamvårdnad sedan 2 år sedan efter en lång utdragen rättegång. Jag och min dotter har skyddade uppgifter efter det eftersom han misshandlade mig både fysiskt och psykiskt i många år. Han har levt ett kriminellt liv med allvarliga missbruksproblem. Nu har han hört av sig via mejl och vill ha ett umgänge med barnet. Han påstår att han varit drogfri sedan ett år tillbaka. Jag är fortfarande livrädd för honom men undrar såklart om jag har en skyldighet att gå med på ett umgänge. Har han rätt att kräva det?
Henrik Österström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Personlig skyldighet att gå med på umgänge?Det stadgas förvisso att barnets föräldrar, och särskilt vårdnadshavaren, har ett ansvar att tillgodose barnets behov av umgänge med båda sina föräldrar (6 kap. 15 § andra stycket föräldrabalken (FB)). Ansvaret är dock ej kopplat till några direkta påföljder om det ej efterlevs. Det kan dock ligga en förälder till last vid en vårdnadstvist om vederbörande aktivt motarbetat barnets rätt till umgänge med båda sin föräldrar, så kallat umgängessabotage, om det inte kan anses motiverat. Du har alltså ingen direkt personlig skyldighet att medge umgänge.Barnets lagstadgade umgängesrättAv föräldrabalken följer att umgängesrätten är barnets rätt till umgänge med båda sin föräldrar (6 kap. 15 § första stycket FB). En förälder kan för talan om umgängesrätt hos domstolen (6 kap. 15 a § första stycket FB). Alternativt kan ni som föräldrar själva genom skriftligt avtal komma överens om viss umgängesrätt, på godkännande av socialnämnden (6 kap. 15 a § tredje stycket FB).Utgångspunkten vid bedömningen om beviljande av umgängesrätt är att det ska ligga i linje med barnets bästa, varvid det särskilt ska beaktas risken för att barnet eller annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller fara illa samt barnets egna vilja med hänsyn till dess ålder och mognad (6 kap. 2 a § FB). Det är fråga om en helhetsbedömningen utifrån det enskilda fallet om umgänge är bäst för barnet. Även om det anses föreligga en risk för att barnet far illa, kan umgänge ändå bli aktuellt om risken anses kunna avvärjas genom att umgänget sker under närvarande av ett så kallat umgängesstöd (6 kap. 15 c § FB, se även rättsfallet NJA 2003 s. 372).SammanfattningDu har alltså inte direkt personlig skyldighet att gå med på ett krav om umgänge. Som nämnts ovan kan dock ogrundat nekande till umgänge utgöra umgängessabotage som kan påverka bedömningen av vårdnadsfrågan i en eventuell framtida vårdnadstvist. Däremot kan rätten besluta om umgängesrätt om han väcker talan i domstol om umgänge, varvid bedömningen görs utifrån vad som är barnets bästa, dvs. en avvägning av barnets behov av kontakt med båda sin föräldrar och de relevanta riskerna som talar emot. Även om det föreligger en viss risk, kan umgänge ändå beviljas under begränsade former om begränsningen kan anses förta risken.Jag hoppas att du har funnit mitt svar behjälpligt och lycka till!Med vänlig hälsning