När får man belägga tillfälligt frihetsberövade med handfängsel?

2018-11-04 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Många reagerar på att den misstänkte tjuvjägaren hade handfängsel vid häktningsförhandlingen. Varför beläggs häktade med handfängsel? Vilken/vilka lag/lagar finns det som redogör för det?
Daniel Karl |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När det gäller vissa tillfälliga frihetsberövande såsom anhållande och häkte finns häkteslagen som bland annat reglerar när man får företa vissa kontroll- och tvångsåtgärder mot en intagen. Lagen gäller bland annat den som är häktad, anhållen eller gripen på grund av misstanke om brott (1 kap. 2 § p. 1 häkteslagen). I 4 kap. 10 § häkteslagen anges när en intagen får beläggas med fängsel:1. Vid förflyttning inom förvaringslokal och vid transport eller annan vistelse utanför lokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, eller2. Om han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt med hänsyn till den intagnes egen eller någon annans säkerhet till liv eller hälsaNär man belägger någon med handfängsel så måste man alltså göra en bedömning om det krävs i det särskilda fallet; i punkt ett av säkerhetsskäl och i punkt två av den intagnes eller annans säkerhet till liv eller hälsa. Vidare ska en mindre ingripande åtgärd användas om detta är tillräckligt (1 kap. 6 § 2 st. häkteslagen), varför det ska vara absolut nödvändigt med handfängsel för att skydda intressena som anges i punkterna ovan. Vänligen,

Hur ofta får anhörig besöka häktad?

2018-10-29 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej! Min sambo sitter häktad, hans restriktioner har precis släppts och jag har blivit godkänd att få besöka honom. Hur många besök är man berättigad till i veckan? Vill kunna träffa honom så ofta jag kan. Tack på förhand!
Alexandra Rosenvi |Hej!Tack för att du vänder till Lawline med din fråga!Häkteslagen innehåller bestämmelser om häktning, där besök regleras i 3 kap. häkteslagen. Enligt 3 kap. 1 § häkteslagen får den häktade ta emot besök i den utsträckning som kriminalvården bedömer är lämpligt. Kriminalvården anger inte hur ofta besök får ske, men de har fasta besökstider och alla besök måste förbokas. Det innebär att det är Kriminalvården som slutligen avgör om besök får ske och hur ofta.Du kan läsa mer på kriminalvårdens hemsida här. Du kan även läsa mer på Anhörigas riksförbunds hemsida här.Hoppas att du har fått svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Får polisen fotografera mig även om jag inte är anhållen eller häktad?

2018-10-26 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej!Jag blev fotograferad på polisstationen i väntan på urinprovtagning, skäligen misstänkt för ringa narkotikabrott. Enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken så får jag endast fotograferas om jag är anhållen, häktad eller om det krävs för att vidare utreda brottet. När jag är på polisstationen i väntan på urinprovtagning, är jag då anhållen? Om inte, hur kan fotografering vara till nytta för att utreda ringa narkotikabrott i form av eget bruk?Samt får polisen utföra ytterligare kroppsbesiktning & visitation efter förhör & lämnat urinprov, på polisstationen?Tack på förhand!
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Jag kommer i mitt svar till dig att utgå från det lagrum i Rättegångsbalken du själv hänvisat till. Dock hänvisar bestämmelsen vidare och polisen har förhållandevis stora möjligheter att såväl fotografera som visitera och kroppsbesiktiga dig.Polisen får fotografera dig även om du inte är anhållen eller häktadPrecis som du skriver i din fråga får det enligt 28 kap. 14 § Rättegångsbalken (RB) tas fingeravtryck eller fotografi av den som är anhållen eller häktad. Av lagrummet framgår även att vederbörande kan underkastas annan dylik åtgärd och att regeringen meddelar närmare bestämmelser om åtgärderna. I förordningen om fingeravtryck m.m. (1992:824) har regeringen meddelat närmare bestämmelser om bland annat när en misstänkt får fotograferas.Fotografi får tas av den som har (1) häktats misstänkt för brott, (2) anhållits som misstänkt för brott, om den anhållne är okänd och undandrar sig att uppge namn, hemvist eller födelsetid eller lämnar uppgifter om dessa förhållanden som kan antas vara osanna samt (3) anhållits som misstänkt för brott, om fingeravtryck eller fotografi kan behövas för att utreda om den anhållne har begått brottet eller något annat brott eller annars för att få till stånd erforderlig utredning eller om den anhållne anses farlig för den allmänna säkerheten eller laglydnaden (2 § första stycket Förordning om fingeravtryck m.m.).Det får även tas fotografi av den som misstänks för brott utan att vara anhållen eller häktad om det behövs för att utreda brott på vilket fängelse kan följa, samt även av den som inte är misstänkt för brottet (2 § andra stycket Förordning om fingeravtryck m.m.).Detta innebär, oaktat om du är häktad eller anhållen, får polisen ta fotografi av dig för att utreda brott med fängelse i straffskalan. Även för ringa narkotikabrott finns det fängelse i straffskalan, även om det är sällsynt att det verkligen utdöms fängelse (1-2 § Narkotikastrafflagen).Polisen får även utföra kroppsbesiktning och visitation av digKroppsvisitation får ske om det finns anledning att anta att brott har begåtts på vilket fängelse kan följa om du är skäligen misstänkt för brottet. Visitationen ger möjlighet att söka efter föremål som kan tas i beslag eller utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen av brottet (28 kap. 11 § första stycket RB). För brott på vilket fängelse kan följa får det även göras en kroppsbesiktning för samma ändamål som visitation eller för att ta DNA-prov (28 kap. 12 § RB).Sammanfattningsvis innebär det som svar på din fråga att polisen får fotografera dig och ta fingeravtryck om det behövs för att utreda ett brott på vilket fängelse kan följa. Kroppsvisitation och kroppsbesiktning får göras om du är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa. Ringa narkotikabrott har fängelse i straffskalan varför samtliga tvångsmedel du frågat om är tillämpliga. Det ska för kroppsbesiktning och kroppsvisitation göras en proportionalitetsbedömning vari det ska beaktas att skälen för åtgärden ska uppväga det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Däremot är kraven inte speciellt högt ställda och du kan i regel räkna med att polisen har rätt att fotografera dig, visitera dig och kroppsbesiktiga dig under sådana omständigheter du beskrivit.Om du däremot anser att du blivit felaktigt behandlad är det alltid möjligt att anmäla polisens agerande till Justitieombudsmannen (JO) för granskning. Om JO anser att polisen gjort fel kan den tilldelas kritik för sitt agerande. En anmälan kan du göra direkt på JO:s hemsida.Hoppas du fått svar på din fråga!Vänligen,

Kan en häktads rätt att ta emot besökare begränsas?

2018-10-13 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Jag är desperat då jag har försökt att få träffa min son som sitter häktad sen 9 sep och det är den 5 dec. Jag fick träffa honom en gång under den tiden. Jag har fått ringa varje dag för att få träffa honom sen dess och får hela tiden höra att de har inte tid då det måste tydligen vara någon som är insatt i hans fall som ska sitta med. En pojke som sitter häktad för samma sak i samma fall har fått träffa sin familj två gånger sen dess. Varför får jag inte träffa min son?
Zana Mohammed |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga rör reglerna kring häktning som huvudsakligen regleras i rättegångsbalken och häkteslagen.Restriktioner vid häktningI normalfallet får en häktad ta emot en besökare om det kan anses vara lämpligt (3 kap. 1 § häkteslagen). Det kan däremot beslutas om rättsliga restriktioner; bl.a. kan den häktade begränsas att ta emot besökare (6 kap. 2 § häkteslagen). När domstolen fattar beslut om den misstänkte ska häktas kan åklagaren begära att den häktades kontakter med omvärlden ska begränsas. Domstolen ska då ta ställning till om den häktade ska tillåtas få restriktioner beroende på om det finns risk att den häktade försvårar utredningen i fallet. Exempel på en sådan risk är då det finns risk att den häktade tar kontakt med vittnen eller brottsoffer och därmed påverkar utredningen. Restriktionerna vid häktning regleras i 24 kap. 5a § rättegångsbalken och 6 kap. 1 § häkteslagen.Det avgörande vid beslut om restriktioner är alltså inte vilket brott som misstänks ha begåtts, utan snarare om det finns risk att den misstänkte försvårar utredningen. Att din son sitter häktad för samma sak som en annan pojke utesluter därför inte att restriktioner endast beslutas för en av dem. SammanfattningNär det finns risk att en häktad försvårar en utredning kan begränsningar göras i personens kontakter med omvärlden. En begränsning kan vara att ta ifrån den häktades rätt att ta emot besökare. Det är troligt att en sådan begränsning har gjorts i din sons fall. Jag hoppas att det var svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Om tillräckliga skäl för gripande, om tillräckliga skäl för husrannsakan vid narkotikabrott, rätt att ta del av allmänna handlingar – regler

2018-10-29 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej, jag vart stannad för fortkörning för drygt 8 månader sedan. Personen som satt i min bil hade på sig 5 gram tjack och han tog på sig det på plats och då berättar polisen att de skulle göra husrannsakan på min adress fast jag var utan straffregister... Mitt urinprov gav utslag på kokain och jag vart arresterad i 18h men blodprovet visade rent. Det känns konstigt att de fick göra husrannsakan på en fortkörning och även klampa in hemma hos mig 3 dagar i streck efteråt och när mina grannar frågade dem så de att de letade efter en person som inte bor eller har varit på adressen. Sedan dess har jag inte hört något av dem.. de hittade en replika av en beretta med en kula i samt 13.6 g hasch hemma hos mig. Tycker ni att detta låter korrekt gjort av dem? Har inte så stor erfarenhet av sånt här. Och hur lång tid tar det innan jag ska få böter för fortkörningen?
Dana Larsson |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline!Nedan utgår jag ifrån de brott som jag tror att du misstänktes för och som polisen kunde ha utgått ifrån när de bestämde att ta med dig till polisstationen och vid husrannsakan. Mot bakgrund av de omständigheter du nämner, utgår jag också ifrån att husrannsakan möjligen gjordes på annan grund än just fortkörningen. Utan att veta vilka brott polisen misstänkt dig för, kommer mitt svar mestadels beskriva vilka bestämmelser som blir aktuella när man svarar på frågan om allting gått rätt till i ditt fall. Svaret fungerar alltså som en allmän upplysning för dig och andra läsare som funderar kring samma frågor. Din rätt att ta del av allmänna handlingarDu kan alltid kontakta polisen och fråga vad som hände i ditt fall. Du har alltså rätt att ta del av de allmänna handlingar, där det sekretessbelagda är överstruket. I vissa fall kan dock vissa handlingar inte lämnas ut om detta t ex försvårar utredningsarbetet i annan förundersökning (jfr 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). Om det väcktes en förundersökning mot dig och den fortfarande inte är avslutad gäller dock inte sekretessen mot dig och din försvarare (jfr 10 kap. offentlighets- och sekretesslagen och 23 kap. 18 § rättegångsbalken). Du nämner att ingen har hört av sig, vilket kan innebära att om polisen/åklagaren inledde en förundersökning i ditt fall så kanske den fortfarande inte är avslutad, eller redan blev avslutad när du släpptes. Vilka brott kan du/ni tänkas ha begått?Denna fråga är relevant vid bedömningen av om det funnits skäl att gripa dig och vid husrannsaksbedömningen. Det behöver så klart också bevisas att du har begått dessa brott som anges nedan, men vid gripandet och husrannsakan räcker det med att du bara är skäligen misstänkt. Du har redan nämnt att du kört för fort. Alltså har du varit vårdslös i trafiken (eller grovt vårdslös i trafiken, se 1 § i lagen om trafikbrott). Att ditt urinprov gav utslag på kokain ger anledning att misstänka att du har begått brottet som anges i punkten 6 i 1 § narkotikastrafflagen – brukat eller kommit att "befatta" sig med narkotika. Med tanke på att den mängd amfetamin (tjack) som den andra personen hade i påsen är ett övervägande antal doser (som jag uppfattat det räcker några mg för en dos), hade polisen anledning att misstänka att narkotikan skulle säljas vidare. Den andra personen skulle därför kunna misstänkas för att ha "transporterat" eller "tagit sådan befattning med narkotika som inte varit avsedd för eget bruk" (1 § p. 4 narkotikastrafflagen eller annan punkt i 1 § som har att göra med försäljning). Eftersom du satt i samma bil som personen med 5 gram tjack, fanns det anledning att tro att du kan ha haft något att göra med de 5 gram som personen i din bil hade på sig. Du kunde därför också ha misstänkts för medverkan till det narkotikabrott som personen i din bil misstänktes för (jfr 5 § narkotikastrafflagen). Att ditt blodprov senare var ren betyder alltså inte att det inte funnits skäl att ta med dig till polisstationen. Du kunde fortfarande misstänkas för medverkan till den andra personens narkotikabrott. När hasch hittades vid husrannsakan blev det fråga om ett till narkotikabrott (p. 6 ,1 § narkotikastrafflagen). Det framgår inte av din beskrivning om du hade tillstånd att inneha vapen. Därför kan det också hända att du har begått ett vapenbrott (jfr 9 kap. 1 § vapenlagen). Om det fanns skäl att ta med er till polisstationen? – gripas av polisenDet kan ha varit så att ni omhändertogs enligt polislagens regler (bl. a. 11 § polislagen). Du nämner inte vad polisen sa till dig när ni togs med; i brist på sådan information utgår jag därför ifrån att ni blev gripna av polisen (24 kap. 7 § rättegångsbalken). Polisen får gripa en person i fall förutsättningarna för ett anhållande är uppfyllda (24 kap. 7 § 1 stycket rättegångsbalken). Ett anhållande får ske i fall det finns (a) skäl att häkta någon enligt 24 kap. 1 § eller (b) om den misstänkte är skäligen misstänkt för ett brott och det är av "synnerlig vikt" att den misstänkte tas i förvar medan fortsatt utredning pågår (situationen b är ett s.k. utredningsanhållande) (24 kap. 6 § rättegångsbalken). Skäligen misstänkt i situation (b) är ett lågt ställt beviskrav. Det kan därför redan på den grunden finnas anledning att tro att gripandet av polisen varit berättigat i ditt fall. Det fanns, som nämnts tidigare, rimliga skäl att anta att brott begåtts: den andra personen i bilen hade en icke liten mängd amfetamin på sig och transporten av narkotikan skedde i din bil. Narkotikans art och mängden narkotika pekade därför på att det krävdes viss utredning kring hur han införskaffat narkotikan och om någon av er egentligen innehade narkotikan i försäljningssyfte. Det fanns alltså vissa konkreta omständigheter som gjorde att ni skäligen kunde misstänkas att ha begått narkotikabrott. Utredningen i situation (b) behöver inte avse själva brottet, utan den kan också avse häktningsgrunderna. Polisen hade alltså rätt att utreda om ni kunde misstänkas för det brott polisen misstänkte att ni hade begått, genom att ta med er på ett förhör. Kraven för häktning, i situation (a) ovan, är annars att (1) du kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse ett år kan följa, och att det kan antas (2) att det finns en risk att du undanröjer bevis eller försvårar utredningen eller att du fortsätter brottslig verksamhet (alltså kopplat till narkotikabrotten) (jfr 24 kap. 1 § rättegångsbalken). Du kunde ha misstänkts för att ha medverkat till den andra personens brott och ditt urinprov visade utslag på narkotika. Eftersom ett innehav av fem gram eller mer av amfetamin bedöms som narkotikabrott av normalgraden (alltså enligt 1 § och inte enligt 2 § narkotikastrafflagen, jfr NJA 1997 s. 522) kan fängelse i över 1 år följa på det brottet. Det fanns samtidigt en anledning att tro att ni möjligen skulle komma att undanröja bevis, om polisens misstanke om att ni höll på med försäljning av amfetamin hade varit korrekt. Polisen hade alltså högst sannolikt rätt att ta med er till polisstationen även på denna grund (a). Rätt att få veta grunden till frihetsberövandetRedan när du greps hade du rätt att få reda på vilket brott du misstänktes för. Det borde ha skett utan dröjsmål och på ett språk som du förstod (jfr 24 kap. 9 § rättegångsbalken och artikel 5.2 Europakonventionen). Ett beslut om anhållande måste ha fattats i ditt fall, eftersom du var frihetsberövad i över 12 timmar (se under rubriken nedan). Även vid beslutet om anhållande måste du ha underrättats om varför du frihetsberövats (se 24 kap. 9 § rättegångsbalken). Det är ett fel att inte göra detta. Hur länge fick polisen hålla kvar dig - frihetsberöva?När man tas in på polisstationen gäller vissa tidsramar för hur länge man får hålla kvar en person. Ett förhör måste äga rum inom rimlig tid och åklagaren måste också inom denna tid avgöra om ett beslut om anhållande ska fattas. Om inget beslut om anhållande har fattats av åklagaren så är 6 timmar den maximala tiden som polisen har rätt att låta någon kvarstanna efter ett beslut om gripande (23 kap. 9 § rättegångsbalken). Bara om det är av synnerlig vikt att förhöret förlängs som det går att förlänga tiden för förhörstiden med ytterligare 6 timmar och bara i fall beslutet gäller en misstänkt (23 kap. 9 § 1 stycket 2 meningen). Om det har varit fråga om polislagens omhändertagande utgår man från 16 § polislagen för att bestämma tidsfristerna (förhör så snart som möjligt, max 6 timmar). Polisen fick alltså bara kvarhålla dig i endast 12 timmar efter ett gripande (som sker enl. 24 kap. 6 rättegångsbalken); därefter måste ett anhållningsbeslut eller ett häktningsbeslut ha funnits i ditt fall. I brist på annan information, utgår jag ifrån att åklagaren beslutade om att anhålla dig eller så har ett beslut att häkta dig fattats, innan dessa 12 timmar hunnit löpa ut. Om polisen hade skäl för att göra husrannsakan?Husrannsakan får genomföras om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa (28 kap. 1 § st. 1 rättegångsbalken). 28 kap. 1 § hänvisar också till 36 kap. 1b § i brottsbalken som pratar om egendom som kan bli förverkad. Jag antar som sagt att polisens husrannsakan hade en koppling till det narkotikabrott du kan ha varit misstänkt för, och inte till fortkörningen eller annat. Och husrannsakan syftade möjligen på att utreda om ni höll på med narkotikahandel. Beroende på vilken information som polisen utgått ifrån, kan polisen därför ha trott att de skulle hitta mer narkotika eller pengar från narkotikahandeln. Eftersom fängelse följer på narkotikabrottet du misstänktes för, så hade de goda grunder för att besluta om husrannsakan, även om det kanske kan diskuteras om tre dagars husrannsakan är rimlig. Husrannsakan får nämligen bara beslutas om "skälen för åtgärden uppväger det intrång" som husrannsakan innebär (jfr 28 kap. 3a § rättegångsbalken). Du har dock därutöver nämnt att polisen svarade till grannarna att de sökte efter en person. Möjligen har det först varit fråga om en reell husrannsakan (polisen letat efter föremål) och därefter har det varit fråga om en personell husrannsakan (polisen letade efter en person). Förutsättningarna för att göra en sådan personell husrannsakan finns i 2 § (28 kap. rättegångsbalken). En sådan husrannsakan förutsätter att det existerar ett beslut om ett frihetsberövande av den som eftersöks. Om husrannsakan görs hos någon annan (i ditt hem) än den som eftersöks, får husrannsakan bara företas om det finns "synnerlig anledning" att anta att den eftersökte skulle uppehålla sig där. Med "synnerlig anledning" menas att det ska finnas en faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att den som eftersöks går att finna på ett visst ställe. Eftersom en sådan personell husrannsakan ägde rum hos dig har det alltså krävts att det funnits en faktisk omständighet som pekade på att den eftersökte kunde befinna sig i ditt hem. Utan att känna till vilket underlag polisen använde sig av i sin bedömning kan jag inte säga om förutsättningarna för en sådan husrannsakan har varit uppfyllda. Om du kan anmäla polisen om du anser att de behandlat dig felaktigt?Du har alltid rätt att kontrollera om vad som beslutats i ditt fall genom att efterfråga de allmänna handlingarna som finns hos polisen. Om det då exempelvis framgår att ett beslut om anhållande aldrig fattats och du hållits kvar i mer än 12 timmar utan anledning, kan det finnas skäl att tro att polisen har begått ett tjänstefel (20 kap. 1 § brottsbalken). Även t ex i fall polisen gjort husrannsakan utan att ett verkställandebeslut om att frihetsberöva någon annan funnits kan polisen ha gjort sig skyldig till tjänstefel. I sådana fall gör du en vanlig polisanmälan hos polisen. Upplever du annars att du har behandlats felaktigt kan du också göra en JO-anmälan. Hur lång tid tar det innan du får böter för fortkörningen?Hur snabbt du får böter beror på om åklagaren väljer att meddela ett strafföreläggande eller väcker åtal. Åtal leder till en rättegång och strafföreläggande gör det inte (dock räknas strafföreläggande som en dom). I fall åklagaren har stor arbetsbelastning eller upplever att ditt brott kommer i andra hand och väljer att inte väcka åtal, kan ditt brott komma att preskriberas (som i detta fall: https://www.lawline.se/answers/11541). Preskriptionstiden för att väcka åtal eller meddela strafföreläggande för vårdslöshet i trafik är 2 år (jfr (1 stycket 1 § trafikbrottslagen och 1 punkten i 35 kap. 1 § brottsbalken). Bedömer åklagaren att omständigheterna i ditt fall visar på att du körde alldeles för fort och att du varit "uppenbart likgiltig inför andra människors liv och hälsa" kan det dock bli fråga om grov vårdslöshet i trafik (2 stycket i 1 § trafikbrottslagen). Bara åtal får väckas vid grov vårdslöshet (ej strafföreläggande, se 48 kap. 4 § rättegångsbalken). Preskriptionstiden för att väcka åtal för grov vårdslöshet är då istället 5 år (jfr 2 punkten i 35 kap. 1 § brottsbalken). Eftersom trafikbrottet som begåtts av dig ännu inte preskriberats efter 8 månader, har åklagaren fortfarande tid att bestämma sig. AnnatAtt fängelse följer på vissa brott, innebär inte att man också senare döms till fängelse. Kortvariga fängelsestraff kan nämligen komma att ersättas av skyddstillsyn eller samhällstjänst (prop. 1989/90:7 s. 20, prop. 1997/98:96 s. 96). I dessa fall tas hänsyn till det brottsregister/straffregister som en person har. Hoppas att du blev upplyst om vad som gäller i ditt fall! Med vänliga hälsningar,

Vad krävs för att bli släppt från häktet efter rättegång?

2018-10-27 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej min pojkvän blev i början av sommaren häktad för mordförsök, han och en till blev båda häktade för samma misstanke. Oklart i dagsläget vad min kille kommer bli dömd för dock. Men han har har nu suttit häktad i snart 5 månader och kommer ha rättegång för detta i slutet av november. Min fråga är då hur stor är chansen att han blir släppt efter rättegången och får ställa in sig senare? (Vet 100% att han kommee bli dömd till fängelse) och sen har han redan ett fängelsestraff som väntar sen innan men tänker vad krävs för o bli släppt efter en rättegång särskild om man blir dömd till fängelse?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Reglerna om häktning finns i rättegångsbalkens (RB) 24 kapitel. Jag kommer i mitt svar till dig att redogöra för vad som krävs för att bli häktad och avslutningsvis ge min syn på din fråga.Det måste finnas minst ett häktningsskäl För den som är misstänkt för ett brott på sannolika skäl måste minst ett av nedanstående häktningsskäl vara uppfyllda (24 kap. 1 § första stycket RB):1. Flyktfara - när det finns skäl att tro att den misstänkte kommer att dra sig undan lagföring och fly,2. Kollusionsfara - när det finns skäl att tro att den misstänkte kommer att försvåra brottsutredningen genom att t.ex. undanröja bevis och3. Recidivfara - när det finns skäl att tro att den misstänkte kommer att fortsätta att med brottslig verksamhetÄr straffet för det misstänkta brottet två år eller mer är utgångspunkten att häktning ska ske, om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas (24 kap. 1 § andra stycket RB).Vid häktning ska det göras en proportionalitetsbedömning och häktning får ske bara om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse (24 kap. 1 § tredje stycket RB). Häktningen ska upphävas i vissa fallDet beslutas i regel om häktning i två veckor i taget. Inom den tiden måste åklagaren antingen begära omhäktning eller väcka åtal (24 kap. 18 § RB). Om det inte väcks åtal eller begärs omhäktning inom tidsramen ska rätten omedelbart häva häktningsbeslutet. Likaledes ska häktningen omedelbart upphävas om det inte längre finns skäl för häktning, dvs. om något av kraven ovan inte längre är uppfyllda (24 kap. 20 § RB).Mycket talar för att din sambo kommer att kvarstanna i häkteSvaret på den fråga du har ställt är således att det som krävs för att bli släppt efter en rättegång, särskilt om man blir dömd till fängelse, är att inget av häktningsskälen längre är uppfyllda.Utan någon närmre insyn i din sambos fall kan jag bara göra en generell bedömning. Enligt min bedömning är det rimligt att anta att rätten kommer att besluta att han ska kvarstanna i häkte efter rättegången. När någon döms till fängelse bedöms det ofta att det finns en flyktrisk; flyktrisken ses som högre desto längre straff man döms till. Flyktrisk är ett häktningsskäl. Då din sambo redan har ett väntande fängelsestraff och nu sannolikt kommer att dömas till ännu ett fängelsestraff, finns det även skäl att anta att han kommer att fortsätta med brottslig verksamhet. Flyktrisk är ett häktningsskäl. Om brottet din sambo är misstänkt för stadgar ett fängelsestraff om minst två år ska häktning ske även fortsättningsvis, om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas.Avslutningsvis är jag av uppfattningen att det är förhållandevis lätt att bli häktad i Sverige, och även att vara häktad under en längre tid. Om någon släpps efter avslutad rättegång är det ofta ett tecken på att vederbörande kommer att bli frikänd eller få ett kortare straff. Motsatsvis kan man i regel utgå från att man som häktad kan räkna med att få stanna kvar i häkte om man döms till ett längre straff.Utifrån den information du skrivit i din fråga är jag av uppfattningen att du ska förbereda dig på att din sambo kommer att vara fortsatt häktad fram till verkställighet av domen (dvs. tills han förflyttas till kriminalvårdsanstalt). Om han just nu är häktad med restriktioner kan du dock räkna med att de i regel släpps efter avslutad rättegång. Ofta saknas det skäl att belägga en misstänkt med restriktioner efter avslutad huvudförhandling då det inte längre finns någon risk för försvårande av utredningen.Hoppas du fått svar på din fråga och lycka till!Vänligen,

En häktad persons rätt att träffa sin advokat

2018-10-18 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Var är det för lagstöd för en häktad med fulla restriktioner har rätt att kontakta sin advokat?
Joel Myrenius |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Lagstödet för att en person som är häktad har rätt att träffa sin advokat är 21 kap 9 § rättegångsbalken. I paragrafen anges att den som är gripen, anhållen eller häktad har rätt att träffa sin försvarare. Om den misstänkte har rätt att träffa sin försvarare ska det få ske i enrum.Rätten att träffa sin försvarare gäller för den som har en offentlig försvarare. Det gäller även för den som har en privat försvarare som uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare.Hoppas att du har fått svar på din fråga!

Vilka åtgärder får vidtas för att upprätthålla ett envarsgripande?

2018-10-10 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hejsan!Jag undrar vad som är och vad som inte är tillåtet ifråga om ett envarsgripande.Om jag envarsgriper en person för låt oss säga rån. Har jag då rätt som civilist att, på allmän plats, binda fast denne för att hålla kvar denne på platsen tills polis anländer? Under samma premisser, har jag då rätt att belägga gärningsmannen med fängsel för att kvarhålla denne?Har jag rätt att belägga med fängsel eller annat för att kvarhålla om det sker i hemmet?
Magnus Gustafsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga aktualiserar huvudsakligen rättegångsbalken (RB) och brottsbalken (BrB).Envarsgripanden regleras i 24 kap. 7 § 2 st. RB och innebär i korthet att vem som helst har rätt att gripa en gärningsman som blir tagen på bar gärning eller flyende fot och begår eller har begått ett brott på vilket fängelse är en möjlig påföljd. I praktiken aktualiserar egentligen din fråga vad som ingår i begreppet "gripa" eftersom det är det som avgör vilka åtgärder som får vidtas i samband med gripandet. Detta är enligt min uppfattning inte uttryckligen reglerat i lag. Det korta svaret är enligt min uppfattning, baserad på vad som lärs ut vid skyddsvaktsutbildningar, att det är godtagbart att vid ett envarsgripande bruka så mycket våld och/eller tvång som är nödvändigt för att upprätthålla gripandet. Enligt denna riktlinje är det alltså godtagbart att exempelvis binda fast en gärningsman om det är nödvändigt för att denne inte ska frigöra sig. Enligt min uppfattning kan omöjligen alltför höga krav ställas på den enskilde vid bedömning av vad som är nödvändigt i en sådan situation; en individ utan utbildning på området som griper en gärningsman med stöd av envarsrätten kan i många situationer inte förväntas ha kunskap och sans nog för att göra en sådan bedömning helt korrekt, varför mindre avsteg knappast kan föranleda straffansvar. Ett litet tillägg till detta är att en tvångshandling såsom att binda fast någon möjligen kan falla inom nödvärnsreglerna (24 kap. 1 § BrB) och därmed inte anses otillåten trots att den i och för sig inte kunnat anses motiverad inom ramen för envarsgripandet. Ett exempel på detta är om en gripen gärningsman angriper den som genomfört gripandet och den angripne då övermannar och binder fast angriparen.Det lite längre svaret kan finnas i diverse principer kring hur våld och tvång får brukas i tjänstesituationer, exempelvis av poliser, väktare, m.fl. Utöver den givna legalitetsprincipen, alltså att våld och tvång endast får utövas inom ramen för vad lagar tillåter, tas hänsyn till flera riktlinjer. Exempelvis ska alltid nödvändighet, försvarlighet och proportionalitet beaktas. I korthet innebär detta att våldsanvändning alltid måste vara nödvändig för att uppnå målet med den, försvarlig med hänsyn till omständigheterna och proportionerlig mot det hot som finns. Detta gäller förstås även löpande, så bara för att det i en situation är nödvändigt att använda handfängsel på en gripen behöver det inte vara det när viss tid gått och situationen förändrats. De här bedömningarna förväntas förstås inte gemene man utan utbildning göra i samband med ett envarsgripande, men de ger goda riktlinjer om hur domstolar bedömer ansvarsfrihet vid våldsanvändning eftersom de är så allmängiltiga. Man förväntas alltid bedöma proportionaliteten av en våldsåtgärd för att undslippa straff för den, även om dessa krav förstås lindras beroende på vilken utbildning personen ifråga har och hur våldsam och uppjagande den givna situationen var. För att besvara dina övriga frågor är det enligt min uppfattning inte relevant om du använder så att säga "riktig" fängsel för att inkapacitera en gärningsman eller om du använder någon annat föremål på ett sätt som uppfyller samma funktion. Det är heller inte relevant om det sker på en allmän plats eller i ditt hem i och för sig, även om den som exempelvis angrips i sitt hem möjligen kan tänkas åtnjuta lägre ställda krav på besinning om detta bidrar till att bilda en mer hotfull situation. Det är dock en del av att bedöma ansvarsfrihet om gränsen för vad som kan tillåtas redan överträtts. Avslutningsvis vill jag, med hänsyn till de allvarliga konsekvenser denna typ av ageranden kan få, understryka att mitt svar är baserat på min personliga uppfattning utifrån hur jag tolkar de utbildningar jag fått inom dessa frågor. Jag är dock av uppfattningen att den som har de riktlinjer jag redogjort för i åtanke vid ett envarsgripande har klart bättre förutsättningar att genomföra detta korrekt än den som inte har det. Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!Med vänlig hälsning